Se hit alla lärare!

Om JAG var lärare och sugen på ett nytt jobb skulle jag bli väldigt intresserad av att söka mig till ett sådant här ställe.....

I förra veckan kom Linnéa hem helt uppspelt och frågade om jag sett den nya "skolfilmen"??? Nej, sa jag, hade faktiskt inte ens hört talas om någon sådan, vilket jag i sig tyckte var märkligt eftersom jag sitter i PTSA styrelsen..., men att se glädjen i L's ansikte av att få leverera denna nyhet gjorde att jag blev glad att jag inte visste om den.

Kan vi inte alla samlas i soffan och titta????, frågade Linnéa. Sagt och gjort. Det visar sig att tekniklärarna på skolan gjort en film att använda i rekryteringssammanhang och om jag inte minns fel har jag hört att några rektorer ska till Boston denna vecka för att besöka en arbetsmarknadskonferens för internationella skolor (jag VET det är ABSURT, VEM skulle inte vilja göra sådana resor för att hitta personal!).

Jag är svensk i varenda cell av min kropp och det är galet att betala så mycket pengar för skolor som vi gör här, men det spelar ingen roll. VARENDA dag när jag kör in på skoluppfarten känner jag att våra barn är SÅ priviligerade och lyckliga som får gå på denna skola, att få uppleva något sådant under ett par år av sina liv. Allt är inte bra, såklart, men det mesta i form av undervisning och miljö är unikt och fantastiskt. Det finns saker som kostar pengar som är grädde på moset och som barnen skulle kunna klara sig utan, men jag tycker faktiskt att kvalitén på undervisningen är sådan som ALLA barn skulle ha rätt att ta del av. DET skulle göra vår framtid betydligt bättre. DET handlar inte bara om pengar utan om rätt inställning hos den enskilda personen, läraren.

På skolan trivs i princip ALLA barn från dag ett, det är sällsynt med mobbning (jag känner inte till någon, men förstår att det måste finnas ibland), det är ingen press om att man måste ha speciella märkeskläder, när något inte fungerar fångas det upp, om jag är på skolan och arrangerar något får jag tackkort hemskickat till mig från rektorn, lärarna är raka och tydliga rörande hur det går för ditt barn i skolan (tydligt engagerade i att varenda barn ska lyckas utifrån sina egna förutsättningar). LYCKA, ja det är faktiskt vad jag känner över att ha våra barn på ACS.

Kommentarer till filmen då. ACS har fyra skolor, tre här i England och en i Qatar. Filmen blandar klipp från dessa fyra skolor. Skolan som är en gul herrgårdsliknande tegelbyggnad är vår och alla inomhusscener med blå heltäckningsmattor är hos oss. Den första killen som pratar och står i en trapphall är en av L's klasskompisar. De tre första kvinnorna som intervjuas är rektorer och personal på vår skola. Ca 8.20 minuter in i filmen gör en av våra tjejers absoluta favoritlärare entré. Hon är SÅ duktig, jag håller med dem till 100%. Hon har långt vågigt mörkt hår, supersöt.

När de kommer till slutet av filmen är jag alldeles knottrig på armarna och har tårar i ögonen. Shit vad blödig jag är (ursäkta ordvalet!). Det känns som om jag aldrig, aldrig, aldrig vill flytta härifrån!

Är ni nyfikna på filmen?

Varsågoda och klicka nedan:

http://www.youtube.com/watch?v=znx0s-441OI

Britt, VISST var det en lyxdag jag hade :)) ! Håller helt med. När vi flyttar hem kommer dagarna se ut på ett annat sätt och det blir säkert stressigt, men på ett annat sätt. Det lär inte blir några luncher med vännerna, men förhoppningsvis med några trevliga arbetskollegor. Klippning får bli på helgerna, när vi inte har gäster som här. Vi människor är ju som tur är rätt anpassningsbara.
Håller med, det är inte lätt att vara turist i Sverige (tror det är svårare än här), med busskort och avreglerad taxiverksamhet...
Malin har inte varit på fotografering än. Inte Linnéa heller.

Kim, nej så märkvärdigt blev inte håret, ha ha. Fast Malin fotograferade mig med sin mobil... får se om jag kan spåra den bilden och lovar att visa den i så fall :) .
Mina dagar är ofta köriga, men inte alltid. Tror du har lika mycket fast du gör andra saker!
Visst är det väl det som är så fint, att om vi alla gör lite för varandra så blir det mycket bättre för alla!


Catharina, hallojsan, det var faktiskt riktigt bra det du skrev om den fikan som inte blev av och nu  går det inte. Jag tänker ofta att jag inte hinner bara göra sådana saker, men så försöker jag tänka tvärtom och tvinga mig. Jag varken hann eller kunde gå på några mysiga fikor när jag arbetade jämt, så nu unnar jag mig de stunderna och ska sedan leva på dem LÄNGE! En del måsten blir lidande, men så får det vara.
Ok, vad blev det för hemligt ställe??? Berätta!
Det är verkligen dåligt att de inte kommit tillbaka med någon feedback rörande jobbet än! Förstår att du blir frustrerad och otålig! Vet du varför det dragit ut på tiden? Jag håller tummarna för att det blir positivt besked på onsdag!

Allt gott allihop!

Ingrid

Rikards lilla hjälteinsats & en vanlig torsdag

Häromdagen lovade jag att berätta om Rikards lilla hjälteinsats i söndags. Ibland tycker jag det känns nästan som bäst de där dagarna när man har fått göra något som inte kräver särskilt mycket av mig själv, men som faktiskt gjorde skillnad för någon annan. Det får en att känna sig behövd och viktig och kanske är det i slutänden viktigare för mig än vad insatsen för den andra personen var.

Rikard åkte i söndags förgäves när det gällde da Vinci biljetterna, MEN istället råkade han vara på precis rätt plats vid rätt tillfälle för att rädda "en dam i nöd". Lagom chic kom hon stressat gående på tågstationen med flackande blick. RIKARD såg ut som en vänlig prick (såklart!) så hon dök på honom. Berättade att hon skulle till Heathrow (lät amerikansk, sa R) och inte hade de 2.30 pund i mynt som krävdes för att köpa en biljett. Jösses hur lätt är det inte att känna igen sig i en sådan situation! Rikard halade raskt fram slantarna till en oändligt lättad och tacksam dam. I utbyte fick han en 5 dollars sedel :) . Fast han sa att det verkligen inte var nödvändigt, men hon insisterade. Bara att planera en nu tripp till USA nu då ;) ! SÅ enkelt är det att göra en god gärning som känns bra i magen en lång stund för båda parter.

Annars snurrar det på för fullt här i Englandet! Barnen är FULLT sysselsatta med skola, läxor, vänner och aktiviteter. Rikard jobbar, här eller på resande fot någonstans. Själv försöker jag hålla ihop allt jag blandar mig i, vilket lyckas med varierande framgång.

Igår var en vanlig torsdag. Då går vi upp ca 6.30. Så fort alla är iväg kastar jag på mig träningskläder för en timmas utemotion mellan 8-9. Jag hade glömt träningen då jag dagen innan bestämt ett Skypesamtal kl 9, så det fick snabbt skjutas upp tio minuter. Halvsvettig och med begynnande tuff träningsvärk i benen, lyckades jag få igång Skype och möttes av ett glatt återseende hos en dansk väninna som jag inte pratat med på evigheter. Hon har stora förändringar som väntar på jobbet och jag gjorde mitt bästa för att hjälpa till att sortera hennes tankar samt lämplig taktik och rätt vägval för just henne. Det tog ca 2 timmar att få till en perfekt yrkesvägledningsplan och därefter tog jag en välbehövlig dusch samtidigt som jag rasade över att nätverket kraschat igen, för 111 gången senaste veckan och 1111 gången senaste månaden. STORT problem, jag hade ett ANTAL viktiga mail att få iväg, nu fick jag inte ihop det och R gick inte att nå. En del kunde skötas på mobilen.

