Välfylld Lördag & Skön Söndag

Lördag var vår mest fullbokade dag i Århus och vi HADE klämt in lite för mycket, så vi var lite sena till allting hela dagen. Alla vaknade utvilade och Ulrika hade köpt "Köbenhavnerbirkes" till frukost till mig. Jag älskar det, men brukar vanligtvis inte ha det till frukost, så det kändes väldigt lyxigt. Jag skulle beskriva det som en blandning mellan en fransbrödbulle och en croissant, jag gillar ingen av dessa båda men i kombination blir det SÅ GOTT.

Ullis tog fram locktången för att fixa Mathilda och då ville Linnéa också hårförvandlas och hon blev SÅ oemotståndligt söt:

Stor förvandling jämfört med kvällen före då hon också var jättefin och precis hemkommen från frisören, men med spikrakt hår:

På bilden ovan sitter barnen i "garaget" som är väldigt fint för att vara ett garage och just nu fungerar som ett kombinerat bio/spel/pingis-rum.

Malin blev också fixad i håret av Ulrika, men där var det plattning som gällde. Måste passa på att berätta att våra utlandsbarn inte alltid har koll på saker som jag tror är självklart för barnen hemma. Jag tror de flesta av M's kompisar hemma vet att det kallas att "platta håret", men Malin envisas med att kalla det att "raka håret" :) .

Lite senare än planerat gav vi oss så iväg till stan. Alla barnen med varsin packad övernattningsväska. Nix, vi hade inte fått med fyra tandkrämstuber, men det ordnade sig på något vis ändå. Första stopp var utanför Magasin:

Titta vilket SOLIGT och härligt väder vi hade under våra dagar i Århus!

På väg till Magasin mötte vi en svensk tjej som frågade om vi visste vägen till H&M och det gjorde vi förstås och kände oss VERKLIGEN som om vi bodde där, ända till vi såg att de öppnat ett nytt H&M mitt i byn vid kanalen... Roligast var när svenskan tackade oss och sa att hon varit orolig för danskan, men så hörde hon oss i parkeringshuset och förstod allt och tänkte att danska inte alls var så svårt, ända tills hon insåg att vi pratade svenska, ha ha!

Vid Magasin hade vi stämt möte med Malins kompis Isabella. De båda tjejerna ser ut så här VARJE gång de träffas:

Vi lämnade Malin med Bellas familj. De gick på stan och tog bussen hem till Bella själva. Som vanligt hittade de massa roliga saker att köpa, som de sedan roade sig med när de kom hem. Malin gillar danska röda korvar, så det passade de på att äta på stan och på kvällen hade de stekt kött vid bordet på heta stenar. Lite film och sedan stupade de i säng.

Då vi andra lämnat Malin var det dags för den shopping vi ställt in oss på och det var väl den som blev mest lidande för mig personligen. Jag ville kolla på dukar, några böcker, kläder i Noa Noa-butiken och en del annat, men vi hann bara med några få butiker och handlade inget alls. Det viktigaste var dock inte shopping, så vi satsade på trevligt umgänge istället. Klockan 13 hade vi bestämt träff med Linnéas kompis Benedikte och hennes mamma Bente. På mitt initativ träffades vi på mitt favoritpajställe Suppestegogis, där de serverar en spenat/feta/cashew-paj som är FANTASTISK! Till den en underbar sallad med tranbär och ett hemlagat ekologiskt bröd som är SÅ gott. Bente hade aldrig varit där, så hon nappade direkt. Alla vi tjejer beställde denna paj och alla blev lika förtjusta, Linnéas paj försvann i ett nafs ner i magen. Lika roligt var att Johan beställde en chili con carne till sig och Rikard vilken visade sig vara en lika stor succé. Har sällan sett Johan äta med sådan aptit på restaurang!

Här ser ni gänget på caféet. Våra vänner fick sina pajer först och Johan är som ni ser, i full gång med sin lunch:

Killarna stack iväg när de var klara, Johan ville uppleva lite byliv med några leksaksaffärer och Tiger. Sedan gick tonårstjejerna, de skulle gå/halta runt på stan och sedan ta bussen till Benedikte där L skulle övernatta. Kvar blev Bente och jag. Det var verkligen riktigt trevligt att få sitta ner en stund på tu man hand och prata om framtidsplaner, 14-åringar, skola, arbete, hus, mm. Tiden flög iväg och inte hörde jag att Rikard envist sökte mig på telefonen... Klockan var 15 och vi fick köra i full karriär till Johans kompis Shaurya, där vi vuxna var inbjudna på fika innan vi lämnade Johan för övernattning. (Sa jag att vi ÅT oss igenom hela helgen :) ?)

Indiska Shaurya och Johan följdes åt i samma klass under våra båda sista år i Danmark och de har alltid trivts bra tillsammans, de har umgåtts mer eller mindre, men på något vis varit väldigt trygga med att ha varandra i närheten. Shauryas storasyster Shireen och Malin har också gått i samma klass under samma tid. Båda föräldrarna är läkare och har lärt sig SÅ bra danska, de klarar sig utan problem i sina arbeten. Fantastiskt! Men de är rätt fantastiska som människor också, roliga och trevliga. Vi önskar att vi hade haft mer tid att umgås och lära känna dem på djupet då vi bodde där.

Nu hade jag sagt att vi bara skulle ha något enkelt, men de hade bullat upp en mindre buffé! "Pokolok" eller vad de olika friterade sakerna hette, var SUPERGODA! De doppades enligt värdparet, med fördel i en speciell ketchup som de köper. Vi fick också smaka en del spännande kryddor.

Killarna hade inte ro att äta precis:

Även här blev det tillfälle till flera intressanta samtal om religion, mat, kulturella skillnader, framtidsplaner, skola (alltid :) ) och språk. Här är pappa Sunjiev, mamma Shalini & undertecknad samt ALL den goda maten:



Som ni ser är alla våra "danska" vänner väldigt snygga ;) !

Johan har aldrig sovit hos Shaurya förut och ibland brukar våra barn vara lite oroliga när de ska sova hos någon där de tror att det kan bli väldigt ovanlig mat för dem, men Johan var HUR glad som helst. Jag såg bananerna i fruktkorgen och sa att OM Johans blodsocker gick ner i botten, kunde de alltid ta till en banan (J är känslig för låg blodsockerhalt, stor skillnad mot hur tjejerna har varit). Det blev såklart inga problem alls. De hade fått pizza och allt möjligt gott och killarna hade lekt så fint hela tiden. Vi fick se bilder då vi hämtade och de var så mysiga då de låg i sängen och småpratade bredvid varandra.

