Jojomän, nu är jag med i matchen i nutid igen. Underbart! Tack alla ni som hängt med mig i alla mina daterade beskrivningar av allt vi tagit oss för! Jag ser fram emot att inte bara rapportera om saker vi gör utan även om tankar jag tänker eller planer vi har.
Helgen var utan gäster, men ändå inte helt lugn. Linnéa hade konfirmationsgrupp i kyrkan både lördag och söndag. Johan åkte med till London på lördagen för att träffa en av sina nya favoritkompisar, David. De skulle iväg och åka skridskor, något Johan verkligen gillar och inte gjort en enda gång i år, så det passade verkligen bra. I Århus åkte de skridskor varje vecka under vintersäsongen. På kvällen hämtade vi Johan och David i den stad där de åkte skridskor, vilket inte var London utan Slough och sedan sov David över hos oss. Eftersom det var första gången han var här, undrade vi hur det skulle gå, men det gick perfekt. Killarna hade så otroligt roligt ihop, de gillar båda lego och samma fantasilekar. Toppen!
På söndagen var Rikard med Linnéa på gudstjänsten i kyrkan och här hemma kom Laura för att träffa Malin hos oss. Johan lekte en stund med Rowan och Reese. Själv skötte jag mest markservicen, spelade spel med barnen, bakade kladdkaka och planerade för kommande familjeaktiviteter.
Vårt största bekymmer just nu är att Linnéa har rejält ont i ett knä. Det har kommit och gått under en tid, men nu är det värre och vi gick till doktorn i måndags. På måndag ska vi träffa en sjukgymnast och förhoppningsvis får Linnéa bra hjälp så att hon kan börja träna snart igen. Denna vecka har det inte varit tal om träning och hon är väldigt ledsen för det. Hon gillar verkligen både sin simning och tennis. Nästa helg är planen att hon ska till Haag och tävlingssimma, men det verkar inte lovande just nu. I fredags hade de tävlingar på fina skolan Cobham igen, men L kunde inte simma. Hon var dock med och hejade på de andra. Ikväll har simtränaren bjudit hem alla simmare till sig och de äter pizza och umgås tillsammans. Väldigt trevligt initiativ och det känns som om L behöver sådana roliga avbrott och att få vara med, även om hon inte kan träna.
I måndags var jag på skolan på en "Travel show", det var olika föräldrar som antingen gått ihop och stod vid ett bord och berättade om vad man kunde se eller göra i deras hemländer ELLER var det enskilda mammor som gjort en presentation om olika resor de gjort och som de rekommenderade. De presenterade Sydkorea, New York, Schweiz och Cornwell (passade perfekt eftersom vi planerar att åka tid). Väldigt trevligt! Jag tog en del broschyrer om Italien. Vi har ingen resa dit inplanerad, men vi har aldrig varit där ordentligt så det känns som om det bara är en tidsfråga innan vi måste planera något i den riktningen. De fina broschyrerna gjorde inte precis att jag blev mindre sugen...
Idag var det coffee morning med svenskorna. Det var Mia i Northwood som välkomnade oss, det ligger en bit härifrån, så jag hämtade två av damerna som bor i vår by och så åkte vi dit tillsammans. De flesta bor mer nära där vi är, så det var inte så dåligt att vi ändå var 10 pers som samlats. Alltid trevligt och jag får bra tips på spännade utflyktsmål, var jag kan köpa saker eller bra restauranger/pubar.
Detta var en helt färsk rapport från oss. Nu sover Johan, Malin läser i sin säng och Linnéa väntas hem från simsamvaron om ca en timme. Rikard och jag har lite planer för helgen att styra med, så det är fullt fokus på det nu.
Karin, tack för din kommentar. Jag väntade mig starka reaktioner på hur vi kunde acceptera detta, så nu när jag hör att det finns avarter på fler ställen känns det lite bättre. Jag tycker det är konstigt att sätta pengar på hoppen, som du beskriver. Jag tycker det är stor skillnad på skola och fritidsintressen, de senare ska ju barnen göra för att de tycker att det är kul och de bör väl anstränga sig där utan mutor... men det klart det beror väl på vilka ambitioner man har. Betygspengar är väl ok så länge alla barn i en familj har hyfsat samma förutsättningar och kan dra in ungefär samma summa vid likvärdig insats (eller proportionerligt i förhållande till ålder). Annars tycker jag att det skulle vara svårt.
Vad kul att Malin gjorde mål! Heja Malin! Jättekul och jag är säker på att hon inte behövde några mutor för att anstränga sig ;) .
Britt, jag håller med dig. Barnen hävdar att jag sagt FÖR många gånger till dem att "livet är inte rättvist", men i detta sammanhanget kändes det väldigt fel med mutor och dessutom inte ge alla samma chans att vinna. Vad jag förstår från hemma är fotbollsklubbarna för barn väldigt bra på att hantera gott sportmannaship, men när de blir lite äldre blir det jobbigt. Jag tycker det är jättebra och viktigt att träna ÄVEN om man inte är väldigt duktig i någon sport, kanske är det ännu viktigare då... Du är verkligen jättemån om att träna, både mycket och varierat och så väldigt dålig tror jag absolut inte att du är :) !
God kväll allihop!
Ingrid
Visar inlägg med etikett Coffee Morning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Coffee Morning. Visa alla inlägg
onsdag 2 mars 2011
måndag 4 oktober 2010
Universitetsplanering
I fredags var det Coffee morning på skolan för High School. Det är bara där de har coffee mornings löpande under året, för de övriga (Lower och Middle School) har de bara det en gång i början på året. Behovet för att träffas har dock bedömts större för HS.
Tyvärr var jag ett par minuter sen till mötet och sällan har jag väl känt att jag missat så mycket under så lite tid. De var i full gång och alla hade fått ett papper med en kolumn för varje klass och under den massa rutor som passade de olika klasserna. Jag TROR det är hemsidor eller organisationer, som kan hittas någonstans via skolans intranet....
Ämnet för första timmen var Universitetsplanering. Det är viktigt att besöka universiteten (tänk USA). Vi fick veta när på året det är bäst och att man ska uppmana sina barn att inte lämna ut sitt namn till alla universitet för då blir man MAILBOMBAD med reklam om varför och hur de vill att du ska söka dig JUST dit. Studievägledarna hjälper våra elever längs hela vägen (tur!) och även efter att de slutat här, med rådgivning, referenser, ansökningar, coaching o dyl. Här finns "fantastiska" företag som gör "personlighetstester" på eleverna (kostar såklart) och kan följa eleverna över fem år. Då öppnas elevernas ögon för mycket fler alternativa utbildningsvägar än de kanske kan se för sig själva. Med mera, med mera.
