Vi behöver ett gott skratt trots allt

Det är mycket som händer i världen, på många olika sätt och det finns all anledning till oro även för oss som inte är direkt drabbade just nu. Jag försöker få kontakt med den japanska familjen på vår skola i DK som flyttade tillbaka till Japan i somras.

Det känns inte som om det räcker att käckt säga att "vi måste tänka positivt". Jag vill dock ändå balansera det tunga med något att skratta åt en stund. Nedanstående fick jag på facebook förra veckan och jag kan inte låta bli att dela med mig av det till er. Jag förstår att det inte alls är nytt, så ni kanske har läst det för länge sedan, men för mig var det nytt. Dessutom är jag inte säker på att det verkligen är Bill som ligger bakom listan...

MEN, det fick mig att skratta i alla fall. Läs och le du också:

Bill Gates speech: 11 rules your kids did not and will not learn in school

av Tea Talk and Gossip kl. den 12 september 2010 kl. 14:19

Rule 1: Life is not fair - get used to it!

Rule 2: The world doesn't care about your self-esteem. The world will expect you to accomplish something BEFORE you feel good about yourself.

Rule 3: You will NOT make $60,000 a year right out of high school. You won't be a vice-president with a car phone until you earn both.

Rule 4: If you think your teacher is tough, wait till you get a boss.

Rule 5: Flipping burgers is not beneath your dignity. Your Grandparents had a different word for burger flipping: they called it opportunity.

Rule 6: If you mess up, it's not your parents' fault, so don't whine about your mistakes, learn from them.

Rule 7: Before you were born, your parents weren't as boring as they are now. They got that way from paying your bills, cleaning your clothes and listening to you talk about how cool you thought you were. So before you save the rain forest from the parasites of your parent's generation, try delousing the closet in your own room.

Rule 8: Your school may have done away with winners and losers, but life HAS NOT. In some schools, they have abolished failing grades and they'll give you as MANY TIMES as you want to get the right answer. This doesn't bear the slightest resemblance to ANYTHING in real life.

Rule 9: Life is not divided into semesters. You don't get summers off and very few employers are interested in helping you FIND YOURSELF. Do that on your own time.

Rule 10: Television is NOT real life. In real life people actually have to leave the coffee shop and go to jobs.

Rule 11: Be nice to nerds. Chances are you'll end up working for one.

Jag får samma känsla som första året i Danmark då jag såg "Mum's Song" på youtube, då gick den varm ett tag men nu är det flera år sedan jag såg den och det känns som om den är väl värd att se igen:

Nu hoppas jag att vi alla tar oss genom dagen med lättare steg, NÅGRA av oss måste vara starka när det krisar! Måste RUSA! Vi hörs!

Kram Ingrid

Gnomeo and Julia

Barnen behöver olika mycket hjälp och uppmärksamhet under olika perioder. Våra tjejer har av förklarliga skäl fått mycket fokus sista veckorna, så i söndags kände vi att Johan skulle ha lite egentid. Det passade bra att använda de där biobiljetterna han gav till Rikard i Fars Dagspresent och valet föll på filmen Gnomeo & Julia.



Det är en variant på klassiska Romeo och Julia, denna gång är det trädgårdstomtar i huvudrollerna. De bor i var sin trädgård (en röd och en blå) som rivaliserar. Så fort människorna går till jobbet blir trädgårdsfigurerna levande, men när en person kommer "fryser" de, bara det gav tydligen upphov till en del roliga scener.

Jag gissar att den kan klassas som familjefilm eftersom Linnéa berättat att t o m en del av hennes kompisar sett och gillat den. Våra killar kom hem och gav tummen upp, Johan skrattade jättemycket då han berättade om handlingen, så det var kul att det blev så lyckat. Utan att själv ha sett den, tror jag detta betyder att jag kan rekommendera den :) .

Här ser ni den officiella trailern:

Får se vad tjejerna väljer att se när det blir deras tur att gå på bio med pappa...