Sedan var vi förstås sena igen, en timme sådär :) . Vi hade bestämt oss för att bjuda på take away-mat på kvällen hos Ulrika. Var sugna på Thai, men visste inte om det fanns någon sådan i byn. Frågade runt på stan under dagen, men fick inga bra svar. Någon kom på "Orientalisk kökken", som NOG hade Thai också och talade om var det låg. Nu körde vi dit på vägen till Ullis, för att hämta en meny som alla kunde välja från. När vi körde till restaurangen såg vi att det låg inte mindre än TRE andra Thai restauranger längs med samma gata! OTROLIGT! Tänk att vi aldrig märkt det när vi bodde i Århus och ingen annan heller tydligen. Märkligt vilket selektivt seende man har ibland, det är liksom inte så att vi aldrig kört där förut, jag körde förbi dem allihop då jag körde Malin till pianot på fredagarna...

Vi hämtade menyer från alla fyra restaurangerna och den ovan nämnda valdes bort direkt eftersom det inte var Thai-mat, god asiatisk mat, men inte Thai. En hade hemkörning (om man handlade för minst 200dkr vilket INTE var särskilt svårt) och den valde vi. Hos Ulrika var Ellen-Marie och hälsade på Mathilda. E-M gick också på vår skola, men är några år äldre än Linnéa. Det är en FANTASTISKT rolig och cool tjej. Hennes båda föräldrar är operasångare och det är vad hon siktar in sig på också. Häftigt!

Vi beställde maten och utköraren kom. Allting var jättegott och alla utom undertecknad, tyckte förstås att det som var jättestarkt var bäst. Stackars Dennis fick roa sig på egen hand hela kvällen, medan vi andra satt och snackade länge. Ulrika bjöd våra redan välgödda magar på en god marängswiss. Mathilda och Ellen-Marie bjöd oss på drinkar! Natten sänkte sig över Höjbjerg och vi gick till sängs. Konstigt att ha alla tre barnen utspridda på tre olika ställen, men vi visste att var och en av dem var väldigt lyckliga och glada där de var. Linnéa och Benedikte hade varit på bio under kvällen och sedan var de uppe sent efter det och tjattrade, fb-ade och kollade på ännu mer film hemma.

Söndag gick vi upp ganska tidigt för Rikard behövde fixa en jobbgrej och Ulrika och jag hade bestämt oss för att ta en promenad i det strålande vackra vädret. Vi skulle ut på husspaning. Var för sig har vi nu gått i dessa kvarter och vi visade varandra våra favorithus, hur kul som helst och riktigt skönt att röra lite på sig. Då vi kom hem installerade Rikard Ulrikas nyinköpta skrivare och därefter var det dags att säga "tak och farvel" för denna gång. Tråkigt, men vi var så nöjda med den tid vi hade haft tillsammans, så då ska man inte klaga.

Hämtningsrundan var lika välplanerad som allt annat och var tvungen att gå enligt en viss tur. Först passerade vi Benedikte för upphämtning av Linnéa. Tjejerna höll precis på att stoppa ner det sista i diskmaskinen efter frukosten. Därefter åkte vi till Isabella där Vivienne och Karl bjudit oss på morgonfika som snarare var en imponerande brunch. Paj, stekt toast, bacon, kakor mm.

Vi behövde bara ta upp tråden där vi slutade prata i London några veckor tidigare. Det var såklart jättetrevligt och så gott att vi fick en riktig lunch, för det hade vi inte planerat in ordentligt. Vivi berättade om sitt eget spännande internetföretag, en sorts scrapbook-verksamhet och hur hon har den ihop med en tjej hon aldrig träffat. Precis som alla andra hon anlitat till sin hjälp, utspridda över hela världen har hon hittat dem efter annonsering och det funkar hur bra som helst. Spännande!

Malin och Isabella demonstrerade ett av sina inköp, Malins ovanliga sugrör!

Jag vet inte om ni ser att det går runt hela huvudet och är som ett par glasögon. Det såg onekligen roligt ut när saften kom farande runt hennes ansikte, men ack vilken dum sak, ha ha.

Amanda och Linnéa fick äntligen en liten stund tillsammans, men tiden var knapp och som hela helgen tidigare, gav vi oss starkt försenade iväg till Shaurya för att hämta Johan. Tanken var att Malin där skulle få träffa Shireen en stund, men vi hade verkligen ingen tid. Vi lämnade R och L i bilen, medan M och jag gick upp. Tjejerna fick smita in på Shireens rum en kvart medan jag stod och pratade med föräldrarna och Johan BAD att få stanna LITE till. Lovade att nästa gång ska vi komma till dem på middag en kväll och då ska Malin och Shireen också få lite mer tid tillsammans.

Gasen i botten till vårt sista stopp på resan, hemma hos Mrs Kristensen. Minnesgoda läsare vet att det var Malin och Johans lärare våra första år i Århus och hon är en av skolans absoluta STJÄRNOR. SÅ duktig!! Skulle platsa på vilken internationell skola som helst. Hennes dotter Sofia och vår Malin är vänner och jag önskar verkligen att de hade fått lite mer tid tillsammans, det var såklart alldeles för kort med en dryg timme. Vi fick hembakta fastelavns-boller, påminner mycket om våra fastlagsbullar, men de har sylt i/på istället för mandelmassa och grädde. Peter som var så liten när vi lärde känna Margaret, har nu blivit en stor skolkille. Det var verkligen underbart att ses igen, men som sagt, på tok för kort. Flyget tänkte dock inte vänta på oss utan vi fick bryta upp och köra mot Billund, kom precis i lagom tid för att gå direkt till gaten och sedan bar det av hemåt. Alla barn var tacksamma och glada för att vi kom iväg på den här resan. Johan somnade utmattad i bilen hem till huset i England. Tjejerna hade var sin läxa att göra, så det gjorde de. Rikard skulle iväg med sin avdelning på jobbet på måndag-tisdag, så han förberedde en del till det.

STORT TACK alla UNDERBARA, FINA vänner i Århus som tog emot oss med öppna armar! Vi är SÅ GLADA att vi har fått lära känna ER!

Veckan här har rivstartat och det har redan hänt massor av roliga saker. Tänk vilket bra liv vi lever, jag tänker på det varje dag, tyvärr tror jag inte barnen alltid förstår det, men så är det kanske :) .

Hoppas ni därhemma också har riktigt mycket att glädja er över denna vecka?! Jag tror faktiskt det, för bloggnärvaron både här och hos många andra verkar väldigt lugn. Jag vill tro att det är ett riktigt fint väder hos er, som gör att ni är ute istället för framför skärmen. Hoppas det! Jag vet också att många är ute och reser, så ni har säkert lika mycket som jag att berätta när ni är tillbaka. Kul!

Catharina, TACK för mail! Svar kommer....

Karin, du sätter fingret på en öm punkt, det här med avskeden och att behöva släppa vänner man tycker om, är riktigt tungt. Även om man inte släpper dem helt, är det något annat att hålla kontakten sporadiskt på avstånd. LEDSAMT! Vi behöver egentligen inte fler bekantskaper för vi är redan så glada för alla de vi har, men såklart är det viktigt att ha några som vi kan umgås med under vår tid här och det känner jag att vi redan har hittat, även om vi inte känner dem så väl ännu, men det är bara kul att ha den resan framför oss tillsammans.