Med tanke på att L hemma skulle gått i 8:an och jag gissar att vi knappt skulle börjat fundera på gymnasieval ännu, så var det närmast CHOCK-artat att lyssna på detta. Kändes inte alls som om jag var med i matchen. Självklart var detta mest för de som går i 11:an och 12:an, men eftersom vi är i H S kom vi alla med i mötet. Puh, bestämde mig raskt för att det säkert kommer ett liknande möte igen längre fram och då ska jag vara där i tid. Dessutom är ju vi i Sverige vid den tiden och då har vi inte så mycket att välja på. Skönt. Men naturligtvis kommer L säga att hon vill läsa på något universitet utomlands, men då får hon väl ta reda på info om det själv. Eller använda de här studievägledarna som sagt att de tar hand om dem även efter att de slutat på ACS, men det kanske bara gäller om man slutat 12:an..... :)))
Jag är säker på att samma process skall genomgås hemma, men att jag inte fattar det nu eftersom vi inte har så stora barn. Jag tror också att det här blir en mycket större sak här eftersom utbudet av universitet är så mycket större för dem här och att det t ex i USA är otroligt viktigt vilket universitet du gått på. Det är ju inte alls på det sättet hemma, vad jag tror i alla fall.....
Andra timmen var det "frågor och svar". Då möblerades det om så att vi satte stolarna i en STOR ring (i pausen fick vi gruppera oss en gång efter vilken klass vi hade barn i och en gång efter var vi bodde, för att få lite koll på vem som har barn i samma ålder och vem som bor nära en själv, toppenbra!). Sedan togs frågor som mailats in i förväg upp, samt att alla fick ställa de frågor de ville. Stor fråga är High School balen som kommer till våren. Vet inte om L själv är intresserad och vet inte om jag vill att hon ska vilja gå dit. Jag tycker det vore en kul upplevelse för henne, men när de började prata om klänningar och limousiner som ska skjutsa dit dem, kändes det jobbigt...
Mitt i mötet ringde min mobil. Jag sprang ut och lyssande av telefonsvararen och missförstod vem det var. Gick till Malins rektor för att fråga vad han ville, men det var transportchefen som ringde. Han upplyste om att Malin inte längre fick plats i Lauras bil, meningen var att de skulle åka tillsammans hem till Laura för sleepover där. De andra mammorna sa att "vad trist, då får de ha sleepover en annan gång". Jag sa såklart att jag skulle köra dit M istället. Skulle inte kunna göra henne så besviken när de planerat och glatt sig hela veckan. Det var bara det att Rikard och Johan skulle till en flygplats och Linnéa skulle hämtas vid late late bus. Jag visste inte exakt var Laura bodde och jag gissade att fredagstrafiken till och från Windsor (där de bor) kunde vara JOBBIG. SÅ när Lauras mamma frågade "Would you mind if I go earlier from my job and pick up the children at school instead?", jublade jag inombords och sände henne TACK-mail. Allt ordnade sig därmed till det bästa.
Britt, ÅH vad ROLIGT det var att vi lyckades med vår överraskning :) !!!!! Det var två väldigt glada killar vi fick hem! Rikard ska skriva och visa bilder här i ett inlägg. Vi tjejer var såklart avis att vi inte kunde följa med, men vi klarade inte att få till det. Kom förresten Gratulationskortet fram i tid till fredag?
Du ska INTE läsa boken. Jag tror inte du skulle gilla den och det finns så mycket annat bättre att läsa! Jag läste om Morgans bok och tror jag skulle tycka den var intressant. Jag gillade hans sommarprogram, så jag kan i och för sig tänka mig att det är en hel del upprepningar från det. Du har så rätt, det finns många som har det svårt och det intressanta/viktiga är ju att se hur vissa klarar sig så bra ändå och hämtar någon kraft ur det, medan andra går under. Vad man kan lära sig av det och om/hur mycket det går att påverka eller om det nästan helt är kopplat till den enskilda personens överlevnadsinstinkt. Maskrosbarnen...
Karin D, tack för att du förstår mig. Jag hade tänkt läsa "De fattiga i Lodz", var inte den bra? Prenumererar ni på SvD eller läser du bara på nätet? Tycker du har koll på allt där... Jag tror inte du skulle vilja vara utan de här böckerna som inblandning mellan deckarna ibland :) . Mixen är väl det fina, gäller bara att hitta rätt ingredienser. Jag lyssnar på CD-böcker hela tiden. Det är nästan bara så jag "läser". På gott och ont! Mailsvar kommer! 2 dagar...
Besök på gång! Hög tid att leta upp en sovplats till dem mellan några lådor....
Kram Ingrid
Tyvärr var jag ett par minuter sen till mötet och sällan har jag väl känt att jag missat så mycket under så lite tid. De var i full gång och alla hade fått ett papper med en kolumn för varje klass och under den massa rutor som passade de olika klasserna. Jag TROR det är hemsidor eller organisationer, som kan hittas någonstans via skolans intranet....
Ämnet för första timmen var Universitetsplanering. Det är viktigt att besöka universiteten (tänk USA). Vi fick veta när på året det är bäst och att man ska uppmana sina barn att inte lämna ut sitt namn till alla universitet för då blir man MAILBOMBAD med reklam om varför och hur de vill att du ska söka dig JUST dit. Studievägledarna hjälper våra elever längs hela vägen (tur!) och även efter att de slutat här, med rådgivning, referenser, ansökningar, coaching o dyl. Här finns "fantastiska" företag som gör "personlighetstester" på eleverna (kostar såklart) och kan följa eleverna över fem år. Då öppnas elevernas ögon för mycket fler alternativa utbildningsvägar än de kanske kan se för sig själva. Med mera, med mera.
Med tanke på att L hemma skulle gått i 8:an och jag gissar att vi knappt skulle börjat fundera på gymnasieval ännu, så var det närmast CHOCK-artat att lyssna på detta. Kändes inte alls som om jag var med i matchen. Självklart var detta mest för de som går i 11:an och 12:an, men eftersom vi är i H S kom vi alla med i mötet. Puh, bestämde mig raskt för att det säkert kommer ett liknande möte igen längre fram och då ska jag vara där i tid. Dessutom är ju vi i Sverige vid den tiden och då har vi inte så mycket att välja på. Skönt. Men naturligtvis kommer L säga att hon vill läsa på något universitet utomlands, men då får hon väl ta reda på info om det själv. Eller använda de här studievägledarna som sagt att de tar hand om dem även efter att de slutat på ACS, men det kanske bara gäller om man slutat 12:an..... :)))
Jag är säker på att samma process skall genomgås hemma, men att jag inte fattar det nu eftersom vi inte har så stora barn. Jag tror också att det här blir en mycket större sak här eftersom utbudet av universitet är så mycket större för dem här och att det t ex i USA är otroligt viktigt vilket universitet du gått på. Det är ju inte alls på det sättet hemma, vad jag tror i alla fall.....
Andra timmen var det "frågor och svar". Då möblerades det om så att vi satte stolarna i en STOR ring (i pausen fick vi gruppera oss en gång efter vilken klass vi hade barn i och en gång efter var vi bodde, för att få lite koll på vem som har barn i samma ålder och vem som bor nära en själv, toppenbra!). Sedan togs frågor som mailats in i förväg upp, samt att alla fick ställa de frågor de ville. Stor fråga är High School balen som kommer till våren. Vet inte om L själv är intresserad och vet inte om jag vill att hon ska vilja gå dit. Jag tycker det vore en kul upplevelse för henne, men när de började prata om klänningar och limousiner som ska skjutsa dit dem, kändes det jobbigt...
