Beaconsfield Fayre

Vy över vår by.

Även om skolan drog igång med full styrka för barnen, så var det ändå lite mjukstart eftersom redan första helgen var en långhelg med helgdag på måndagen i andra skolveckan. Den helgdagen markerar slutet på semestrarna i England och därför är alla lediga.

Att vara tillbaka för sitt andra år i ett nytt land innebär att man inte börjar om från början med allting, att man faktiskt har något att komma tillbaka till och att man inser att man längtat efter saker och vänner då man varit iväg på semester. Det var faktiskt riktigt skönt att vara "hemma" igen. Barnen hade naturligtvis längtat efter sina vänner, men även jag insåg att jag saknat flera av de jag lärt känna under vårt första år i England.

Redan på lördag kvällen strålade vi samman med "gamla" vänner, då vi åt middag med den amerikanska familjen på gatan. Barnen åt pizza hemma hos oss medan vi vuxna gick till Royal Saracens Head i byn och åt. De hade också haft ett skönt sommarlov om än föräldrarna jobbat ganska mycket. De kommer från Minnesota och barnen hade varit på läger när de var hemma där, vilket varit jättekul. Jag tänker på filmen "Parent Trap" när de berättar om sina sommar "camps" :) .

Söndagen bjöd på skapligt väder så Johan tog chansen att åka hem till Frederik för ett dopp i poolen samt lek några timmar. Det var såklart hur roligt och mysigt som helst.

På måndagen var det dags för Beaconsfield Fayre. Det är ett årligt event i byn och något av det första vi upplevde här när vi flyttade hit. Konceptet verkar inte förändras så mycket från år till år, så faktum var att det här var första gången jag fick en deja by känsla och kände lite av "here we go again", "det här har jag ju gjort förut". Det överrumplade mig att jag kände så, jag är inte precis den rastlösa typen utan gillar traditioner. Nåväl, BARNEN tyckte det var jättekul för i år var de med VÄNNER när vi var där. Förra året kände de INGEN.

Fayren kan beskrivas som en slags marknad med klassiska marknadsinslag, men med det unika att de varje år har ett lopp där fyra personer ska springa en bana bärandes en femte person liggandes på en bår. Utklädning är en viktig del av loppet och publiken kan i förväg satsa pengar på vem de tror vinner. Alltihop är till stor del SÅKLART ett välgörenhetsprojekt.

Loppet har utvecklats, på samma sätt som vi har minivasalopp i Sverige, så fanns det här ett minilopp för barn som var i full gång när vi kom. Barnen sprang (naturligtvis av säkerhetsskäl) inte med en människa på en bår, utan ett mjukdjur :) . Gulligt, kul och charmigt!

Ett lag är på väg i mål, medan ett annat med sjalettbarn är i startgroparna.

Fina veteranbilar ställdes ut:

I församlingshemmet var det utställning och pristävling för amatörodlare:

Det bor många med gröna fingrar här.

Ibland är naturen så här busig!

Vi tog med oss Rowan och Reese på Fayren (de bor precis där det är, men föräldrarna var busy) och de hade aldrig varit uppe i kyrktornet förut, så Rikard gick upp där med barnen för att njuta av den fantastiska utsikten:

Här ser byn så fridfull ut och 90 grader till höger pågår
Fayren och det är verkligen proppfullt med folk.

Glad Reese på väg ner i kyrktornet

På kyrkogården var det loppis:

Men barnen var mer intresserade av något helt annat:

Rowan har ett obetalbart smile här tycker jag :) . SÅ nöjd!

Johan tycker sådana här saker är JÄTTEKUL! Man ska skjuta ner godis som står uppställt på hyllor och får det man lyckas träffa. Här är det Rowan som prövar lyckan:

Sedan kan man kasta bollar på konservburkar och slå med hammare på en sådan där sak som ska tjonga upp i toppen och säga pling. Lyckas man med det kan man vinna en stor uppblåsbar hammare. Det här är saker Johan älskar att göra och är bra på :) .

Det finns lite att välja på...

Så mycket gott de förpackat på säljande vis!

Plötsligt fick vi syn på den nya danska familjen, mamma Heidi var där med sönerna Andreas och Frederik. Det var jättekul att se dem och vi pratade till det var dags för det riktiga "bårloppet".

