Jag vet att det här är upprepning, för jag har skrivit om det förut, MEN jag gör det ändå. Tycker vår "primärvård" fungerar så bra här.
Efter några dagars problem, bestämde jag mig igår för att uppsöka en läkare (inget allvarligt!). Klockan 14 på fredagen kontaktar jag dem och hör om de har en tid under eftermiddagen (i Sverige hade jag faktiskt inte ens kommit på tanken att fråga vid den tiden). De säger att de är fullbokade, men tar mina uppgifter och säger att en läkare kommer att kontakta mig under dagen och säga till om de får något hål. Jojomen, klockan 16 ringer de och undrar om jag kan komma klockan 17.50!
Jag är på plats i god tid och får komma in strax efter 18. Läkaren är trevlig. Tittar på mina öron. Lika bra att kolla bägge tycker han, även om jag bara klagar på det ena. Han talar om vad jag ska göra (som ett mantra rabblar jag det svåra ord han använder, så jag kommer ihåg det när jag kommer ut till receptionen och ska meddela dem vad han sagt). Han ler och önskar mig trevlig helg efter MAX fyra minuters konsultation. Ändå kändes det inte stressigt! Han hade hunnit med både artighetsfraser och frågat det han behövde. Det kändes bara effektivt.
Ute i receptionen frågade jag när de stängde och hon sa kl 18.30. Jag sa att jag tyckte det var fantastiskt och hon svarade att många tycker de borde ha öppet längre (när är vi någonsin nöjda...?).
Jag vet inte om vi bara har haft en otrolig tur med våra "vårdcentraler" utomlands eller om det är en generell skillnad mellan länder. Jag vet att andra har sämre erfarenheter än vi. Jag tror specialistvården i Sverige är bättre i flera avseenden, fast de vänner som hade en sjuk pappa här förra året, menar att han kunde får bättre vård här än i Sverige. Det kan kanske bero på vad man har för försäkringar...? Min släkting från Grekland är i Sverige några veckor nu och hennes man behöver dialys varannan dag och hon säger att sjukvården i Sverige är TUSEN gånger bättre än i Grekland. Det har kanske sina skäl. Så allt beror såklart på vad man jämför med.
Det som är MITT största bekymmer när det gäller mina kontakter med sjukvården är att jag i Sverige ofta känner mig så ifrågasatt. Som om jag (eller mina barn) "låtsas" vara sjuk. Det finns nästan aldrig något att göra, utan det ska värkas ut (jag som helst inte går till doktorn om jag inte är dödsjuk och helst inte äter några mediciner ens om jag behöver). De läkare vi har haft turen att träffa utomlands har alltid tagit oss på allvar. Försökt hjälpa oss och betonat att vi absolut ska kontakta dem igen om inte problemen försvinner. (Det senare har vi ofta fått höra hemma också, men då mer som att "just nu kan vi inte hjälpa dig, men hör av dig om du blir sämre (inte "om du inte blir bättre).)Tillgänglighet och effektivitet har vi också upplevt bättre när vi varit iväg.
Nu är det dock snart dags att flytta hem och sanningen är att jag har ett väldigt selektivt minne och kanske minns jag helt fel när det gäller hur vårdcentralerna funkar hemma. Jag hoppas att vi ska vara friska framöver, men OM vi ändå blir dåliga eller skadade, så ska det blir intressant att se hur det fungerar på vår "nya" vårdcentral. Jag kanske får ta tillbaka ALLT jag skrivit ovan....
Efter min kritik ovan vill jag som motvikt verkligen lyfta fram de många fantastiska distrikssköterskor vi har haft i Sverige! SÅ tillgängliga, hjälpsamma, positiva, barnvänliga och duktiga. Stor eloge, verkligen!
Kajsa, Malin hälsar och tackar!! Vad jättekul att du har tid att titta hit! Kram.
Karin, du och din letto ;) . Kul att du är nöjd! Vad läser du nu? Det är sällan jag sätter ihop bilder sådär, men det är verkligen kul att se hur barnen har utvecklats.
Astrid, tack för hälsning till Malin. Hon blir så glad när hon hör ifrån er "hemma på gatan i stan". Är er pool ledsen när det är så dåligt väder och så få badare?
Britt, jättekul att Skypa igår! Hälsa kusinerna att SNART kommer vi!
Nu regnar det här IGEN. Sämsta sommaren i mannaminne! FY! Tur att vi ska iväg på BBQ-fest ikväll. DET kommer att blir trevligt oavsett väder :) .
Glada hälsningar och kramar till er alla!
Ingrid
Visar inlägg med etikett Läkare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Läkare. Visa alla inlägg
lördag 14 juli 2012
torsdag 3 februari 2011
Fortfarande imponerad
Vi ville boka läkartid för att kolla Malin. Hon har inte varit på någon ordentlig läkarkontroll sedan vi flyttade från Sverige.
Då Rikard kom hem från jobbet igår åkte jag för att hämta Johan på tennisen som slutade kl 17. Samtidigt gick R upp till vår läkarstation/vårdcentral där vår "husläkare" finns. Jodå, vi fick tid i övermorgon kl 17.30. Jag blir fortfarande stående gapande när jag ser att vi kan få en läkartid (inget akut!) om två dagar klockan HALV SEX en fredag kväll!
Lite annat smått. Johan berättade att de igår haft besök av några som bott på en ubåt i fem år. Det hade varit SÅ spännande och kul att lyssna på. (Själv förstod jag efter ett tag att det var några från NATO-basen där flera arbetar som har sina barn på vår skola. Sannolikt var de inte på ubåten i fem år utan avbrott...)
