Rikards födelsedag och kick off på skolan

När vi kom till fredagen den 19 augusti, var det som om cirkeln slöts för oss. Vi fick alla den där deja vu-känslan som kan komma över en i vissa situationer. Det var ett år sedan vi kom till England för första gången (alltså för att flytta hit) och för första gången skulle saker börja hända "igen", saker vi varit med om förut. Det var först med enbart positiva känslor, men så småningom även ibland med känslan "det här har jag gjort förut, kom med något nytt", om ni förstår. Jag är verkligen inte någon rastlös själ, man är inte oxe för intet. Söker inte ständigt nya kickar utan trivs ofta rätt bra när det är som det brukar, men överraskades av denna nya känsla när den kom över mig. Har kanske blivit mer rastlös av att bo utomlands...?

Det som däremot inte tog emot alls, var återseendets glädje, att träffa de nya vänner vi lärt känna under vårt första år här vilket var fantastiskt. Inte MINST tyckte tjejerna det. Linnéa hann till Amanda en sväng på tisdagen innan Catharinas familj kom och när de åkt på torsdagen körde jag in våra tjejerna till London för att träffa var sin kompis. L skulle till AJ och där var även Amanda. Malin skulle till Stella. Jag njuter inte av att köra inne i London, men jag gör det när jag måste.

Denna fredag var först och främst Rikards dag eftersom han fyllde år. Året före hade vi skjutit upp firandet av hans dag, för det kändes inte rättvist att dagen bara skulle gå om intet mitt i den stora flytt som skedde, men den här gången blev han uppvaktad med presenter och tårta på sängen. Barnen hade gjort ett jättefint collage till honom:

Bästa sortens presenter!

Faktum kvarstod dock, pappa var tvungen att åka till jobbet och vi andra skulle till skolan. Det var något som kallades "All school social". Kul, tyckte alla.

Det är underligt och fantastiskt hur mycket som sker under ETT år. Bara ett år tidigare hade vi både förväntansfulla och lite nervösa åkt till motsvarande event och i år var det vi som var varma i kläderna och hjälpte alla som såg lite nya och förvirrade ut.

Barnen sprang runt och kollade in sina nya klasslistor. Alla klasser görs om inför nytt skolår. Vi fick veta att Johans frökens mamma var sjuk på Irland så han skulle få en vikarie under någon månad, men denna var en lärare han haft året innan i "Language&Culture"-ämnet och han gillade henne mycket, så det kändes lugnt. Johan hade några killar i klassen han kände igen från året innan och det var bra. Tyvärr skulle inte danske Frederik gå i Johans klass. För tjejerna spelade det inte så stor roll vem som skulle vara i deras "homeroom" eftersom de alla har individuella scheman och byter grupp av elever för alla sina åtta ämnen.

Alla träffade gamla vänner, Johan rusade omkring på lekplatsen och bland allt annat som var framställt som "underhållning". Dagen till ära fanns en glassvagn på plats som delade ut gratis mjukglass till alla som vill ha. Tror Johan åt tre stycken. Som vanligt såldes skolgrejer såsom tröjor med skolans logo tryckte på. I matsalen fanns viktiga kontakter på plats, t ex transportansvarig, som jag frågade varför våra barn skulle behöva hämtas kl 7.15 på morgonen i år istället för 7.45 som förra året... ganska stor skillnad! Det tar inte mer än drygt en kvart att köra till skolan som börjar 8.30. Under morgonens rusningstid tar det mer, men inte SÅ mycket mer. Det visade sig att förra året hämtades vi sist av alla på bussen, i år skulle vi vara först. Efter lite diskussion så blev det så småningom så att våra hämtas kl 7.25, men det är ändå ganska tidigt. Fick också veta att det i år skulle finnas en shuttle-bus till skolan, vilket innebär en buss som inte hämtar eleverna vid huset där de bor utan på en samlingsplats i byn. Det är BETYDLIGT billigare och jag vet att de tjänar mer pengar på door to door service, men jag förväntar mig ändå att de skulle informerat oss om att det alternativet fanns! I slutänden valde vi ändå att behålla lösningen vi hade. Den gemensamma upphämtningen är i "New town" och det är en bit från oss.