Ingrid

Melodifestivalfinal i Svenska Kyrkan

Det svenskaste av det svenska: Melodifestivalen. Den har vi inte kunnat följa här i England, men så fick vi veta att Svenska kyrkan hade kontakter åt alla möjliga håll och då bl a Sveriges Television, alltså var alla välkomna dit i lördags kväll klockan 19 (vi är ju en timme efter er) för att följa finalen. Vi var inte sena att nappa på det.

Först dock en uppdatering om Linnéas knä. Vi har förstått att det kan ta ett tag för hennes knä att bli bra, så resan till Haag helgen som gick, då hon skulle varit med på simtävlingar blev inställd för hennes del. TRIST! Positivt är dock att vi har fått kontakt med en väldigt duktig och positiv sjukgymnast som har gett bra tips och en del övningar som L ska göra hemma. Hittills har L haft så ont att hon bara kan göra väldigt enkla övningar, men jag tycker mig se på henne att de sista dagarna är inte smärtan lika intensiv som tidigare, men frågar jag henne säger hon att det fortfarande gör ont hela tiden. Vi inser att det kommer ta ett tag att bli av med problemet, så nu försöker jag fokusera på andra roliga saker med Linnéa och så har jag sagt att vi ställer in oss på att det tar till sommaren innan hon känner sig ordentligt bättre. Det blir lite lättare att klara det mentalt på det sättet. Hennes kompisar är hjälpsamma och älskar att leka med kryckorna. Malin har hjälpt L med skolväska upp till HS varje morgon. Idag skulle Johan göra det, undras om han klarade det, väskan släpade nästan i marken då han tog den på axeln.

I lördags förmiddag var vi alltså hos sjukgymnasten och det gick bra, övernattande Amanda åkte hem i samband med det och sedan gick dagen i ett swung, läxor, städning, handling, mat. Malin var av med ett skolpapper IGEN (hon är vanligtvis en väldigt ordningsam person, men jag tycker saker försvunnit väldigt ofta på senaste tiden, så jag tänker snart börja tro på tomtar och spöken), alltså åkte vi förbi skolan för att kolla hennes skåp, men vi kom bara in i huvudbyggnaden, korridoren till MS var låst.

Sedan bar det av till London, vi tuffade fram med tunnelbanan och väl i Svenska kyrkan hade vi stämt träff med Linnéas kompis Nyasha. Då vi kom var det redan mycket folk där, men första halvtimmen under själva programmet kom ännu mer folk och mitt i programmet var lokalen HELT fullsatt. Präster och kyrkans personal hade klätt upp sig i smokingar och finklänningar. I cafédelen sålde de öl, vin, Esterella chips och svenskt godis. Självklart köpte vi det. Det var en trevlig blandning av unga och gamla, jag tror det är en hel del aupairer som samlas där och de var så uppklädda att det var uppenbart att de efter mello skulle ut och roa sig i Londonnatten.

Vi tyckte faktiskt att alla låtar var helt ok. Rikard hade köpt skivan då han var i Sverige några dagar tidigare, så under lördagen hade den snurrat hemma så att vi skulle känna igen låtarna lite grand, men på skivan var ju ALLA sångerna med och vi visste inte vilka av dem som var i final, men ni hade gjort ett finfint urval hemma, tyckte vi. Barnen hejade direkt på Erik Saade, så när han vann var de nöjda. Rikard hejade på Oh my God. Själv satt jag mest och tänkte på hur häftigt och fantastiskt det var att jag satt där med 150 personer i svenska kyrkan i London och tittade på melodifestivalen!! Tänk om jag hade vetat det för ett drygt år sedan...

Lite bilder:

Halvfullt en stund innan det börjar.

Johan, Linnéa, Nyasha och Malin. Nyasha är ju mörk redan från början, så hon syns knappt:

Suddig bild på fullsatt lokal, tror fotografen dansade till vinnarlåten... :)

Vi är välkomna tillbaka att se de internationella tävlingarna om vi vill, då har vi besökare, de som kommer kan själva fundera på om de tycker det skulle vara kul ;) .