Minns ni Bokförvirring 2, där jag inte förstod varför Mons Kallentofts bok "Höstoffer" beskrevs med olika efternamn på figurerna i boken, beroende på var jag läste på internet? Jag skickade ett mail med frågan direkt till Mons och fick ett snabbt svar från Thailand där han för närvarande sitter och skriver. Han är där över vintern tillsammans med sin familj. (Plötsligt kändes London rätt blekt.) Orsaken till att namnen på personerna är fel på hans hemsida härrör till en första säljtext som skrevs av förlaget innan boken var klar. Något av namnen är en ren felskrivning. När det gällde förändring av adelsnamnet var det någon som haft invändningar och han hade då valt ett annat namn. Han nämnde att det nog var dags att uppdatera hemsidan :) . Allting har en förklaring. TACK för svar Mons!
Catharina, ingen fara, du verkar still going strong och i dina bästa år. Det ger hopp inför framtiden :) .
Kim, med dagliga färska erfarenheter känner jag definitivt att det är skönt att inte vara tonåring i alla fall... Förutom just känslan som vi "lärt" oss, att det är negativt att bli äldre, håller jag helt med om att det bästa är att få självdistans, bättre självkänsla, klarare insikt om vad som är viktigt/oviktigt samt insikt om vilka medmänniskor som är bra för dig. Det är verkligen inspirerande att höra riktigt gamla människor som fortfarande har energi och framtidsoptimism. Deras långa perspektiv tillbaka i tiden inger respekt. Jag blev glad varje gång jag för ett par år sedan såg ett program om en riktigt gammal danska som bodde med sin butler. Hon hade sin kärlek i Australien och sin son i USA. Regelbundet åkte hon och hälsade på dem, trots att hon var nästan 100 år! Fantastiskt!
Britt, åh så skönt att höra att det finns många bra år att se fram emot! Jag hoppas också på att en dag få barnbarn och vara så pigg som ni har varit och kunna göra så mycket med dem. Då kommer jag att hämta inspiration av hur ni har varit som farföräldrar!! Visst är det kul att R bokat sådana dunderbra musikalbiljetter till er!
Märtha, jag håller verkligen med dig om att jag är mitt i en fantastisk ålder och jag försöker glädjas och njuta av det så mycket jag kan. Barnen är i en fin ålder, vi har kommit förbi härliga, men slitsamma småbarnsår. Nu kan jag prata med dem på ett annat sätt och lär mig mycket av dem. Ibland även om mina mindre bra sidor! Jag har nog rätt mycket ork och hälsan sviker inte alltför ofta ännu, som tur är.
Boktokig, din "ungfia", du har MASSOR av bra år att se fram emot :) !
Ylva, då förstår jag det där med "forgot" :) . Ja, det kanske vore en god idé med gitarrläraren, ha ha. Är ni seriöst intresserade har vi en lista på lärare som bor i GX! Vi fick den från vår musikaffär som är pålitliga och duktiga. Vår kille bor ju här i byn, men han kanske kan ta sig till er... Säg till om du vill gå vidare med detta.
Vinden har mojnat och temperaturen är på väg uppåt här... Skönt!
Ingrid
Då Rikard kom hem från jobbet igår åkte jag för att hämta Johan på tennisen som slutade kl 17. Samtidigt gick R upp till vår läkarstation/vårdcentral där vår "husläkare" finns. Jodå, vi fick tid i övermorgon kl 17.30. Jag blir fortfarande stående gapande när jag ser att vi kan få en läkartid (inget akut!) om två dagar klockan HALV SEX en fredag kväll!
Lite annat smått. Johan berättade att de igår haft besök av några som bott på en ubåt i fem år. Det hade varit SÅ spännande och kul att lyssna på. (Själv förstod jag efter ett tag att det var några från NATO-basen där flera arbetar som har sina barn på vår skola. Sannolikt var de inte på ubåten i fem år utan avbrott...)
Minns ni Bokförvirring 2, där jag inte förstod varför Mons Kallentofts bok "Höstoffer" beskrevs med olika efternamn på figurerna i boken, beroende på var jag läste på internet? Jag skickade ett mail med frågan direkt till Mons och fick ett snabbt svar från Thailand där han för närvarande sitter och skriver. Han är där över vintern tillsammans med sin familj. (Plötsligt kändes London rätt blekt.) Orsaken till att namnen på personerna är fel på hans hemsida härrör till en första säljtext som skrevs av förlaget innan boken var klar. Något av namnen är en ren felskrivning. När det gällde förändring av adelsnamnet var det någon som haft invändningar och han hade då valt ett annat namn. Han nämnde att det nog var dags att uppdatera hemsidan :) . Allting har en förklaring. TACK för svar Mons!
Catharina, ingen fara, du verkar still going strong och i dina bästa år. Det ger hopp inför framtiden :) .
Kim, med dagliga färska erfarenheter känner jag definitivt att det är skönt att inte vara tonåring i alla fall... Förutom just känslan som vi "lärt" oss, att det är negativt att bli äldre, håller jag helt med om att det bästa är att få självdistans, bättre självkänsla, klarare insikt om vad som är viktigt/oviktigt samt insikt om vilka medmänniskor som är bra för dig. Det är verkligen inspirerande att höra riktigt gamla människor som fortfarande har energi och framtidsoptimism. Deras långa perspektiv tillbaka i tiden inger respekt. Jag blev glad varje gång jag för ett par år sedan såg ett program om en riktigt gammal danska som bodde med sin butler. Hon hade sin kärlek i Australien och sin son i USA. Regelbundet åkte hon och hälsade på dem, trots att hon var nästan 100 år! Fantastiskt!
