MÅSTE dela med mig av denna underbara lista. Jag skriver alltid listor och inte minst när vi ska resa iväg någonstans. Det är "att göra"-listor, "ta med"-listor, "handla i Sverige"-listor, boklistor mm mm.
Den som framför allt tagit efter detta är Malin, hon gör listor på saker hon ska göra under helgen eller listor för något annat. Nu när vi skulle åka till Sverige tog hon över en stor del av listskrivandet och jagade oss andra för att saker och ting skulle bli klart. Hon hade liten förståelse för att vi inte bara kunde göra färdigt punkt efter punkt och undrade varför jag gjorde flera saker samtidigt ibland, samt ibland även saker som INTE stod på listan...
Uppenbarligen blev Johan inspirerad, för sista kvällen innan vi åkte hittade vi efter att han somnat, en lista som han gjort. Den såg ut så här (ordagrant med rättat från stavfel):
1. Wake up = 7:50.
2. Watch TV till mom and dad wake up.
3. Wake up my sisters at = 10.20.
4. Eat breakfast.
5. Put on my clothes.
6. Brush my teeth.
7. Pack the car.
8. Play computer till mom is yelling at me.
9. To wait at mom and dad in the car.
10. To USA!!!!!!!!!!! :)
Som ni förstår hade hade han inte ens riktig koll på var vi skulle. Jag var imponerad över hur länge han tänkte låta tjejerna sova. Sedan avslöjade han väl sanningen om hur det låter när han sitter för länge vid datorn och jag har sagt till tre gånger vänligt, men de gångerna kanske han aldrig har hört, ha ha. Som ni ser har vi inte mycket hjälp från Johan, men vi får kanske vara glada att han tar hand om sig själv...
Vi älskar vår roliga son!!
Ingrid
lördag 25 juni 2011
fredag 24 juni 2011
Glad Midsommar!!
Hej på er allihop!
Sommarlovet är här och alla glädjer sig åt veckorna vi har framför oss. Av erfarenhet vet jag att det är svårt att hinna med bloggande under somrarna. Första året bloggade jag inte alls under sommaren, men senaste åren har jag försökt skriva lite grand. Vi får se hur det blir i år :) , det beror på var vi kommer att ha tillgång till dator...
Nu har vi tagit oss till Sverige och idag firar vi traditionell svensk midsommar med våra vänner. Det ser vi väldigt mycket fram emot!!!
Hoppas att alla ni också har en riktigt trevlig midsommar och därefter inom kort en skön, avkopplande och upplevelserik semester!
Vi hörs!!
Många glada kramar,
Ingrid
Sommarlovet är här och alla glädjer sig åt veckorna vi har framför oss. Av erfarenhet vet jag att det är svårt att hinna med bloggande under somrarna. Första året bloggade jag inte alls under sommaren, men senaste åren har jag försökt skriva lite grand. Vi får se hur det blir i år :) , det beror på var vi kommer att ha tillgång till dator...
Nu har vi tagit oss till Sverige och idag firar vi traditionell svensk midsommar med våra vänner. Det ser vi väldigt mycket fram emot!!!
Hoppas att alla ni också har en riktigt trevlig midsommar och därefter inom kort en skön, avkopplande och upplevelserik semester!
Vi hörs!!
Många glada kramar,
Ingrid
onsdag 22 juni 2011
I Paris med konfirmationsgruppen
Eftersom jag konfirmerar mig detta året så är det mycket in till svenska kyrkan i London men de hade också bestämt att vi skulle åka till Paris en långhelg. Först var jag skeptisk till idén eftersom att jag knappt kände de i min grupp och jag hade redan varit i Paris tre gånger innan.
På tåget dit var det som vanligt jag och Hugo och Linnéa som satt och pratatde om allt möjligt, bara för att det inte skulle bli pinsamt. Vi kom fram till kyrkan på kvällen och bäddade och bara saktade ner lite och sög in stunden. På kvällen var jag och Linnéa redan jättenära och vi kom bara varandra närmare under hela resan vilket är otroligt kul!!! :)x Alla killarna började också nappa på det med att vara kompisar och för första gången under hela konfirmationsåret så kunde vi alla sitta och prata med varandra xP
Nästa dag åkte vi runt och såg alla turistattraktioner. Det var mysigt, men tröttsamt. Det var 30 grader ute och alla ville bara hem egentligen, fast ändå älskade vi att vara ute! Det berodde på att när vi var i kyrkan var vi tvungna att stanna i våra rum hela tiden, så när vi var ute njöt vi av det. Nästa dag övade och jobbade vi på förberedelser inför konfirmationen som var två veckor senare. Vi fick träffa de tre konfirmanderna från Paris också, de var trevliga.
Vi häslade på i en park, vi åt glass och den sista dagen så gick vi till Sacre Coeur. Haha, det var så varmt så det finns inte! Alla svettades ihjäl och ville bara bada. Hahaa, vi skulle gå upp för alla trapporna också, desutom hade de flesta inkluderande mig själv långa byxor och jacka på,, uurgh/: haha men vi hade så klart jättemysigt ändå! Vi åt jättegod lunch efter det under fullständig tystnad, alla var dödströtta och hungriga.
När vi var i Paris såg jag också en massa saker som påminde mig om min kompis Benedikte från Danmark, när vi var där med klassen. Sedan åkte vi hem, vissa helt säkra på vad de skulle göra under konfimationen och andra ingen aning. Jag har SÅ många bra minnen från denna utflykten plus att jag har fått en ny JÄTTEbra kompis, Linnéa som jag älskar (:
haha Linnéa Franz :Dxxx
Och och och vi kollade på film och myste med popcorn och sådant en kväll också:3x Dessutom prövade jag att äta både ostron och sniglar, det första var BLÄÄÄÄ, det andra var MMMMMMMM! xD
På tåget dit var det som vanligt jag och Hugo och Linnéa som satt och pratatde om allt möjligt, bara för att det inte skulle bli pinsamt. Vi kom fram till kyrkan på kvällen och bäddade och bara saktade ner lite och sög in stunden. På kvällen var jag och Linnéa redan jättenära och vi kom bara varandra närmare under hela resan vilket är otroligt kul!!! :)x Alla killarna började också nappa på det med att vara kompisar och för första gången under hela konfirmationsåret så kunde vi alla sitta och prata med varandra xP
Nästa dag åkte vi runt och såg alla turistattraktioner. Det var mysigt, men tröttsamt. Det var 30 grader ute och alla ville bara hem egentligen, fast ändå älskade vi att vara ute! Det berodde på att när vi var i kyrkan var vi tvungna att stanna i våra rum hela tiden, så när vi var ute njöt vi av det. Nästa dag övade och jobbade vi på förberedelser inför konfirmationen som var två veckor senare. Vi fick träffa de tre konfirmanderna från Paris också, de var trevliga.