Heidi hade satsat på ett av lagen, men hon fick ingen utdelning :) .

Malin, Rowan, Johan, Frederik, Heidi och Andreas hejar på de tävlande.

I början ser de så här hurtiga ut:

Efter loppet ramlar de ihop på marken:

Har flera bilder där olika löpare ligger och flämtar efter andan.
Det måste vara SUPERTUNGT att springa på det sättet och snedbelastande.

Fler roliga lag:

Svettigt värre!

Ja, det ser livsfarligt ut.
Själv skulle jag aldrig våga ligga på båren :) .

Linnéa gick runt på fayren med ett helg gäng kompisar, totalt var de 10 pers och hade HUR kul som helst, glada att ses igen. Här är Linnéa med sin kompis Nyasha:

Fina tjejer!

Efter loppet gick barnen in i ett tält där man kunde få kela med diverse djur.

Spindlar

Kaniner och marsvin

Malin med orm

Linnéa med orm

Möss

Utanför tältet hittade Linnéas kompis de här hundarna:

Otroligt, man ser inte var den ena slutar och den andra börjar :) !

Efter alla djur kändes det rätt bra att dra sig hemåt.

Britt, jag blir så avundsjuk på att du lyckas se alla filmer jag vill se!! Här kommer vi aldrig iväg på bio. Tyvärr! Kul att höra vad du tyckte om Thatcher filmen!
Ja, tänk om dessa Dahl-noveller fanns översatta till svenska, det skulle varit toppen. Tror inte att de är det, men det kanske kommer. Ska berätta om de är värda att översätta när jag läst ut boken.
Nu är ni hos Lina och firar utan oss :( . Kram.

Karin, du har rätt, noveller är underskattat! Väldigt effektiv läsning dessutom på något sätt, inget dravel utan en bra story, rätt på bara. Lovar att återkomma. Har minst fyra böcker igång just nu. Har inte läst så mycket riktiga böcker som jag gör nu på decennier. Det beror på att jag läser ungdomsböcker parallellt med barnen, bokklubbsböcker och engelska böcker jag vill passa på med. Jättekul, men samtidigt finns inte lästiden, så det blir lite svårt att få ihop det, men jag försöker.

Astrid, Limhamn är jättefint så det blir nog toppenbra för dem. Har de bestämt skola? Jag är jättenyfiken på att höra hur de resonerar :) . Ska inte pappan flytta med hem nu? Hur är det med han som är känd från pressen ;) ?

Hoppas ni alla har en skön helg! Här är det regnigt idag!

Kram Ingrid

Roald Dahl för vuxna

Roald Dahl är verkligen en av mina favoritförfattare. Tycker han har skrivit SÅ många fantastiska böcker för barn. Matilda är vår favorit och den har nu satts upp som teater här i London. Det är i princip utsålt, men den är förlängd ett halvår och jag hoppas vi får till biljetter för den föreställningen.

Förra året hittade jag en jättefin självbiograi av Roald Dahl. Idag var jag på biblioteket här och fick syn något helt nytt, nämligen boken till vänster ovan. Det visar sig att Dahl skrivit ganska många noveller för vuxna, många gånger för olika tidningar eller magasin. I höstas började man ge ut många av novellerna i novellsamlingar och ovan syns två av dem.

Naturligtvis lånade jag boken idag och den är helt ny. Trots att jag har många andra böcker igång just nu och en bokklubbsbok jag inte påbörjat än, fast det är diskussion på måndag, så kunde jag inte låta bli att börja titta lite på den första novellen då jag satt i bilen och väntade på att Johan skulle avsluta sin tennis. Det är något magiskt med vissa böcker, de bara drar en till sig. Den här boken var en sådan för mig.

Jag kan såklart inte ge något som helst utlåtande om boken ännu, men språket verkar inte besvärligt och jag gillade det lilla jag läste idag, så jag ser verkligen fram emot fortsättningen. Inser att jag måste passa på att läsa och låna så mycket av det unikt engelska så länge jag har chansen!

Britt, ja tänk om det vore så väl att det kom en ny klonad danskfamilj :) . Nej, det var förstås bara jag som skrev om gamla historiska fakta. Johan ser extra liten ut bredvid tjejerna eftersom de står i lite nedförssluttning och han står lägst. Mmm det känns faktiskt väldigt bra att du kan "försvara" mig och berätta vad jag gör. Tror min mamma också får göra det ganska ofta.

