Johan gör origami

Vår pysslige, tålmodige, byggande Johan, satt häromdagen hur länge som helst framför en film på Youtube där de lärde ut hur man gör olika origamifigurer. Minsann fick han inte till slut till en superkrånglig papegoja. Imponerande!

Han tittade, pausade filmen, vek. Tittade på en ny bit, pausade, vek....

Kim, vad kul att du varit på Warwick Castle! Var det sig likt eller har det blivit mer kommersialiserat?

Boktokig, tack för hjälpen med boktiteln! Beställer den till nästa biblioteksbesök. Ja, de gör väldigt mycket på skolan här, men det är ju enklare när det bara är att skicka ut ett mail och be föräldrarna att betala när det är något på gång :) . Fast detta kostade faktiskt inte någonting! (Alltså inte utöver det vi betalar i de redan dyra skolavgifterna.)

Rikard, tack för gullig hälsning!! Hoppas att du har det bra i Litauen! Jag tror alla har fint väder och är upptagna med typiska saker som händer denna årstiden, för generellt skrivs det mindre på alla bloggar och framför allt är det färre läsare på många ställen. Du får komma hem snart och leka kung här :) !

Britt, välkommen hem! Ser fram emot att höra mer om hur du har haft det!

Kram Ingrid

Med 3:orna till Warwick Castle

Förra fredagen hade jag skrivit upp mig som frivillig hjälpare på treornas årliga skolresa till Warwick Castle. Det visade sig vara en populär utflykt, för många föräldrar var med :) . Vi har varit på väg dit tidigare med familjen, men av olika orsaker har det inte blivit av.

Detta är alltså ett gammalt slott, men när man tittar på deras hemsida känns det mer som en sorts nöjespark. Sanningen är väl att det ligger någonstans däremellan, men om vi tänker på vad vi vanligen associerar med att besöka slott, så är det i alla fall ganska långt ifrån det. Det här är MYCKET mer barnvänligt, även om de även gör mycket som enbart riktar sig till vuxna. Där finns en Dungeon, men den ingick inte i entrépriset, så till barnens kortvariga besvikelse, så kunde vi inte gå in där, det lär dock vara rätt läskigt, så kanske var det lika bra.

En stor välutrustad dubbeldäckarbuss var inhyrd för resan som tog ca 1,5 timme enkel resa. För ovanlighetens skull hade eleverna fått tillåtelse att ha "electrical equipment" med sig, vilket innebar Nintendospel, iPods, mobiler etc. Dessa fick användas på bussen, men var strikt förbjudna när vi väl var framme. OM någon använde dem under dagen skulle de beslagtas och lämnas tillbaka på skolan, d v s ingen tillgång under hemresan. Det fungerade utan problem.

Jag förstår att detta är en väldigt populär utflykt, det var publikfriande, rent och roligt. Vi blev indelade i grupper med 4-5 barn i varje och ca 1-2 föräldrar per grupp. Sedan gick någon grupp för sig själv och några tillsammmans. Min grupp gick med flera andra och tillsammans med Johans lärare hela dagen.

Först skulle vårt gäng få en guidad tur i källarvalven. Vi samlade oss och den duktiga guiden frågade om någon hette Rikard. "Nej, men min pappa gör det", sa Johan (på engelska förstås!). Då fick han komma fram och vara kung Rikard.

Sedan plockad hon upp fler barn som var olika kungar som kom i strid med varandra. Väldigt underhållande och målgruppsanpassat.

Så bar det av ner i källarvalven, där vi fick veta om kungar, hur de levde då slottet var väldigt ungt (1400-tal om jag minns rätt) och en hel del annat. Alla barnen lyssnade uppmärksamt.

Vaxversion av Kung Richard

Här görs kanonkulor



Och visst fanns där någon vänlig kvinna som skötte tvätten...

Ute hade de påfåglar som gick omkring:



Samtidigt som det var dags för lunch startade fågelshowen, så vi lät barnen äta samtidigt och de flesta hann bli klara innan det började. Bra, vi ville inte ha några fåglar som distraherades av barnens spännande matlådor.

