Konfirmationsinskrivning Linnéa

Söndag förmiddag var det Linnéa som stod i centrum.

Sedan många år har vi pratat om att hon skulle åka på konfirmationsläger. Kanske på Gransnäs där jag själv genomförde min konfirmation och jag minns det som en fantastiskt rolig och minnesvärd upplevelse. Jag ler vid minnet av att jag faktiskt hade pojkvän då och mobiltelefoner fanns ju inte ens i fantastin utan det var en betaltelefon i ett trångt utrymme under en trappa inne i köket, som gällde för att nå omvärlden. Det båset satt jag i många gånger. Redan då var jag en nattuggla och då mina båda rumskamrater somnat, satt jag och skrev brev hem till familj, vänner och pojkvän. Tror jag fick mest post varje lunch då den delades ut :) . Jag åkte dit utan att känna en själ och åkte därifrån med massor av vänner.

Här är en bild från vackra Gransnäs som jag kopierat från deras hemsida:



Till höger husen vi bodde i och i bakgrunden sjön där vi badade, paddlade kanot och växtfärgade garn.

Linnéa har varit väldigt positiv till lägertanken, men så kom flytten till London och ställde till det lite. När vi kommer hem på sommarlov nästa år vill vi ju träffa släkt och vänner och det hinner ju inte L så mycket om  hon ska på läger. Dessutom träffas de någon/några helger på våren innan och det är svårt när vi bor här. Så vi bestämde oss för att undersöka möjligheten till konfirmation i London och vet nu att det går att genomföra här. Förra helgen var det konfirmationsinskrivning och vi bestämde oss för att åka dit och se hur många konfirmander som skulle dyka upp.

Erfarna av hur lång tid tunnelbanan tar och vad den kostar när vi inte skaffat gratiskort till barnen, gjorde att vi bestämde oss för att pröva att köra in till London. Smart drag. Vi visste att det först var gudstjänst kl 11 och därefter inskrivning, så vi åkte i god tid. Det var lite trafik och tog bara 25 min till kyrkporten och kl 10.10 får man en så här bra parkering:


Under gudstjänsten kunde Malin och Johan vara i söndagsskolan. Finns det sådana hemma i svenska kyrkan fortfarande? De sjöng och lekte lite. Ibland spelar de pingis eller pysslar. Det verkar trevligt och de brukar vara 10-15 barn. Dock lite yngre, så det är inte precis något för Malin, men de tyckte hon kunde vara lite hjälpfröken.

Kyrkan var fullsatt! Eller den blev efterhand i alla fall, jag vet inte om det berodde på Londontrafiken att folk droppade in efterhand, det kändes ganska märkligt i sig. Kyrkan får inga bidrag från Svenska kyrkan i Sverige utan måste helt stå på egna ben genom donationer. Det löses genom att man "rekommenderar" alla som vill komma regelbundet att betala 75 pund per familj och år. Det känns nog som en medlemsavgift för de flesta, men de får inte ta betalt för att vara med i kyrkan därför klassas det som en donation.

Utanför kyrksalen satt en vacker tavla och på olika ställen på den var inskrivet namn. Det var vilken svensk familj eller svensk "klubb" (t ex SWEA) som var ansvarig för att sätta blommor till altaret till den veckans gudstjänst. Charmigt och personligt.

Kyrkan har en helt ny ung präst som är en av två ledare för konfirmanderna. Han var underbar. 34 år och mycket humor. Denna dag hade de bestämt sig för att dela ut ett papper om varför vi gör som vi gör i kyrkan och det pratade de om med jämna mellanrum. Väldigt avslappnat och positivt. T ex kom kantorn ner och berättade vad en gradualpsalm var innan vi skulle sjunga det. Och när prästen kom upp i predikstolen sa han att "predikan, det var helt enkelt prästens tillfälle att få prata oemotsagd". :-)

Prästen berättade att han var yngst av fem syskon och hänvisade till dagens bibeltext kring vem han kände igen sig som och vem hans äldsta syster var. Det var 15:e söndagen efter trefaldighet och han berättade om en konfirmationsledare som skulle läsa en av dagens bibeltexter och då han kom till att Jesus sa "ta emot mitt ok" (det handlade om att få avlastning) läser den unge ledaren "ta emot mitt o k" (som i okey). Prästen tyckte det var jättebra och sa att det var precis vad det handlade om, att Jesus gav oss okey på att vi ska ha hjälp att bära våra bördor. Typ.

Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe och då gick konfirmander och föräldrar med prästen Anders och unga diakon Maja till biblioteket. Maja satte ett fat kanelbullar på bordet och sa leende "när folk tänker på svenska kyrkan i London är det tyvärr inte Jesus vi är mest kända för utan våra kanelbullar".

Sju vill konfirmationsläsa här i år (förra året var de fyra), fyra killar och tre tjejer. De kommer att träffas två helger i höst samt hjälpa till på den "berömda" julmarknaden som hålls i lokalerna. När de träffas på helgerna börjar de söndagen med gudstjänst, utöver det ska de besöka en gudstjänst under jullovet där de befinner sig då. Sedan träffas de en helg i månaden under våren. Över valborgshelgen åker de till Paris eller Bryssel för att träffa de svenska konfirmanderna där. Den 12 juni är det konfirmation.

Vi var alla tre väldigt positiva, så vi kör här. Det kommer att bli en liten men naggande god grupp och förhoppningsvis lär L känna några trevliga svenska ungdomar. Tyvärr var ingen av de två andra tjejerna där i söndags, men vi hoppas att de är bra.

Naturligtvis var det en "världen är liten"-upplevelse när vi satt där. Pappan som satt bredvid mig berättade var i Sverige han kom ifrån och så sa jag att därifrån kommer ju också den och den. Då visade det sig att de var nära vänner och hade varit best men och toastmasters på varandras bröllop och kanske hade vi två också träffats när den gemensamma bekanten gifte sig. Märkligt!

Efter kyrkan blev det lunch på en väldigt fin genuin kinarestaurang. Glömt allt vad vi menar är kinamat hemma. Tre åt med stor och god aptit. Två inte. Gissa vilka...? Nej, ni behöver inte, alla vet :) .

Vi beställde dock ganska ofarliga rätter, inga dumplings här inte.

Därefter blev det shopping. Malin hade ett stort projekt och till det behövde hon lite material och detsamma gällde för Linnéa. Vi fick också tag i några korgar med lock till barnens badrum där de kan ha diverse tofsar och annat. Vi gick mycket och långt. Johan tyckte det var lite segt. Skönt att kunna ta bilen hem och då var klockan dessvärre redan 17.

OJ, nu när jag sitter här och skriver. NU kom det en bil och levererade Rikards väska som försvann på flyget för 1,5 vecka sedan!

Tjingeling,
Ingrid

Första besöket i vårt hus - Erik

I helgen hade alla barn var sin större sak som krävde sin uppmärksamhet och tid. Det var vad vi ägnade helgen åt.

Först ut var Johan. Han tycker vi har bott här en evighet nu och han vill leka med kompisar. Trots att de hinner leka på raster, fritids och är tillsammans med kompisarna hela dagen i skolan, så är i alla fall mina barn sådana att det räknas inte riktigt. Leka hemma är det som gäller.

Sedan dag 1 här hänger Johan och Erik ihop som ler och långhalm. Under en dryg veckas tid tjatade Johan om att jag skulle ringa till Eriks föräldrar och bestämma en tid. De hade bestämt att de skulle leka första gången hemma hos oss. Jag förhalade det och gled lite på svaren och sanningen var att vi inte ens fått en klasslista så jag hade inget nummer. Johan fick en lapp med mitt nummer som han gav till Erik och var väldigt besviken över att inte de ringde samma kväll.

Torsdag kväll kom Johan hem med klasslistan och ville att jag skulle ringa på stående fot. Jag var lite stressad till mötet på skolan, men Johan tyckte han kunde ringa själv. Jag sa att han skulle vänta och så kunde vi ringa när jag kom hem eller nästa dag.

