Ja ni, ibland blir det inte som man tänkt. En av mina bästa vänner kom hit med sina tre barn för en vecka sedan och de hann bara vara här en dag innan först mamma Anna och därefter en efter en av sönerna insjuknade med hög feber och huvudvärk. Det var riktigt synd om dem! I vår familj klarade vi oss bra och vi roade oss med yngsta dottern Nora som var helt frisk.
I fredags kväll åkte Anna och barnen hem och samtidigt fick vi välkommet besök från Danmark. Hilde med familj kom hit. Jättekul! OM det inte varit för att jag började bli dålig i lördags och det tilltog på söndagen, för att igår explodera i 39 graders feber och totalt sängläge hela dagen. Vilken TUR att de ändå tänkt roa sig själva i London mest hela tiden, men jag hade ju hoppats på mer kvalitetstid med dem på kvällarna :( .
Idag känner jag mig nästan helt frisk igen, bara lite matt efter att inte ha orkat äta ordentligt igår. Finns det egentligen NÅGON bättre känsla än den att bli frisk efter att man varit sjuk. Orken och energin kommer tillbaka. Ikväll ska jag bort och nu vilar jag mig i form för att klara av det....
Inatt kände sig Rikard febrig och sjuk, men imorse sa han att han var ok för att gå till jobbet. Hoppas att det inte blev värre än så för honom och att barnen klarar sig. Ropar inte hej än på några dagar...
Hoppas allt är bra med er?!
Vi hörs snart igen!
Kram Ingrid
tisdag 28 februari 2012
söndag 19 februari 2012
Hatchlands Park
Att göra sig klar inför ett nytt skolår är inte bara den "walk in the park" som skolan trevligt nog erbjuder några dagar innan skolstart, det innebär också en hel del praktiskt fixande av skolmaterial och det arrangerade vi under sista helgen på sommarlovet. Johan passade också på att träffa amerikanska kompisarna Rowan och Reese på gatan, både på fredagen innan vi åkte till skolan och på lördagen. Våra tjejer tog med dem ut på rugbyfältet mittemot vårt hus och fotograferade dem. Över huvud taget har våra tjejer dille på att fota titt som tätt.
Men ändå, sista dagen innan skolan började, på söndagen, så ville vi göra något mysigt med hela familjen. De vuxna ville uppleva något intressant via sitt National Trust medlemsskap och eftersom vi hade fritt inträde på nöjesparken Thorpe Park, bestämde vi oss för att ge oss iväg till två ställen som gjorde att alla fick en grand finale på ett underbart sommarlov.
Först det som de vuxna ville eftersom det alltid är bra att ha något att se fram emot för barnen... Vi ställde kosan mot Hatchlands Park som ligger lite öster om Guildford.
Jag kan inte FÖRSTÅ hur många sådana här mindre slott eller större herrgårdar eller vad de kategoriseras som, det kan finnas! Det här landet kryllar av dem och alla har sin egen intressanta historia.
Hatchlands Park består av såväl en sevärd byggnad som en vacker park. Parken är väldigt stor, 170 hektar, och gavs redan på 1500-talet av den berömde Henrik VIII till hovmannen Anthony Browne. 1750 köpte amiralen Edward Boscawen och hans fru Frances Hatchlands Park och rev det hus som stod där då för att bygga det som i stora delar än idag är huvudbyggnaden på området. Tyvärr fick inte amiralen njuta så mycket av Hatchlands eftersom han 1761 blev sjukt ute på havet och strax därefter dog hemma. Frances bodde kvar några år, men 1770 sålde hon Hatchlands Park (som hon sorgligt nog kallade "den ofullbordade herrgården") till familjen Sumner. De bodde kvar i fyra generationer och andra generationen gjorde en hel del förändringar och tillbyggen, men fjärde generationen hade olyckligtvis inte råd att bo kvar utan sålde 1888 Hatchlands till baronen Stuart Rendel, som bl a satt i parlamentet för de liberala.
Rendel var nära vän med Gladstone, som var premiärminister under lång tid, och inne på Hatchlands finns en byst av Gladstone. Paret Rendel hade fyra döttrar, varav en gifte sig med Gladstones son. Äldsta dottern gifte sig med Harry Goodhart och deras son tog så småningom över Hatchlands Park och la då också till Rendel i efternamn som den del av arvsövertagandet. Denna nye Rendel, med förnamn Harry Stuart, utbildade sig till arkitekt. Han var mycket konstärlig och musikalisk. Han förändrade inte så mycket på huvudbyggnaden, men byggde flera nya saker på stället, bland annat stall och andra hus. Han flyttade också ett stentempel med koppartak från Busbridge Park till Hatchlands och la till en inskription på basen av templet, till minne av sin mor Rose Ellen. 1945 skänkte Harry Stuart Hatchlands Park till National Trust, men han bodde själv kvar till 1959.
I stallet fanns fanns stora skyltar som berättade om Hatchlands historia och människorna som bott där. Superintressant!
De är så duktiga på alla sådana här utflyktsmål på att göra det så intressant som möjligt för HELA familjerna, så i stallet stod t ex en tom tavelram och en instruktion till barnen att de kunde pröva att göra sitt eget porträtt genom att fotografera sig inuti ramen. Så enkelt och ändå tyckte t o m våra stora barn att det var kul för en liten stund.
Interiören i huset är gjord av Robert Adam, en hyllad skotsk arkitekt och Hatchlands är ett tidigt arbete av honom. Det finns många kopplingar till havet i inredningen och det beror på att han gjorde arbetet på uppdrag av en amiral.
Då National Trust fått Hatchlands Park arrenderade de ut det och 1987 var det Alec Cobbe som flyttade in. Jag är inte säker, men tror att han var konstnär. Något han är mycket berömd för är sina samlingar, både av målningar, men också av musikinstrument och då framför allt klaviaturinstrument. Han köpte in instrument som ägts eller spelats på av de främsta av de främsta. Denna musiksamling finns att beskåda på Hatchland och hålls i ett sådant skick att de är fullt fungerande och regelbundet används för olika konserter. 18 av instrumenten har ägts eller spelats på av storheter som bl a Mozart, Bach, Haydn, Beethoven, Chopin och Liszt! Många av instrumenten var HELT fantastiskt vackra, men tyvärr kom man till dessa i slutet på rundturen och då var barnen ganska trötta på att gå runt där inne och titta. Det tycker jag är lite synd nu när jag tänker tillbaka på besöket där.
Under kriget uppläts egendomen för en skola och på 60-70-talet var det inrymde de återigen en skola där och då var det en s k Finishing school. Jag fick slå upp vad det betydde och det kallas även "Charm school". Det är en skola för flickor som får lära sig kulturella och sociala aktiviteter. Hmm, de gav exempel på att prinsessan Diana (och hennes "efterträdare" Camilla) såväl som Greklands exdrottning Anne-Marie har gått på Finishing school, men det var utomlands t ex i Schweiz.
Ok, nog om huset. Lite om parken också. Det finns en liten trädgård vid sidan av huset som kallas Gertrude Jekylls trädgård. Jekyll var en engelsk, mycket framgångsrik trädgårdsdesigner vid förra sekelskiftet. Hon skapade mer än 400 trädgårdar i Europa och USA och skrev mer än 1000! artiklar till trädgårdstidningar. Den här trädgården gjorde hon kring 1900 på uppdrag av familjen Rendel och den är mycket vacker.
När vi var hungriga begav vi oss ut i stora parken för att hitta något ställe att äta vår medhavda primitiva matsäck.
Det var under den där promenaden som mina tjejer undrade varför vi skulle ut i en park, "för vi var ju ingen "naturfamilj", vi är en "museumfamilj" till skillnad från kusinernas familj (min systers) som är tvärtom". Och det lät som om natur var roligare än museum, men eftersom vi inte var en naturfamilj fanns det inte någon anledning att lägga tid på att vara i naturen, utan vi kunde lika gärna åka direkt till tivolit. Ungefär så gick deras utläggning. Jag försökte berätta om alla gånger vi varit ute i naturen, men de bara skrattade och argumenterade emot. Senare när vi pratat med moster Kerstin om detta hävdar hon att de visst inte är en naturfamilj utan de går på museum också, ha ha ha ha. Så detta är nu ett stående skämt varje gång vi närmar oss en grön yta större än en normal trädgård, att jag hävdar att vi gör det för att vi VISST är en "naturfamilj".
Det var dock bara glada miner när vi var i parken. Fast tjejerna spelade dödströtta och rullade på marken mest överallt...