Vi häslade på i en park, vi åt glass och den sista dagen så gick vi till Sacre Coeur. Haha, det var så varmt så det finns inte! Alla svettades ihjäl och ville bara bada. Hahaa, vi skulle gå upp för alla trapporna också, desutom hade de flesta inkluderande mig själv långa byxor och jacka på,, uurgh/: haha men vi hade så klart jättemysigt ändå! Vi åt jättegod lunch efter det under fullständig tystnad, alla var dödströtta och hungriga.
När vi var i Paris såg jag också en massa saker som påminde mig om min kompis Benedikte från Danmark, när vi var där med klassen. Sedan åkte vi hem, vissa helt säkra på vad de skulle göra under konfimationen och andra ingen aning. Jag har SÅ många bra minnen från denna utflykten plus att jag har fått en ny JÄTTEbra kompis, Linnéa som jag älskar (:
haha Linnéa Franz :Dxxx
Och och och vi kollade på film och myste med popcorn och sådant en kväll också:3x Dessutom prövade jag att äta både ostron och sniglar, det första var BLÄÄÄÄ, det andra var MMMMMMMM! xD
tisdag 21 juni 2011
Vänner, att boka biljetter samt Thorpe park
Jag vet att det blir massa gamla inlägg här nu och allt är inaktuellt, så luta er bara tillbaka och läs en bok, medan jag avverkar detta, ni behöver absolut inte läsa allt!
Knappt hade vi fått iväg greker och Linnéa förrän det körde ihop sig lite igen. Ben och Wendy på gatan undrade om vi ville gå ut och äta middag med dem på fredagen, men det kunde vi ju inte eftersom vi hade ISST's-tjejerna här. Då föreslog de att vi skulle träffas någon av de båda kommande helgerna, men jag visste ju att vi skulle ha besök under båda dessa, så det var handling som gällde om vi skulle kunna ses innan sommarlovet. Alltså bjöd jag över dem på middag till oss på lördagkvällen. Den tanken var helt igenom god, trots att vi dessutom hade deras barn Rowan och Reese här större delen av dagen, OM det inte hade varit för att....
Jag hade 1,5 vecka tidigare kommit på att vi skulle åka till USA, alla tyckte det var en fantastisk idé. Vi hade stämt av med alla tänkbara familjer i USA och hemma för att få ihop denna idé, med en helhetsplan för sommaren. Det gick bra och pusslet var klart. DÅ fick vi veta att faster Anna skulle fira sin 40-årsdag när vi planerade att vara iväg, det var två dagar innan vi slutgiltigt skulle boka biljetterna och jag blev lätt förtvivlad och väldigt ledsen. Vi ville verkligen inte missa detta firande. Efter en del dividerande och vändande och vridande på om huruvida vi kunde skjuta vår USA-resa åt något håll, så bestämde vi i alla fall oss för att låta USA-resan ligga som den ursprungligen var tänkt att göra, för att istället fira Anna på något annat sätt vid lämpligt tillfälle.
Vi hade fått tips av Sarah på en bra website där vi skulle boka flygbiljetterna. Skulle vi flyga ut från Köpenhamn eller London? Då kom min vän Joan med ett nytt inspel, kunde vi ta med oss deras tjejer till Boston när vi åkte vidare till nästa familj, eftersom alla våra barn känner varandra? Nya flighter kollades och vi stämde av med Erica i Boston om det var ok och vi funderade på hur vi skulle få ihop det med bilar. Varje gång något nytt diskuterades, så gick det en stund och sedan fanns inte de biljetter vi tänkte boka kvar. Eftersom det är rätt många flighter och vi är fem personer, så finns det massor av olika alternativ, men för varje dag blev de dyrare och dyrare. Rikard slet sitt hår under lördagen för att få ihop ett bra bokningsalternativ och möjligheten att flyga från Hamburg dök upp. Det gjorde en dansk familj som var här och hälsade på hos oss, för det var mycket billigare än att flyga från Danmark. ÄNTLIGEN hittade vi en bra resa igen. Jag vill inte ha bilen ståendes på en flygplats i Tyskland så länge, vilken tur då att vi har en massa familjer från DK som flyttat dit. Kontaktade Tara som sa att vi naturligtvis fick ha vår bil parkerad hos dem under vår resa. TACK underbara Tara!
Dags att boka resan. Problem med bankkortet!! Rikard försökte ALLT, han knappade in alla våra personuppgifter gång på gång, inget funkade. Timmarna gick, gästerna på kvällen skulle snart komma, jag städade efter grekiskorna och lagade mat, medan Rikard satt vid datorn. Han ringde en service och fick tag i en vänlig dam, som lovade att hjälpa oss. De gick igenom HELA proceduren igen, hon knappade in ALLA våra uppgifter, för att till SLUT när det var dags att betala, konstatera igen att vårt bankkort inte fungerade. STÖN, tänk om de kunde prövat att boka EN resa för EN person, bara för att se om det gick.
Vi parkerade biljettbokningen och jag meddelade Tara att jag skulle återkomma, samt talade om vilka problem vi hade med att boka biljetterna.
Det BLEV faktiskt en väldigt trevlig kväll med våra vänner. Johan har så kul med Rowan och oftast går det bra även med Reese. Malin är också fantastisk på att vara med dessa tre och gjuta olja på vågorna när det behövs. Vi grillade och åt marängswiss, vi pratade och njöt av dessa trevliga människor. Så småningom gick de hem i natten och våra barn slocknade direkt.
DÅ satte biljettbokaren igång igen! Tara hade mailat tillbaka till oss och föreslagit en ny websida och minsann, strax hade Rikard hittat en bra flightkombination för oss, som inte var så dyr som den senaste versionen tidigare på dagen hade rusat upp till och TJOFF bara så var biljetterna bokade och klara! Inga problem med bankkort där inte. OJ så gott Rikard somnade sedan!!!
Söndagen var ju dagen då familjen glömde bort Mors Dag, så jag tänker genast glömma det också. Det roligaste som hände den dagen var att vi spelade Monopol på kvällen. Det har vi nog aldrig gjort med i alla fall Johan förut och det var riktigt kul! Det är verkligen SÅ sällan man hinner sitta och spela en längre stund, men det gjorde vi då och det tyckte alla var lika kul!
På måndagen gav jag mig iväg med Malin och Johan till tivolit Thorpe Park. Vi har ett årskort dit, men har aldrig varit där (det är bara L som varit där med kompisar), så jag tyckte det passade alldeles utmärkt. Rikard stannade hemma för att fixa lite, det är så sällan han får vara hemma i huset alldeles själv.