Då jag kom hem från mötet upplystes jag av tjejerna (Johan sov) om att Johan hade tagit saken i egna händer och ringt till Erik. Han hade pratat med mamman som naturligtvis efter en stund frågat efter mig. Till saken hör att jag lärt barnen att om det ringer någon okänd när de är ensamma hemma och den personen vill prata med mig, så ska de inte säga att jag är borta utan att jag är upptagen. Alltså frågar mamman efter mig, varpå Johan teaterviskar till tjejerna "Vad heter upptagen?" och får till svar "Busy" och så säger han till Eriks mamma att jag inte kan prata för att jag är "busy". Tjena! Hon måste ju ha tänkt att jag var världens märkligaste mamma (hon var amerikan och de har järnkoll på sina barn) som låter Johan ringa en kompis själv första gången och själv ids jag inte ens prata med henne....

Nåväl, det var ju bara att ta tag i det och följa upp samtalet på fredagen och bestämma att Erik skulle komma hit och leka efter lunch på lördagen. Jag var inte så superpositiv eftersom huset fortfarande är i kaos, men men. (Kanske bättre att de kommer hit och leker i ett kaos nu än om en månad och förvånar sig över att det fortfarande är kaos då... :) )

Detta förde dock det goda med sig att vi i ett rasande tempo gjorde ett välbehövligt ryck i uppackningen här hemma (Tack Johan!) och åtta kartonger tömdes i ett nafs. Ja, några andra saker blev lidande, det är ju inte så att vi låter bli att plocka upp bara för att vi inte vill, men det var det värt. Jag bakade också snabbt den första kladdkakan här och glömde den i ugnen då jag inte hittat äggklockan, men den överlevde (kakan alltså) och blev väldigt god. Kanske bra att den inte blev för kladdig då det inte är svenska ägg och jag inte satt mig in i salmonellastatusen här...

Pojkarna försvann och lekte oavbrutet i 3,5 timme. De hade jättekul ihop och det är en väldigt rolig och trevlig kille. När mamman kom för att hämta stannade hon och fikade och vi hade en trevlig pratstund. De har fem söner, så jag tänkte att de kanske har det lika rörigt som vi hemma... eller är det precis tvärtom, perfekt ordning för att det ska fungera. De har bott utomlands i sju år och hon kände sig ganska redo att flytta hemåt, men hon tror att om ett år ska de till en annan destination till innan de flyttar tillbaka till USA. Innan de kom hit bodde de i Kina i fem år och hon tyckte onekligen att det var mycket enklare, trevligare och bättre att bo här. De bor i en by där vi tittade på två hus och det är inte långt härifrån. Perfekt!

Johan var väldigt nöjd och tacksam över att vi fick till det så att Erik kom hit, så det var värt allt och jag beundrar hans envishet för att se till att det blev verklighet. Nu står Malin på tur och vill ha hit en kompis snarast, hon planerar för imorgon. Vi får väl se...

Ingrid

Punktering

TÄNK att få göra en sak i taget. Det är ju en utopi som ingen vanlig människa kan leva i, men då och då tänker man vad annorlunda allt skulle vara om man gjorde det. Och tråkigare kanske...

Just nu tänker jag på hur enkelt det skulle vara att packa upp alla kartonger om bara Rikard och jag var hemma och inget annat störde (gärna mat levererad hit två gånger om dagen, när jag ändå önskar). Det skulle garanterat vara gjort på tre dagar.

Med då skulle inte Rikard jobba de dagarna, barnen skulle inte vara i skolan utan på ett trevligt läger någonstans, inga papper skulle ramla in, ingen skulle bli sjuk, datorn skulle vara avstängd och bilen skulle inte få punktering.

Just det, PUNKTERING! Hur ofta får man det? En gång var tredje år i snitt? Kanske inte ens så ofta. Jag fick ju det i alla fall i Danmark när jag var ensam på en parkering och Rikard onåbar. Typiskt dålig timing. Som TUR var ryckte Tara ut och hjälpte mig! Minns ni?

Thanks TARA, you are still my hero!

I fredags då Rikard kört hem L från fotbollsmatchen skulle R bara snabbt till affären, då det sa poooooofffffff. Punktering! Ja, varför inte. Jag undrar om NÅGON punktering kommer lämpligt...?? Såklart inte.