Hatchlands Park är speciellt berömt för sina många döda träd som står ÖVERALLT. De står kvar för att de är bostad till många unika ovanliga djur som bara lever i just sådana träd.
I parken finns också ett ishus byggt i slutet på 1750-talet. Det har tjocka väggar för att isoleringens skull och där lagrade de kött och fisk och tog is till sommarens drinkar. Behovet av stora mängder ren is gjorde att de importerade is från Skandinavien!
Så småningom var det dock dags att köra till Thorpe Park. Där var massor av folk och vi hade lite otur med köer som stod still ibland, men på det hela taget tyckte alla att det var KUL!
När vi åkte hem på kvällen var vi alla MYCKET nöjda och glada med vår dag och vårt sommarlov. Jag måste säga att INGEN kan ha dragit UT så mycket på ett sommarlov som jag. Det började live i juni och nu i februari har jag äntligen redogjort färdigt för det :) .
Boktokig, kunde inte låta bli att kolla det här med aktiviteter kopplade till Dickensjubileumet :) . Naturligtvis finns den MASSOR av saker och mycket är samlat på en hemsidag just för detta ändamål. Om du är nyfiken kan du titta på den här: http://www.dickens2012.org/ .
Britt, ja jag sparar fågelbajset ett tag till, ha ha. Ända till maj?
Catharina, det vore kul att komma över och inspektera köket samt grilla och bada (eller badandet kan i och för sig barnen få roa sig med själva :) )! Kan du inte maila lite köksbilder?
Ja, det skulle väl varit något om vi gjort hunden i snön, ha ha!
Kim, jag skrattade gott när jag läste om ditt hundklistermärke och när du skrev det förstod jag PRECIS vad du menade för jag har sett sådana i bilfönstren och det är verkligen jättelikt! Så komiskt! BRA att du inte hade sett svaret innan du kommenterade för då hade du kanske aldrig tänkt på att det var något annat än fågelbajs :) .
När bodde du i München och varför? Hade ni barn med er?
Tror våra barn är så överstimulerade efter vår tid här att de tycker det blir skönt med lugn och ro när vi flyttar hem... ;) ? Jag hoppas det.
Ni har så stor tomt så ni kanske kan bygga er egen tennisbana... så kan ni göra extra pengar på att hyra ut den när du inte hinner spela... Fast jag tycker ni ska hoppa över att spela i snö.
Det är faktiskt kul att bo i England just nu, för det händer verkligen många saker (det kanske det alltid gör här, men det känns så för mig). Charles lär ju inte hinna vara kung så länge, så det blir ändå spännande att se vad han gör av sina år. Rimligen bör sedan William däremot få lite fler år vid tronen..., hoppas jag får uppleva det. Nu väntar vi på att Victoria får sin bebis när som helst...
När det gäller tunneln måste man inte boka i förväg, men det är smart att göra det så att man inte behöver vänta, för det är rätt många som åker. Vi tycker det är lätt att boka tid när vi åker härifrån, för då vet vi ungefär när vi kommer dit, men kör man ända från Sverige fungerar det inte för det kan slå på många timmer beroende på hur trafiken flyter genom Europa och andra faktorer (läs antal toapauser, matstopp etc :) ).
Tack för ALLA kommentarer! Hoppas att du nu kommit väl fram och att allt går bra och blir spännande på ett fantastiskt sätt, samt att du får massor av bra idéer till dina kommande böcker. Bra att du uppfyller dina drömmar! Lycka till!!
Tor, det förstår jag, blev nästan tårögd själv :) . Hälsar honom såklart!
Nu är vårt sportlov slut, men i Sverige är de i full gång. Vi ser fram emot besök!
Kram Ingrid
 |
| Söta systrar, Reese & Rowan |
Först det som de vuxna ville eftersom det alltid är bra att ha något att se fram emot för barnen... Vi ställde kosan mot Hatchlands Park som ligger lite öster om Guildford.
 |
| Barnen på Hatchlands Park |
Hatchlands Park består av såväl en sevärd byggnad som en vacker park. Parken är väldigt stor, 170 hektar, och gavs redan på 1500-talet av den berömde Henrik VIII till hovmannen Anthony Browne. 1750 köpte amiralen Edward Boscawen och hans fru Frances Hatchlands Park och rev det hus som stod där då för att bygga det som i stora delar än idag är huvudbyggnaden på området. Tyvärr fick inte amiralen njuta så mycket av Hatchlands eftersom han 1761 blev sjukt ute på havet och strax därefter dog hemma. Frances bodde kvar några år, men 1770 sålde hon Hatchlands Park (som hon sorgligt nog kallade "den ofullbordade herrgården") till familjen Sumner. De bodde kvar i fyra generationer och andra generationen gjorde en hel del förändringar och tillbyggen, men fjärde generationen hade olyckligtvis inte råd att bo kvar utan sålde 1888 Hatchlands till baronen Stuart Rendel, som bl a satt i parlamentet för de liberala.
Rendel var nära vän med Gladstone, som var premiärminister under lång tid, och inne på Hatchlands finns en byst av Gladstone. Paret Rendel hade fyra döttrar, varav en gifte sig med Gladstones son. Äldsta dottern gifte sig med Harry Goodhart och deras son tog så småningom över Hatchlands Park och la då också till Rendel i efternamn som den del av arvsövertagandet. Denna nye Rendel, med förnamn Harry Stuart, utbildade sig till arkitekt. Han var mycket konstärlig och musikalisk. Han förändrade inte så mycket på huvudbyggnaden, men byggde flera nya saker på stället, bland annat stall och andra hus. Han flyttade också ett stentempel med koppartak från Busbridge Park till Hatchlands och la till en inskription på basen av templet, till minne av sin mor Rose Ellen. 1945 skänkte Harry Stuart Hatchlands Park till National Trust, men han bodde själv kvar till 1959.
 |
| Stentemplet med inskriptionen som finns på den gröna ringen ni ser runt "golvet" |
De är så duktiga på alla sådana här utflyktsmål på att göra det så intressant som möjligt för HELA familjerna, så i stallet stod t ex en tom tavelram och en instruktion till barnen att de kunde pröva att göra sitt eget porträtt genom att fotografera sig inuti ramen. Så enkelt och ändå tyckte t o m våra stora barn att det var kul för en liten stund.
 |
| Syskonkärlek Porträtt av syskonen Linnéa & Johan som bodde i England under några år av sin barndom. År 2011 |
 |
| Bild från en av salongerna. I alla dessa typer av hus finns FANTASTISKA målningar och TAK. |
 |
| Ett annat av de vackra rummen |
 |
| Vårt foto av en cembalo, ser inte så mycket ut för världen... |
 |
| National Trust bild av samma instrument!! Så vackert, hade varit kul att höra hur det låter... |
Ok, nog om huset. Lite om parken också. Det finns en liten trädgård vid sidan av huset som kallas Gertrude Jekylls trädgård. Jekyll var en engelsk, mycket framgångsrik trädgårdsdesigner vid förra sekelskiftet. Hon skapade mer än 400 trädgårdar i Europa och USA och skrev mer än 1000! artiklar till trädgårdstidningar. Den här trädgården gjorde hon kring 1900 på uppdrag av familjen Rendel och den är mycket vacker.
 |
| Gertrude Jekylls trädgård Bild från http://www.infobritain.co.uk/Hatchlands_Park.htm |
 |
| Jag njuter av Jekylls trädgård |
Det var under den där promenaden som mina tjejer undrade varför vi skulle ut i en park, "för vi var ju ingen "naturfamilj", vi är en "museumfamilj" till skillnad från kusinernas familj (min systers) som är tvärtom". Och det lät som om natur var roligare än museum, men eftersom vi inte var en naturfamilj fanns det inte någon anledning att lägga tid på att vara i naturen, utan vi kunde lika gärna åka direkt till tivolit. Ungefär så gick deras utläggning. Jag försökte berätta om alla gånger vi varit ute i naturen, men de bara skrattade och argumenterade emot. Senare när vi pratat med moster Kerstin om detta hävdar hon att de visst inte är en naturfamilj utan de går på museum också, ha ha ha ha. Så detta är nu ett stående skämt varje gång vi närmar oss en grön yta större än en normal trädgård, att jag hävdar att vi gör det för att vi VISST är en "naturfamilj".