Linnéa hade berättat att det var en park mer för tonåringar och det stämde verkligen. Det FANNS karuseller för yngre barn, men inte så många och det FANNS ovanligt många attraktioner för de mer våghalsiga. Alla våra barn är rätt tuffa, men TYVÄRR, TYVÄRR så var Johan några millimeter under 140 cm, som var gränsen för många av attraktionerna. Barnen var så glada tillsammans och Malin var så snäll och hoppade över nästan alla karuseller som Johan inte kunde åka, men lite trist var det. Jag har lovat Johan att vi åker dit igen efter sommaren och då har han säkert växt de där sista millimetrarna.
Efter att ha avverkat en hel massa karuseller avslutade vi vårt besök med att se en MC-show. Ja, nu vet jag inte om det är den rätta benämningen för de här fordonen... är det kanske speedway-hojar? Eller något annat... Det var i alla fall väldigt kul och de var OTROLIGT duktiga. Det var fyra killar varav en svensk, som åkte upp för en ramp och gjorde "konster i luften då de flög över till en "landningsbacke". De gjorde t o m volter. Jag tyckte det var omåttligt modigt och kul att se på. Detsamma tyckte barnen. Tyvärr gick svenskens cykel sönder på slutet, så då kunde han inte vara med. (Skönt att det inte hände när han var uppe i luften, tänkte jag.)
Nog med MC-bilder. Det var kul i alla fall och NATURLIGTVIS ville barnen stannat längre, men det var dags att åka hem. Barnen skulle till skolan nästa dag och jag skulle till London för att möta L när hon kom med tåget tillbaka från Paris.
Karin, tack för uppmuntrande ord om LC och du har helt rätt med CAWC :) ! Som jag skrev ovan i detta inlägg, så förväntar jag mig inte att ni ska läsa allt, jag vet att det är midsommarvecka och mycket annat som händer, jag skriver mest undan för min egen skull. Jag håller med dig om att det här med märkliga sammanträffanden får en att känna att det är någon mystisk mening med det som händer.
När det gäller att publicera bilder på bloggen är jag så konfunderad. Själv är jag ju väldigt noga med att inte publicera någon på bild som jag inte frågat först. Samtidigt ser jag hur andra inte alls bryr sig om det, så då vet jag inte hur noga det är. Jag reagerade t ex väldigt när Pernilla Wahlgren publicerade bilder från en teaterföreställning, hon om någon borde ju inte göra det eftersom de alltid talar om innan en föreställning att man inte får fotografera och om då de som är i branschen och har en blogg med så många läsare, gör det, så kan det ju sända en konstig signal om att det inte är så viktigt. Jag vet inte....
Kim, jag funderar kring det här med att visa bilder på bloggen av personer som inte gett sitt medgivande. Hur resonerar du? När du visar bilder från skolklasser du besökt t ex, har du fått godkänt från barnens föräldrar att du får visa bilder av de du pratat för på din blogg? När jag började blogga, frågade jag blogg.se, vad reglerna var och då sa de regelverket inte var helt enkelt, men principen var att man inte får visa bilder på privatpersoner utan deras medgivande.
Britt, du har ett SÅ fantastiskt MINNE! Du kommer inte bara ihåg saker som hänt dig själv utan också massor av saker som händer andra. Jag hade helt glömt när vi träffade våra gulliga japanska vänner på Kastrup! Det var så kul och verkligen ett underligt sammanträffande! De skulle flytta hem och vi skulle till England.
Boktokig, från Österlen till Norrland, det låter som om ni ska resa en del i sommar :) . Hoppas du kan läsa i bilen?!
Dags att jaga upp Linnéa och hennes övernattande vänner som är vakna, men inte orkar masa sig ur sängen :) .
Ha en bra dag!
Ingrid
Knappt hade vi fått iväg greker och Linnéa förrän det körde ihop sig lite igen. Ben och Wendy på gatan undrade om vi ville gå ut och äta middag med dem på fredagen, men det kunde vi ju inte eftersom vi hade ISST's-tjejerna här. Då föreslog de att vi skulle träffas någon av de båda kommande helgerna, men jag visste ju att vi skulle ha besök under båda dessa, så det var handling som gällde om vi skulle kunna ses innan sommarlovet. Alltså bjöd jag över dem på middag till oss på lördagkvällen. Den tanken var helt igenom god, trots att vi dessutom hade deras barn Rowan och Reese här större delen av dagen, OM det inte hade varit för att....
Jag hade 1,5 vecka tidigare kommit på att vi skulle åka till USA, alla tyckte det var en fantastisk idé. Vi hade stämt av med alla tänkbara familjer i USA och hemma för att få ihop denna idé, med en helhetsplan för sommaren. Det gick bra och pusslet var klart. DÅ fick vi veta att faster Anna skulle fira sin 40-årsdag när vi planerade att vara iväg, det var två dagar innan vi slutgiltigt skulle boka biljetterna och jag blev lätt förtvivlad och väldigt ledsen. Vi ville verkligen inte missa detta firande. Efter en del dividerande och vändande och vridande på om huruvida vi kunde skjuta vår USA-resa åt något håll, så bestämde vi i alla fall oss för att låta USA-resan ligga som den ursprungligen var tänkt att göra, för att istället fira Anna på något annat sätt vid lämpligt tillfälle.
Vi hade fått tips av Sarah på en bra website där vi skulle boka flygbiljetterna. Skulle vi flyga ut från Köpenhamn eller London? Då kom min vän Joan med ett nytt inspel, kunde vi ta med oss deras tjejer till Boston när vi åkte vidare till nästa familj, eftersom alla våra barn känner varandra? Nya flighter kollades och vi stämde av med Erica i Boston om det var ok och vi funderade på hur vi skulle få ihop det med bilar. Varje gång något nytt diskuterades, så gick det en stund och sedan fanns inte de biljetter vi tänkte boka kvar. Eftersom det är rätt många flighter och vi är fem personer, så finns det massor av olika alternativ, men för varje dag blev de dyrare och dyrare. Rikard slet sitt hår under lördagen för att få ihop ett bra bokningsalternativ och möjligheten att flyga från Hamburg dök upp. Det gjorde en dansk familj som var här och hälsade på hos oss, för det var mycket billigare än att flyga från Danmark. ÄNTLIGEN hittade vi en bra resa igen. Jag vill inte ha bilen ståendes på en flygplats i Tyskland så länge, vilken tur då att vi har en massa familjer från DK som flyttat dit. Kontaktade Tara som sa att vi naturligtvis fick ha vår bil parkerad hos dem under vår resa. TACK underbara Tara!
