måndag 17 oktober 2011

Boston bl a med The Freedom Trail

Vårt nästa mål i Boston. Mitt drömhus!
Efter Iowa skulle vi ta oss till vänner i Boston. Där bor en annan av de amerikanska familjer som var på skolan i Århus och Olivia var nära vän med Boston-familjens Alex (komplicerat att de har samma namn på varsin dotter). De har inte setts sedan familjerna lämnade Danmark, så nu hade vi bestämt oss för att ta med Alex och Olivia när vi flög iväg.

Det var en jättejättetidig morgon den 4 juli, jag minns inte exakt men det var typ 4 på morgonen och mörkt, då vi vinkade till Mike and Joan och rullade iväg i vår fina bil, hyrd just för detta ändåmål, att vi skulle kunna ta med lite extra barn.

Som tur var hade barnen vett att sova en stund under vår fyra timmar långa resa till Chicago flygplats:

Olivia och Johan sover gott.
Joan hade naturligtvis skickat med massa färdkost, främst i form av Doritos, som alla barnen ÄLSKAR:



Det gick smidigt att lämna bilen. Sedan på flygplatsen fick jag bekräftat vilken otroligt dålig engelska jag måste snacka, då jag frågade efter vägen till "Children's museum" som jag visste fanns i någon ände av flygplatsen och då fick till svar av personen jag pratade med "I speak English", ha ha ha ha ha. Det TRODDE ju jag att jag också gjorde...., men tydligen uppfattade hon inte det. Sedan fick jag under barnens roade inseende träna på att säga "Children's museum" hur många gånger som helst.

Olivia hade varit väldigt bekymrad över om hon skulle få med sig sin apa eller ej. Den är nästan lika stor som Olivia själv och följer med på alla viktiga resor. Det gick dock bra och apan samt Johans björn Felix väckte positiv uppmärksamhet överallt.


Vi hittade i alla fall Children's museum och hann vara där en kort stund. Är man fem stycken kan man ha kul även om man egentligen är lite för gammal för stället:

Tjejerna i museumets flygtorn.
På flygplatsen märktes det att det var 4 juli. Jag funderade kort på om det var en olämplig dag att flyga på, men det verkade vara lika mycket rusning på flygplatsen som en vanlig dag, så de andra verkade inte särskilt oroliga.

Flygplatsen uppmärksammar nationaldagen.

Och här på skylten framför flygplanet står det att staden Chicago
firar Independence day.
Flygresan gick väldigt bra. Alex och Linnéa satt tillsammans och skickade lappar i mjukdjurens namn fram till de andra barnen. Det hade hur kul som helst. Då vi kom till Boston hittade vi inte Erica som skulle komma och möta oss, men så småningom fick vi fatt i varandra. Både Erica och TC kom med varsin bil för att vi alla skulle kunna få plats. Så snällt! Det visade sig att de hade fått en vattenläcka och allt vatten hade varit avstängt. De har också många gäster, så hon behövde VERKLIGEN tillgång till vatten. Rörmokaren hade kommit och löst det provisoriskt, så att allt funkade utom i vårt badrum och det kom han tillbaka och fixade dagen efter. Stackars Erica, jag kan precis tänka mig hur jobbigt det måste ha varit att få detta på halsen precis innan alla vi skulle dyka upp. Hon hade dessutom bäddat 7 extra sängar och förberett massor av mat. Erica är jätteduktig på matlagning! Det var såklart FANTASTISKT roligt att träffa dem igen!

Jag hade sett deras hus på bild förut, men det var ÄNNU finare i verkligheten. Alla våra vänner har så god smak och det är verkligen en gåva att få njuta av det de åstadkommit.

Nu ska vi leka! Finn 286 olikheter.

Det här är vårt gästrum:


Det här är Ericas gästrum:


Jag vet att de sista 82 sakerna är rätt svåra att se och det beror på att jag står i det burspråk som vätter ut mot trädgården och den syns inte, så de sakerna är inte så lätta att klara. Till höger i bild är en dörr in till vårt badrum.