Det var dock bara glada miner när vi var i parken. Fast tjejerna spelade dödströtta och rullade på marken mest överallt...
 |
| Tokiga, glada systrar! Här tycker jag att det syns att Malin färgat håret, mer än vi tyckte när det begav sig :) . |
 |
| Vackert! |
 |
| Vackert! |
 |
| Död (i baggrunden ser ni ännu en död) |
 |
| Dödare |
 |
| Malin & Johan framför ishuset |
 |
| Nöjd Malin på väg upp i karusellen. Vi sitter alla i samma "båt". |
 |
| Malin & Johan efter att ha envisats med att åka karusellen som OFELBART gör dig fullstädigt genomblöt :) ! |
Boktokig, kunde inte låta bli att kolla det här med aktiviteter kopplade till Dickensjubileumet :) . Naturligtvis finns den MASSOR av saker och mycket är samlat på en hemsidag just för detta ändamål. Om du är nyfiken kan du titta på den här: http://www.dickens2012.org/ .
Britt, ja jag sparar fågelbajset ett tag till, ha ha. Ända till maj?
Catharina, det vore kul att komma över och inspektera köket samt grilla och bada (eller badandet kan i och för sig barnen få roa sig med själva :) )! Kan du inte maila lite köksbilder?
Ja, det skulle väl varit något om vi gjort hunden i snön, ha ha!
Kim, jag skrattade gott när jag läste om ditt hundklistermärke och när du skrev det förstod jag PRECIS vad du menade för jag har sett sådana i bilfönstren och det är verkligen jättelikt! Så komiskt! BRA att du inte hade sett svaret innan du kommenterade för då hade du kanske aldrig tänkt på att det var något annat än fågelbajs :) .
När bodde du i München och varför? Hade ni barn med er?
Tror våra barn är så överstimulerade efter vår tid här att de tycker det blir skönt med lugn och ro när vi flyttar hem... ;) ? Jag hoppas det.
Ni har så stor tomt så ni kanske kan bygga er egen tennisbana... så kan ni göra extra pengar på att hyra ut den när du inte hinner spela... Fast jag tycker ni ska hoppa över att spela i snö.
Det är faktiskt kul att bo i England just nu, för det händer verkligen många saker (det kanske det alltid gör här, men det känns så för mig). Charles lär ju inte hinna vara kung så länge, så det blir ändå spännande att se vad han gör av sina år. Rimligen bör sedan William däremot få lite fler år vid tronen..., hoppas jag får uppleva det. Nu väntar vi på att Victoria får sin bebis när som helst...
När det gäller tunneln måste man inte boka i förväg, men det är smart att göra det så att man inte behöver vänta, för det är rätt många som åker. Vi tycker det är lätt att boka tid när vi åker härifrån, för då vet vi ungefär när vi kommer dit, men kör man ända från Sverige fungerar det inte för det kan slå på många timmer beroende på hur trafiken flyter genom Europa och andra faktorer (läs antal toapauser, matstopp etc :) ).
Tack för ALLA kommentarer! Hoppas att du nu kommit väl fram och att allt går bra och blir spännande på ett fantastiskt sätt, samt att du får massor av bra idéer till dina kommande böcker. Bra att du uppfyller dina drömmar! Lycka till!!
Tor, det förstår jag, blev nästan tårögd själv :) . Hälsar honom såklart!
Nu är vårt sportlov slut, men i Sverige är de i full gång. Vi ser fram emot besök!
Kram Ingrid
lördag 18 februari 2012
Rikards födelsedag och kick off på skolan
När vi kom till fredagen den 19 augusti, var det som om cirkeln slöts för oss. Vi fick alla den där deja vu-känslan som kan komma över en i vissa situationer. Det var ett år sedan vi kom till England för första gången (alltså för att flytta hit) och för första gången skulle saker börja hända "igen", saker vi varit med om förut. Det var först med enbart positiva känslor, men så småningom även ibland med känslan "det här har jag gjort förut, kom med något nytt", om ni förstår. Jag är verkligen inte någon rastlös själ, man är inte oxe för intet. Söker inte ständigt nya kickar utan trivs ofta rätt bra när det är som det brukar, men överraskades av denna nya känsla när den kom över mig. Har kanske blivit mer rastlös av att bo utomlands...?
Det som däremot inte tog emot alls, var återseendets glädje, att träffa de nya vänner vi lärt känna under vårt första år här vilket var fantastiskt. Inte MINST tyckte tjejerna det. Linnéa hann till Amanda en sväng på tisdagen innan Catharinas familj kom och när de åkt på torsdagen körde jag in våra tjejerna till London för att träffa var sin kompis. L skulle till AJ och där var även Amanda. Malin skulle till Stella. Jag njuter inte av att köra inne i London, men jag gör det när jag måste.
Denna fredag var först och främst Rikards dag eftersom han fyllde år. Året före hade vi skjutit upp firandet av hans dag, för det kändes inte rättvist att dagen bara skulle gå om intet mitt i den stora flytt som skedde, men den här gången blev han uppvaktad med presenter och tårta på sängen. Barnen hade gjort ett jättefint collage till honom:
Faktum kvarstod dock, pappa var tvungen att åka till jobbet och vi andra skulle till skolan. Det var något som kallades "All school social". Kul, tyckte alla.
Det är underligt och fantastiskt hur mycket som sker under ETT år. Bara ett år tidigare hade vi både förväntansfulla och lite nervösa åkt till motsvarande event och i år var det vi som var varma i kläderna och hjälpte alla som såg lite nya och förvirrade ut.
Barnen sprang runt och kollade in sina nya klasslistor. Alla klasser görs om inför nytt skolår. Vi fick veta att Johans frökens mamma var sjuk på Irland så han skulle få en vikarie under någon månad, men denna var en lärare han haft året innan i "Language&Culture"-ämnet och han gillade henne mycket, så det kändes lugnt. Johan hade några killar i klassen han kände igen från året innan och det var bra. Tyvärr skulle inte danske Frederik gå i Johans klass. För tjejerna spelade det inte så stor roll vem som skulle vara i deras "homeroom" eftersom de alla har individuella scheman och byter grupp av elever för alla sina åtta ämnen.
Alla träffade gamla vänner, Johan rusade omkring på lekplatsen och bland allt annat som var framställt som "underhållning". Dagen till ära fanns en glassvagn på plats som delade ut gratis mjukglass till alla som vill ha. Tror Johan åt tre stycken. Som vanligt såldes skolgrejer såsom tröjor med skolans logo tryckte på. I matsalen fanns viktiga kontakter på plats, t ex transportansvarig, som jag frågade varför våra barn skulle behöva hämtas kl 7.15 på morgonen i år istället för 7.45 som förra året... ganska stor skillnad! Det tar inte mer än drygt en kvart att köra till skolan som börjar 8.30. Under morgonens rusningstid tar det mer, men inte SÅ mycket mer. Det visade sig att förra året hämtades vi sist av alla på bussen, i år skulle vi vara först. Efter lite diskussion så blev det så småningom så att våra hämtas kl 7.25, men det är ändå ganska tidigt. Fick också veta att det i år skulle finnas en shuttle-bus till skolan, vilket innebär en buss som inte hämtar eleverna vid huset där de bor utan på en samlingsplats i byn. Det är BETYDLIGT billigare och jag vet att de tjänar mer pengar på door to door service, men jag förväntar mig ändå att de skulle informerat oss om att det alternativet fanns! I slutänden valde vi ändå att behålla lösningen vi hade. Den gemensamma upphämtningen är i "New town" och det är en bit från oss.
Mitt mål för den där social dagen var inte minst att träffa båda mina "fadderfamiljer" (alltså de jag var fadder åt). Det lyckades så småningom. Hela danska familjen var där och jag fick direkt ett mycket positivt intryck. Pojkarna var förståeligt lite blyga, men Frederik följde med Johan en stund. Även engelska mamman som bott i Sverige var på plats och kul att träffa. Trevliga killar som nog tyckte omställningen till skolan här från den i Sverige, verkade ganska stor.
Det var en trevlig intensiv tillställning som verkligen fick alla att känna att nu var det snart dags för ett nytt skolår att dra igång och INGET av barnen visade några sura miner för det :) .
På kvällen åt vi gott och myste med Rikard.
Ingrid
Det som däremot inte tog emot alls, var återseendets glädje, att träffa de nya vänner vi lärt känna under vårt första år här vilket var fantastiskt. Inte MINST tyckte tjejerna det. Linnéa hann till Amanda en sväng på tisdagen innan Catharinas familj kom och när de åkt på torsdagen körde jag in våra tjejerna till London för att träffa var sin kompis. L skulle till AJ och där var även Amanda. Malin skulle till Stella. Jag njuter inte av att köra inne i London, men jag gör det när jag måste.