Dags att boka resan. Problem med bankkortet!! Rikard försökte ALLT, han knappade in alla våra personuppgifter gång på gång, inget funkade. Timmarna gick, gästerna på kvällen skulle snart komma, jag städade efter grekiskorna och lagade mat, medan Rikard satt vid datorn. Han ringde en service och fick tag i en vänlig dam, som lovade att hjälpa oss. De gick igenom HELA proceduren igen, hon knappade in ALLA våra uppgifter, för att till SLUT när det var dags att betala, konstatera igen att vårt bankkort inte fungerade. STÖN, tänk om de kunde prövat att boka EN resa för EN person, bara för att se om det gick.
Vi parkerade biljettbokningen och jag meddelade Tara att jag skulle återkomma, samt talade om vilka problem vi hade med att boka biljetterna.
Det BLEV faktiskt en väldigt trevlig kväll med våra vänner. Johan har så kul med Rowan och oftast går det bra även med Reese. Malin är också fantastisk på att vara med dessa tre och gjuta olja på vågorna när det behövs. Vi grillade och åt marängswiss, vi pratade och njöt av dessa trevliga människor. Så småningom gick de hem i natten och våra barn slocknade direkt.
DÅ satte biljettbokaren igång igen! Tara hade mailat tillbaka till oss och föreslagit en ny websida och minsann, strax hade Rikard hittat en bra flightkombination för oss, som inte var så dyr som den senaste versionen tidigare på dagen hade rusat upp till och TJOFF bara så var biljetterna bokade och klara! Inga problem med bankkort där inte. OJ så gott Rikard somnade sedan!!!
Söndagen var ju dagen då familjen glömde bort Mors Dag, så jag tänker genast glömma det också. Det roligaste som hände den dagen var att vi spelade Monopol på kvällen. Det har vi nog aldrig gjort med i alla fall Johan förut och det var riktigt kul! Det är verkligen SÅ sällan man hinner sitta och spela en längre stund, men det gjorde vi då och det tyckte alla var lika kul!
På måndagen gav jag mig iväg med Malin och Johan till tivolit Thorpe Park. Vi har ett årskort dit, men har aldrig varit där (det är bara L som varit där med kompisar), så jag tyckte det passade alldeles utmärkt. Rikard stannade hemma för att fixa lite, det är så sällan han får vara hemma i huset alldeles själv.
Linnéa hade berättat att det var en park mer för tonåringar och det stämde verkligen. Det FANNS karuseller för yngre barn, men inte så många och det FANNS ovanligt många attraktioner för de mer våghalsiga. Alla våra barn är rätt tuffa, men TYVÄRR, TYVÄRR så var Johan några millimeter under 140 cm, som var gränsen för många av attraktionerna. Barnen var så glada tillsammans och Malin var så snäll och hoppade över nästan alla karuseller som Johan inte kunde åka, men lite trist var det. Jag har lovat Johan att vi åker dit igen efter sommaren och då har han säkert växt de där sista millimetrarna.
 |
| I kö till första attraktionen och efter den var vi nog blöta för resten av dagen :) |
 |
| Här syns det hur icke småbarnsfamiljaktig parken var. I barnkarusellerna fanns inte en kotte, medan det var 45 min långa köer till allt annat. |
 |
| Någonstans i vagnen under & bakom vattnet, finns M & J... |
 |
| Glad förväntan! |
 |
| Svensken in action |
 |
| Här syns ramp och "landningsbana" rätt bra. |
 |
| De flög i luften. |
 |
| De låg på sidan. |
 |
| De snurrade. |
 |
| De stod på händer. |
 |
| De åkte i par. |
Karin, tack för uppmuntrande ord om LC och du har helt rätt med CAWC :) ! Som jag skrev ovan i detta inlägg, så förväntar jag mig inte att ni ska läsa allt, jag vet att det är midsommarvecka och mycket annat som händer, jag skriver mest undan för min egen skull. Jag håller med dig om att det här med märkliga sammanträffanden får en att känna att det är någon mystisk mening med det som händer.
När det gäller att publicera bilder på bloggen är jag så konfunderad. Själv är jag ju väldigt noga med att inte publicera någon på bild som jag inte frågat först. Samtidigt ser jag hur andra inte alls bryr sig om det, så då vet jag inte hur noga det är. Jag reagerade t ex väldigt när Pernilla Wahlgren publicerade bilder från en teaterföreställning, hon om någon borde ju inte göra det eftersom de alltid talar om innan en föreställning att man inte får fotografera och om då de som är i branschen och har en blogg med så många läsare, gör det, så kan det ju sända en konstig signal om att det inte är så viktigt. Jag vet inte....
Kim, jag funderar kring det här med att visa bilder på bloggen av personer som inte gett sitt medgivande. Hur resonerar du? När du visar bilder från skolklasser du besökt t ex, har du fått godkänt från barnens föräldrar att du får visa bilder av de du pratat för på din blogg? När jag började blogga, frågade jag blogg.se, vad reglerna var och då sa de regelverket inte var helt enkelt, men principen var att man inte får visa bilder på privatpersoner utan deras medgivande.
Britt, du har ett SÅ fantastiskt MINNE! Du kommer inte bara ihåg saker som hänt dig själv utan också massor av saker som händer andra. Jag hade helt glömt när vi träffade våra gulliga japanska vänner på Kastrup! Det var så kul och verkligen ett underligt sammanträffande! De skulle flytta hem och vi skulle till England.
Boktokig, från Österlen till Norrland, det låter som om ni ska resa en del i sommar :) . Hoppas du kan läsa i bilen?!
Dags att jaga upp Linnéa och hennes övernattande vänner som är vakna, men inte orkar masa sig ur sängen :) .
Ha en bra dag!
Ingrid
LC England
LC (Ladies Circle) här i England har inte alls blivit vad jag hoppades på. Mitt engagemang i LC har varit väldigt stort genom åren. I Sverige var jag distriktsordförande under ett år och under vårt första år i Danmark var vi engagerade i landsmötena i såväl Danmark som Sverige, då det slumpade sig så märkligt att klubbarna jag var med i var arrangörer i sina respektive länder samma år. (Ännu ett märkligt sammanträffande...)
Klubben här i England är liten. Det är ett gäng få gulliga tjejer, som jag hittills träffat ett antal gånger på olika pubar. Inklusive mig har vi varit mellan 3-6 tjejer per gång.
Jag tog sats igen för att gå på årsmöte, alla hade uppmanats att försöka komma så vi var röstberättigade (fast jag tror inte de sa det, de skrev nog att alla skulle försöka komma för att det var länge sedan vi träffades, men jag tänkte på formaliteterna och tolkade det så...). Jag blev SUPERSEN eftersom våra grekiska tjejer var 1,5 timme försenade från sina matcher, så jag hade bara rusat upp, klätt om och kastat mig iväg. Skickade ett sms till en av LC-tjejerna och meddelade att jag var på väg.
