Min stackars starka, friska man har fått ryggskott. En timmes tennis med Linnéa gick fint, men att sedan plocka upp bollarna på plan, no no. Då högg det till och ryggskottet var ett faktum.
Jag hade ryggskott en gång som väldigt ung. Var rädd att det skulle kunna bli ett problem jag skulle få dras med men peppar peppar, har jag inte haft ont i ryggen på säkert 25 år. Jag minns dock hur FRUKTANSVÄRT ont det kan göra. Hur jag kröp fram i smärta.
Rikard är tuff. Han gör det mesta han skulle gjort ändå, men jag SER hur han lider och han går illa. Som tur är sover han bra. Vi håller tummarna för att det ger med sig snart. Han går en liten sväng just nu. Han har fått rådet att äta mycket smärtstillande och försöka röra sig hyfsat normalt.
Annars är det jubileum för HELA slanten i England just nu. Drottningen har suttit IMPONERANDE 60 ÅR på tronen. Många har "street partyn". Idag flyter 1000 båtar/fartyg fram på Themsen i centrala London med kungafamiljen på den pampigaste av dem alla. Olyckligtvis VRÄKER regnet ner. Gatorna kantas av folk och de flesta broar är avstängda från trafik. Nyss öppnade de The Tower Bridge och det gör de INTE ofta. Mäktigt. Vi har dock valt att inte åka in. För mycket att göra hemma och skönt att inte stå där i ösregnet. Nu har vi dock tittat 20 min på TV och beundrat alla tappra människor som är där med GOTT humör. De visade ett antal konstnärer som står på Millenium Bridge och ska måla tavlor av eventet, men allt är SÅ förstört!!! Till slut skojade bara journalisten över den mest förstörda tavlan och sa att "den blev väldigt impressionistisk, Monet skulle varit stolt". Hela tavlan var suddig med färgerna utsmetade överallt. Katastrof!
Katastrof är det också att vi nu följt tv-serien "Bron" på BBC, men nu är den slut och vi har varit upptagna sista veckorna och kommit efter, så när vi häromkvällen skulle kolla på "play" finns inte avsnitten att uppbåda. ALLA verkar ha tagits bort efter att sista avsnittet sänds. KATASTROF!!!
The not-yet-desperate housewife, kanske var snittarna lite ambitiösa, men det blev gott i alla fall :) . Jag vet att jag är lite galen! KLART ni kommer efter! Vi brukar väl följas åt ;) . Fast om jag var ni skulle jag definitivt stanna några år till!!!
Catharina, du ska ABSOLUT göra en lista på vad du gjort under dagen ibland. Man blir överraskad :) ! Ja, jag är så glad att jag kom iväg till Chelsea Flower show!
HUR var RM? Vem mer än Therese kandiderade till VRO? Från vad jag sett på fb verkar det ha varit HELT fantastiskt! Var är det nästa år? Då kanske jag kan vara med!! Ska du till LCI i augusti?
Hoppas din allergi är bättre?! Lät läskigt med blåsor på insidan av ögonlocken, det har jag inte hört om tidigare...
Jag hade en toppen-Mors Dag och det hoppas jag att du också hade!
Britt, ja det har verkligen varit många märkliga sammanträffanden av olika slag under våra år här! Jag skulle gärna velat se lite av vad de visade från Chelsea Flower show på TV, här sände de därifrån varenda dag, men jag missade allt. Var ingen tid till TV-tittande just då.
Det känns jättesorgligt att flytta ifrån vårt hus och att flytta hem överhuvudtaget. Även om vi vet att det blir bra när vi kommer hem, fälls många tårar här i dessa tider. Ibland räcker det att bara köra genom byn till affären...
Elderly people-vägskylten är det SÅ många som reagerat över. Det är ju så konstigt att den kommer precis innan vårt hus, ha ha ha ha ha. Kanske trodde de att ni skulle komma på besök oftare ;) ? Eller är det en tidig varning för våra grannar... Den fyller i alla fall funktionen att få oss alla att le och bara det är ju bra!
Ingen har tagit huset här än...
Kim, så kul det där du skriver om att städa när ni ska ha gäster. Ibland när vi städar frågar barnen "vem kommer idag?", ungefär som om vi absolut inte skulle kunna städa utan att det kom folk :) .
Ja, jag har ansträngt mig just för att ju fortare någon tar det, desto bättre för alla inblandade. Jag hittade dock "vårt" hus på nätet igår och konstaterade att de begär rätt mycket mer än vi betalar för det...
Malin hade inte valt ämnet själv, utan det var givet av fröken. Ack så svårt att resonera kring för 12-åringar. Min mening är att det är svårt för vuxna. Jag tycker de kunde fått exempel från läraren att resonera kring, men att dessutom hitta exempel själva... svårt! Jag ska tipsa Malin om dina världskrigsböcker!! Absolut!
Astrid, TACK du skriver alltid så bra och lugnande saker! Skönt att höra andra i samma situation som också har svårt att ha huset i ordning till husvisningar. :) När kommer Karins familj hem?
Vi flyttar inte hem förrän efter OS, så det blir i mitten på augusti. Det är mycket som inte är klart ännu, men jag lovar att återkomma så fort något faller på plats!
Karin, Malins projekt var avancerat, som så många gånger tidigare! Bra diskussionsämne dock, kunde kanske passat bättre för Linnéas årskurs...
Sant, det klart att det inte måste vara perfekt här, men samtidigt så tror jag folk påverkas av hur det ser ut och vi vill gärna bli klara med den biten. Just nu håller jag på att bli tokig av att ha SÅ många saker igång och INGET som faller på plats! Samtidigt ska framför allt barnens vardag rulla på som vanligt med kompisar, läxor, biobesök, aktiviteter...
Tyvärr inget vidare väder här idag, som jag skrev ovan och jag hann inte njuta av det fina vädret mycket när det var här. Hoppas verkligen att det kommer tillbaka...
Skulle GÄRNA berätta något nytt & spännande för vår hemflytt om jag kunde! Lovar att återkomma inom kort!
Kram allihop!
Ingrid
Visar inlägg med etikett Sjuk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sjuk. Visa alla inlägg
söndag 3 juni 2012
fredag 2 mars 2012
Nu får det räcka
Tack för alla krya på mig hälsningar!!
Jag tror varje dag ska vara den sista i sjukdom, men tji har jag fått hittills. Är inte alls van vid att vara sjuk och det suger musten ur mig, men det är förstås nyttigt att inse sin egen dödlighet med jämna mellanrum och sist jag var sjuk utöver lite vanliga förkylningar eller någon bihåleinflammation, är ca sju år sedan, så jag ska inte klaga alls.
Nu har jag dock varit sjuk i sex dagar och är innerligt trött på det. Hög feber flera dagar och igår morse gjorde en blixtrande bihåleinflammation grand entré i min vänstra ansiktshalva, som värker så att jag tror ögat trillar ur när som helst. Har inte gått till doktorn utan räknar med att det inte kan vara för evigt.
Rikard vaknade med 40 graders feber igår och var hemma från jobbet, men är idag återhämtad och tillbaka i arbete om än inte i perfekt högform. Linnéa ringde från skolan igår och var dålig. Hon gick direkt i säng när hon kom hem och somnade, men även hon verkade helt normal imorse. Kanske hägrade kvällens sleepover i trevliga tjejkompisars sällskap på bästa adress i London och fungerade som utmärkt botemedel?
Själv har jag massor av trevligheter att ägna mig åt, men inte känner jag mig friskare för det, bara mer och mer frustrerad över att inte få gjort det jag önskar. Denna sjuka verkar slå hårdast mot mammor, men idag har jag inte sovit på hela dagen och det är ett framsteg.
Samtidigt så vet jag att min sjukdom går över och det inom ganska kort tid trots allt. Tänker på alla som är drabbade av långvariga och mycket allvarligare sjukdomar, som måste kämpa och uthärda. Usch så tufft många har det!
Våra gäster har åkt hem och jag håller alla tummar för att vi inte skickat med dem några baciller... Inga gäster de kommande helgerna och det är ju riktigt bra. Hoppas förstås att vi ska tillfriskna och hinna göra massor av trevligheter istället.
Vad har ni för helgplaner?
Catharina, tvätt är ungefär det enda jag orkat ta hand om i veckan. Kräver inte så mycket att trycka igång en maskin :) . Skidresor ger ju så skrymmande tvätt, men nu är du säkert klar med det!
The not-yet-desperate housewife, usch vad trist att ni också är sjuka, men vad BRA att du klarat dig! Fortsätt så! Tyckte det var ett toppenbra svar till doktorn :) .
Märtha, jamen visst ÄR det precis så! Känslan av att känna sig frisk igen efter att man har varit sjuk, är fantastisk!! Jag tänkte ringt dig idag, men orkade inte. Mina bihålor är förfärliga och jag pendlar ännu mellan frossa och att känna mig kokhet. Det är i alla fall underbart att höra att du mår så bra!!!!! Det är den bästa nyheten! Skönt att det är bra på andra sidan jorden också :) .
Hoppas ni får trevligt med gästerna imorgon! Är det med tanke på kommande födelsedag? KRAM.
Astrid, TACK! Ja, nu får det vara nog. Bra att ni mår bra, för jag har hört att många är sjuka hemma också!
Ja, det är ju så kul med död, dödare, dödast :) !!! Det är som att säga att man är "mer gravid än någon annan" eller mer religiös, för den delen.
Kollade lite på det där programmet om "Den sjungade trappuppgången" igår och häpnade över en del av körmedlemmarna i andra avsnittet. Vad tycker ni och er dotter om det?
Karin, jag trodde också det var slut med det sjuka för ett par dagar sedan, men jag hade FEL. Det kan dock inte vara för evigt...
