torsdag 27 oktober 2011

Rainbow writing & tuffa utmaningar

Igår fick jag lära mig ett nytt uttryck. Det var Johan som kom hem och sa att de inte längre fick använda "spellingcity" när de tränade på stavningsläxan, istället skulle de göra "rainbow writing". Detta är förmodligen en lång historia där det ena leder till det andra.

Fjärdeklassarna har någon (enligt mig) idiotisk poängsamlargrej. De får poäng för det ena och andra och när de får 2000(!) poäng får de en fin och skön dyna till stolen. Johan tar naturligtvis det här väldigt seriöst och blir SÅ besviken och ledsen när han inte får ihop de poäng han önskar. Jag säger till honom att inte BRY sig, vad spelar den där kudden för roll, varpå jag får till svar "men mamma, det är en jätteskön kudde" och helst av allt skulle jag vilja säga att jag kan åka och köpa en sådan till dig nu meddetsamma om du vill. Jag kan nämligen inte förstå varför man ska få 50 poäng när man har alla rätt på stavningen, ska de stackare som inte är så bra på stavning straffas med att dessutom sitta illa på stolen? Johan har haft alla rätt flera gånger, men sist hade han 1 fel och fick kommentaren "Good try!". Jag sa att det var SUPERBRA och att ett fel är klart godkänt, men jag kunde ju inte dela ut några poäng...

Efter ett par månader har J fått ihop 350 poäng och han ser framför sig att han når målet i maj typ och då har ha ju mycket nytta av en stolsdyna!!!. Ja, ni märker att jag tycker detta långsiktiga mål är enbart fånigt.

Läraren är dock bra, jag gillar henne även om jag inte känner henne så väl eftersom hon var borta första månaden på terminen. Hon VILL säkert verkligen att barnen ska få sina poäng (vem har hittat på detta töntiga??) och senast var det tydligen många som inte hade haft alla rätt på stavningen (och därmed inte fick 50p var), så nästa gång vill hon att fler ska klara det och därmed har hon sagt att träningen ska ske på annat sätt. SJÄLV tycker jag att spellingcity var superbra och KUL, medan rainbow writing är enligt mig tråkigare och frågan är om de lär sig bättre.

Rainbow writing är i alla fall när man först skriver alla sina spellingord i sin bok med blyerts. Sedan skriver man med tre olikfärgade andra pennor ovanpå dessa ord tre gånger! Då blir ordet skrivet på samma plats med fyra olika pennor. Väldigt bra för miljön :) ! Johan tyckte t o m att det var kul, i alla fall första gången...

Annars känner jag mig just nu som om jag behöver vara den stora starka fasta eken att luta sig mot. Det är mycket nu och jag behöver prioritera. Rikard har det mer körigt på jobbet än han har haft någonsin. Åker tidigt och kommer hem sent. Inte likt honom. En av Neas vänner har det mycket tufft på hemmafronten och jag känner inte tjejen så jag kan inte göra mycket mer än att stötta Linnéa att orka stötta kompisen. Malin och Johan har haft absurt mycket läxor. Egentligen kanske inte J har så mycket läxor, men han har så lite tid på sig att göra dem och de 45 min de säger är max tid för läxor räcker inte. Vi har mailat om detta med lärarna.

Jag funderar på om J verkligen förstår det han gör i matte. De håller på med ekvationer och om det står:

x/4=3

...så ska de "lösa ut" x. J har inte svårt att förstå att svaret är 12, men att förstå att om han multiplicerar båda sidor med 4, så innebär det att 4:an på vänster sida går upp över divisionstecknet och att man då kan stryka båda fyrorna, för när det är multiplikation kan man göra så, men hade det varit + hade han inte kunna göra det, tycker jag är ganska abstrakt för honom...