Ca 15 min försenad rusade jag in på puben flackande med blicken för att hitta tjejerna. Nope! For igenom hjärnan att jag kanske tagit fel på pub... Bartendern såg mina sökande ögon och frågade om han kunde hjälpa mig, varpå jag kom på att det kanske fanns en andra våning och ställde den frågan till honom, men nej. Då vände jag mig om och fick syn på ett par av tjejerna som var på väg in på puben. Jag som var sen, var alltså först.
Sedan hade vi årsmöte och det var förstås inte speciellt förberett. De diskuterade sin 50-årsfest och pratade om välgörenhetsprojekt i någon parad där de skulle ha en "prinsessa" som skulle sitta bredvid "borgmästaren" som är en kvinna. De gör flera ambitiösa välgörenhetsprojekt, de gör en hel del saker tillsammans med RT (Round Table), men jag kände i HELA kroppen att detta ÄR inte LC för mig. Jag känner inte den lokala miljön och jag SAKNAR alla intressanta företagsbesök och föredragshållare, som LC alltid har för mig. Jag SAKNAR 3-minuter där vi lär känna varandra på nya sätt. Jag SAKNAR det välorganiserade och förberedda.
Vi planerar att vara här ett år till, det känns som om jag borde ha kommit in i klubben SÅ mycket mer vid det här laget. Att komma in i det mer kräver en hel del jobb och engagemang från mig och precis när jag kommer att ha lyckats med det, så är det dags att flytta hem. Kommande år ska jag sitta i styrelsen på skolan, jag har gått med i Amerikan Women's Club, säkert kommer ytterligare 19 besök från Sverige (eller annorstädes) precis som vi har haft i år, samtidigt som jag ska söka jobb och planera för att flytta hem. Det är med sorg i hjärtat, men jag samlar mig nu för att meddela klubben att jag inte kommer vara engagerad hos dem nästa år, jag får bli en vilade medlem i Malmö-klubben istället och sedan ha mitt sista år där, innan jag faller för åldersstrecket, när vi flyttar hem. Så får det bli.
Det är väl konstigt hur vissa saker inte alls blir som man tänkt sig....
Ingrid
Klubben här i England är liten. Det är ett gäng få gulliga tjejer, som jag hittills träffat ett antal gånger på olika pubar. Inklusive mig har vi varit mellan 3-6 tjejer per gång.
Jag tog sats igen för att gå på årsmöte, alla hade uppmanats att försöka komma så vi var röstberättigade (fast jag tror inte de sa det, de skrev nog att alla skulle försöka komma för att det var länge sedan vi träffades, men jag tänkte på formaliteterna och tolkade det så...). Jag blev SUPERSEN eftersom våra grekiska tjejer var 1,5 timme försenade från sina matcher, så jag hade bara rusat upp, klätt om och kastat mig iväg. Skickade ett sms till en av LC-tjejerna och meddelade att jag var på väg.
Ca 15 min försenad rusade jag in på puben flackande med blicken för att hitta tjejerna. Nope! For igenom hjärnan att jag kanske tagit fel på pub... Bartendern såg mina sökande ögon och frågade om han kunde hjälpa mig, varpå jag kom på att det kanske fanns en andra våning och ställde den frågan till honom, men nej. Då vände jag mig om och fick syn på ett par av tjejerna som var på väg in på puben. Jag som var sen, var alltså först.
Sedan hade vi årsmöte och det var förstås inte speciellt förberett. De diskuterade sin 50-årsfest och pratade om välgörenhetsprojekt i någon parad där de skulle ha en "prinsessa" som skulle sitta bredvid "borgmästaren" som är en kvinna. De gör flera ambitiösa välgörenhetsprojekt, de gör en hel del saker tillsammans med RT (Round Table), men jag kände i HELA kroppen att detta ÄR inte LC för mig. Jag känner inte den lokala miljön och jag SAKNAR alla intressanta företagsbesök och föredragshållare, som LC alltid har för mig. Jag SAKNAR 3-minuter där vi lär känna varandra på nya sätt. Jag SAKNAR det välorganiserade och förberedda.
Vi planerar att vara här ett år till, det känns som om jag borde ha kommit in i klubben SÅ mycket mer vid det här laget. Att komma in i det mer kräver en hel del jobb och engagemang från mig och precis när jag kommer att ha lyckats med det, så är det dags att flytta hem. Kommande år ska jag sitta i styrelsen på skolan, jag har gått med i Amerikan Women's Club, säkert kommer ytterligare 19 besök från Sverige (eller annorstädes) precis som vi har haft i år, samtidigt som jag ska söka jobb och planera för att flytta hem. Det är med sorg i hjärtat, men jag samlar mig nu för att meddela klubben att jag inte kommer vara engagerad hos dem nästa år, jag får bli en vilade medlem i Malmö-klubben istället och sedan ha mitt sista år där, innan jag faller för åldersstrecket, när vi flyttar hem. Så får det bli.
Det är väl konstigt hur vissa saker inte alls blir som man tänkt sig....
Ingrid
Malin sprang för Japan
Jag har berättat flera gånger för er om att det är mycket insamlingar här hela tiden, inte minst via skolan. I vår har förstås Japan varit mest i fokus och Middle school genomför varje vår en Charity Walk. I år skulle pengarna gå till Japan och varje elev ska "ragga" pengar. Det går ut på att de ska fråga alla de känner om hur mycket pengar de vill skänka till Japan för varje varv de springer. Som jag sagt förut, jag kan skänka pengar utan att någon behöver springa, men det är så det fungerar.
Förutom oss föräldrar "drabbas" såklart mor- och farföräldrar. Så här såg Malins insamlingslista ut (hon talade om att hon trodde hon skulle springa ungefär fyra varv):
Pappa £2/varv
Linnéa 50p/varv
Mamma £1/varv
Farmor £2/varv
Mormor £5/varv
Fredag, då Rikard åkte med Linnéa till London för konfirmationsresan, kom Malin hem glädjestrålande och sa "MAMMA, jag sprang/gick 12 varv!". Jojo, hon vet hur hon ska dra in pengar hon. Naturligtvis sa jag att hon skulle ringa mormor och fråga om hon ville justera ner sitt belopp lite, MEN är det något mina föräldrar är så är det att de är VÄLDIGT moraliska och naturligtvis, om mormor sagt £5/varv, så skulle hon betala det.
Alltså bidrog Malin bara denna dagen med £138 till Japan. Innan dess har vi skänkt pengar på annat sätt. Nu känns det som om vi ska fördela våra bidrag på annat håll nästa gång. Det finns så många olika behövanden.