Mitt i mötet ringde min mobil. Jag sprang ut och lyssande av telefonsvararen och missförstod vem det var. Gick till Malins rektor för att fråga vad han ville, men det var transportchefen som ringde. Han upplyste om att Malin inte längre fick plats i Lauras bil, meningen var att de skulle åka tillsammans hem till Laura för sleepover där. De andra mammorna sa att "vad trist, då får de ha sleepover en annan gång". Jag sa såklart att jag skulle köra dit M istället. Skulle inte kunna göra henne så besviken när de planerat och glatt sig hela veckan. Det var bara det att Rikard och Johan skulle till en flygplats och Linnéa skulle hämtas vid late late bus. Jag visste inte exakt var Laura bodde och jag gissade att fredagstrafiken till och från Windsor (där de bor) kunde vara JOBBIG. SÅ när Lauras mamma frågade "Would you mind if I go earlier from my job and pick up the children at school instead?", jublade jag inombords och sände henne TACK-mail. Allt ordnade sig därmed till det bästa.
Britt, ÅH vad ROLIGT det var att vi lyckades med vår överraskning :) !!!!! Det var två väldigt glada killar vi fick hem! Rikard ska skriva och visa bilder här i ett inlägg. Vi tjejer var såklart avis att vi inte kunde följa med, men vi klarade inte att få till det. Kom förresten Gratulationskortet fram i tid till fredag?
Du ska INTE läsa boken. Jag tror inte du skulle gilla den och det finns så mycket annat bättre att läsa! Jag läste om Morgans bok och tror jag skulle tycka den var intressant. Jag gillade hans sommarprogram, så jag kan i och för sig tänka mig att det är en hel del upprepningar från det. Du har så rätt, det finns många som har det svårt och det intressanta/viktiga är ju att se hur vissa klarar sig så bra ändå och hämtar någon kraft ur det, medan andra går under. Vad man kan lära sig av det och om/hur mycket det går att påverka eller om det nästan helt är kopplat till den enskilda personens överlevnadsinstinkt. Maskrosbarnen...
Karin D, tack för att du förstår mig. Jag hade tänkt läsa "De fattiga i Lodz", var inte den bra? Prenumererar ni på SvD eller läser du bara på nätet? Tycker du har koll på allt där... Jag tror inte du skulle vilja vara utan de här böckerna som inblandning mellan deckarna ibland :) . Mixen är väl det fina, gäller bara att hitta rätt ingredienser. Jag lyssnar på CD-böcker hela tiden. Det är nästan bara så jag "läser". På gott och ont! Mailsvar kommer! 2 dagar...
Besök på gång! Hög tid att leta upp en sovplats till dem mellan några lådor....
Kram Ingrid
torsdag 23 september 2010
Utvecklingssamtal - Vilket projekt!
Jag saknar ISAa! När jag skriver att jag saknar något betyder det inte att jag inte gillar det som är här, utan att jag är så gamig att jag vill ha ALLT! Hu som jag har blivit.
Idag saknar jag ISAa (skolan i DK) därför att:
1. Rikard är där och hälsar på just nu. Han lämnar tillbaka böcker som vi lånade till Johan att läsa över sommaren, han lämnar tillbaka några saker vi lånat av lärare och föräldrar, han lämnar en flyttpresent med hälsning från mig till en annan mamma som ska vidare. ALLA är så glada att se Rikard (ja, han har ringt och rapporterat) och då vill ju jag också vara där :-((( .
2. Det är dags för utvecklingssamtal här ("Parents conferences"). På ISAa förstod de att vi hade många barn och pratade med varandra så att vi fick tider efter varandra för alla barn. Vilken service!
HÄR är det samtal för hela skolan under två dagar. Barnen är då lediga och ska inte ens vara med på sina egna samtal (koko). Vi väljer själva hur många lärare vi vill träffa och eftersom vi är nya och ambitiösa vill vi såklart träffa typ alla, det är åtta var för flickorna och två för Johan. Försök att få ihop det! Tacka vet jag ISAa :) .
Hur fungerar det då? Jo, såklart får man hem listor där man ska stryka vilka tider man inte kan, men om jag skickar med dessa listor med barnen är det ju STOR risk att tiderna dubbelbokas med tjejernas lärare och vi kan ju inte träffa två lärare samtidigt. Ovanpå det har vi besök dessa dagar, så jag vill om möjligt försöka få in alla samtal på en dag (Good luck!). Först trodde jag inte vi kunde gå på fredagen eftersom L ska till Paris med fotbollslaget då, men nu när hon inte ska vara med spelar det ju ingen roll.
Det var en liten trevlig coffee morning för treorna igår (ca 15 mammor och väldigt avslappnat), så jag tog med mina listor när jag ändå skulle till skolan. Det var ju tur! Denna dag släpptes tiderna och föräldrar på plats samt elever, var som tokiga, ungefär som om det släppts restresor till Thailand för en spottstyver!
Jag började med att gå till Johans rektorsexpedition och bokade in 20 min för honom där. Strök ut tiderna på L och M's papper och gick vidare till Middle school. Där på en vägg satt ett A3 papper för varje lärare med alla deras tider och framför drällde det av barn med lappar från sina föräldrar om när just de kunde komma. Som tur var fanns en lärare med fast hand som såg till att de bokade alla lärare och skrev upp vilken lärare de hade bokat vilken tid och att de fick in det i elevkalendrarna. Läraren visade också prov på den diciplin som jag gissar härjar allt som oftast. En kille hade något i munnen. Han fick vackert tala om vad han åt på ("titta på mig när du pratar"), var han hade fått tag i det ("är det tillåtet att ha mat i era skåp???"), när de har snackbreak ("hur dags är det? är klockan så mycket nu?") samt tillsägelse om att han minsann inte fick äta där och då ("du vet att ni inte får äta över mattorna"!!! visste inte att det var så de säkerställde rena heltäckningsmattor). Själv reagerade jag naturligtvis på den rätt tuffa attityden och hur eleverna blir tillsagda, vi är ju lite mer mjukis hemma. Jag vet att de var strängare än hemma i Århus också och våra barn har tydligen varit rätt lydiga, så de har egentligen aldrig blivit tillsagda så mycket, i alla fall har de inte sagt det till mig och inte heller klagat över att det är för strängt. Min instinkt säger att jag inte gillar den där auktoritetsattityden, samtidigt säger L då och då spontant att hon gillar när lärare är stränga för det funkar bättre i skolan då. Personligen anser jag att lärare ska kunna ha ordning utan den negativa attitydsidan! Nåväl, så länge inte jag ser att detta går ut över våra barn indirekt eller direkt, så tänker jag inte försöka göra något åt det.
Tillbaka till bokningarna. Jag letade upp tider för alla Malins lärare och skrev upp henne. Skrev in dem på L's papper och krossade bort de tiderna. Sedan kunde jag TYVÄRR inte gå till High School och boka upp tider för L, för de skulle göra det själva med respektive lärare när de hade lektion. Nu började mina lediga tider på torsdagen blir få, så jag insåg att jag borde få henne att börja boka på en gång. Skrev ett långt tydligt brev med instruktioner till henne, hittade klassen i gympasalen och fick ögonkontakt med henne. Hon kom glatt skuttande till mig när de var klara och tog pappren, med uppmaning att boka i de hål som fanns och vid kris använda Malins tider, så får jag boka om dem i värsta fall. Får se idag hur hon fått ihop det.