Ylva, bra att du gillade Kicken! Det är ett av Linnéas och mina favoritgodis. SÅ otroligt komiskt när du skriver att ni kände fler engelskmän i Älmhult än här :)) !! Ska bli kul att ses imorgon! Kram.

Pa gensyn (jag har just övat upp min danska igen :) ),

Ingrid

Glädjens återseende i ÅRHUS

3.15 fredag morgon ringde väckarklockan. Även om alla försökte lägga sig lite tidigare än vanligt, finns det inget som kan få en att känna sig pigg vid den tiden. Väl medvetna om syftet med den arla morgonstunden, så kom vi dock snabbt iväg enligt plan. Eftersom vi skulle till Billund åkte vi med Ryanair och det vet vi alla att då får man det man betalar för. Vi överraskades dock både på vägen dit och hem över hur OTROLIGT snabbt bagaget kom. Väskorna snurrade redan på bandet när vi kom till bagagehallen! Ingen ville eller lyckades sova varken i bilen eller på flyget, så jag var lite orolig för hur vi skulle stå oss till läggdags, men det gick HELT utan problem. "När man har kul blir man inte trött", typ.

Första stopp var skolan. Att komma dit var jätteviktigt för hela familjen och alltså behövde vi åka en helg när våra barn var lediga här en måndag eller fredag, men när skolan i Århus inte var stängd. Ska man hinna fram till skolan innan den slutar (vi minns att skolan i DK slutar kl 13 på fredagar och inte kl 15.15 som här), så vill det till att man är morgonpigg. Trots att allt flöt effektivt var vi ändå inte framme vid skolan förrän strax efter 11, vi var tvungna att slänga i oss lite mat i farten på vägen dit.

Rikard och barnen gick in på skolan och fick ett varmt och glatt mottagande. Johan gick till klass 2-3 som även i år är i en annan byggnad, med Mrs Smith som lärare, hon har kommit tillbaka från ett års mammaledighet och innan hette hon Mrs Snyder, så nu kallar vi henne Mrs SnyderSmith, så vi alla vet vem vi pratar om. Malin var i den nya klass 6-7, i år är det fem istället för fyra klasser på skolan (då vi började var det tre! klasser på skolan som täckte åk 0-10). Det är jättebra att de i år för första gången är två åk i varje klass, det är svårt med tre. Linnéa var i skolans minsta klass, åk 8-9. De är bara åtta elever och det ÄR alldeles för lite, inte minst i den åldern då de tvärtom behöver vidga sitt nätverk, men så blev det i år.

Själv åkte jag iväg direkt till Baresso vid stationen för att träffa "ISAa-rektorn" Megan. Hon ska ha barn och är tyvärr sjukskriven sedan ett par veckor, men vi var tvungna att ta chansen att ses en liten stund. Megan var så söt med sin mage och det var roligt att prata om skola och massor av annat. Vi hade så många intressanta och viktiga samtal angående skolan våra två sista år på ISAa, så vi kom ganska nära varandra på det sättet. Tyvärr hann vi inte alls avhandla allt vi ville, men jag hoppas kunna locka hit henne på besök snart...

Jag åkte tillbaka till skolan och hann prata kort med alla lärarna när skoldagen var slut. Därefter tog vi en tur till "vår" gata och tittade till huset och försökte ringa på hos de båda grannar vi umgicks lite med, men ingen av dem var hemma, arbetsdagen var ju inte slut. Ambitionen var att hinna gå dit igen lite senare under helgen, men det fick vi inte till.

SÅ var det dags för inspektion av Ulrika med familjs HELT fantastiska NYBYGGDA hus. Det var så kul att följa bygget under vårt sista år i Århus, eftersom det låg nära där vi bodde, men det hade varit ännu roligare att bo där samtidigt så vi kunde tittat in till varandra lite lättare.

Huset är ABSOLUT otroligt. De flyttade in innan jul och nu är det i princip klart och det är trädgården som ska fixas. Ljust med många fönster, enhetligt, vackra färger och massor av finesser överallt. Erik och Ulrika har verkligen en bra känsla för vad som är både funktionellt och praktiskt. Lyckost dem som nu kommer att bo i detta hus. Såklart kommer de att trivas hur bra som helst och jag tror aldrig de flyttar till Sverige igen ;) .


Snygga, roliga Ullis i köket.

Ulrika hade snällt erbjudit oss att bo hos dem under helgen så vi installerade oss i gästrummet. Rikard hade jobb att göra, så jag och barnen lämnade honom där för att... nu kommer det otippade.... gå till "vår" frisör och klippa alla barnen. Frisörerna var helt överens med mig om att vi var deras mest lojala kunder som kommer ända dit från England för att klippa oss :) . Bakgrunden till det här var att Johan verkligen behövde klippas (som ni kunde se på bilderna i förra inlägget) och då skojade jag och sa att han kanske skulle gå till Leif (frisören han hade alla år i DK) och göra det. "JAAA", skrek Johan och på den vägen var det. Plötsligt ville och behövde hela familjen klippa sig och hade vi haft tid hade vi gjort det, eftersom de vet hur vi vill ha det till ett betydligt billigare pris än frisören här. Nu blev i alla fall alla tre barnen klippta, var och en till sin egen belåtenhet. Allt till det facila priset av 750 DKR. Jag vet PRECIS när jag började tycka att det var billigt!!

Tillbaka till Ulrika som var i full gång med middagsförberedelser. Pappa Erik var tyvärr i USA under helgen, så honom fick vi inte träffa. Tråkigt, men ibland går det inte att få ihop allt. Hemma från sin internatskola var däremot Mathilda, längre och snyggare än någonsin. Hon stortrivs på sin nya skola och har fått massor av nya vänner. Självklart var också Dennis hemma, han gick i samma klass som Malin och Johan älskar Dennis alla roliga killsaker. I samband med att de flyttade till Höjbjerg började Dennis träna gymnastik där och han bytte till Lysengs fotbollsklubb. Det har gjort att han på kort tid lärt känna massor av kompisar som bor i närheten vilket är toppen när man går på en liten internationell skola. Han är en riktig stjärna på gymnastik! Danmark är så mycket duktigare på killgymnastik än vi är hemma i Sverige.