All eloge dock till Malin som verkligen gjorde en stor insats genom att orka springa så långt! BRA JOBBAT, tjejen!
Ingrid
Förutom oss föräldrar "drabbas" såklart mor- och farföräldrar. Så här såg Malins insamlingslista ut (hon talade om att hon trodde hon skulle springa ungefär fyra varv):
Pappa £2/varv
Linnéa 50p/varv
Mamma £1/varv
Farmor £2/varv
Mormor £5/varv
Fredag, då Rikard åkte med Linnéa till London för konfirmationsresan, kom Malin hem glädjestrålande och sa "MAMMA, jag sprang/gick 12 varv!". Jojo, hon vet hur hon ska dra in pengar hon. Naturligtvis sa jag att hon skulle ringa mormor och fråga om hon ville justera ner sitt belopp lite, MEN är det något mina föräldrar är så är det att de är VÄLDIGT moraliska och naturligtvis, om mormor sagt £5/varv, så skulle hon betala det.
Alltså bidrog Malin bara denna dagen med £138 till Japan. Innan dess har vi skänkt pengar på annat sätt. Nu känns det som om vi ska fördela våra bidrag på annat håll nästa gång. Det finns så många olika behövanden.
All eloge dock till Malin som verkligen gjorde en stor insats genom att orka springa så långt! BRA JOBBAT, tjejen!
Ingrid
ISST's med Grekiska tjejer samt rockkonsert
Vår skola har tre idrottsblock under året som Middle Schools och High Schools elever kan vara med i efter skoltid. I varje idrottsblock finns vanligtvis tre idrotter att välja mellan. Våra tjejer har varit med i alla block och valt följande idrotter (inte någon gång har de valt samma sport :) ).
Malin
Höst: Volleyboll
Vinter: Basket
Vår: Softball
Linnéa
Höst: Fotboll
Vinter: Simning
Vår: Tennis
Under hela perioden har de matcher mot lag på andra internationella skolor. I slutet på perioden har de en heldagsturnering då alla lagen träffas samtidigt.
Utöver dessa matcher finns det för High School en tävling som heter ISST's (International Schools Sports Tournament), som är en organisation mellan 22 internationella skolor främst i Europa.
http://www.isstsports.org/
I slutet på varje idrottsblock reser idrottarna till en plats där alla skolor möts under flera dagar och tävlar mot varandra. Det här sista blocket var vår skola värd för tennismatcherna och eftersom alla gästande elever ska bo hos familjer på skolan, ställde vi upp med husrum för två tjejer från Grekland. Linnéa har tidigare varit iväg och bott inneboende i Paris.
Alla tennisspelare från olika länder kom onsdagen den 25 maj och skulle stanna till lördagen den 28:e. Vi var några föräldrar som pratade ihop oss lite om lämplig mat, om vi skulle träffas tillsammans samt om vi skulle visa dem något av England. Flera kontaktade mig och frågade om vi skulle träffas med våra gästande tennisspelare och jag var positiv, men i slutänden blev det inget, av olika orsaker.
Den här tennistävlingen har varit föremål för många diskussioner i vår familj i vår. Linnéa har varit med i tennisteamet, men p g a sin knäskada (som är mycket bättre nu), så har hon inte kunnat spela så mycket. Samma helg som ISST's, skulle L vara i Paris med konfirmationsgruppen och då de varit alldeles för få erfarna tennistjejer i laget blev tennistränaren på skolan väldigt besviken på L för att hon inte kunde vara med på ISST's. Hade det varit en lagsport kunde L varit med to-fre och hoppat över lör, men i tennis spelar man för sig själv eller i par och går vidare hela tiden, så kan man inte vara med alla dagar kan man inte vara med alls. Linnéa förstod inte varför hon inte kunde ta tåget själv till Paris och träffa konfirmanderna senare... Jag ansåg att eftersom hon då ISST's deltagande bestämdes, inte kunde gå ordentligt, var det inte värt att försöka leta efter någon lösning på detta (bland ALLA TUSENTALS andra saker man gör samtidigt) eftersom vi inte ens visste om hon skulle KUNNA spela tennis vid den här tiden och att då ändra en resa som varit planerad så länge, kändes bara för mycket. Några månder senare när tävlingen var här, så hade L kommit över detta och dagarna blev SÅ lyckade och bra för henne i ALLA avseenden...
Kl 16.30 skulle vi hämta våra inneboende på skolan, det visade sig att olika länders elever skulle hämtas olika tider, så Toni hade skrämt upp mig tidigare på dagen genom att säga att det var kl 14, men det var bara hennes gäster. Toni och jag hade tänkte åka till Windsor med gästerna eftersom London tyvärr var lite långt bort så dags på dagen. Malin var med mig och hämtade. Våra tjejer var riktigt trevliga och vi gillade dem direkt. De gick i 11:an, så de hade redan varit med ett par år tidigare på ISST's vilket innebar att de kände igen en del från andra länder. Kul! Den ena tjejens föräldrar var båda från Grekland, medan den andra hade en grekisk pappa och en amerikansk mamma. Båda hade gått större delen av sin uppväxt på den internationella skola de kom från.
Jag frågade när de hade anlänt och fick till svar "Kl 10". Jaha, svarade jag och frågade vad de hade gjort hela dagen. "Varit i Windsor." RIDÅ! Tänk om vi kunde fått hämta dem tidigare på dagen, då hade vi haft gott om tid att åka med dem till London. Det var vad det holländska teamet hade gjort med hela sin grupp. Nåväl, våra tjejer hade stigit upp fyra på morgonen och klockan var två timmar mer för dem, så de var mer än nöjda med att bara komma hem, äta lasagne, prata och sedan få ta det lugnt. Linnéa var inte hemma, så jag sa till Malin att hon kunde fråga om de ville se en film. Johan ville gärna välja film. Jag sa att han kunde få vara med och titta, men INTE välja. Det slutade med att de alla fyra satt och såg på The Parent Trap. Det säger allt om hur söta tjejerna var, som valde denna film :) .
Linnéa då, var var hon? MUSIK är superviktigt för henne nuförtiden, känner precis igen det själv från när jag var i den åldern. Hon har pratat SÅ många gånger om att hon vill gå på konsert, men det har inte riktigt passat någon gång. NU denna onsdag, så var det plötsligt en konsert som en annan tjej i 9:an köpt biljetter till och de hade fått två över. L fick erbjudande att följa med och var ELD och LÅGOR. Mamman, som är ordförande i PTSA och den som bjöd hem oss första dagen vi var i England och ännu bodde på hotell, skulle köra dem dit och tillbaka. Fast att L BORDE varit hemma och umgåtts med gästerna (det var vad Toni krävde att Amanda gjorde), så sa vi ja.