Snacka om omständigt projekt!!! Men visst det är fantastiskt att vi får träffa alla lärare 10 min (i DK fick vi bara träffa engelska och matteläraren och de skulle täcka in allt på 10 min), men åtta lärare är det över en timmes tid att diskutera varje barn. Och det är praktiskt för skolan, alla föräldrar ansvarar för att själva skriva upp sig på en tid hos de lärare de vill se. Sedan får läraren listan i god tid så att de kan förbereda sig för respektive elev.
I övrigt kan jag meddela att första "rummet" är tömt på kartonger! Badrummen, ha ha. Det tog bara sex veckor! I den takten lär vi väl vara klara til jul i bästa fall. Det finns ju inga skåp i badrummen, men vi har köpt ett som R skruvade i hop i helgen och satt in (krävdes bara lite speciallösning för att få in det) och nu har jag tömt alla lådor in i det.
Här är en lista på kartonganalys.
Lätt att packa upp:
I eftermiddag spelar Malin volleyboll-match och jag ska dit och titta. Johan "surar" för att han därmed inte får åka late bus, för det var så kul förra veckan, men nu är jag inte hemma och kan möta honom så det går inte, istället fångar jag upp honom på skolan.
Fegisar! Ingen av er vågade ge sig på att svara på Johans matteuppgifter! :)
Catharina, vilken trevlig utflyktsidé och fina bilder i tidningen. Grattis Hugo till fiskelyckan! Nu har jag inte skrivit på en lång stund här, så hoppas att du fick gjort en del av det andra du planerade ? :) Förstår att det gick bra igår kväll. Kul!
JOOO. BRA KARIN! Nu ser jag att du varit inne medan jag skrivit här och du har SÅ rätt! Jag tror fortfarande inte att normala 8-åringar klarar det här. Fast jag hörde ju om de koreanska barnen en annan mamma berättade om på deras förra skola i Brasilien som gjorde motsvarande 8:ans matte när de var 5 år. Det KAN ju inte stämma! Jag tvivlar starkt!
Jag var helt säker på att du var duktigt både på matte och logik, synd att du inte fick veta det förrän du var stor :-))) !
Bye, Ingrid
Idag saknar jag ISAa (skolan i DK) därför att:
1. Rikard är där och hälsar på just nu. Han lämnar tillbaka böcker som vi lånade till Johan att läsa över sommaren, han lämnar tillbaka några saker vi lånat av lärare och föräldrar, han lämnar en flyttpresent med hälsning från mig till en annan mamma som ska vidare. ALLA är så glada att se Rikard (ja, han har ringt och rapporterat) och då vill ju jag också vara där :-((( .
2. Det är dags för utvecklingssamtal här ("Parents conferences"). På ISAa förstod de att vi hade många barn och pratade med varandra så att vi fick tider efter varandra för alla barn. Vilken service!
HÄR är det samtal för hela skolan under två dagar. Barnen är då lediga och ska inte ens vara med på sina egna samtal (koko). Vi väljer själva hur många lärare vi vill träffa och eftersom vi är nya och ambitiösa vill vi såklart träffa typ alla, det är åtta var för flickorna och två för Johan. Försök att få ihop det! Tacka vet jag ISAa :) .
Hur fungerar det då? Jo, såklart får man hem listor där man ska stryka vilka tider man inte kan, men om jag skickar med dessa listor med barnen är det ju STOR risk att tiderna dubbelbokas med tjejernas lärare och vi kan ju inte träffa två lärare samtidigt. Ovanpå det har vi besök dessa dagar, så jag vill om möjligt försöka få in alla samtal på en dag (Good luck!). Först trodde jag inte vi kunde gå på fredagen eftersom L ska till Paris med fotbollslaget då, men nu när hon inte ska vara med spelar det ju ingen roll.
Det var en liten trevlig coffee morning för treorna igår (ca 15 mammor och väldigt avslappnat), så jag tog med mina listor när jag ändå skulle till skolan. Det var ju tur! Denna dag släpptes tiderna och föräldrar på plats samt elever, var som tokiga, ungefär som om det släppts restresor till Thailand för en spottstyver!
Jag började med att gå till Johans rektorsexpedition och bokade in 20 min för honom där. Strök ut tiderna på L och M's papper och gick vidare till Middle school. Där på en vägg satt ett A3 papper för varje lärare med alla deras tider och framför drällde det av barn med lappar från sina föräldrar om när just de kunde komma. Som tur var fanns en lärare med fast hand som såg till att de bokade alla lärare och skrev upp vilken lärare de hade bokat vilken tid och att de fick in det i elevkalendrarna. Läraren visade också prov på den diciplin som jag gissar härjar allt som oftast. En kille hade något i munnen. Han fick vackert tala om vad han åt på ("titta på mig när du pratar"), var han hade fått tag i det ("är det tillåtet att ha mat i era skåp???"), när de har snackbreak ("hur dags är det? är klockan så mycket nu?") samt tillsägelse om att han minsann inte fick äta där och då ("du vet att ni inte får äta över mattorna"!!! visste inte att det var så de säkerställde rena heltäckningsmattor). Själv reagerade jag naturligtvis på den rätt tuffa attityden och hur eleverna blir tillsagda, vi är ju lite mer mjukis hemma. Jag vet att de var strängare än hemma i Århus också och våra barn har tydligen varit rätt lydiga, så de har egentligen aldrig blivit tillsagda så mycket, i alla fall har de inte sagt det till mig och inte heller klagat över att det är för strängt. Min instinkt säger att jag inte gillar den där auktoritetsattityden, samtidigt säger L då och då spontant att hon gillar när lärare är stränga för det funkar bättre i skolan då. Personligen anser jag att lärare ska kunna ha ordning utan den negativa attitydsidan! Nåväl, så länge inte jag ser att detta går ut över våra barn indirekt eller direkt, så tänker jag inte försöka göra något åt det.
Tillbaka till bokningarna. Jag letade upp tider för alla Malins lärare och skrev upp henne. Skrev in dem på L's papper och krossade bort de tiderna. Sedan kunde jag TYVÄRR inte gå till High School och boka upp tider för L, för de skulle göra det själva med respektive lärare när de hade lektion. Nu började mina lediga tider på torsdagen blir få, så jag insåg att jag borde få henne att börja boka på en gång. Skrev ett långt tydligt brev med instruktioner till henne, hittade klassen i gympasalen och fick ögonkontakt med henne. Hon kom glatt skuttande till mig när de var klara och tog pappren, med uppmaning att boka i de hål som fanns och vid kris använda Malins tider, så får jag boka om dem i värsta fall. Får se idag hur hon fått ihop det.
Snacka om omständigt projekt!!! Men visst det är fantastiskt att vi får träffa alla lärare 10 min (i DK fick vi bara träffa engelska och matteläraren och de skulle täcka in allt på 10 min), men åtta lärare är det över en timmes tid att diskutera varje barn. Och det är praktiskt för skolan, alla föräldrar ansvarar för att själva skriva upp sig på en tid hos de lärare de vill se. Sedan får läraren listan i god tid så att de kan förbereda sig för respektive elev.