Trevlig helg allihop!
Från sjukstugan, Ingrid
Jag tror varje dag ska vara den sista i sjukdom, men tji har jag fått hittills. Är inte alls van vid att vara sjuk och det suger musten ur mig, men det är förstås nyttigt att inse sin egen dödlighet med jämna mellanrum och sist jag var sjuk utöver lite vanliga förkylningar eller någon bihåleinflammation, är ca sju år sedan, så jag ska inte klaga alls.
Nu har jag dock varit sjuk i sex dagar och är innerligt trött på det. Hög feber flera dagar och igår morse gjorde en blixtrande bihåleinflammation grand entré i min vänstra ansiktshalva, som värker så att jag tror ögat trillar ur när som helst. Har inte gått till doktorn utan räknar med att det inte kan vara för evigt.
Rikard vaknade med 40 graders feber igår och var hemma från jobbet, men är idag återhämtad och tillbaka i arbete om än inte i perfekt högform. Linnéa ringde från skolan igår och var dålig. Hon gick direkt i säng när hon kom hem och somnade, men även hon verkade helt normal imorse. Kanske hägrade kvällens sleepover i trevliga tjejkompisars sällskap på bästa adress i London och fungerade som utmärkt botemedel?
Själv har jag massor av trevligheter att ägna mig åt, men inte känner jag mig friskare för det, bara mer och mer frustrerad över att inte få gjort det jag önskar. Denna sjuka verkar slå hårdast mot mammor, men idag har jag inte sovit på hela dagen och det är ett framsteg.
Samtidigt så vet jag att min sjukdom går över och det inom ganska kort tid trots allt. Tänker på alla som är drabbade av långvariga och mycket allvarligare sjukdomar, som måste kämpa och uthärda. Usch så tufft många har det!
Våra gäster har åkt hem och jag håller alla tummar för att vi inte skickat med dem några baciller... Inga gäster de kommande helgerna och det är ju riktigt bra. Hoppas förstås att vi ska tillfriskna och hinna göra massor av trevligheter istället.
Vad har ni för helgplaner?
Catharina, tvätt är ungefär det enda jag orkat ta hand om i veckan. Kräver inte så mycket att trycka igång en maskin :) . Skidresor ger ju så skrymmande tvätt, men nu är du säkert klar med det!
The not-yet-desperate housewife, usch vad trist att ni också är sjuka, men vad BRA att du klarat dig! Fortsätt så! Tyckte det var ett toppenbra svar till doktorn :) .
Märtha, jamen visst ÄR det precis så! Känslan av att känna sig frisk igen efter att man har varit sjuk, är fantastisk!! Jag tänkte ringt dig idag, men orkade inte. Mina bihålor är förfärliga och jag pendlar ännu mellan frossa och att känna mig kokhet. Det är i alla fall underbart att höra att du mår så bra!!!!! Det är den bästa nyheten! Skönt att det är bra på andra sidan jorden också :) .
Hoppas ni får trevligt med gästerna imorgon! Är det med tanke på kommande födelsedag? KRAM.
Astrid, TACK! Ja, nu får det vara nog. Bra att ni mår bra, för jag har hört att många är sjuka hemma också!
Ja, det är ju så kul med död, dödare, dödast :) !!! Det är som att säga att man är "mer gravid än någon annan" eller mer religiös, för den delen.
Kollade lite på det där programmet om "Den sjungade trappuppgången" igår och häpnade över en del av körmedlemmarna i andra avsnittet. Vad tycker ni och er dotter om det?
Karin, jag trodde också det var slut med det sjuka för ett par dagar sedan, men jag hade FEL. Det kan dock inte vara för evigt...
Trevlig helg allihop!
Från sjukstugan, Ingrid
tisdag 28 februari 2012
Gäster och sjuka
Ja ni, ibland blir det inte som man tänkt. En av mina bästa vänner kom hit med sina tre barn för en vecka sedan och de hann bara vara här en dag innan först mamma Anna och därefter en efter en av sönerna insjuknade med hög feber och huvudvärk. Det var riktigt synd om dem! I vår familj klarade vi oss bra och vi roade oss med yngsta dottern Nora som var helt frisk.
I fredags kväll åkte Anna och barnen hem och samtidigt fick vi välkommet besök från Danmark. Hilde med familj kom hit. Jättekul! OM det inte varit för att jag började bli dålig i lördags och det tilltog på söndagen, för att igår explodera i 39 graders feber och totalt sängläge hela dagen. Vilken TUR att de ändå tänkt roa sig själva i London mest hela tiden, men jag hade ju hoppats på mer kvalitetstid med dem på kvällarna :( .
Idag känner jag mig nästan helt frisk igen, bara lite matt efter att inte ha orkat äta ordentligt igår. Finns det egentligen NÅGON bättre känsla än den att bli frisk efter att man varit sjuk. Orken och energin kommer tillbaka. Ikväll ska jag bort och nu vilar jag mig i form för att klara av det....
Inatt kände sig Rikard febrig och sjuk, men imorse sa han att han var ok för att gå till jobbet. Hoppas att det inte blev värre än så för honom och att barnen klarar sig. Ropar inte hej än på några dagar...
Hoppas allt är bra med er?!
Vi hörs snart igen!
Kram Ingrid
I fredags kväll åkte Anna och barnen hem och samtidigt fick vi välkommet besök från Danmark. Hilde med familj kom hit. Jättekul! OM det inte varit för att jag började bli dålig i lördags och det tilltog på söndagen, för att igår explodera i 39 graders feber och totalt sängläge hela dagen. Vilken TUR att de ändå tänkt roa sig själva i London mest hela tiden, men jag hade ju hoppats på mer kvalitetstid med dem på kvällarna :( .
Idag känner jag mig nästan helt frisk igen, bara lite matt efter att inte ha orkat äta ordentligt igår. Finns det egentligen NÅGON bättre känsla än den att bli frisk efter att man varit sjuk. Orken och energin kommer tillbaka. Ikväll ska jag bort och nu vilar jag mig i form för att klara av det....
Inatt kände sig Rikard febrig och sjuk, men imorse sa han att han var ok för att gå till jobbet. Hoppas att det inte blev värre än så för honom och att barnen klarar sig. Ropar inte hej än på några dagar...
Hoppas allt är bra med er?!
Vi hörs snart igen!
Kram Ingrid
fredag 2 september 2011
Tvålfager?
Med tanke på att jag vaknade med torkad tvål runt hela ögat imorse också, så undrar jag om det blev någon tvål kvar alls i den där förpackningen som jag ställde tillbaka i butikshyllan när jag drog mig därifrån... Hur mycket tvål kan gömma sig i ett öga liksom??
I alla fall så gör inte ögat ont alls längre och det är bara lite rött idag. Nu är det nog ingen tvål kvar i ögat och jag räknar mitt ögonproblem som överstökat.
Det var väldigt vad ni frågade efter bildbevis! Tyvärr hade jag inte så mycket sinnesnärvaro att jag bad barnen ta fram kameran när det begav sig. Det måste väl ha varit eftersom det handlade om mig själv, för när Johan fick näsblod mitt under ett fabriksbesök i USA, var jag till övriga sällskapets stora förvåning, inte sen med att hala fram kameran...
Igår kväll tog Rikard ett kort på mig. OJ, vad snygg man är i närbild nuförtiden... det syns nästan inget alls längre på den bilden, men jag tror det går att se vilket öga det handlade om...
Det är inte med glädje jag visar denna bild, men allt för er kära läsare:
I tillägg kan sägas att mina ögon är olika stora även i vanliga fall. Min mamma upplyste mig om det en gång när jag blivit fullvuxen och som den väldigt icke utseendefixerade person jag är, så hade jag faktiskt inte själv tänkt på det!!! Vilken onormal tonåring jag måste ha varit!
Karin, nöjd med fotobeviset? Ångrar att jag inte tog ett foto tidigare, men så är det. Håller tummarna för att Kata vinner!!!
Kim, ni får gärna skratta åt det jag skriver, då är ju mina tokigheter i alla fall till någon glädje :) . Jag brukar själv skratta åt massor av saker och det är skönt så länge saker inte blir allvarligare än att man kan göra det. Jag är nästan bra nu.
Britt, ja ONT var precis vad det gjorde, något så fruktansvärt, men som tur var är jag redan bättre och det var ju inget farligt. Någon gång fladdrade det till i mitt huvud, att jag undrade hur många djur som plågats i försök för att mitt öga skulle klara denna klantighet. Det är nog inte politiskt korrekt att säga så, men i dessa lägen är det ju bra att våra produkter är beprövade och testade... Det med ditt öga var mycket värre, men det är tur att det också är bra nu!
The not-yet-desperate housewife, ha ha! Jag brukar säga det när något händer och är som värst att "någon gång framöver kommer vi att skratta åt det här" och så är det nästan alltid. Det är en bra försvarsmekanism vi människor har, att vi glömmer mycket av det som varit jobbigt. Kan vi skratta åt det är det ännu bättre.
Jamen, jag vet inte ens varför jag gör det där med att dofta på produkten. Ibland känns det bara som om jag vill det... du har helt rätt, efteråt sköljer vi av tvålen och tar på massa andra dofter i form av roll-on, ansiktskrämer, parfym eller vad det kan vara och då är tvålen helt oviktig. Jag är inte ens en särskilt sinnlig person utan väldigt rationell, för jag kan tänka mig att det finns många som är så där duktiga på att leva i nuet och verkligen blir glada/lugna/pigga av att öppna en flaska och känna doften som kommer ut... Ses vi nästnästa vecka?? Hoppas det!
Fredag och jag ger mig iväg till skolan för tredje dagen i rad. Nästa vecka blir det möten på skolan mån-ons, to-fre vet jag inte än.