Sedan åkte vi hem i natten, Johan somnade direkt på tunnelbanan. Hemma satte sig Nyasha och Linnéa framför en av de nya DVD-filmerna "Dear John" (bra, sa de efteråt). Klockan 1.30 sa jag att de verkligen borde sova. När jag la mig kl 2 sa jag GODNATT för tredje gången, men jag tror inte de lyssnade. Nyasha är fantastiskt rolig och säger själv att hon pratar hela tiden, vilket stämmer. När sämsta läraren hade utvecklingssamtal med Nyashas mamma (Annick, den franska mamman som pratar perfekt svenska eftersom hon är gift med en svensk man och har bott i Malmö), sa han (läraren) att Nyasha är så duktig och tyst på lektionerna (hon har själv framfört klagomål till läraren som gör en del dumma saker). Nyasha själv sa till sin mamma "tror du själv på det, att jag skulle vara tyst på lektionerna?". Ha ha, hon har i alla fall självinsikt. (God nyhet är att läraren slutar på skolan till sommaren.)

Jag somnade till tjejernas avlägsna kacklande och söndag förmiddag sa de att de somnade vid 3, jag tror dem.

Hilde, so fun to hear what you think about the movie! Most of the times Linnéa likes doing family things even if it is too childish for her, IF she doesn't have more interesting stuff going on... nowadays that happens more and more often :) . Congratulations to your future plans <3 !

Karin, ja visst är det spännande med tillfälligheter och sammanträffanden! Vi har inte följt På spåret genom åren, men när vi ser det tycker vi alltid att det är riktigt bra. Luuk och Lindström har axlat rollen som nya programledare väldigt bra! Skickligt!

Tror vi att Popular har vinnarchans i Europa? Knappast :) , men vad gör det, vi hejar på honom ändå!

Ingrid

Sammanträffande i På Spåret

Strax efter. Ja, det är vi för det mesta när det gäller TV-tittande och det är inte så mycket vi ser heller. Igår kväll slog vi oss dock ner för att se finalen av På Spåret.

Montevideo... det hade jag inte mycket koll på, men sedan lossnade det! Rikard skrek Motala innan jag hade flyttat upp blicken från Malins och mitt pågående 500-bitarspussel. Åh, vad det började klappa i hemlängtanshjärtat när de visade massor av bilder från mina barndomstrakter. DÄR växte jag upp och DÄR är Göta kanal där vi åker med båten och Motormuseumet etc etc. Som TUR var drog de mig raskt tillbaka till nutiden genom att som nästa stad ha LONDON. Hur lustigt var det?? Inte Stockholm-Motala utan Motala-London, som är precis den resa jag gjort.

Sedan toppar de det med att fråga om "Chitty Chitty Bang Bang". Tror ni inte att jag köpte JUST den filmen i förra veckan. Jag VET inte varför, jag bara såg den bland massa filmer och tänkte att DET är nog en trevlig familjefilm, ungefär som Mary Poppins. Har INGEN relation till filmen alls och vi har ABSOLUT inte sett de andra 18 filmerna jag köpte, så jag gömde denna (som en annan smygalkoholist). Nu var jag tvungen att berätta det för Rikard eftersom det var ett sådant otroligt lustigt sammanträffande!!!



Världen är full av lustiga sammanträffanden, jag har sagt det förut, andra har sagt det förut. Det är alltid lika kul när det händer.

Karin, jag tar TACKSAMT emot all Englandstips, absolut! Det var mycket av det du skrev om som jag inte känner till! Vi är verkligen en BRA tidning, nu var det länge sedan jag läste den, men jag är säker på att den är fortsatt bra. Jag tror nog du har fullt upp, du jobbar ju dessutom. DANSA var det inte tal om, vi fick som föräldrar inte ens gå in i danshallen och det tycker jag är rätt bra, då behöver det inte bli så att vissa barn inte vill att deras föräldrar ska jobba för att det blir pinsamt, nu är det tydligt att vi inte stör våra egna barn, så de också får en trevlig kväll.

