onsdag 25 april 2012

En lugnare vecka med goda luncher

En lugnare vecka för mig betyder en vecka med inte så många möten. Efter skolstart och uppstartsmöten på alla möjliga håll, så kom det faktiskt en vecka i september då det var lite lugnare. Som ni vet behövde jag det eftersom jag låg efter med lite av varje (typ bloggen ;) ). Det är dock någon som ser till att det inte blir några större vacuum eller stillestånd i ens liv.... Just när jag drog efter andan och fick ny luft, satte tandläkarproblematiken igång. Den kindtand jag tappat en hörna på innan sommaren och fått lagad, tappade sin lagning. Jag gick till tandläkaren som fixade den igen, men den höll bara typ två dagar. Tillbaka igen och ni ska veta att min tandläkare har aldrig varit på charmkurs och hårdhänt är ett understatement när det gäller henne. Hon ville verkligen inte fixa tanden fler gånger och sa att det inte behövdes, men veckan efter ville jag ändå ge det en sista chans. Funderade mycket på att gå till en annan tandläkare, men det var rätt besvärligt rent praktiskt. Sista lagningen satt bättre, hela flera veckor, sedan släppte den. Jag gick aldrig tillbaka igen efter det. Jag har en liten tand utan ett hörn och det får vara så nu tills jag ska till tandläkaren nästa gång.

De här tandbekymren var rätt jobbiga, men jag fick annat att tänka på då Johan kom hem med löss. Tjejerna hade som tur var inga och det gick rätt bra att bli av med dem, så jag var ganska ok med det ändå, man har vid det här laget blivit en ganska luttrad förälder. Sedan dess har vi varit lusfria. Jag hoppas det var sista gången vi hade löss i den här familjen!

Lugnare vecka innebär att man kan boka in massa trevligheter när man egentligen borde göra nyttigheter hemma. Jag jobbade den där veckan fruktansvärt mycket med att sätta allt på banan i den multikulturella gruppen. Det är dock alltid massor av personer jag har sagt till att "vi ABSOLUT måste ta en fika eller lunch tillsammans snart" och tiden bara flyger iväg. Nu den tredje tisdagen i den nionde månaden bestämde jag mig ändå för att ta chansen att luncha med Linnéas bästa kompis Amandas mamma, Toni. Vi gick till ett superbra lunchställe i grannbyn, Fego. Det hade förstås hänt hur mycket som helst sedan vi pratade innan sommaren, så vi tjattrade på som BARA den. Hon har hela tiden varit intresserad av att börja arbeta och vid den här tiden var hon i full gång med att hitta en lösning på det, så hon var jätteglad. Hon var mindre glad över att behöva bo kvar i deras stora fina hus som hon inte alls tycker om.

Den supertrevliga lunchen gav mersmak och jag bokade in mig på ännu en lunch. Det var "Culinary Adventure"-gruppen i American Women's club som skulle ha planeringsmöte på en omtalad Thai-restaurang i Bourne End som ligger ganska nära oss. Vi var ett stort gäng som tog oss dit, och satt ca 15 pers vid ett långbord. Vi var nästan ensamma där på lunchen. Någon planering blev inte av, vet inte om de aldrig tänkt det eller om det helt enkelt var för svårt med så många människor, men HELT fantastisk, varierad och annorlunda Thailändsk mat fick vi äta. Allt MYCKET vackert upplagt. Jag tyckte nästan uppläggningarna var ännu mer imponerande än smakerna. Det var jättekul att jag bokade in mig på besöket på Thai Thai, som restaurangen heter.

Min fantastiskt vackra Pad Thai.
Till utseendet väldigt olik den jag beställer på vår Thai i byn :) .
På torsdagskvällen var det pubmingel för föräldrarna på skolan. Vår duktiga "Social Coordinator" på skolan hade bokat upp två pubar, en åt vårt håll utanför London och en mer mot London, så kunde intresserade föräldrar gå till den som var närmast eller passade dem bäst. Jättebra idé. Vi hade tänkt gå dit, men Johan var helt slut när han och tjejerna kom med Late bus kl 17.20. De behövde mat och hjälp med läxor. Pubträffen började kl 18. ALLDELES för tidigt enligt mig. Eftersom jag hinner vara så social på dagtid, så lät jag Rikard gå på puben. Han uppskattar att träffa de andra föräldrarna och det blev en riktigt trevlig kväll med bra blandning på folk och opretentiöst umgänge. Kul!

Sedan bar det sig inte bättre än att Heidi bjöd mig på lunch på den sydafrikanska restaurangen i vår by, The Cape, på fredagen. Hon ville tacka mig för att vi hjälpt och tagit emot dem så väl när de flyttade hit. Det behövde hon naturligtvis inte, men bara tanken säger ju vilken fin person hon är och varför jag tyckte så mycket om henne redan från början.

The Cape är ett URTREVLIGT lunchställe med bra mat. Jag tycker det är så fantastiskt att vi har en sydafrikansk restaurang i vår by, det får mig att tänka på när jag själv var i Sydafrika och det gör att jag kommer i ännu bättre stämning. Jag hade varit där innan Heidi och jag gick dit, men då visste jag inte att det var ett afrikanskt ställe. Jag BORDE kopplat det till the Capetown, men nix, så när Heidi föreslog det "sydafrikanska stället" visste jag inte vad hon menade :) .

Nåväl, jag har frestande bilder från den lunchen också:

SÅ god sallad!!
Och kolla in muggen till Heidis pommes!
Helgen som avslutade veckan var lugn. Vi visste att många helger med gäster väntade, så vi behövde förbereda oss för det och se till att andra saker var avklarade innan besöken. Ungefär som med löss och extra tandläkarbesök som ramlar in just när man tror att det ska vara lite lugnt, så passade vår skrivare på att totalt kasta in handduken denna helgen. Med alla läxor barnen ska prestera klarar man  sig inte länge utan skrivare, så R införskaffade och installerade kvickt en ny och så gick en dag till det. Å ANDRA sidan är det ju toppen när det INTE händer när man redan är superstressad och i ett kritiskt läge.

Barnen hade förstås fullt med läxor att ägna sig åt. Nytt år innebär ofelbart att något barn ska göra en tidslinje eller en berättelse om viktiga händelser i sitt liv, landet de kommer ifrån eller något liknande. Den här gången var det Johan som skulle göra en tidslinje. Det är mycket arbete, men som tur var tyckte han det var riktigt kul och han arbetade på som bara den.

Johan piffar det sista på sin fina presentation med lite klistermärken.

Lördag kväll tog vi med Heidi och Per till Royal Standard, den prisbelönta charmiga puben utanför byn. Vi lämnade alla våra barn hos deras barn eftersom det bestämts att Johan skulle sova där vilket han var överlycklig över och deras killar ville inte vara ensamma hemma, så våra tjejer var där medan vi vuxna var på puben. Det var första gången vi satt ned alla fyra vuxna tillsammans och det blev en lättsam och trevlig kväll. Vad avundsjuk jag är på den trevliga pubkultur för alla åldrar som de har här! Det kommer vi sakna när vi flyttar hem.

Kram allihop,
Ingrid

1 kommentar:

The not-yet-desperate housewife sa...

Men är du så säker på att ni ska flytta? Jag tycker det låter som att du kommer få det svårt med anpassningen i det svenska samhället. Vart ska ni gå på pub någonstans? Sunday carvings?