Jag har mailat med Malins nya engelsklärare (och klassföreståndare) om en sak denna vecka och tycker jättemycket om henne. Så bra att resonera med!
Skön fredag till er!
Ingrid
I alla fall så gör inte ögat ont alls längre och det är bara lite rött idag. Nu är det nog ingen tvål kvar i ögat och jag räknar mitt ögonproblem som överstökat.
Det var väldigt vad ni frågade efter bildbevis! Tyvärr hade jag inte så mycket sinnesnärvaro att jag bad barnen ta fram kameran när det begav sig. Det måste väl ha varit eftersom det handlade om mig själv, för när Johan fick näsblod mitt under ett fabriksbesök i USA, var jag till övriga sällskapets stora förvåning, inte sen med att hala fram kameran...
Igår kväll tog Rikard ett kort på mig. OJ, vad snygg man är i närbild nuförtiden... det syns nästan inget alls längre på den bilden, men jag tror det går att se vilket öga det handlade om...
Det är inte med glädje jag visar denna bild, men allt för er kära läsare:
 |
| Ni ser även den nyfikna näsan som nödvändigtvis skulle dofta på tvålen... |
Karin, nöjd med fotobeviset? Ångrar att jag inte tog ett foto tidigare, men så är det. Håller tummarna för att Kata vinner!!!
Kim, ni får gärna skratta åt det jag skriver, då är ju mina tokigheter i alla fall till någon glädje :) . Jag brukar själv skratta åt massor av saker och det är skönt så länge saker inte blir allvarligare än att man kan göra det. Jag är nästan bra nu.
Britt, ja ONT var precis vad det gjorde, något så fruktansvärt, men som tur var är jag redan bättre och det var ju inget farligt. Någon gång fladdrade det till i mitt huvud, att jag undrade hur många djur som plågats i försök för att mitt öga skulle klara denna klantighet. Det är nog inte politiskt korrekt att säga så, men i dessa lägen är det ju bra att våra produkter är beprövade och testade... Det med ditt öga var mycket värre, men det är tur att det också är bra nu!
The not-yet-desperate housewife, ha ha! Jag brukar säga det när något händer och är som värst att "någon gång framöver kommer vi att skratta åt det här" och så är det nästan alltid. Det är en bra försvarsmekanism vi människor har, att vi glömmer mycket av det som varit jobbigt. Kan vi skratta åt det är det ännu bättre.
Jamen, jag vet inte ens varför jag gör det där med att dofta på produkten. Ibland känns det bara som om jag vill det... du har helt rätt, efteråt sköljer vi av tvålen och tar på massa andra dofter i form av roll-on, ansiktskrämer, parfym eller vad det kan vara och då är tvålen helt oviktig. Jag är inte ens en särskilt sinnlig person utan väldigt rationell, för jag kan tänka mig att det finns många som är så där duktiga på att leva i nuet och verkligen blir glada/lugna/pigga av att öppna en flaska och känna doften som kommer ut... Ses vi nästnästa vecka?? Hoppas det!
Fredag och jag ger mig iväg till skolan för tredje dagen i rad. Nästa vecka blir det möten på skolan mån-ons, to-fre vet jag inte än.
Jag har mailat med Malins nya engelsklärare (och klassföreståndare) om en sak denna vecka och tycker jättemycket om henne. Så bra att resonera med!
Skön fredag till er!
Ingrid
torsdag 1 september 2011
Ett öga rött
Ja, det är inte bara titeln på en bok, utan just nu också ett faktum om jag ser mig själv i spegeln.
HUR klantig kan man vara???!!
Jag rusade iväg till Sainsbury för lite shopping igår kväll. Rikard hade åkt före 5 på morgonen och väntades inte hem förrän närmare 23. Bakpotatisarna låg i ugnen och Johan hade inspirerad av "Vingmuttern min allra bästa vän" av Viveca Lärn gett sig iväg för att samla bilnummer och gick runt bland bilarna vid kyrkans parkering. (Så gulligt och flera hade stannat och frågat vad han gjorde och tyckt det var intressant.)
Nästan färdig i butiken skulle jag handla lite duschtvål, men jag ville gärna veta om de luktade gott. För att inte stoppa ner näsan för nära en oköpt tvål, gjorde jag som jag brukade och öppnade locket och skulle trycka lätt på förpackningen för att doften liksom skulle puffas ut. Ni förstår säkert vad jag menar. Men innan jag han trycka och bara öppnade locket, så SKÖT förpackningen ut en klick tvål som flög med blixtens hastighet rakt in i mitt högra öga, inte bredvid eller över hela ögat utan bara rätt in.
Oj oj oj, så ont det gjorde. Mitt vårdade skriftspråk hindrar mig från att uttrycka hur det verkligen kändes, men det sved som bara den och ögat forsrann. Jag kunde inte se någonting. Jag puffade mig och min vagn in i en gång och satte mig på huk med något produkt jag slet till mig och låtsades studera denna medan jag försökte torka rent mitt rinnande öga med tröjärmen. Jag kunde inte gå och betala när jag såg ut som om jag STORGRÄT. Ögat blev rött på en gång.
Till slut bestämde jag mig för att ta den där "scanna och betala själv"-kassan. Det tog lite tid eftersom jag hade för många produkter, men ingen stoppade mig och jag lyckades köra hem med ögat rinnande.
Malin mötte mig i dörren innan jag hoppat ur bilen och sa direkt "vad har hänt??!!". Jag försökte badda i ögat och skölja med vatten. Det förvanade mig mycket att det inte började bubbla av lödder från mina ögon då jag höll på. Det blev bättre och jag kunde se på ögat, men det gjorde SÅ ont hela kvällen. Både när jag tittade och när jag blundade.
När jag vaknade imorse kändes det alldeles stelt kring ögat och det var som om man lagt på flytande tvål som stelnat. Jag tänkte att det var ju bra för allt som kommer UT från ögat kan inte längre plåga mig.
Det var perfekt timing (NOT) som alltid förstås, eftersom jag skulle hålla en presentation i ett möte med head of school, fyra rektorer och några till på morgonen. Fick börja med att förklara att jag inte "grät" för att jag var tvungen att träffa dem. Jag sa att jag inte var "sad" och då sa head of school att hon hade nog aldrig sett mig "sad", så det trodde hon inte. Det var väldigt snällt och trevligt sagt måste jag säga!
Ögat är fortfarande rött och lite ömt. Det är lite mer tårfyllt än vanligt, men mycket bättre. Jag tror snart jag är bra igen. Kanske borde jag ha sköljt det med något annat, men jag brukar inte tro att något är så farligt, därför tänkte jag att det nog räckte med vatten.
Svaret på frågan hur klantig man kan vara är uppenbarligen: HUR klantig som helst!! Jag bevisade det just för er.
Britt, vi är jätteglada att du förser oss med våra favoritprodukter när vi kommer. Eftersom vi är fem är det många önskemål :) ! Du behöver inte oroa dig för müsli och cornflakes, de kommer säkert gå åt när vi kommer även i fortsättningen. Håller med dig om det där med "tagar vad man haver", det har jag också gjort nu med müslin. La till lite sesamfrön sist och när solroskärnorna tog slut hade jag pumpafrön hemma som jag tog istället och det blev toppenbra. Vilka otroligt bra vanor småkusinerna har när de äter müsli!! Linnéa och jag tycker att de rostade mandlarna är godast och det är väl ungefär samma smak som nötterna, är det valnötter du använder?
Vad skönt att du har fått tillbaka bilen i gott skick!!
Catharina, vad gullig du är. Det var kul att Lars gillade müslin :) . Jag vill gärna ha receptet på müsli-bars, det var dem vi pratade om. Men leta inte ihjäl dig!! Hittar du det inte kan jag säkert hitta något på nätet och just nu är jag helt nöjd med att göra müsli, tror inte min mage klarar för mycket nyttigt på en gång ;) .
Vad kul att du fick en kaktus som överlevde så bra! De är verkligen fina när de blommar!
Ser fram emot reserapporten. Kul att ni fick se det där Round Table stället! Dit vill vi också åka (om du säger att det var värt det :) .) KLART du måste ta betalt för det jobb du gör! Hon vet säkert vad det skulle kosta om någon annan gjorde det och vill att du ska ha fair betalt! Kram.
Hanneles bokparadis, vad kul att se dig här!! Jag har tyvärr nästan inte hunnit kika runt på några bloggar alls efter sommarlovet, men jag hoppas att tiden kommer snart när vardagen är igång igen :) .
Den nästan enögda,
Ingrid
HUR klantig kan man vara???!!
Jag rusade iväg till Sainsbury för lite shopping igår kväll. Rikard hade åkt före 5 på morgonen och väntades inte hem förrän närmare 23. Bakpotatisarna låg i ugnen och Johan hade inspirerad av "Vingmuttern min allra bästa vän" av Viveca Lärn gett sig iväg för att samla bilnummer och gick runt bland bilarna vid kyrkans parkering. (Så gulligt och flera hade stannat och frågat vad han gjorde och tyckt det var intressant.)
Nästan färdig i butiken skulle jag handla lite duschtvål, men jag ville gärna veta om de luktade gott. För att inte stoppa ner näsan för nära en oköpt tvål, gjorde jag som jag brukade och öppnade locket och skulle trycka lätt på förpackningen för att doften liksom skulle puffas ut. Ni förstår säkert vad jag menar. Men innan jag han trycka och bara öppnade locket, så SKÖT förpackningen ut en klick tvål som flög med blixtens hastighet rakt in i mitt högra öga, inte bredvid eller över hela ögat utan bara rätt in.