Denna fredag var först och främst Rikards dag eftersom han fyllde år. Året före hade vi skjutit upp firandet av hans dag, för det kändes inte rättvist att dagen bara skulle gå om intet mitt i den stora flytt som skedde, men den här gången blev han uppvaktad med presenter och tårta på sängen. Barnen hade gjort ett jättefint collage till honom:
 |
| Bästa sortens presenter! |
Det är underligt och fantastiskt hur mycket som sker under ETT år. Bara ett år tidigare hade vi både förväntansfulla och lite nervösa åkt till motsvarande event och i år var det vi som var varma i kläderna och hjälpte alla som såg lite nya och förvirrade ut.
Barnen sprang runt och kollade in sina nya klasslistor. Alla klasser görs om inför nytt skolår. Vi fick veta att Johans frökens mamma var sjuk på Irland så han skulle få en vikarie under någon månad, men denna var en lärare han haft året innan i "Language&Culture"-ämnet och han gillade henne mycket, så det kändes lugnt. Johan hade några killar i klassen han kände igen från året innan och det var bra. Tyvärr skulle inte danske Frederik gå i Johans klass. För tjejerna spelade det inte så stor roll vem som skulle vara i deras "homeroom" eftersom de alla har individuella scheman och byter grupp av elever för alla sina åtta ämnen.
Alla träffade gamla vänner, Johan rusade omkring på lekplatsen och bland allt annat som var framställt som "underhållning". Dagen till ära fanns en glassvagn på plats som delade ut gratis mjukglass till alla som vill ha. Tror Johan åt tre stycken. Som vanligt såldes skolgrejer såsom tröjor med skolans logo tryckte på. I matsalen fanns viktiga kontakter på plats, t ex transportansvarig, som jag frågade varför våra barn skulle behöva hämtas kl 7.15 på morgonen i år istället för 7.45 som förra året... ganska stor skillnad! Det tar inte mer än drygt en kvart att köra till skolan som börjar 8.30. Under morgonens rusningstid tar det mer, men inte SÅ mycket mer. Det visade sig att förra året hämtades vi sist av alla på bussen, i år skulle vi vara först. Efter lite diskussion så blev det så småningom så att våra hämtas kl 7.25, men det är ändå ganska tidigt. Fick också veta att det i år skulle finnas en shuttle-bus till skolan, vilket innebär en buss som inte hämtar eleverna vid huset där de bor utan på en samlingsplats i byn. Det är BETYDLIGT billigare och jag vet att de tjänar mer pengar på door to door service, men jag förväntar mig ändå att de skulle informerat oss om att det alternativet fanns! I slutänden valde vi ändå att behålla lösningen vi hade. Den gemensamma upphämtningen är i "New town" och det är en bit från oss.
Mitt mål för den där social dagen var inte minst att träffa båda mina "fadderfamiljer" (alltså de jag var fadder åt). Det lyckades så småningom. Hela danska familjen var där och jag fick direkt ett mycket positivt intryck. Pojkarna var förståeligt lite blyga, men Frederik följde med Johan en stund. Även engelska mamman som bott i Sverige var på plats och kul att träffa. Trevliga killar som nog tyckte omställningen till skolan här från den i Sverige, verkade ganska stor.
Det var en trevlig intensiv tillställning som verkligen fick alla att känna att nu var det snart dags för ett nytt skolår att dra igång och INGET av barnen visade några sura miner för det :) .
På kvällen åt vi gott och myste med Rikard.
Ingrid
tisdag 14 februari 2012
Kärleksförklaring till Tor, bilar, pool och livet
Ibland bara bubblar det ur barnen något som man önskar att man hade haft inspelat för all framtid. Idag sa Johan något som var så underbart att jag måste berätta det för er och jag vet såklart att speciellt en person kommer att bli väldigt glad.
Det står ofta väldig fina bilar här och var i byn och idag när vi körde förbi det hemliga hotellet (mer om det vid annat tillfälle) stod det en väldigt elegant svart bil utanför. Jag hann inte se vad det var för märke, men det var inte Rolls Royce, Jaguar eller Rover. Jag var på väg med Johan till hans kompis Frederik (den danske som flyttar efter denna vecka) och när jag ser den här bilen säger jag "åh titta vilken fin bil!".
Då säger Johan:
"Åh mamma, när jag ser alla fina bilar här tänker jag alltid på när jag inte fick åka häst och vagn med Malin och Emilia och istället fick åka med Tors fina bil som han hade byggt själv."
"Mmm, det var verkligen snällt av Tor", säger jag. "Men Tor kan väl vara sträng om det behövs", fortsätter jag med tanke på att vi precis innan vi såg bilen pratat om stränga lärare och "nannies".
"Neeeej, jag har faktiskt aldrig sett honom arg, mer än på deras hund såklart!", svarar Johan.
Han fortsätter: "Alltså Tor har massor bilar, och så har han pool mamma och så har han byggt MASSOR av flygplan. Han är precis som jag vill va!"
Tor är en av våra grannar på gatan där vi bodde i Sverige. Ni vet att jag skrivit om goda grannar förut och när ni ser vad Johan säger förstår ni att precis vartenda ord är sant :) !
Tor, jag ÖNSKAR verkligen att du hade hört när Johan själv sa detta. Han lät så otroligt glad och lycklig. Jag trodde inte att han själv spontant skulle nämna den här turen till skolan för så länge sedan när han faktiskt inte var så gammal, men vissa saker glömmer man aldrig. Visst blir man alldeles varm i hjärtat?!
Boktokig, vad roligt att du gillade vår skolfilm! Mmm, jag är SÅ glad för skolan! Tänk vad häftigt om du hade jobbat där :) !
Jag hoppas också att jag är så pigg som drottningen i den åldern, men inte att jag behöver jobba så mycket som hon faktiskt fortfarande gör! Man kan se henne bara som en symbol, men hon har gjort mycket "på riktigt" också och inte minst hennes resa till Irland nyligen måste ha varit speciell med tanke på dessa länders tuffa historia, skönt att få knyta ihop den säcken.
Jag vet inte vad för firande som görs med tanke på Dickens, men jag är SÄKER på att det görs saker. Museumet har speciella event med hänsyn till jubileumet, men jag tror det görs mer storslagna saker på fler håll. Har tyvärr inte någon vidare koll på det... De hade uppmärksammat det i skolan på High School sa Linnéa.
Happy Valentin's day!
Kärlek till alla!
Ingrid
Det står ofta väldig fina bilar här och var i byn och idag när vi körde förbi det hemliga hotellet (mer om det vid annat tillfälle) stod det en väldigt elegant svart bil utanför. Jag hann inte se vad det var för märke, men det var inte Rolls Royce, Jaguar eller Rover. Jag var på väg med Johan till hans kompis Frederik (den danske som flyttar efter denna vecka) och när jag ser den här bilen säger jag "åh titta vilken fin bil!".
Då säger Johan:
"Åh mamma, när jag ser alla fina bilar här tänker jag alltid på när jag inte fick åka häst och vagn med Malin och Emilia och istället fick åka med Tors fina bil som han hade byggt själv."
"Mmm, det var verkligen snällt av Tor", säger jag. "Men Tor kan väl vara sträng om det behövs", fortsätter jag med tanke på att vi precis innan vi såg bilen pratat om stränga lärare och "nannies".
"Neeeej, jag har faktiskt aldrig sett honom arg, mer än på deras hund såklart!", svarar Johan.
Han fortsätter: "Alltså Tor har massor bilar, och så har han pool mamma och så har han byggt MASSOR av flygplan. Han är precis som jag vill va!"
Tor är en av våra grannar på gatan där vi bodde i Sverige. Ni vet att jag skrivit om goda grannar förut och när ni ser vad Johan säger förstår ni att precis vartenda ord är sant :) !
Tor, jag ÖNSKAR verkligen att du hade hört när Johan själv sa detta. Han lät så otroligt glad och lycklig. Jag trodde inte att han själv spontant skulle nämna den här turen till skolan för så länge sedan när han faktiskt inte var så gammal, men vissa saker glömmer man aldrig. Visst blir man alldeles varm i hjärtat?!
Boktokig, vad roligt att du gillade vår skolfilm! Mmm, jag är SÅ glad för skolan! Tänk vad häftigt om du hade jobbat där :) !
Jag hoppas också att jag är så pigg som drottningen i den åldern, men inte att jag behöver jobba så mycket som hon faktiskt fortfarande gör! Man kan se henne bara som en symbol, men hon har gjort mycket "på riktigt" också och inte minst hennes resa till Irland nyligen måste ha varit speciell med tanke på dessa länders tuffa historia, skönt att få knyta ihop den säcken.