Karin, och ni är så fantastiska som står ut med att läsa om det gamla dravlet!! Ja, vi har otroligt kul tillsammans när vi jobbar här. Jag är så imponerad och glad över de många fantastiska kvinnor (några få män har väl också slunkit med, men mest är det tjejer) jag lärt känna här i England!

Astrid, vad kul! Är det klart att dottern med familj flyttar hem? Vad tycker de om det? Kul för er blir det i alla fall! Ska hon jobba då? Oj, vad mycket frågor som kommer upp i huvudet när jag tänker på det :) . Hon verkar också ha varit en engagerad mamma på deras internationella skola. Med våra erfarenheter tror jag att de kommer att sakna Dubai när de flyttar hem, men det blir säkert också väldigt skönt att få landa och rota sig där man har sina rötter.

Kram allihop!
Ingrid

Nytt skolår för mamman

Nytt skolår för barnen, innebar också nytt skolår för undertecknad och det drog igång med en rivstart.

På tisdagen, dagen efter skolan börjat, hade vi ett informellt möte hemma hos oss. Det var Kate, som jag skulle leda Multikulturella gruppen med, samt PTSAs ordförande Stephanie som behövde stämma av. Vårt uppdrag var ganska luddigt, både vad avsåg det vi absolut var ansvariga för och hur mycket vi kunde ta ut svängarna på eget bevåg när det gällde nya idéer. Jag ville ha klart för mig vad som minimum förväntades, så vi hade det på banan först för att sedan kunna bygga vidare med våra nya idéer.

Även om Kate och jag som personer är väldigt olika, har vi det gemensamt att vi båda är otroligt ambitiösa och målinriktade. Däremot tar det sig ofta olika uttryck. Jag är den mer organiserade av oss, hon är den som har tusen idéer, men inte funderar igenom dem hela vägen innan hon agerar. Jag tänker kvalité före kvantitet, Kate tänker kvantitet (men det är inte normalt dålig kvalité för det!). Jag tänker färre men värre, Kate tänker lite av allt. Det är väldigt lätt att samarbeta med Kate, för hon är beredd att hugga i var än det behövs. Hon är också mycket bra på att inte ta kritik personligt, hon kan lätt erkänna sina misstag och så tar vi nya tag och glömmer det som blev fel. Inget ältande där. Hon är kock och har gått hundratals matlagningskurser och gör den mest himmelska mat av alla slag. Bara det är en toppenresurs :) .

Så kl 10 tisdag morgon stod bordet dukat med nybakade rosenbullar och kladdkaka, precis i tid till Stephanie och Kate anlände. Det blev ett jättebra möte där Steph talade om vad hon tyckte var viktigast att vi fokuserade på samt vilka fallgropar och svårigheter våra föregångare gått igenom. Steph lämnade efter 1,5 tim och sedan fortsatte Kate och jag själva att lägga upp planer. Mest akut var nästa dags "Bagel Breakfast", som är ett slags välkomst/upptaktsmöte. Sedan var det allt praktiskt med hur vi skulle få ihop vårt team, vad vi måste göra och vad vi ville göra. Var inte klara förrän barnen kom hem från skolan, men då kändes det som om vi hade lite mer klart för oss vad vi skulle börja i vårt arbete.

På onsdagens Bagel Breakfast var det en del allmän information och välkomstfraser, samt att nyckelpersoner på skolan och vi i PTSA, blev presenterade. Sedan stod alla i PTSA vid var sitt bord och berättade för alla nya och gamla föräldrar som minglade omkring, om vad de olika styrelsemedlemmarna jobbar med. Vi hade speciella "namnskyltar" som vi alltid använder när det är något evenemang. Kate och jag hade ett fint bord med flaggor och skyltar, samt ett papper där de som var intresserade av att vara landsrepresentanter kunde skriva upp sig. Det gick SÅ bra. Vi pratade oss varma för vårt team och den ena efter den andra ville vara med. TOPPEN!

Efter Bagel Breakfast gick jag faktiskt hem och handplockade ett antal medlemmar till vårt team genom att helt enkelt maila personer jag gillar och som jag vet är engagerade och kommer från länder som inte hade någon representant. Jag frågade om de inte ville vara med i vårt superroliga, intressanta team och SÅKLART ville alla jag frågade det. Kul!