Britt, åh så skönt att höra att det finns många bra år att se fram emot! Jag hoppas också på att en dag få barnbarn och vara så pigg som ni har varit och kunna göra så mycket med dem. Då kommer jag att hämta inspiration av hur ni har varit som farföräldrar!! Visst är det kul att R bokat sådana dunderbra musikalbiljetter till er!
Märtha, jag håller verkligen med dig om att jag är mitt i en fantastisk ålder och jag försöker glädjas och njuta av det så mycket jag kan. Barnen är i en fin ålder, vi har kommit förbi härliga, men slitsamma småbarnsår. Nu kan jag prata med dem på ett annat sätt och lär mig mycket av dem. Ibland även om mina mindre bra sidor! Jag har nog rätt mycket ork och hälsan sviker inte alltför ofta ännu, som tur är.
Boktokig, din "ungfia", du har MASSOR av bra år att se fram emot :) !
Ylva, då förstår jag det där med "forgot" :) . Ja, det kanske vore en god idé med gitarrläraren, ha ha. Är ni seriöst intresserade har vi en lista på lärare som bor i GX! Vi fick den från vår musikaffär som är pålitliga och duktiga. Vår kille bor ju här i byn, men han kanske kan ta sig till er... Säg till om du vill gå vidare med detta.
Vinden har mojnat och temperaturen är på väg uppåt här... Skönt!
Ingrid
fredag 17 december 2010
Märkligt och pinsamt
Ikväll hörde jag plötsligt att det kom post väldigt sent, ca 20.30. Malin sprang ut i hallen och hämtade det julkort som någon lämnade personligen. Problemet var bara att vi inte visste vem det var ifrån. Alltså det stod ju att det var från Jaqueline, John och Nick, men vi vet inte vem det är!! Till råga på allt stod det överst inne i kortet: To Rikard, Ingrid, Linnéa, Malin och Johan. Det var alltså tydligt att det var till oss...
Jag frågade alla barnen om de hade någon i klassen som hette något sådant här. Nix. Jag funderade på om det kunde vara grannarna, men de är ju bara två. Vi har inte bott här SÅ länge, så vår bekantskapskrets är ju ändå begränsad, trodde jag.
Naturligtvis kunde jag inte sluta tänka på det heller. Kunde det vara frisören... nej de vet inte alla våra namn. Tennisen? Nej, de vet absolut inte Malins namn. LC, har ju bara mitt namn. Gick igenom skollistorna, men inga namn stämde.
Svenskgänget då, där är massor av tjejer där ju. Fast inte tror jag att de har alla namn i vår familj, dessutom började de maila runt julhälsningar till varandra idag...
Det är ytterligt pinsamt att få julkort av någon som man inte vet vem det är. Man kan inte tacka och man kan inte skicka ett kort tillbaka.
Trädgårdsmästarna? Husägarna? Mäklaren? Nej, inga namn var indiska och en mäklare skulle väl ändå skriva under även med mäklarbyråns namn.
Till SLUT knäckte Rikard mysteriet! Vi är bevisligen ALLDELES för friska. Det är från vår läkare!!!! Det finns tre läkare på kliniken och alla har skrivit under kortet. John är vår doktor, som vi träffat EN gång! De andra har vi nog aldrig hört namnen på. VÄLDIGT märkligt att inte skriva under med namnet på läkargruppen! Märkligt att någon gick och delade ut kortet personligen i brevinkastet! Märkligt över huvud taget att skicka julkort till sina patienter!
Får ni julkort från era husläkare hemma?? Vi är (eller "var" bör jag väl skriva) blodgivare och som sådan fick man faktiskt julkort från Blodgivarcentralen. Vet inte om det är så nuförtiden...
SKÖNT att vi kom på vem det var i alla fall, annars hade jag grubblat ihjäl mig.
En LÅNG dag med mycket jobb är till ända.
Godnatt allihop!
Ingrid
Jag frågade alla barnen om de hade någon i klassen som hette något sådant här. Nix. Jag funderade på om det kunde vara grannarna, men de är ju bara två. Vi har inte bott här SÅ länge, så vår bekantskapskrets är ju ändå begränsad, trodde jag.
Naturligtvis kunde jag inte sluta tänka på det heller. Kunde det vara frisören... nej de vet inte alla våra namn. Tennisen? Nej, de vet absolut inte Malins namn. LC, har ju bara mitt namn. Gick igenom skollistorna, men inga namn stämde.
Svenskgänget då, där är massor av tjejer där ju. Fast inte tror jag att de har alla namn i vår familj, dessutom började de maila runt julhälsningar till varandra idag...
Det är ytterligt pinsamt att få julkort av någon som man inte vet vem det är. Man kan inte tacka och man kan inte skicka ett kort tillbaka.
Trädgårdsmästarna? Husägarna? Mäklaren? Nej, inga namn var indiska och en mäklare skulle väl ändå skriva under även med mäklarbyråns namn.
Till SLUT knäckte Rikard mysteriet! Vi är bevisligen ALLDELES för friska. Det är från vår läkare!!!! Det finns tre läkare på kliniken och alla har skrivit under kortet. John är vår doktor, som vi träffat EN gång! De andra har vi nog aldrig hört namnen på. VÄLDIGT märkligt att inte skriva under med namnet på läkargruppen! Märkligt att någon gick och delade ut kortet personligen i brevinkastet! Märkligt över huvud taget att skicka julkort till sina patienter!