Linnéa och Alex fick ett eget gästrum, mer i nivå med vårt men klart finare inrett. Johan sov hos Connor och Malin och Olivia hos Alex P (Alex P är nu Alex i Boston). Master bedroom där Erica och TC bor ligger ovan på gästrummet och är enormt stort och SÅ fint! Jag skulle nog kunna bo bara i det rummet.

Nåväl, efter husesyn blev det en väldigt god middag.

Alla glupska samlades som bin kring honung.
Dubbla efterrätter som såg så perfekta ut att båda Malin och jag var framme och petade på den bruna för att se om den var riktig (den stod nämligen först uppe på en byrå).

Gott gottigott gott!
Vi pratade och varvade ned, förutom den väldigt goda maten, gjorde vi inget särskilt för att det var 4 juli.

Nästa dag begav sig TC till arbetet och vi tog det lugnt på morgonen innan vi begav oss ut på en vandring i naturen bakom deras hus. Där är stigar och lite vatten och ett gammalt järnvägsspår samt ett litet stenberg där man kan klättra upp och få en fantastisk utsikt över träden. Vi gick lite vilse, då Connor och Alex P hade olika åsikter om var vi skulle gå och det vanligtvis var den frånvarande TC som brukade springa eller gå med dem där, men till slut kom vi såklart rätt. Det var varmt och soligt.

Barnen redo för vandring

I trädgården hittade vi en orm!


Tjejerna på spåret


Söta Alex P på lilla berget.
Efter en sådan långpromenad i värmen är man väl värd en alldeles extra god glass, så efter lunch promenerade vi till byn och på den mycket oansenliga järnvägsstationen såldes bästa tänkbara glass! Jättegott!
Många hade svårt att välja...
Väl hemma igen satte Olivia, Alex P och Malin igång och bakade. De är väldigt lika dessa tre tjejer i avseendet att de gillar att pyssla och göra saker.

Malin, Alex P & Olivia gör Chocolate Chip Cookies, utan kyldeg men säkert från mix :) .
Inte nog med att Erica är duktig på och intresserad av inredning. Hon är dessutom väldigt intresserad av kläder och hennes barn var utan konkurrens de ständigt mest välklädda på den internationella skolan i Århus. Till Alex P köpte hon kläder där hårtofsarna matchade kläderna som matchade gummistövlarna. Mycket kom från UNDERBARA butiken Gymboree. Om du klickar på namnet i meningen nyss kan du komma till deras fantastiska hemsida varifrån jag har en kompis som beställt kläder från USA hem till Sverige. För att vara så fina kläder av bra kvalité, är de mycket prisvärda. Här kan ni se lite hur de matchar sina kläder med accessoarer:

Sweet In Stripes

Då vi var i USA hade de en "bi"-kollektion som bestod av HUR många delar som helst, väskor, skor, kläder, tofsar osv osv. Jag kan inte hitta den med bra bilder på nätet men om ni klickar på den här googlingen får ni en liten bild av sakerna (fast det var ännu snyggare då det hängde i butik :) :

http://www.google.co.uk/search?q=gymboree+bee+collection&hl=en&rls=com.microsoft:en-gb&prmd=imvns&source=lnms&tbm=isch&ei=O6WQTsmBAYjChAecz7TkDw&sa=X&oi=mode_link&ct=mode&cd=2&ved=0CCYQ_AUoAQ&biw=1680&bih=859

När vi åkte hem fick vi en hel väska FULL med jättefina kläder till Johan, eftersom Connor växt ur dem.

Nåväl, Alex P har garderoben FULL av fina kläder bl a klänningar. Vår Malin är också lite klänningstokig. Linnéa är inte mycket för klänningar men ibland får hon för sig att hon vill ha en och då får hon rota runt i Malins garderob och låna. Alex och Olivia är inga klänningstjejer. Denna kväll kom de av någon anledning på att de skulle klä upp sig och plockade bland Alex P's och Malins klänningar, för att sedan spexa för fullt i trädgården. Rikard tog en rad jättefina bilder på dem och jag gillar jättemycket att titta på dem:




TC hade varit väldigt snäll och fixat en lånebil på jobbet, så att vi hade tillgång till båda deras bilar. Onsdagen den 6 juli var det dags för den stora och viktigaste aktiviteten om man är i Boston, nämligen att gå The Freedom Trail. Vi fick med oss SÅ mycket amerikansk historia under våra dagar i Boston. Väldigt spännande och intressant. Eftersom Alex och Olivia aldrig varit i Boston förut, tror jag faktiskt att det var väldigt intressant för dem också, även om värmen verkligen var STEKANDE. Stackars Connor var inte riktigt frisk och hade dessutom gjort den här turen förut, så han hade en tuff dag.

Först hade vi dock en lugn morgon. Jag njöt med mitt morgonte och en del av Ericas ALLA magasin:

Just här kände jag faktiskt att jag hade semester!
Erica (hon hade definitivt ingen semester) flätade håret på alla tjejerna:

Som ni ser kan hon sin sak!
Här är en karta över Freedom Trail, som är en dryg 4 km lång vandring genom Boston förbi åtskilliga historiska sevärdheter:



Hela vägen är markerad i marken med röda tegelstenar eller målade röda ränder:


Med två bilar tog vi hela sällskapet in till Boston Common där vandringen börjar. Det är USA's äldsta park och under den fanns ett parkeringhus. Där ställdes bilarna, ibland i dubbla rader, så man lämnade sin bilnyckel till någon man, så att han kunde flytta din bil om den innanför behövde köra ut...

Alla barnen i Frog Pond som ligger i Boston Common.

Förklaringen till att den heter Frog Pond.
I denna park har många historiska personer hållt tal och Judy Garland höll sin största konsert här, bara en sådan sak :) .

Nu var vi igång med Freedom Trail och vi gick till kanten av parken där Massachusetts State House ligger. Kupolen är täckt med 23 karats guld och inne i en av kammarna finns en stor torsk gjord i trä. Den ska påminna om hur viktig fiskeindustin är för regionen.

Framför Massachusetts State House
Vi följde de röda stenarna och kom till Park Street Church och Granary kyrkogården. Här hölls i början på 1800-talet den första söndagsskolan och den första fängelsehjälpen (första var, förtäljer inte historien, USA? världen?...). Viktiga antislaverital och berömda sångpremiärer har också skett här. På kyrkogården ligger många berömdheter begravda, inte minst TRE av de som undertecknade frihetsdeklarationen: Samuel Adams, John Hancock samt Robert Treat. Fem av de som dödades i Boston massakern (mer om den senare) är också begravda där.


På kyrkogården finns också en obelisk rest 1827 till minne av familjen Franklin. Benjamin Franklin (han som uppfann åskledaren och är berömd för sina experiment med elektricitet) föddes i Boston, men är inte begravd här. Familjen hade dock en familjegrav här och då den blev riktigt dålig ersatte de den med denna minnessten som en hyllning till familjen:
Johan sitter som nr 2 från höger och vilar sig från värmen.
Vi passerade King's Chapel och kyrkogården där, som är den äldsta i Boston. Sedan kom vi till den första folkskolan (public school) i USA (startades 1635), Boston Latin School, och den var fram till 1972 en pojkskola. Framför skolan står en staty av Benjamin Franklin, som föddes i ett kvarter i närheten. Såväl B Franklin, som Samuel Adams och John Hancock gick i denna skola.

Benjamin Franklin
Färden gick vidare förbi The Old Corner Bookstore och Old South Meeting house. Det senare är mest berömt för att det var där The Boston Tea Party, som säkert många av er känner till, startade. Protesterna handlade om de höga skatterna på te och Samual Adams var en av debattörerna.

Vi såg Old State House som byggdes 1713 och var ockuperat av britterna under revolutionen, men 1776 kunde invånarna höra Frihetsdeklarationen läsas från balkongen på detta hus. Idag inrymmer det ett museum om Bostons historia. Boston Massacre Site ligger precis i närheten och är markerat bland kullerstenarna. Boston massakern började som en liten dispyt mellan en perukmakarlärling och en britt, för att plötsligt övergå till ett upplopp där anslutande brittiska soldater som kom för att hjälpa till mot folkmassan som kastade stenar till slut öppnade eld mot dem, vilket ledde till fem människors död. Detta hände den 5 mars 1770 och anses vara startskottet till den Amerikanska revolutionen.

Vi hade haft slushice och drickastopp under vägen, men nu började magarna knorra efter lunch. Det passade bra då vi var framme vid Faneuil Hall som har fungerat som marknadsplats och mötesplats sedan 1742. Jag gillade detta ställe väldigt mycket och vi kom därför dit senare under Bostonbesöket igen....

Denna dag intog vi dock lunch på Burger King. Det var vad alla barn behövde. Vi åt deras goda Angus Burgers, så det var helt ok även för undertecknad som inte är så glad för hamburgerkedjor...

Därefter tittade vi på statyn av Samuel Adams som står framför Faneuil Hall:

SAMUEL ADAMS
1722-1803
A PATRIOT
HE ORGANIZED THE REVOLUTION
AND SIGNED THE
DECLARTION OF INDEPENDENCE
Längs med Freedom Trail, men inte som en del av den, passerade vi efter lunch Union Oyster House som är Bostons äldsta restaurang och USA's äldsta restaurang som ännu är i bruk. Sedan 1826 har de serverat mat här. Jag njöt då jag hörde Connor fråga Erica: "Even during the depression?". Då vet man att man har att göra med en ovanligt allmänbildad, historieintresserad kille att göra. Good thought and question Connor!


Mitt emot restaurangen ligger ett minnesmonument över de judar som dödades under andra världskriget, 6 miljoner människor. Det var väldigt vackert. Sex glaspelare med numren inristade på alla de som dog.

Pelarna stod på rad och  man kunde gå igenom dem.

Här syns från sidan hur pelarna stod och det var texter på marken mellan dem också.

Inne i pelarna var det på glaset också ristat texter från dagböcker, uttalanden från överlevande och liknande. Väldigt rörande. Här är en av de som berörde mig mest:

Jag tror inte det går att läsa för er, men det här är texten:
"Ilse, a childhood friend of mine, once found a raspberry in the concentration camp and carried it in her pocket all day to present to me that night on a leaf. Imagine a world in which your entire possession is one raspberry and you give it to your friend."
~ Gerda Weissmann Klein


Jag slog upp possession, för jag ville veta den exakta översättningen och "your entire possession" betyder "din enda ägodel".

Vi fortsatte längs The Freedom Trail:


Vi såg Paul Revere house som var hemmet till silversmeden Paul och hans familj. Det är den äldsta byggnaden i centrala Boston och är nu (förstås) ett museum (vi gick inte in på några museum, det var fullt upp med att bara passera alla historiska platser och sätta oss in i vad som utmärkte dem). Paul själv är mest känd för att ha varit den som red till Lexington för att meddela Samual Adams och John Hancock att britterna var på väg för att arrestera dem.

Det ledde fram till Old North Church framför vilken en staty över hjälten Paul Revere är rest:

Alex & Néa framför statyn som hyllar Reveres "Midnight Ride".
I bakgrunden syns Old North Church.
Old North Church är Bostons äldsta kyrka byggd 1723. Kyrktornet är det högsta i Boston och från det signalerades med lanternor var de brittiska soldaterna var. En lanterna betydde att de var på land, två att de var till sjöss.

Idag finns det en minnesplats framför kyrkan som hedrar de amerikanska soldater som stupat i Afghanistan eller Irak:


Vi gick mot havet och över vattnet via Charlestown Bridge. Flaskvis med vatten inhandlades till de törstande massorna.

Malin, Olivia & Johan på bron
Snart var vi framme vid USS Constitution, som är en fregatt som den nybildade staten USA byggde 1797-1800, för att försvara sig till havs. De byggde sex sådana skepp och detta var det mest framgångsrika eftersom det besegrade flera Brittiska motståndare, vilket gav fregatten smeknamnet "Old Ironside" (p g a de glänsande kanonerna längs sidorna). Idag är det världens äldsta utrustade krigsskepp som fortfarande flyter. En gång om året tar de en tur med det ut i havsleden.
Fregatten i all sin prakt sedd genom staketet.
Vi bestämde oss för att gå ombord!

Fantastiska Erica med sina båda barn, Alex & Connor.

Kanoner i långa rader...

Alex och Linnéa styr upp fregatten

Rikard har fotograferat det mycket tappra gänget!

Boston sett från skeppet, grönt och fint.
Jag gillade Boston jättemycket!

Kan man annat än imponeras av ett sådant här bygge?
Sista stopp på Freedom Trail är Bunker Hill Monument. Connor hade baseball träning så pappa TC kom förbi och hämtade upp honom och C var SÅ glad att få ge sig av hemåt (det var inte första gången han gick Freedom Trail). Vi andra tog sats för sista etappen.

Monumentet på avstånd
Nästan framme och fortfarande vid gott mod:

Olivia och Johan
Framme!!!!

Alex, Linnéa & Alex :)
Platsen Bunker Hill är där som det första slaget i den Amerikanska revolution stod (17 juni 1775). Det var viktigt att ha kontroll över den här höga punkten nära hamnen.

Har man ork och lust kan man gå 294 trappsteg uppåt och få en fantastisk utsikt. Utsikten från marken var dock bra nog för oss :) .

Linnéa, Alex och Malin.
Skönt att ligga på gräset och vila lite.

Kul att ta roliga bilder....

På en knallblå himmel t ex :) .

Eller på allas fötter framme vid sista tegelstenen på The Freedom Trail!
 Äntligen lyckades vi även fånga Rikard på bild:


The Freedom Trail var slut, men vi var tvungna att gå tillbaka till bilarna, vilket innebar en LÅÅÅNG vandring hela vägen tillbaka. Som tur var gick det att gena lite grand och vi började med ett välförtjänt glasstopp.

Hur äter ni tjejer? :)
När det blir jobbigt att gå kan man ha tur och få en ridtur på en storasyster:

Jag tror verkligen att Joan och Mike skulle älska denna bilden av syskonkärlek!
Jag älskar bilden av en Alex som bär en annan :) .
Är man ungefär jämnstora kan man turas om att
bära varandra som dessa båda gjorde...
Men kanske blir jag ändå allra gladast
av denna bilden som L såg möjligheten till.
Hoppas ni ser varför...?
Tillbaka vid parken Boston Common, skulle Alex och Olivia köpa lite souvenirer, men dagen började bli sen och en del försäljare hade redan dragit sig hemåt. Vi delade upp oss och till slut var de tröjor och väskor som önskades införskaffade. Några av oss som inte skulle shoppa stannade i parken och en del hade t o m energi kvar till att leka och klättra:


Väldigt nöjda åkte vi hem och hade en skön kväll tillsammans. Den här promenaden var en av många höjdpunkter under vår USA-resa. Även barnen tyckte det var en toppendag!

Tror inte man kan få in mer Boston i ett inlägg, så jag får avsluta detta här och skriva ett till för våra sista dagar där.