Här är L's sammanfattning av kvällen:
Det var helt fantaskiskt!! :D :D :D Min kompis mamma tog oss för att kolla på ett JÄTTEbra band som heter 3OH!3, det var en rätt så liten lokal men ett superläge och allt var perfekt. Jag var så tacksam att mamma och pappa lät mig gå! En av de bästa kvällarna i mitt liv (: musiken var bäst och vi fick se dom på jättenära håll och sen var jag med några superbra kompisar som jag älskar! Jag kan inte riktigt förklara hur kul det var xP men det var såååå superbra så det finns inte xD haha xx
You're welcome, Linnéa :) . Ni sov så gott i bilen när ni kom hem sent, men det syntes på er att ni hade haft kul!
Sedan blev det några bråda dagar. Först på morgonen skulle Rikard och barnen till skolan, sedan skulle tennistjejerna ha frukost och matlådor, för att sedan skjutsas till skolan. På dagarna var alla tennismatcherna i Watford där det fanns MASSOR av inomhusbanor. Det var tur, för TYVÄRR visade sig inte vädret från sin bästa sida. Det regnade SÅ mycket dessa dagar. Även om Linnéa inte kunde vara med och spela tyckte jag vi kunde åka dit och titta, för att visa vårt intresse och för att det var kul. Alltså åkte jag med Linnéa och Malin till Watford efter skolan på torsdagen. Det var en bit att köra, men gick bra. Linnéa "hängde" med sina tenniskompisar medan Malin och jag tittade runt på spelarna och väntade. Våra gäster spelade dubbel och hade förlorat båda sina matcher.
De grekiska ville verkligen, verkligen se London. De hade aldrig varit i England förut. De andra familjerna tyckte inte det var lönt att åka in för några timmar på kvällen, men vi bestämde oss för att göra ett försök. Torsdag kväll var enda kvällen Linnéa hade med tjejerna. Jag skulle på årsmöte med LC, så vi bestämde att Rikard och Linnéa skulle ge sig iväg med tjejerna. Vi hade förberett mat, så att de bara skulle komma hem snabbt och äta och sedan ge sig iväg. Vi åkte direkt till skolan efter att vi varit och tittat på tennisen för att hämta hem tjejerna då de kom med bussen en liten stund senare. Det var mycket trafik, så vi var lite sena, alltså vågade jag inte köra hem med L först så att hon kunde packa till Paris samt plugga till ett matteprov. Istället samlades vi tillsammans med alla andra föräldrar som hade barn hos sig. Och vi väntade och väntade och VÄNTADE. Vilken öken, 1,5 timme för sent kom de och då var det VERKLIGEN försent att åka till London. Klockan var 20 när vi kom hem, jag RUSADE och bytte kläder för att åka på årsmöte med LC-klubben och sedan fick de roa sig hemma bäst de kunde.
Nästa dag samma procedur, förutom att Malin dessutom skulle genomföra en välgörenhetsaktivitet på skolan och L skulle ha packat till sin konfirmationsresa. Rikard hämtade Linnéa direkt efter skolan och åkte med henne till London och tåget mot Paris. Sedan kom han hem och vi fick fatt i våra grekiska tjejer och så åkte Rikard in till London igen med dem. De åt därinne och hann både med att träffa några av deras kompisar ett par gånger samt se massor av typiska Londonvyer. Tjejerna var SÅ nöjda och glada då de kom hem! Det var lite sent med tanke på att även lördagen var en tidig idrottsdag, men vad gör det när man har kul. De grekiska killarna var tydligen väldigt duktiga och det var TVÅ grekiska killar i singelfinalen, men den enes skor hade gått sönder på fredagen, så våra tjejer köpte nya till honom då de var i London. När jag körde tjejerna till skolan på lördagen för sista avlämningen fick jag veta att killen som inte behövde nya skor var en av våra tjejers kille och hon var så glad över att han var i final.
Det var en allt igenom positiv upplevelse att ha tjejerna boende hos oss. Nästa år går tennistävlingarna i Aten och de sa att Linnéa skullle säga till att hon vill bo hos en av dem. Gulligt! Vi minns dem när vi använder den goda grekiska olivoljan eller honungen som vi fick av dem. Retsinan står däremot på vänt...
Ingrid
Malin
Höst: Volleyboll
Vinter: Basket
Vår: Softball
Linnéa
Höst: Fotboll
Vinter: Simning
Vår: Tennis
Under hela perioden har de matcher mot lag på andra internationella skolor. I slutet på perioden har de en heldagsturnering då alla lagen träffas samtidigt.
Utöver dessa matcher finns det för High School en tävling som heter ISST's (International Schools Sports Tournament), som är en organisation mellan 22 internationella skolor främst i Europa.
http://www.isstsports.org/
I slutet på varje idrottsblock reser idrottarna till en plats där alla skolor möts under flera dagar och tävlar mot varandra. Det här sista blocket var vår skola värd för tennismatcherna och eftersom alla gästande elever ska bo hos familjer på skolan, ställde vi upp med husrum för två tjejer från Grekland. Linnéa har tidigare varit iväg och bott inneboende i Paris.
Alla tennisspelare från olika länder kom onsdagen den 25 maj och skulle stanna till lördagen den 28:e. Vi var några föräldrar som pratade ihop oss lite om lämplig mat, om vi skulle träffas tillsammans samt om vi skulle visa dem något av England. Flera kontaktade mig och frågade om vi skulle träffas med våra gästande tennisspelare och jag var positiv, men i slutänden blev det inget, av olika orsaker.
Den här tennistävlingen har varit föremål för många diskussioner i vår familj i vår. Linnéa har varit med i tennisteamet, men p g a sin knäskada (som är mycket bättre nu), så har hon inte kunnat spela så mycket. Samma helg som ISST's, skulle L vara i Paris med konfirmationsgruppen och då de varit alldeles för få erfarna tennistjejer i laget blev tennistränaren på skolan väldigt besviken på L för att hon inte kunde vara med på ISST's. Hade det varit en lagsport kunde L varit med to-fre och hoppat över lör, men i tennis spelar man för sig själv eller i par och går vidare hela tiden, så kan man inte vara med alla dagar kan man inte vara med alls. Linnéa förstod inte varför hon inte kunde ta tåget själv till Paris och träffa konfirmanderna senare... Jag ansåg att eftersom hon då ISST's deltagande bestämdes, inte kunde gå ordentligt, var det inte värt att försöka leta efter någon lösning på detta (bland ALLA TUSENTALS andra saker man gör samtidigt) eftersom vi inte ens visste om hon skulle KUNNA spela tennis vid den här tiden och att då ändra en resa som varit planerad så länge, kändes bara för mycket. Några månder senare när tävlingen var här, så hade L kommit över detta och dagarna blev SÅ lyckade och bra för henne i ALLA avseenden...