Mitt mål för den där social dagen var inte minst att träffa båda mina "fadderfamiljer" (alltså de jag var fadder åt). Det lyckades så småningom. Hela danska familjen var där och jag fick direkt ett mycket positivt intryck. Pojkarna var förståeligt lite blyga, men Frederik följde med Johan en stund. Även engelska mamman som bott i Sverige var på plats och kul att träffa. Trevliga killar som nog tyckte omställningen till skolan här från den i Sverige, verkade ganska stor.

Det var en trevlig intensiv tillställning som verkligen fick alla att känna att nu var det snart dags för ett nytt skolår att dra igång och INGET av barnen visade några sura miner för det :) .

På kvällen åt vi gott och myste med Rikard.

Ingrid

Kärleksförklaring till Tor, bilar, pool och livet

Ibland bara bubblar det ur barnen något som man önskar att man hade haft inspelat för all framtid. Idag sa Johan något som var så underbart att jag måste berätta det för er och jag vet såklart att speciellt en person kommer att bli väldigt glad.

Det står ofta väldig fina bilar här och var i byn och idag när vi körde förbi det hemliga hotellet (mer om det vid annat tillfälle) stod det en väldigt elegant svart bil utanför. Jag hann inte se vad det var för märke, men det var inte Rolls Royce, Jaguar eller Rover. Jag var på väg med Johan till hans kompis Frederik (den danske som flyttar efter denna vecka) och när jag ser den här bilen säger jag "åh titta vilken fin bil!".

Då säger Johan:

"Åh mamma, när jag ser alla fina bilar här tänker jag alltid på när jag inte fick åka häst och vagn med Malin och Emilia och istället fick åka med Tors fina bil som han hade byggt själv."

"Mmm, det var verkligen snällt av Tor", säger jag. "Men Tor kan väl vara sträng om det behövs", fortsätter jag med tanke på att vi precis innan vi såg bilen pratat om stränga lärare och "nannies".

"Neeeej, jag har faktiskt aldrig sett honom arg, mer än på deras hund såklart!", svarar Johan.

Han fortsätter: "Alltså Tor har massor bilar, och så har han pool mamma och så har han byggt MASSOR av flygplan. Han är precis som jag vill va!"

Tor är en av våra grannar på gatan där vi bodde i Sverige. Ni vet att jag skrivit om goda grannar förut och när ni ser vad Johan säger förstår ni att precis vartenda ord är sant :) !

Tor, jag ÖNSKAR verkligen att du hade hört när Johan själv sa detta. Han lät så otroligt glad och lycklig. Jag trodde inte att han själv spontant skulle nämna den här turen till skolan för så länge sedan när han faktiskt inte var så gammal, men vissa saker glömmer man aldrig. Visst blir man alldeles varm i hjärtat?!

Boktokig, vad roligt att du gillade vår skolfilm! Mmm, jag är SÅ glad för skolan! Tänk vad häftigt om du hade jobbat där :) !
Jag hoppas också att jag är så pigg som drottningen i den åldern, men inte att jag behöver jobba så mycket som hon faktiskt fortfarande gör! Man kan se henne bara som en symbol, men hon har gjort mycket "på riktigt" också och inte minst hennes resa till Irland nyligen måste ha varit speciell med tanke på dessa länders tuffa historia, skönt att få knyta ihop den säcken.
Jag vet inte vad för firande som görs med tanke på Dickens, men jag är SÄKER på att det görs saker. Museumet har speciella event med hänsyn till jubileumet, men jag tror det görs mer storslagna saker på fler håll. Har tyvärr inte någon vidare koll på det... De hade uppmärksammat det i skolan på High School sa Linnéa.