Skolan hade vid årets början elever som representerade 47 länder. Det är ca 35-40% som är från USA vilket är det land som är största av de på skolan, många andra länder representeras av endast en familj, men det är fantastiskt med den här stora mixen av människor från hela världen. Då vi var klara med vår första uppbyggnad av vårt team var vi 29 landsrepresentanter! Vissa länder har två representanter, men det var ändå SÅ bra. Jag hade varit med på Multikulturella möten förra skolåret och då brukade det vara ca 5 personer som kom, så jag var SUPERNÖJD med vår styrka. Även om inte alla 29 kommer på mötena och några har hoppat av och andra kommit till under året, så brukar vi i alla fall vara ca 15 pers på våra månadsmöten och det är ganska lagom.

När man inte är upptagen med något annat första skolveckan är det ett evigt kompletteringshandlande av allehanda saker barnen behöver i skolan. Registerblad till pärmar, block, pennor, passare etc etc. Jag tittar tillbaka i mailboxen för att se vad jag gjorde den där veckan och slås av hur EXTREMT många mail jag skickade till höger och vänster. Känns lite som en klapp på huvudet med tanke på att jag ibland själv glömmer vad jag har gjort.

Det var dock mest roligheter hela den där första skolveckan. På fredagen åt jag lunch med Amy. Minns inte ens säkert var, men tror det var hemma hos henne faktiskt. Det var jättemysigt och jag blev bara lite avundsjuk då hon visade bilder på deras nyinköpta hus i Florida, precis vid havet.

På fredagen när barnen kom hem åkte Malin, Johan och jag för första gången hem till den nya danska familjen. Heidi hade gjort några nyttiga supergoda scones som t o m Malin tyckte var mumsiga. Deras hus var något alldeles extra. HELT fantastiskt fint! Trädgården gigantisk och poolen därute otroligt lockande. Johan och Frederik hittade varandra direkt. Hade SÅ kul tillsammans. Malin och Andreas var mer trevande, men jag tror alla fyra hade rätt kul ihop och de stora tyckte det var mysigt att bara sitta och prata också.

För såväl Middle School som High School var det "tryouts" till sporterna efter skolan. Linnéa bestämde sig för att inte göra något den första perioden. Hon gillar verkligen varken fotboll eller löpning och det var ok. Malin ville spela volleyboll som förra året och kom med i det, så hon var nöjd.

Så i full gång var även jag från skolstarten och kanske är det allra bäst på det sättet. Det gör att man får en känsla av allt spännande som ligger framför en och det gillar jag.

Ingrid

Skolstart

Redo för skolstart!

Den 22 augusti var det dags för skolstart. Obligatoriskt skolstartsfoto togs, se ovan. Att jag här också tycker det är kul att ta ett kort med skolbussen, tyckte barnen den här gången var tämligen pinsamt :)  (men jag är ändå säker på att de tycker det är kul att ha i framtiden).

Ny större skolbuss med en chaufför som kör mycket lugnare!

Alla tre barnen tyckte det var jättekul att börja skolan igen och faktum är att alla trivs väldigt bra. Jag kan egentligen inte säga att någon av dem någon gång sagt att de inte vill gå till skolan. Jag är verkligen riktigt glad för det. Jag minns när jag gick i skolan att man ungefär från mellanstadiet "skulle" tycka att det var tråkigt att gå i skolan, ÄVEN om jag tror att även då tyckte de flesta att det var rätt ok, för man har ju sina vänner där. Eftersom vi varit utomlands så länge nu, vet jag inte hur det är i svenska skolor. Vad säger ni som har barn? Tycker era barn det är kul att gå till skolan eller säger grupptrycket att det är tråkigt? Jag är tacksam för varje nytt år som barnen tycker det är mestadels kul.

Här får barnen en ny klass varje år. Inte bara för att många elever flyttar och nya tillkommer, utan för att de elever som är kvar mixas och delas upp i "nya" grupper. I lower school har du en lärare som du har i de flesta ämnen, ungefär som i Sverige. Läraren följer dock bara sina elever ett år, så en lärare som undervisar åk 3, får en ny klass med åk 3 barn varje år. Det fungerar bra och jag tror det fungerar bra hemma att ha samma lärare i tre år också. Kan inte säga vad jag föredrar. Det är kanske bara om det inte fungerar med en lärare som det är bra att inte behöva "dras" med honom/henne under så många år. Mixning av klasser inför varje år tycker jag däremot enbart är en fördel. Nya relationer byggs upp och gamla kan lätt bestå eftersom de alltid har rast samtidigt för hela årskursen.

