Glädjens återseende i ÅRHUS

3.15 fredag morgon ringde väckarklockan. Även om alla försökte lägga sig lite tidigare än vanligt, finns det inget som kan få en att känna sig pigg vid den tiden. Väl medvetna om syftet med den arla morgonstunden, så kom vi dock snabbt iväg enligt plan. Eftersom vi skulle till Billund åkte vi med Ryanair och det vet vi alla att då får man det man betalar för. Vi överraskades dock både på vägen dit och hem över hur OTROLIGT snabbt bagaget kom. Väskorna snurrade redan på bandet när vi kom till bagagehallen! Ingen ville eller lyckades sova varken i bilen eller på flyget, så jag var lite orolig för hur vi skulle stå oss till läggdags, men det gick HELT utan problem. "När man har kul blir man inte trött", typ.

Första stopp var skolan. Att komma dit var jätteviktigt för hela familjen och alltså behövde vi åka en helg när våra barn var lediga här en måndag eller fredag, men när skolan i Århus inte var stängd. Ska man hinna fram till skolan innan den slutar (vi minns att skolan i DK slutar kl 13 på fredagar och inte kl 15.15 som här), så vill det till att man är morgonpigg. Trots att allt flöt effektivt var vi ändå inte framme vid skolan förrän strax efter 11, vi var tvungna att slänga i oss lite mat i farten på vägen dit.

Rikard och barnen gick in på skolan och fick ett varmt och glatt mottagande. Johan gick till klass 2-3 som även i år är i en annan byggnad, med Mrs Smith som lärare, hon har kommit tillbaka från ett års mammaledighet och innan hette hon Mrs Snyder, så nu kallar vi henne Mrs SnyderSmith, så vi alla vet vem vi pratar om. Malin var i den nya klass 6-7, i år är det fem istället för fyra klasser på skolan (då vi började var det tre! klasser på skolan som täckte åk 0-10). Det är jättebra att de i år för första gången är två åk i varje klass, det är svårt med tre. Linnéa var i skolans minsta klass, åk 8-9. De är bara åtta elever och det ÄR alldeles för lite, inte minst i den åldern då de tvärtom behöver vidga sitt nätverk, men så blev det i år.

Själv åkte jag iväg direkt till Baresso vid stationen för att träffa "ISAa-rektorn" Megan. Hon ska ha barn och är tyvärr sjukskriven sedan ett par veckor, men vi var tvungna att ta chansen att ses en liten stund. Megan var så söt med sin mage och det var roligt att prata om skola och massor av annat. Vi hade så många intressanta och viktiga samtal angående skolan våra två sista år på ISAa, så vi kom ganska nära varandra på det sättet. Tyvärr hann vi inte alls avhandla allt vi ville, men jag hoppas kunna locka hit henne på besök snart...

Jag åkte tillbaka till skolan och hann prata kort med alla lärarna när skoldagen var slut. Därefter tog vi en tur till "vår" gata och tittade till huset och försökte ringa på hos de båda grannar vi umgicks lite med, men ingen av dem var hemma, arbetsdagen var ju inte slut. Ambitionen var att hinna gå dit igen lite senare under helgen, men det fick vi inte till.

SÅ var det dags för inspektion av Ulrika med familjs HELT fantastiska NYBYGGDA hus. Det var så kul att följa bygget under vårt sista år i Århus, eftersom det låg nära där vi bodde, men det hade varit ännu roligare att bo där samtidigt så vi kunde tittat in till varandra lite lättare.

Huset är ABSOLUT otroligt. De flyttade in innan jul och nu är det i princip klart och det är trädgården som ska fixas. Ljust med många fönster, enhetligt, vackra färger och massor av finesser överallt. Erik och Ulrika har verkligen en bra känsla för vad som är både funktionellt och praktiskt. Lyckost dem som nu kommer att bo i detta hus. Såklart kommer de att trivas hur bra som helst och jag tror aldrig de flyttar till Sverige igen ;) .


Snygga, roliga Ullis i köket.