I övrigt kan jag meddela att första "rummet" är tömt på kartonger! Badrummen, ha ha. Det tog bara sex veckor! I den takten lär vi väl vara klara til jul i bästa fall. Det finns ju inga skåp i badrummen, men vi har köpt ett som R skruvade i hop i helgen och satt in (krävdes bara lite speciallösning för att få in det) och nu har jag tömt alla lådor in i det.
Här är en lista på kartonganalys.
Lätt att packa upp:
- Böcker
- Badrumsskåp
- Glas och tallrikar
- Kläder
- Kökslådor med plastburkar, formar etc
- Spel, alla har olika form och passar inte in någonstans
- Skor, finns aldrig tillräckligt med plats för dem.
I eftermiddag spelar Malin volleyboll-match och jag ska dit och titta. Johan "surar" för att han därmed inte får åka late bus, för det var så kul förra veckan, men nu är jag inte hemma och kan möta honom så det går inte, istället fångar jag upp honom på skolan.
Fegisar! Ingen av er vågade ge sig på att svara på Johans matteuppgifter! :)
Catharina, vilken trevlig utflyktsidé och fina bilder i tidningen. Grattis Hugo till fiskelyckan! Nu har jag inte skrivit på en lång stund här, så hoppas att du fick gjort en del av det andra du planerade ? :) Förstår att det gick bra igår kväll. Kul!
JOOO. BRA KARIN! Nu ser jag att du varit inne medan jag skrivit här och du har SÅ rätt! Jag tror fortfarande inte att normala 8-åringar klarar det här. Fast jag hörde ju om de koreanska barnen en annan mamma berättade om på deras förra skola i Brasilien som gjorde motsvarande 8:ans matte när de var 5 år. Det KAN ju inte stämma! Jag tvivlar starkt!
Jag var helt säker på att du var duktigt både på matte och logik, synd att du inte fick veta det förrän du var stor :-))) !
Bye, Ingrid
onsdag 8 september 2010
Coffee mornings
Nu har jag varit på Coffee Mornings för alla tre barnen, en för High School, en för Lower School och en för Middle school. De var väldigt olika sinsemellan, men bra var och en på sitt sätt.
High School var först ut en morgon förra veckan. De två timmarna var proppfyllda med information och de presenterade en del skolpersonal i en rasande fart. De berättade om de annorlunda scheman de har och varför de jobbar på det sättet. De har ett rullande schema som verkar väldigt rörigt, men som eleverna lär sig på ett kick. På det sättet är det t ex aldrig samma ämne som ligger sist en fredag eftermiddag då alla är trötta. De har fyra ämnen per dag och dessa har de varannan dag med rullande placering under dagen.
Tisdag eftermiddag varje vecka har de en timme "Advisory" (den tiden tas då från olika ämnen varje gång tack vare det rullande schemat). Då gör de olika gruppövningar, pratar om livsfrågor, hälsa, utbildningsrådgivning, vägval, känslor och helt enkelt hanterar sådant som inte ryms inom det vanliga schemat och som täcker lite mjukare värden. Lärarna har en TJOCK bok som heter Advisory med massor av idéer om vad de kan göra med sin klass.
Vi fick information om något som heter Duke of Edinburgh award som är ett frivilligt sport och charity program för tonåringar. Skolkuratorn (jag tror det är det counseller betyder) berättade att hon träffat varenda elev på high school och pratat en stund med dem, speciellt de nya. Hon kommer under året att starta några olika grupper bl a en läxgrupp för dem som vill ha hjälp.
De pratade om hur barnen kommer att utvärderas och hur de följer varje barns utveckling. Linnéa själv säger att lärarna har sagt att de ska göra några prov nu som inte är betygsgrundande och sedan ett prov i slutet på året för att se om de utvecklats och om de inte gjort det får läraren sparken, för då har de misslyckats...
De pratade om resor de ska göra, men där tappade jag tråden och om något Assembly Schedule en gång i månaden och det fattade jag inte heller....
Föräldrarrepresentanterna pratade och talade om hur vi kunde engagera oss på olika sätt. Dessutom fick vi göra en rolig lära känna varandra övning där vi fick ett bingopapper med olika egenskaper som vi skulle hitta någon som hade och då skulle den personen signera den rutan på bingopappret. Den som först fått en rad eller kolumn med signerade rutor vann.
Lower school hade sin Coffee morning i måndags denna vecka. Den var mycket mer informell och gick mest ut på att vi skulle lära känna varandra. Vi fick presentera oss för varandra, ställa frågor, bli presenterade för lite skolpersonal och vi fick skriva upp oss på grupper vi vill engagera oss i.
Efter ett tag blev vi indelade i grupper med de som hade barn i samma klass. VÄLDIGT bra tyckte jag. Det var intressant att få veta vilka föräldrar som hörde ihop med de klasskompisar Johan pratat om. Tyvärr var inte Erics föräldrar där, som Johan pratat mest om, men om det stämmer som jag hört att han har fyra bröder, så kanske mamman var upptagen med några småsyskon och stannade hemma...
Så gick vi laget runt bland föräldrarna i klassen och svarade på frågor såsom vilken är din favoritfilm, vart gick din bästa semester, vilken är dina barns favoritbok, vad gillar du bäst med England och DÅ Britt (som upplyst oss om innan vi flyttade hit att det regnar HELA tiden :) ) svarar två av de tre första föräldrarna VÄDRET!!!! Man undrar ju var de bodde innan de kom hit....??? Själv svarade jag "museum, musikaler och att alla pratar engelska".
Efter våra två timmar blev vi inbjudna att äta gratis i skolmatsalen tillsammans med våra barn. Johan blev så glad och överraskad då jag kom och ville visa mig allting. Matsalen är TOPPEN! Det som jag var mest skeptisk till när vi flyttade hit (väntade mig en cafeteria med mest osunda saker), är en ENORMT positiv upplevelse. Denna dag var det ugnsrostad potatis och kycklingklubbor med kokta morötter och broccoli. Till det fanns en stor fin salladsbuffé med MASSOR att välja på (Linnéa säger att hon äter mest därifrån). Vill inte barnen ha maten finns det alltid ett pastaalternativ, denna dag var det pasta med tomatsås. Det hjälper ju dock inte hur god och fin mat det än är om den inte når in i magen..... och Johan ville inte ens smaka på sin kycklingklubba utan lassade bara in potatisar. Nu när jag var där "tvingade" jag honom förstås att smaka på kycklingen och jag tror att problemet var att han hade lite svårt att "öppna" klubban och hitta fint kött där i, men han hävdade att han inte gillade sådan kyckling.... Efter maten fick alla en halv chokladmuffins och den slank snabbt och glatt ned hos Johan, som var väldigt besviken att inte jag ville ha någon och då inte tog en för att han skulle få en halv till.