Oj oj oj, så ont det gjorde. Mitt vårdade skriftspråk hindrar mig från att uttrycka hur det verkligen kändes, men det sved som bara den och ögat forsrann. Jag kunde inte se någonting. Jag puffade mig och min vagn in i en gång och satte mig på huk med något produkt jag slet till mig och låtsades studera denna medan jag försökte torka rent mitt rinnande öga med tröjärmen. Jag kunde inte gå och betala när jag såg ut som om jag STORGRÄT. Ögat blev rött på en gång.
Till slut bestämde jag mig för att ta den där "scanna och betala själv"-kassan. Det tog lite tid eftersom jag hade för många produkter, men ingen stoppade mig och jag lyckades köra hem med ögat rinnande.
Malin mötte mig i dörren innan jag hoppat ur bilen och sa direkt "vad har hänt??!!". Jag försökte badda i ögat och skölja med vatten. Det förvanade mig mycket att det inte började bubbla av lödder från mina ögon då jag höll på. Det blev bättre och jag kunde se på ögat, men det gjorde SÅ ont hela kvällen. Både när jag tittade och när jag blundade.
När jag vaknade imorse kändes det alldeles stelt kring ögat och det var som om man lagt på flytande tvål som stelnat. Jag tänkte att det var ju bra för allt som kommer UT från ögat kan inte längre plåga mig.
Det var perfekt timing (NOT) som alltid förstås, eftersom jag skulle hålla en presentation i ett möte med head of school, fyra rektorer och några till på morgonen. Fick börja med att förklara att jag inte "grät" för att jag var tvungen att träffa dem. Jag sa att jag inte var "sad" och då sa head of school att hon hade nog aldrig sett mig "sad", så det trodde hon inte. Det var väldigt snällt och trevligt sagt måste jag säga!
Ögat är fortfarande rött och lite ömt. Det är lite mer tårfyllt än vanligt, men mycket bättre. Jag tror snart jag är bra igen. Kanske borde jag ha sköljt det med något annat, men jag brukar inte tro att något är så farligt, därför tänkte jag att det nog räckte med vatten.
Svaret på frågan hur klantig man kan vara är uppenbarligen: HUR klantig som helst!! Jag bevisade det just för er.
Britt, vi är jätteglada att du förser oss med våra favoritprodukter när vi kommer. Eftersom vi är fem är det många önskemål :) ! Du behöver inte oroa dig för müsli och cornflakes, de kommer säkert gå åt när vi kommer även i fortsättningen. Håller med dig om det där med "tagar vad man haver", det har jag också gjort nu med müslin. La till lite sesamfrön sist och när solroskärnorna tog slut hade jag pumpafrön hemma som jag tog istället och det blev toppenbra. Vilka otroligt bra vanor småkusinerna har när de äter müsli!! Linnéa och jag tycker att de rostade mandlarna är godast och det är väl ungefär samma smak som nötterna, är det valnötter du använder?
Vad skönt att du har fått tillbaka bilen i gott skick!!
Catharina, vad gullig du är. Det var kul att Lars gillade müslin :) . Jag vill gärna ha receptet på müsli-bars, det var dem vi pratade om. Men leta inte ihjäl dig!! Hittar du det inte kan jag säkert hitta något på nätet och just nu är jag helt nöjd med att göra müsli, tror inte min mage klarar för mycket nyttigt på en gång ;) .
Vad kul att du fick en kaktus som överlevde så bra! De är verkligen fina när de blommar!
Ser fram emot reserapporten. Kul att ni fick se det där Round Table stället! Dit vill vi också åka (om du säger att det var värt det :) .) KLART du måste ta betalt för det jobb du gör! Hon vet säkert vad det skulle kosta om någon annan gjorde det och vill att du ska ha fair betalt! Kram.
Hanneles bokparadis, vad kul att se dig här!! Jag har tyvärr nästan inte hunnit kika runt på några bloggar alls efter sommarlovet, men jag hoppas att tiden kommer snart när vardagen är igång igen :) .
Den nästan enögda,
Ingrid
onsdag 15 juni 2011
Malin på sjukhus
Jag är väldigt glad att Malin ville berätta med egna ord om sexornas skolresa som var för drygt 3 veckor sedan. De hade väldigt roligt, men hon hoppade över den mest dramatiska händelsen....
Sista kvällen (torsdag) innan de skulle åka hem hade Linnéa starka önskemål om att åka på pubquiz, vi två med Ylva och Vendela. Rikard var dock på tjänsteresa och jag vågade inte lämna Johan sovande till R kom hem med flyget. Dessutom var det lite körigt för Ylva, så vi bestämde oss för att hoppa över det. Det var tur.
Efter att inte ha hört av sig på hela veckan (t ex genom att skicka ett sms), så ringde Malin vid 17-tiden och sa att allt var bra. Skönt! Två timmar senare ringde hon och sa att hon hade slagit i huvudet i någons knä när de busade och hon hade ont i huvudet. Jag ställde lite hjärnskakningsfrågor samt sa att jag trodde hon var trött och undrade om hon inte kunde lägga sig och vila eller läsa en stund. Jo, det skulle hon göra.
Så gick det bara en kort stund och Malin ringde "i panik" och sa "de kör mig till sjukhuset, de kör mig till sjukhuset, jag vill inte". Jag sa till henne att hon skulle lugna ner sig och bad att få prata med läraren. Han sa att Malin slagit i huvudet i marken och att hon haft en blackout och att hon inte pratade engelska längre utan bara svenska. "Jovisst", tänkte den coola mamman som inte har vett att förstå att hennes barn inte är odödliga. Jag frågade om han inte trodde att barnen var trötta sista kvällen och att det vore bäst om Malin vilade en stund och så kunde de som om det blev bättre, sedan bad jag att få prata med Malin igen. Jag talade om för henne att hon naturligtvis måste prata engelska med dem och inte bara svenska med Emma. "Men de är ju så arga", sa Malin. Vi la på och jag trodde allt var lugnt.
Efter en halvtimme ringde läraren igen och sa att de skulle åka till sjukhuset med Malin. De hade pratat med någon sjukvårdskunnig som rekommenderade det i och med att Malin haft en blackout... De skulle ta med sig Emma.
Rikards plan var förstås jätteförsenat, så det var en herrans tur att vi inte åkt på pubquiz. Sedan gick det några timmar innan de ringde efter att de var klara på sjukhuset. Malin hade känt sig bättre i taxin på väg till sjukhuset (stön!!) och de hade inte hittat något fel på henne.
Jag kan förstå lärarnas beslut att åka till sjukhuset. Såklart vill de inte ta några risker, speciellt inte på en sådan här skola där många föräldrar har höga krav på säkerhet... Dessutom skulle de upp kl 5 morgonen därpå för att åka tidigt hemåt och att upptäcka då att ett barn mår dåligt är inte så lyckat, när alla behöver komma iväg. Då var det bättre att få det kollat under kvällen. Jag är GLAD att våra lärare är så engagerade och tar så stort ansvar för våra barn när de är ute och reser. Jag har pratat med Malin om hur viktigt det är att beskriva exakt vad som hänt och hur illa det är i sådana här situationer. Här hade förmodligen de andra tjejerna stirrat upp Malin ordentligt, då hon slog sig för alla stod över henne och talade om hur illa det kunde gå...
Slutet gott, allting gott! Vi var överlyckliga över att få hem en frisk, glad och trött Malin på fredagen! De sa att man inte helt kunde utesluta hjärnskakning förrän efter tre dagar och att hon skulle ta det lugnt den tiden, men jag skickade ändå iväg henne på den avslutande softball-turneringen på lördagen och som tur var gick det bra.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Om man hade en ANING om allt man ska igenom som förälder innan man skaffade barn, hade det definitivt inte fötts så många gulliga bebisar...
Ingrid
Sista kvällen (torsdag) innan de skulle åka hem hade Linnéa starka önskemål om att åka på pubquiz, vi två med Ylva och Vendela. Rikard var dock på tjänsteresa och jag vågade inte lämna Johan sovande till R kom hem med flyget. Dessutom var det lite körigt för Ylva, så vi bestämde oss för att hoppa över det. Det var tur.
Efter att inte ha hört av sig på hela veckan (t ex genom att skicka ett sms), så ringde Malin vid 17-tiden och sa att allt var bra. Skönt! Två timmar senare ringde hon och sa att hon hade slagit i huvudet i någons knä när de busade och hon hade ont i huvudet. Jag ställde lite hjärnskakningsfrågor samt sa att jag trodde hon var trött och undrade om hon inte kunde lägga sig och vila eller läsa en stund. Jo, det skulle hon göra.
Så gick det bara en kort stund och Malin ringde "i panik" och sa "de kör mig till sjukhuset, de kör mig till sjukhuset, jag vill inte". Jag sa till henne att hon skulle lugna ner sig och bad att få prata med läraren. Han sa att Malin slagit i huvudet i marken och att hon haft en blackout och att hon inte pratade engelska längre utan bara svenska. "Jovisst", tänkte den coola mamman som inte har vett att förstå att hennes barn inte är odödliga. Jag frågade om han inte trodde att barnen var trötta sista kvällen och att det vore bäst om Malin vilade en stund och så kunde de som om det blev bättre, sedan bad jag att få prata med Malin igen. Jag talade om för henne att hon naturligtvis måste prata engelska med dem och inte bara svenska med Emma. "Men de är ju så arga", sa Malin. Vi la på och jag trodde allt var lugnt.
Efter en halvtimme ringde läraren igen och sa att de skulle åka till sjukhuset med Malin. De hade pratat med någon sjukvårdskunnig som rekommenderade det i och med att Malin haft en blackout... De skulle ta med sig Emma.