Happy Valentin's day!
Kärlek till alla!
Ingrid

En fågelbajs

Ja, det är faktiskt vad det är! Bilden som jag visade i förra inlägget är en FÅGELBAJS på ett av våra sovrumsfönster. Jag ser dock också bara att hundhuvud VARJE gång jag tittar på den, så nu har den suttit där sedan i augusti och jag kan inte förmå mig till att tvätta bort den, för trots att jag inte är någon djurmänniska tycker jag den är fascinerande och det GLÄDJER mig att ni alla också direkt såg samma sak som jag!!

Karin, du är så avancerad! Jag har inte själv gått in på hundraser, men skulle kanske kunna skicka bilden vidare till en kennelklubb och fråga vilken sort det är :) . TYVÄRR ingen vinst trots att du var både först och hade rätt. Jo förresten, om du kommer hit bjuder jag på fria drinkar i byns coolaste bar ;) . Duger det?
Visst är det kul att få ett ansikte på folk som man hört mycket talas om. Håller med, perspektivet är HELT otroligt på fotot, stora ben och ett pyttelitet huvud på Linnéa :) .
Kata klarar säkert den balansgången hur bra som helst! Vilken bra förebild de valt!

Catharina, hoppas Hugo var nöjd med reportaget :) .
Visst var det rita med i Cranium och det gjorde vi SÅ bra, ha ha.
Jag kommer inte ihåg allt gammalt men foton, mail och fb hjälper mig att minnas. Vi hoppas nog alla på en soligare sommar i år!
Det var verkligen kul att vi kunde få till att ni hann komma innan sommarlovet var slut och att ni var så coola att ni inte lät er skrämmas av kravallerna. Förnekar inte att alla förflyttningar i somras var rätt jobbiga, även om det var värt det för att vi skulle hinna göra och träffa de vi ville. Förhoppningsvis ska vi inte behöva göra om det fler gånger.
Jag har också cyklat omkull på is som ung och tycker inte cyklar och vinter hör ihop.

Britt, det var helt rätt! Det är inte jag som fantiserar helt konstigt, ni såg alla direkt vad jag menade och ni var SÅ mycket snabbare än familjen här :) .
Om man nu inte ska säga att rätt svar var fågelbajs...

Kram allihop!
Ingrid

Pictionary

Ok, efter mina historiska inlägg som jag från hela mitt hjärta är innerligt glad över att ingen av er dissat utan tvärtom skrivit massa snälla saker om, så blir det nu något mycket lättsammare :) .

GISSNINGSTÄVLING!

Vad är det här?

Är lite rädd att ni somnar till framför datorn, så nu kan ni alla skriva en kommetar och gissa fritt.

Tor, TACK och det är ju så det ska vara, eller hur :) ! Fast ni kunde sugit lite på karamellen och inte läst allt på en gång, ha ha. Trodde ni vi hade glömt de goda "kanelisarna" hade ni HELT fel som ni såg :) .

Boktokig, SÅ kul med hälsningar från dig här!! Jag blev jätteglad. Kan du SE när jag varit inne hos dig? Jag var nämligen inne samma dag eller dagen innan du skrev här... Jag har läst din blogg med jämna mellanrum utan att hinna skriva några kommentarer. Det har varit lite mycket här men jag kommer nog snart igen med förnyad styrka :) .
Du har rätt, barnen fryser faktiskt inte så mycket som man kan tro, när de spelar tennis ute. De har underställ, toppluvor och vantar med öppna fingertoppar.
Johan är verkligen tokig i allt som har med byggen att göra! Han säger själv att han "ska bli byggare när han blir stor" och han preciserar inte mer än så :) .
Visst var hans matte SUPERSVÅR??!!! Helt obegripligt vilka områden de ger sig in på. Jag tänker fortfarande på att han skulle gått i 3:an hemma och undrar vad han skulle gjort då...?
Malin tyckte det var bra att du skrev att du förstår att man vill förändra sig :) .