Catharina, det är verkligen synd att allt du samlat på dig under den lugna helgen, raseras i ett slag då du kom hem, men det är nog inte mycket att göra åt det :) . Skönt att du hade det bra när du var i väg i alla fall!
Vi är också urdåliga på mellanmål under helgerna och som du säger är barnen egentligen i behov av det, kanske vi vuxna också, för att motverka onödigt sötsug. Håller med dig om att vissa dagar blir det väldigt mycket tråkigt gnäll...

Motala-London,
Ingrid

Full Fart Fredag

I fredags kryllade familjen runt på alla möjliga olika ställen. Jag körde Rikard till jobbet och i ilfart försökte jag sedan samordna mail till lärare, andra föräldrar, kommande besök och föreningar. Därefter hämtade jag Ylva. Det var HS PIM (High School Parent Information Meeting) på skolan mellan 10-12. På något sätt missade vi häromveckan ett viktigt möte om valen för Linnéa inför kommande skolår, men nu fick vi i alla fall en kortfattad sammanfattning. (Det låter inte klokt och självklart kunde jag vara mer välorganiserad, men ni förstår inte hur mycket möten och papper vi omsätter här...)

En del ämnesval är självklara medan andra sätter myror i huvudet på oss, ska hon välja ett eller två science-ämnen, ett eller två av historia, geografi, ekonomi och psykologi? I så fall vad går bort, är det ok att sluta med band, design/music technology och möjligheten till bild och drama. Det tycker Linnéa. Om hon väljer bort kemi eftersom hon har haft det i år, så blir årets betyg slutbetyg härifrån i ämnet, föranleder det annat fokus på det ämnet resten av terminen. Är det viktigt för gymnasiestudierna hemma att hon har bredd, så att hon bör läsa fysik och biologi nästa år eftersom hon inte haft det i år, eller är det strunt samma? Är det viktigast att lära för livet eller för betygen? Jag har kollat upp vad som ingår i kurserna och i biologi ska de göra en del av det L gjorde i Århus (men sannolikt på en mer avancerad nivå), bra tycker L, onödigt tycker jag eftersom hon redan kan det. Det är verkligen en del att tänka på.

Nytt för i år är också att de från och med Linnéas årgång ska införa ett "Personal project" som löper under nästan ett år, från mars nu till mars nästa år. Det ingår på många IB-skolor och blir som ett extra betyg. L är van vid det från Århus, men det är uppenbart att de här kräver något större och bredare, de lyckades aldrig förmedla bredden i ämnet så tydligt på förra skolan. Jag tycker ett år är alldeles för länge att hålla på med ett projekt. Niorna har varit på en annan skola som gjort detta för att få inspiration och förståelse. Det de sa där är att det är VIKTIGT att välja ett ämne som intresserar en eftersom de ska jobba med det under så lång tid. På min fråga varför projektet måste sträcka sig över två årskurser när vi går i en skola där många elever flyttar mellan skolåren, fick jag till svar att det är för att de flesta kommer behöva sommaren på sig för att jobba med projektet..... Detta ska göras helt utanför skoltid och ovanpå det som de redan gör idag.
Hej alla nior hemma! Känn efter hur lugnt och skönt ni har det ;) . Kan nämna att Linnéa senaste veckorna också börjat läsa svenska på distans, för att få det betyg i ämnet som krävs för gymnsiekompetens då vi flyttar hem. Mer om det i ett annat inlägg längre fram. TUR att L tar bra ansvar för sina studier själv och vanligtvis inte tycker att det är för mycket.

När HS PIM var över jagade jag Malin och transportansvarig för att försöka samordna och byta bussar, så att Malin kunde följa med Natalia hem efter skolan. Malin har flera gånger pratat om denna tjej som hon gillar och nu skulle de träffas efter skolan för första gången. Natalia bor i byn bredvid, där Ylva också bor. Dessutom skulle Linnéa ha med sin kompis Amanda hem på vår buss, för hon skulle sova över hos oss till lördag.