Jag vet inte vad för firande som görs med tanke på Dickens, men jag är SÄKER på att det görs saker. Museumet har speciella event med hänsyn till jubileumet, men jag tror det görs mer storslagna saker på fler håll. Har tyvärr inte någon vidare koll på det... De hade uppmärksammat det i skolan på High School sa Linnéa.
Happy Valentin's day!
Kärlek till alla!
Ingrid
En fågelbajs
Ja, det är faktiskt vad det är! Bilden som jag visade i förra inlägget är en FÅGELBAJS på ett av våra sovrumsfönster. Jag ser dock också bara att hundhuvud VARJE gång jag tittar på den, så nu har den suttit där sedan i augusti och jag kan inte förmå mig till att tvätta bort den, för trots att jag inte är någon djurmänniska tycker jag den är fascinerande och det GLÄDJER mig att ni alla också direkt såg samma sak som jag!!
Karin, du är så avancerad! Jag har inte själv gått in på hundraser, men skulle kanske kunna skicka bilden vidare till en kennelklubb och fråga vilken sort det är :) . TYVÄRR ingen vinst trots att du var både först och hade rätt. Jo förresten, om du kommer hit bjuder jag på fria drinkar i byns coolaste bar ;) . Duger det?
Visst är det kul att få ett ansikte på folk som man hört mycket talas om. Håller med, perspektivet är HELT otroligt på fotot, stora ben och ett pyttelitet huvud på Linnéa :) .
Kata klarar säkert den balansgången hur bra som helst! Vilken bra förebild de valt!
Catharina, hoppas Hugo var nöjd med reportaget :) .
Visst var det rita med i Cranium och det gjorde vi SÅ bra, ha ha.
Jag kommer inte ihåg allt gammalt men foton, mail och fb hjälper mig att minnas. Vi hoppas nog alla på en soligare sommar i år!
Det var verkligen kul att vi kunde få till att ni hann komma innan sommarlovet var slut och att ni var så coola att ni inte lät er skrämmas av kravallerna. Förnekar inte att alla förflyttningar i somras var rätt jobbiga, även om det var värt det för att vi skulle hinna göra och träffa de vi ville. Förhoppningsvis ska vi inte behöva göra om det fler gånger.
Jag har också cyklat omkull på is som ung och tycker inte cyklar och vinter hör ihop.
Britt, det var helt rätt! Det är inte jag som fantiserar helt konstigt, ni såg alla direkt vad jag menade och ni var SÅ mycket snabbare än familjen här :) .
Om man nu inte ska säga att rätt svar var fågelbajs...
Kram allihop!
Ingrid
Karin, du är så avancerad! Jag har inte själv gått in på hundraser, men skulle kanske kunna skicka bilden vidare till en kennelklubb och fråga vilken sort det är :) . TYVÄRR ingen vinst trots att du var både först och hade rätt. Jo förresten, om du kommer hit bjuder jag på fria drinkar i byns coolaste bar ;) . Duger det?
Visst är det kul att få ett ansikte på folk som man hört mycket talas om. Håller med, perspektivet är HELT otroligt på fotot, stora ben och ett pyttelitet huvud på Linnéa :) .
Kata klarar säkert den balansgången hur bra som helst! Vilken bra förebild de valt!
Catharina, hoppas Hugo var nöjd med reportaget :) .
Visst var det rita med i Cranium och det gjorde vi SÅ bra, ha ha.
Jag kommer inte ihåg allt gammalt men foton, mail och fb hjälper mig att minnas. Vi hoppas nog alla på en soligare sommar i år!
Det var verkligen kul att vi kunde få till att ni hann komma innan sommarlovet var slut och att ni var så coola att ni inte lät er skrämmas av kravallerna. Förnekar inte att alla förflyttningar i somras var rätt jobbiga, även om det var värt det för att vi skulle hinna göra och träffa de vi ville. Förhoppningsvis ska vi inte behöva göra om det fler gånger.
Jag har också cyklat omkull på is som ung och tycker inte cyklar och vinter hör ihop.
Britt, det var helt rätt! Det är inte jag som fantiserar helt konstigt, ni såg alla direkt vad jag menade och ni var SÅ mycket snabbare än familjen här :) .
Om man nu inte ska säga att rätt svar var fågelbajs...
Kram allihop!
Ingrid
söndag 12 februari 2012
Pictionary
Ok, efter mina historiska inlägg som jag från hela mitt hjärta är innerligt glad över att ingen av er dissat utan tvärtom skrivit massa snälla saker om, så blir det nu något mycket lättsammare :) .
GISSNINGSTÄVLING!
Vad är det här?
Är lite rädd att ni somnar till framför datorn, så nu kan ni alla skriva en kommetar och gissa fritt.
Tor, TACK och det är ju så det ska vara, eller hur :) ! Fast ni kunde sugit lite på karamellen och inte läst allt på en gång, ha ha. Trodde ni vi hade glömt de goda "kanelisarna" hade ni HELT fel som ni såg :) .
Boktokig, SÅ kul med hälsningar från dig här!! Jag blev jätteglad. Kan du SE när jag varit inne hos dig? Jag var nämligen inne samma dag eller dagen innan du skrev här... Jag har läst din blogg med jämna mellanrum utan att hinna skriva några kommentarer. Det har varit lite mycket här men jag kommer nog snart igen med förnyad styrka :) .
Du har rätt, barnen fryser faktiskt inte så mycket som man kan tro, när de spelar tennis ute. De har underställ, toppluvor och vantar med öppna fingertoppar.
Johan är verkligen tokig i allt som har med byggen att göra! Han säger själv att han "ska bli byggare när han blir stor" och han preciserar inte mer än så :) .
Visst var hans matte SUPERSVÅR??!!! Helt obegripligt vilka områden de ger sig in på. Jag tänker fortfarande på att han skulle gått i 3:an hemma och undrar vad han skulle gjort då...?
Malin tyckte det var bra att du skrev att du förstår att man vill förändra sig :) .
Catharina, ja äntligen så! Jag blir väldigt frustrerad när jag inte hinner skriva det jag vill här. Är inblandad på TUSEN ställen här (känns det som) och vet inte riktigt hur jag ska krångla mig ur något..., men det mesta är OTROLIGT roligt.
Skulle någon frågat mig innan vi flyttade hit skulle jag inte heller trott att barnen skulle spelat ute, men man anpassar sig. Vilken bra idé att du ska börja spela tennis!! Det verkar kul tycker jag och det är mycket jobbigare än det ser ut. Det märker jag som inte spelar utan bara har slått lite med barnen ibland. Fast jag hade nog inte heller spelat ute under vintern. Hade trott att musklerna skulle skada sig som iskalla kroppsdelar.
Gulle dig, ni kunde ju inte veta att Malin precis färgat håret, ni ser henne så sällan och skillnaden var inte så stor. Jag är också beredd att betala en del för att gå iväg och sitta hos frisören!
Lustigt att Hugo frågade om bloggen, vilken medveten kille!! Förstår att han tyckte det var JÄTTEKONSTIGT att jag inte skrivit om det än, men bra att han har en mamma som kunde förklara att det skulle komma... ha ha.
Datorfria dagar eller perioder är TOPPEN! Och ett måste, enligt mig.
Britt, nej i Danmark spelade de inne på vintern, men det kan säkert ha varit en kall dag när vi stod och tittade :) ! De var bara ute från maj till september, vilket var BRA!
Som vanligt med Johan var det nog bygget i sig, som var mest intressant, därav att han inte var så fokuserad på att ha något att sälja.
Jag håller med om att det inte ska vara för stora konstraster på hårfärgningen och har sagt till Malin att ni är flera som påpekat det. Tror hon blev lite uppmuntrad av att höra det.
Anna M, Malin blev jätteglad för din hårkommentar! Du frågar HELT fel person rörande hemfärgning, men jag tror att jag läste något om "påfyllning"... tror man ska sätta i färg i utväxten en stund först och sedan massera in i hela håret, så att det inte sitter lika länge, som det som ska färgas för första gången. Men som sagt, jag är INGEN expert!
Har precis pratat om särskrivning på olika håll och log när jag läste din kommentar där det råkat bli "Lag om förändring...." istället för "Lagom förändring...", vilket gjorde att jag fick läsa om för att fatta :)) .
Vi glädjer oss ENORMT åt kommande besök!!