Tror inte R var så cool att han tog något foto på eländet, men han var så cool att han lämnade bilen gick hem och hade myskväll, för att gå upp tidigt lördag morgon istället och gå tillbaka till bilen för att byta däck. Som tur var hände det nära vårt hus. DET var ju bra!

När han slet där i arla morgonstund kom en engelsk dam gående och hälsade direkt "Good Morning", varpå hon såg vad Rikard höll på med och fortsatte "Or not". Riktigt kul!

Senare på dagen fick Rikard fatt i rätt verkstad och reservhjulet utbytt mot ett nytt riktigt och allt slutade väl.

Därmed blev det ingen mat handlad till fredagkvällen utan Rikard gick förbi PizzaExpress och kom hem med denna godbit istället:

Men titta, vilket fusk när man lyfter på salladen :-)) ....................

"Byt gärna ut en del av pizzan mot en sallad." Här tar de sitt ansvar. Föredömligt :) !

OJ, vad vi lärde oss förra veckan! Om läkare, om folk som bor i vår by, om ambassadröstning, om utlandskonfirmation (ej redovisat här ännu), om englandssvenskar, om nya engelska ord, om skolan, om nya butiker och om bilverkstäder!

Mina nya ord engelska förra veckan var:

• Leap=Hoppa (De använder det hela tiden, där jag varit van att använda jump, använder de här leap.)
• Liaison=Samordnare (Det är liaison överallt på skolan och på alla stadier finns "liaison parents" som är typ klassmamma.)
• Concessions=Medgivande, tillmötesgående...??? (Jag är uppskriven för att hjälpa till under en hemmamatch på Malins volleyboll och ska då "help with concessions". Hmmm, fick veta att det innebär att sälja dricka, korv och snacks typ.)

Karin D, ja jag tänkte att jag skulle pröva en ny design. Den förra var liksom en väg för att visa att vi var på väg hit... Den här hade lite kartor som ska visa att vi är lite ute i världen och så är den höstbrun, ha ha. Kanske blir det FÖR murrigt.
Ja, visst har man blivit itutad att vi har världens bästa sjukvård, men det kanske vi inte har....??

Ingrid

Vi har röstat!

Vi har uppfyllt vår medborgerliga plikt och röstat. Ja, jag tillhör dem som tycker att det är allas plikt att ta någon sorts ställning och gå till val.

Vanligtvis brukar vi alltid rösta på valdagen. Jag tycker att det är något speciellt att gå till vallokalen och låta barnen följa med och prata om varför vi röstar och hur viktigt det är.

Här i England kan vi inte rösta på valdagen, men väl i förväg på t ex ambassaden eller svenska skolan i London. Det verkade rätt kul det också och eftersom vi inte hade varit på ambassaden, så valde vi det.

Nu är tiderna för att kunna rösta lite begränsade och min plan var att vi skulle göra det i helgen, helst på söndagen när vi ändå skulle till London, men då var ambassaden stängd. På lördagen var vi uppbokade, men så kom Rikard på att vi kunde åka in på fredagen då barnen var i skolan. Han kom nämligen med flyget från Irland på morgonen och så kunde vi ta det på vägen innan han skulle jobba. Riktigt på vägen var det inte och försenad var han (bagaget som försvann för honom en dryg vecka tidigare har han heller inte fått tillbaka ÄN!).

Till slut kom vi i alla fall till ambassaden en halvtimme innan de stängde röstandet:

Svenska flaggan syns inte, men de tre kronorna kom ju delvis med i bild.

Jag vet inte vad jag väntat mig, men lika positivt och trevligt som det var att komma till Svenska kyrkan första gången, lika trist var det att komma till ambassaden. Jag trodde det skulle vara ett öppet trevligt ställe, bland annat för representation och ett ställe för svenskar att mötas och få hjälp, men nix. Inte i entrén dit vi kom i alla fall. Ett ganska trist ställe.
Det gick i alla fall väldigt bra och enkelt att rösta (även utan röstkort) och två unga trevliga tjejer gjorde processen kort och effektiv, så den faktiskt väldigt långa raden av röstare, betades av i gott tempo.