Ulrika hade snällt erbjudit oss att bo hos dem under helgen så vi installerade oss i gästrummet. Rikard hade jobb att göra, så jag och barnen lämnade honom där för att... nu kommer det otippade.... gå till "vår" frisör och klippa alla barnen. Frisörerna var helt överens med mig om att vi var deras mest lojala kunder som kommer ända dit från England för att klippa oss :) . Bakgrunden till det här var att Johan verkligen behövde klippas (som ni kunde se på bilderna i förra inlägget) och då skojade jag och sa att han kanske skulle gå till Leif (frisören han hade alla år i DK) och göra det. "JAAA", skrek Johan och på den vägen var det. Plötsligt ville och behövde hela familjen klippa sig och hade vi haft tid hade vi gjort det, eftersom de vet hur vi vill ha det till ett betydligt billigare pris än frisören här. Nu blev i alla fall alla tre barnen klippta, var och en till sin egen belåtenhet. Allt till det facila priset av 750 DKR. Jag vet PRECIS när jag började tycka att det var billigt!!

Tillbaka till Ulrika som var i full gång med middagsförberedelser. Pappa Erik var tyvärr i USA under helgen, så honom fick vi inte träffa. Tråkigt, men ibland går det inte att få ihop allt. Hemma från sin internatskola var däremot Mathilda, längre och snyggare än någonsin. Hon stortrivs på sin nya skola och har fått massor av nya vänner. Självklart var också Dennis hemma, han gick i samma klass som Malin och Johan älskar Dennis alla roliga killsaker. I samband med att de flyttade till Höjbjerg började Dennis träna gymnastik där och han bytte till Lysengs fotbollsklubb. Det har gjort att han på kort tid lärt känna massor av kompisar som bor i närheten vilket är toppen när man går på en liten internationell skola. Han är en riktig stjärna på gymnastik! Danmark är så mycket duktigare på killgymnastik än vi är hemma i Sverige.

Till middagen hade Ulrika bjudit in en chilensk familj som började på skolan vårt sista år. De har barn i precis samma åldrar som våra barn, Benjamin, Rosario och Thomas. Jättekul! Dessa båda familjer (Ullis och den chilenska) umgås ganska mycket och har nyligen varit på skidresa tillsammans (äldste sonen Benjamin är väldigt duktig på utförsåkning!). Föräldrarna Paula och Carlos är så otroligt trevliga och redan denna första kväll kände jag hur mycket vi saknar de nära vänner vi fick under Århustiden och jag fick påminna mig om att det tar tid att lära känna folk på djupet. INGEN av de vi träffade under helgen kände vi under vårt första år i Danmark, så det är bra att påminna sig om att det inte är så att vi inte kommer att få lika tighta vänner här, utan det handlar om att riktig vänskap tar tid att bygga upp. Det jag också insåg med förnyad styrka är det jag skrivit om några gånger förut, nämligen att DK-tiden gav oss en fantastisk upplevelse när det gällde att verkligen lära känna nära vänner från HELA världen. Här i England är det svenskar och amerikaner som är vårt umgänge, kanske tillkommer det några engelska familjer efterhand. Det är faktiskt lite trist. De familjer vi lärde känna i Århus från bl a Italien, Belgien, Japan, Polen, Chile, England, Indien och Tyskland sätter jag OTROLIGT stort värde på och jag inser att vi aldrig kommer att få uppleva något sådant igen. DOCK gör det inte så mycket eftersom vi redan har dessa vänner nu och vi skulle inte hinna hålla kontakten med lika många ytterligare familjer från olika länder. Det blir nog ganska bra att istället addera några trevliga svenska bekantskaper i England.

Här sitter barnen och väntar på den chilenska familjen, bilden är lite mörk, men man ser i alla fall ganska bra hur fint huset är i det stora "köket" med fönster i ALLA fyra väderstrecken:

Vi åt underbar lasagne, oxfilé, sallad och tiramisu. Detta var inledningen på helgen som kommer att gå till historien som en enda stor matorgie. Vi pratade religion, jobb, skola, mat, gemensamma bekanta och kulturskillnader. Barnen pratade, spelade spel och tittade på film. Det var en underbar kväll och när klockan var 23.30 insåg vi att ingen hade känt av att vi steg upp mer än 20 timmar tidigare. Det var dock inte heller någon som hade några problem att somna :) .

Vad är det här?

En halvtrappa upp från entrén i huset, har de en stor glasskiva som golv, det är på den Johan ligger på mage. Sedan har Rikard gått en halvtrappa ned från entrén där man kan se upp genom detta golv till takfönstren 1,5 våning högre upp, och så har han fotograferat Johan. Det ser så roligt ut.

Det går inte att få plats med hela Århushelgen i ett inlägg, det blir för långt. Sorry, fortsättning följer.

Karin, ja visst är det där vi var med LC-tjejerna :) ! Det var faktiskt väldigt trevligt med Johans presentation, speciellt som läraren fanns i närheten och kunde hinta, t ex om vad han varit extra bra på.

Ingrid