Mannen som höll i showen var påfallande lik Mr Bean och det var tydligt att han gjorde allt lugnt och tydligt för att några fåglar ännu tränades inför högsäsongen, de var inte vana att göra sina saker för storpublik, men det gick såklart jättebra.

Mr Fågelmannen Bean

Efter fågelshowen klättrade vi upp i torn och såg häftiga utsikter. De flera hundra trappstegen gick i smala och otroligt branta trappor!



Barnen hittade en backe där de sprang upp och ställde sig och sedan sprang de nerför allihop i full fart, hur många gånger som helst. Underbart!

Johan springer i mitten med svart jacka och ljusa byxor.
Övriga barn kan ni inte identifiera, eler hur.

Så gick vi igenom slottet och såg hur det såg ut för ett par hundra år sedan och jag lärde mig en ramsa om vad som hände med Henrik VIII fruar:

Divorced, beheaded, died,

divorced, beheaded, survived.

Tre av fruarna hette Catherine (fråga på en pub quiz) och två Anne. Inte mycket variation där inte.



"Skådespelare" i slottet gjorde miljöerna mer levande.
De var jätteduktiga och pratade med barnen.



Slottets vattenkraftverk var jättefint ute och invändigt,
med peronal som svarade på barnens frågor.



Nere i fängelsehålorna fick vi se fruktansvärda "utrustningar". Jag tror barnen tyckte det var både hemskt och roligt spännande på samma gång, men som vuxen kan man inte bara föreställa sig vad det skulle inne bära att bli upphängd i en sådan här och hänga där tills man dog. FYYYYY så gräsligt!

Den sista punkten på programmet var att alla treorna skulle samlas på en äng där det var en STOR "trebuchet" = hävstångskatapult. Denna skulle förklaras och skjutas av. När killen sa att den var sönder, var jag säker på att det var ett aprilskämt, men det var det inte. Tyvärr. Han pratade dock länge och drev rätt mycket med barnen, inte minst om amerikaner, vilket några vuxna inte såg ut att uppskatta helt, men jag tyckte mest det var kul och väldigt oskyldigt.

Runt omkring oss vankade denna svan, som inte alla barn förstod att de skulle hålla sig undan. Den var STOR och närgången.

Efter en stund hade svanen den goda smaken att gå iväg runt trebuchen och alla kunde fokusera på pratkillen igen. PLÖTSLIGT hörs ett snabbt "fräsande" flaxande ljud och bakom oss har Herr Svan kommit tillbaka och tagit med sitt senaste span. Pang på bara och spanet verkade inte riktigt uppvärmd, så hon försökte komma undan, men han vann kampen. En ivrig aktivitet uppstod bland lärare och föräldrar för att få barnen att ABSOLUT inte titta bakåt utan framåt på killen. Oj oj oj, det var så fantastiskt kul. De vuxnas frustration visste inga gränser när inte alla barn lydigt vände sig framåt utan fortsatte titta på de aktiva svanarna. Dock är barnen väldigt diciplinerade (Björklund hade ÄLSKAT vår skola) så snart nog var fokus på "rätt" håll igen.

Att få sticka in huvud och armar i en sådan här, tyckte barnen nästan
var det roligaste på hela stället :) . 

Det blev, till Johans stora besvikelse (han spårade faktiskt t o m ur på ett inte allför trevligt sätt, under ett par minuter, men han var väl trött efter en lång dag), en KORT stund på den fina lekparken innan vi var tvungna att gå till bussen.

Det är tre 3:or på skolan och jag gick med Johans lärare och en av de andra båda hela dagen. De är bägge supertrevliga och jag är SÅ glad att Johan har haft en så bra lärare under sitt första år här!