Barnen är lite upprörda av att inte få veta vad vi röstade på, jag har till och med glömt att fråga Rikard vad han röstade på, ha ha. Har förstått att det är väldigt svenskt att inte prata om vad man röstar på. Bland amerikanerna på skolan vet alla vem som är demokrat och vem som är repulblikan. Det viktigaste är dock att alla röstar efter sin övertygelse!

Vi övervägde kort en trevlig lunch inne i London, men båda var vi rätt stressade hemåt, så vi köpte färdig suchi och tog med istället. Ganska många timmar blev det totalt för att kunna vara på ambassaden i max 15 min och rösta...
Nu har ni ert kvar (jag vet att en del av er redan poströstat). Rösta på allihop!

På söndag är det valvaka i Svenska kyrkan. Hur blir det när alla röstar på olika partier... ingen kan vara glad för någon annan kommer alltid att vara besviken... Jag tror vi hoppar det.

Britt, usch ja, vad det kan hända mycket om man glömmer spisen! Vi trodde heller aldrig att L skulle spela fotboll, men Cross Countryn var ju som du vet inget alternativ och Volleyboll ville hon inte. Hon tycker överraskande nog att det är väldigt kul och i november byter de. Då är det tre nya sporter som tar vid över vintersäsongen. Då väljer hon säkert simning.

Karin, det har jag aldrig tänkt på men såklart kan det börja brinna från en vanlig spis också om man har otur! Hemskt! Du har rätt. Mikron är ett bra alternativ och couscous och pulvermos funkar med hjälp av vattenkokaren :) .
Ingrid

Malins öroninflammation

Förra veckan hade jag inte mer än kommit i säng efter mitt restaurangbesök med Lena på Jamie Olivers Fifteen, så vaknade Malin och hade ont i örat. Klockan var 1.20 och Rikard skulle upp klockan 5 för att hinna med ett flyg.

Trots att Malin kom in och låg hos oss, fick smärtstillande och näsdroppar, så jämrade hon sig hela natten. Det var länge sedan något av barnen hade SÅ ont i örat. Typiskt att R skulle iväg och typiskt att vi inte hunnit skriva  in oss hos läkare här ännu. Vi har ju fått en rekommendation om läkare och gick dit i augusti, men den läkare vi ville ha som "husläkare" hade inskrivning av nya patienter i september. Vi bestämde oss för att inte bli sjuka i augusti och vänta till september, men än har vi inte hunnit gå dit, samt fylla i ALLA papper som skulle göras x 5.

Det var ju inget att göra. Rikard flög iväg. Linnéa och Johan åkte med bussen. Jag lyckades hitta ett telefonnummer till Middle schools expedition för sjukanmälan. Sedan fyllde jag hjälpligt i pappren för Malin och gick med henne till doktorn. Jag förklarade hur det var och de var så snälla och registrerade Malin, bad oss sitta ned och gav oss en tid en halvtimme senare.

Inne hos doktorn, som är den vi ska tillhöra, gick det jättebra. Han var mycket trevlig, verkade kompetent, var intresserad av oss och bestämde sig för att skriva ut två olika starka smärtstillande tabletter till henne, de skulle komplettera varandra. Dessutom skrev han ut penicillin som hon skulle börja med dagen efter om det inte blev bättre.

Apoteket låg strax intill, så vi gick direkt dit. Jag tänkte bara ta ut det smärtstillande för jag vet att öroninflammationer ofta går över av sig själv, men hon som jobbade där "förstod inte varför jag inte skulle ta ut allt när det ändå var gratis, det var väl mer praktiskt," så jag gjorde det. Orkade inte argumentera, penicillinet kunde ju komma till användning en annan gång. (Eller kunde jag använda det till min pågående bihåleinflammation...)

Alltså fick jag konstaterat att i alla fall för barn, är läkarbesök och mediciner helt gratis här. Det hade jag inte väntat mig.