Karin, SHIT vad duktig Kata är!! Tittade snabbt in på hennes blogg efter att ha sett ditt inlägg. Hon skriver SÅ moget och bra! För mig som inte har koll, vad är det för ett ställe hon skriver sin blogg på nu? Ja, du visste ju redan innan att jag tycker hon är duktig på att skriva.
Håller helt med dig om att massor av tonåringar ser förfärliga ut när de färgat håret hemma. Malin blev lite stolt när du (som är Katas mamma) skrev att detta såg bra ut :) .
Ha en skön söndag kväll! Här har vi det lugnt och skönt eftersom barnens sportlov börjar imorgon.
Kom igen och gissa nu!
Kram Ingrid
GISSNINGSTÄVLING!
Vad är det här?
Är lite rädd att ni somnar till framför datorn, så nu kan ni alla skriva en kommetar och gissa fritt.
Tor, TACK och det är ju så det ska vara, eller hur :) ! Fast ni kunde sugit lite på karamellen och inte läst allt på en gång, ha ha. Trodde ni vi hade glömt de goda "kanelisarna" hade ni HELT fel som ni såg :) .
Boktokig, SÅ kul med hälsningar från dig här!! Jag blev jätteglad. Kan du SE när jag varit inne hos dig? Jag var nämligen inne samma dag eller dagen innan du skrev här... Jag har läst din blogg med jämna mellanrum utan att hinna skriva några kommentarer. Det har varit lite mycket här men jag kommer nog snart igen med förnyad styrka :) .
Du har rätt, barnen fryser faktiskt inte så mycket som man kan tro, när de spelar tennis ute. De har underställ, toppluvor och vantar med öppna fingertoppar.
Johan är verkligen tokig i allt som har med byggen att göra! Han säger själv att han "ska bli byggare när han blir stor" och han preciserar inte mer än så :) .
Visst var hans matte SUPERSVÅR??!!! Helt obegripligt vilka områden de ger sig in på. Jag tänker fortfarande på att han skulle gått i 3:an hemma och undrar vad han skulle gjort då...?
Malin tyckte det var bra att du skrev att du förstår att man vill förändra sig :) .
Catharina, ja äntligen så! Jag blir väldigt frustrerad när jag inte hinner skriva det jag vill här. Är inblandad på TUSEN ställen här (känns det som) och vet inte riktigt hur jag ska krångla mig ur något..., men det mesta är OTROLIGT roligt.
Skulle någon frågat mig innan vi flyttade hit skulle jag inte heller trott att barnen skulle spelat ute, men man anpassar sig. Vilken bra idé att du ska börja spela tennis!! Det verkar kul tycker jag och det är mycket jobbigare än det ser ut. Det märker jag som inte spelar utan bara har slått lite med barnen ibland. Fast jag hade nog inte heller spelat ute under vintern. Hade trott att musklerna skulle skada sig som iskalla kroppsdelar.
Gulle dig, ni kunde ju inte veta att Malin precis färgat håret, ni ser henne så sällan och skillnaden var inte så stor. Jag är också beredd att betala en del för att gå iväg och sitta hos frisören!
Lustigt att Hugo frågade om bloggen, vilken medveten kille!! Förstår att han tyckte det var JÄTTEKONSTIGT att jag inte skrivit om det än, men bra att han har en mamma som kunde förklara att det skulle komma... ha ha.
Datorfria dagar eller perioder är TOPPEN! Och ett måste, enligt mig.
Britt, nej i Danmark spelade de inne på vintern, men det kan säkert ha varit en kall dag när vi stod och tittade :) ! De var bara ute från maj till september, vilket var BRA!
Som vanligt med Johan var det nog bygget i sig, som var mest intressant, därav att han inte var så fokuserad på att ha något att sälja.
Jag håller med om att det inte ska vara för stora konstraster på hårfärgningen och har sagt till Malin att ni är flera som påpekat det. Tror hon blev lite uppmuntrad av att höra det.
Anna M, Malin blev jätteglad för din hårkommentar! Du frågar HELT fel person rörande hemfärgning, men jag tror att jag läste något om "påfyllning"... tror man ska sätta i färg i utväxten en stund först och sedan massera in i hela håret, så att det inte sitter lika länge, som det som ska färgas för första gången. Men som sagt, jag är INGEN expert!
Har precis pratat om särskrivning på olika håll och log när jag läste din kommentar där det råkat bli "Lag om förändring...." istället för "Lagom förändring...", vilket gjorde att jag fick läsa om för att fatta :)) .
Vi glädjer oss ENORMT åt kommande besök!!
Karin, SHIT vad duktig Kata är!! Tittade snabbt in på hennes blogg efter att ha sett ditt inlägg. Hon skriver SÅ moget och bra! För mig som inte har koll, vad är det för ett ställe hon skriver sin blogg på nu? Ja, du visste ju redan innan att jag tycker hon är duktig på att skriva.
Håller helt med dig om att massor av tonåringar ser förfärliga ut när de färgat håret hemma. Malin blev lite stolt när du (som är Katas mamma) skrev att detta såg bra ut :) .
Ha en skön söndag kväll! Här har vi det lugnt och skönt eftersom barnens sportlov börjar imorgon.
Kom igen och gissa nu!
Kram Ingrid
Faddersystem
Vi har ett faddersystem på skolan. När en ny familj kommer ska de (om de vill såklart) få kontakt med någon annan förälder på skolan, men även barnen ska kunna få en "email buddy". Någon att maila/chatta med innan de kommer, så att de kan ställa frågor och känna att de har en kontakt innan den stora dagen då de börjar på riktigt.
Då vi flyttade hit fungerade detta väldigt dåligt, men i år har det fungerat riktigt bra! En mamma är välkomstansvarig och hon har varit i kontakt med VARENDA ny familj på väg in till skolan och följt upp dem på behövliga sätt.
Jag erbjöd mig innan sommaren att vara kontaktperson om det behövdes och då framför allt för svenska och danska familjer. Det känns naturligt och vi är få familjer från dessa länder, så jag insåg att jag skulle kunna vara till nytta. Det finns en annan dansk familj som har barn på High School, så det behövde inte vara jag som ryckte ut för alla. Norska familjer har vi gott om, så där kände jag inte alls att jag behövdes.
Våra tjejer erbjöd sig också att vara "buddysar", men de blev aldrig kontaktade. Det blev däremot jag. Mitt förslag var att Deb (som är välkomstansvarig) skulle fråga alla nya familjer som ville ha en kontakt huruvida de ville ha en familj som var från samma land eller som bodde i närheten av där de skulle bo eller som hade barn i samma ålder som deras. Jag tycker nämligen att det är tre helt olika behov som man känner att man behöver hjälp med när man är ny. Ibland är det t ex viktigast att få kontakt med någon som bor i närheten, så man kan fråga om praktiska saker och det spelar inte så stor roll ifall man är av samma nationalitet eller ej.
I slutet på sommarlovet fick jag två familjer att kontakta. Den ena var en engelsk mamma med två söner, varav den ena med svensk pappa (som mamman skiljt sig ifrån). De flyttade hit från Sverige. Det gick enkelt. Denna mamma behövde ju egentligen ingen hjälp rörande hur det var att praktiskt bo i England, hon behövde mest få en inkörsport till skolan. Vi mailade lite i början och rätt snabbt var de självgående. Äldsta sonen går i Linnéas klass och är väldigt trevlig.
Den andra familjen jag fick kontakta var en dansk familj som skulle bo i vår by och hade två söner i samma ålder som Malin och Johan. Jag blev direkt överlycklig och hoppfull rörande den yngre killen, eftersom vi saknat en jämnårig kompis till Johan som bor nära. Vi höll tummarna för att personkemin mellan grabbarna skulle falla väl ut OCH det gjorde den, till 100 %. Faktiskt inte bara mellan killarna utan även mammorna.... :)
Denna danska familj kom hit efter två år i Budapest. Jag såg fram emot att kunna underhålla min danska, men det har inte behövts egentligen eftersom de har sommarhus i Sverige och pappan har arbetat flera år i Stockholm, men jag envisas med att FÖRSÖKA prata danska med dem och det går tydligen sådär eftersom mamman Heidi tycker jag pratar mest svenska... Ja ja.
Jag har mycket att berätta och återkomma till när det gäller denna trevliga danska bekantskap som vi haft turen att göra, men det tråkigaste är att de faktiskt flyttar hem till Danmark efter denna vecka. Det var inte planen, men är en bra lösning för dem. Vi tycker dock det är väldigt, väldigt tråkigt och kommer sakna dem mycket under vår resterande tid här.