Till middagen hade Ulrika bjudit in en chilensk familj som började på skolan vårt sista år. De har barn i precis samma åldrar som våra barn, Benjamin, Rosario och Thomas. Jättekul! Dessa båda familjer (Ullis och den chilenska) umgås ganska mycket och har nyligen varit på skidresa tillsammans (äldste sonen Benjamin är väldigt duktig på utförsåkning!). Föräldrarna Paula och Carlos är så otroligt trevliga och redan denna första kväll kände jag hur mycket vi saknar de nära vänner vi fick under Århustiden och jag fick påminna mig om att det tar tid att lära känna folk på djupet. INGEN av de vi träffade under helgen kände vi under vårt första år i Danmark, så det är bra att påminna sig om att det inte är så att vi inte kommer att få lika tighta vänner här, utan det handlar om att riktig vänskap tar tid att bygga upp. Det jag också insåg med förnyad styrka är det jag skrivit om några gånger förut, nämligen att DK-tiden gav oss en fantastisk upplevelse när det gällde att verkligen lära känna nära vänner från HELA världen. Här i England är det svenskar och amerikaner som är vårt umgänge, kanske tillkommer det några engelska familjer efterhand. Det är faktiskt lite trist. De familjer vi lärde känna i Århus från bl a Italien, Belgien, Japan, Polen, Chile, England, Indien och Tyskland sätter jag OTROLIGT stort värde på och jag inser att vi aldrig kommer att få uppleva något sådant igen. DOCK gör det inte så mycket eftersom vi redan har dessa vänner nu och vi skulle inte hinna hålla kontakten med lika många ytterligare familjer från olika länder. Det blir nog ganska bra att istället addera några trevliga svenska bekantskaper i England.

Här sitter barnen och väntar på den chilenska familjen, bilden är lite mörk, men man ser i alla fall ganska bra hur fint huset är i det stora "köket" med fönster i ALLA fyra väderstrecken:

Vi åt underbar lasagne, oxfilé, sallad och tiramisu. Detta var inledningen på helgen som kommer att gå till historien som en enda stor matorgie. Vi pratade religion, jobb, skola, mat, gemensamma bekanta och kulturskillnader. Barnen pratade, spelade spel och tittade på film. Det var en underbar kväll och när klockan var 23.30 insåg vi att ingen hade känt av att vi steg upp mer än 20 timmar tidigare. Det var dock inte heller någon som hade några problem att somna :) .

Vad är det här?

En halvtrappa upp från entrén i huset, har de en stor glasskiva som golv, det är på den Johan ligger på mage. Sedan har Rikard gått en halvtrappa ned från entrén där man kan se upp genom detta golv till takfönstren 1,5 våning högre upp, och så har han fotograferat Johan. Det ser så roligt ut.

Det går inte att få plats med hela Århushelgen i ett inlägg, det blir för långt. Sorry, fortsättning följer.

Karin, ja visst är det där vi var med LC-tjejerna :) ! Det var faktiskt väldigt trevligt med Johans presentation, speciellt som läraren fanns i närheten och kunde hinta, t ex om vad han varit extra bra på.

Ingrid

Vi ar i Arhus!

Langtan efter Arhus och vara vanner blev for stor, sa vi har tagit en helgtur hit. Det ar HELT FANTASTISKT roligt att vara tillbaka. Allt ar sig likt och det kanns som hemma. Inatt sover vi pa fyra olika stallen, ja inte samma personer forstas utan barnen ar hos var sin kompis och Rikard och jag pa ett annat stalle. Schemat for dagarna ar hektiskt, da vi vill utnyttja varje minut pa basta satt.

Redan imorgon bar det av hemat och nar vi ar pa plats i England igen lovar jag att beratta om vad vi gjort samt komma med flera halsningar.

Forstar inte alls varfor ni klagat over vinter harifran Skane och Danmark, det ar ju hur soligt, vackert och varlikt som helst, ni ar inte mycket att lita pa ;)) .

Knus og pa gensyn (som vi siger her i Aarhus),
Ingrid

Oväntade presenter

Vi har underbara, fina vänner och familjer!!! Av och till kommer det faktiskt på ett eller annat sätt, paket hit. Jag är oändligt tacksam och måste erkänna att själv är jag inte lika bra att på det sättet, glädja mina medmänniskor.

Förra veckan kom det här hem till mig:

Överst till höger ser ni Vilmas Knäckebröd som Rikards mamma skickade med till mig. Hon vet att jag tycker att det är SÅ gott. Själv brukar hon servera det i bitar med ädelost på. Jag har nu ransonering på dem och äter ofta till lunch: två vanliga Wasa Husman och en Vilma. Det är ett lyxknäcke, som är lite salt vilket bryter så bra mot ost (det är inget man lägger leverpastej på...) . TACK Britt!!

Sedan skickade Karin hit en påse med två goda sorters te, chokladpraliner och PANODIL. Det är första gången jag har fått medicin i present :) , utan att ens vara sjuk. Boende här i utlandet är det dock precis att kunna förstå att en sådan här sak är jätteuppskattad att få, som Karin är så bra på. (Då vi fick löss för första gången i Danmark och jag fick lite panik i kaoset, skickade hon över ett mjukisdjur i form av en lus och lugnade ner mig. Bara en sådan sak.)

Jag skrev till Karin att jag nästan önskade att någon av oss skulle bli lite sjuk så vi kunde pröva medicinen. Så får man verkligen inte önska, jag vet. Döm om min förvåning när Malin nästa dag blev lite dålig (gick över till dagen efter). Jag blandade optimistiskt till denna Panodil, som var en pulverpåse, i nyuppkokt vatten och lät det svalna till dricktemperatur. Används till värk, feber och förkylning, stod det på kartongen. Svart vinbär och mentol. Jag tyckte det luktade precis som de där Vick-stiften man fick när man var liten. De skulle andas in i nästan och det kändes jättestarkt. Resultat: Malin tyckte det var det VÄRSTA hon druckit i HELA sitt liv! Hon grät och talade om att jag inte förstod hur äckligt det var. Jag tog en liten sipp och tyckte det var hur gott och ofarligt som helst. Tror att Malin, som är det av våra tre barn som är riktigt duktig på att svälja hela tabletter, ska fortsätta hålla sig till det...

Är tvungen att visa pralinerna i närbild. Har inte sett praliner med så fint tryck direkt på chokladen förut. Otroligt. När någon frågade innan vi flyttade utomlands vad jag skulle göra när jag var hemma, svarade jag alltid "ligga på soffan med en bok och äta chokladpraliner". Det har blivit VÄLDIGT lite av den varan. Borde lägga in det på schemat! Dessa praliner var fantastiskt goda!!! TACK Karin!

Denna vecka kom det här fina paketet med postbudet:

Det var till Linnéa och Malin från deras vänner i Århus, systrarna Amanda och Isabella. Malin och Isabella var SÅ tighta sista året tillsammans och de passar verkligen perfekt ihop. Båda är kreativa, positiva, roliga och spralliga. Amanda och Linnéa är duktiga på att hålla fortsatt kontakt sedan vi flyttat. De har samma musiksmak (fråga mig inte vad den heter) och ibland köper L tidningar eller saker här i England till Amanda som R tar med sig på tjänsteresor dit.