Får ni julkort från era husläkare hemma?? Vi är (eller "var" bör jag väl skriva) blodgivare och som sådan fick man faktiskt julkort från Blodgivarcentralen. Vet inte om det är så nuförtiden...
SKÖNT att vi kom på vem det var i alla fall, annars hade jag grubblat ihjäl mig.
En LÅNG dag med mycket jobb är till ända.
Godnatt allihop!
Ingrid
fredag 15 oktober 2010
Läkartider
Malin har ont i örat. Det började igår morse eller natten till igår. Vi vet ju att helst ska barnen inte ha penicillin från början utan man ska ge smärtstillande och se om det går över. Malin gick till skolan igår och jag sa åt henne att hoppa över volleybollmatchen och åka hem direkt efter skolan om örat inte blev bättre. Örat blev inte bättre, men hon åkte ändå på matchen (som de förlorade).
Idag skulle de ha Scienceprov och det var synd om henne att sitta och plugga till det när hon kände sig dålig. Som tur var kunde hon redan det mesta. Imorse var det inte bättre, snarare sämre. Vi tvekade länge om hon skulle gå till skolan eller ej. Det är lite konstigt att hon har ont i örat igen. Det hade hon ju för någon dryg månad sedan också.... hon brukar inte ha något större problem med öronen... (kanske gratismedicin inte är lika verksam som betalmedicin som man får hemma ;-) ).
Provet var den tredje av fyra dubbellektioner. Vi försökte ringa skolan för att se om hon kunde få göra provet första lektionen och sedan åka hem, men såklart gick det inte att få tag i någon så tidigt att inte skolbussen hann gå. Hon fick smärtstillande och gav sig iväg med uppmaning att ringa om hon inte kände sig bra så skulle vi hämta henne direkt.
Vid 12 fick jag ett sms "kan du hämta mig?". Jag svarade att så klart kunde jag det (läs Rikard, eftersom han hade bilen till jobbet). Fick strax efteråt tag i henne på mobilen och vi bestämde att hon skulle gå till lektionen, göra provet och sedan åka hem. Det passade bra med tiden det tog för R att komma dit.
På vägen hem körde R och M direkt till vår doktor för att se om de hade någon tid att titta på henne i eftermiddag, så vi slapp leta upp jourläkare. Naturligtvis hade de inga tider idag, men de skulle ringa om de fick något återbud. SÅ efter en halvtimme ringde de och sa att hon får komma kl 17.50 idag!!! 17.50, vilken vårdcentral hemma har öppet då? Här stänger vanliga affärer kl 17.30 (samma som i DK), hemma i Sverige stänger de 18. Men doktorn har öppet längre! Otroligt! Nu undrar jag hur det är med apoteket....de stänger väl som affärerna och då innebär det att om hon får någon medicin kan vi inte få ut den idag... Återstår att se...
Ingrid
Idag skulle de ha Scienceprov och det var synd om henne att sitta och plugga till det när hon kände sig dålig. Som tur var kunde hon redan det mesta. Imorse var det inte bättre, snarare sämre. Vi tvekade länge om hon skulle gå till skolan eller ej. Det är lite konstigt att hon har ont i örat igen. Det hade hon ju för någon dryg månad sedan också.... hon brukar inte ha något större problem med öronen... (kanske gratismedicin inte är lika verksam som betalmedicin som man får hemma ;-) ).
Provet var den tredje av fyra dubbellektioner. Vi försökte ringa skolan för att se om hon kunde få göra provet första lektionen och sedan åka hem, men såklart gick det inte att få tag i någon så tidigt att inte skolbussen hann gå. Hon fick smärtstillande och gav sig iväg med uppmaning att ringa om hon inte kände sig bra så skulle vi hämta henne direkt.
Vid 12 fick jag ett sms "kan du hämta mig?". Jag svarade att så klart kunde jag det (läs Rikard, eftersom han hade bilen till jobbet). Fick strax efteråt tag i henne på mobilen och vi bestämde att hon skulle gå till lektionen, göra provet och sedan åka hem. Det passade bra med tiden det tog för R att komma dit.
På vägen hem körde R och M direkt till vår doktor för att se om de hade någon tid att titta på henne i eftermiddag, så vi slapp leta upp jourläkare. Naturligtvis hade de inga tider idag, men de skulle ringa om de fick något återbud. SÅ efter en halvtimme ringde de och sa att hon får komma kl 17.50 idag!!! 17.50, vilken vårdcentral hemma har öppet då? Här stänger vanliga affärer kl 17.30 (samma som i DK), hemma i Sverige stänger de 18. Men doktorn har öppet längre! Otroligt! Nu undrar jag hur det är med apoteket....de stänger väl som affärerna och då innebär det att om hon får någon medicin kan vi inte få ut den idag... Återstår att se...
Ingrid
tisdag 28 september 2010
Alla har en doktor!
Tredje gången gillt! Nu är vi alla inskrivna hos en och samma läkare här. Först gången gick det ju inte så bra för att vi inte kunde få den läkare vi ville då han inte hade inskrivning i augusti. Andra gången för två veckor sedan kunde alla utom jag bli inskrivna eftersom jag inte kunde BEVISA att jag verkligen bor här. Barnen behöver tydligen inte bevisa det.... där kan de lita på vad vi säger, eller förmodligen var RIKARD säger efter han är den pålitlige som kan BEVISA att han bor här.