Då detta var avklarat lät jag pulsen gå ned och så gav Ylva och jag oss iväg till en efterlängtad gemensam lunch. Ylva föreslog puben The Swan Inn i Denham, en liten by i närheten. SÅ mysigt!



Vi var inte de enda som kommit på att luncha där, men är man två går det ofta att klämma sig in och vi fick sitta vid bardisken och äta, därmed fick vi också lite trevligt snack med personalen. Jag passade såklart på att fråga om de hade pub quiz någon dag. Det hade de inte, men puben bredvid har det på tordagar. Kul! Blev sugen att gå direkt, men denna torsdag är inte R hemma. Ylva beställde en soppa och jag en liten sallad. Jag blev väl inte proppmätt, men det gjorde inte så mycket, det mysiga var att sitta och prata lite.

Efter det körde jag hem och strax efter det kom Linnéa, Amanda och Johan. Rowan ringde och frågade om Johan ville följa med dem till ett lekland. SÅKLART han ville. Han slängde i sig mellanmål och blev sedan upphämtad. De åkte till Jungle Mania ett par mil härifrån. I tisdags förra veckan hade Johan varit hos Rowan och firat hennes födelsedag (jag köpte tre Michael Morporgo böcker till henne, hon läser enormt mycket, men hade inte läst dessa, så det var lyckat), så nu är det verkligen dessa tjejers tur att komma hit snart.

Jag hämtade Rikard och skyndade mig sedan till Amy och hämtade hennes dotter Emma och så körde vi till skolan. Där var det dags för Middle Schools tredje skoldans på Beach party tema (innan festen hade skolan skickat ut meddelande om att den allmänna klädpolicyn gällde även på partyt, d v s inga bara magar etc etc... ibland går de lite till överdrift). Natalias mamma körde dit N och Malin.

Skoldansen sköts av elever och skolpersonal, men som en extra hjälp behövs varje gång fyra frivilliga föräldrar och det hade jag anmält mig som. Det visade sig vara det lättaste jobb jag någonsin gjort. Festen var mellan kl 18-20 och jag skulle sitta på fyra olika platser à 30 min (för att förhindra uttråkade föräldrar, hette det på pappret). På ställena hade jag uppgifter som att se till att eleverna inte handlade dricka i automaten utan vid det för kvällen uppställda försäljningsbordet, att de inte gick ut genom dörrar de inte fick, att de inte tog med dricka/godis/mat in i auditoriet där dansen var och annat smått och gott. Eftersom eleverna redan visste allt detta hade jag ABSOLUT inget att göra under hela kvällen, som tur var hade jag tagit med min bok och läste 60 sidor i den. Perfekt. Alla barnen hade roligt och efteråt körde jag hem Natalia (till en restaurang, The Apple Tree, i grannbyn där föräldrarna bokat bord och där det visade sig att flera skolfamiljer satt här och var, populärt ställe), Emma och oss själva.

Hemma kollade Amanda och Linnéa på Wayne's world och skrattade högt. Vi andra fick hålla oss till en dator och de som ville tittade på något där, men det blev en rätt tidig kväll, alla var ganska trötta.

Faktiskt en väldigt trevlig fredag på alla sätt och vis!

Britt, VÄLKOMNA HEM! Vilken otur ni hade med vädret på Cypern, kunde gott varit lite bättre efter att ni genomlevt den här vintern! Jag har hört att det ska vara vackert där, men har aldrig upplevt det själv. Har ni ätit gott? Det tycker jag är kul att få veta :) . Såklart ska Johan hem till er samt träffa kusinerna! Listan skrevs efter att jag pratat med honom om det, det var liksom givet, men så ville jag veta vem av sina kompisar han ville träffa i Dalby och sa att han skulle fundera på vad han ville göra där, med följden att jag fick en jättelång lista :). Vill ni hitta på något själva med Johan när de är hemma? Eller ska Rikard ta med honom till Dalby varje gång han åker ut där? Vi kan höras mer kring det på mail och telefon.