Vad månde ett sådant paket innehålla? Danska "flödebollar" och godis! Det måste vara riktiga vänner som kommer på att skicka smaskiga saker ända hit för över 80 dkr. Tusen tack familjern Ö!

Som ni ser tyckte de om innehållet :) :

Ett liv utan människor som tänker på dig vore ett väldigt tomt och tråkigt liv! Att göra något för någon annan är lätt och roligt samt kan göra STOR skillnad! Jag försöker att göra skillnad så ofta jag kan.

Monika Häägg, TACK för award! Vad snäll du är!

Kram Ingrid

Hamburg

Backa, backa, backa tillbaka till tiden före jul då jag inte hade en kamera och därför hoppade över massa berättelser om vad som hände. Nu är detta lite inaktuellt, så hoppa bara över om ni lever i 2011 och har lagt 2010 bakom er.

Bakgrunden till min Hamburg-resa är att tre av mammorna på internationella skolan i Århus, har flyttat dit och så kom tre mammor som är kvar i Århus på att de skulle åka dit och hälsa på. Jag vet att det inte kommer att uppstå många tillfällen då vi kan samlas sju ISAa-mammor (ISAa=International School of Aarhus) på en gång, så jag ville ta chansen att hänga på. Som jag förstår det kommer ingen av de tre Århus-mammorna att vara kvar där nästa år, men det kan ju ändra sig. Alltså bokade jag en biljett och fick vänliga erbjudande om husrum hos flera Hamburgare.

Så bar det sig inte bättre än att med kort varsel blev en av mammorna i DK tvungen att åka till italienska ambassaden i Köpenhamn den aktuella helgen och en annan från DK fick en sjuk far att resa hem till, så plötsligt var Hilde ensam om att vara på väg från Århus till Tyskland. Det löstes med att hela hennes

familj hängde på istället.

Nåväl, jag kom iväg med TaxiRikard till flygplatsen fredag morgon så fort skolbussen gett sig av (vi är nu tillbaka på den 10 dec). Jepp det var underbart att resa själv och sitta och läsa på flyget! Tara hämtade mig och på vägen till deras hus hämtade vi deras barn på ISH (International School of Hamburg, ni ser hur det hänger ihop :) ). Deras skola är HELT nybyggd, har bara varit igång där i ca ett år (men skolan har funnits i många år i annan lokal). Det är en skolan minst lika stor som vår och naturligtvis helt i annan stil i och med att den är modern och vår gammal, men SÅ fin. Jättebra miljö både ute och inne, så jag förstår att de är nöjda med att ha sina barn där.

Sedan kom vi hem till Tara och strax mötte Annie upp. Jag hade inte träffat henne sedan vi var i Hamburg sist, så det var såklart jättekul. Så småningom anslöt Hildes familj. Annie var tvungen att gå hem då vi andra mammor gav oss iväg till en restaurang någon tågstation bort.

Pappor och barn stannade hemma och hade det nog väldigt bra där. De lekte med "sugrörslådan" och efter att ha sett vad de gjorde var jag helt besatt av att hitta det att köpa till våra barn i julklapp, men tyvärr lyckades jag INTE. Undras om Rikards bror som nu är i USA har lust att köpa det och ta med hit till oss..... kanske inte. Men titta själva så roligt de hade när de byggde med det:

Restaurangen vi gick till var liten, mysig och serverade SÅ god mat! Hit hittar inga turister utan bara kräsna tyskar som vet vad de vill ha.

Här kommer visas fina matbilder när jag fått dem av Tara...

Vi pratade och hade så mysigt innan vi åkte hem och somnade så gott. Jag hade kattsällskap i sängen, men jag tror den märkte att jag inte var Michaela...

Lördag anslöt Elaine, Richard och Ben som är en av familjerna som flyttat från Århus till Hamburg. Hela gänget tog tåget in till Hamburg och på vägen dit passerade vi alla dessa gigantiska fina hus i området där Taras familj hyr två våningar i en STOR villa. Inget av dessa hus är dock Taras....





Frusna Ben och Elaine framför Gula huset.








 



Fyra mammor, tre pappor och åtta barn. Jepp, jag önskade att Rikard och barnen också kunde varit med mig. Tyskland är ju mästare på julmarknader, så självklart besökte vi en sådan. Då det var mammornas helg, tog papporna snällt hand om alla barnen medan vi gick iväg på eget håll.








Ett av mina favorithus...



Ett annat av mina favorithus... Kanske skulle vi flytta till Hamburg härnäst :) .

Elaine, Tara och Hilde. Tre galna, roliga och snälla mammor från England, USA och Belgien, som tyvärr skingrats över Europa. Snyft!

Vi missade tyvärr tomten som varje dag klättrade upp i sin släde och åkte över alla människor upp till en stor gran.

Vi mammor gick till en restaurang vid vattnet där Elaine upplyste mig om att deltagarna i engelska The Apprentice (det enda TV-program vi sett hittills på engelsk TV, vi måste ändra på det!), var under sitt utlandsuppdrag. Elaines familj har också följt programmet (och förhoppningsvis missade de inte de tre sista avsnitten som vi gjorde, TYPISKT!), så det var väldigt kul att de åkte från London till just Hamburg. Det var ett trevligt ställe med jättegod mat.



Elaine och Hilde

På kvällen skulle vi göra "pakkelegen". Det vill säga paketleken med tärningar. Eftersom vi var en decimerad skara hade Tara bjudit in tre av hennes nya Hamburg-vänner, alla från USA. Det var några riktigt roliga, pratglada töser som jag förstår att Tara passar bra ihop med och har väldigt kul tillsammans med. Kul att de ville joina oss och de hade aldrig gjort paketleken, så det blev väldigt lyckat, men jag tror nog att både jag och Hilde saknade Gabi och Cristina!!



Tara bakom alla paket innan spelet började.

Mina inköpta paket blev uppskattde (ett ENGELSKspråkigt glassigt magasin, konstig engelsk jelly samt dvd-filmen Nanny McPhee 2, som Hilde efteråt bytte till sig från Tara). Själv var jag väldigt nöjd med mitt fina träbokmärke och ett chokladmonopolspel. Fick jag något mer så har jag glömt det.

Sedan blev det natt och dags att sova. Rikard skickade mig sms kl 2 på natten (får skylla mig själv, brukar hävda att man kan skicka sms till folk mitt i natten för de behöver ju inte läsa dem när de sover...) och kl 3.15 eller så hade jag förolämpat katten genom att stänga dörren så jag hoppade upp och släppte in gosedjuret till mig då han mjaouade så halva huset kanske vaknade :) .

På söndagen åt vi lugn frukost. Tara skämde bort mig och kokade ägg varje morgon för att hon vet och kommer IHÅG att jag gillar det. Sedan kom familjen Elaine och hämtade mig för att de snällt erbjudit sig att köra mig till flyget. På vägen körde vi förbi deras splitter nya trevåningsradhus, dit de precis flyttat från Århus och det var superfint! Annies familj bor bara ett par dörrar vid sidan av. Perfekt!

