tisdag 29 november 2011

North Carolina

Vännernas hus i North Carolina.
Vår populära hyrbil i förgrunden.
Våra vänners hemvister i USA tog oss till flera ställen som vi aldrig skulle kommit på att besöka annars och det är fantastiskt roligt att få möjligheten att se hur deras liv hemma är, eftersom vi bara känner dem från deras utlandsperioder. Vårt sista stopp var Durham i North Carolina.

Vi tog oss alltså lite inåt landet igen och om det varit varmt tidigare så nådde temperaturerna verkligen sin kulmen här! Det är samma breddgrad som norra Afrika, så det är klart att det var varmt... minst 40 grader varje dag.

Då vi anlände var det ett glatt återseende av Sarah och dotter Marguerite. Sarah var ju hos oss i England innan sommaren, men nu skulle vi får träffa hela familjen. Vi begav oss nästan direkt till deras lilla tempererade bad med en pool. Inget fancy men fyllde SÅ väl sitt behov. Efter en stund anlände pappa Chuck också direkt från jobbet och sedan blev det vilt vattenkrig och jag tror barnen bytte lag lite som det passade dem, det var nog till slut alla mot alla, förutom Sarah och jag som höll ihop hela tiden. :)

Så småningom gick vi mammor upp ur vattnet och satte oss och pratade. Barnen började hoppa från hopptornet. Det var nästan bara vi där, så vårt gäng kunde härja runt lite som de ville. Sista 10 min varje timme var vuxentid i poolen! Då fick alla barn hoppa upp och sätta sig längs poolkanten en stund. Intressant och rätt bra!

I juni då R och jag firade bröllopsdag fick jag en iPhone i present. I den lilla världen bland föräldrarna på skolan var jag nästan den enda som inte kunde kolla mina mail när vi satt i möten, så jag "behövde" verkligen en sådan (sanning med modifikation och det tog lite tid innan jag blev kompis med den). Största nöjet var nästan då jag hade fått den på morgonen innan barnen vaknat och satt telefonen på köksbordet och hörde Linnéa komma ned för trappan. "Lyssna nu!", viskade jag till Rikard och två sekunder senare hörde vi ett tjut och L störtade in i köket. "VEM har fått en iPhone????? MAMMA! Varför då?? DU behöver ju inte en sådan, du förstår ju inte ens hur den fungerar!!!" Ungefär så lät det och jag var väldigt nöjd med min telefon :) . NÅVÄL, det var bara en tillbakablick för att berätta att nu satte jag mig där jämte poolen och hade precis tagit på mig shortsen och kände hur i samma ögonblick som jag satte mig föll nya mobilen ur fickan i stenplattorna och är det något iPhonarna INTE är bra på så är det sina frontglas som spricker hur lätt som helst. Jag hade redan planerat att köpa ett skydd i USA, men hade inte hunnit göra det, så TYVÄRR fick den en liten spricka i ett hörn. L talade om att ALLA iPhonar ser ut så och en del är spruckna tvärsöver hur mycket som helst, men jag blev ändå ledsen.

Efter badet åkte vi hem och installerade oss lite. Flickorna fick bo i det inglasade rummet, medan vi andra fick ett eget gästrum. Sarah och jag åkte för att hämta take away food, i form av typisk mat för den här delen av USA. Som ni förstår älskade jag det initiativet! De kallar det för barbeque, men det är inte alls grillat i den form vi tänker oss. Så här såg vår middagsmat ut:


Önskar att jag kunde beskriva den här maten i detalj, men det kan jag inte. Det är i alla fall kyckling till höger. Bakom den det som ser ut som små korvar och som jag tror är Hushpuppies, vilket är friterade saker gjorda på majsmjöl, egg, mjöl, bakpulver, olja, salt och lite annat. Mycket gott! Det gula i burken är macaroni&cheese (amerikanernas nationalrätt förutom hamburgare och Malins favoritmat). Till höger om den det som jag tror är det viktigaste när vi pratar om typisk mat för området, nämligen på något sätt tillagat griskött som sedan skurits i fina strimlor och blandats lite med något. Väldigt gott! Sedan var det där gröna framför makaronerna också något speciellt, men det kommer jag inte ihåg. Grisköttet i den här formen är i alla fall det viktigaste! Verkligen kul att få pröva på allt för det var helt nytt för oss.