Det smärtstillande gjorde verkan och hon kände sig bättre av och till under dagen. Vi väntade ända till kvällen dagen därpå med penicillinet, men hon hade fortfarande ont i örat så fort det smärtstillande avtog, så då började hon med penicillin och i måndags kände hon sig helt bra. Fast hon äter såklart upp sin kur, som är på slutet nu.

Så då har vi lärt oss hur vi gör om vi blir sjuka också...

Ingrid

Det brinner!

Det här med gasspis har ju verkligen både upp- och nedsidor!

Det går ju otroligt snabbt att värma något (men det gör det ju på de nya induktionsspisarna också...) och det är bra.

Mindre bra var häromdagen då jag satte på spisen och vände mig om för att strax därefter se det brinna bredvid platten! Då hade jag lite hushållspapper som låg på bänken bredvid som dragit till sig elden och flammat upp.

Nu gick det bra för jag slängde bara ner elden i diskhon och spolade med vatten, men jag insåg att det är ju inte läge att springa på toaletten medan man lagar mat... Det är nog ständig närvaro i köket då plattorna är igång. SÅKLART gäller det alla spisar, men i vanliga fall brukar jag lämna t ex kokande potatis på svag värme om det behövs.

Insåg också att barnen plötsligt inte kommer att ha möjlighet att laga enklare mat själva som de faktiskt har gjort tidigare. De gillar att steka köttbullar och göra potatismos ibland.... MEN det kanske blir som med "ensam hemma"-tanken. Jag ger upp den lika snabbt som jag bestämt den, när behovet av egen matlagning är tillräckligt stort. Vi får se....

Helen, HEJ vad kul att se dig här! Jag förstår att du har det SÅ bra i Australien och att det inte är några flyttplaner på gång just nu... Visst tar det tid att skriva. Nästan för mycket ibland :-) , men det blir ju som en kul dagbok för framtiden också. Har nog övat upp en helt ny hastighet på tangentbordet sedan jag började blogga! Det är helt riktigt mycket praktiskt nu i början här, men det går fint. Hoppas det gått bra för dig i Sydney idag!! Kram!

Britt, jag ska be Rikard svara själv och förbjuda ordet "bra" :-) . Ja, visst var torktumlardag ett bra ord, jag tyckte det passade så bra för hur helgen kändes. Lite för mycket info är det, men jag räknar med att det mattas snart.
Chokladen var förstås köpt och skickad hit från USA. Tyvärr är den också slut nu, så vi kan inte bjuda på någon när ni kommer hit.

Märtha, ränderna går aldrig ur, så lärare du är. Naturligtvis har du helt rätt! Det heter "at school", jag ska meddela R så att han skärper sig :-) . Prepositionerna är nästan det enda L gör fel på ibland nuförtiden på engelskan, hon har blivit väldigt duktig och när vi flyttar härifrån är hon nog nästan som en inföding. Toppen!
Vad kul med uppfräschning av sovrummet! Maila över en bild när ni är klara så vi får se hur det blev!

Ingrid

Linnéa skriver :)

Hejsan hoppsan! :D

Nu ska jag skriva om fotbollen på skolan. Jag har börjat på fotboll och vi har rätt så många matcher (som man nog alltid har!) I alla fall så hade jag min första match någonsin nu i fredags. Pappa var och kollade, han skulle gå hem och laga mat men han stannade hela matchen.

Vår coach är inte så bra och han tycker att vi är väldigt dåliga, så han var inte ens där och kollade på oss under matchen, i stället var Mr. Surguy där och hjälpte oss. Han är "Ledaren" av all sport i high school, han är JÄTTE duktig lärare tycker jag :)

Det slutade 1-0 till oss (vi spelade mot Paris) Jag var jätte glad när jag kom hem men kunde inte komma på fotbollen dagen efter för att jag hade tennis så.

Senare ska vi åka till Paris och spela mot dom igen tror jag :S

här kommer lite bilder jag är nr. 8 :)

                            Hon som har svarrt/lila hår är min "bästis" här :) :)

För några dagar sen hade vi fotografering i skolan, då hade jag köpt en blus som ser ut nästan

exakt som en i en animerad serie. Så här såg det ut: