Svenska mammor

I fredags träffade jag några av de svenska mammorna på skolan för första gången. Varje land som finns representerat på skolan har också en förälder som representant för det landet. Den svenska ansvariga kontaktade mig och den andra nya mamman (hon som bott i Malmö och egentligen är fransyska) för någon vecka sedan. I fredags hade hon bjudit in alla svenska mammor på lunch hemma hos henne. Lyckligtvis bor hon i byn bredvid vår.

För att komma dit behövde jag bilen och körde således R till jobbet. På vägen därifrån storhandlade jag och i butik ställer jag alla frågor jag har till mogna damer på shoppingtur. Det kan gälla om bearnaissåsen i glasburk ska värmas eller ätas kall, om vad det är för skillnad på olika fiskpaneringar som har flera olika namn eller som i fredags, om det är någon skillnad på "jam" och "conserve" som det står på syltburkarna. Det är det inte (fast sylten var väldigt fast mot vår hemma). Jag fick pratat med en äldre dam som var SÅ söt och vänlig. Hon berättade hur hon varit i Sverige en gång för länge sedan och om platser härikring som jag ABOSLUT måste besöka (ställen där premiärministrar bott med fantastiska trädgårdare). Hon berättade att hon ofta handlade där på fredag förmiddagar och att hon hoppades att vi skulle ses igen. Då vi skiljts åt, kom hon strax efter tillbaka i full fart för att hon kommit på något mer hon var tvungen att tipsa mig om. TÄNK vilka underbara människor det finns överallt!

Totalt verkar vi vara sex svenska mammor på skolan i år och som jag förstod det bor fyra av oss här i krokarna. En av mammorna verkar de inte vara i så mycket kontakt med, så det är vi två nya och tre av de gamla som verkar intresserade av någon sorts umgänge. En av mammorna har köpt hus och fick nyckeln till nya huset i fredags och kunde därmed inte komma med på lunch så det var vi två nya och hon vi var hemma hos samt den mamma som kom fram och hälsade på mig för någon vecka sedan och bor i vår by. Hon kom direkt från golfbanan.

Det var med en lite nervös men positiv förväntan som jag gav mig dit. Tog med en låda Noblesse (måste väl uppskattas av alla utlandssvenskar?) och en burk gott te till värdinnan. Redan via mailandet med henne hade jag fått positiva vibbar och de bekräftades direkt när vi sågs. De bodde i ett trevligt och mysigt hus (med parkettgolv på hela bottenvåningen, inga heltäckningsmattor!). Vi bjöds på en god paj och chokladkaka efteråt.

Hela lunchen var otroligt lättsam och trevlig. Vi pratade på för fullt och jag gillade dem verkligen alla även om de är ganska olika. Amerikanskan och fransyskan som pratar perfekt svenska och är gifta med svenska män hade tänkvärda kommentarer om Sverige. Värdinnan är gift med en amerikan (ni förstår att vi var den enda "helsvenska" familjen :)) ) och de kommer nog stanna här i London länge för det är en bra placering mellan USA och Sverige. Den nya fransk/svenska familjen känner likadant, deras ambition är att stanna här för lång tid då det är lätt att åka såväl till Sverige som Frankrike.

Värdinnan har två döttrar, en som är ett år äldre än L och en som är ett år yngre än M (hon går i engelsk skola), så jag hoppas att våra tjejer tillsammans kanske skulle kunna finna varandra.

Ett par timmar flög iväg och jag fick både glada skratt och mycket användbar information med mig hem. I helgen har värdinnan (som heter Ylva :-) ) mailat mig och frågat om vi ska träffas och ta en promenad och fika en dag i veckan. Jättekul!

Det är kul att i framtiden komma ihåg vad man tänkte första gången man träffade en person som man senare kanske kommer lära känna riktigt väl. Det är ju väldigt ofta här som jag slås av den tanken, "tänk om vi kommer vara jättegoda vänner om ett år..." , för man vet verkligen aldrig hur det utvecklar sig, det beror på så många olika faktorer.

De varnade för de mycket dragiga och kalla engelska husen och att vi skulle investera i långkalsonger och tjocka tröjor. Jag glädjer mig därför särskilt åt att solen lyser idag.

Kram Ingrid