Här är en sida som väl beskriver den här typiska maten (men det var inte från det stället vi hämtade vår mat):

http://feistyfoodie.com/2011/10/03/bullocks-barbeque/

På kvällen blev det häng och prat. Barnen kollade lite på TV och jag slog in de sista paketen till Malin... När Sarah och jag handlade köpte vi en tårta till Malin också, nästa dag var nämligen hennes födelsedag!

13 juli. Malins födelsedag! HON har firat på många ställen :) . I Danmark, Schweiz, Finland, Sverige och nu USA. Så blir det när man fyller så mycket mitt i semestertider som man kan göra. Med Linnéa på juldagen tänkte vi att DET skulle vi inte göra om, så blev det istället MITT i sommaren. Vilka dåliga planerare vi är :) . Johan har vi prickat in lagom ofta på påsklovet, ha ha.

Malin blev glad för ALLA sina presenter!!
Moster Marits parfym hade fått följa med ända hit. :)
Överenskommelsen var att vi skulle fira henne lite grand, men vi kunde inte ta med alla presenter, utan sedan skulle vi fira på riktigt när vi kom hem. Det blev därför lite svårt att bestämma vad hon skulle få denna dag och vad vi skulle spara till vi kom hem. Vi hade köpt en del i USA, men allt fick hon inte denna dag.

Malin älskar choklad och alltså blev hon överförtjust i sin tårta. Hon åt mesta delen av den helt själv :) .

Vad vet vi då om North Carolina och Durham? Ja vi visste inte så mycket när vi kom dit och faktiskt inte så mycket mer efter vårt besök heller. Tror det märktes att vi var i slutet på resan och redan hade upplevt mycket. Det fanns inte några tydliga MÅSTEN, vilket gjorde att vi var friare att välja vad vi ville lägga tid på och därmed kan besluten samtidigt bli svårare. Sällskapet var trevligt i sig utan utflykter och dessutom var det så varmt att ett dagligt besök på badet var nödvändigt (i alla fall för barnen). Luftkonditionering inomhus hade förstås de här vännerna också, precis som de andra.

Något vi inte visste, som vi fick lära oss, var att området är känt för sina tobaksodlingar. På samma gata som våra vänner bodde fanns faktiskt ett berömt tobaksmuseum, Duke Homestead & Tobacco Museum, som jag gärna skulle besökt denna dag. Washington Duke hette han som var med och byggde upp det stora tobaksföretaget och museumet ligger där hans bostad låg. TYVÄRR tyckte Malin inte att det här lät som någon vidare spännande födelsedagsaktivitet och hon fick välja. Då blev det SHOPPING :) !

Vi gav oss iväg till ett stort fint köpcentra. Det var på väg dit och där som vi förstod att vi var i en mycket större ort, som dessutom nästan växt i hop med Raleigh, som också var rätt stort, än vad vi tidigare trott. Vid vännernas hus och närmiljö fick vi känslan att det var minsta byn, men jag blev misstänksam när det fanns sådana jätteköpcentra, för var fanns underlaget för dem? I Durham visade det sig bo ca 230 000 invånare och det är ju inte så lite precis. Vi körde också förbi det hus där familjen bott då Marguerite var liten. Kul!

Det var faktiskt lite utrymme för mer shopping, så det var inte så dumt tänkt av Malin i alla fall. Vi köpte en klänning på Abercrombie&Fitch, samt jeans och lite annat till M. Jag köpte ett skydd till min mobil. L köpte också en del kläder. Sedan åt vi lunch på en food court i köpcentrat. Det är så praktiskt att alla kan köpa mat de gillar och att man ändå sedan kan sitta ihop. Jag gillar det upplägget.

Sedan åkte R med barnen till badet, medan jag tvättade (jo det är faktiskt sådant man måste göra när man är iväg så länge), skrev lite hem och pratade med Sarah. Chuck arbetade.