På vägen hem satt jag med två amerikanska mammor och en holländsk. Den ena amerikanskan är SÅ rolig, men jag tror min familj ska vara glad att jag inte är så pedantisk som hon, för det var det mest avancerade och tuffa jag har hört (no more details... överlämnar det till er vildaste fantasi), medan den andra amerikanskan inte kunde städa och plocka i ordning alls, hon hade en städerska som kommer två ggr per vecka, men det är inte så lätt för henne att städa då INGET är undanplockat. Mammans dagliga rutin är pyjamas länge, träna, äta lunch med någon, shoppa. Eftersom hon gör det varje dag tycker hon det är PEST att ha flyttat ut hit från London. Förståeligt.

Väl på skolan fick J och jag åka late late bus till grannbyn där R hämtade oss. Han och Malin hade varit och fixat de sista presenterna och förberedelserna för J's födelsedag. Hemma 10 min innan det var dags att köra tillbaka till skolan för att hämta L som varit på en annan ACS skola (den med simhall) och kollat på tennistävlingar. Hon saknar SÅ att hon inte kan vara med pga sitt knä, MEN nu är det faktiskt klart bättre. Inga kryckor och hon haltar inte längre. UNDERBART!

Till slut blev det en stunds skön fredagkväll, mest med inslag av presentinslagning.

Karin, tack, om t o m du tycker pub quizarna är svåra, så känner jag mig inte fullt så dum :) . Jag har hört hur det stormat hos er, men tror det är över nu? Här fortsätter solen skina!!

Ylva, var du tvungen att avslöja här att vi skrev fel svar på Kanadas huvudstad ;) . Det var verkligen jättekul, men jag är inte lika säker som du på att alla svar vi hade fel på, nu verkligen sitter bakom pannbenet...

Boktokig, tack för tipset, jag ska försökta finna ut vilken som är den första boken, för även om de är fristående så gillar jag att läsa dem i ordning. Det var verkligen kul att träffa min bloggbekant, visst har du också gjort det? Vi håller tummarna för att tennisbanan blir kvar ett tag till...

Hannele, jag vet inte om jag tror på att du är urdålig på frågesport. På din blogg verkar det som om du kan en massa saker, jag tror snarare det beror på vilka frågor man får. Som sagt, smeknamnen på de engelska dartspelarna kan lätt få en att tro att man är dålig på frågesport, men det gäller att tänka positivt och bestämma sig för att det är "fel" på frågorna och inte på mig, ha ha.

Melanie, tack för det du skrev, jag tycker det är bra att veta, för jag vill inte "hänga ut" någon som inte själv vill det. Jag tycker ofta det känns som om man inte vill ta kort, men sedan efter tänker jag, att det hade ju varit lite kul att ta några bilder där och då. Nu tror jag många människor som bloggar kan fotografera massa saker och gömma sig bakom att "de ska ha det till sina bloggar" :) .

Nästa gång ska du/ni komma hit. Vi bestämmer ett tillfälle över mailen! Och bara så du vet, jag kollar absolut inte alla bloggar jag följer mer eller mindre, varje dag. Nu har det t ex varit väldigt dåligt med datortid senaste dagarna. Kram.

Nu fort iväg till ett kalas med Johan, det är kille i klassen som har fotbollskalas. Vi hörs!

Ingrid

Morgonfika och Pub Quiz

I torsdags började jag dagen med en fika tillsammans med Amy och Ylva på Costas i byn. Ja, började och började, naturligtvis hade jag först fått iväg barnen och lite sådant. Jag tycker verkligen det är toppen att träffas en liten stund tidigt på förmiddagen, för då är det ändå efteråt många sammanhängande timmar kvar till annat. Mina vänner här är supersunda och de beställer inte något annat än kaffe/te, inte minsta lilla fralla eller småkaka till...

Det var en riktigt mysig stund och antagligen KRYLLAR det av hemmafruar och annat löst folk här, för stället (som är ett STORT fik) var fullsatt... Jag fick chansen att få lite hjälp och synpunkter på tandläkare (hade dagen före varit tillbaka hos tandläkaren och fått lagat hörnan som gick av på tanden och det gick bra) samt stämde av om det är ok att ha "disco-kalas" för en 9-åring, på den här skolan. (Det tyckte de att det var.)

På kvällen träffade jag sedan Ylva igen. Det var nämligen dags för den sedan LÅNG tid tillbaka efterlängtade pub quizen. Vi har försökt få till en sådan i månader, men inte hittat en lämplig pub eller en dag som funkade för oss båda samt framför allt för våra hårt arbetande och resande män... Det gick knappt denna dag heller eftersom R var utomlands, men han kom till puben en dryg timme försenad, direkt från flygplatsen med resväskan i handen.

Puben för dagen var The Green Man i Old Denham. Bara byn Old Denham är väl värd att nämna, en pytteliten by med typ en gata och vackert som ett vykort. Jag hämtade Ylva och Mark på vägen till puben och väl där beställde jag en god paté till kvällsmat. Hemma var barnen själva och så duktiga med att fixa det de skulle, vi var inte hemma igen förrän 23.30.

Två gånger försökte den trevliga pubpersonalen indirekt "avråda" oss från quizen. Ena gången frågade jag något om den och då svarade de att "den börjar inte förrän kl 21.15", varpå jag fick säga att vi skulle stanna till dess. Senare sa en annan att quizen inte skulle vara klar förrän sent... Ja ja, de undrade nog vilka turister som förvillat sig in där JUST när de hade quizkväll. De kunde inte veta att vi med ljus och lykta sökt efter en sådan pub och var där enbart för quiz ändamålet.

SÅ satte de igång. Ungefär då kom en ensam engelsk kvinna och frågade om hon fick sitta hos oss, men vi sa att vi väntade en person till (R var som sagt försenad). Kvinnan satte sig med några andra och hade vi då vetat vad vi visste strax efter, skulle vi NATURLIGTVIS varit överlyckliga över att hon ville joina vårt lag! Undrade senare om det var god pubsed att låta ensamma besökare komma med i din grupp och skämdes lite för att vi avvisat henne. Kanske bröt vi mot vanligt pub quiz hyfs...? !

£1 per person kostar det att vara med och så drog det igång. Första utmaningen: Tio namn på dartspelare (!), skulle paras ihop med deras smeknamn!!!! Behöver jag berätta redan nu att kvällen slutade med att vi var det klart sämsta laget med våra 17 poäng, näst sämst hade 26 poäng medan kvällens vinnare scorade 52 ungefär. GRATTIS till dem! De visste säkert vad Engelska Cricketförbundets årsbok kallas.... liksom, allmänbildning....Eller hur många EXTRA poäng får man om man använder ALLA sju bokstäverna då man spelar Scrabbles (ungefär som Alfapet)? Att skriva i vilket County (landskap) olika städer låg, var också hart när omöjligt, vi kunde knappt komma på namn på tillräckligt många landskap så vi kunde leverera en gissning på varje rad. Jag kan väl 3 av MASSOR landskap och det är inte ens säkert att jag kan pricka in dem på en karta. Något som jag faktiskt ska göra råda på, känner jag. Tyckte vi kunde fått amerikanska stater istället, eftersom Mark är från USA... Fast vi kunde lite om kroppen och siffror samt vad Norges huvudstad heter... Frågorna kändes mer "engelska" än när jag var på quiz med LC-tjejerna. Eller är det bara som jag tror eftersom jag då hade lokalbefolkning med i gruppen som gjorde att det gick så bra för oss.

Ylva och Mark gör sitt ALLRA bästa för att klara några frågor.
På bordet ser ni bilder på personer/saker som vi skulle identifiera...
Vi klarade Donald Trump, resten hade vi knappt hör när vi fick svaren.

Hur som helst hade vi VÄLDIGT kul och lärde oss säkert något. Ska absolut göra om det, men kanske på en annan pub... :) . TACK för sällskapet Ylva och Mark! Det kan inte gå sämre nästa gång...  ha ha.