Förutom alla papper som man fyller i och uppvisande av pass, måste man kunna bevisa att man bor på den uppgivna adressen. Det gör man genom att ta med en räkning i sitt namn. Alla våra räkningar kommer i Rikards namn och när jag nämnde det för de svenska mammorna fick jag veta att det var nykomlingars största fel och BIG NO NO! "Du MÅSTE se till att några räkningar kommer i ditt namn, du kommer att behöva bevisa att du bor där flera gånger, i alla möjliga sammanhang!"
Vi har letat brev som kommer från skola och annat, jag har skaffat mig ett Tesco kort (ungefär som Med Mera), men denna vecka som räddningen. Ett brev från Brittiska TV-licensen och NU kan jag bevisa att jag fått ett seriöst brev i mitt namn hit, så att de förstår att jag VERKLIGEN bor här. TÄNK att man kan bli så glad över att få betala TV-licens för program som man inte har hunnit se 5 min av hittills. Har ingen aning om hur man får igång TV:n med lokala program ännu, ha ha.
Jajamen, igår gick vi dit igen och jag blev inskriven tillsammans med de andra. Ett par dagar innan oktober då en ny läkare gäller. TUR! I DK har jag haft en annan läkare än resten av familjen vilket ledde till att jag inte visste vem och var han var, så jag gick aldrig dit.
Puh, ska känna efter om jag inte har lite ont någonstans, nu när jag vet att jag är i trygga händer...... NEJ, jag är visst i toppform just idag :) !
Då är det väl bara att ge sig iväg till skolan på möte då. Idag är det information om MYP (Middle Years Program) som gäller.
Lennart, GRATTIS på namnsdagen! Födelsedag och namnsdag samma vecka. Inte dåligt!
Britt, BRA att det funkade med kommentarerna för dig igår igen!! Vem är det som inte är effektiv? Ja, denna gång var det faktiskt chefen, men ingen skugga över honom, det brukar inte vara hans fel i det här fallet, ha ha.
Ha en finfin dag ni också!
Kram Ingrid
PS På tal om TV-licens, så är det obligatoriskt att betala det här, precis som hemma. Skillnaden är att de som INTE betalar får alla besök för att de ska kontrollera att de verkligen inte har TV. Inget behov av pejling här inte, utan bara pang på. DS
Förutom alla papper som man fyller i och uppvisande av pass, måste man kunna bevisa att man bor på den uppgivna adressen. Det gör man genom att ta med en räkning i sitt namn. Alla våra räkningar kommer i Rikards namn och när jag nämnde det för de svenska mammorna fick jag veta att det var nykomlingars största fel och BIG NO NO! "Du MÅSTE se till att några räkningar kommer i ditt namn, du kommer att behöva bevisa att du bor där flera gånger, i alla möjliga sammanhang!"
Vi har letat brev som kommer från skola och annat, jag har skaffat mig ett Tesco kort (ungefär som Med Mera), men denna vecka som räddningen. Ett brev från Brittiska TV-licensen och NU kan jag bevisa att jag fått ett seriöst brev i mitt namn hit, så att de förstår att jag VERKLIGEN bor här. TÄNK att man kan bli så glad över att få betala TV-licens för program som man inte har hunnit se 5 min av hittills. Har ingen aning om hur man får igång TV:n med lokala program ännu, ha ha.
Jajamen, igår gick vi dit igen och jag blev inskriven tillsammans med de andra. Ett par dagar innan oktober då en ny läkare gäller. TUR! I DK har jag haft en annan läkare än resten av familjen vilket ledde till att jag inte visste vem och var han var, så jag gick aldrig dit.
Puh, ska känna efter om jag inte har lite ont någonstans, nu när jag vet att jag är i trygga händer...... NEJ, jag är visst i toppform just idag :) !
Då är det väl bara att ge sig iväg till skolan på möte då. Idag är det information om MYP (Middle Years Program) som gäller.
Lennart, GRATTIS på namnsdagen! Födelsedag och namnsdag samma vecka. Inte dåligt!
Britt, BRA att det funkade med kommentarerna för dig igår igen!! Vem är det som inte är effektiv? Ja, denna gång var det faktiskt chefen, men ingen skugga över honom, det brukar inte vara hans fel i det här fallet, ha ha.
Ha en finfin dag ni också!
Kram Ingrid
PS På tal om TV-licens, så är det obligatoriskt att betala det här, precis som hemma. Skillnaden är att de som INTE betalar får alla besök för att de ska kontrollera att de verkligen inte har TV. Inget behov av pejling här inte, utan bara pang på. DS
onsdag 15 september 2010
Malins öroninflammation
Förra veckan hade jag inte mer än kommit i säng efter mitt restaurangbesök med Lena på Jamie Olivers Fifteen, så vaknade Malin och hade ont i örat. Klockan var 1.20 och Rikard skulle upp klockan 5 för att hinna med ett flyg.
Trots att Malin kom in och låg hos oss, fick smärtstillande och näsdroppar, så jämrade hon sig hela natten. Det var länge sedan något av barnen hade SÅ ont i örat. Typiskt att R skulle iväg och typiskt att vi inte hunnit skriva in oss hos läkare här ännu. Vi har ju fått en rekommendation om läkare och gick dit i augusti, men den läkare vi ville ha som "husläkare" hade inskrivning av nya patienter i september. Vi bestämde oss för att inte bli sjuka i augusti och vänta till september, men än har vi inte hunnit gå dit, samt fylla i ALLA papper som skulle göras x 5.