Vi njöt i deras trädgård och på kvällen åt vi bl a färsk underbart god majs. Sarah "får" en låda färska matvaror levererad till jobbet varje vecka. Jag älskade att kolla igenom alla spännande saker hon fick i den. SÅ läckert!

Ljuvlig trädgård!
Underbara uteplatsen med bastun som Chuck precis byggt!! Coolt.

Så här såg det ut senare på kvällen när vi vuxna satt sent och förde några
av alla de fantastiskt spännande samtal vi hann med.
Så här VIT var majsen vi åt.
Såklart borde jag förstått för länge sedan att även majs finns i många varianter.
Inte minst sedan vi köpt popcorn till farfar i fem färger på majskornen :) .

Så finns det en majsätarbild som måste kommenteras extra mycket. Jag har ju läst Lemony Snickets underbart fantasirika böcker om syskonen Baudelaire, under våra många och långa bilresor. Vi har avverkat 9 av 13 delar. I den senaste var de på ett tivoli och tvingades klä ut sig till missfoster för att vara med i missfosterföreställningen. Jag VET att det här låter både absurt och osmakligt, men i sitt sammanhang lovar jag att det inte är så illa som ni tror. I alla fall så låtsas de båda äldsta barnen att de är typ en siamesisk tvilling och i föreställningen äter de majs vilket inte är så enkelt när var sin hand från två personer ska samarbeta....

Här prövar Johan och Rikard att äta majs som Violet och Klaus:



Några av Malins presenter att speciellt nämna, ett läppglans med marängsviss-"smak" som vi fick säga till Malin att inte ÄTA :) . Jepp, hon gillade det skarpt.

The Care & Keeping of You Collection. En OTROLIGT populär bok att köpa bland ALLA amerikanska föräldrar till sina döttrar är "The Body Book for Girls". Visst är den amerikansk, men jag tycker ändå den är superbra gjord. Den handlar om allt en tjej behöver veta som är på väg in i puberteten. Nu är vår Malin rätt mogen och har bra koll ändå, men i den här som jag köpte ingick tre andra böcker också nämligen en "journal" till den ovan nämnda boken samt boken "The Feelings book" och en journal till den. Malin ÄLSKAR fylla i böcker och de här journalerna handlade om att fylla i MASSOR av saker om dig själv, så som "när är du glad eller rädd eller arg", "ringa in de egenskaper som beskriver dig", mm mm. Malin satt med dessa böcker så fort hon hade en ledig stund :) !


På tal om "fylla i", så hade Malin, Olivia och Alex P ägnat sig åt en annan sorts fylleri-övning så fort de kunde när de var tillsammans, nämligen de berömda amerikanska Mad Libs historierna. Du köper en bok och de finns i allmänna varianter, för olika åldrar eller på ett tema. De har tydligen funnits hur länge som helst. I Sverige gör vi motsvarande ibland, men mer på egen hand. Det är en text med massor av ord som fattas. Under raden där ordet ska stå, står om du ska fylla i ett verb, substantiv, adjektiv eller annat. En skriver och säger till de andra att säga ett verb t ex och så fyller man i ord på alla tomma platser, sedan läser man upp hela berättelsen som då förmodligen blir väldigt kul. 

Eftersom Erica visste att Malin tyckt att detta var så kul, så köpte hon en Mad Libs bok i present till Malin från Alex P. Såklart blev det jättepoppis och M hade inte ens väntat sig en present från dem!

Sedan fick hon ett spel och en del andra grejer.

Ny dag i NC och den sista riktiga dagen på vår USA-resa (ni ser det finns ett slut även på mina inlägg om USA!!!). Vi började med att besöka vännernas skolor, först Marguerites högstadieskola. Den var stor och ganska sliten, men verkade fungera ypperligt. Jättekul att vi nu kan se framför oss var hon är på dagarna! Därefter åkte vi till Sarahs arbetsplats som är en gymnasieskola av speciellt slag, faktiskt särskilt omnämnd på Wikipedias sida om Durham...