Beklagar de dåliga uppdateringarna, men vi har haft ett kärt besök här från Hamburg under nästan en vecka och med 11 personer i huset finns det inte ork och fokus över till bloggande. Nu har vi höstlov. L har åkt till Spanien. R till Sverige. Jag är hemma med M & J. Förväntar mig en lugn vecka med mycket bloggande och om det inte funkar vet jag inte vad jag gör...

Rikard blev jätteglad för alla kommentarer och hälsningar på sitt inlägg!!! Han hälsade till alla då han i eftermiddags var hemma en halvtimme mellan jobb och flyg.

Kim, ja jag tittade på kamelbilden igen nu. Känner att jag ler varje gång jag tittar på den. Omslaget på böcker är verkligen riktigt viktigt. Ibland är de så TRÅKIGA att jag bara undrar VARFÖR? Du läser också väldigt mycket nu förstår jag.

Britt, jag minns när den boken om Astrid Lindgren kom ut! Den ska jag också läsa. Sparsamhet i vardagen är sunt tycker jag. Då kan man njuta mer när man gör något speciellt. Kan inte heller tänka mig att Astrid lät något stiga henne åt huvudet trots framgångarna eller att hon skulle unna sig särskilt mycket extravagant. Det är lite synd på ett sätt det också...
Jodu, din son har verkligen sin egen roliga humor :) .

Astrid, vad kul att ingen av er heller hade sett kamelbilden. Efter att länge ha tänkt om mycket, att det vet nog alla andra men inte jag, så tänker jag tvärtom nu, vad gör det om några redan hört saker och ting om det är nytt för en del andra :) . Nu får du snart skriva lite om Dalby på din blogg! Saknar uppdateringar om hur ni har det hemma, ha ha.

Catharina, försvunna kommentarer gillar vi INTE!! Har förstått att du jobbat mycket, men du verkar få ihop det bra! Jag har också haft det körigt och önskar att jag hade hunnit skriva mer till dig. Något nytt på jobbfronten? Jag ska bättra mig med mail och fb-kontakter denna vecka. Kram.

Boktokig, javisst var det ett foto utöver det vanliga. LÅNGT ifrån mina bloggbilder, ha ha. Väl värt sin utnämning. Läser just nu "Julia" med stor behållning, efter rekommendation från dig.

Rikard, vilket roligt inlägg! Det är jättekul när du överraskar mig med att skriva här. Kanske hinner du läsa detta när du är i Sverige :) .... Rolig hemsida du hade hittat, skulle lätt kunnat fastna där länge! Löpsedlarna är underbara! Man undrar hur de som jobbar på tidningarna känner när de går ut på stan efter jobbet och ser dem, ha ha. Kom snart hem igen! Kramar från oss som är här.

Märtha, log när jag läste din kommentar hos Rikard! Du är bra på att skratta :) . Kul att ha en rolig faster! Jag har också skrattat hejdlöst åt Martina Haag. När jag läste hennes första bok med kåserier, skrattade jag så jag skakade och tårarna sprutade och Rikard vaknade FÖRSKRÄCKT i sängen bredvid mig, undrades vad som hände :))))) .
HUR är det i Australien, kan man få en liten uppdatering??
Gästerna för den här gången har åkt hem. Nu blir det lugnare några dagar men sedan brakar det lös på riktigt... Roligt att läsa om dina kloka barnbarn! Såklart han är bra på att räkna med en sådan mormor. Jag försökte hjälpa Malin med att tolka några diagram i matten idag och skulle hitta vad som var fel med dem och det var INTE lätt. (Tänkte såklart att det skulle vara urlätt, men SÅ fel jag hade.)

Känns bra att nu trycka på "Publicera inlägg" knappen :) .

Allt gott till er allihop!
Ingrid

6 kommentarer:

Astrid sa...

Vilket trevligt repotage, jag förstår att ni blev förtjusta i Boston! Ni verkar att ha upplevt en hel del och vilken bra ide med markering såsom röd marksten längs promonadvägen, så slipper man gå vilse, ha, ha!
Jag har inte slutat blogga, det kommer mer, jag är bara inte så flitig som du.
Ha det så bra och Tor hälsar!
Kram Astrid

Britt sa...