Lite sen kom jag strax före 12 farande till en "working american woman" som bor nära oss. Eftersom hon jobbar mestadels hemifrån och tycker det är rätt trist här (man och barn trivs dock förträffligt, men jag tror hon längtar hem), har jag länge föreslagit att vi skulle luncha ihop en dag och nu hade vi äntligen fått till det. Hon och hennes man går ut och äter MINST en gång i veckan, så hon har bättre koll än jag på de bra ställena. Hennes favorit är en bra och populär fiskrestaurang i byn där jag inte varit än, så vi vandrade iväg dit. Visade sig att de hade en renovering och just igår öppnade kl 13. Det kunde vi inte vänta på, så då visste W att det öppnat en ny italiensk restaurang i byn, så vi styrde över dit istället. STÄNGT på luncher, endast öppet kvällstid. Typiskt! Hade varken tid eller lust att leta runt mer så vi gick till den största och fräschaste puben i byn som ligger på hörnet nära oss, The Saracens Head. De har en bar och en restaurangdel och vi har varit där ett antal gånger. Alltid väldigt bra mat, så det kändes säkert. Det var det också. W åt en fiskrätt och jag åt en jättegod spännande sallad: Sticky crispy pork with cashew nuts, noodles, coriander, sesame seeds and chicory .

Det var supermysigt att sitta på tu man hand och prata, det har vi inte gjort förut, vi har mest träffats familjevis. Det är mycket förändringar på hennes jobb också... Just nu är det så för MÅNGA av våra vänner. I utlandsvärlden är vi vana vid det, men nu verkar det även röra på sig mycket i företagen hemma, där folk arbetar mer permanent sedan länge. Naturligtvis blev det en del skolsnack också. Vi skulle behövt mer tid på oss, men båda hade saker som väntade.

Eftersom mina gråa hår ger sig mer och mer tillkänna och frisörbesök inte passat in i schemat på länge, insåg jag i onsdags att nästa vecka får jag besök av världens snyggaste Ulrika och jag VILL verkligen inte se ut som om jag glömt att jag har hår på huvudet. Med ett bekymrat leende på läpparna hade jag därför lyckats få en tid med en dags varsel inklämt mellan alla möten och luncher som härjar i kalendern just nu. Efter snabb nota på maten och kram och hej och in i bilen, körde jag därför i ilfart till new town, för att konstatera att jag inte hade några parkeringsautomatpengar. Rusade in på posten och köpte första bästa sak som gav växel och kom med andan i halsen 10 min för sent in till frisören efter att ha rusat genom det regn i solsken, som plötsligt dök upp. (En halvtimme senare haglade det...).

Hos frisören var de som vanligt idel leende och proffsiga. Det ÄR en för fin salong för mig. Känner mig alltid lite bortkommen bland de 17 personer som jobbar där (17!, vad gör alla??). Lär mig aldrig vad alla termer heter på engelska, "bena", "toppar" etc... De är dock VÄLDIGT gulliga, trevligt nyfikna, noggranna och proffsiga. Har fortfarande inte förstått varför de måste vara specialister på att antingen slinga ELLER klippa hår, men ok. Det blir bra, kostar skjortan och jag känner mig snygg efteråt. Fick dock ett 20% rabattkort just där, på senaste American Women's club-mötet och DET var ju bra! Visade sig att det gäller ständigt för oss medlemmar, jag trodde det var ett engångserbjudande, så nu ser jag fram emot billigare besök framöver.

Snygg gick jag in i mataffären, kunde tänkt mig att göra något festligare, men insåg att familjen inte skulle kunna se sig mätta på mitt nyklippta hår. Hem, där Malin faktiskt tyckte att jag var superfin i blåsplattat hår. Hämtade Rikard på jobbet. Hämtade L efter simning på skolan. Åt mat, gjorde läxor, letade efter försvunnen jacka (vi har alltid något vi letar efter i det här huset.....). Rikard fixade dator och jag hoppas vi slipper mer problem nu. Vi svarade på kalasinbjudan, anmälde oss till fest, jag förberedde en grej jag ska göra med lågstadiet nästa vecka, gjorde läxor, vi packade med tjejerna som ska iväg på var sitt håll och kl 1 la vi oss.

Som ni märker är en vanlig dag här inte SÅ annorlunda mot en vanlig dag hemma i Sverige :) .

Kim, ja två barn är nog ganska lagom. Fast tre är också bra, för det ger lite omväxlande konstellationer i familjen. Det finns liksom inte lite passande en förälder till varje barn hela tiden utan det måste rotera och barnen måste lära sig att klara sig lite själva. Jag älskar att ha tre barn och tycker det är det bästa :) . Såklart. Sedan kan man ju inte alltid VÄLJA. Jag hade en kollega på ett av mina första sommarjobb när jag var ung och hon sa "man får ta dom när man får dom" och det tycker jag var så fint och klokt sagt!
Nej, jag tycker inte det är "jobbigt" med tre barn, men visst kräver de sin tid, precis som de ska. Jag tänker att det skulle varit jättesvårt att ge varje barn den uppmärksamhet de förtjänar om vi hade många fler barn...6-11 låter otroligt svårt! Fast de flesta som har det får det också att fungera. Vi är ju väldigt anpassningsbara!
Du vet att jag tycker du är superduktig på att bemästra alla nya medier och du har verkligen hittat ett bra sätt att använda/utnyttja fb, blogg, och annat. Jättekul att läsa det du skriver om Google+ och LinkedIn eftersom jag inte är där själv!! Tack!

Astrid, ja ni har ju FEM barn! Fantastiskt! Och de verkar så fina allihop :) . Du har helt rätt i att resor är faktiskt något av det mest besvärliga med många barn. Man behöver större bil och det är begränsningar i hur många man får ta in på ett hotellrum. Ett familjerum är betydligt billigare än om man behöver börja boka flera rum och det måste man ju när familjen växer. FEM går ibland, men mer tillåter de oftast inte. Nog vore det tråkigt om alla följde 2 barns-normen. Mångfald är mycket trevligare. Jag tyckte det var så mysigt när Malin var liten och kunde gå över till Emilia som var själv (om inte Andreas var hemma), de fick så mycket uppmärksamhet och lugn. Sedan kunde Emilia komma över till oss och få uppleva lite kaos och syskon plus andra barn som vällde omkring överallt. Toppen!

Anitha, hej igen! Jag tror i alla fall inte att det är din son det är fel på! Barn i den åldern varken ÄR eller ska KÄNNA sig fel! Tycker definitivt ni ska överväga skolbyte, men det är SÅ svårt med tanke på att man vill ha kompisar nära och att det ska fungera med där syskonen är, när man i vardagen ska skjutsa överallt. Vi har lagt ned massor av tid och funderingar på skolval. Supersvårt! I Sverige hade vi barnen på en Montessoriskola som vi var väldigt nöjda med.
VÄLDIGT lustigt med blanketten som endast hade plats för TVÅ barn. Det är ju MÅNGA familjer som har tre barn och det är inte OVANLIGT med fyra barn....

Trevlig helg allihop!

Kram Ingrid

Två barn ska det vara!

Lika säkert som att ett barn är normen i Kina, verkar tanken vara att man ska ha två barn i England.

Första gången denna insikt drabbades oss rejält var när de släppte OS-biljetterna förra året. För det första var det nästan omöjligt att FÅ några biljetter överhuvudtaget, även om de kostade jättemycket. Så man skriver upp sig på så många alternativ som möjligt och för varje tävling, måste man välja vilken av de ca 5 olika prisklasser man vill ha, utan att veta vilken av dem som man skulle ha störst sannoliket att få biljetter till. När man hade bestämt vad man ville ha för biljetter kom bakslaget: Att man bara fick köpa MAX 4 biljetter per person. Jag FÖRSTÅR att det finns en begränsning, men jag tycker verkligen inte att det är SÅ ovanligt med trebarnsfamiljer. Om de hade satt en limit på 10 biljetter, hade jag förstått det, men FYRA. Det innebär att vi inte kan gå och se någonting hela familjen tillsammans och att för varje tävling fick vi bestämma om vi skulle ansöka om tre eller fyra biljetter med tanke på att inte en person alltid kan bli lämnad själv hemma. BUU för det!