Durham är inte en rik, högstatus stad, men är rankad som ett av de bättre områdena i hela USA för bra skolor! Sarah arbetar på en High School som heter North Carolina School for Science and Mathematics. Det är en internatskola som drivs av staten NC och här får elever med särskild talang inom naturvetenskap och matematik gå. Upptagningsområdet är hela staten och skolan kostar inget. Många elever kommer från mycket fattiga och enkla förhållanden och det här är verkligen en fantastisk chans och ett privilegium för många av dem. Flera av dem går sedan vidare på stipendium till de bästa universiteten i USA (förmodligen till flera Ivy League ställen, som jag skrivit om tidigare :) ).  Sarah undervisar i historia och hon är SÅ kunnig inom ämnet, det är en fröjd att lyssna på henne och jag är övertygad om att hon är en lysande och mycket inspirerande lärare!

Det var väldigt kul att få göra ett besök på denna skola med fin utrustning för många av deras specialområden. Däremot tyckte jag att deras internatrum som de delar tre och tre var synnerligen påvra. Var sin övervåningssäng som stod tätt intill varandra och under den var sitt skrivbord. Jag tyckte att det såg ganska trist och slitet ut, men gissar att det blir annorlunda när eleverna får in sina privata tillhörigheter.
Framför Sarahs High School
Jättefina nya byggnader på området!
Sarahs kontor
Efter skolbesöken gav vi oss iväg till North Carolina Museum of Life and Science. Ett jättefint museum med MÅNGA olika delar. Vi började inomhus, där man kunde pröva på att göra flera olika experiment, mycket interaktivt.

Här ryker torrisen! Alltså torr-isen, inte någon tråkmåns :) !
Det här var HUR roligt som helst!
Skivan i mitten snurrade för fullt och så ställde man cylindrarna på högkant och
skulle få dem att stå kvar så länge som möjligt. Kom de fel drog de iväg med
blixtens hastighet av snurrskivan, men ofta kunde man få dem att stå länge.
Otroligt beroendeframkallande!
Det här var också superkul! Johan blev helt fast!
Genom att luta på och snurra på "skärmen" så zoomade man in till exempel
på den plats där man själv bor. Häftigt!
Som Google maps, men maffigare. 
Vid några datorskärmar kunde man lära sig vika origamifigurer. Där fastnade såklart Johan och Malin. Sedan kunde de inte slita sig från det här stället:

Någon sorts "datorsand" faller ner och när du står framför skärmen känner
något av var du skuggar och "sanden faller efter din kropp. Barnen stod i
alla möjliga positioner och lät sand falla över sig och byggde broar och annat
mellan sig. Väldigt kul!!
Till slut lyckades vi få med oss barnen ut och där hann vi inte titta på allt trevligt som fanns, men vi såg några söta djur och Johan spelade på några oljefatstrummor:



Så gick vi in i fjärilshusen. Det GÅR bara inte att se sig mätt på fjärilar! De är så vackra och sköra! Ändå tyckte jag nog att det roligaste var att de hade ett helt fönster med puppor som satt på rad på snören som med jämna mellanrum öppnades (pupporna alltså) och ut kom en ny fjäril. Väldigt roligt att stå och se på!!

Fjäril som nästan smälter in bland blommorna.
Häftigt att kunna hålla en fjäril i handen.
Tror inte vi kunde namnet på många fjärilar, men de var vackra allihop.
Efter fjärilshuset gav vi oss ut på dinosauriestigen. Det var stora dinosaurier utplacerade längs en promenad genom skogen. På några ställen fanns det babydinosaurier och ägg också. Gulligt! Påminde lite om dinosaurieparken som finns i Åstorp, Skåne.

På en dinosaurie var det tillåtet att klättra, på de andra inte.
Dinosaurierna var väldigt fint integrerade i naturen!
Orken var verkligen på upphällningen och värmen var stekande, men vi begav oss ut på vilddjurspromenaden också. Kom till de stora björnarnas plats, bara för att konstatera att de VERKLIGEN inte hade lust att vara ute i den stekande hettan. Till slut fick vi i alla fall se någon brunbjörn på avstånd, men vi nöjde oss med det och begav oss väldigt nöjda tillbaka hem.