Rikards plan var förstås jätteförsenat, så det var en herrans tur att vi inte åkt på pubquiz. Sedan gick det några timmar innan de ringde efter att de var klara på sjukhuset. Malin hade känt sig bättre i taxin på väg till sjukhuset (stön!!) och de hade inte hittat något fel på henne.
Jag kan förstå lärarnas beslut att åka till sjukhuset. Såklart vill de inte ta några risker, speciellt inte på en sådan här skola där många föräldrar har höga krav på säkerhet... Dessutom skulle de upp kl 5 morgonen därpå för att åka tidigt hemåt och att upptäcka då att ett barn mår dåligt är inte så lyckat, när alla behöver komma iväg. Då var det bättre att få det kollat under kvällen. Jag är GLAD att våra lärare är så engagerade och tar så stort ansvar för våra barn när de är ute och reser. Jag har pratat med Malin om hur viktigt det är att beskriva exakt vad som hänt och hur illa det är i sådana här situationer. Här hade förmodligen de andra tjejerna stirrat upp Malin ordentligt, då hon slog sig för alla stod över henne och talade om hur illa det kunde gå...
Slutet gott, allting gott! Vi var överlyckliga över att få hem en frisk, glad och trött Malin på fredagen! De sa att man inte helt kunde utesluta hjärnskakning förrän efter tre dagar och att hon skulle ta det lugnt den tiden, men jag skickade ändå iväg henne på den avslutande softball-turneringen på lördagen och som tur var gick det bra.
 |
| Så här glad var L att få hem sin syster och som ni ser verkar M helt ok. |
Ingrid
tisdag 19 april 2011
Uppdatering Linnéas knä
En liten uppdatering kring Linnéas knä. Hon är SÅ mycket bättre. Senaste veckorna har hon gått som vanligt och efter lovet räknar vi med att hon kan börja vara med på gympan igen. Naturligtvis försiktigt, men vi är hoppfulla. Det märks på hela henne att hon är bättre. Hon är gladare och rör sig såklart på ett annat sätt.
Hon har inte varit hos sjukgymnasten på länge, men på lördag är det dags igen. Då kommer hon att få nya mer avancerade övningar att göra. I början kunde hon nästan inte göra något alls, då handlade det bara om att lyfta benet lite och så. Nu kan hon få övningar med gummiband, balansbrädor och lite roligare saker. Perfekt.
När det var som tyngst med knät kom ett paket från mormor och morfar med tre Manga-böcker i serien One Piece som Linnéa gillar. ÅH så glad hon blev!!
Idag har vi nog slagit nytt värmerekord för i år. Termometern visade 26 grader!
Jag har hört rapporter hemifrån också om finfint väder. Härligt!
Ingrid
Hon har inte varit hos sjukgymnasten på länge, men på lördag är det dags igen. Då kommer hon att få nya mer avancerade övningar att göra. I början kunde hon nästan inte göra något alls, då handlade det bara om att lyfta benet lite och så. Nu kan hon få övningar med gummiband, balansbrädor och lite roligare saker. Perfekt.
När det var som tyngst med knät kom ett paket från mormor och morfar med tre Manga-böcker i serien One Piece som Linnéa gillar. ÅH så glad hon blev!!
 |
| 2/3 böcker, den tredje var med i skolan då jag fotograferade :) . |
Jag har hört rapporter hemifrån också om finfint väder. Härligt!
Ingrid
torsdag 3 mars 2011
Utvecklingssamtal och kryckor
Ikväll är jag HELT slut. Det har varit en väldigt intensiv dag. Först var vi på utvecklingssamtal för alla barnen på skolan, det var kul. Precis som i höstas, är alla lektioner inställda denna dag och alla ägnar sig enbart åt samtal.
På våren är upplägget dock ett annat för Malin och Johan jämfört med på hösten (då är det som hemma att man träffar lärarna). Idag höll de sina egna presentationer om det arbete de gjort. Först var jag hos Malin. Hon hade en tjock folder med arbete från alla ämnen hon gjort och i varje ämne berättade hon om något hon var extra stolt över och något hon kunde gjort bättre. Sedan var jag hos Johan som hade samma upplägg. De hade filmat honom när han tränade på sin presentation och sedan visat det för alla lower school barnen dagen före som ett exempel på hur de skulle göra. Kul! Han var väldigt stolt och han är bra och helt avslappnad när det gäller sådana här övningar.
För Linnéa var det mer som i höstas att vi gick runt från lärare till lärare och fick feedback. Det var inga större överraskningar, vi har nyss fått deras betyg och jag hör ju varje dag från dem vad de gör.
På eftermiddagen har jag varit hos Linnéas doktor igen, har handlat presenter och sedan kört i flera timmar för att hitta ett ställe där vi KÖPTE kryckor till henne (£34). L kände att hon behövde det akut och vi hittade inget ställe som lånade eller hyrde ut sådana. Vi ska gå en del i helgen, så kanske är det riktigt att hon behöver kryckor. SÅ, behöver någon låna kryckor i framtiden, vet ni var ni ska vända er....
Karin, jamen du har helt rätt, det är ju inaktuellt efter ett par dagar :) ! Tyvärr verkar det kanske bli en långvarig historia med knät, trist, jag nog får anledning att återkomma till det snart igen.
Monika, tack för att du delade med dig av era erfarenheter av knäproblem. Vi har hittills klarat oss undan knäbekymmer, men från vänner som råkat ut för det har jag alltid fått känslan av att det är svårt att göra något åt det samt att det tar tid. Vi hoppas att vi får bra hjälp och tydligare instruktioner hos sjukgymnasten på måndag kväll.
Britt, den extrakramen kommer att värma en deppig tjej! Ja, jag hoppas också att hon får bra hjälp hos sjukgymnasten, jag skriver eller ringer efter helgen och berättar med om statusen. Det är verkligen jättekul för Johan med hans nya kompisar! I Dalby spelar också ALLA fotboll nu, alla Malins och Johans kompisar, det är tydligen en riktigt bra fotbollsklubb, kul.
Nu är jag flera timmar för sent i säng för vi ska upp URTIDIGT imorgon!
Godnatt! Ingrid
På våren är upplägget dock ett annat för Malin och Johan jämfört med på hösten (då är det som hemma att man träffar lärarna). Idag höll de sina egna presentationer om det arbete de gjort. Först var jag hos Malin. Hon hade en tjock folder med arbete från alla ämnen hon gjort och i varje ämne berättade hon om något hon var extra stolt över och något hon kunde gjort bättre. Sedan var jag hos Johan som hade samma upplägg. De hade filmat honom när han tränade på sin presentation och sedan visat det för alla lower school barnen dagen före som ett exempel på hur de skulle göra. Kul! Han var väldigt stolt och han är bra och helt avslappnad när det gäller sådana här övningar.
För Linnéa var det mer som i höstas att vi gick runt från lärare till lärare och fick feedback. Det var inga större överraskningar, vi har nyss fått deras betyg och jag hör ju varje dag från dem vad de gör.
På eftermiddagen har jag varit hos Linnéas doktor igen, har handlat presenter och sedan kört i flera timmar för att hitta ett ställe där vi KÖPTE kryckor till henne (£34). L kände att hon behövde det akut och vi hittade inget ställe som lånade eller hyrde ut sådana. Vi ska gå en del i helgen, så kanske är det riktigt att hon behöver kryckor. SÅ, behöver någon låna kryckor i framtiden, vet ni var ni ska vända er....
Karin, jamen du har helt rätt, det är ju inaktuellt efter ett par dagar :) ! Tyvärr verkar det kanske bli en långvarig historia med knät, trist, jag nog får anledning att återkomma till det snart igen.
Monika, tack för att du delade med dig av era erfarenheter av knäproblem. Vi har hittills klarat oss undan knäbekymmer, men från vänner som råkat ut för det har jag alltid fått känslan av att det är svårt att göra något åt det samt att det tar tid. Vi hoppas att vi får bra hjälp och tydligare instruktioner hos sjukgymnasten på måndag kväll.
Britt, den extrakramen kommer att värma en deppig tjej! Ja, jag hoppas också att hon får bra hjälp hos sjukgymnasten, jag skriver eller ringer efter helgen och berättar med om statusen. Det är verkligen jättekul för Johan med hans nya kompisar! I Dalby spelar också ALLA fotboll nu, alla Malins och Johans kompisar, det är tydligen en riktigt bra fotbollsklubb, kul.
Nu är jag flera timmar för sent i säng för vi ska upp URTIDIGT imorgon!
Godnatt! Ingrid
onsdag 2 mars 2011
Rapport från nuet
Jojomän, nu är jag med i matchen i nutid igen. Underbart! Tack alla ni som hängt med mig i alla mina daterade beskrivningar av allt vi tagit oss för! Jag ser fram emot att inte bara rapportera om saker vi gör utan även om tankar jag tänker eller planer vi har.
Helgen var utan gäster, men ändå inte helt lugn. Linnéa hade konfirmationsgrupp i kyrkan både lördag och söndag. Johan åkte med till London på lördagen för att träffa en av sina nya favoritkompisar, David. De skulle iväg och åka skridskor, något Johan verkligen gillar och inte gjort en enda gång i år, så det passade verkligen bra. I Århus åkte de skridskor varje vecka under vintersäsongen. På kvällen hämtade vi Johan och David i den stad där de åkte skridskor, vilket inte var London utan Slough och sedan sov David över hos oss. Eftersom det var första gången han var här, undrade vi hur det skulle gå, men det gick perfekt. Killarna hade så otroligt roligt ihop, de gillar båda lego och samma fantasilekar. Toppen!
På söndagen var Rikard med Linnéa på gudstjänsten i kyrkan och här hemma kom Laura för att träffa Malin hos oss. Johan lekte en stund med Rowan och Reese. Själv skötte jag mest markservicen, spelade spel med barnen, bakade kladdkaka och planerade för kommande familjeaktiviteter.