Kim, ja nätet kan hjälpa till att skapa många fantastiska upplevelser!! Jag vet faktist inte om munken är i Guildford, men jag tror att du har rätt, det brukar du ha :) .

Dags för engelsk geografi!

Bye, Ingrid

Bloggträff

I tisdags förra veckan gjorde jag något väldigt kul. Jag gav mig iväg till Guildford som ligger ca 45 min sydöst om där vi bor, för att där träffa en svensk tjej som jag fått kontakt med via bloggen. Jag tror det finns väldigt många som träffar nya personer genom sina bloggar, men jag tror inte att det varit syftet eller något varken M eller jag förväntade oss, då vi började blogga. Det var helt enkelt så att M hittade min blogg på något sätt och såklart blev jag intresserad av henne och hennes familj, då det visade sig att de också var en svensk trebarnsfamilj som flyttade till England i somras. DESSUTOM är hon uppväxt utanför Motala och har sedan bildat familj och bott med den utanför Malmö, tills de flyttade hit. HUR konstigt är inte det ;) .

Hur TVÅ bloggare båda kan glömma att man bör ta några fotografier vid ett sådant tillfälle, det är obegripligt att förstå, men så är det. Inga bildbevis finns därför, men jag kan i ord beskriva att det var en solig, härlig dag, jag hade en skön biltur dit tillsammans med en bra CD-bok rullandes och vi fick en trevlig kontakt från början.

De bor i ett supermysigt hus och vi hade såklart massor att prata om, vi hann nog inte följa upp så många trådar, utan förvillade oss ständigt in på nya sidospår. Jag tror jag tjattrade mest, men några sylar i vädret fick M, eftersom jag kommer ihåg massor av saker som hon sa. Först fikade vi med frallor, som var supergoda (sådana har minsann inte jag hittat i våra affärer) och lite senare åkte vi en tur till stadens centrum som visade sig vara JÄTTEFINT samt inneha en Noa Noa-butik. Rikard bodde utanför denna stad då han arbetade i England en sommar innan vi träffades, så han var riktigt avundsjuk på att det var jag som skulle dit :) .

M hade förlovat sig ett par dagar innan jag kom, så nu ska de ha bröllop i augusti. Spännande! Jag lägger inte ut någon länk till hennes blogg, för det har jag inte frågat henne om hon ifall att det är ok jag gör, men det var verkligen jättekul att det blev av att vi träffades. Det är spännande att jämföra liknande erfarenheter och höra om skillnader. De har sina barn i en engelsk skola och det fungerar jättebra.

TUSEN TACK M för att jag fick komma och hälsa på dig! Hoppas att du/ni har lust att komma hit någon gång!

Idag är det utlovat 20, jag upprepar, 20! grader och sol. Är det inte mer än underbart!! Nu kort löptur och sedan coffee morning med svenskorna. Denna gång i byn, så jag kan promenera dit.

Hoppas ni alla också har något roligt att se fram emot idag!

Karin, jättekul att prata igår! Tack för mail! Hinner inte skriva mer nu, men vi hörs längre fram på olika sätt. Visst är det ljuvligt med vår och det är toppen att höra om rapporter från er som minner om detsamma. Kram.

Stor kram och soliga hälsningar,
Ingrid

Malin och Johan vårnjuter

Förra söndagen var en helt fantastisk vårdag här. Malin och Johan tog fasta på det så fort de fått på sig kläder och ätit frukost. De planerade en picknick i trädgården och plockade ihop lämpliga saker. Sedan låg det där med eller utan filt och myste HUR länge som helst.

Suduko, tidningar, böcker & fika.
Kan man ha det bättre?

På eftermiddagen ville de sätta upp studsmattan. Vi vuxna var upptagna med helt andra saker och var inte så väldigt pigga på det, men Rikard sa att om de gjorde det mesta själva skulle de får göra det. Jo jo, den har vi kört förut och det slutar för det mesta med att vi ändå måste hjälpa till rätt mycket. Döm om vår förvåning när de var HUR duktiga som helst och klarade av både en hel del tungt släpande, samt att spänna fjädrar. R hjälpte dem bara med skyddsnät och säkerhetskontroll. BRA jobbat!