Kl 16.30 skulle vi hämta våra inneboende på skolan, det visade sig att olika länders elever skulle hämtas olika tider, så Toni hade skrämt upp mig tidigare på dagen genom att säga att det var kl 14, men det var bara hennes gäster. Toni och jag hade tänkte åka till Windsor med gästerna eftersom London tyvärr var lite långt bort så dags på dagen. Malin var med mig och hämtade. Våra tjejer var riktigt trevliga och vi gillade dem direkt. De gick i 11:an, så de hade redan varit med ett par år tidigare på ISST's vilket innebar att de kände igen en del från andra länder. Kul! Den ena tjejens föräldrar var båda från Grekland, medan den andra hade en grekisk pappa och en amerikansk mamma. Båda hade gått större delen av sin uppväxt på den internationella skola de kom från.
Jag frågade när de hade anlänt och fick till svar "Kl 10". Jaha, svarade jag och frågade vad de hade gjort hela dagen. "Varit i Windsor." RIDÅ! Tänk om vi kunde fått hämta dem tidigare på dagen, då hade vi haft gott om tid att åka med dem till London. Det var vad det holländska teamet hade gjort med hela sin grupp. Nåväl, våra tjejer hade stigit upp fyra på morgonen och klockan var två timmar mer för dem, så de var mer än nöjda med att bara komma hem, äta lasagne, prata och sedan få ta det lugnt. Linnéa var inte hemma, så jag sa till Malin att hon kunde fråga om de ville se en film. Johan ville gärna välja film. Jag sa att han kunde få vara med och titta, men INTE välja. Det slutade med att de alla fyra satt och såg på The Parent Trap. Det säger allt om hur söta tjejerna var, som valde denna film :) .
Linnéa då, var var hon? MUSIK är superviktigt för henne nuförtiden, känner precis igen det själv från när jag var i den åldern. Hon har pratat SÅ många gånger om att hon vill gå på konsert, men det har inte riktigt passat någon gång. NU denna onsdag, så var det plötsligt en konsert som en annan tjej i 9:an köpt biljetter till och de hade fått två över. L fick erbjudande att följa med och var ELD och LÅGOR. Mamman, som är ordförande i PTSA och den som bjöd hem oss första dagen vi var i England och ännu bodde på hotell, skulle köra dem dit och tillbaka. Fast att L BORDE varit hemma och umgåtts med gästerna (det var vad Toni krävde att Amanda gjorde), så sa vi ja.
Här är L's sammanfattning av kvällen:
Det var helt fantaskiskt!! :D :D :D Min kompis mamma tog oss för att kolla på ett JÄTTEbra band som heter 3OH!3, det var en rätt så liten lokal men ett superläge och allt var perfekt. Jag var så tacksam att mamma och pappa lät mig gå! En av de bästa kvällarna i mitt liv (: musiken var bäst och vi fick se dom på jättenära håll och sen var jag med några superbra kompisar som jag älskar! Jag kan inte riktigt förklara hur kul det var xP men det var såååå superbra så det finns inte xD haha xx
You're welcome, Linnéa :) . Ni sov så gott i bilen när ni kom hem sent, men det syntes på er att ni hade haft kul!
Sedan blev det några bråda dagar. Först på morgonen skulle Rikard och barnen till skolan, sedan skulle tennistjejerna ha frukost och matlådor, för att sedan skjutsas till skolan. På dagarna var alla tennismatcherna i Watford där det fanns MASSOR av inomhusbanor. Det var tur, för TYVÄRR visade sig inte vädret från sin bästa sida. Det regnade SÅ mycket dessa dagar. Även om Linnéa inte kunde vara med och spela tyckte jag vi kunde åka dit och titta, för att visa vårt intresse och för att det var kul. Alltså åkte jag med Linnéa och Malin till Watford efter skolan på torsdagen. Det var en bit att köra, men gick bra. Linnéa "hängde" med sina tenniskompisar medan Malin och jag tittade runt på spelarna och väntade. Våra gäster spelade dubbel och hade förlorat båda sina matcher.
De grekiska ville verkligen, verkligen se London. De hade aldrig varit i England förut. De andra familjerna tyckte inte det var lönt att åka in för några timmar på kvällen, men vi bestämde oss för att göra ett försök. Torsdag kväll var enda kvällen Linnéa hade med tjejerna. Jag skulle på årsmöte med LC, så vi bestämde att Rikard och Linnéa skulle ge sig iväg med tjejerna. Vi hade förberett mat, så att de bara skulle komma hem snabbt och äta och sedan ge sig iväg. Vi åkte direkt till skolan efter att vi varit och tittat på tennisen för att hämta hem tjejerna då de kom med bussen en liten stund senare. Det var mycket trafik, så vi var lite sena, alltså vågade jag inte köra hem med L först så att hon kunde packa till Paris samt plugga till ett matteprov. Istället samlades vi tillsammans med alla andra föräldrar som hade barn hos sig. Och vi väntade och väntade och VÄNTADE. Vilken öken, 1,5 timme för sent kom de och då var det VERKLIGEN försent att åka till London. Klockan var 20 när vi kom hem, jag RUSADE och bytte kläder för att åka på årsmöte med LC-klubben och sedan fick de roa sig hemma bäst de kunde.
Nästa dag samma procedur, förutom att Malin dessutom skulle genomföra en välgörenhetsaktivitet på skolan och L skulle ha packat till sin konfirmationsresa. Rikard hämtade Linnéa direkt efter skolan och åkte med henne till London och tåget mot Paris. Sedan kom han hem och vi fick fatt i våra grekiska tjejer och så åkte Rikard in till London igen med dem. De åt därinne och hann både med att träffa några av deras kompisar ett par gånger samt se massor av typiska Londonvyer. Tjejerna var SÅ nöjda och glada då de kom hem! Det var lite sent med tanke på att även lördagen var en tidig idrottsdag, men vad gör det när man har kul. De grekiska killarna var tydligen väldigt duktiga och det var TVÅ grekiska killar i singelfinalen, men den enes skor hade gått sönder på fredagen, så våra tjejer köpte nya till honom då de var i London. När jag körde tjejerna till skolan på lördagen för sista avlämningen fick jag veta att killen som inte behövde nya skor var en av våra tjejers kille och hon var så glad över att han var i final.
Det var en allt igenom positiv upplevelse att ha tjejerna boende hos oss. Nästa år går tennistävlingarna i Aten och de sa att Linnéa skullle säga till att hon vill bo hos en av dem. Gulligt! Vi minns dem när vi använder den goda grekiska olivoljan eller honungen som vi fick av dem. Retsinan står däremot på vänt...
Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)