tisdag 8 maj 2012

Lugnet före stormen & Tomatsallad

Sista veckan i september bestod för min del av MASSOR av jobb för Multikulturella gruppen. Vårt första event närmade sig och det var en hel del förberedelser inför det. Till helgen skulle vi få höstens första besök som sedan skulle avlösas av många, så det var både bra och viktigt att jag fick undan de där dagarna. Av någon anledning började en lång räcka av datorproblem där, vilket gjorde att ALLT tog SÅ lång tid, vissa program fungerade inte och ibland bara "fastnade" allt. Så har det tyvärr fortsatt under året. Vår dator lever sitt eget liv och när den inte har lust mer (kan t ex betyda att jag har för många websidor öppna samtidigt), så vägrar den samarbeta. Det driver mig till VANSINNE! Jag sitter så pass mycket vid datorn så även om jag inte har ett formellt arbete, så måste datorn bara fungera! Jag är SÅ glad att Rikard är tekniskt begåvad och fixar problemen efterhand.

Jag satt dock förstås inte bara hemma och jobbade! Malin var sjuk på måndagen, men sedan var hon ok för skola igen. På tisdag lunch fick jag snabbt överstökat ett av de där tandläkarbesöken jag skrivit om tidigare och åkte sedan hem till Susanne. Hon hade bjudit in några av oss "svenskor" på lunch. Det var Amy, barnens svenskfröken Helena, Ylva (som tog med dottern Paulina) och jag. Eftersom Susannes man varit så sjuk under våren hade vi inte sett henne så mycket, men sommaren hade varit bra och nu var de mycket mer hoppfulla och hon kände sig starkare och passade då på.

Det var verkligen jättemysigt att ses! Susanne är en mästare i köket och vi fick jättegod italieninspirerad mat. Vi fick också en supergod tomatsallad som jag sedan gjorde hur många gånger som helst under hösten. Dags att ta upp den nu igen känner jag. Den var lättgjord, men det är ju precis sådana recept man vill ha, så här delar jag generöst med mig av Susannes "recept" ;) .

TOMATSALLAD
Halvera massor av småtomater.
Finhacka rödlök.
Finhacka massor av dill.
Blanda alltihop! Klart!

MUMS!

Jag undrar nu om det verkligen inte var någon olja.... men tror faktiskt inte det.... vill man kan man säkert tillsätta lite god olivolja.

Tiden flög förstås iväg och vi hade mycket att prata om allihop. Susanne bor i en grannby till vår och trots att de bott där i ca ett år hade jag inte varit där tidigare, så det var kul det också, att få se hur fint och mysigt de hade det.

När jag inte satt vid datorn den där veckan, så bakade jag. Det skulle bli coffee morning hos mig veckan efter och naturligtvis ville jag bulla upp för det. Barnen var så glada varje dag de kom hem och såg en ny kaka klar att frysas in eller läggas i burkar, för de såg såklart till att hjälpa mig med provsmakningar :) .

Karin, min mamma läraren godkände också vykortet. Tyckte det var helt ok. Det tycker jag också, men var inte säker om det var för att jag bott borta så länge.... ha ha. Håller HELT med om att extratiden på provet var "värre"! Visst är det fantastiskt att du minns det där kortet ännu!! Det visar verkligen att det är värt allt med de där extra uppmärksamheterna! Jag tror att jag för alltid kommer att komma ihåg ditt brev med mjukislusen då vi fick löss för första gången i Århus och jag var uppgiven. :)

Kram allihop!
Ingrid

1 kommentar:

Kim M. Kimselius sa...

Härligt det låter! När jag får en krånglande dator brukar alltid de tekniskt kunnande säga "Töm cachen". Okej... För mig är det obegripligt, men du kanske vet vad det är...

Efter att ha tillbringat en vecka i Singapore och träffat många utlandssvenskor förstår jag lite hur du har det. Jag har varit på den internationella skolan och den svenska skolan, bott hos två olika familjer och sett olika sidor av Singapore och hur livet utomlands kan vara. Det har varit jättespännande. Synd att jag inte hinner komma och hälsa på dig innan du flyttar hem igen!
Njut av tiden som är kvar! Vem vet, kanske det bär iväg någon annanstans igen!
Tack för alla dina kommentarer på din blogg. Har inte hunnit svara och kommentera på länge, eftersom jag nästan aldrig är hemma utan är iväg och föreläser hela tiden. Men det är också kul!
Kram Kim