Middle School hade sin coffee morning igår. Den var tråkigast, för det var bara prat hela tiden och det mesta hade jag hört förut. De slog rekord att skicka runt listor att skriva upp sig på för engagemang. (Inte blev vi bjudna på lunch heller ;-) .) Det bästa med det mötet var dock att efteråt kom en svensk mamma fram till mig. Den första jag hittat hittills! Nu visade det sig att hon inte var svensk utan amerikanska, men hon pratade en helt brytningsfri och perfekt svenska. Väldigt imponerande eftersom hon flyttade till Sverige 1992 då hon gifte sig med en svensk. Dessutom visade det sig att hon bodde i VÅR BY och hade en tjej i MALINS KLASS (att inte Malin sagt det???!!!) och var med i det SVENSKGÄNG av cirka 30 kvinnor som bor i vår by eller grannbyn där jag hämtade L vid bussen. Hon sa att det kryllade av svenskar här och att det kryllade av barn på skolan som bor här. Jättekul! Redan idag skulle svenskorna träffas, men jag avböjde att komma med redan nu eftersom jag skulle packa upp kartonger.... istället har jag skickat 19 mail under morgonen...
Coffee morningarna har i alla fall visat att det finns minst två killar för Johan att leka med här i byn och en för Malin och förmodligen två för Linnéa. Sannolikt är det åtskilliga fler men jag har inte fått dem klart för mig ännu.
På varje coffee morning har det serverats kaffe, te och de mest underbara fruktfat med vindruvor, jordgubbar och hallon i massor. För kakmonstren har det funnits olika sorters muffins och andra bakverk, samt småkakor. Inget för mig dock.
Framöver blir det inga fler coffee mornings för lower och middle school. Endast high school fortsätter en gång i månaden, tydligen för att det är fler akademiska spörsmål som dyker upp längs med vägen. Synd. Hur ska jag nu träffa mammorna. Vill till att man blir engagerad i någon grupp :-) . Annars får jag vara nätsocial och skicka 19 mail till.
Märtha, ja det var synd om Linnéa, men hon har kommit över det och bör inte få några bestående men... vi lär oss efterhand. Kålpudding är ju jättegott! Det var länge sedan jag åt. Mums!
Karin D, jag har skrivit en kommentar direkt till dig i det mänskliga inlägget, men angående dina tidigare kommentarer... TACK för tomattips! Jag tyckte också L var duktig som tänkte ut alternativplaner! Det är ju något gott i det hela att man faktiskt någon gång får se hur man klarar sig när det krisar lite. Det där med hundringarna i lådan har jag inte tänkt på, men med din erfarenhet tror jag inte att vi ska pröva det :) .
Britt, det verkar vara något motsatsförhållande mellan rädisor och tomater, den som gillar det ena verkar inte vara förtjust i det andra, det har jag märkt flera gånger... jag älskar goda tomater och tycker inte alls alla smakar likadant :-) . Jag minns också min pappas STORA första mobil och hur häftigt vi tyckte att det var och hur snacket gick om hur onödig den var för VEM behövde nödvändigtvis ringa hem för att stämma av om de skulle köpa två liter mjölk eller ej. SOM tiderna har förändrats på det området!
Marit, nej du och tomater har ju ALDRIG kommit bra överens :-) . Hur var det nu på Öland när du var liten.... ha ha. Du svarade aldrig mig på gasspiständarfrågan...
Ikväll ska jag in till London själv.....
Kram Ingrid
High School var först ut en morgon förra veckan. De två timmarna var proppfyllda med information och de presenterade en del skolpersonal i en rasande fart. De berättade om de annorlunda scheman de har och varför de jobbar på det sättet. De har ett rullande schema som verkar väldigt rörigt, men som eleverna lär sig på ett kick. På det sättet är det t ex aldrig samma ämne som ligger sist en fredag eftermiddag då alla är trötta. De har fyra ämnen per dag och dessa har de varannan dag med rullande placering under dagen.
Tisdag eftermiddag varje vecka har de en timme "Advisory" (den tiden tas då från olika ämnen varje gång tack vare det rullande schemat). Då gör de olika gruppövningar, pratar om livsfrågor, hälsa, utbildningsrådgivning, vägval, känslor och helt enkelt hanterar sådant som inte ryms inom det vanliga schemat och som täcker lite mjukare värden. Lärarna har en TJOCK bok som heter Advisory med massor av idéer om vad de kan göra med sin klass.
Vi fick information om något som heter Duke of Edinburgh award som är ett frivilligt sport och charity program för tonåringar. Skolkuratorn (jag tror det är det counseller betyder) berättade att hon träffat varenda elev på high school och pratat en stund med dem, speciellt de nya. Hon kommer under året att starta några olika grupper bl a en läxgrupp för dem som vill ha hjälp.
De pratade om hur barnen kommer att utvärderas och hur de följer varje barns utveckling. Linnéa själv säger att lärarna har sagt att de ska göra några prov nu som inte är betygsgrundande och sedan ett prov i slutet på året för att se om de utvecklats och om de inte gjort det får läraren sparken, för då har de misslyckats...
De pratade om resor de ska göra, men där tappade jag tråden och om något Assembly Schedule en gång i månaden och det fattade jag inte heller....
Föräldrarrepresentanterna pratade och talade om hur vi kunde engagera oss på olika sätt. Dessutom fick vi göra en rolig lära känna varandra övning där vi fick ett bingopapper med olika egenskaper som vi skulle hitta någon som hade och då skulle den personen signera den rutan på bingopappret. Den som först fått en rad eller kolumn med signerade rutor vann.
Lower school hade sin Coffee morning i måndags denna vecka. Den var mycket mer informell och gick mest ut på att vi skulle lära känna varandra. Vi fick presentera oss för varandra, ställa frågor, bli presenterade för lite skolpersonal och vi fick skriva upp oss på grupper vi vill engagera oss i.
Efter ett tag blev vi indelade i grupper med de som hade barn i samma klass. VÄLDIGT bra tyckte jag. Det var intressant att få veta vilka föräldrar som hörde ihop med de klasskompisar Johan pratat om. Tyvärr var inte Erics föräldrar där, som Johan pratat mest om, men om det stämmer som jag hört att han har fyra bröder, så kanske mamman var upptagen med några småsyskon och stannade hemma...
Så gick vi laget runt bland föräldrarna i klassen och svarade på frågor såsom vilken är din favoritfilm, vart gick din bästa semester, vilken är dina barns favoritbok, vad gillar du bäst med England och DÅ Britt (som upplyst oss om innan vi flyttade hit att det regnar HELA tiden :) ) svarar två av de tre första föräldrarna VÄDRET!!!! Man undrar ju var de bodde innan de kom hit....??? Själv svarade jag "museum, musikaler och att alla pratar engelska".
Efter våra två timmar blev vi inbjudna att äta gratis i skolmatsalen tillsammans med våra barn. Johan blev så glad och överraskad då jag kom och ville visa mig allting. Matsalen är TOPPEN! Det som jag var mest skeptisk till när vi flyttade hit (väntade mig en cafeteria med mest osunda saker), är en ENORMT positiv upplevelse. Denna dag var det ugnsrostad potatis och kycklingklubbor med kokta morötter och broccoli. Till det fanns en stor fin salladsbuffé med MASSOR att välja på (Linnéa säger att hon äter mest därifrån). Vill inte barnen ha maten finns det alltid ett pastaalternativ, denna dag var det pasta med tomatsås. Det hjälper ju dock inte hur god och fin mat det än är om den inte når in i magen..... och Johan ville inte ens smaka på sin kycklingklubba utan lassade bara in potatisar. Nu när jag var där "tvingade" jag honom förstås att smaka på kycklingen och jag tror att problemet var att han hade lite svårt att "öppna" klubban och hitta fint kött där i, men han hävdade att han inte gillade sådan kyckling.... Efter maten fick alla en halv chokladmuffins och den slank snabbt och glatt ned hos Johan, som var väldigt besviken att inte jag ville ha någon och då inte tog en för att han skulle få en halv till.