Vår = Studsmatta

På med skyddsnätet.

Premiärhopp i England!! Yihooo!

Astrid, ja det är en stor och fin trädgård. Tanken var att vi skulle fixa tennisbanan tillsammans, men märkligt nog har båda våra familjer varit ganska upptagna, så vi har inte hittat något tillfälle att göra det ihop, så nu gör vi lite var, när vi har tid. De som har tennisbanan är en familj där båda föräldrarna arbetar, så de skulle aldrig hinna ta hand om den stora trädgården, så det är bra att de har hjälp med det, men tennisbanan ingår inte i det :) . Är allt bra i Dalby?

Ingrid

Den hemliga trädgården

Förra lördagen innan vi gick på skolans talangjakt, bestämde vi oss för att göra en insats för den undermåliga tennisbanan, som våra vänner på gatan har till förfogande i sin trädgård. Enligt 2/3 av barnen är lycka att ha sin egen tennisplan, så vi är otroligt glada för att vi får använda denna och känner därför ett litet ansvar för att hjälpa till att få den iordning, då den heltäckande mossan visar att ingen har spelat där på mycket länge. Vännerna själva var på skidsemester i Alperna.

Rikard tog Linnéa, Johan och lite redskap med sig. Malin och jag förberedde ett av hennes skolprojekt och sedan gick vi också dit. Trädgården de har är så otroligt charmig, så jag bestämde mig för att fotografera den vindlande vägen till tennisbanan. Förhoppningsvis har de inget emot det...

På väg till vännernas hus, som är det höga i bakgrunden till höger om trädet.

In genom uppfartsporten mot dörren som står på glänt därframme...

Där finns den här fina trädgården!
Sedan går vi vidare bakom studsmattan...

I murens hörn, bakom träden finns en ny port...

Är det inte en underbar mysgång?!!

Ute ur gången öppnar sig det här!
Tur att de också har trädgårdsmästare :) .
Malin går vidare till vänster i bild...

En gång mellan fallfärdigt plank och träd,
leder fram till tennisbanan.
Vid den ser vi Johan...

Framme! Linnéa servade lite för att "känna" sig som om hon spelade tennis.
Det är ganska uppenbart att det behövs en insats på mossan väl :) ?
Rikard hade tagit bort en hel del till vänster i bild och på ställen som inte syns.

Visst är detta en jättmysig trädgård!! Jag blir glad varje gång jag ska snirkla mig fram till tennisplanen. Tyvärr är denna, enligt grannen till våra vänner, hotad. Tennisplanen ska bort och kanske ska den delen styckas av och ett nytt hus byggas. Det blir dock i alla fall inte före hösten, men trist är det...

Grannen kom vi att börja prata med då hennes hund sprungit bort och hon trodde att vi lämnat portarna öppna så att den rymt ut på gatan. Efter en rejält upprörd start på vårt "samtal" lugnade hon sig och var väldigt trevlig. Tipsade om någon kille i Johans ålder, som kanske bor på vår gata.

TACK TACK TACK till våra vänner som låter oss använda tennisplanen så mycket vi vill!

Karin, jag ska se om jag kan fixa bilden på Karin D & Karin S, den var fin och du ser ut som om du tittar rakt in i kameran, men kanske var du inte i ett sådant tillstånd att du minns det nu i efterhand... ;) .
Kanske blir man mer gråtmild när man blir äldre... det är i alla fall lättare att förstå de som säger att livet borde levas baklänges. Tänk vad jag skulle uppskatta vissa saker då, som jag inte satte tillräckligt värde på när de inträffade.

Nu ska jag fixa lunch och åka med till en mamma som är upptagen med att flytta hela sitt hus idag.