Tråkigast idag är beskedet att en av svenskorna som bor här har en man som fick cancer i våras. De är inte gamla och har barn i övre tonåren. Behandlingarna gick bra i våras och sommaren var bra, men senaste tiden har han hastigt blivit sämre och nu har de fått besked om att han blivit så dålig att det inte finns något de kan göra för att bota honom. Det är så sorgligt och tråkigt. En av de andra svenskorna hade ordnat så att ett antal av svenskorna förra veckan lagat middagar till dem som hon kört hem till dem med. Idag sa hon till mig att det den sjuka pappan behöver nu är att gå upp lite i vikt och han gillar sötsaker, så hon skulle se om någon kunde tänka sig att baka kanelbullar eller så. Jag sa genast att jag gärna gör något. Det känns betydligt viktigare än allt annat just nu. Det får hellre vara smutsigt och stökigt här när alla tre gästgängen kommer följande vecka. Tänkte göra en cheesecake till de första gästerna och tror jag gör dubbel sats och skickar över en till svenskarna här.

Multikulturella gruppen här som jag är ansvarig för har fullt med saker igång nu, men det mesta är under kontroll. Mindre kontroll har jag över mötet i Svenska skolföreningen som var igår där jag tydligen blev vald till ordförande. I min frånvaro, för jag hade två andra möten på skolan samtidigt. Det var inte så bra, kunde varit bra om de frågat mig i förväg. Måste få tag i dem och avstyra det....

Ok, men jag ska försöka stå stadigt när det stormar. Jag känner mig ganska stark. Det är bara sorgligt och tråkigt att så många har större eller mindre utmaningar. Det är en del av livet, men ändå tufft.

Dags att göra cheesecake!

Kram Ingrid

3 kommentarer:

Karin sa...

Tur att du är en sann ek, Ingrid. När det händer hemska saker omkring en, vill man ju bara krypa upp i soffhörnet med en älskad unge/partner och känna hur bra vi har det här och nu som har varann. Vad morgondagen kommer med, vet ingen.

Våra barn har också samlat poäng men för klassens insatser - varje gång det bara fanns 10 fel (eller beroende på svårighetsgrad, alla rätt) på läxförhöret, fick någon i klassen klistra in en fotboll i ett fotbollsmål på en stor plansch i klassrummet. När terminen var slut var målet att det skulle finnas 50 bollar i målet (eller vad det nu var för siffra). Men det var ett bra sätt att visualisera barnens flit utan att någon blev ledsen. Jag lider med Johan!

Sköt om er och ha en fin helg! Jag lovar att blogga om vår spännande kväll i kväll. Jag har semester idag och betar av på listan av eftersatta saker. Redan klarat den första - skriva upp träningstider för höstlovet för Kata. Nästa sak är att föra över pengar i förskott till Julia som MÅSTE köpa en skoltröja innan 1 nov...

Kram fr Karin

Anonym sa...

Jag tycker ungar ska få belöning om de gjort sitt bästa! Johans system är helt vansinnigt, man kan inte ha samma krav på alla elever. Då skulle de mest svagpresterande aldrig få belöning, trots att de kämpar hårt. Å andra sidan skulle de mest högpresterande eleverna få belöning utan att behöva ta i alls. Johans system betyder, att alla är lika begåvade och har samma förutsättningar. Det är det vi i Sverige vet att de inte har, och därför försöker vi individualisera så mycket vi kan och orkar. Mina möjligheter är begränsade, ska jag då bestraffas för det?? Det är en annan sak om elever är lata eller slarviga och inte brukar allvar! Basta! Johan hinner kanske aldrig använda sin kudde! Försök förklara för honom, att det inte är att rimligt system, och han är duktig (om han gör sitt bästa)och klarar sig bra utan den jäkla kudden! Faster i Växjö

Kim M. Kimselius sa...

Vilket hemskt system de har i skolan. De hinner ju inte samla ihop sina poäng förrän skolan nästan är slut för året...
Tråkigt med mannen som har cancer. Min svåger dog i våras i cancer. Vi levde på hoppet i ett halvår, men ingenting gick att göra. Förstår hur tufft mannens familj har det just nu, man känner sig så vanmäktig när man bara kan stå bredvid och se på, utan att egentligen kunna göra något mer än att finnas där, prata, stötta och försöka leva som vanligt, fast ingenting är som vanligt.
Snällt av dig att hjälpa till, det är mycket uppskattat ska du veta!
Kramar från Kim