"Faddrandet" är som mest intensivt under början av höstterminen, men här kommer familjer året runt. Just nu är jag fadder för en belgisk familj som flyttat till vår by. De har också två söner, som verkar ha kommit väl in i skolan nu efter ett par veckor. Hos dem är det mamman som jobbar och pappan som är hemma, så jag har försökt hjälpa till med att få honom i kontakt med andra hemmapappor. Känner att det nog är dags att göra en uppföljning på det under kommande vecka.
Vi hade ett faddersystem på vår förskola i Sverige också. Det är ett väldigt bra och trevligt sätt att hjälpa nya familjer in i skolmiljön, men det kräver en hängiven och systematisk person som vi haft i Deb här i år. Jag är jätteglad att få haft möjligheten att jobba med henne i flera sammanhang.
Ingrid
Då vi flyttade hit fungerade detta väldigt dåligt, men i år har det fungerat riktigt bra! En mamma är välkomstansvarig och hon har varit i kontakt med VARENDA ny familj på väg in till skolan och följt upp dem på behövliga sätt.
Jag erbjöd mig innan sommaren att vara kontaktperson om det behövdes och då framför allt för svenska och danska familjer. Det känns naturligt och vi är få familjer från dessa länder, så jag insåg att jag skulle kunna vara till nytta. Det finns en annan dansk familj som har barn på High School, så det behövde inte vara jag som ryckte ut för alla. Norska familjer har vi gott om, så där kände jag inte alls att jag behövdes.
Våra tjejer erbjöd sig också att vara "buddysar", men de blev aldrig kontaktade. Det blev däremot jag. Mitt förslag var att Deb (som är välkomstansvarig) skulle fråga alla nya familjer som ville ha en kontakt huruvida de ville ha en familj som var från samma land eller som bodde i närheten av där de skulle bo eller som hade barn i samma ålder som deras. Jag tycker nämligen att det är tre helt olika behov som man känner att man behöver hjälp med när man är ny. Ibland är det t ex viktigast att få kontakt med någon som bor i närheten, så man kan fråga om praktiska saker och det spelar inte så stor roll ifall man är av samma nationalitet eller ej.
I slutet på sommarlovet fick jag två familjer att kontakta. Den ena var en engelsk mamma med två söner, varav den ena med svensk pappa (som mamman skiljt sig ifrån). De flyttade hit från Sverige. Det gick enkelt. Denna mamma behövde ju egentligen ingen hjälp rörande hur det var att praktiskt bo i England, hon behövde mest få en inkörsport till skolan. Vi mailade lite i början och rätt snabbt var de självgående. Äldsta sonen går i Linnéas klass och är väldigt trevlig.
Den andra familjen jag fick kontakta var en dansk familj som skulle bo i vår by och hade två söner i samma ålder som Malin och Johan. Jag blev direkt överlycklig och hoppfull rörande den yngre killen, eftersom vi saknat en jämnårig kompis till Johan som bor nära. Vi höll tummarna för att personkemin mellan grabbarna skulle falla väl ut OCH det gjorde den, till 100 %. Faktiskt inte bara mellan killarna utan även mammorna.... :)
Denna danska familj kom hit efter två år i Budapest. Jag såg fram emot att kunna underhålla min danska, men det har inte behövts egentligen eftersom de har sommarhus i Sverige och pappan har arbetat flera år i Stockholm, men jag envisas med att FÖRSÖKA prata danska med dem och det går tydligen sådär eftersom mamman Heidi tycker jag pratar mest svenska... Ja ja.
Jag har mycket att berätta och återkomma till när det gäller denna trevliga danska bekantskap som vi haft turen att göra, men det tråkigaste är att de faktiskt flyttar hem till Danmark efter denna vecka. Det var inte planen, men är en bra lösning för dem. Vi tycker dock det är väldigt, väldigt tråkigt och kommer sakna dem mycket under vår resterande tid här.
"Faddrandet" är som mest intensivt under början av höstterminen, men här kommer familjer året runt. Just nu är jag fadder för en belgisk familj som flyttat till vår by. De har också två söner, som verkar ha kommit väl in i skolan nu efter ett par veckor. Hos dem är det mamman som jobbar och pappan som är hemma, så jag har försökt hjälpa till med att få honom i kontakt med andra hemmapappor. Känner att det nog är dags att göra en uppföljning på det under kommande vecka.
Vi hade ett faddersystem på vår förskola i Sverige också. Det är ett väldigt bra och trevligt sätt att hjälpa nya familjer in i skolmiljön, men det kräver en hängiven och systematisk person som vi haft i Deb här i år. Jag är jätteglad att få haft möjligheten att jobba med henne i flera sammanhang.
Ingrid
Catharina med familj på besök
 |
| Lars, Hugo, Johan, Moa, Malin, Linnéa och Catharina |
Tisdagen den 16 augusti hittade de efter en del felkörningar hem till oss. Hugo och Johan "fann" varandra direkt och hade massor av kul tillsammans under deras besök. Efter en del bilåkande var det säkert toppen för alla att få hoppa av sig på studsmattan ett tag (nej det var inte sant, inte alla, det var bara barnen som hoppade).
Malin tog sig an Moa och de gjorde sådana där tjejiga saker som båda gillar. Hårplattning, sminkning och nagelfixning.
 |
| Jag älskar den här bilden på tjejerna! |
 |
| Malin kastar längtansfulla blickar (Moa vekar inte nödbedd hon heller :) )... |
Nästa dag satte vi kurs mot skolan. SÅ mycket som jag skrivit om den till Catharina, ville de såklart se den. Nu är det ju bara så att vem som helst kommer INTE in där! Det finns vakter dygnet runt och bommar som bara öppnas om de vill släppa in dig. I slutet på sommarlovet renoverade de fasaden på ena sidan av skolan och de gjorde säkert en del inne i huset också för att bli klara för skolstart. Alltså var det STOPP vid bommen. Av säkerhetsskäl var det inte att tänka på att låta någon komma in!
Vakten undrade om jag bokat tid (det hade jag inte såklart). Han ringde till Head of school och jag fick gå in i vakthuset och prata med henne (jösses!!). Hon sa att av säkerhetsskäl (ja, de sa det flera gånger) så kunde de inte släppa in oss, men jag förklarade att vi hade vänner ÄNDA från Sverige och undrade om det var ok att vi bara gick omkring ute och på LÅNGT avstånd från huset om vi ställde bilen UTANFÖR skolan. Hon bad verkligen om ursäkt, det handlade om säkerhet, men ok det kunde vi väl få göra. (Är HELT säkert på att det endast var tack vare mitt stora engagemang på skolan som vi på nåder fick gå in.)
Hur farligt det var??? Inte över huvud taget!! Trust me! De hade byggnadsställningar mot en vägg och vi hade väl ändå inte stört någon som jobbade där!! Jag raljerar lite, men kan inte låta bli, deras säkerhetstänkande går till överdrift allt som oftast... (Glöm att barnen får kasta snöboll nu t ex!) Vi höll oss väluppfostrat på avstånd och tittade på den vackra skolgården och huset på avstånd. Det gick väldigt bra och jag tror våra gäster tyckte det var kul att ha sett.
 |
| På skolgården. Jag i rött. Bakom mig i hörnet mellan byggnaderna kan ni KANSKE se lite byggnadsställning... |
 |
| Starka killar! |
Efter lunch begav sig våra gäster till Model Village och tog med Malin och Johan. Den här världens äldsta modellby som ligger här, är väl värd ett besök!
 |
| Det finns ett papper med frågor man leta upp svar på ibland småhusen. Det gjorde barnen och det är riktigt kul! |
 |
| Där finns också en lekplats där barnen hade väldigt kul! Johan överlycklig som lokförare :) . |
 |
| Supersöta Moa & Malin |
 |
| Styra båtar på vattnet. Lyckliga killar! Typisk grej som jag sällan låter J göra. |
 |
| Torra, glada och nöjda killar! |
På kvällen grillade vi. Vet inte hur många gånger vi grillade i fjol, men många var det och ingen tröttnade :) . Det spelade inte ens någon roll om det regnade som den här dagen...
 |
| Hungriga barn och utanför fönstret syns Rikard och paraplyet på gräsmattan :) . |
 |
| Veckans rockstjärnor! |
 |
| Kul att även Linnéa är med på en bild :) . |
Väl hemma igen var vi "still going strong" och tog fram spelet Cranium, för en omgång. Vi älskar att spela spel och det är lika kul varje gång vi har gäster med samma intresse. Vi körde tjejerna mot killarna och min blygsamhet förbjuder mig att berätta om vem som vann... ;) .