Flygresan hem gick toppenbra och det var underbart att mötas av Rikard och gulliga vinkande Malin och Johan då jag kom fram. Hela bilresan tillbaka till huset berättade de om den fantastiska Alice i Underlandet-musikalen de sett på skolan framförd av High School, samt det vackra lucia-tåget i Svenska kyrkan.

A late but HUGE THANK YOU TARA for having us over!!!!

Minsann fortsätter julkorten att trilla in!! Jag ÄLSKAR det! Tack Edström (jättekul att läsa om vad som händer hos er nu när vi inte hörs av så ofta! Grattis till nya jobb, båda två!!) och Krook!

Tara, I took some photos from your blog (Thanks!), but strangely you didn't publish any dish-photos.... and I have been going through your WHOLE blog trying to find a picture of your house, with no luck, I can tell you there are tons of photos from your trampoline...

Elaine, thanks for the ride and company during the weekend!

Hilde & Co, Thanks for the company! We look forward to have you over during the spring!

Annie, good to see you! If you want more of us, feel free to come over!

Anna, jag såg kommentaren från Nora och jag hoppas att ni såg att jag skrev tillbaka till henne?! Något nytt...?

Ingrid

Matimport från Danmark

Nu importerar vi inte bara mat från Sverige, nu måste vi importera från Danmark också :). På alla ställen hittar man några favoriter som man saknar eller som bara påminner dig mycket om en underbar svunnen tid.

Rikard kom igår hem från en tur till Århus (bara att han får åka dit med jämna mellanrum gör alla oss andra gröna av avund). Med sig hade han en låda mat (nåja, ätbara saker i alla fall) som fick flera i huset att skrika av glädje :) .

Ingen dansk jul utan äbleskivor. Linnéa och Johan älskar dem!

Franzbrödbullar, inte sådana med hård yta som hemma utan mer mjuka som källarfranskor men ändå med frön på. Alla barns favorit och lyxigt mellanmål vissa dagar i DK.

KIMs Ostepops, OLW har inte en chans i mina ögon. Dessa smälter i munnen och är bara mina favoriter helt enkelt.

Pandagodis (jag vet att det inte är danskt utan snarare tyskt, men vi åt det i Danmark). Linnéas favoriter.

Tivolistänger. Johan och Malins godis.

Haribos Pepitokulor upptäckte jag som student i Lund då jag turade till DK. Vuxengodis här hemma.

Toms Slik. Rikards favoriter.

Yummie, yummie, till alla som sagt var....... Tack Pappa R!

Ingrid

Det högg till i magen

Häromdagen hämtade jag R på jobbet och han var mitt i ett telefonsamtal, men han hoppade in i bilen. Eftersom det är förbjudet att tala i mobilen här när man kör, så kopplas automatiskt en handsfree-utrustning in när hans telefon kommer in i bilen. Sanningen att säga kopplas den in bara han är i närheten, så när vi hade tre bilar för några veckor sedan, ringde jag från den försenade lånebilen till Rikard som körde hyrbilen, men mellan oss hade vi min pappa i vår egen bil och då kopplades handsfreen in automatiskt bara för att Rikards telefon var tillräckligt nära Volvon, så där hörde pappa plötsligt en röst och det var jag som ville prata med R i en annan bil, men bara kunde komma fram till pappa...

Nåväl, tillbaka till hämtningen häromdagen. Alltså R hann precis sätta sig så kopplades handsfreen in, fast det var jag som körde och en dansk röst spred sig i kupén och det bara HÖGG till i magen av plötslig akut saknad inom mig. Har inte hört Århusianska på flera månader och visste inte att jag saknat det SÅ mycket. Vilken märklig känsla. Som en deja vu. Suck....

Fick också ett mail från en av de danska grannarna i sista huset vi bodde i och de vill komma och hälsa på oss. Kul! Det får bli någon gång nästa år.

Tror det här är ett lagom långt inlägg efter gårdagens mastodontinlägg, men ni var flitiga läsare! Jag är full av beundran för ert tålamod!

Naemi, saft är toppen. "BOB såklart!" som vi sa på reklamfilmerna jag var med och gjorde :) . Fast ni kanske har hemlagad...
Intressant att du nämner ljudet vid fyrverkeri. Det var nämligen så att de här även hade fyrverkeri med olika slags ljud, det har jag aldrig hört förut, utan då har alla låtit ganska mycket och lika. Det var häftigt. Fast om man vore hund skulle man nog INTE varit glad.
Mangashopping är inskrivet på schemat :) !

Britt, det blir säkert en del upprepningar av maten från de senaste veckorna, men det är inte alla som är sugna på "samma" fläskfilé för femte helgen i rad, ha ha.
Du har så rätt med Vallmon. Nästan alla bär en röd vallmo på kavajslaget vid den här tiden på året. De säljs överallt till minne av de som stupade i kriget. Visste dock inte att själva memorial day är den 11 nov. Tror dock inte att något är stängt då. Det har jag inte hört, men kollar för säkerhets skull under dagen. Det är inte en röd dag i alla fall.
Skönt att Lina är bättre. Maria o Co var tre dagar i London så det var inte konstigt att de hann med mycket, men jag tror inte heller att det var så mycket köer.
"Tooooomorrow, tomorrow, I love you tomorrow..." som lilla rödhåriga Annie sjunger i musicalen :) .

Astrid, vi har också varit här samtidigt med julskyltningen en gång och då besökte barnen tomten på Harrod's. Det var verkligen något alldeles speciellt. HÄR kan de julskylta! Då hade vi så kort tid på oss, nu hoppas jag att vi ska kunna se och njuta lite mer av det när vi bor här mer permanent. Varmt välkommen att hälsa på! Men inte förrän efter nyår :) . Försök få med dig Tor om du kan...

Karin, usch jag minns mathållningen då ni var här som ganska undermålig, men det var så otroligt avslappnat och skönt. Tror dock ändå att jag ska kompensera med lite bättre service på det området nästa gång ni kommer. Läser hos K att hon inte skulle ha något emot att komma tillbaka :) .
Vilken thailandsgryta hade vi när ni var här??? Uppdatera mig, tack. Den har vi inte haft senaste veckorna :) .
Jepp, Burberryn var snygg! Och underverkskrämer och kläder behövs klart bättre nu :) .

Ha en bra dag!
Ingrid

Bekonscot och dubbelt besök

Nu blir det några inlägg med rapport om vad vi hittat på då mina föräldrar varit här. Första hela dagen var torsdag och eftersom barnen hade lov förra veckan fick de riktigt mycket tid med mormor och morfar. Eftersom vi skulle få besök från Danmark på kvällen, bestämde vi oss för att stanna i byn. Linnéa däremot gav sig iväg hela dagen till en nöjespark, Thorpe Park, eftersom hennes bästa kompis fyllde år dagen innan och frågade om de inte kunde göra detta tillsammans. Rikard var förstås på jobbet.