Det var ju inget att göra. Rikard flög iväg. Linnéa och Johan åkte med bussen. Jag lyckades hitta ett telefonnummer till Middle schools expedition för sjukanmälan. Sedan fyllde jag hjälpligt i pappren för Malin och gick med henne till doktorn. Jag förklarade hur det var och de var så snälla och registrerade Malin, bad oss sitta ned och gav oss en tid en halvtimme senare.
Inne hos doktorn, som är den vi ska tillhöra, gick det jättebra. Han var mycket trevlig, verkade kompetent, var intresserad av oss och bestämde sig för att skriva ut två olika starka smärtstillande tabletter till henne, de skulle komplettera varandra. Dessutom skrev han ut penicillin som hon skulle börja med dagen efter om det inte blev bättre.
Apoteket låg strax intill, så vi gick direkt dit. Jag tänkte bara ta ut det smärtstillande för jag vet att öroninflammationer ofta går över av sig själv, men hon som jobbade där "förstod inte varför jag inte skulle ta ut allt när det ändå var gratis, det var väl mer praktiskt," så jag gjorde det. Orkade inte argumentera, penicillinet kunde ju komma till användning en annan gång. (Eller kunde jag använda det till min pågående bihåleinflammation...)
Alltså fick jag konstaterat att i alla fall för barn, är läkarbesök och mediciner helt gratis här. Det hade jag inte väntat mig.
Det smärtstillande gjorde verkan och hon kände sig bättre av och till under dagen. Vi väntade ända till kvällen dagen därpå med penicillinet, men hon hade fortfarande ont i örat så fort det smärtstillande avtog, så då började hon med penicillin och i måndags kände hon sig helt bra. Fast hon äter såklart upp sin kur, som är på slutet nu.
Så då har vi lärt oss hur vi gör om vi blir sjuka också...
Ingrid
Trots att Malin kom in och låg hos oss, fick smärtstillande och näsdroppar, så jämrade hon sig hela natten. Det var länge sedan något av barnen hade SÅ ont i örat. Typiskt att R skulle iväg och typiskt att vi inte hunnit skriva in oss hos läkare här ännu. Vi har ju fått en rekommendation om läkare och gick dit i augusti, men den läkare vi ville ha som "husläkare" hade inskrivning av nya patienter i september. Vi bestämde oss för att inte bli sjuka i augusti och vänta till september, men än har vi inte hunnit gå dit, samt fylla i ALLA papper som skulle göras x 5.
Det var ju inget att göra. Rikard flög iväg. Linnéa och Johan åkte med bussen. Jag lyckades hitta ett telefonnummer till Middle schools expedition för sjukanmälan. Sedan fyllde jag hjälpligt i pappren för Malin och gick med henne till doktorn. Jag förklarade hur det var och de var så snälla och registrerade Malin, bad oss sitta ned och gav oss en tid en halvtimme senare.
Inne hos doktorn, som är den vi ska tillhöra, gick det jättebra. Han var mycket trevlig, verkade kompetent, var intresserad av oss och bestämde sig för att skriva ut två olika starka smärtstillande tabletter till henne, de skulle komplettera varandra. Dessutom skrev han ut penicillin som hon skulle börja med dagen efter om det inte blev bättre.
Apoteket låg strax intill, så vi gick direkt dit. Jag tänkte bara ta ut det smärtstillande för jag vet att öroninflammationer ofta går över av sig själv, men hon som jobbade där "förstod inte varför jag inte skulle ta ut allt när det ändå var gratis, det var väl mer praktiskt," så jag gjorde det. Orkade inte argumentera, penicillinet kunde ju komma till användning en annan gång. (Eller kunde jag använda det till min pågående bihåleinflammation...)
Alltså fick jag konstaterat att i alla fall för barn, är läkarbesök och mediciner helt gratis här. Det hade jag inte väntat mig.
Det smärtstillande gjorde verkan och hon kände sig bättre av och till under dagen. Vi väntade ända till kvällen dagen därpå med penicillinet, men hon hade fortfarande ont i örat så fort det smärtstillande avtog, så då började hon med penicillin och i måndags kände hon sig helt bra. Fast hon äter såklart upp sin kur, som är på slutet nu.
Så då har vi lärt oss hur vi gör om vi blir sjuka också...
Ingrid
måndag 23 augusti 2010
Orientation day
Igår kväll och en bit in på natten fyllde vi alltså i alla blanketter jag nämnde tidigare. Då insåg vi att det var bråttom att få till det här med läkarval, för skolan behövde de uppgifterna på flera ställen ganska akut. Som tur är hade jag via en engelsk mamma på skolan i DK, som känner en som bor i samma by som oss här, fått rekommenderat en läkare. Dessutom ligger han på promenadavstånd från vårt hus (ja, det beror väl på hur sjuk man är förstås).
Imorse gav vi oss alltså iväg dit tidigt för att skriva in oss innan vi skulle till skolan. Vi hade pass med oss (enligt upplysning på deras hemsida), men för barnen ville de också ha födelseattest. Vem har det nuförtiden och dessutom med sig? Inte vi. Vi sa att man inte har det i Sverige. Hon undrade om vi inte fick något papper när barnen föddes från läkaren och vi skröt om att det sker automatiskt i Sverige, man får inget papper, ha ha. Som tur är var hon nöjd ändå, men det svaret. Däremot måste vi kunna bevisa att vi bor här där vi bor och det kunde vi inte göra. Inte heller kunde vi få den läkaren vi önskade för han var inte ansvarig för inskrivningar denna månaden. Men det var han i september, så vi bestämde att vi skulle avvakta inskrivningen till dess, så skulle vi få den läkare vi ville och om vi blev sjuka innan så lovade hon att ta hand om oss i alla fall...