Vårt största bekymmer just nu är att Linnéa har rejält ont i ett knä. Det har kommit och gått under en tid, men nu är det värre och vi gick till doktorn i måndags. På måndag ska vi träffa en sjukgymnast och förhoppningsvis får Linnéa bra hjälp så att hon kan börja träna snart igen. Denna vecka har det inte varit tal om träning och hon är väldigt ledsen för det. Hon gillar verkligen både sin simning och tennis. Nästa helg är planen att hon ska till Haag och tävlingssimma, men det verkar inte lovande just nu. I fredags hade de tävlingar på fina skolan Cobham igen, men L kunde inte simma. Hon var dock med och hejade på de andra. Ikväll har simtränaren bjudit hem alla simmare till sig och de äter pizza och umgås tillsammans. Väldigt trevligt initiativ och det känns som om L behöver sådana roliga avbrott och att få vara med, även om hon inte kan träna.
I måndags var jag på skolan på en "Travel show", det var olika föräldrar som antingen gått ihop och stod vid ett bord och berättade om vad man kunde se eller göra i deras hemländer ELLER var det enskilda mammor som gjort en presentation om olika resor de gjort och som de rekommenderade. De presenterade Sydkorea, New York, Schweiz och Cornwell (passade perfekt eftersom vi planerar att åka tid). Väldigt trevligt! Jag tog en del broschyrer om Italien. Vi har ingen resa dit inplanerad, men vi har aldrig varit där ordentligt så det känns som om det bara är en tidsfråga innan vi måste planera något i den riktningen. De fina broschyrerna gjorde inte precis att jag blev mindre sugen...
Idag var det coffee morning med svenskorna. Det var Mia i Northwood som välkomnade oss, det ligger en bit härifrån, så jag hämtade två av damerna som bor i vår by och så åkte vi dit tillsammans. De flesta bor mer nära där vi är, så det var inte så dåligt att vi ändå var 10 pers som samlats. Alltid trevligt och jag får bra tips på spännade utflyktsmål, var jag kan köpa saker eller bra restauranger/pubar.
Detta var en helt färsk rapport från oss. Nu sover Johan, Malin läser i sin säng och Linnéa väntas hem från simsamvaron om ca en timme. Rikard och jag har lite planer för helgen att styra med, så det är fullt fokus på det nu.
Karin, tack för din kommentar. Jag väntade mig starka reaktioner på hur vi kunde acceptera detta, så nu när jag hör att det finns avarter på fler ställen känns det lite bättre. Jag tycker det är konstigt att sätta pengar på hoppen, som du beskriver. Jag tycker det är stor skillnad på skola och fritidsintressen, de senare ska ju barnen göra för att de tycker att det är kul och de bör väl anstränga sig där utan mutor... men det klart det beror väl på vilka ambitioner man har. Betygspengar är väl ok så länge alla barn i en familj har hyfsat samma förutsättningar och kan dra in ungefär samma summa vid likvärdig insats (eller proportionerligt i förhållande till ålder). Annars tycker jag att det skulle vara svårt.
Vad kul att Malin gjorde mål! Heja Malin! Jättekul och jag är säker på att hon inte behövde några mutor för att anstränga sig ;) .
Britt, jag håller med dig. Barnen hävdar att jag sagt FÖR många gånger till dem att "livet är inte rättvist", men i detta sammanhanget kändes det väldigt fel med mutor och dessutom inte ge alla samma chans att vinna. Vad jag förstår från hemma är fotbollsklubbarna för barn väldigt bra på att hantera gott sportmannaship, men när de blir lite äldre blir det jobbigt. Jag tycker det är jättebra och viktigt att träna ÄVEN om man inte är väldigt duktig i någon sport, kanske är det ännu viktigare då... Du är verkligen jättemån om att träna, både mycket och varierat och så väldigt dålig tror jag absolut inte att du är :) !
God kväll allihop!
Ingrid
Helgen var utan gäster, men ändå inte helt lugn. Linnéa hade konfirmationsgrupp i kyrkan både lördag och söndag. Johan åkte med till London på lördagen för att träffa en av sina nya favoritkompisar, David. De skulle iväg och åka skridskor, något Johan verkligen gillar och inte gjort en enda gång i år, så det passade verkligen bra. I Århus åkte de skridskor varje vecka under vintersäsongen. På kvällen hämtade vi Johan och David i den stad där de åkte skridskor, vilket inte var London utan Slough och sedan sov David över hos oss. Eftersom det var första gången han var här, undrade vi hur det skulle gå, men det gick perfekt. Killarna hade så otroligt roligt ihop, de gillar båda lego och samma fantasilekar. Toppen!
På söndagen var Rikard med Linnéa på gudstjänsten i kyrkan och här hemma kom Laura för att träffa Malin hos oss. Johan lekte en stund med Rowan och Reese. Själv skötte jag mest markservicen, spelade spel med barnen, bakade kladdkaka och planerade för kommande familjeaktiviteter.
Vårt största bekymmer just nu är att Linnéa har rejält ont i ett knä. Det har kommit och gått under en tid, men nu är det värre och vi gick till doktorn i måndags. På måndag ska vi träffa en sjukgymnast och förhoppningsvis får Linnéa bra hjälp så att hon kan börja träna snart igen. Denna vecka har det inte varit tal om träning och hon är väldigt ledsen för det. Hon gillar verkligen både sin simning och tennis. Nästa helg är planen att hon ska till Haag och tävlingssimma, men det verkar inte lovande just nu. I fredags hade de tävlingar på fina skolan Cobham igen, men L kunde inte simma. Hon var dock med och hejade på de andra. Ikväll har simtränaren bjudit hem alla simmare till sig och de äter pizza och umgås tillsammans. Väldigt trevligt initiativ och det känns som om L behöver sådana roliga avbrott och att få vara med, även om hon inte kan träna.
I måndags var jag på skolan på en "Travel show", det var olika föräldrar som antingen gått ihop och stod vid ett bord och berättade om vad man kunde se eller göra i deras hemländer ELLER var det enskilda mammor som gjort en presentation om olika resor de gjort och som de rekommenderade. De presenterade Sydkorea, New York, Schweiz och Cornwell (passade perfekt eftersom vi planerar att åka tid). Väldigt trevligt! Jag tog en del broschyrer om Italien. Vi har ingen resa dit inplanerad, men vi har aldrig varit där ordentligt så det känns som om det bara är en tidsfråga innan vi måste planera något i den riktningen. De fina broschyrerna gjorde inte precis att jag blev mindre sugen...
Idag var det coffee morning med svenskorna. Det var Mia i Northwood som välkomnade oss, det ligger en bit härifrån, så jag hämtade två av damerna som bor i vår by och så åkte vi dit tillsammans. De flesta bor mer nära där vi är, så det var inte så dåligt att vi ändå var 10 pers som samlats. Alltid trevligt och jag får bra tips på spännade utflyktsmål, var jag kan köpa saker eller bra restauranger/pubar.
Detta var en helt färsk rapport från oss. Nu sover Johan, Malin läser i sin säng och Linnéa väntas hem från simsamvaron om ca en timme. Rikard och jag har lite planer för helgen att styra med, så det är fullt fokus på det nu.
Karin, tack för din kommentar. Jag väntade mig starka reaktioner på hur vi kunde acceptera detta, så nu när jag hör att det finns avarter på fler ställen känns det lite bättre. Jag tycker det är konstigt att sätta pengar på hoppen, som du beskriver. Jag tycker det är stor skillnad på skola och fritidsintressen, de senare ska ju barnen göra för att de tycker att det är kul och de bör väl anstränga sig där utan mutor... men det klart det beror väl på vilka ambitioner man har. Betygspengar är väl ok så länge alla barn i en familj har hyfsat samma förutsättningar och kan dra in ungefär samma summa vid likvärdig insats (eller proportionerligt i förhållande till ålder). Annars tycker jag att det skulle vara svårt.
Vad kul att Malin gjorde mål! Heja Malin! Jättekul och jag är säker på att hon inte behövde några mutor för att anstränga sig ;) .
Britt, jag håller med dig. Barnen hävdar att jag sagt FÖR många gånger till dem att "livet är inte rättvist", men i detta sammanhanget kändes det väldigt fel med mutor och dessutom inte ge alla samma chans att vinna. Vad jag förstår från hemma är fotbollsklubbarna för barn väldigt bra på att hantera gott sportmannaship, men när de blir lite äldre blir det jobbigt. Jag tycker det är jättebra och viktigt att träna ÄVEN om man inte är väldigt duktig i någon sport, kanske är det ännu viktigare då... Du är verkligen jättemån om att träna, både mycket och varierat och så väldigt dålig tror jag absolut inte att du är :) !
God kväll allihop!
Ingrid
lördag 4 december 2010
Dagen då INGET blev som planerat!
Torsdagen var verkligen dagen då INGET blev som planerat.
5.25 piper mobilen. Kollar. Har fått ett meddelande, "ring detta nummer". "This is an emergency message from your principal NN. There is NO school today, due to the weather conditions. I repeat NO SCHOOL today because of the snow." Typ ungefär SÅ lät det. Stackars rektor som måste gå upp klockan 5 varje dag för att kolla om hon behöver ställa in skolan på grund av snön! Stackars mig, behöver jag veta kl 5.25 att skolan är inställd? Nix. Tittade ut genom fönstret:
Jodå, det var mer snö än dagen före.... flera millimeter.
