Det är inte alltid stolpe in

Ibland vill det sig bara inte riktigt. Vi har haft en väldigt intensiv vecka. På gränsen till jobbig då och då, med kulmen igår.

Rikard har varit ute och rest och han var i Sverige igår. Där behövde han en fullmakt från mig, vilken skulle vidimeras. Det är i de ögonblicken jag inser hur ENSAM jag egentligen är, jag tänker inte på det till vardags, jag känner mig inte ensam, men jag är ju det om man tänker efter. Kunde inte komma på TVÅ personer som kunde vidimera mitt namn. Ville inte blanda in några engelska grannar, ville inte blanda in skolan, kunde fråga Ylva, men kände ingen annan svensk tillräckligt mycket eller på tillräckligt nära avstånd för att få hjälp. Dessutom skulle dokumentet scannas in och mailas till Rikard. Kunde inte göras hemma. SUCK!

Det slutade med att jag skrev under. Åkte till Rikards jobb där en förvarnad sekreterare förbarmade sig över scanningen och så bestämde vi att R skulle hitta några snälla hemma som kunde bekräfta att namnteckningen var min. Hur är det egentligen med vidimeringar, kan släktingar (t ex Rikards föräldrar) göra det eller måste det vara någon utomstående?

I Sverige hade R strul med diverse praktiska saker, så han lät också uppgiven. Vi längtar efter att han kommer hem till oss idag lördag lunch.

Efter Svenska skolföreningsmötet som drog ut på tiden, hamnade Ylva och jag i köer på motorvägen. Vi var båda stressade för att hinna till våra barn. När jag körde hem från henne körde jag fel och GPSen strejkade periodvis. Jag hamnade på trådsmala landsvägar genom byar, skog och åkrar. Hade jag inte varit så STRESSAD hade jag njutit av utsikt och charm. Kom till slut in i byn från ett håll jag aldrig kommit från, så det var nog inte bästa vägen.

Jag visste att om jag inte tog emot Johan vid bussen hemma skulle de ta med honom tillbaka till skolan, men busschauffören brukar inte kolla så noga, så jag hoppades att de skulle hoppa av och sitta på dörrtrappan. Mötte bussen när jag körde in på vår gata. Stoppade honom och frågade om han hade mina barn. "Next door", fick jag till svar. Kom hem och på uppfarten stod de med grannen och skrev en lapp om att de var hos dem, men nu kom ju jag som tur var. (Malin hade garanterat fått en astmaattack därinne.) Grannen hade sett dem från sitt fönster och gått över. Det var ju väldigt snällt!! Han sa att jag bara skulle ringa om jag blev sen en annan gång. Så det är mycket vänliga människor. Ska bjuda över dem på fika, någon gång...

L skulle komma med Late Late Bus i byn bredvid kl 18.20. Körde i god tid, vis av erfarenheten att fredagsrusningen i trafiken kan vara tuff. Var där 18.12. Som tur var hade jag min CD-bok. Väntade och väntade. Andra skolors bussar kom och barnen hämtades. Jag väntade. Ringde hem till M o J och sa att jag väntade. Det är inte länge sedan Malins Late bus var 40 min försenad och då blir man orolig, man behöver meddela barn som är hemma, andra hålltider påverkas o s v. När klockan var nästan 19 var det i princip bara jag kvar och ingen buss i sikte. Tänkte att de måste ha haft någon match och skulle hämtats på skolan istället. Var satt L nu och var orolig sedan LÄNGE??!!

Ringde hem och guidade M till att hitta Ylvas nummer. Hennes dotter brukar åka med samma buss. Upptaget på ena telefonen och telefonsvarare på hennes andra. Ringde R i Sverige som hade ett nr till skolan och skulle försöka få tag i dem. Ylva ringde tillbaka till mig för hon såg att jag ringt. DÅ kl 19.03 kom bussen (varför väntade jag inte 5 min till med att ringa R och Y?). ÖVER 40 min försenade!

Bussarna blir min död! Jag blir irriterad och orolig av att behöva vänta så länge. L's mobil funkar fortfarande inte. M's funkar. I helgen ska det fixas, så att från och med nu skickar de ett SMS till mig om de blir mer än 10 min försenade!!!! Jag är säker på att det är vad de andra eleverna gör för när bussen kom dök det plötsligt upp massor av föräldrar som skulle hämta och de hade INTE stått där med mig i 40 min!

Orsaken? Bussen som körde dem till träningen (de tränar tydligen på några fotbollsplaner en bit från skolan) hade en vikariechaufför. När han skulle hämta dem dök han inte upp. Efter väntan på honom, tills de insåg att han inte skulle komma, fick de ringa in Late bussarna (det är andra än late late bussarna!!) och det tog såklart en stund innan de var på plats. STÖÖÖN!

Jag lovar. Sedan var jag INTE på humör att laga mat. Det var redan mörkt ute när vi kom till byn. Det blev Pizza Express för tredje eller fjärde gången sedan vi flyttade hit. Jag räknade till ca 20 bord därinne och det var fullsatt, som ALLA andra gånger vi varit där. Det är en mysig restaurang men ändå. MÅNGA äldre par och sällskap satt där också. Kul att det går bra, men så långt från en pizzeria hemma som man kan komma.

Till pizzorna beställde jag vitlöksbröd (så långt från "svenskt" vitlöksbröd man kan komma ;-) ) och "degbollar" (spännande att pröva något nytt) som man doppade i smör som vi fick med. De senare var väldigt goda och populära. Alldeles varma! Hemma hade Malin och Johan städat så fint i entrén oh dukat värsta finbordet med ljus, vikta servetter och allt!

Smör, degbollar, vitlöksbröd

Efter en skön myskväll, skulle även jag lägga mig. Hittade inte min mobil, letade, var ute i bilen. Hittade den. Klar för läggning. DÅ sätter billarmet igång att TJUTA för full hals. Det tog en stund innan jag fattade att det var vår bil och var bilnycklarna var, samtidigt som jag höll på att dö av det öronbedövande ljudet som hörs tio resor värre efter midnatt!!!! Varför satte det igång? Var det någon där ute? Tände snabbt massor av lampor i huset så att eventuell besökare skulle fly. Till saken hör att grannen som hjälpte M o J när bussen kom och jag inte var här, hade sagt att han varit över hos oss inatt och stängt grinden till vår trädgård som stod och slog så att de inte kunde sova........ (Nu är barnen upplysta om att stänga grinddörren varje gång de varit i trädgården så vi inte stör grannarnas nattsömn.) Undrar hur bra de sover med tjutande billarm??!!

Jag såg ingen därute, men lämnade några lampor tända så att det skulle se ut som om vi var uppe... Var klarvaken, så jag hann läsa en lång stund i en bok innan jag kom till ro.

Idag blir SÄKERT en bättre dag. Inte minst för att R kommer hem om en stund!

Kram alla!
Ingrid