Catharina, ja äntligen så! Jag blir väldigt frustrerad när jag inte hinner skriva det jag vill här. Är inblandad på TUSEN ställen här (känns det som) och vet inte riktigt hur jag ska krångla mig ur något..., men det mesta är OTROLIGT roligt.
Skulle någon frågat mig innan vi flyttade hit skulle jag inte heller trott att barnen skulle spelat ute, men man anpassar sig. Vilken bra idé att du ska börja spela tennis!! Det verkar kul tycker jag och det är mycket jobbigare än det ser ut. Det märker jag som inte spelar utan bara har slått lite med barnen ibland. Fast jag hade nog inte heller spelat ute under vintern. Hade trott att musklerna skulle skada sig som iskalla kroppsdelar.
Gulle dig, ni kunde ju inte veta att Malin precis färgat håret, ni ser henne så sällan och skillnaden var inte så stor. Jag är också beredd att betala en del för att gå iväg och sitta hos frisören!
Lustigt att Hugo frågade om bloggen, vilken medveten kille!! Förstår att han tyckte det var JÄTTEKONSTIGT att jag inte skrivit om det än, men bra att han har en mamma som kunde förklara att det skulle komma... ha ha.
Datorfria dagar eller perioder är TOPPEN! Och ett måste, enligt mig.

Britt, nej i Danmark spelade de inne på vintern, men det kan säkert ha varit en kall dag när vi stod och tittade :) ! De var bara ute från maj till september, vilket var BRA!
Som vanligt med Johan var det nog bygget i sig, som var mest intressant, därav att han inte var så fokuserad på att ha något att sälja.
Jag håller med om att det inte ska vara för stora konstraster på hårfärgningen och har sagt till Malin att ni är flera som påpekat det. Tror hon blev lite uppmuntrad av att höra det.

Anna M, Malin blev jätteglad för din hårkommentar! Du frågar HELT fel person rörande hemfärgning, men jag tror att jag läste något om "påfyllning"... tror man ska sätta i färg i utväxten en stund först och sedan massera in i hela håret, så att det inte sitter lika länge, som det som ska färgas för första gången. Men som sagt, jag är INGEN expert!
Har precis pratat om särskrivning på olika håll och log när jag läste din kommentar där det råkat bli "Lag om förändring...." istället för "Lagom förändring...", vilket gjorde att jag fick läsa om för att fatta :)) .
Vi glädjer oss ENORMT åt kommande besök!!

Karin, SHIT vad duktig Kata är!! Tittade snabbt in på hennes blogg efter att ha sett ditt inlägg. Hon skriver SÅ moget och bra! För mig som inte har koll, vad är det för ett ställe hon skriver sin blogg på nu? Ja, du visste ju redan innan att jag tycker hon är duktig på att skriva.
Håller helt med dig om att massor av tonåringar ser förfärliga ut när de färgat håret hemma. Malin blev lite stolt när du (som är Katas mamma) skrev att detta såg bra ut :) .

Ha en skön söndag kväll! Här har vi det lugnt och skönt eftersom barnens sportlov börjar imorgon.

Kom igen och gissa nu!

Kram Ingrid

Faddersystem

Vi har ett faddersystem på skolan. När en ny familj kommer ska de (om de vill såklart) få kontakt med någon annan förälder på skolan, men även barnen ska kunna få en "email buddy". Någon att maila/chatta med innan de kommer, så att de kan ställa frågor och känna att de har en kontakt innan den stora dagen då de börjar på riktigt.

Då vi flyttade hit fungerade detta väldigt dåligt, men i år har det fungerat riktigt bra! En mamma är välkomstansvarig och hon har varit i kontakt med VARENDA ny familj på väg in till skolan och följt upp dem på behövliga sätt.