Tjejerna har en "homeroom teacher" som de träffar 10 min varje morgon då de registrerar närvaro, men sedan har de olika lärare i alla sina åtta ämnen och ibland har de inte sin homeroom lärare i något ämne. Det är lite konstigt. I princip har de detta år nya lärare i nästan alla sina åtta ämnen (Malin hade 5 nya och Linnéa 6). Alltså var första dagarna jättespännande eftersom det var då de skulle träffa sina lärare och det gick super! Båda tjejerna fick ett positivt första intryck av alla sina nya lärare och i de flesta fall har det hållt i sig hela året, så här långt.

En del nya ämnen tillkom också. Malin fick ÄNTLIGEN Drama på schemat. Dessutom började hon i den avancerade mattegruppen som det före sommaren varit diskussioner om huruvida hon skulle gå i eller ej. Det var tur att hon fick göra det, för det har gått superbra. Linnéa började med Ekonomi, Fysik och Psykologi, som nya ämnen och slutade samtidigt med Kemi, Design Technology och Geografi. Linnéa fortsatte med Band men "tvingades" byta instrument från basklarinett till vanlig klarinett. Vi fick veta att det inte var ett instrument man får låna utan det var march iväg att köpa ett instrument. Det gick att hyra också, men ekonomiskt var det bättre att köpa och eventuellt sälja framöver. Inte bara tjejerna började med nya ämnen, även Johan hade något stort och spännande att se fram emot. Spanska. Det är det första andra språket de börjar med här och han tycker det är SÅ kul. Tror inte de lär sig så väldigt mycket och han kommer inte kunna följa upp det hemma i Sverige, men glädjen över att få lära sig ett nytt språk är fantastisk att se.

Alla barnen var sprudlande glada då de kom hem efter första skoldagen. Precis som man önskar :) .

Britt, du var nog den enda som klarade de svåra orden :) . Det är mycket frivilligt arbete här, men i rättvisans namn måste vi säga att det klart att det kan vara så, när många familjer har en mamma/pappa som inte jobbar. Jag är imponerad över att vi i Sverige (och Danmark för den delen) har så många "föräldrarkooperativ" på såväl dagis som skolor, vilka kräver enormt stora föräldrarinsatser av människor som arbetar heltid. Imponerande!
Skrattade när jag läste det du skrev om Lina och godiset på teatern :) .

Ingrid

PTSA

När man är sjuk går inget som man vill. Det går långsamt och blir fel. Förra veckan då jag var dålig krossade jag vinglas (av misstag :) ) och kunde inte separera vitor och gulor, när jag skulle baka. Det här inlägget var nästan klart när jag tryckte på en onödig knapp så det gick upp i rök. Det var så många saker som inte ville som jag och då tog jag mig ändå inte för så mycket!

På fredagen för precis en vecka sedan fick jag penicillin. Nu är jag frisk och har varit så hela veckan. Det har varit en intensiv vecka, men det är skönt att vara frisk, så det känns helt ok.

Jag gör ett försök att skriva om det här inlägget, något som är bland det absolut tråkigaste jag vet, men det ska nog gå bra. Det ska handla om PTSA och mitt deltagande där.

Förra våren blev jag tillfrågad om jag det här året ville leda skolans Multikulturella grupp tillsammans med Kate från Australien. Det ville jag gärna och tackade ja. Då visste jag inte att det samtidigt innebar att jag skulle sitta med i skolans PTSA-styrelse, utan det var en positiv överraskning. Mitt arbete med den multikulturella gruppen skiljer sig ganska mycket från det jobb som är kopplat till att sitta med i PTSA.

De flesta internationella skolor har en PTSA (Parent Teacher Student Association), fast den kan heta lite olika på olika skolor t ex PTO, PTA or PSO. Vår PTSA består av 22 föräldrar med olika funktioner. Vi träffas en gång i månaden och normalt är en representant från skolan med, normalt den administrativa chefen. Dessutom är alltid head of school och alla rektorer med i början för avstämning och information.