Malin är det av våra barn som är den största djurvännen och så fort hon kunde satt hon så här med en av vännernas katter:

Inte så bra för en som är allergisk mot katter,
men det verkar inte beröra henne så mycket längre :) .
Det var vår sista kväll tillsammans och det råkade vara den natten då den SISTA Harry Potter-filmen hade premiär. Marguerite är stort Potter-fan och hade bokat biljetter med sina kompisar. Vi frågade om några av våra barn var intresserade och naturligtvis var de det, så vi köpte biljetter till dem och den även intresserade Rikard. Filmen fick såklart inte börja sändas förrän efter midnatt...

Innan filmen lämnade vi vuxna barnen hemma. De fick pizza och vi gav oss ut på stan. Det var tveksamt om vi skulle ge oss iväg, men jag är jätteglad att vi gjorde det, för vi hamnade faktiskt i Durhams centrum och det hade vi dittills HELT missat. Det var jättefint i området där tobaksfabrikerna legat, men där de idag byggt om till bostäder, kontor, affärer, restauranger och trevliga promenadstråk. Vi började med att gå en härlig promenad där. Ett par mycket dåliga mobilfoton ska försöka ge en bild av hur trevligt det var och hur det såg ut:

Sarah, Chuck & Rikard.
Vi är otroligt glada för de underbara vänner våra
utlandsäventyr fört med sig.
Vi sörjer att de är utspridda över världen så att vi
inte kan ha regelbunden kontakt med dem.
En fin sista kväll med vänner i USA.
Kanske syns det att det står "Lucky strike"
på skorstenen...
När hungern blev för svår och jag började bli stressad över om R skulle hinna hem och sova något innan filmen eftersom vi sedan skulle upp illtidigt dagen efter för hemfärd, så åkte vi till den HELT fantastiska restaurangen Piedmont. Vilket ställe! Mat gjord helt från lokala producenter med säsongsanpassad meny. Våra vänner bjöd oss på den ena delikatessen efter den andra och det var ungefär som tapas, att man kunde prova lite av allting. Verkligen högklassig mat där varenda råvara kom till sin rätt. FANTASTISK avslutning på vår resa!!

Vi hann hem så att Rikard hann sova en knapp timme innan de gav sig iväg till biografen. Filmen började 00.01 och flera i publiken hade klätt ut sig:


Våra barn och R hade inte sett alla tidigare Harry Potter filmer, men de tyckte alla att det var jättekul att uppleva detta! Filmen var två timmar lång, så kanske var de hemma igen och i säng kl 2.30. Sedan gick vi upp vid 4, för att kl 5 lämna North Carolina. Vi hade ca 5 timmars körning norrut till Washington DC varifrån vår färd hemåt skulle ta sin början. Som ni förstår var det tre väldigt trötta sovande barn vi hade i bilen, men vi vuxna njöt av den tidiga morgonen och pratade om hur bra och lyckat allt varit under vår semester. Jag vågade inte somna ifall Rikard skulle bli trött.

Jag FÖRSTÅR att det här inte var någon säker sovställning, men tycker
det är en otrolig bild som bokstavligt visar tre barn sovande huller om buller på
varandra. J är nere till höger underst, i mitten ovanpå det är M och på hennes
huvud tronar L :) . Fina, smidiga, resvana ungar!!
Då barnen vaknat till liv åt vi på en tradig McDonalds längs vägen och blev mätta. Deras smoothies var dock väldigt goda. Drygt 12 lämnade vi DC och flög till NY. Där köpte vi en Starbucks-mugg och åt lunch. Sedan väntade vi ett par sega timmar innan flighten gick till Hamburg.

Hej då USA!
Tack för allt fantastiskt du bjöd oss på denna sommar!
Bra timing med jetleg även denna gång. Det var nämligen inte ett dugg svårt att sova på vilken tid som helst för att anpassa oss till europeisk tid, efter den natten. :) På vägen hem njöt även jag av att titta på film. Såg bl a "Allt för min syster" (My sister's keeper). Otroligt bra och SÅ sorglig, grät mig igenom den.