Middle School hade sin coffee morning igår. Den var tråkigast, för det var bara prat hela tiden och det mesta hade jag hört förut. De slog rekord att skicka runt listor att skriva upp sig på för engagemang. (Inte blev vi bjudna på lunch heller ;-) .) Det bästa med det mötet var dock att efteråt kom en svensk mamma fram till mig. Den första jag hittat hittills! Nu visade det sig att hon inte var svensk utan amerikanska, men hon pratade en helt brytningsfri och perfekt svenska. Väldigt imponerande eftersom hon flyttade till Sverige 1992 då hon gifte sig med en svensk. Dessutom visade det sig att hon bodde i VÅR BY och hade en tjej i MALINS KLASS (att inte Malin sagt det???!!!) och var med i det SVENSKGÄNG av cirka 30 kvinnor som bor i vår by eller grannbyn där jag hämtade L vid bussen. Hon sa att det kryllade av svenskar här och att det kryllade av barn på skolan som bor här. Jättekul! Redan idag skulle svenskorna träffas, men jag avböjde att komma med redan nu eftersom jag skulle packa upp kartonger.... istället har jag skickat 19 mail under morgonen...
Coffee morningarna har i alla fall visat att det finns minst två killar för Johan att leka med här i byn och en för Malin och förmodligen två för Linnéa. Sannolikt är det åtskilliga fler men jag har inte fått dem klart för mig ännu.
På varje coffee morning har det serverats kaffe, te och de mest underbara fruktfat med vindruvor, jordgubbar och hallon i massor. För kakmonstren har det funnits olika sorters muffins och andra bakverk, samt småkakor. Inget för mig dock.
Framöver blir det inga fler coffee mornings för lower och middle school. Endast high school fortsätter en gång i månaden, tydligen för att det är fler akademiska spörsmål som dyker upp längs med vägen. Synd. Hur ska jag nu träffa mammorna. Vill till att man blir engagerad i någon grupp :-) . Annars får jag vara nätsocial och skicka 19 mail till.
Märtha, ja det var synd om Linnéa, men hon har kommit över det och bör inte få några bestående men... vi lär oss efterhand. Kålpudding är ju jättegott! Det var länge sedan jag åt. Mums!
Karin D, jag har skrivit en kommentar direkt till dig i det mänskliga inlägget, men angående dina tidigare kommentarer... TACK för tomattips! Jag tyckte också L var duktig som tänkte ut alternativplaner! Det är ju något gott i det hela att man faktiskt någon gång får se hur man klarar sig när det krisar lite. Det där med hundringarna i lådan har jag inte tänkt på, men med din erfarenhet tror jag inte att vi ska pröva det :) .
Britt, det verkar vara något motsatsförhållande mellan rädisor och tomater, den som gillar det ena verkar inte vara förtjust i det andra, det har jag märkt flera gånger... jag älskar goda tomater och tycker inte alls alla smakar likadant :-) . Jag minns också min pappas STORA första mobil och hur häftigt vi tyckte att det var och hur snacket gick om hur onödig den var för VEM behövde nödvändigtvis ringa hem för att stämma av om de skulle köpa två liter mjölk eller ej. SOM tiderna har förändrats på det området!
Marit, nej du och tomater har ju ALDRIG kommit bra överens :-) . Hur var det nu på Öland när du var liten.... ha ha. Du svarade aldrig mig på gasspiständarfrågan...
Ikväll ska jag in till London själv.....
Kram Ingrid
torsdag 26 augusti 2010
Welcome Bagel Breakfast
Det var inte bara barnen som var på skolan igår, jag var också inbjuden till en Coffee Morning, som kallades Welcome Bagel Breakfast. Därmed behövde jag bilen och fick köra Rikard till jobbet på morgonen. Förstod hur lyckligt lottad han och vi är. Det tog drygt 10 minuter att köra dit gamla vägen, man kan ta motorvägen också, och jag trodde han skulle ha 20-30 minuter till jobbet. Så vi bor verkligen bra till även här. Vi hade ju sådan tur i Danmark att skolan och Rikards jobb låg ganska nära varandra och nu får vi det nästan lika bra här. Barnen tycker inte skolbussen tar lång tid alls. Jag tror den tar ca 20-25 minuter.
Kl 10-12 var jag på skolan i Red Room (samma rum som jag fotograferarde Johan i när vi var och testade flickorna häromdagen). Det är ett otroligt vackert rum. Där var massor av föräldrar, mest mammor, men även en del pappor, jag skulle gissa att vi var ca 80 pers. Rektorerna och en del administrativ personal var på plats och minglade med oss. Ljudnivån var väldigt hög. Runt väggarna stod bord och representanter för alla de grupper man kan engagera sig i. Det är internationella gruppen, idrottsgruppen, biblioteksgruppen, avtackning av lärarna-gruppen, High School bal-gruppen, klassföräldrar, skolkläder/saker-gruppen osv osv. Jag skrev upp att jag kunde hjälpa till i klassen på låg- och mellanstadiet, samt att jag kundet hjälpa till i biblioteket på mellanstadiet. Vill inte boka upp mig för mycket från början.
Ordförande i PTSA (Parent Teacher Student Association) var hon vi var hemma hos andra dagen vi kom hit och träffade hennes döttrar i 7:an och 9:an. Hon pratade lite om vad vi kunde göra och hälsade oss välkomna samt presenterade en del folk. Det bjöds på bagels, cheesecake, jordgubbar till chokladfontän och olika drycker. Jag pratade med en del jag pratat med förut och några nya. Hittade en pappa från Kalifornien med tre barn i samma årskurser (3, 6 och 9) och av samma kön som våra. OTROLIGT! Träffade flera mammor med pojkar i Johans klass, bl a en väldigt trevlig tysk mamma som bott många år i USA. De hade anlänt för ett par dagar sedan och fått veta att de skulle flytta hit för tre veckor sedan. En annan mamma från Kanada med en flicka i Johans klass hade kommit för ett par månader sedan och ska vara här i tre år. De ska inte åka hem och hälsa på förrän NÄSTA jul. Deras familj skulle komma hit nästa sommar på besök. Så jag kände mig så lyckligt lottad som redan vet att många i våra familjer och av våra vänner kommer hit och hälsar på i höst och att det ändå är så pass enkelt som det är för oss att komma hem.
Däremot hörde jag inte om några coffee mornings av det slag som vi hade i DK hemma hos varandra med jämna mellanrum. Det kommer jag sakna supermycket!!! Jag kanske ska se om jag lär känna t ex 3:ornas mammor och ska fråga om de vill att vi träffas en gång i månaden eller så. Eller om jag drar ihop de som jag lär känna nu i början. Det känns som om det får bli något att ta tag i längre fram. Nu vill jag först komma iordning hemma och få kontakt med LC, SWEA och någon som bor i närheten. Men först flyttkartongerna alltså, jag kommer att tjata om dem här till de är uppackade så att det blir riktigt pinsamt om jag inte gör det :-) .