Ute regnar det. Rikard var på Irland igår, kom hem vid 22 och åkte före 5 imorse till Sverige. Johan undrar nog om han drömde att han sov med pappa inatt... han var ju inte där när J la sig och inte när han vaknade, men ändå hade de sovit ihop, då J kom in på småtimmarna :) .

Kram Ingrid

En skola full av talanger

Tre gånger inom loppet av mindre än en vecka, fick jag uppleva vilka enorma talanger barnens skola innehar. Denna gång är det framför allt det musikaliska området jag syftar till. Jag tror inte att detta är unikt för vår skola, utan jag tror alla skolor med ett antal hundra elever som samlar sig och gör sitt bästa på en scen, kan få hela föräldrargruppen att röras till tårar och förundras över vilka resurser som finns (någon kan säkert också gräma sig över att inte just DERAS barn spelar fiol lika lekande lätt som vissa andra :) ).

Förra fredagen hade High School en konsertkväll som inga föräldrar hade blivit informerade om, utan vi som hade deltagande barn eller barn som skulle titta och därmed behövde hämtas hem lite senare än skolbussarna går, dök lite förvirrade upp och hittade ibland några vi kände: "är du här, vad är detta egentligen...". Det visade sig att någon lärare skulle samla in pengar till något neurologiskt område (sjukhus? forskning?) och när eleverna hörde det, så bestämde de sig för att dra sitt strå till stacken genom att hålla en konsert (förstår inte varför inte alla föräldrar bjöds in, då det borde ge ännu mer pengar..., kanske en miss?).

Konferencier var skolans framröstade "elevrådsordförande", som visade sig vara en naturbegåvning avseende att vara rolig, uppmuntrande/hyllande på ett varierande sätt, trygg och ha full koll. Frivilliga elever framförde valfria "nummer". Det var aukustisk gitarr, rappare, fiolspelare, sångare, rockgrupp, mm mm. Den elev som jag tidigare berättade om som den spansk-elev som blivit utvald som enda elev från England att åka till Spanien och Sydamerika i sommar under sex veckor, visade sig också behärska flera musikinstrument samt inneha en bra sångröst (vissa får verkligen allt :) ). Hon höll hela publiken i ett häftigt grepp då hon spelade "Hit the road, Jack" och sjöng växelvis med oss. FANTASTISKT!

Under kvällen fick vi också se den MUSIKVIDEO som en av killarna gjort där han sjunger en egenskriven låt. Den var helt professionellt gjord! Jag har gjort reklamfilmer på 30 sek och vet vad de kostar.... Med tanke på det jag vet om föräldrarnas yrken har de säkert haft nytta av sina kontakter, men ändå... där blev även jag LITE avundsjuk.

Dagen efter, på lördagen var det dags för Hillingdon's Got Talent. Skolans årliga talangföreställning. Med vår svenska skolas underbara "Stjärnkvällar" för ögonen, såg vi mycket fram emot det. Familjebiljett: £10. Å så trött jag blir på att allting måste kosta pengar här!! Men det gick till skolans föräldrarförening som köper in t ex instrument till skolan. Ja ja. Tyvärr ville inget av våra barn vara med, jag tror de tyckte det kändes för stort och avancerat. Synd. Det var därför jag var så angelägen om att vi skulle gå dit och se vad det var.

16.00 satt vi på plats framför den dekorerade scenen. Två killar från High School var konferencierer och de var väldigt duktiga och roliga tillsammans. Ett syskonpar som sysslar med elitgymnastik var först ut och det var en fint program de gjorde. Sedan kom fyra bedårande tjejer i 7-årsåldern ut på scenen. En mamma hade sytt helt fantastiska kläder och jag kände att det kanske var tur att våra barn inte var med.... Sjöng och dansade gjorde de däremot som vilka barn som helst i den åldern... Därefter kom det ena numret efter det andra med sång, dans och musik och nivån var mycket skiftande. Jag blev så glad när det kom in två tjejer som köpt likadana t-shirts och inget annat. Det var PRECIS som vi gör det hemma och jag var så glad att våra barn fick se det.

