Måndag, tisdag, onsdag

De sista dagarna Anna med familj var här gjorde de egna utflykter. På måndagen åkte de till Roald Dahl-museumet. Hade inte bilen varit full, hade jag följt med för vi har inte varit där ännu och hade planerat att åka dit tillsammans med dem när de var här, men vi hann inte. De kunde ge goda rekommendationer av stället när de kom hem, det handlade mycket om Roald Dahls liv, en del om alla hans böcker samt att det fanns en skaparverkstad där det finns olika aktiviteter för barn, denna gång läste de en saga som de lyssnade på och det var trevligt. Den lilla byn där museumet ligger, inte långt härifrån, var också riktigt mysig. På kvällen samlades alla efter utflykter och skola. Vi vuxna åt fisksoppa och barnen var ovanligt glada över att få rester...

På kvällen flög killarna med helikoptrar, Rikards och en som köptes under helgen på Hamley's, ganska avancerade "leksaker" och oturligt nog gick deras nya sönder första dagen, så måndag morgon innan museumet åkte Anna och Micke till London och bytte deras helikopter mot en ny. Nu gick deras helikopter sönder IGEN. Därmed togs efter många diskussioner beslutet att helikoptern skulle lämnas tillbaka och ingen ny skulle införskaffas. £80 för en så känslig avancerad sak, fungerar inte.

Tisdag åkte vännerna som planerat in till London och förutom att göra sig av med helikoptern, så kollade de på en del klassiska London-sevärdheter, såsom Big Ben mm.

På eftermiddagen anslöt jag mig med dem utanför American School of London (ASL) där Malin skulle spela en basketmatch. Jag har aldrig varit där förut och det var kul att se skolan (med minst lika mycket säkerhetsvakter och rutiner, som på vår skola...). Den ligger i centrala London och därmed har de naturligtvis inte samma utemiljö som vi. För MÅNGA amerikanska familjer är det just mellan den och vår skola som de väljer, när de flyttar hit.

Basketmatchen gick inget vidare, ASL är nästan alltid väldigt duktiga på idrott och inte minst när det gäller basket. Skolan var rätt "skräpig" invändigt, men det kan ha berott på att det var i slutet på dagen, jag kände mig i alla fall väldigt nöjd med vår skola när vi åkte hem. Rikard var chaufför och hämtade L och två andra simmare och körde hem dem, sedan hämtade han oss på en annan station än vi brukar p g a en trafikolycka som blockerade motorvägen vid vanliga tunnelbanestation. Han blev sen till oss och hade inte koll på att Malin åkte med skolbussen och inte var med oss, så hon fick vänta extra länge på skolan innan Rikard kom dit igen för att hämta henne. Samma skjutsande för alla föräldrar, var man än är :) . Våra barn var duktiga och snabba med sina läxor dessa dagar, så att de kunde umgås med gästerna den lilla tid som fanns tillhands.

Onsdag var Oxford-dagen = Harry Potter-dagen. Killarna gladde sig. Nora var innerligt trött på att fara runt, alltså hade jag glädjen att få sällskap av henne hela dagen medan hennes familj hade en lugn och bra dag i Oxford. Martin var väldigt nöjd då han kom hem.

Nora och jag hade det också toppen och hann med att göra massor av saker, vi målade, var på biblioteket, handlade, postade vykort, bakade, besökte pubar för att fråga om de hade pub quiz och vi läste böcker. En jättehärlig dag helt enkelt!

Nora målar

Nora i baktagen:

Hon var så duktig med det pilliga dekorerandet!

Gissa om de andra blev glada över att mötas av denna bricka då de kom hem :) !

På kvällen beställde våra gäster FANTASTISK Thai-mat till oss från en restaurang i byn, The Royal Elephant, som vi inte varit på förut. Populärast var Phad Thai Noodles och det är min nya craving från och med nu. Efter det la sig några barn och några tittade på en film. Vi vuxna njöt av sista kvällen med gänget på en pub i byn (där vi inte heller varit förut), The Swan. Jättemysigt, förstås fullsatt (det var ju onsdag...) och många olika sorters människor. Anna och jag gick hem lite före våra män och då var det bara en liten tapper Martin som fortfarande var vaken i soffan. Han slocknade nästan direkt när mamma kom :) .

The Swan. Bild från www. flickr.com.

På torsdagen åkte Rikard och barnen iväg till sitt medan våra vänner packade. Sedan åkte vi till skolan för ett besök. Det gick lite fortare än vanligt eftersom de redan varit där några dagar tidigare då vi hämtade Malins glömda saker, men de fick se några våningar som vi inte såg då, samt en skola in action full av liv och barn. Kul!

Därefter var lovet och våra tretton dagar med vänner på besök, oåterkalleligen slut :( . Vi sa hej då på skolgården, de körde åt fel håll mot Stansted, men hann ändå med flyget hem och jag hamnade i ett tyst hus.

TACK för att ni kom!!

Karin, jag håller helt med dig om den märkbara tystnaden ;) , skriver mer till dig i mail också...

Britt, ja jag tycker det är kul med fina skyltfönster. Så många stora fina bröllopstårtor har vi inte skyltade hemma, men en del fina fönster tycker jag att det finns ändå. Speciellt till jul kanske. Jag går GÄRNA till bokhandeln med er, vi kan gå till några olika kanske ;) ?! Jag tycker det är fantastiskt att du känner igen Duvungarna från gång till gång, det är ju ändå lite tid mellan varven och de är sminkade och utstyrda! Otroligt!

Jag är på gränsen till skrivkramp, men nu SKA jag komma ifatt med mitt bloggliv, har inte varit det sedan i julas...

Ingrid