Det var bra att få tillfälle att prata med olika människor och få svar på en hel del frågor som jag hade rörande schema, tester, kontaktpersoner (finns faktiskt en svensk kontaktmamma som jag tänkte maila så fort som möjligt) och annat.
Efter minglet gick jag till matsalen för att titta på maten. På vägen såg jag Johan i sitt klassrum, men han såg som tur var inte mig. Maten såg verkligen jättefin ut. Ingen skräpmat, inga halvfabrikat eller några färdigköpta saker, fin salladsbuffé. Jag blev jätteglad! På kvällen berättade Malin att hon hade sett mig, men inte gett sig tillkänna. Sicken fuling!
Sedan gick jag till mellanstadiets bibliotek och pratade en lång stund med den manliga bibliotikarien. Väldigt intressant och trevligt. Jag är SÅ glad för att barnen har skolbibliotek här och de är verkligen fina.
Igår kväll gick vi över och hälsade på våra grannar. Vi har egentligen bara en granne. Det är ett äldre par som bott här LÄNGE. De vet allt vi behöver veta om att bo här. De var mycket vänliga och bjöd in oss i sitt vardagsrum. Det var allt jag hade fördomar om när det gäller engelska rum med heltäckningsmattor som legat i evigheter och blommiga gardiner. Det är en mycket speciell och karaktäristisk doft som följer med den och mycket riktigt började Malin pipandas efter en stund. Johan var helt slut efter en lång dag, så han somnade på soffan. Vi var verkligen inte där någon lång stund och de tyckte nog vi kunde stannat längre, men vi fick bryta upp för att barnen skulle kunna komma hem och gå och lägga sig.
Johan och jag hade innan det läst 20 minuter och så hade han bestämt sig för en tennisboll, en bild på Michael Jackson och en bild på köttbullar och potatismos att stoppa i sin påse. Naturligtvis hittade vi ingen tennisboll, fast vi äger massor, men de kan vara i Sverige, så R åkte iväg kl 23 till en av butikerna som är öppna 24 timmar om dygnet (då var det skönt att inte vara kvar i Danmark), men det hjälpte inte för tennisbollarna var slut. Nu fick det bli en mjuk tennisboll istället och Johan köpte som tur var det.
Ingrid
Kl 10-12 var jag på skolan i Red Room (samma rum som jag fotograferarde Johan i när vi var och testade flickorna häromdagen). Det är ett otroligt vackert rum. Där var massor av föräldrar, mest mammor, men även en del pappor, jag skulle gissa att vi var ca 80 pers. Rektorerna och en del administrativ personal var på plats och minglade med oss. Ljudnivån var väldigt hög. Runt väggarna stod bord och representanter för alla de grupper man kan engagera sig i. Det är internationella gruppen, idrottsgruppen, biblioteksgruppen, avtackning av lärarna-gruppen, High School bal-gruppen, klassföräldrar, skolkläder/saker-gruppen osv osv. Jag skrev upp att jag kunde hjälpa till i klassen på låg- och mellanstadiet, samt att jag kundet hjälpa till i biblioteket på mellanstadiet. Vill inte boka upp mig för mycket från början.
Ordförande i PTSA (Parent Teacher Student Association) var hon vi var hemma hos andra dagen vi kom hit och träffade hennes döttrar i 7:an och 9:an. Hon pratade lite om vad vi kunde göra och hälsade oss välkomna samt presenterade en del folk. Det bjöds på bagels, cheesecake, jordgubbar till chokladfontän och olika drycker. Jag pratade med en del jag pratat med förut och några nya. Hittade en pappa från Kalifornien med tre barn i samma årskurser (3, 6 och 9) och av samma kön som våra. OTROLIGT! Träffade flera mammor med pojkar i Johans klass, bl a en väldigt trevlig tysk mamma som bott många år i USA. De hade anlänt för ett par dagar sedan och fått veta att de skulle flytta hit för tre veckor sedan. En annan mamma från Kanada med en flicka i Johans klass hade kommit för ett par månader sedan och ska vara här i tre år. De ska inte åka hem och hälsa på förrän NÄSTA jul. Deras familj skulle komma hit nästa sommar på besök. Så jag kände mig så lyckligt lottad som redan vet att många i våra familjer och av våra vänner kommer hit och hälsar på i höst och att det ändå är så pass enkelt som det är för oss att komma hem.
Däremot hörde jag inte om några coffee mornings av det slag som vi hade i DK hemma hos varandra med jämna mellanrum. Det kommer jag sakna supermycket!!! Jag kanske ska se om jag lär känna t ex 3:ornas mammor och ska fråga om de vill att vi träffas en gång i månaden eller så. Eller om jag drar ihop de som jag lär känna nu i början. Det känns som om det får bli något att ta tag i längre fram. Nu vill jag först komma iordning hemma och få kontakt med LC, SWEA och någon som bor i närheten. Men först flyttkartongerna alltså, jag kommer att tjata om dem här till de är uppackade så att det blir riktigt pinsamt om jag inte gör det :-) .
Det var bra att få tillfälle att prata med olika människor och få svar på en hel del frågor som jag hade rörande schema, tester, kontaktpersoner (finns faktiskt en svensk kontaktmamma som jag tänkte maila så fort som möjligt) och annat.
Efter minglet gick jag till matsalen för att titta på maten. På vägen såg jag Johan i sitt klassrum, men han såg som tur var inte mig. Maten såg verkligen jättefin ut. Ingen skräpmat, inga halvfabrikat eller några färdigköpta saker, fin salladsbuffé. Jag blev jätteglad! På kvällen berättade Malin att hon hade sett mig, men inte gett sig tillkänna. Sicken fuling!
Sedan gick jag till mellanstadiets bibliotek och pratade en lång stund med den manliga bibliotikarien. Väldigt intressant och trevligt. Jag är SÅ glad för att barnen har skolbibliotek här och de är verkligen fina.
Igår kväll gick vi över och hälsade på våra grannar. Vi har egentligen bara en granne. Det är ett äldre par som bott här LÄNGE. De vet allt vi behöver veta om att bo här. De var mycket vänliga och bjöd in oss i sitt vardagsrum. Det var allt jag hade fördomar om när det gäller engelska rum med heltäckningsmattor som legat i evigheter och blommiga gardiner. Det är en mycket speciell och karaktäristisk doft som följer med den och mycket riktigt började Malin pipandas efter en stund. Johan var helt slut efter en lång dag, så han somnade på soffan. Vi var verkligen inte där någon lång stund och de tyckte nog vi kunde stannat längre, men vi fick bryta upp för att barnen skulle kunna komma hem och gå och lägga sig.
Johan och jag hade innan det läst 20 minuter och så hade han bestämt sig för en tennisboll, en bild på Michael Jackson och en bild på köttbullar och potatismos att stoppa i sin påse. Naturligtvis hittade vi ingen tennisboll, fast vi äger massor, men de kan vara i Sverige, så R åkte iväg kl 23 till en av butikerna som är öppna 24 timmar om dygnet (då var det skönt att inte vara kvar i Danmark), men det hjälpte inte för tennisbollarna var slut. Nu fick det bli en mjuk tennisboll istället och Johan köpte som tur var det.
Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)