Vi får inte ta bilder av barnen på skolan, men jag hoppas och tror att det är ok att jag visar scenen redo och klar för talangföreställning:

Bland det skönaste var att alla holländare på skolan gått ihop både föräldrar och barn och framförde någon sång på ett obegripligt språk och var både hiphop och något annat... de hade nog haft väldigt kul när det övade in det :) .
Summa summarum tror jag att både M och J blev sugna på att var med nästa år. Det vore kul!

Tredje musikevenemanget var i tisdags förra veckan. Då hade de som spelar i Band i High School, en halvdag med en jazzakademi, som kom till skolan. De övade in ett antal nummer med dem och på kvällen var vi inbjudna att åka dit och lyssna. (Sådana här extra saker har de ganska ofta på skolan och då meddelar ansvarig ämneslärare elevernas andra lärare om att de inte kommer på deras lektioner p g a att de ska hålla en konsert, åka på idrottstävling eller dylikt och det är helt ok.)

Det är verkligen svårt att förstå att Linnéa för drygt ett halvår sedan inte ens visste vad en basklarinett var för något och nu spelar hon massor av låtar i ett band. Superhäftigt! Hon övar inte så mycket, men jag tror hon tycker det är kul när de spelar ihop. Tyvärr är inte läraren något vidare, men uppgift säger att han slutar till sommaren.

Först framförde de några låtar med skolbandet. Sedan spelade jazzakademin för oss. De var jätteduktiga, men... jag vet inte, jag vill gärna gilla jazz, det känns liksom lite coolt och kulturellt, men.... jag vet inte. Jag tror inte jag tycker att det är så bra egentligen, för efter en stund satt jag bara och skruvade på mig. Varje låt var hur lång som helst. Malin och Johan var ensamma hemma och jag såg i programmet att de bara hade kommit till låt 4 eller 5 av de ca 10 de tänkte framföra. DÅ gick en lärare fram och viskade något i örat på jazzdirigenten, som sa att nu skulle de be att få upp skolbandet på scenen igen och spela tillsammans. SÅ gjorde de några låtar ihop och det lät maffigt och superhäftigt, dessutom fick alla spela ett litet solonummer med resten av instrumenten bara tyst i bakgrunden. Jättetrevligt! Därefter var det slut. Jag är helt säker på att läraren sa att det var dags att avrunda.... TACK för det!

Jag tycker att musik har den fördelen framför mycket idrott, att det OFTAST är mindre tävlingsmoment och det är något som enkelt överbryggar åldersgränser och som du kan njuta av under många år framåt. Därför tycker jag att musikaktiviteter kompletterar idrottsaktiviteter bra. Jättekul då att vår skola så ofta sjuder av musik :) !

Astrid, tack för hälsning till Johan! Jag läste vad du skrev till honom och han blev jätteglad! Vilket kul aprilskämt! Det hade jag inte hört om!

Britt, hoppas att du har kommit väl iväg och att sällskapet och upplevelserna blir lika bra som de brukar! Det är absolut en fördel med presenter som sprids ut över lång tid! KRAM.

Karin, nej det var väl inte jordens roligaste skämt, ha ha. Jag var inne på att ta något om att vi redan hade äpplekart på träden, men valde Harry istället :) . Din idé till skämt för Kata var däremot riktigt bra, SYND att det föll!

Boktokig, det var verkligen en bra födelsedag i lördags. Det är alltid lite lyxigt när man fyller på helgen. Ska skriva lite mer om det här senare, men nu är jag efter igen :) .

Catharina, det är inte lätt att hitta på bra skämt! Charterfesten verkar ha varit SÅ lyckad!! Jag har sett bild på dig hos Susanne på fb. Jag har aldrig varit på charter och skulle GÄRNA varit med. Kul att uppslutningen var så god! Synd för Moa, men du behövde nog sova, ha ha. TACK för mail! Har inte hunnit svara än! Jag skickar hälsningen vidare till Johan :) Tack!

Vi hörs snart igen!

Kram Ingrid