Monika, ja vi har en toppenpappa här i familjen och Johan tycker verkligen det är kul att göra vanliga vardagssaker med Rikard. Det var den punkten Rikard också blev gladast över och han sa direkt att han skulle spara lappen.

Märtha, Johan ska absolut träffa farmor och farfar, samt Rikards bror Daniel med familj. Daniel fyller jämt och dessutom fyller kusin Lina år.
Ja vilka är det som blir kvar.... :) , Malin kommer hem sent lördag kväll så då ska hon hämtas. Linnéa ska på konfirmation lördag och söndag, så jag ska följa med henne in till London och så ska vi ha lite kvalitetstid, som det så snyggt heter, på fredag kväll. Ni har haft fullt hus förstår jag :) . Att sjunga i fyra timmar verkar jobbigt!! Kram.

Ingrid

Att göra under en helg i Sverige

Om Johan har lågt blodsocker eller är trött är det stor risk att han "bryter ihop". En kväll vid läggdags förra veckan hände detta, han tyckte omåttligt synd om sig själv som måste äta skolmaten här, som han inte alls tycker om. Jag har sett den och tycker den ser jättefin ut, om än möjligen inte alltid så barnanpassad, men det finns olika val och en jättefin salladsbuffé. Johan vill ha matsäck som de hade under tre år i Danmark. Min bästa kompis Anna som var på skolan och tittade sa bestämt "gör det inte!". Vi är helt överens om att barnen är bortskämda och att det absolut inte är något större fel på maten, jag är faktiskt rädd att den snarare är sämre på skolorna hemma i Sverige, så då blir det en ny "chock" för min son, men det beror väl på var man bor.

Nåväl, det var läggdags, Johan var otröstlig eftersom han var så trött, jag skulle gå och göra läxa med Malin, så jag tog fram mina käcka ledaregenskaper och frågade om det fanns något han kunde göra åt problemet "Neeeej det gör ju inte det!" grät Johan, varpå jag förklarade att om det inte gör det, så måste man försöka tänka ut ett sätt att gilla läget. Tror inte det gick hem riktigt. Föreslog istället att han skulle tänka på något annat som är roligt. "Det finns inget", grät han då. (Såklart.) Jag sa att det gjorde det väl ändå, han kunde ju till exempel fundera på vad han ville göra i Sverige den helgen han ska dit med pappa, de ska nämligen hem i slutet på denna vecka och ALLA vi andra är väldigt avundsjuka, speciellt som det var Johan som fick följa med en helg i höstas också, men Malin är i Spanien och Linnéa på konfirmation, så de kunde inte ändå och jag, ja jag måste ju ta hand om de som är kvar här ;) .

Jag sa godnatt och lämnade Johan. Det blev tyst och en ganska lång stund senare när jag trodde att han sov, ropade han på mig. Då var han hur glad som helst igen (!) och gav mig en lapp. "Mamma, jag har skrivit vad jag vill göra när vi kommer till Dalby, kan du ge lappen till pappa? Godnatt." :)

Här är lappen (rensad på de många stavfelen):

Vad jag vill göra i Sverige:

1. Leka med Alex och Tobbe.
2. Leka med Alfred.
3. Jag vill åka rullskridskor.
4. Leka med Sigge.
5. Hjälpa pappa.
6. Om vi kan bada på Dalby badet.
7. Om vi kan gå till Gula bananen.
8. Äta körsbär från trädet.

Det är OMÅTTLIGT gulligt och visar verkligen vad som betyder något för Johan i Dalby. Jag fick förklara att han skulle hem en helg, inte en månad, samt att körsbär mognar i augusti, badet öppnar i juni, samt att pappa inte tänkte ta med sig rullskridskorna till Sverige (jag = glädjedödare), men han tog det bra :) . Gula bananen är en lekplats med en gul svängd rutshbana (stavas det så...?).

Detta var ett typiskt exempel på hur snabbt det går mellan gråt och skratt för Johan.

Solen är fortsatt generös mot oss här. Mina tankar går till de hårt drabbade i Japan. Hoppas att de får den hjälp och det stöd de behöver!