Hann jag somna om innan Malin stormade in "jag har ONT i magen"? Nix. Hon rusade sedan till badrummet och kräktes. Jag skickade Rikard dit för att ta hand om henne. Jag HAR redan varit sjuk vad jag behöver senaste veckan. Dessutom har de senaste gångerna vi har haft magsjuka slutat med att nästan alla blivit smittade utan R, så han verkar ju ändå vara immun. Vaddå, "han är den enda som jobbar och borde hålla sig frisk"? Fattar inte vad ni menar!
Till saken hör att höstens sista gäster skulle anlända på kvällen, Karin och Gunilla och vi skulle ha en riktigt härlig tjejhelg. Tror INTE de tänkt sig magsjuka som ett inslag i denna!!
Jag hade ledningscentral från sängen och beordrade isolering av Malin i hennes rum och handsprit till Rikard VARJE gång han varit närmare M än en halvmeter. Jag kände mig ännu inte frisk, men bestämde mig för att skita i vilket. Huset behövde STÄDAS och nu hade vi ju en hel hord hemma som kunde hjälpa till. Rikard hade redan dagen före bestämt sig för att jobba hemifrån, då han skulle göra X antal jobbtelefonintervjuer, vilket funkade lika bra hemifrån. Undrar om han inte ångrade sig lite ändå...
Ok, jag vinkade till Malin från långt avstånd, men vägrade befatta mig med henne. Hon sov mest och lyssnade på en ny CD-bok. Mild frukost sändes in i hennes rum, men rördes inte. Jag fick igång L och J på lite städning och röjning i huset. Rikard var instängd för sina intervjuer.
Tiden flög iväg och detta var också dagen då jag ÄNTLIGEN skulle gå till frisören för slingning och klippning. Bestämde mig för att inte halka dit i bil, utan la iväg med apostlahästarna. Insåg när jag gått halvvägs att om man ska klippa sig kl 12 och det tar minst tre timmar, borde man kanske äta någon lunch innan. "Tänkte inte på det." Trots att jag var lite sen rusade jag in på Marks&Spencer och slet till mig en smoothie och ett paket kex. Det var väl bättre att jag var några minuter sen, än att jag svimmade mitt bland allt hår som låg på golvet. HUA!
Frisörbesöket får ett eget inlägg, men det gick bra förutom att jag blev RUINERAD. Visst klagade jag på att det var dyrt i DK, men det är inte bättre här. Jag kände det på mig, därför frågade jag inte vad det kostade då jag bokade tid. Nu är vi £154 fattigare, men OJ vilken snygg mamma och hustru familjen har då! Jajamensan! FATTA hur bra ni har det hemma! Skriv en kommentar och berätta vad ni betalar för klippning och slingning!
Rusade till Boots för att köpa present till födelsedagspartyt Malin skulle på, samt till välgörenhetspensionärerna Lower school skulle skämma bort dagen efter. Därefter kom R och hämtade mig samtidigt som han meddelade det tråkiga beskedet att gästernas flyg var INSTÄLLT. ALLA andra plan gick från Kastrup. Hela Gatwick var stängt, men Heathrow öppet och det var dit de skulle, men inte JUST deras plan. SÅ TRÅÅÅÅÅÅKIGT!!!! Gunilla hade hållt på flera TIMMAR med att försöka hitta ett alternativ, men det gick inte att komma iväg förrän fredag kväll. Det tyckte de var lite för sent eftersom de skull hem på söndagen. Så SNOPET! Jag kunde liksom inte acceptera det. Hade verkligen sett fram emot vår helg, men var betydligt ledsnare för deras skull än för min. Jag kunde ju tänka mig hur de ställt in sig på julhandel i London (båda är ganska shoppingtokiga). Och vi som köpt biljetter till High schools musical Alice i Underlandet på fredagkvällen till allihop. Blääääää!
Gunilla berättade att hon var så sur att hon åkt till sin favoritaffär och shoppat loss järnet med nya kläder. Maken var i USA och hon hade engagerat hela byn hemma för att köra tre barn till tävlingar och diverse aktiviteter då hon var här. Karin sa att de planerade en lördag i Köpenhamn istället som kompensation... Jag försökte trösta dem med att Malin var magsjuk, så de slapp i alla fall risken att få kräksjuka. Vet inte om det var någon tröst...
Malin kräkte inte mer under dagen och somnade väldigt tidigt på kvällen. Ingen annan i familjen har (peppar, peppar) blivit smittad, så den tuffa isoleringen och handspriten fungerade (jo, hon fick komma ut lite ur sitt rum på seneftermiddagen då vi fick besked på att tjejerna inte skulle komma).
Alltså ingen skola, kräksjuka, ruinerad hos frisören och inga gäster. Det var verkligen inte vad vi trodde då vi la oss onsdag kväll, men sådant är livet, fullt av överraskningar.
Melanie, TACK för kommentar! Så kul att du hittat hit :) ! Vi är lika nya som ni, flyttade hit i augusti. Vill vi verkligen att chocken ska lägga sig alltför snabbt ;)) ? Vilken trevlig blogg du har! Har bara hunnit titta runt lite snabbt, ska kolla och skriva mer till dig senare. Välkommen tillbaka hit när du har lust!
Britt, vilken TUR att Lennart var så tuff och såg till att ni kom med flyget!!! Det hade nog inte jag varit. JÄTTEBRA, heja farfar!! Vilken dramatik. Jag är så glad att ni kom fram, för det hade ju verkligen inte varit kul att missa teatern! Hade ni med alla resväskor in där? SÅ härligt det låter med ett julvintrigt Stockholm! Njut, här har snön smält bort igen (alla FEM millimetrarna!). KRAM.
Catharina, det verkar inte vara många som är intresserade av Han Dynastin, ha ha han :) . Hoppas ni haft en trevlig helg, so far?!
Familjen ropar på mig! Bäst att jag rusar!
Kram Ingrid
5.25 piper mobilen. Kollar. Har fått ett meddelande, "ring detta nummer". "This is an emergency message from your principal NN. There is NO school today, due to the weather conditions. I repeat NO SCHOOL today because of the snow." Typ ungefär SÅ lät det. Stackars rektor som måste gå upp klockan 5 varje dag för att kolla om hon behöver ställa in skolan på grund av snön! Stackars mig, behöver jag veta kl 5.25 att skolan är inställd? Nix. Tittade ut genom fönstret:
 |
| Notera de berömda fuktiga fönstren som måste torkas varje morgon! |
Hann jag somna om innan Malin stormade in "jag har ONT i magen"? Nix. Hon rusade sedan till badrummet och kräktes. Jag skickade Rikard dit för att ta hand om henne. Jag HAR redan varit sjuk vad jag behöver senaste veckan. Dessutom har de senaste gångerna vi har haft magsjuka slutat med att nästan alla blivit smittade utan R, så han verkar ju ändå vara immun. Vaddå, "han är den enda som jobbar och borde hålla sig frisk"? Fattar inte vad ni menar!
Till saken hör att höstens sista gäster skulle anlända på kvällen, Karin och Gunilla och vi skulle ha en riktigt härlig tjejhelg. Tror INTE de tänkt sig magsjuka som ett inslag i denna!!
Jag hade ledningscentral från sängen och beordrade isolering av Malin i hennes rum och handsprit till Rikard VARJE gång han varit närmare M än en halvmeter. Jag kände mig ännu inte frisk, men bestämde mig för att skita i vilket. Huset behövde STÄDAS och nu hade vi ju en hel hord hemma som kunde hjälpa till. Rikard hade redan dagen före bestämt sig för att jobba hemifrån, då han skulle göra X antal jobbtelefonintervjuer, vilket funkade lika bra hemifrån. Undrar om han inte ångrade sig lite ändå...
Ok, jag vinkade till Malin från långt avstånd, men vägrade befatta mig med henne. Hon sov mest och lyssnade på en ny CD-bok. Mild frukost sändes in i hennes rum, men rördes inte. Jag fick igång L och J på lite städning och röjning i huset. Rikard var instängd för sina intervjuer.
Tiden flög iväg och detta var också dagen då jag ÄNTLIGEN skulle gå till frisören för slingning och klippning. Bestämde mig för att inte halka dit i bil, utan la iväg med apostlahästarna. Insåg när jag gått halvvägs att om man ska klippa sig kl 12 och det tar minst tre timmar, borde man kanske äta någon lunch innan. "Tänkte inte på det." Trots att jag var lite sen rusade jag in på Marks&Spencer och slet till mig en smoothie och ett paket kex. Det var väl bättre att jag var några minuter sen, än att jag svimmade mitt bland allt hår som låg på golvet. HUA!
Frisörbesöket får ett eget inlägg, men det gick bra förutom att jag blev RUINERAD. Visst klagade jag på att det var dyrt i DK, men det är inte bättre här. Jag kände det på mig, därför frågade jag inte vad det kostade då jag bokade tid. Nu är vi £154 fattigare, men OJ vilken snygg mamma och hustru familjen har då! Jajamensan! FATTA hur bra ni har det hemma! Skriv en kommentar och berätta vad ni betalar för klippning och slingning!
Rusade till Boots för att köpa present till födelsedagspartyt Malin skulle på, samt till välgörenhetspensionärerna Lower school skulle skämma bort dagen efter. Därefter kom R och hämtade mig samtidigt som han meddelade det tråkiga beskedet att gästernas flyg var INSTÄLLT. ALLA andra plan gick från Kastrup. Hela Gatwick var stängt, men Heathrow öppet och det var dit de skulle, men inte JUST deras plan. SÅ TRÅÅÅÅÅÅKIGT!!!! Gunilla hade hållt på flera TIMMAR med att försöka hitta ett alternativ, men det gick inte att komma iväg förrän fredag kväll. Det tyckte de var lite för sent eftersom de skull hem på söndagen. Så SNOPET! Jag kunde liksom inte acceptera det. Hade verkligen sett fram emot vår helg, men var betydligt ledsnare för deras skull än för min. Jag kunde ju tänka mig hur de ställt in sig på julhandel i London (båda är ganska shoppingtokiga). Och vi som köpt biljetter till High schools musical Alice i Underlandet på fredagkvällen till allihop. Blääääää!