Hej Ingrid!
Den som väntar på något gott ......
Roligt att du skriver igen och du har fina bilder speciellt med barnen.
Huset i Boston är helt underbart, otroligt stort.
Jag sover mycket bra i ert sovrum ,som du alltid har ställt in vatten, godis och frukt i.
Ormen såg ganska läskig ut men det var förmodligen ingen giftig.
Alla flickorna var verkligen fint flätade.
Just nu när jag sitter här och läser, ringer det i telefonen och det är Rikard, som är på väg till Malmö. Kram från Britt

Tara sa...

All I know is that YOUR guest bedroom was awesome! It was comfy and warm and a fan was provided upon request. I slept some good sleeps there. :)

I did not see a bowl of fruit in Erica's guest room so you win. :)

xo!

Catharina sa...

Tack för ännu ett mycket trevligt inlägg! Jag tyckte att ert gästrum var hur bra som helst! Fy sjutton för ormen! Jag hade då inte tagit mig tid att ta foto på den utan flytt i panik! Kom just att tänka på McMice i London... inte blev det någon musbild där inte! haha

Idag tog jag ytterligare ett steg mot att lämna min karriär som hemmafru...

Ja, förra veckan jobbade jag halvtid men denna veckan blev det bara två förmiddagar.
Imorgon blir det en tur till Burlövs center... ska på finresa till Finland i helgen och behöver en ny jacka... och passade på att boka lunch med Sofie.

Det är ok att du inte svarar så snabbt på mailen... jag tycker att du är fantastisk som hinner och orkar med så mycket som du gör... barnens läxor, blogg, massor av gäster och det engagemang du har i skolan och frukostklubbar och allt vad det är.

Ikväll ska jag till Sirius och lyssna på Ewa Gun Westford, jag tycker att hon är en fantastisk kvinna och lyssnar gärna på henne igen (hon var hos oss på DM i LC när jag hade "mitt möte" i Ystad. Herrarna har sitt hemliga möte först så vi damer är välkomna kl 20. Farfar tyckte det var en konstig tid att komma hit så sent, men han kommer :o)

Dags att tömma diskmaskinen och hänga lite tvätt.

Kram Catharina
P.S. Det är något konstigt med din blogg och mig just nu... när jag ska skicka kommentaren och verifiera ett ord så finns inget ord där utan jag får först skicka det och få ett felmeddelande att jag skrivit fel ord och sen kommer ett nytt. Men jag hoppas att det inte försvinner idag! D.S.

Kim M. Kimselius sa...

Helt underbart inlägg. Blev mycket sugen på att skriva om Boston, bara för att få vandra samma väg som ni gick!
Nej, jag "läser" inte, jag lyssnar. Det beror på att jag ligger mycket ute på vägarna och kör mellan de olika signeringarna och föreläsningarna och då blir det några timmars lyssnande på en ljudbok varje dag. Dessutom har jag min kära Läsplatta med mig, fylld med e-böcker, som jag tar till på kvällarna innan jag ska sova. Fast där betar jag inte av böckerna lika fort som jag gör i bilen. Har dessutom börjat lyssna på MP-3böcker när jag är ute och promenerar med hundarna, så ibland kan jag hålla på med 3-4 böcker på en gång. Dessutom skriver jag ju på min egen bok och läser research för den, när jag är hemma.
Tack för ditt långa, fina reportage. Det var ett stort nöje att läsa det, väl värt att vänta på!
Kram Kim

Anitha Östlund sa...

Vilket reportage som sagt. Helt underbart att höra om era strapatser och dessutom se vackra foton.
Söta barn förresten.
Jag är en förattande trebarnsmor som får god lust att åka till Boston när jag läser vad du skrivit.
Tack för att du delar med dig av ditt liv.
Ha det gott