Vi har haft kalla nätter (nollgradigt), men strålande sol på dagarna, under hela besöket. Malin och Johan har skött mycket av fotograferandet och då kan man få 100-tals fotografier inom ett område och inga inom ett annat...

Då vi fått iväg Rikard och Linnéa samt avverkat frukost, bestämde vi oss för att orientera oss i byn, så vi tog en promenad och framför allt stannade vi en längre stund i vår kyrka, som jag redan tidigare här beskrivit som gammal och mycket vacker. Det tyckte vi alla även denna gång.

Här ser ni mormor i solen under vår promenad:


Fotograf: Johan

Och så har Johan fotograferat graven för en av baronerna på Hall Barn, som jag skrev om förra veckan.


Efter lunch begav vi oss till dagens huvudattraktion, Bekonscot. Vi hade planerat att åka hit med småkusinerna, men de stänger för säsongen den siste oktober, så det gick inte, alltså passade vi på nu. Bekonscot är byn Beaconsfields största och mest kända attraktion, det är världens äldsta modellby, den öppnade redan på 20-talet.

Det var mer sevärt än jag väntat mig och Malin och Johan ÄLSKADE det, vi vuxna likaså. Det fanns ett frågeformulär man kunde ta med sig om man ville och det gjorde vi. Rekommenderas då man på det sättet måste leta efter och hittar saker som man inte sett annars.

Barnen tog MASSOR av bilder, så det får bli ett urval nedan:



Svårt att hitta någon bra bild på tågen... de gick väl för fort för kameran :) .



Där fanns också en fin lekplats. Här ses Johan i en del av den.

Man kunde åka runt på en liten järnväg (gjorde vi inte) och så fanns det förstås en liten museibutik, den var installerad i en gammal järnvägsvagn, väldigt mysigt.

Efter besöket i minibyn var det rusning hem för att förbereda för middag. Ulrika, Erik, Mathilda och Dennis hade tagit en tur till London under sitt höstlov i Danmark och SJÄLVKLART ville vi passa på att ses även om det bara var för en kväll.

Vi vuxna pratade hela kvällen och skulle hinna avhandla allt om hur det är på nya skolor och på ISAa där Dennis fortfarande är kvar, hur det går med deras husbygge (inflyttning december), allt om jobb, allt om genensamma bekanta, allt om livet och lite om annat. Mathilda och L försvann in på hennes rum och pratade och pratade. L sa efteråt att "det var roligare att träffa Mathilda än jag trodde", därmed INTE sagt att hon inte trodde att det skulle bli kul utan snarare att hon märkte hur otroligt kul det var att ses igen och att uppdatera sig om allt som hänt dem båda sedan de sågs innan sommaren. Jag tror också att de varit så upptagna att de knappt hinner sakna det gamla, vilket är bra i vissa avseenden, men samtidigt kommer ju verkligenheten och tiden för reflektion alltid ikapp förr eller senare och då är det ju underbart när det är positiva känslor som uppstår.

Dennis och Johan hamnade framför TVn och några spel. Malin var en del med dem, men tyckte inte det var kul hela tiden. Det var dock ingen stor sak och det är så skönt när det inte blir massa gnäll om vem som är med vem och att man kan låta de som har kul ihop för stunden få ha det utan att behöva tränga sig på bara för att man själv inte kan hitta på något annat.

Kolla in vilka stora, snygga och glada tonårstjejer vi har:

Och här är rockkillarna Dennis och Johan:

Vuxna är sällan lika bildsköna som barnen, men de kan inte gömma sig jämt... De här fem är i alla fall ovanligt fotogeniska :) .

Kvällen sprang iväg och gick alldeles för fort, men de skulle hinna med ett tåg tillbaka till sitt hotell inne i London och de skulle orka med mycket shopping dagen efter, så det var inte något att göra åt. Till slut körde jag dem till tåget och jag tror de hann med ett som kom PRECIS när jag släppte dem, för jag såg dem aldrig stå på perrongen.

TACK för besöket familjen W!!

Kommentarer, ja det verkar som om det varit lite problem att kommentera för några av er, men nu tror jag att det fungerar, i alla fall utifrån vad jag kan se och testa. Meddela om det blir problem igen!

Karin, mamma hade nog trott att hon skulle handla något men det blev faktiskt inte så mycket. Primark var inte riktigt hennes cup of tea :) . Sedan kan man ju inte handla bara för sakens skull. De var nog mer nöjda med att träffa oss och se lite andra saker.

Catharina, så bra att det funkade med kommentaren... skumt! Tack för mail! Tomatsallade VAR jättegod :) ! Lycka till därhemma! Tänker på dig.

Britt, nej jag kan inte få med allt vi gjort i ett inlägg, så jag delar upp det på dagarna. Här ser du första dagen :) . Tyvärr glömde vi att kopiera m o p's bilder och jag tog inte så mycket kort, men det blir det som blir.

Ni behöver bara köpa med er så mycket mat som ni vill när ni kommer :) . För de som frågar om vi vill ha något när de kommer brukar jag skriva en önskelista och så kan de handla det de vill och hittar från det. Självklart betalar vi vad det kostar. De flesta shoppar ju lite när de är här så det är bra att kunna lämna lite saker här för att kunna fylla väskorna med roligare saker till hemresan. Mina föräldrar åkte nog dock hem betydligt lättare än då de kom hit för de köpte nästan ingenting.

Kul att mitt paket har kommit! Ser fram emot att se vad det innehåller :) ....

Det är så frukansvärt med allt som händer i Malmö nu!! Vi tänker på det och alla er som bor där jättemycket!! Hemska saker kan hända överallt och som polisen säger "allmän försiktighet" är verkligen vad som måste råda, men det är trist trist trist, att det ska behöva vara så!! Jag läste också om skräddaren, men visste ju inte att Lennart brukar gå dit.

Tyvärr kan vi inte vila till ni kommer eftersom Kerstin och hennes flickor kommer i övermorgon och samma kväll kommer förmodligen också en familj från DK-tiden och hälsar på. Dagen efter Kerstin åkt kommer en ny familj hit. Men den 8-9 nov är vi själva och då ska vi vila oss inför er ankomst, ha ha ha ha ha :) . Oroa dig inte, vi kommer att vara pigga, starka och glada när ni är här. Det ska bli superkul! Kram.

Lunchdags!

Ingrid

Utvecklingssamtal - Vilket projekt!

Jag saknar ISAa! När jag skriver att jag saknar något betyder det inte att jag inte gillar det som är här, utan att jag är så gamig att jag vill ha ALLT! Hu som jag har blivit.