Gunilla berättade att hon var så sur att hon åkt till sin favoritaffär och shoppat loss järnet med nya kläder. Maken var i USA och hon hade engagerat hela byn hemma för att köra tre barn till tävlingar och diverse aktiviteter då hon var här. Karin sa att de planerade en lördag i Köpenhamn istället som kompensation... Jag försökte trösta dem med att Malin var magsjuk, så de slapp i alla fall risken att få kräksjuka. Vet inte om det var någon tröst...
Malin kräkte inte mer under dagen och somnade väldigt tidigt på kvällen. Ingen annan i familjen har (peppar, peppar) blivit smittad, så den tuffa isoleringen och handspriten fungerade (jo, hon fick komma ut lite ur sitt rum på seneftermiddagen då vi fick besked på att tjejerna inte skulle komma).
Alltså ingen skola, kräksjuka, ruinerad hos frisören och inga gäster. Det var verkligen inte vad vi trodde då vi la oss onsdag kväll, men sådant är livet, fullt av överraskningar.
Melanie, TACK för kommentar! Så kul att du hittat hit :) ! Vi är lika nya som ni, flyttade hit i augusti. Vill vi verkligen att chocken ska lägga sig alltför snabbt ;)) ? Vilken trevlig blogg du har! Har bara hunnit titta runt lite snabbt, ska kolla och skriva mer till dig senare. Välkommen tillbaka hit när du har lust!
Britt, vilken TUR att Lennart var så tuff och såg till att ni kom med flyget!!! Det hade nog inte jag varit. JÄTTEBRA, heja farfar!! Vilken dramatik. Jag är så glad att ni kom fram, för det hade ju verkligen inte varit kul att missa teatern! Hade ni med alla resväskor in där? SÅ härligt det låter med ett julvintrigt Stockholm! Njut, här har snön smält bort igen (alla FEM millimetrarna!). KRAM.
Catharina, det verkar inte vara många som är intresserade av Han Dynastin, ha ha han :) . Hoppas ni haft en trevlig helg, so far?!
Familjen ropar på mig! Bäst att jag rusar!
Kram Ingrid
Att vara sjuk
Att vara sjuk är verkligen bara riktigt riktigt tråååååkigt! Förutom att man mår tjyvens så missar man en massa roliga saker man egentligen skulle gjort istället. Jag tillhör ju dem som helst inte vill erkänna att man är sjuk, inte förrän det är ABSOLUT nödvändigt. Jag tycker att man ska ta hänsyn till att man inte bör smitta ner andra och vi har inte skickat iväg sjuka barn till dagis just därför, men när det gäller undertecknad själv har jag nog tummat en del på den grundtanken och jag har gått till jobbet ganska sjuk väldigt många gånger. Är det något försvar så har jag hållt mig på rummet så mycket som möjligt...
Nåväl, nu har jag inte ett viktigt :) jobb som drar och när jag vaknade upp och mådde risigt värre i tisdags, insåg jag att det inte var nödvändigt att gå till mötet på skolan, även om det var länge sedan vi hade något möte där så jag var väldigt sugen. Efter ett par huvudvärkstabletter och frukost kunde jag i alla fall hålla mig uppe större delen av dagen och fick framför allt undan en massa obesvarade mail som hopat sig och började bli pinsamt sena att ta hand om. Det var också dagen då paketkalendern skulle göras klar, så jag skrev enligt traditionen in alla presenter i en fil i datorn och kontrollerade om vi hade alla paket under kontroll. Det hade vi inte. Vi hade presentkort i en klädaffär på ganska mycket pengar som höll på att brinna inne. Och så var det en present för nästa dag som skulle ha ett fint omslagspapper. Efter en dusch (också ett utmärkt sätt att känna sig lite friskare), så gav jag mig i full karriär av mot new town. R hade förstås bilen.
In i klädaffären, provade snabbt några blusar och toppar, köpte en vit blus. In i presentbutiken, här säljer de ju vanligtvis inte inslagspapper i rulle utan man köper ett pappersark i taget!! Så idiotiskt. Till HUR många paket räcker ETT ark papper? Nåväl, det räckte till det jag behövde.
Rusade tillbaka till old town precis i tid för att möta late bus där M och J skulle anlända. INGEN buss. Tjugo minuter senare insåg jag att det var dags att köra till skolan för att hämta L som hade simmat och jag förstod att R säkert glömt det och NATURLIGTVIS hade jag glömt mobilen hemma JUST denna dag. Rusade hem. Ringde R, jepp han hade glömt det och gav sig iväg direkt. Ringde transportansvarig på skolan eftersom de sagt att barnen inte släpps av om ingen möter dem utan då åker de med bussen tillbaka till skolan, så då kunde ju R hämta dem där när han ändå hämtade L.
Tillbaka till busshållplatsen, nu 40 min efter beräknad ankomsttid. Inga barn. Fick ÄNTLIGEN besked från skolan, jo bussen hade varit i vår by och det var en vikarie som körde, så han hade släppt av barnen. SÅ var är de då?? tänkte jag. Hem igen. Kall och varm på samma gång, öronen sprängde, det var ju precis vad jag som redan var febrig behövde liksom. Stå ute i en timme och springa fram och tillbaka till huset med jämna mellanrum.
Trodde inte de gått in till gammelgrannarna, för då borde de ha lagt en lapp i brevlådan. Malin hade senast dagen före redovisat att hon kunde R's mobilnummer utantill, så VARFÖR ringde hon inte?? Trodde mest på våra nya grannar längre upp på gatan med flickor i Johans ålder. Kunde förstås inte hitta något tel nr till dem men skickade ett mail till båda föräldrarna och fick svar strax därefter. Jodå, där hade barnen varit i en timme!!!! STÖN! "Hoppas du är hemma, så tokigt att du varit orolig." Samtidigt var R framme vid detta hus och hämtade barnen samtidigt som jag hade mamman i luren. Hon märkte inte att R kom dit och hon märkte inte att R åkte... Hon var nog på en annan våning... Nåväl, slutet gott allting gott eller nåja, alla barn kom hem i alla fall och mitt presentkort brann inte inne.
Ingrid
Nåväl, nu har jag inte ett viktigt :) jobb som drar och när jag vaknade upp och mådde risigt värre i tisdags, insåg jag att det inte var nödvändigt att gå till mötet på skolan, även om det var länge sedan vi hade något möte där så jag var väldigt sugen. Efter ett par huvudvärkstabletter och frukost kunde jag i alla fall hålla mig uppe större delen av dagen och fick framför allt undan en massa obesvarade mail som hopat sig och började bli pinsamt sena att ta hand om. Det var också dagen då paketkalendern skulle göras klar, så jag skrev enligt traditionen in alla presenter i en fil i datorn och kontrollerade om vi hade alla paket under kontroll. Det hade vi inte. Vi hade presentkort i en klädaffär på ganska mycket pengar som höll på att brinna inne. Och så var det en present för nästa dag som skulle ha ett fint omslagspapper. Efter en dusch (också ett utmärkt sätt att känna sig lite friskare), så gav jag mig i full karriär av mot new town. R hade förstås bilen.
In i klädaffären, provade snabbt några blusar och toppar, köpte en vit blus. In i presentbutiken, här säljer de ju vanligtvis inte inslagspapper i rulle utan man köper ett pappersark i taget!! Så idiotiskt. Till HUR många paket räcker ETT ark papper? Nåväl, det räckte till det jag behövde.
Rusade tillbaka till old town precis i tid för att möta late bus där M och J skulle anlända. INGEN buss. Tjugo minuter senare insåg jag att det var dags att köra till skolan för att hämta L som hade simmat och jag förstod att R säkert glömt det och NATURLIGTVIS hade jag glömt mobilen hemma JUST denna dag. Rusade hem. Ringde R, jepp han hade glömt det och gav sig iväg direkt. Ringde transportansvarig på skolan eftersom de sagt att barnen inte släpps av om ingen möter dem utan då åker de med bussen tillbaka till skolan, så då kunde ju R hämta dem där när han ändå hämtade L.
Tillbaka till busshållplatsen, nu 40 min efter beräknad ankomsttid. Inga barn. Fick ÄNTLIGEN besked från skolan, jo bussen hade varit i vår by och det var en vikarie som körde, så han hade släppt av barnen. SÅ var är de då?? tänkte jag. Hem igen. Kall och varm på samma gång, öronen sprängde, det var ju precis vad jag som redan var febrig behövde liksom. Stå ute i en timme och springa fram och tillbaka till huset med jämna mellanrum.
Trodde inte de gått in till gammelgrannarna, för då borde de ha lagt en lapp i brevlådan. Malin hade senast dagen före redovisat att hon kunde R's mobilnummer utantill, så VARFÖR ringde hon inte?? Trodde mest på våra nya grannar längre upp på gatan med flickor i Johans ålder. Kunde förstås inte hitta något tel nr till dem men skickade ett mail till båda föräldrarna och fick svar strax därefter. Jodå, där hade barnen varit i en timme!!!! STÖN! "Hoppas du är hemma, så tokigt att du varit orolig." Samtidigt var R framme vid detta hus och hämtade barnen samtidigt som jag hade mamman i luren. Hon märkte inte att R kom dit och hon märkte inte att R åkte... Hon var nog på en annan våning... Nåväl, slutet gott allting gott eller nåja, alla barn kom hem i alla fall och mitt presentkort brann inte inne.
Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)