I PTSA finns såklart ordförande, sekreterare och kassör. Andra styrelsemedlemmar är t ex två representanter för varje division (Lower School, MS & HS). Dessa kallas "liaisons". De har regelbundna möten med rektorn för sin division, för att stämma av vad som är på gång. De skickar ut information till föräldrarna, de för fram synpunkter som kommer in till dem via föräldrarna, de arrangerar t ex julmys för eleverna och föräldrarvakter till skoldanser. Vi har klassföräldrar till varje klass, och divisions liaison-personerna samordnar dessa samt allt annat inom divisionen utifrån föräldrarnas perspektiv.

Vi har två personer i PTSA som är ansvariga för allt som vi säljer med skolans tryck på, t ex tröjor, muggar o dyl. En annan är välkomstansvarig och tar hand om alla nya familjer som kommer. Nytt för i år är en styrelsemedlem som är "social coordinator" och arrangerar sociala event för föräldrarna, t ex en pubquizkväll, coffee mornings eller fest. Det har gjorts lite sådant tidigare också, men i år är det mycket mer och det har varit väldigt uppskattat. Även Kate och jag arrangerar vissa saker för föräldrarna men då alltid utifrån en multikulturell vinkel.

Sedan finns det något som heter "sportliaisons" och de samarbetar med sportsektionen på skolan. De tar fram kläder till eleverna som de ska ha när de reser till olika idrottsevenmang. Sportliaisonspersonerna ser också till att hitta familjer som är beredda att ta emot elever från andra länder när det är tävlingar som vår skola står som värd för och alla deltagare som kommer hit ska vara inneboende i någon familj. Dessutom finns det ett antal andra personer i styrelsen.

Inför varje PTSA-möte skriver alla en rapport om vad de gjort sedan förra mötet, vad som är på gång och om det är något de vill ta upp på mötet. Dessa rapporter skickas ut i förväg till alla deltagare och ligger till underlag för vilken agenda som görs för mötet. Jag har fått för mig att det är ett amerikanskt sätt att bedriva styrelsearbete på, för de gör likadant i American Women's Club här. Jag har varit med i flera olika sorters styrelser i Sverige och där görs inte agendan till styrelsemöten på det sättet. Ibland tycker jag att det blir väldigt mycket rapporterande på ett papper om självklara saker som alla gör, men kanske besparar man en del tid på själva mötet genom att alla (i bästa fall) är pålästa om vad de övriga gjort i förväg. Mötena kan fokuseras på det som inrapporterats att vi vill diskutera.

PTSA är arrangör för vissa event under skolåret då de samlar in pengar, som sedan används till olika saker, t ex välgörenhet eller inköp till skolan av saker som ligger utanför skolans budget. Det kan vara musikinstrument eller speciella leksaker att ha på rasterna.

PTSA är bollplanket för skolledningen, t ex inför den årliga föräldrarundersökningen så är vi med och för fram synpunkter om vilka frågor som ska vara med. Då förändringar ska göras på skolan kan skolans ledning disktera det med PTSA och jag tror inte minst att det är bra för att få en första reaktion på vad deras idéer har för effekt på föräldrarna. Det blir ett bra tillfälle att justera idéer och planer innan man går ut brett. PTSA har ett formellt ansvar för att trycka på om saker som ständigt är relevanta för föräldrar, såsom för stora klasser eller dåligt med utrymme för HS eleverna att hänga på under rasterna.

Vi har ett ganska nytt intranät på skolan som varit mycket strul med. Inte minst är det ett problem att föräldrarna inte går in där och ser viktig information. Detta har varit ett stort samtalsämne under våra möten i år och jag vet inte hur många timmar vi lagt på detta.

Varannan vecka skickas ett informationsmeddelande ut till alla föräldrar från PTSA. Där försöker Kate och jag alltid ha med info om saker vi har på gång, t ex någon multikulturell lunch, en cooking show eller annat. Sedan skickar skolan ut meddelande varje vecka som gäller skolaktuella saker. Det skickas ut väldigt mycket till föräldrarna här, både via mail, via intranätet, via barnen och via post. Ändå missar många mycket, så det är lite grand ett problem med att se "skogen för alla träd". Alltså är det ständiga diskussioner om att inte skicka ut för mycket kontra att skicka ut saker så många gånger att folk inte missar det...