Idag saknar jag ISAa (skolan i DK) därför att:

1. Rikard är där och hälsar på just nu. Han lämnar tillbaka böcker som vi lånade till Johan att läsa över sommaren, han lämnar tillbaka några saker vi lånat av lärare och föräldrar, han lämnar en flyttpresent med hälsning från mig till en annan mamma som ska vidare. ALLA är så glada att se Rikard (ja, han har ringt och rapporterat) och då vill ju jag också vara där :-((( .

2. Det är dags för utvecklingssamtal här ("Parents conferences"). På ISAa förstod de att vi hade många barn och pratade med varandra så att vi fick tider efter varandra för alla barn. Vilken service!
HÄR är det samtal för hela skolan under två dagar. Barnen är då lediga och ska inte ens vara med på sina egna samtal (koko). Vi väljer själva hur många lärare vi vill träffa och eftersom vi är nya och ambitiösa vill vi såklart träffa typ alla, det är åtta var för flickorna och två för Johan. Försök att få ihop det! Tacka vet jag ISAa :) .

Hur fungerar det då? Jo, såklart får man hem listor där man ska stryka vilka tider man inte kan, men om jag skickar med dessa listor med barnen är det ju STOR risk att tiderna dubbelbokas med tjejernas lärare och vi kan ju inte träffa två lärare samtidigt. Ovanpå det har vi besök dessa dagar, så jag vill om möjligt försöka få in alla samtal på en dag (Good luck!). Först trodde jag inte vi kunde gå på fredagen eftersom L ska till Paris med fotbollslaget då, men nu när hon inte ska vara med spelar det ju ingen roll.

Det var en liten trevlig coffee morning för treorna igår (ca 15 mammor och väldigt avslappnat), så jag tog med mina listor när jag ändå skulle till skolan. Det var ju tur! Denna dag släpptes tiderna och föräldrar på plats samt elever, var som tokiga, ungefär som om det släppts restresor till Thailand för en spottstyver!

Jag började med att gå till Johans rektorsexpedition och bokade in 20 min för honom där. Strök ut tiderna på L och M's papper och gick vidare till Middle school. Där på en vägg satt ett A3 papper för varje lärare med alla deras tider och framför drällde det av barn med lappar från sina föräldrar om när just de kunde komma. Som tur var fanns en lärare med fast hand som såg till att de bokade alla lärare och skrev upp vilken lärare de hade bokat vilken tid och att de fick in det i elevkalendrarna. Läraren visade också prov på den diciplin som jag gissar härjar allt som oftast. En kille hade något i munnen. Han fick vackert tala om vad han åt på ("titta på mig när du pratar"), var han hade fått tag i det ("är det tillåtet att ha mat i era skåp???"), när de har snackbreak ("hur dags är det? är klockan så mycket nu?") samt tillsägelse om att han minsann inte fick äta där och då ("du vet att ni inte får äta över mattorna"!!! visste inte att det var så de säkerställde rena heltäckningsmattor). Själv reagerade jag naturligtvis på den rätt tuffa attityden och hur eleverna blir tillsagda, vi är ju lite mer mjukis hemma. Jag vet att de var strängare än hemma i Århus också och våra barn har tydligen varit rätt lydiga, så de har egentligen aldrig blivit tillsagda så mycket, i alla fall har de inte sagt det till mig och inte heller klagat över att det är för strängt. Min instinkt säger att jag inte gillar den där auktoritetsattityden, samtidigt säger L då och då spontant att hon gillar när lärare är stränga för det funkar bättre i skolan då. Personligen anser jag att lärare ska kunna ha ordning utan den negativa attitydsidan! Nåväl, så länge inte jag ser att detta går ut över våra barn indirekt eller direkt, så tänker jag inte försöka göra något åt det.

Tillbaka till bokningarna. Jag letade upp tider för alla Malins lärare och skrev upp henne. Skrev in dem på L's papper och krossade bort de tiderna. Sedan kunde jag TYVÄRR inte gå till High School och boka upp tider för L, för de skulle göra det själva med respektive lärare när de hade lektion. Nu började mina lediga tider på torsdagen blir få, så jag insåg att jag borde få henne att börja boka på en gång. Skrev ett långt tydligt brev med instruktioner till henne, hittade klassen i gympasalen och fick ögonkontakt med henne. Hon kom glatt skuttande till mig när de var klara och tog pappren, med uppmaning att boka i de hål som fanns och vid kris använda Malins tider, så får jag boka om dem i värsta fall. Får se idag hur hon fått ihop det.

Snacka om omständigt projekt!!! Men visst det är fantastiskt att vi får träffa alla lärare 10 min (i DK fick vi bara träffa engelska och matteläraren och de skulle täcka in allt på 10 min), men åtta lärare är det över en timmes tid att diskutera varje barn. Och det är praktiskt för skolan, alla föräldrar ansvarar för att själva skriva upp sig på en tid hos de lärare de vill se. Sedan får läraren listan i god tid så att de kan förbereda sig för respektive elev.

I övrigt kan jag meddela att första "rummet" är tömt på kartonger! Badrummen, ha ha. Det tog bara sex veckor! I den takten lär vi väl vara klara til jul i bästa fall. Det finns ju inga skåp i badrummen, men vi har köpt ett som R skruvade i hop i helgen och satt in (krävdes bara lite speciallösning för att få in det) och nu har jag tömt alla lådor in i det.

Här är en lista på kartonganalys.

Lätt att packa upp:

• Böcker
• Badrumsskåp
• Glas och tallrikar
• Kläder

Jobbigt att packa upp:

• Kökslådor med plastburkar, formar etc
• Spel, alla har olika form och passar inte in någonstans
• Skor, finns aldrig tillräckligt med plats för dem.

I eftermiddag spelar Malin volleyboll-match och jag ska dit och titta. Johan "surar" för att han därmed inte får åka late bus, för det var så kul förra veckan, men nu är jag inte hemma och kan möta honom så det går inte, istället fångar jag upp honom på skolan.

Fegisar! Ingen av er vågade ge sig på att svara på Johans matteuppgifter! :)

Catharina, vilken trevlig utflyktsidé och fina bilder i tidningen. Grattis Hugo till fiskelyckan! Nu har jag inte skrivit på en lång stund här, så hoppas att du fick gjort en del av det andra du planerade ? :)  Förstår att det gick bra igår kväll. Kul!

JOOO. BRA KARIN! Nu ser jag att du varit inne medan jag skrivit här och du har SÅ rätt! Jag tror fortfarande inte att normala 8-åringar klarar det här. Fast jag hörde ju om de koreanska barnen en annan mamma berättade om på deras förra skola i Brasilien som gjorde motsvarande 8:ans matte när de var 5 år. Det KAN ju inte stämma! Jag tvivlar starkt!
Jag var helt säker på att du var duktigt både på matte och logik, synd att du inte fick veta det förrän du var stor :-))) !

Bye, Ingrid