Jag erbjöd mig innan sommaren att vara kontaktperson om det behövdes och då framför allt för svenska och danska familjer. Det känns naturligt och vi är få familjer från dessa länder, så jag insåg att jag skulle kunna vara till nytta. Det finns en annan dansk familj som har barn på High School, så det behövde inte vara jag som ryckte ut för alla. Norska familjer har vi gott om, så där kände jag inte alls att jag behövdes.

Våra tjejer erbjöd sig också att vara "buddysar", men de blev aldrig kontaktade. Det blev däremot jag. Mitt förslag var att Deb (som är välkomstansvarig) skulle fråga alla nya familjer som ville ha en kontakt huruvida de ville ha en familj som var från samma land eller som bodde i närheten av där de skulle bo eller som hade barn i samma ålder som deras. Jag tycker nämligen att det är tre helt olika behov som man känner att man behöver hjälp med när man är ny. Ibland är det t ex viktigast att få kontakt med någon som bor i närheten, så man kan fråga om praktiska saker och det spelar inte så stor roll ifall man är av samma nationalitet eller ej.

I slutet på sommarlovet fick jag två familjer att kontakta. Den ena var en engelsk mamma med två söner, varav den ena med svensk pappa (som mamman skiljt sig ifrån). De flyttade hit från Sverige. Det gick enkelt. Denna mamma behövde ju egentligen ingen hjälp rörande hur det var att praktiskt bo i England, hon behövde mest få en inkörsport till skolan. Vi mailade lite i början och rätt snabbt var de självgående. Äldsta sonen går i Linnéas klass och är väldigt trevlig.

Den andra familjen jag fick kontakta var en dansk familj som skulle bo i vår by och hade två söner i samma ålder som Malin och Johan. Jag blev direkt överlycklig och hoppfull rörande den yngre killen, eftersom vi saknat en jämnårig kompis till Johan som bor nära. Vi höll tummarna för att personkemin mellan grabbarna skulle falla väl ut OCH det gjorde den, till 100 %. Faktiskt inte bara mellan killarna utan även mammorna.... :)

Denna danska familj kom hit efter två år i Budapest. Jag såg fram emot att kunna underhålla min danska, men det har inte behövts egentligen eftersom de har sommarhus i Sverige och pappan har arbetat flera år i Stockholm, men jag envisas med att FÖRSÖKA prata danska med dem och det går tydligen sådär eftersom mamman Heidi tycker jag pratar mest svenska... Ja ja.

Jag har mycket att berätta och återkomma till när det gäller denna trevliga danska bekantskap som vi haft turen att göra, men det tråkigaste är att de faktiskt flyttar hem till Danmark efter denna vecka. Det var inte planen, men är en bra lösning för dem. Vi tycker dock det är väldigt, väldigt tråkigt och kommer sakna dem mycket under vår resterande tid här.

"Faddrandet" är som mest intensivt under början av höstterminen, men här kommer familjer året runt. Just nu är jag fadder för en belgisk familj som flyttat till vår by. De har också två söner, som verkar ha kommit väl in i skolan nu efter ett par veckor. Hos dem är det mamman som jobbar och pappan som är hemma, så jag har försökt hjälpa till med att få honom i kontakt med andra hemmapappor. Känner att det nog är dags att göra en uppföljning på det under kommande vecka.

Vi hade ett faddersystem på vår förskola i Sverige också. Det är ett väldigt bra och trevligt sätt att hjälpa nya familjer in i skolmiljön, men det kräver en hängiven och systematisk person som vi haft i Deb här i år. Jag är jätteglad att få haft möjligheten att jobba med henne i flera sammanhang.

Ingrid

Catharina med familj på besök

Lars, Hugo, Johan, Moa, Malin, Linnéa och Catharina

Innan sommarlovet var helt över fick vi ett trevligt besök av min LC-kompis Catharina och hennes familj. De hade åkt över redan på helgen när vi var på väg hem från Sverige och tog några dagar i London innan de kom ut till oss. De har två glada och trevliga barn, Hugo och Moa.