Jag tycker att det har varit otroligt kul att sitta med i PTSA och få förhandsinformation om ärenden som rör skolan, t ex nya lärare eller andra förändringar. Via PTSA har jag lärt känna flera föräldrar på skolan mycket bättre. Jag har också fått väldigt mycket mer insyn i hur en sådan här skola fungerar och leds. Spännande att jämföra med skolor hemma, både privata och kommunala. Jag är imponerad över det enorma frivilliga arbete som många lägger ned, inte MINST vår ordförande. Förutom det jobbet är hon ledare för flickscouterna på skolan, "Culinary Adventures" i American Women's club och när något arrangeras är hon nästan alltid på plats. Dessutom vet jag att hon har en del andra uppdrag. Fantastiskt!

Det enda tråkiga med våra PTSA-möten är att de varje månad hålls samma dag som vi har kaffemorgon med svenskorna i området där vi bor, men man kan ju inte vara med överallt. Även om jag gör mitt bästa för att försöka :) .

Britt, skönt att ni är hemma igen och att ni hade en så BRA semester! Som du sett missade du inget här på bloggen när ni var iväg, för jag hamnade i sjuksängen istället. Nu ska det dock bli ändring på det. Jag läste hårresande höga siffror om hur många som varit sjuka i Sverige. Har ingen koll på siffror härifrån :) .

Kim, nu hoppas jag att vi båda samt alla andra som varit sjuka (för det är uppenbart att vi inte är de enda) får vara friska! Har du fått ställa in arrangemang du var bokad på hela veckan? Jag har inte riktigt koll, då jag inte hunnit LÄSA bloggar heller :) . Kerstin och barnen saknade dig i Kristianstad.

Catharina, ja det var bra att jag fick penicillin, även om jag inbillade mig att jag skulle uthärda och klara mig utan. Fast det tog ett par dagar innan det verkade.
Vilket kaos ni hade på Distriktsmötet! Trist för de som ska leda mötet att vara sjuka! Gunilla blir dock en toppenbra DO tror jag, så det är kul!
Låter som det var bra timat med miniretreaten för dig! En hel helg låter lite väl länge tycker jag, ha ha.
Trist med alla krockar på era helger! Jag har inte heller varit på LCI någon gång och skulle gärna velat. Konsert låter däremot superkul! Där blir det inte retreattyst precis :) .

The not-yet-desperate housewife, tack! Det är så skönt när någon tycker synd om en :) .
Håller med, New Forest gör sig säkert mycket bättre i fint väder. Det ska vi faktiskt få denna helgen! Kanske läge att ge det en ny chans?

Astrid, ja nu är jag frisk! Skönt! Tänkte också att det var en VÄLDIGT spretig kör de satt ihop i programmet. Även om det var meningen, måste det vara SÅ svårt. Förebilden "Kören" som sänts från England, hade inte alls så mycket att greppa över. Den körledaren var först på en skola i ett fattigt område och en annan gång i en nedgången stad (lite mer likt det svenska), men jag tyckte ändå inte att olikheterna i den kören var lika stor som i det svenska programmet. Väldigt intressant är det i alla fall och fantastiskt att se vad som händer med oss människor när vi går utanför våra vanliga ramar!!

Jag önskar er alla en riktigt trevlig och frisk helg!

Kramar Ingrid

Nu får det räcka

Tack för alla krya på mig hälsningar!!

Jag tror varje dag ska vara den sista i sjukdom, men tji har jag fått hittills. Är inte alls van vid att vara sjuk och det suger musten ur mig, men det är förstås nyttigt att inse sin egen dödlighet med jämna mellanrum och sist jag var sjuk utöver lite vanliga förkylningar eller någon bihåleinflammation, är ca sju år sedan, så jag ska inte klaga alls.

Nu har jag dock varit sjuk i sex dagar och är innerligt trött på det. Hög feber flera dagar och igår morse gjorde en blixtrande bihåleinflammation grand entré i min vänstra ansiktshalva, som värker så att jag tror ögat trillar ur när som helst. Har inte gått till doktorn utan räknar med att det inte kan vara för evigt.