Ingrid

Ancient China

Malin har lämnat antika Kina för länge sedan i skolan, men jag läser med glädje alla böcker hon lämnat efter sig. Jag minns att vi läste om antika Grekland, Rom och Egypten när jag gick i skolan, men Kina tror jag faktiskt att vi missade. Däremot läste Rikard och jag en del i samband med vår resa dit, det var innan vi fick barn.

Det finns mycket spännade att läsa om från denna flera tusen år gamla kultur, de var SÅ långt före vår del av världen. Visste ni att de hade elefanter som hjälpte till med en del av de tunga arbetena då de byggde kinesiska muren?

Eller hör på detta:

The First Emperor, som han kallas, döpte sig själv till Shihuangdi. Vi pratar Qin-dynastin och är ca 200 år före Kristus. Han var en diktator av stora mått, men han åstadkom också väldiga förändringar i ett enormt geografiskt utbrett land, många avgörande för hur landet ser ut idag, vilket är ganska imponerande att tänka på, t ex tvingade han hela landet att använda samma språk, måttenheter och gemensamma lagar.

Nåväl, en av Shihuangdis närmaste medarbetare var Li Si. Plötsligt under en resa i landet dog kejsaren. Li Si tyckte inte att kronprinsen Fusu var lämplig, utan ville hellre se en annan son ta över. Li Si tog saken i egna händer, han var van att gå kejsarens ärenden, då denne inte ville ses av folket, så Li Si agerade som om kejsaren var vid liv och fortsatte att ge ut order som han sa att kejsaren sagt. En dag sa han till prins Fusu att Shihuangdi tyckte att han var en dålig son och att han skulle ta livet av sig. Fusu misstänkte inget och gjorde som "far" sagt.

Liket började lukta, så Li Si beställde en hel kärra full med fisk till kejsaren, då trodde alla att det var de som luktade.... Så lyckades Li Si få alla att förstå att kejsaren utsett en annan son till tronföljare och snart kunde denne berätta att kejsaren oväntat och plötsligt hade avlidit.

Sällan har uttrycket "tiderna förändras" känts så relevant för mig. Får mig att fundera på varför inte mina barn ens lyder när jag ber dem städa sina rum.... ;) .

Ovanstående är hämtat ur en bok av Jane Shuter som heter "Ancient China". Väldigt bra!



Karin, ha ha, ja visst var det bra att jag inte hoppade på styrelsejobbet direkt. Jag förstår att du funderar på aspekterna i diagrammet jag visade. Du kan visa det för Julia, så är hon lite mentalt förberedd när hon kommer till down-perioden. PRECIS det du beskriver om hemflytten är det jag hört lite om och själv insett kan bli en jättejobbig period. Plötsligt är man inte lite utvald längre, få är intresserade någon längre stund av vad man gått igenom, man har svårt att bara se saker ur ett svenskt perspektiv och man saknar sina vänner som plötsligt är utspridda över hela världen. Själv kommer jag såklart att sakna mina fria dagar och att finnas tillhands för barnen som nu. Samtidigt är det väl bra att vi är lite medvetna om det i förväg och så får vi ta det när det kommer. Det finns ju också så otroligt många FÖRDELAR med att komma hem! Nära till familj och gamla vänner, att få äga sitt hus och rota sig, att jobba som jag faktiskt tycker är väldigt roligt och en LC-klubb som fungerar (bara en sådan sak). Nu känns detta dock rätt avlägset, så jag slutar tänka på det ett tag.

The not-yet-desperate-housewife, förlåt att jag var lite otydlig :) . Nix, vi ska inte flytta hem än på ett tag, det känns faktiskt fortfarande som om vi precis kommit hit. Har fortfarande ouppackade kartonger... När jag såg det där diagrammet tänkte jag bara att det förmodligen (när vi väl kommer dit) blir jobbigare för oss att flytta hem, än att flytta utomlands, men det vill jag inte tänka på än. Vi måste absolut ses snart. Kanske en dag i slutet på mars, hur har du det då?

Chingeling,
Ingrid