Tisdagen den 16 augusti hittade de efter en del felkörningar hem till oss. Hugo och Johan "fann" varandra direkt och hade massor av kul tillsammans under deras besök. Efter en del bilåkande var det säkert toppen för alla att få hoppa av sig på studsmattan ett tag (nej det var inte sant, inte alla, det var bara barnen som hoppade).

Malin tog sig an Moa och de gjorde sådana där tjejiga saker som båda gillar. Hårplattning, sminkning och nagelfixning.

Jag älskar den här bilden på tjejerna!

På kvällen åt vi lasagne och marängsviss. Detta är inte så viktigt att nämna om det inte vore för den här underbara bilden som visar så tydligt att Malin ÄLSKAR denna dessert (vi hade ju haft den bara någon vecka tidigare också, då vi firade M's födelsedag).

Malin kastar längtansfulla blickar (Moa vekar inte nödbedd hon heller :) )...

Det var en fin kväll och eftersom barnen var så nöjda hemma, passade vi vuxna på att gå en liten runda i byn. Rikard arbetade tyvärr på dagarna, så vi fick njuta extra av att vara tillsammans på kvällarna.

Nästa dag satte vi kurs mot skolan. SÅ mycket som  jag skrivit om den till Catharina, ville de såklart se den. Nu är det ju bara så att vem som helst kommer INTE in där! Det finns vakter dygnet runt och bommar som bara öppnas om de vill släppa in dig. I slutet på sommarlovet renoverade de fasaden på ena sidan av skolan och de gjorde säkert en del inne i huset också för att bli klara för skolstart. Alltså var det STOPP vid bommen. Av säkerhetsskäl var det inte att tänka på att låta någon komma in!

Vakten undrade om jag bokat tid (det hade jag inte såklart). Han ringde till Head of school och jag fick gå in i vakthuset och prata med henne (jösses!!). Hon sa att av säkerhetsskäl (ja, de sa det flera gånger) så kunde de inte släppa in oss, men jag förklarade att vi hade vänner ÄNDA från Sverige och undrade om det var ok att vi bara gick omkring ute och på LÅNGT avstånd från huset om vi ställde bilen UTANFÖR skolan. Hon bad verkligen om ursäkt, det handlade om säkerhet, men ok det kunde vi väl få göra. (Är HELT säkert på att det endast var tack vare mitt stora engagemang på skolan som vi på nåder fick gå in.)

Hur farligt det var??? Inte över huvud taget!! Trust me! De hade byggnadsställningar mot en vägg och vi hade väl ändå inte stört någon som jobbade där!! Jag raljerar lite, men kan inte låta bli, deras säkerhetstänkande går till överdrift allt som oftast... (Glöm att barnen får kasta snöboll nu t ex!) Vi höll oss väluppfostrat  på avstånd och tittade på den vackra skolgården och huset på avstånd. Det gick väldigt bra och jag tror våra gäster tyckte det var kul att ha sett.

På skolgården. Jag i rött. Bakom mig i hörnet mellan byggnaderna kan ni
KANSKE se lite byggnadsställning...

Medan vi fixade lunch var barnen på lekparken i vårt område.

Starka killar!

Efter lunch begav sig våra gäster till Model Village och tog med Malin och Johan. Den här världens äldsta modellby som ligger här, är väl värd ett besök!

Det finns ett papper med frågor man leta upp svar på ibland småhusen.
Det gjorde barnen och det är riktigt kul!

Där finns också en lekplats där barnen hade väldigt kul!
Johan överlycklig som lokförare :) .

Supersöta Moa & Malin

Styra båtar på vattnet. Lyckliga killar!
Typisk grej som jag sällan låter J göra.

Själv stannade jag hemma och förberedde lite för middagen på kvällen, samt svarade på några av de MÅNGA skolmejl som ramlat in inför skolstarten. Hade stämt träff med våra vänner när de var klara men blev lite sen och oturligt nog började det regna just då, men de här killarna tyckte inte alls att det var besvärligt med regn :) .

Torra, glada och nöjda killar!

Hugo och Johan köpte varsitt (är det nu ett ord eller ej..., vågar ju inte riskera särskrivningspolisen genom att skriva "var sitt"...) flygplan som de sedan hade SÅ kul med tillsammans.

På kvällen grillade vi. Vet inte hur många gånger vi grillade i fjol, men många var det och ingen tröttnade :) . Det spelade inte ens någon roll om det regnade som den här dagen...

Hungriga barn och utanför fönstret syns Rikard och paraplyet på gräsmattan :) .

Även om killarna hade mycket kul utan "skärmar", så kunde dessa såklart inte undvikas helt. Att spela trummor och gitarr framför Wii var mycket populärt på kvällarna.

Veckans rockstjärnor!

Även tjejerna hittade en skärm att roa sig vid...

Kul att även Linnéa är med på en bild :) .

Med så glada barn var det lätt för oss vuxna att smita iväg till puben. Som vanligt valde vi inte någon av de i byn, även om de är väldigt trevliga, utan vi åkte till Royal Standard Pub. Det är en berömd, mycket gammal pub, så det är roligast att visa upp den för vänner som kommer hit. De har lokala produkter och mycket charm.

Väl hemma igen var vi "still going strong" och tog fram spelet Cranium, för en omgång. Vi älskar att spela spel och det är lika kul varje gång vi har gäster med samma intresse. Vi körde tjejerna mot killarna och min blygsamhet förbjuder mig att berätta om vem som vann... ;) .

Så fort sprang våra få dagar med Catharinas familj iväg. Efter frukost på torsdag morgon gav de sig iväg för vidare upptäcktsfärder i England. Tyvärr ösregnade det... Bland annat skulle de besöka något RT-minnesmärke (RT betyder Round Table och är en klubb Rikard varit med i hemma), som lät kul eftersom RT startade här i England. Hoppas vi också kan komma dit någon gång...

Tack för besök Catharina med familj!! Jättekul att ha er här! Stort tack också för kopior på fotografier och hjälp med att minnas lite bättre vad vi hittade på tillsammans! Kram.

Ingrid

Tennis i snön

Vintern har kommit även till England. Till vår glädje, det är härligt med snö, men nog tar man det lite väl långt i det här landet. Alla ska härdas! Vad då inomhusträning...

Johan kör tennis ute året runt! I onsdags ringde jag och frågade om det var inställt. ICKE!

Johan värmer upp.

Sedan är det bara att köra igång.
Johan in action.
De har röjt TVÅ banor, de ni ser bakom är täckta med snö....

Johan ville först inte gå, men efter lektionen sa han att det hade varit JÄTTEKUL! Han tycker riktigt mycket om sin onsdagstränare. På lördagarna lär han sig inte lika mycket, men jag föreslog att han kan ju träna på de tips han fått på onsdagen då, ifall lördagstränaren inte ger så mycket feedback. Det verkar funka bra. Jag undrar dock ändå om man verkligen lär sig något när man spelar i kyla med vantar....

Britt, du är snäll som är så positiv! Du kan i alla fall relatera till de gamla inläggen och allt som står är sant :) ! Lite tokigt är det med cykeln, men så är det.

Karin, TACK för länken! Jättekul att höra drottningen är hon var 14! år. TÄNK vad hon varit med om! Jag lyssnade på lite annat också! Stod en del intressant fakta om henne på den sidan också.

Astrid, jag tycker också att man måste beundra engelska drottningen. Oavsett vad man tycker om monarkier (jag gillar dem för det mesta :) ) eller saker som England varit inblandade i, så är en person som ärvt sin roll och bemästrat den i SÅ många år, värd all beundran.

Ingrid