Rikard vaknade med 40 graders feber igår och var hemma från jobbet, men är idag återhämtad och tillbaka i arbete om än inte i perfekt högform. Linnéa ringde från skolan igår och var dålig. Hon gick direkt i säng när hon kom hem och somnade, men även hon verkade helt normal imorse. Kanske hägrade kvällens sleepover i trevliga tjejkompisars sällskap på bästa adress i London och fungerade som utmärkt botemedel?

Själv har jag massor av trevligheter att ägna mig åt, men inte känner jag mig friskare för det, bara mer och mer frustrerad över att inte få gjort det jag önskar. Denna sjuka verkar slå hårdast mot mammor, men idag har jag inte sovit på hela dagen och det är ett framsteg.

Samtidigt så vet jag att min sjukdom går över och det inom ganska kort tid trots allt. Tänker på alla som är drabbade av långvariga och mycket allvarligare sjukdomar, som måste kämpa och uthärda. Usch så tufft många har det!

Våra gäster har åkt hem och jag håller alla tummar för att vi inte skickat med dem några baciller... Inga gäster de kommande helgerna och det är ju riktigt bra. Hoppas förstås att vi ska tillfriskna och hinna göra massor av trevligheter istället.

Vad har ni för helgplaner?

Catharina, tvätt är ungefär det enda jag orkat ta hand om i veckan. Kräver inte så mycket att trycka igång en maskin :) . Skidresor ger ju så skrymmande tvätt, men nu är du säkert klar med det!

The not-yet-desperate housewife, usch vad trist att ni också är sjuka, men vad BRA att du klarat dig! Fortsätt så! Tyckte det var ett toppenbra svar till doktorn :) .

Märtha, jamen visst ÄR det precis så! Känslan av att känna sig frisk igen efter att man har varit sjuk, är fantastisk!! Jag tänkte ringt dig idag, men orkade inte. Mina bihålor är förfärliga och jag pendlar ännu mellan frossa och att känna mig kokhet. Det är i alla fall underbart att höra att du mår så bra!!!!! Det är den bästa nyheten! Skönt att det är bra på andra sidan jorden också :) .
Hoppas ni får trevligt med gästerna imorgon! Är det med tanke på kommande födelsedag? KRAM.

Astrid, TACK! Ja, nu får det vara nog. Bra att ni mår bra, för jag har hört att många är sjuka hemma också!
Ja, det är ju så kul med död, dödare, dödast :) !!! Det är som att säga att man är "mer gravid än någon annan" eller mer religiös, för den delen.
Kollade lite på det där programmet om "Den sjungade trappuppgången" igår och häpnade över en del av körmedlemmarna i andra avsnittet. Vad tycker ni och er dotter om det?

Karin, jag trodde också det var slut med det sjuka för ett par dagar sedan, men jag hade FEL. Det kan dock inte vara för evigt...

Trevlig helg allihop!

Från sjukstugan, Ingrid

Gäster och sjuka

Ja ni, ibland blir det inte som man tänkt. En av mina bästa vänner kom hit med sina tre barn för en vecka sedan och de hann bara vara här en dag innan först mamma Anna och därefter en efter en av sönerna insjuknade med hög feber och huvudvärk. Det var riktigt synd om dem! I vår familj klarade vi oss bra och vi roade oss med yngsta dottern Nora som var helt frisk.

I fredags kväll åkte Anna och barnen hem och samtidigt fick vi välkommet besök från Danmark. Hilde med familj kom hit. Jättekul! OM det inte varit för att jag började bli dålig i lördags och det tilltog på söndagen, för att igår explodera i 39 graders feber och totalt sängläge hela dagen. Vilken TUR att de ändå tänkt roa sig själva i London mest hela tiden, men jag hade ju hoppats på mer kvalitetstid med dem på kvällarna :( .

Idag känner jag mig nästan helt frisk igen, bara lite matt efter att inte ha orkat äta ordentligt igår. Finns det egentligen NÅGON bättre känsla än den att bli frisk efter att man varit sjuk. Orken och energin kommer tillbaka. Ikväll ska jag bort och nu vilar jag mig i form för att klara av det....

Inatt kände sig Rikard febrig och sjuk, men imorse sa han att han var ok för att gå till jobbet. Hoppas att det inte blev värre än så för honom och att barnen klarar sig. Ropar inte hej än på några dagar...

Hoppas allt är bra med er?!

Vi hörs snart igen!

Kram Ingrid