(Det gick inte att både Rikard och jag ansökte om 3+2 biljetter till samma tävling för att på så sätt få till hela familjen, eftersom sannlikheten att BÅDE jag och R skulle lottas till att få biljetter till samma evenemang, var typ mindre än 1 %.)

Ok, vi hade nästan kommit över det. Inser att det är OS i LONDON och att såklart vill många ha biljetter och dessa ska fördelas till så många som möjligt. I slutänden fick man nästan inga biljetter ändå efter allt arbete med att välja i all oändlighet vad man ville ha. Då kom nästa tvåbarnsprincip...

Sedan före jul pågår en temporär utställning på National Gallery i London om Leonardo da Vinci. Finns väl knappt ett större namn och SÅKLART har utställningen dragit HORDER av besökare till museumet. Våra vänner bokade biljetter till utställningen i november och var där i helgen. Alla som varit där tycker det har varit fantastiskt. Jag minns när vi var på Windsor Castle att de visade några av da Vincis skisser och vi fick veta att drottningen har 600! skisser av honom. Otroligt! Vännerna berättade att flera av dessa är utlånade till National Gallery utställningen.

Vi har också tänkt gå på da Vinci utställningen som pågår till den 5 februari. Vi har varit på flera populära tillfälliga utställningar och det har varit kö i några timmar ibland, men man har alltid kunnat komma in. Nu fick vi veta att allt är utsålt, men att de varje dag släpper ett antal biljetter utöver det förbokade, men du måste vara beredd att köa. Vännerna berättade att folk köar från 7 på morgonen.

Sagt och gjort. Rikard bestämde sig igår för att göra så, köa alltså. Själv hade jag varit uppe kl 1.30 på natten för att hämta L efter en koncert och sedan steg jag upp vid sex för att köra R till första tunnelbanetåget söndag morgon. Med kaffetermos, en god bok och gott humör gav han sig iväg.....

På plats möttes han av KÖ! De främst i ledet hade varit där sedan före midnatt! Museumet öppnade kl 10 och började sälja biljetterna i kronologisk ordning. Vid 8 hade de den goda servicen att gå ut och fråga varje person i kön hur många biljetter de skulle köpa och "ticka" dessa så att de kunde tala om för de längst bak i kön om det var lönt att stå kvar och vänta eller ej. Måste säga att det var väldigt bra och imponerande gjort, att ha personal på plats för detta så långt innan öppningstid.

Rikard fick veta att de släppte 800 biljetter, samt att man fick köpa MAX FYRA biljetter per person!!! Vad tror de? Att folk inte HAR mer än två barn?? Nu hade dock R räknat ut att paret som stod bakom honom, bara skulle ha två biljetter och säkert kunde tänka sig att köpa en extra, men ändå. Vad värre var att Rikard skulle få biljetter ungefär vid nr 780, vilket ju var väldig TUR med tanke på att de släppte 800 st totalt, MEN det var OTUR att de biljetterna skulle gälla ungefär vid 18 på kvällen då vi skulle på en föreställning på annat håll och därför inte skulle kunna använda biljetterna. ALLTSÅ var det bara för pappa att vända hem med tunnelbanan igen, utan biljetter. TRIST!

Nästa vecka kommer han dock att stå där igen har han sagt! Då tar han bilen in till London en timme tidigare. Vi får diskutera om det kommer att räcka, med tanke på att det närmar sig sista datum och jag gissar att fler och fler kommer komma på att de måste passa på....

Vill ni läsa om utställningen kan ni klicka här:
http://www.nationalgallery.org.uk/whats-on/exhibitions/leonardo-da-vinci-painter-at-the-court-of-milan

Jag vet inte hur de tänker här när det gäller nöjen för trebarnsfamiljer. Kanske tror de att det kostar så mycket att ha tre barn, att man ändå inte har råd att gå på sådana här tillställningar (vilket de kanske har rätt i :) ).

Jag tror dock nu att jag hittat något om familjebiljetter till da Vinci. VET inte om de går att köpa som sådana här sista minuten biljetter eller om det bara var för förhandsbokningar, men vi ska ta reda på det...

Just det, Rikard gjorde ju en god gärning därinne i arla morgonstund också! Tror jag skriver om det senare i ett separat inlägg, eller får han göra det själv... :)

Catharina, du skriver väl ganska lagom mycket på fb tycker jag! Jag förstår hur du tänker kring bilder och tänker likadant, men jag är ju i praktiken helt inkonsekvent eftersom jag här lägger ut bilder hej vilt, men jag försöker att aldrig lägga ut ofördelaktiga bilder på folk och inte om de inte gett tillåtelse till att jag visar dem. Skriver bara ut förnamn på folk, det är också en princip jag har.
Än har jag inte "rensat" bland vänner, men tror det är dags snart och ska uppmana tjejerna att göra detsamma.

Astrid, ja jag blev jätteglad att Kim skrev så fint om min blogg! DU skriver ALDRIG något irrelevant eller ointressant på fb! Tror inte du tycker det är värt att lägga tid på det helt enkelt :) ! Jag tror det är naturligt när man har en blogg att man väljer att lägga ut bilder där och inte alltid på fb också, man har helt enkelt inte tid att uppdatera överallt hela tiden. Såg att du skrivit ett nytt inlägg på bloggen, men har inte hunnit kommentera än! Så fantastiskt med prästvigningen!

Britt, ja jag är verkligen glad att jag började blogga när vi flyttade utomlands. Det har varit ett jättebra sätt att hålla kontakten och berätta om vad vi gör, men även för vår egen skull att kunna titta tillbaka på när vi kommer hem igen. Såg ditt mail och svarar separat på det.
Linnéa har inte hunnit börja på boken än. Hon är fast i någon bok hon läser för svenskan i Sverige och snart är det dags för nationella prov för henne...
Jaså, Johan är helt ute nu... ja vi är i alla fall väldigt nöjda med det namnet och tycker det är fint :) . Det går verkligen i faser med namn!

Märtha, jag visste inte att du var på fb!! Jag ser att Helen är inne ibland, men de har ju lite andra tider där... Ja, det är verkligen en stor fördel med fb, snabba svar. Det blir ju som massutskick när man skriver något där och förhoppningsvis är det någon därute som "hör när man ropar".
TACK för goda nyheter om att hela familjen mår bra!! Nu behöver vi nog snart lite nya foton :) .
Mmm visst var det väldigt fint och uppmuntrande av Kim! Det var en trevlig överraskning!

Ok alla, vi går mot upploppet på januari. Hoppsan så fort tiden går. Dags att fylla dessa sista dagar med riktigt bra innehåll.

Kram Ingrid

Ett år på fb

Nu är det ett år sedan jag gick med i fb. Känner att det kan vara på sin plats med en liten utvärdering.

Hur blev det?
Är det som jag trodde?
Är jag aktiv?
Tar det massor av tid?
Ska jag vara kvar?
Har jag några vänner där?
Rekommenderar jag er som inte är där att gå med?

Mmm, det finns mycket att reflektera över gällande detta media och efter ett år har jag ännu inte riktigt bestämt mig för hur jag vill "använda" fb. Det är tydligt att folk gör väldigt olika. Massor av människor gör inte ett dugg på fb, de är med, men skriver aldrig något. De håller koll på andra och skriver kanske en kommentar ibland, men inte mer än så. Några andra (ett par av mina vänner) uppdaterar fb, HUR många gånger som helst per dag. De skriver typ "godmorgon" när de går upp, "fikarast" när de har det på jobbet, "dags för middag" på kvällen och "hoppsan" när det är något som hänt. Någon gör i princip inget annat än lägger ut låtar från youtube. Däremellan finns alla de som skriver ett "statusinlägg" som det heter, några gånger i veckan eller de som mest lägger upp fotografier och kommenterar dessa.

Visst ja, vi har ju alla dem som spelar diverse spel också, eller "puffar" varandra (HELT meningslös sak enligt mig). Dessutom finns ju massa praktiska funktioner, som att bilda grupper för särskilda ändamål t ex.

För att skaffa vänner på fb behöver man bara skriva in ett namn på någon man känner och klicka på det för att skicka en förfrågan till personen om han/hon vill bli din vän. När du har några vänner får du framöver hela tiden frågor om du känner den eller den personen som är vän med en av dina vänner och så kan du klicka på dem också, för att få fler vänner. Ibland frågar någon dig om du vill bli deras vän och då kan du svara ja eller nej till det. Redan här måste man börja bestämma sig för vilken princip man vill hålla.

Jag bestämde mig för att börja smått. Jag gick med i fb och hade döttrarna fysiskt stående över mig. De visade hur jag skulle göra genom att skicka en vänförfrågan till Tara i Hamburg och så la de till sig själva. Jag hade precis skrivit om min tveksamhet till fb här och fått en kommentar från Kim som sa att jag gärna fick bli hennes vän på fb, så jag skickade en förfrågan till henne med. DET var ungefär vad jag hade tänkt göra. Se till att jag hade ett par vänner, se vad de skrev, ha lite koll på vad tjejerna gjorde, lägga ut någon sak själv ibland, så jag kände att jag var med på riktigt.

Nej nej, det här med vänner löste sig av sig självt! Första dagarna fick jag vänförfrågningar från gemensamma vänner till mig och Tara (det är ju liksom så det går till ;) ). Tjejerna undrade efter en vecka hur många vänner jag hade och jag höll en liten predikan om att det inte var mängden som räknades, att de inte skulle ge sig in i någon tävling om vem som hade FLEST vänner på fb, att jag inte tänkte säga ja till alla och så meddelade jag att den dagen hade jag 10 vänner boende i 7 länder. Själv tyckte jag DET var supercoolt :) !

Sedan var det som en ketchupeffekt. Vänförfrågningarna rasade in under en månads tid. Några hittade mig för att de läser bloggen, andra för att de t ex frågade om jag hade fb. Jag fick snabbt ett antal frågor från barnens kompisar och fattade beslutet att inte bli vän med dessa om det inte var barn till gamla vänner till mig. Barnens klasskompisar här eller i Sverige, kändes inte som jag hade någon anledning att vara vän med. Fick även frågor från väldigt perifera personer, några kul att få kontakt med andra kändes verkligen helt långsökta och jag sa nej. Som tur är kan man se vilka kompisar man har gemensamt med den som frågar om man vill bli deras vän, det gör att man på något sätt kan ringa in var personen kommer ifrån. I något fall fick det mig att inse att det var någon som gift sig och bytt efternamn, och när jag dessutom inte sett personen ifråga på väldigt länge kunde  jag inte förstå vem det var, förrän jag förstod vem vi hade som gemensam vän. Andra gånger är det någon väns vän som jag ABSOLUT inte känner och som jag undrar VARFÖR de frågar om vi ska bli vänner.

Kul är det när man inser att vänner man känner genom helt olika sammanhang som t o m bor i olika länder, plötsligt inser att de båda känner mig, men inte visste om det. Ofta vet jag direkt när jag får en vänförfrågan om jag vill eller inte vill bli personens vän, men ibland bara väntar jag med att svara och så får det mogna till lite.

Idag har jag 133 vänner på fb, varav jag tror jag sökt upp fem själv. Tills jag bestämt mig för om jag ska fortsätta vara aktiv på fb, väntar jag med att aktivt utöka nätverket, men jag svarar gärna ja på förfrågningar från de jag känner.

Jag är definitivt mer positiv till fb nu än jag var innan jag gick med. Det är verkligen kul att ha lite koll på vad som händer i vänner och bekantas liv. Något fb verkligen hjälpt mig med, är att få svar på snabba frågor. I torsdags t ex hade jag ingen bil och behövde ta mig till skolan. Jag frågade på fb om någon skulle dit och om jag kunde få följa med. En japansk mamma svarade att hon skulle luncha i vår by och sedan åka till skolan samt att jag kunde komma med då. Perfekt!! Jag hade ALDRIG kommit på att maila henne om en sådan fråga.

Det är ett effektivt sätt att håll kontakten med många människor. Jag får mig ofta ett gott skratt eller en tankeställare. Fb hjälper ALLA att hålla reda på varandras födelsedagar. Så fort någon fyller år poppar det upp och alla rusar till jubilaren och skriver en hälsning.

Så är det då det här med tiden... JA, det tar tid att vara med i fb, jag VET inte ännu om jag tycker det är väl investerad tid eller ej. Jag brukar gå in där dagligen om jag är hemma. Går aldrig in när jag är iväg via telefonen. Jag måste säga att ca hälften av alla inlägg som läggs ut, tyckter jag personligen är ganska meningslösa. Jag kan förstå och tycka det är intressant att lägga upp en länk till en youtube-sång, men inte att man VARJE dag lägger upp 10 st. Vad förväntar de sig att man ska göra, hinna klicka på varje sång och lyssna på den...? Jag har lite svårt att förstå de som varje dag skriver "godmorgon" och "dags att äta kvällsmat" utan ytterligare upplysningar. Jag vill i alla fall veta VAD de ska äta till kvällsmat i så fall, så min ibland idéfattiga hjärna får lite inspiration. Sedan har vi förstås alla de som ALDRIG skriver ett statusinlägg, ibland glömmer jag att de är mina "vänner" där och så blir jag glatt påmind när de plötsligt skriver en hälsning. Andra skriver gärna i gåtor, typ "Äntligen!", "Varför?" eller "Linfrön". Vilket endast kan ge effekten att vännerna måste ställa motfrågor, för att förstå vad det hela handlar om över huvud taget. Det har jag inte alltid tid med... Nu ska inte dessa rader uppfattas som allvarlig kritik!  Jag tycker att en stor del av finessen med fb är att man får använda det precis som man själv vill.

Själv skriver jag något på fb ganska regelbundet, och jag att det jag skriver ska vara något jag skulle säga eller vilja berätta för mina vänner om jag pratade med dem på riktigt. Det kan vara något jag gjort, en sak jag vill tipsa om, något fråga jag har, eller ett rop om uppmuntran om livet är trist. Ungefär så. I början fick jag STÄNDIG kritik från mina tjejer om att jag skrev en hel UPPSATS och att det var ju HELT fel sätt att använda fb :) . Jag spelar inga spel på fb pch jag "gillar" inga annonser eller företag. Jag lägger inte ut några bilder där, det räcker med bloggen för det syftet.

Ganska ofta tycker jag att fb och bloggen överlappar varandra. Ibland tänker jag, ska jag skriva det här på bloggen eller fb, men då kan det bli på båda ställena och såklart med mer djup här. Fb är mer aktuellt och det gör att när jag kommer efter här kan jag ibland ha nytta av det jag skrivit tidigare på fb, för att komma ihåg när vi gjorde något t ex. BRA!

Jag har inga planer på att lämna fb just nu, men fascineras av alla andra nätverk som ploppar upp. Google+ är väl det senaste av större skala. LinkedIn är ju ett jag absolut måste lägga upp mig på när det är dags att söka jobb. Med jämna mellanrum kommer jag säkert att gå igenom vännerna på fb och plocka bort dem. Gissar att det finns en del persner här i England som känns bra att vara vän med nu, men när vi flyttar hem och tiden går, så kanske de skulle kännas hur avlägsna som helst. Vem vet...

Rekommendera eller ej...? Jo, jag gör nog det. Jag tycker verkligen fb har sina stora fördelar. Alla mina vuxna vänner tycker jag använder fb på ett "ansvarsfullt" sätt. Ungdomarna... Några gånger har mina barn och deras vänner definitivt skrivit saker som jag inte tycker är varken trevligt eller smart. Deras språk är oftast otroligt fattigt och torftigt. Med tanke på hur mycket tid de lägger på fb tycker jag det är sorgligt och trist. För våra barn måste jag dock säga att jag förstår att fb är OVÄRDERLIGT när det kommer till att hålla kontakten med sina vänner hemma och i DK, även om de ändå lägger mest tid på de vänner de har här, det är ändå de som finns här dagligdags och behöver "diskuteras" med mest.

Barnen lägger ju ut 100-tals foton på fb och oftast ska alla kompisar på bilden "taggas". Jag har också blivit taggad i en del foton. Fördelen med det är att man då får VETA att det lagts ut bilder på dig, men nackdelen är att man blir mer "synlig" än om man bara skymtats i bakgrunden utan att någon märkt ut det ytterligare. Det oroar mig faktiskt lite var barnens bilder en dag kan hamna. Våra barn är hyfsat försiktiga, men ändå. Det är många spår efter dem som finns där för all framtid...

När jag gick med i fb för ett år sedan trodde jag att jag var den siste som gjorde det, för i min enfald tänkte jag att antingen var man redan där eller hade man bestämt sig för att inte gå med alls. Till min förvåning har det under hela året varit nya vänner och bekanta som gått med och är så fortfarande. Uppfattar det också som att många gick med för massor av år sedan, men inte lägre är aktiva, kanske inte ens går in där längre.

Jag tror fortfarande att det bland många yngre är "coolt" att ha så många vänner på fb som möjligt. Då en ung person som bott i en liten by hela sitt liv har 500 vänner på fb, då tycker jag att man har varit alltför generös i sitt vänsökande.

En annan effekt som fb haft på våra barn och uppenbarligen även andra ungdomar, är att de HELT slutat använda mail!! De går knappt ens in och kollar mailboxen längre. All kommunikation sker på fb, men jag menar att det faktiskt finna andra människor ute i världen och att de måste kolla sina mail regelbundet.

Bland er som jag VET läser här, har jag ganska bra koll på om ni är på fb eller ej (naturligtvis vet jag också att ni är ett antal som läser här som jag inte har koll på), men hur är det med Google+, har ni gått med där? Vad är era tankar om denna nya sociala grupp?

Britt, nej tyvärr var ju inte R hemma de gångerna i veckan då datorn med en dåres envishet, vägrade samarbeta. R var inte ens tillgänglig på telefon. Det hade dock den fördelen att jag till slut lärde mig några nya trick för att få honom på min sida (datorn alltså) och det var väl bra. Sista dagarna är det jag som bestämt vid tangentbordet utan att tolerera något dåligt uppförande!
För oss är det toppen att huspriserna sjunker! Fast det verkar inte vara så stor förändring just där vi tittar på hus, tyvärr. Jag känner med dem som sitter i omvänd situation och behöver sälja och inte alls får ut det de behöver för att täcka lån och liknande.

Kim, TACK för ditt blogginlägg igår! Jag blev verkligen rörd. Det är helt otroligt att någon som jag inte ens träffat på riktigt skriver så fint. Jag blev jätteglad! Vilken fin avslutning på fredagen, efter minnesgudtjänst i Svenska kyrkan. Ditt inlägg kändes så bra efter allt datorstrul och all "brist på tid" som gjort att jag inte hunnit skriva så mycket på sista tiden. Gav mig faktiskt massor av ny energi att sätta igång med förnyad kraft. MASSOR av kramar och tack!
Läste du "Once" när du researchade för dina världskrigsböcker?

Anitha Östlund, tack för din trevliga kommentar!! Kul att du tyckte om att läsa om vår Bostontur. Jag blev själv verkligen väldigt förtjust i den staden!
Jag är FULL av beundran över att du med tre små barn lyckas fokusera på skrivande så framgångsrikt att du lyckats få ihop flera böcker. Hatten av och stort lycka till med fortsatt skrivande! Låter som du har mycket nytt på gång också. Spännande....
Jag tycker också våra barn är söta ;) och det är sannerligen dina med! Trevlig helg!

Ha en skön helg allihop!
Ingrid

PS Nu har jag också läst ut boken "Once" som Malin läste och som jag skrev om häromdagen. FANTASTISK!!! En av de bästa barnböcker jag läst på länge. Rekommenderas varmt. Vet inte om den finns översatt till Svenska... författaren är Morris Gleitzman.

Ska göra slut med datorn

Datorn och  jag ÄR verkligen inte kompisar denna veckan. Nätverket hänger sig och kommer inte tillbaka fast jag startar om hela systemet vilket brukar hjälpa. Worddokument går inte att spara och filer är på rymmen.

Denna viktiga sköna hemmadag då jag skulle komma ikapp massor, började med en storm i ett vattenglas bland några mammor på skolan och det tog två timmar innan vågorna stannat. (Jag var inte inblandad för en stormen var igång, min funktion blev att gjuta olja på vågorna.) När jag skulle ge mig på ett blogginlägg, ville inte inlagda foton göra alls som jag tänkt. Texten ändrade storlek, fotona la sig inte där jag ville och gick inte att ta bort. Det gick inte att kopiera mm mm.

Det känns verkligen som om jag skulle vilja ge igen på något sätt, men datorn visar sig verkligen stenhård, tar inte alls åt sig av mina förolämpningar, så jag kommer inte åt den liksom.

Men visst jag HAR fått iväg två långa mail som borde varit skickade för en respektive fyra månader sedan, så det känns väldigt bra. Kanske ska inte alla dagar ha så höga ambitioner...

Hoppas komma igen med förnyad styrka och mer matnyttigheter imorgon. Det kan inte blir sämre, på datorfronten alltså.

Karin, det är faktiskt samma här, att när Rikard är borta, är det alltid någon som aspirerar på hans säng och det har jag vanligtvis inget emot.

Catharina, visst är det intressant med barnen. Vissa barn har verkligen ett större behov av en mer fysiskt avgränsad egen sfär, är inte alls så där kramiga eller vill sova hos en.

Britt, du har rätt, nu är det TRÅNGT när alla vill vara med i sänghalmen :) . Vi har lånat ut barnens rum en hel del, men det är inte alltid de legat i vår säng, ibland har vi tagit till extra madrasser på golvet.
Hamam verkar superskönt!!

Kram allihop!
Från ett regnigt grått England,
Ingrid

Slut med sängkompisar

När vi fick Linnéa var vi, som de flesta förstagångsföräldrar, ganska ambitiösa med det mesta (tygblöjor, ordentliga sov/mattider, hemlagad barnmat, långpromenader med vagnen varje dag mm mm). Det gick väldigt lätt eftersom hon var världens enklaste bebis! ALLTID nöjd. När hon var två månader började hon sova 12 timmar per natt i ett streck. Tror de andra båda var snarare två år, innan de nådde det målet...

Då L närmade sig ettårsåldern, började hon drömma på natten ibland och vaknade till. Hon satte sig i sängen och ropade på oss, vi hämtade henne till oss och hon somnade direkt och låg blixt stilla mellan oss hela natten. Vi tyckte dock ändå att det var viktigt med rutiner och att hon sov i sin egen säng. Tror en tanke var att hon skulle känna sig trygg med sig själv och när hon blev större, kunna sova hos kompisar utan att bli ledsen och vilja gå hem när det blev sent (bra att tänka på det redan när barnen är så små...).

Sedan kom Malin. Jösses, man var glad om man fick sova över huvud taget, oavsett vad man gav avkall på för principer. Ibland gjorde vi några slitsamma försök och satte bl a hjul på spjälsängen för att kunna "gunga" henne till sömns om hon vaknade. Minns hur vi kröp längs golvet till spjälsängen för att hon inte skulle se oss och började halvt medvetslösa gunga sängen tills hon förhoppningsvis somnade om. Då hon gick över till vanlig säng, var det inte frågan om att sätta sig upp och ropa på oss, utan Malin tassade tyst som bara den själv in till oss och gled ner i sängen helt omärkbart, däremot kunde hon sedan när hon väl somnat om snurra runt som värsta slingerormen i våra sängar. Underlakan, örngott, allt var snart en total röra.

Vi tänkte oss ju kanske ett barn till och skulle vi orka det var det viktigt att rutinerna fungerade, så till viss del kämpade vi på med att få tjejerna att sova i sina sängar. Att de skulle somna i egen säng och själva, efter godnattsaga, tummade vi i alla fall aldrig på och det fungerade fint. Men lite nattvandring in till oss var det. Då sa min syster som precis börjat få egna barn att någon sagt till henne "det kommer en dag när barnen inte vill sova hos oss och då ska jag inte ångra att de inte fick sova det så länge de kunde". Jag tror detta nådde mig väldigt lägligt, var nog mottaglig för ett finfint argument om varför det inte gjorde så mycket om barnen inte sov i egna sängarna.

Sedan dess har vi alltid haft barn i sängarna någon/några nätter varje vecka. Oftast bara ett, men ibland alla tre. Det går det också. Sällan varje natt och inte samma barn hela tiden. Alla har tyckt om att sova hos kompisar, så det gick ju bra med det också :) . Har vi någon gång sagt att "inatt vill jag att du sover hela natten i din säng för...", så har de utan problem gjort det. Om någon sagt "men om jag inte kan det och sett ledsna ut" har de fått komma ändå om de vaknat, även om vi vuxna varit sjuka, eller skullat upp supertidigt för att åka på någon resa t ex.

Senaste åren är det förstås mest Johan som kommit in till oss, han lägger sig gärna utanför R och hänger nästan över sängkanten, så att han aldrig ramlat ur sängen är ett underverk. Eller ligger han som en pinne mitt i sängen, verkligen inte alls störande. Vi har för LÄNGE sedan slutat märka när han kommer.

Nu verkar det dock vara slut med sängkompisar. Jag insåg i veckan när Rikard var i Sverige att det var tomt bredvid mig varje morgon då jag vaknade. Johan har definitiv inte kommit in sedan början av december och jag tror det är så länge att det kan vara för evigt. Saknar det faktiskt redan... Den där lilla varma kroppen som kommer och kryper in alldeles nära.

OJ, vad jag är glad att vi inte stod på oss och fick barnen att sova i sina egna sängar alltid. Inte för barnens skull, utan för vår egen. TACK mysiga ungar för alla gosiga nätter! Nu får mamma och pappa nöja sig med att ha sängen själva.

Kom inte och säg att jag inte är generös, som tar er med hela vägen in i sängkammaren ;) !

The not-yet-desperate housewife, såklart att du fastnade i det nakna, ha ha. Jag har inte heller någon större erfarenhet av utlandsmassage, men gissar att man inte kan ha ALLA kläder på sig... Å andra sidan brukar inte JAG vara HELT naken i Sverige heller, utan oftast säger de att man ska behålla mer eller mindre underkläder på...

Britt, vad tuff du är som tar massage utomlands. Själv kan jag tycka att det är lite svårt och nervöst just för att man inte vet riktigt vad de förväntar sig. Kineserna ska jag absolut undvika efter din beskrivning. Jag hade en på jobbet hon var så hårdhänt att mina ögon tårades när hon höll på.
Du är ju en riktig massageexpert! Vad är "hamam"?

Kim, ja eller hur! Så tänkte jag också, speciellt eftersom jag aldrig varit helt naken själv när jag fått massage i Sverige. Men visst, såklart att det skulle vara Swedish massage, ha ha.

Trevlig kväll alla!
Ingrid

Swedish Massage

Thaimassage
Hot Stone massage
Energimassage
Shiatsumassage
Aromamassage
Chokladmassage
Klassisk massage
Yogamassage
Bambumassage

Hur många varianter på massage har man inte hört talas om liksom?

Men att gå förbi detta skyltfönster i London och på andra raden läsa "Swedish massage", fick mig som kände att jag BORDE veta, att stå helt CLUELESS! Vad är det? Varför har jag aldrig hört talas om det?

Vad gör man? Googlar, såklart :) !

På följande sida fick jag lära mig allt jag behövde i ämnet:

http://spas.about.com/od/swedishmassage/a/Swedish.htm

Ypperlig. Jag kopierar därifrån och klistrar in nedan.

Swedish massage is the most common and best-known type of massage in the West. If it's your first time at the spa or you don't get massage very often, Swedish massage is the perfect place to start. 

Är det inte sedan väldigt typiskt att vi svenskar alltid associeras med lättfotat och naket?!

The Nudity Factor
During a Swedish massage you are generally nude underneath a towel or sheet. The therapist uncovers only the part of the body he/she is working on, a technique called draping. If the nudity gets you out of your comfort zone, you can keep your underwear on, and many newcomers do.

Slutligen den perfekta förklaringen till varför det heter som det gör och gymnastikens fader gör oväntat entré:

Why It's Called Swedish Massage
Swedish massage is based on the Western concepts of anatomy and physiology as opposed to energy work that is more common in Asian-style massage. Both Swedish massage and physical therapy were pioneered by a Swedish physiologist, Per Henrik Ling (1776-1839) at the University of Stockholm.
In the early 19th century he developed a system called "Medical Gymnastics" which included movements performed by a therapist. These became the known as "Swedish movements" in Europe and "the Swedish Movement Cure" when they came to the U.S. in 1858. Today it is simply known as Swedish massage Swedish massage is the foundation for other types of Western massage, including sports massage, deep tissue massage and aromatherapy massage.

På denna hemsida kunde man sedan klicka på en knapp för att se de 10 mest populära massagevarianterna och där kommer Swedish Massage upp som nr 1!!!!

Jag kan bara tolka detta som att det vi på alla SPA i Sverige kallar Klassisk massage, ute i världen kallas Swedish massage. Väldigt intressant!

Till listan på saker vi exporterat ut i världen (osthyveln, elljusstaken, IKEA, Victoria Silvstedt mm mm), så kan vi nu alltså lägga den mest populära massagevarianten.

Nu känner jag verkligen att jag lärt mig något nytt idag och kan gå och lägga mig nöjd och glad.

Tjingeling allihop!
Synd att det inte är någon hemma som vill ge en lite massage förresten...
Ja ja.
Ingrid

Några av höstens böcker

En vecka i skolan avklarad, samt en dröse andra grejer som väntade då vi kom hem från jullovet. Dessutom är det mesta nu uppackat och placerat där det hör hemma. Nya julklappar, tvättade kläder, samt en del undanplockade julsaker.

Hoppas att ni som varit lediga även förra veckan har njutit!

Känner att det är dags att skriva lite om en del av de böcker vi läst sista tiden.

Malin har hittat två triologier som hon är mitt i. De är verkligen TOTALT olika varandra, men hon gillar dem båda riktigt mycket.

Jag börjar med de som hon är mest lyrisk över. Hon säger att det är de bästa böcker hon någonsin läst. De heter "Once", "Then" och "Now" av författaren Morris Gleitzman. Jag har själv precis börjat läsa första delen. Tror inte varken Malin eller jag kan beskriva böckerna bättre än de gör på Scholastics hemsida (http://clubs-kids.scholastic.co.uk/products/78851). Vi har läst, köpt och lånat många böcker från Scholastic under våra utlandsår.

Morris Gleitzman Trio

“Once I escaped from an orphanage to find Mum and Dad. Once I rescued a girl called Zelda from a burning house. Once I made a Nazi with toothache laugh.”
Morris Gleitzman’s powerful saga of a young fugitive running for his life in Nazi-occupied Poland, which has captured the hearts and minds of readers worldwide. Once there was a boy called Felix, who believed in good things. Even when his parents were taken by the Nazis. Even when he hid for three years in a Polish orphanage high in the mountains. Then Felix set out to find his parents, and his whole world changed forever… As Felix and his friend Zelda dodge convoys to the death camps, hide from genocidal Nazis and search for a place of safety, how far will hope and courage take them? In this profound and moving trilogy, one of Australia’s most celebrated children’s authors takes Felix’s story from the Second World War right up to the present day.

Över till den andra trilogin Malin läser. De handlar om Luke och Eve och är skrivna av författaren Sophie McKenzie. Jag har läst den första boken "Six Steps to a Girl" och var från början väldigt skeptisk och tyckte de såg mer än ytliga ut, typiskt osvenska på ett dåligt sätt :) . MEN jag fick backa. Det var en riktigt bra bok för yngre tonåringar skrivet utifrån en killes perspektiv, vilket är lite ovanligt när böckerna ser ut så här. Det fanns mer djup i den än jag väntat mig. Ska nog läsa en del till och se hur saker och ting utvecklar sig...

Johanna Lindbäck har verkligen slagit igenom stort med sina böcker i Sverige, tycker jag härifrån att det verkar som. Jag vet inte hur det är med er som har unga tonåringar, har de läst många av hennes böcker? Linnéa har läst "Min typ brorsa". Det har jag också, samt att jag läste "En liten chock", som L ratade efter 20 sidor för att hon "inte gillar böcker där elever blir förälskade i sina lärare" (punkt, liksom). Jag tycker Johanna skriver väldigt bra för en svår målgrupp. Trodde L skulle gilla dem jättemycket, men slogs plötsligt av att hon på ganska kort tid, bara mognat förbi den här typen av böcker. Jag vet inte om det beror på att hon själv haft pojkvän ett tag och umgås med lite äldre elever och tycker att personerna i böckerna är lite för primitiva. Hmmm, för ett år sedan tror jag verkligen att hon skulle varit helt FAST i dem. Nu känner jag att det gäller att kasta dem i famnen på Malin med rätt timing, det är definitivt för tidigt nu, men om något år kanske...eller två.

"Min typ brorsa" handlar om en tjej som när mamman träffar en ny man, får två låtsasbrorsor i sin egen ålder. Istället för att bli den negativa upplevelse som hon väntade sig, så tycker hon väldigt mycket om killarna, lite för mycket faktiskt med den ena. Boken ställer egentligen frågan om huruvida det är ok att bli kär i en låtsasbrorsa. En väldigt intressant fråga som jag tror många ungdomar kan relatera till. Bra diskussionsunderlag för skola tycker jag!

Jag är EVIGT tacksam mot våra utlandsskolor som har "tvingat" Linnéa att läsa SÅ många klassiker, det har varit en viktig del av engelskundervisningen. Det är flera Shakespeare, Dickens, Steinbeck, Flugornas herre, To Kill a Mockingbird osv osv. Det roliga är att hon verkligen ÄLSKAT att läsa dem, TROTS att hon under de här åren i övrigt tappat rätt mycket av sitt läsintresse. Jag har försökt läsa många av dem ungefär samtidigt som L och det med STOR behållning. Jag är ju oftast en tid efter L, men förstår hennes positiva inställning och jag beklagar att jag själv fick läsa så få av dessa böcker i skolan, ja alltså just dessa har jag inte läst någon av, men lite Strindberg och annat blev det ändå.

Senast har L och jag läst 1984, hon på engelska och jag på svenska. Avslutade min bok idag. Även om jag vetat vad den handlat om är det en annan sak att läsa den på riktigt. USCH vilken jobbig och HEMSK bok! L sa att hennes bästa kompis Amanda och någon annan hade t o m skrivit en sång med inspiration av boken. Häftigt! De har även sett filmen Animal Farm, så de täcker väl Orwell lite i övrigt också.

Vad kan man säga, det här är en bok som borde vara OBLIGATORISK läsning för ALLA i skolan tycker jag. Tidigt gymnasium tror jag är en perfekt ålder, för den kräver sannerligen en stor mognad. Beskrivningen av ett framtidssamhälle där alla är ständigt kontrollerade och hur man lyckas med det, är för alltid högaktuell och viktig att debattera. Rekommenderas inte för nöjes skull, men för allas medborgerliga plikts skull! Faktiskt!

Dessutom gjorde den mig väldigt nyfiken på författaren, vem var personen som skrev några så här unika böcker vid den tiden, så jag har läst på om det också.

Nog är det märkligt att den svenska versionen skriver titlen med siffror, medan den engelska inte gör det?!

I höstas lyssnade jag på den MYCKET tjocka och Augustprisbelönta boken "De fattiga i Lodz" av Steve Sem-Sandberg. Det är inte ALLS svårt att förstå att han fick priset för denna SÅ gedigna och som tidsdokument, viktiga bok. MEN ack SÅ lång den var och SÅ många människor som passerade revy. DEN kräver en hel del av sin läsare och vissa hemskheter KAN jag inte ta till mig, jag kan inte tänka på att vi människor kan var så grymma mot varandra. Det är en stor synd och skam!


Länge har vi hört om den rosade författaren Cornelia Funke. Hennes böcker är ofta ruskigt tjocka, men mycket populära bland lästokiga ungdomar. Jag hade lånat "Bläckhjärta" som CD-bok och det tog oss ett halvår att komma igenom den. Det är inte tillräckligt ofta vi har alla tre barnen samtidigt i bilen länge nog för att sätta igång en CD-bok.

Först tänkte jag mig den bara för tjejerna, men det visade sig att Johan var den som var MEST fängslad av den. Döm om min chock när L sa att det finns två fortsättningsdelar till den som är MINST lika tjocka.

Det här är en bok som går under kategorin "Fantasy" något som jag kategoriskt undviker om jag inte blir påtvingad det. Jag är inte mycket för övernaturliga historier, men läser dem gärna för barnen eftersom jag inte själv kan ge dem mycket inspiration på området (avslutade t ex den tredje Doktor Proktor-boken för Johan igår och han ÄLSKAR dem, trots att de är VÄLDIGT avancerade med sina många underfundigheter (finns det barn som läser dem själva...?) och de är fulla av påhittade grejer och tjocka som BARA den, Jo Nesbö är författaren).

I "Bläckhjärta" finns Maggie, dotter till en pappa som binder om gamla böcker, men som också visar sig ha den märkvärdiga gåvan att då han läser högt ur boken kan personer i boken komma till liv och komma ut i vår värld och SAMTIDIGT kan någon här hamna i boken! Olyckligtvis har pappa Mo, även kallad Trolltunga (av förklarliga skäl), läst fram en riktigt hemsk figur, Capricorn, och han är ute efter Mo, för att han ska läsa fram fler hemska varelser.

Jo, det ÄR en väldigt bra och spännande bok, men vi i vår familj tycker den skulle vunnit på att vara något mer komprimerad... Roligt var att varje kapitel inleddes med ett citat ur en bok och det var roligt när man lyssnade på boken, att gissa var citatet kom ifrån och märkligt att så många kom från SVENSKA böcker! (Cornelia är ett Astrid Lindgren fan, tro mig!)


Ja, det ÄR inte bara internationella skolor som uppmanar eleverna att läsa klassiker. I svenskan som L läser vid sidan om, har hon läst Selma Lagarlöfs "Löwensköldska ringen". Det tog TID för L att komma igenom den, trots väldigt spännade och bra handling. DESSUTOM tror jag faktiskt att hon läste mer än hon skulle. Hon hade fått tillsänt sig en bok från svenska skolan med både "Löwvensköldska ringen" och "Charlotte Löwensköld", en samlingsbok. Den andra boken är dubbelt så tjock som den första, men det stod inte i "instruktionerna" att de INTE skulle läsa hela pocketboken som innehöll två böcker, så det gjorde L naturligtvis (och jag var inte engagerad i det), men när jag såg uppgifterna hon skulle göra, så verkade det enbart handla om första boken vilken utgjorde mindre än en tredjedel av hela pocketboken. Ingen skada skedd, men med tanke på allt annat L hade att göra och att hon tyckte andra delen var mycket segare, så var det ändå lite irriterande....

För er som inte känner till handlingen så börjar berättelsen med att en rik man begravs med en ring han fått av självaste kungen. Då någon stjäl den fina ringen ur graven blir han otursförföljd och dör snart. Därefter visar det sig att den som har ringen alltid drabbas av olycka. Hur det sedan går kan jag såklart inte berätta...

Nästan ALLTID har jag och barnen samma uppfattning om vad vi tycker om böckerna vi läser, SPECIELLT Johan, fast han tycker i och för sig nästan om ALLT vi läser. Han är den som verkligen verkligen älskar högläsning, tjejerna är ju liksom förbi det nu, så jag får gotta mig allt jag kan så länge J vill. MEN så kom vi till den här boken som jag lånat. Magnus Sedgwick har skrivit en serie som går under namnet "Korpmysterierna" och det är inte typiska smådeckare för barn, utan något helt annat. Jag tycker de är HELKNÄPPA och har svårt att följa tråden och att de är ointressanta och nej helt enkelt gillar jag dem inte något vidare, speciellt med tanke på så mycket annat bra som finns... MEN Johan tycker de är jättebra! Efter den första tänkte jag bara låta dem glida in i glömska varpå J ihärdigt frågade om det inte fanns FLER böcker i serien. Jag sa att det gjorde det, och undrade vad det var han gillade. "Jag tycker det är så intressant att de är berättade ur en korps perspektiv" svarade han då och det klart att det intressanta svaret, kunde jag ju inte motstå, så jag lånade en till och tycker själv att den var lika dålig, medan J tyckte den var lika bra...

Någon annan som själv har läst den eller har barn som läst dessa böcker? Vad tyckte ni i så fall??? Jag är mycket nyfiken.


Jag har nämnt Michael Morpurgo förut, den mycket populäre och store författaren här i England, som jag själv är svag för. Här är en bok, "Cool", Johan läst i skolan och tyckt mycket om, även om det var lite svårt för honom i början att förstå upplägget. Det är en pojke som blir påkörd av en bil och hamnar i koma/medvetslöshet. Hela boken berättas utifrån vad pojken tänker, men han kan inte ge något livstecken ifrån sig till sin omgivning och han lider såklart med dem samt skulle vilja säga ifrån om olika saker ibland, men kan inte. Mycket bra gjort för en ung målgrupp!!

Döm om min förvåning när jag igår tittade på min bokhylla och fick se en bok av Morpurgo. Det är en bok jag fick av en engelsk mamma i Danmark då jag fyllde 40 år. Jag hade då ingen relation till författaren alls och jag har faktiskt inte läst den än heller, men nu blev jag väldigt intresserad. Nog är det lustigt.


Förutom ovanstående läses det alltid fortsättningar i serier som påbörjats tidigare, jag har precis lyssnat på ännu en Damernas Detektivbyrå samt en ny Kallentoft, Johan läser Nelly Rapp och Strumpmannen och i bilen läser vi förstås Lemony Snicket och närmar oss slutet på den olycksaliga berättelsen om syskonen Baudelaire.

Kommande vecka är full av "möten" (det känns ju lite märkligt att kalla t ex en coffee morning för möte, men det får bli samlingsnamnet på allt som innebär att jag har något uppskrivet en speciell tid i almanackan, kan det var ok för en hemmamamma?). Rikard åker till Sverige och alla barnens aktiviteter är i full gång igen. Dessutom en hel del prov i skolan då andra kvartalet på skolåret avslutas den 18 jan och så mycket som möjligt ska klämmas in och avslutas innan dess.

Märtha, skrev du till mig på fb...?? Hmmm, men visst är det Rikard bakom masken, ha ha. Han spökade ut sig på Halloween och det där är spåren av det. TACK för mail! Jag uppskattar det väldigt mycket! Vi är alla SÅ glada att det går bra för er! KRAMAR.

Karin, javisst otroligt begåvade, så många talanger vi har, kan både sjunga, dansa, skriva, laga mat, tvätta och mycket mycket annat :) .

Britt, jag förstår vad du menar med ansiktena. Rikard och jag tyckte Johan och Malin plötsligt blev så lika varandra igen! Linnéa tyckte vi var mest "egen". Såklart jag var lättast att känna igen på rynkorna, ha ha. Men det är intressant att se hur mycket håret gör för snabb identifikation!

Kim, ja vi tycker också de där dansande julkorten är lite kul.
Du måste verkligen pröva att göra fattiga riddare så någon gång när du har gamla bullar. Smälter i mun :) .
Har du läst Simon & ekarna-boken? Oavsett tycker jag du ska ta dig till biografen om du hinner. En fin stor film baserad på en bra bok. Jättekul! Ja inte filmen alltså, utan att de gjort en bra film :) .
Ok, då får vi arbetsmyror sätta fart med lite annat igen... Kram!

Mitt strykjärn gav precis upp sin sista suck! Det är det andra jag slitit ut i år... ja jag stryker VÄLDIGT mycket och båda dessa har många år på nacken. Fick ett nytt när jag fyllde som jag inte tagit fram än (HUR kan man inte hinna packa upp ett strykjärn??!), MEN nu är jag glad att det väntar på mig när krisen är ett faktum.

Det är måndag, nu gör vi denna vecka till en fantastisk sådan! Järnet allihop!

Ingrid

Försenad julvideo

Till jul har vi ju sista åren gjort en musikvideo med familjen. Jag såg dem först hos min kompis Tara, så när hon gjorde en blev jag påmind och vi gjorde en också. I år måste det ha varit körigt hos Tara för det BLEV ingen video och då kom VI av oss med.

Till slut blev det dock en film och trots att julen är över måste jag ju lägga ut den här :) . Ylvas familj här hade också gjort en och de hade sin katt med. Det såg riktigt kul ut.

Njut! Man får inte roligare än man gör sig :) .

http://sendables.jibjab.com/view/kU2ELpbxUv3rZ7a7

Karin, tid och tid, man försöker väl smita åt sig tid till det man tycker är kul och följden är förstås att det fortfarande finns packning från resan kvar i huset, men det ska nog ordna sig. Idag hade jag lite viktiga skolgrejer att fixa också. Det var de utlovade stormbyarna som fick oss att köra och det visade sig vara ett bra beslut. Hoppas det bedarrar överallt snart!

The not-yet-desperate housewife, kommentarer som försvinner är SÅ irriterande! Jag skrev en till Tara häromdagen och den försvann. Det var sent på natten och jag pallade INTE att skriva om den. Morr! Håller med dig om att 17 tim var snabbt. Det går inte att trimma mycket på den tiden :) !
Jag har aldrig handlat på Ocado, men kollade precis och ser att de faktiskt kör till vårt område också. Är du nöjd med dem?
Nix, riddarna är nog inte så nyttiga, men de är nog inte värre än andra kakor eller godis :) .

Britt, ibland kan vi nästan ÖNSKA att vi hade lite gamla bullar för att kunna göra fattiga riddare :) . Lennarts hade säkert fortfarande varit lika bra i mikron, men vi tog chansen.
Idag har jag träningsvärk i HELA kroppen! Oj oj oj vad hon kör med oss.
Jag läste också om vilka ENORMA framgångar filmen fått och om de små tvillingarna. Kul!

Kram o Trevlig helg!
Ingrid

Fattiga riddare

Det är få saker alla i familjen är HELT överens om, men att mormors variant på fattiga riddare är bland det godaste man kan äta, det skriver alla under på.

Vi fick med oss några av farfars underbara kanelbullar hit efter lovet, men efter några dagar är de inte så där goda och saftiga längre. Mikron kan göra underverk, men få saker kan matcha förvandlingen som sker då kanelisarna delas på längden, steks i smör i stekpannan och sedan vänds i socker. SÅ OTROLIGT GOTT!! (Och lättgjort!) Inte ett öga är torrt :) . En vanlig onsdag känns plötsligt som julafton.

TACK farfar!

Nu ska jag ut och träna i mörkret och rusket....

Englandsfranzarna

GOTT NYTT ÅR!

Jullovet är över! Idag är barnen i skolan igen och R på jobbet. Vi har haft ett toppenlov och igår hade vi en lång körning hem genom Europa, men det gick VÄLDIGT bra. Inga köer, barnen är supercoola med att sitta länge i bil, kort väntan på båt och inte så mycket trafik. Malmö-England: 17 timmar.

Jag har ett hus proppfullt med packning att ta hand om, samt ett kylskåp som gapar tomt :) ! Ger mig först ut att handla nu.

Lovet har varit toppen i alla avseenden och vi hoppas att ni också har haft det fint!

Hanneles bokparadis, Gott Nytt År till dig också :) !

Karin, flickorna var faktiskt inte tillfrågade om att komma med på filmen, det var menat som en kväll för svärmor och svärdöttrar, men i slutändan blev det en annan konstellation :) . Tror L hade gillat den jättemycket! Nej, du är inte så självcentrerad att du skulle sakna att inte få mer fokus i inlägget, men jag skulle gärna haft en bild från mina dagar hos er. Kram.

Astrid, VISST var filmen bra. Håller med om att MILJÖERNA var fantastiskt fina!! Hade glömt det där med militärtjänstgöringen, men saknade också lite mer om Simons sökande efter sina rötter. Mmm måste absolut fixa en bild senare, men önskar att jag kommit ihåg det nu. Extra hälsningar till Tor den fantastiske chauffören!!

Vi hörs snart igen!

GOTT NYTT ÅR till er allihop!

Kram Ingrid