Vi landade och kände oss rätt ok i Hamburg. Tog en taxi till Taras hus där bilen väntade på oss (de var själva i USA). Det var tidig morgon i Tyskland och sen kväll för oss. Körde raka spåret hem till farmor och farfar i Malmö via Danmark. På Fyn var det lunchdax och vi ville VERKLIGEN inte passera ännu ett McDonalds. Körde av på en sidoväg för att hitta ett trevlig lunchställe som gärna serverade Stjärneskud, vilket inte visade sig så lätt. Till slut hittade vi en restaurang med mycket begränsad meny, litet familjedrivet. Barnen var verkligen inte alls sugna på något där, men Rikard fick en så här fin tallrik med mat:

Han var jättenöjd!
Min mat var också god, men var fanns potatisen?? Konstigt.



På det hela taget blev det en väldigt dyr affär (välkommen tillbaka till Danmark) som inte tillfredställde särskilt många i familjen...

Kärt och glatt återseende med Rikards familj när vi kom dit. Farmor hade bjudit över Rikards bror Daniel med familj, så det blev full ös från första stund. Men vi var några som njöt av att smita in ett varv i duschen, efter att ha rest 1,5 dygn i samma kläder.

NU är det HELT färdigt med alla USA rapporter! Jag är verkligen ledsen att det blivit en så långdragen historia! Jag är glad för alla som velat läsa om vad vi gjorde och upplevde! Även framöver kommer det bli rätt mycket tillbakablickar här på vår blogg och de kommer garanterat inte bli hälften så intressanta som USA-resan, så det är sannerligen HELT ok om ni hoppar över en del av det jag skriver den närmaste tiden!!

Britt, kul att höra att du hade en skön dag igår. Alla superlativ var väl valda för att de passade på just DIG :) ! Så synd att Sofia missade tomten! Förstår att Lina blev förvirrad, jag undrar också varför tomten hade vita kläder...
Tack för boktips! Alltid välkommet! Tycker du kan höja procenten för lugnet till ca.... 88% :) .

Anna F, aj aj aj, det känns inte alls bra att vi kanske kommer göra Sofia besviken med skolvalen... hoppas hon hinner börja fundera på andra saker till dess. Det händer ju mycket i huvudet på barn :) . Är hon bra där hon brände sig? Hon var väl värd lite extra uppmärksamhet efter att ha råkat ut för det, som gör SÅ ont!

Kim, vad kul att höra att du också läst och tyckte om "Himlen börjar här"! Förutom den gripande storylinen var det så kul med de färgstarka personerna, tyckte jag. Kul om ni också kan roa er med frågorna! Hoppas att ni kan läsa svaren högt och få er lite glada skratt... Jag ler varje gång jag tänker på "shot bollarna", ha ha.

Kramar såhär i sluttampen på november,
Ingrid


4 kommentarer:

Tara sa...

WHITE CORN! :) Love it. I would much rather eat the food in the first pictures of the post rather than the last pictures. :) I loved the pictures.

SEE YA!!! ??

:)
me

Britt sa...

Hej Ingrid!
Jag blir så glad när du har skrivit på bloggen igen men jag vet att du har mycket att göra.
Helt fantastisk semester ni hade i USA. Otroligt många upplevelser barnen har varit med om.Jag tänker på Experimentarium utanför Köpenhamn, som vi besökte många gånger när barnen var små. Det tyckte de var roligt då men det är ingenting mot detta ni har sett nu.
På fredag har jag kusindagen och vi ska ut och shoppa, gå på bio och äta middag och prata,
(bara lite om barnbarn).
Kram Britt

Astrid sa...

Tack för att jag fått följa med på din fantastiska USA resa, att du tagit dig tid att skriva så utförligt och alla häftiga bilder!
Jag tror nog också att det är spännande för Malin att fira sin födelsedagar på så många olika ställen i världen.
Ha det så gott allesammans!
Kram

Kim M. Kimselius sa...

Härligt inlägg! Tänkte på dig häromveckan när jag såg en film och de skulle gå Boston Freedom walk, eller vad det nu kallades. Då visste jag precis vad de talade om! Tack vare dig!
Du tar mig med runt hela världen i dina fantastiska blogginlägg. Vilket liv ni lever! Dina barn blir verkligen resvana!
Kram Kim