Jamie Olivers Fifteen

När jag var på jobbet och hälsade på en sista gång i augusti berättade en av mina tidigare medarbetare Lena, att hon skulle till London och jobba ett par dagar denna vecka och naturligtvis ville vi båda ta chansen att ses. Först var planen att vi skulle träffas torsdag kväll, men så behövde R plötsligt åka till Irland igår, så vi ändrade i sista minuten till onsdag.

Jag tog fram förslag till restauranger där vi skulle träffas, inte med hänsyn till min stora erfarenhet av dessa, då jag inte ätit ute SÅ mycket, men utifrån var hon bodde, utifrån produkterna hon jobbade med, utifrån mina egna tidigare erfarenheter samt efter egna önskemål om restauranger jag vill besöka.

Under mitt sökande hittade jag denna utmärkta site som varje London-besökare intresserad av mat, kan ha glädje av.

http://www.thelondonfoodie.co.uk/

Som tur var föredrog Lena att gå på restauranger jag vill ville besöka och valde då Jamie Olivers Fifteen restaurang i London. Jamie har ett antal restauranger i eget namn, alla med italiensk inriktning vilket är typiskt för honom. Men han har också startat en antal andra restauranger under namnet Fifteen. Idéen med dessa restauranger är att låta unga människor som inte haft det helt lätt, få en chans att bygga upp sitt självförtroende samtidigt som de lär sig ett yrke i restaurangbranschen. Det har lyckats alldeles utmärkt och restaurangerna är mäkta populära. Det är typiskt för Jamie att ta ett ganska stort ansvar för saker som ligger även lite utanför hans kärnverksamhet. Flera av er har säkert hört om hans projekt att förbättra skolmaten i England vilket tydligen inte gick riktigt så bra som han hoppats på.

Bara att boka bord på Fifteen var en historia för sig själv. De ville ha två telefonnummer som säkerhet och om man inte dök upp drog de 20 pund per person på kontokortet man uppgett. Jag bokade bord kl 18, men sedan blev Lena försenad och det fanns inga tider förrän kl 20.30 vilket vi tyckte var sent. Rikard ringde för att avboka vårt bord, men då bad de att få återkomma och ringde mig lite senare och hade ordnat ett bord kl 20, så servicen var bra och fungerade fint.

På väg till Open house för Lower school, släppte Rikard mig vid tåget och jag hade förutseende nog tagit med en bok och satt som en annan inföding och läste hela vägen till Lenas hotell. Det kändes underbart att lämna de ouppackade kartongerna hemma och för första gången få en försmak av möjligheterna här. Att ta tåget in till storstan med allt man kan göra där. På hotellet lämnade jag lite produkter som jag på uppdrag av en annan tidigare kollega köpt och så begav vi oss till restaurangen.

Vi hade en underbart trevlig kväll. Det var så länge sedan jag pratade lite ordentligt med någon från jobbet och vi hann avhandla så många saker varav de flesta förstås inte hade med jobbet att göra. Väldigt, väldigt roligt! Tack för en jättetrevlig kväll, Lena!

Maten så. Ja, menyn var inte helt lätt att förstå för det var många svåra italienska ord, men vi började med en tjock tomatsoppa med klimp :), nej det var nog inte klimp för jag vet inte vad det är, men jag inbillar mig att det är som de stora bitarna som låg i soppan, vilka förmodligen var några brödbitar. Sedan beställde Lena någon fågel och jag en supergod fisk. Till efterrätt blev det cheesecake.

Självklart har jag fotograferat alla rätterna samt Lena och restaurangen, men min nya mobil verkar inte vara bra på mörkerfotografering, så alla bilderna blev urdåliga. Trist! Desserten är den enda som går att visa och den är inte heller särskilt bra, men det ger i alla fall en hint om hur det såg ut.

Totalomdöme. Absolut gott, men definitivt inte bland de bättre restaurangerna jag ätit på. Rikliga portioner, så vi var duktigt mätta efteråt. Vinet var väldigt gott. Pris för våra tre rätter och ett glas vin: 50 pund.

Jättekul att ha varit på denna omtalade restaurang var det i alla fall och den kan varmt rekommenderas.

Halv ett på natten tuffade mitt tåg in på stationen och Rikard var snäll och mötte mig trots att han skulle upp kl 5 och flyga till Irland. Jag visste som tur var, inte att jag skulle tillbringa natten med sjuk Malin.

Jag är fortfarande mätt efter mitt restaurangbesök :) .

Ingrid