Så tog vi oss till skolan där det var dags för "Orientation day". Det var ännu en dag för alla nya familjer, främst syftande till att visa runt så alla hittar på skolan, ge tillfälle till att ge viss information och svara på frågor, se till att vi fick bussinfo, lunchinfo och aktivitetsinfo samt presentation av massor av nyckelpersoner.
Massor av elever som redan går på skolan var där och hjälpte till så att alla kom till rätt ställe och att vi fick rätt papper. Rikard gick med Johan och de fick träffa hans lärare och de andra nya eleverna i klassen. Därefter fick de gå på en "skattjakt". De fick ett papper med olika platser och personer de skulle hitta (sjuksköterskan, rektorn, musikrummet etc) och när de kom dit fick de ett klistermärke att sätta på varje plats på pappret som de hittat. Ganska enkelt och trevligt tyckte jag. Johans lärare har varit på skolan ett halvår ungefär och har egna barn på skolan. Hon verkade jättebra.
Malin och jag fick gå till hennes klassrum där hennes lärare presenterade sig. Hon var finsk, men uppvuxen i Kanada, men som vuxen hade hon undervisat på en internationell skola i Helsingfors. Hon kommer att undervisa i engelska och samhällsorienternade ämnen. Vi fick ett väldigt positivt intryck av henne också. Därefter fick alla presentera sig lite kort och det är många nya amerikaner i klassen, men också några indiska barn, någon norsk och några engelska.
Sedan gick Malin och hennes blivande klasskompisar på en rundtur, medan vi föräldrar gick till Middle School's bibliotek där deras rektor (de har en för varje stadium) gick igenom massor av info och presenterade lite folk från deras avdelning. Väldigt bra och jag förstod senare att jag nog fått mest och bäst genomgång.
Det är tydligt att det är en skola med många amerikanska familjer för säkerheten kring barnen är i centrum hela tiden. T ex prickar busschauffören av att alla barnen är med i bussen innan de åker hem varje dag. Sedan när de kommer till vakten vid entrén till skolan, så gör vakten en check på vilka barn som är med i bussen också. Om jag hämtar barnen tidigare en dag skriver de ut en lapp i tre kopior på att jag hämtat barnen och att det är med skolans godkännande. En kopia behåller skolan, en tar vakten som bevis på att jag kört ut med barnen och en ska jag behålla själv. Om vi åker till stan t ex har en polis rätt att stoppa mig och fråga varför barnen inte är i skolan och jag ska då kunna visa upp min kopia som bekräftar att jag är där med skolans goda minne. Det ni!!!! Nu sa rektorn att han aldrig hört någon som blivit stoppad för att visa en sådan lapp, men lagen säger att de kan göra det (så detta hade egentligen inte alls med vår skola att göra).
Om de visst hur vi har det i Sverige skulle de nog vara chockade över hur vi släpper våra barn vind för våg och det var riktigt kul när en indisk mamma dristade sig till att fråga om de har någon policy för barn som åker med allmänna transportmedel till skolan och rektorn blev henne svaret skyldig. Han visste inte om vi har någon policy för det, för han visste inga barn som inte kom antingen med sina föräldrar eller skolbussarna...
Linnéas grupp hade först fått en del generell info och sedan hade de gått runt i lokalerna guidade av äldre studenter, men det hade inte varit så ordnat tyckte L.
Vi har fått veta att den bussen våra barn ska åka med hämtar tre familjer varav en kommer i oktober, så det blir ju lugna gatan för våra barn och den andra familjens barn i början. Skolan har 47! bussar som hämtar alla barnen och det är en jätteorganisation som sköter bara det. Barnen slutar skolan kl 15.15 och 15.23 går bussarna. Helt seriöst! De har ändrat skoldagen så att den slutar kl 15.15 i år istället för 15.11 som förra året... allt för att de gör ständiga värderingar av exakt när det är bäst att köra utifrån rusningstrafik! Hoppas ingen behöver kissa efter skolan för då missar bussen sin slottid!!!!
Vi börjar känna igen en del ansikten här och där, så vi kan byta några meningar med dem när vi ses i olika sammanhang. Nice.
Sedan skyndade vi oss hem så att Rikard skulle komma iväg till jobbet efter lunchen. Här hemma har vi i eftermiddag jobbat med uppackning och Malin har ringt till Sierra i Hamburg och gratulerat på födelsedagen. På kvällen letade barnen och Rikard upp den lokala tennisklubben, men det var ingen där. De kunde dock konstatera att de spelar på asfaltsbanor och inte på grus som de är vana vid från Sv och DK.
Imorgon börjar skolan på riktigt. Spännande! 7.30 kommer bussen och hämtar våra barn. Ingen av dem har fattat var de ska ta vägen när de kommer till skolan, men det står säkert en delegation med lärare och tar emot dem när de anländer, så allt kommer att gå bra.
Ingrid
Imorse gav vi oss alltså iväg dit tidigt för att skriva in oss innan vi skulle till skolan. Vi hade pass med oss (enligt upplysning på deras hemsida), men för barnen ville de också ha födelseattest. Vem har det nuförtiden och dessutom med sig? Inte vi. Vi sa att man inte har det i Sverige. Hon undrade om vi inte fick något papper när barnen föddes från läkaren och vi skröt om att det sker automatiskt i Sverige, man får inget papper, ha ha. Som tur är var hon nöjd ändå, men det svaret. Däremot måste vi kunna bevisa att vi bor här där vi bor och det kunde vi inte göra. Inte heller kunde vi få den läkaren vi önskade för han var inte ansvarig för inskrivningar denna månaden. Men det var han i september, så vi bestämde att vi skulle avvakta inskrivningen till dess, så skulle vi få den läkare vi ville och om vi blev sjuka innan så lovade hon att ta hand om oss i alla fall...
Så tog vi oss till skolan där det var dags för "Orientation day". Det var ännu en dag för alla nya familjer, främst syftande till att visa runt så alla hittar på skolan, ge tillfälle till att ge viss information och svara på frågor, se till att vi fick bussinfo, lunchinfo och aktivitetsinfo samt presentation av massor av nyckelpersoner.
Massor av elever som redan går på skolan var där och hjälpte till så att alla kom till rätt ställe och att vi fick rätt papper. Rikard gick med Johan och de fick träffa hans lärare och de andra nya eleverna i klassen. Därefter fick de gå på en "skattjakt". De fick ett papper med olika platser och personer de skulle hitta (sjuksköterskan, rektorn, musikrummet etc) och när de kom dit fick de ett klistermärke att sätta på varje plats på pappret som de hittat. Ganska enkelt och trevligt tyckte jag. Johans lärare har varit på skolan ett halvår ungefär och har egna barn på skolan. Hon verkade jättebra.
Malin och jag fick gå till hennes klassrum där hennes lärare presenterade sig. Hon var finsk, men uppvuxen i Kanada, men som vuxen hade hon undervisat på en internationell skola i Helsingfors. Hon kommer att undervisa i engelska och samhällsorienternade ämnen. Vi fick ett väldigt positivt intryck av henne också. Därefter fick alla presentera sig lite kort och det är många nya amerikaner i klassen, men också några indiska barn, någon norsk och några engelska.
Sedan gick Malin och hennes blivande klasskompisar på en rundtur, medan vi föräldrar gick till Middle School's bibliotek där deras rektor (de har en för varje stadium) gick igenom massor av info och presenterade lite folk från deras avdelning. Väldigt bra och jag förstod senare att jag nog fått mest och bäst genomgång.
Det är tydligt att det är en skola med många amerikanska familjer för säkerheten kring barnen är i centrum hela tiden. T ex prickar busschauffören av att alla barnen är med i bussen innan de åker hem varje dag. Sedan när de kommer till vakten vid entrén till skolan, så gör vakten en check på vilka barn som är med i bussen också. Om jag hämtar barnen tidigare en dag skriver de ut en lapp i tre kopior på att jag hämtat barnen och att det är med skolans godkännande. En kopia behåller skolan, en tar vakten som bevis på att jag kört ut med barnen och en ska jag behålla själv. Om vi åker till stan t ex har en polis rätt att stoppa mig och fråga varför barnen inte är i skolan och jag ska då kunna visa upp min kopia som bekräftar att jag är där med skolans goda minne. Det ni!!!! Nu sa rektorn att han aldrig hört någon som blivit stoppad för att visa en sådan lapp, men lagen säger att de kan göra det (så detta hade egentligen inte alls med vår skola att göra).
Om de visst hur vi har det i Sverige skulle de nog vara chockade över hur vi släpper våra barn vind för våg och det var riktigt kul när en indisk mamma dristade sig till att fråga om de har någon policy för barn som åker med allmänna transportmedel till skolan och rektorn blev henne svaret skyldig. Han visste inte om vi har någon policy för det, för han visste inga barn som inte kom antingen med sina föräldrar eller skolbussarna...
Linnéas grupp hade först fått en del generell info och sedan hade de gått runt i lokalerna guidade av äldre studenter, men det hade inte varit så ordnat tyckte L.
Vi har fått veta att den bussen våra barn ska åka med hämtar tre familjer varav en kommer i oktober, så det blir ju lugna gatan för våra barn och den andra familjens barn i början. Skolan har 47! bussar som hämtar alla barnen och det är en jätteorganisation som sköter bara det. Barnen slutar skolan kl 15.15 och 15.23 går bussarna. Helt seriöst! De har ändrat skoldagen så att den slutar kl 15.15 i år istället för 15.11 som förra året... allt för att de gör ständiga värderingar av exakt när det är bäst att köra utifrån rusningstrafik! Hoppas ingen behöver kissa efter skolan för då missar bussen sin slottid!!!!
Vi börjar känna igen en del ansikten här och där, så vi kan byta några meningar med dem när vi ses i olika sammanhang. Nice.
Sedan skyndade vi oss hem så att Rikard skulle komma iväg till jobbet efter lunchen. Här hemma har vi i eftermiddag jobbat med uppackning och Malin har ringt till Sierra i Hamburg och gratulerat på födelsedagen. På kvällen letade barnen och Rikard upp den lokala tennisklubben, men det var ingen där. De kunde dock konstatera att de spelar på asfaltsbanor och inte på grus som de är vana vid från Sv och DK.
Imorgon börjar skolan på riktigt. Spännande! 7.30 kommer bussen och hämtar våra barn. Ingen av dem har fattat var de ska ta vägen när de kommer till skolan, men det står säkert en delegation med lärare och tar emot dem när de anländer, så allt kommer att gå bra.
Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)