Så fort sprang våra få dagar med Catharinas familj iväg. Efter frukost på torsdag morgon gav de sig iväg för vidare upptäcktsfärder i England. Tyvärr ösregnade det... Bland annat skulle de besöka något RT-minnesmärke (RT betyder Round Table och är en klubb Rikard varit med i hemma), som lät kul eftersom RT startade här i England. Hoppas vi också kan komma dit någon gång...
Tack för besök Catharina med familj!! Jättekul att ha er här! Stort tack också för kopior på fotografier och hjälp med att minnas lite bättre vad vi hittade på tillsammans! Kram.
Ingrid
fredag 10 februari 2012
Tennis i snön
Vintern har kommit även till England. Till vår glädje, det är härligt med snö, men nog tar man det lite väl långt i det här landet. Alla ska härdas! Vad då inomhusträning...
Johan kör tennis ute året runt! I onsdags ringde jag och frågade om det var inställt. ICKE!
Johan ville först inte gå, men efter lektionen sa han att det hade varit JÄTTEKUL! Han tycker riktigt mycket om sin onsdagstränare. På lördagarna lär han sig inte lika mycket, men jag föreslog att han kan ju träna på de tips han fått på onsdagen då, ifall lördagstränaren inte ger så mycket feedback. Det verkar funka bra. Jag undrar dock ändå om man verkligen lär sig något när man spelar i kyla med vantar....
Britt, du är snäll som är så positiv! Du kan i alla fall relatera till de gamla inläggen och allt som står är sant :) ! Lite tokigt är det med cykeln, men så är det.
Karin, TACK för länken! Jättekul att höra drottningen är hon var 14! år. TÄNK vad hon varit med om! Jag lyssnade på lite annat också! Stod en del intressant fakta om henne på den sidan också.
Astrid, jag tycker också att man måste beundra engelska drottningen. Oavsett vad man tycker om monarkier (jag gillar dem för det mesta :) ) eller saker som England varit inblandade i, så är en person som ärvt sin roll och bemästrat den i SÅ många år, värd all beundran.
Ingrid
Johan kör tennis ute året runt! I onsdags ringde jag och frågade om det var inställt. ICKE!
 |
| Johan värmer upp. |
 |
| Sedan är det bara att köra igång. Johan in action. De har röjt TVÅ banor, de ni ser bakom är täckta med snö.... |
Johan ville först inte gå, men efter lektionen sa han att det hade varit JÄTTEKUL! Han tycker riktigt mycket om sin onsdagstränare. På lördagarna lär han sig inte lika mycket, men jag föreslog att han kan ju träna på de tips han fått på onsdagen då, ifall lördagstränaren inte ger så mycket feedback. Det verkar funka bra. Jag undrar dock ändå om man verkligen lär sig något när man spelar i kyla med vantar....
Britt, du är snäll som är så positiv! Du kan i alla fall relatera till de gamla inläggen och allt som står är sant :) ! Lite tokigt är det med cykeln, men så är det.
Karin, TACK för länken! Jättekul att höra drottningen är hon var 14! år. TÄNK vad hon varit med om! Jag lyssnade på lite annat också! Stod en del intressant fakta om henne på den sidan också.
Astrid, jag tycker också att man måste beundra engelska drottningen. Oavsett vad man tycker om monarkier (jag gillar dem för det mesta :) ) eller saker som England varit inblandade i, så är en person som ärvt sin roll och bemästrat den i SÅ många år, värd all beundran.
Ingrid
Malin färgar håret
Man (läs jag) skulle ju kunnat hoppas på att barnen var SÅ fyllda av upplevelser och resor efter sommarlovet att de skulle vara nöjda med att "BARA vara" en vecka eller så. Speciellt om de lagt sig kl 5 på morgonen. Men icke. Har man tre barn kan man i alla fall vara säker på att inte ALLA tre barnen är nöjda på en gång med att "BARA vara"...
Hela sommaren hade Malin pratat om att hon ville färga håret och jag som inte är så mycket för extravaganser på det sättet, tyckte väl hela företaget var rätt onödigt, men som den mamma jag är att låta mina barn bejaka sina önskningar och drömmar, gick jag med på att hon kunde få köpa sådan där "hemmafärgning". Till saken hör att jag naturligtvis aldrig själv ens har gjort något sådant, men flera gör det uppenbarligen och säger att det är lätt, samt blir bra.
Jag övertygade henne om att inte köpa en färg som avvek för mycket från hennes egen färg och det förstod hon. Vi hade med oss inköpt hårfärgningskit från Sverige och det tog inte många minuter denna söndag efter den långa vägen hem, innan Malin ihärdigt bad om att få färga sitt hår. STÖN! MEN jag visste att vi skulle få besök två dagar senare och därefter började snart skolan och det vore kanske bra att veta om vi skulle behöva klämma in ett akut frisörbesök där någonstans, SÅ vi gick med på det. Nope, semesterpackningen var definitivt inte uppackad, varför inte påbörja något nytt innan det gamla är avslutat... (helt emot alla föräldrars högsta önskan!)
Fram med en gammal t-shirt och lusläsning av instruktionerna. Sedan var det bara att sätta igång.
Bara att krypa ner i badkaret och i med färg och vätskor:
Vänta, vänta, vänta....
Skölj ur och vänta till håret torkat för att se resultatet:
Det stod att man skulle köpa två förpackningar om man hade långt hår, så försäkerhets skull gjorde vi det, men använde bara den ena. Tror inte M vill ha den andra eftersom förändringen var så liten. Hon har inte pratat om hårfärgning sedan dess... Med tanke på hur dyrt det är att gå till frisören här, så kanske jag ska använda den andra förpackningen. Skillnaden blir nog klart större om man är gråhårig före.... :)
Det var i alla fall inte särskilt svårt att göra det själv hemma och även om jag gissar att dessa färger inte sitter lika bra som de du får hos frisören, så förstår jag att många väljer detta betydligt billigare alternativ istället.
Jag tycker du är söt i alla hårfärger Malin!
Ingrid
Hela sommaren hade Malin pratat om att hon ville färga håret och jag som inte är så mycket för extravaganser på det sättet, tyckte väl hela företaget var rätt onödigt, men som den mamma jag är att låta mina barn bejaka sina önskningar och drömmar, gick jag med på att hon kunde få köpa sådan där "hemmafärgning". Till saken hör att jag naturligtvis aldrig själv ens har gjort något sådant, men flera gör det uppenbarligen och säger att det är lätt, samt blir bra.
Jag övertygade henne om att inte köpa en färg som avvek för mycket från hennes egen färg och det förstod hon. Vi hade med oss inköpt hårfärgningskit från Sverige och det tog inte många minuter denna söndag efter den långa vägen hem, innan Malin ihärdigt bad om att få färga sitt hår. STÖN! MEN jag visste att vi skulle få besök två dagar senare och därefter började snart skolan och det vore kanske bra att veta om vi skulle behöva klämma in ett akut frisörbesök där någonstans, SÅ vi gick med på det. Nope, semesterpackningen var definitivt inte uppackad, varför inte påbörja något nytt innan det gamla är avslutat... (helt emot alla föräldrars högsta önskan!)
Fram med en gammal t-shirt och lusläsning av instruktionerna. Sedan var det bara att sätta igång.
 |
| Före. Jag tycker hon är nyklippt och snygg redan här. |
 |
| Spännande..... |
Skölj ur och vänta till håret torkat för att se resultatet:
 |
| TADA! Nyfärgad och fin! Eller? Just det, Malin tyckte skillnaden var hårfin (ha ha) och jag håller med. Otroligt att vi lyckades välja en färg så nära hennes egen.... Tyckte det blev jättefint, men förstår att hon hade hoppats på en större förändring. |
Det var i alla fall inte särskilt svårt att göra det själv hemma och även om jag gissar att dessa färger inte sitter lika bra som de du får hos frisören, så förstår jag att många väljer detta betydligt billigare alternativ istället.
Jag tycker du är söt i alla hårfärger Malin!
 |
| Johan var faktiskt däremot VÄLDIGT glad att "bara vara" denna dag! Han tog en flyttkartong och byggde en kiosk! |
Ingrid
torsdag 9 februari 2012
Dalbyvecka med mycket tennis
Sista veckan i Sverige i somras tillbringade vi i Dalby. Alla hade sett fram emot det väldigt mycket, men för barnen var ändå väntan svårast. Hela året i England såg de fram emot att få komma hem och träffa sina vänner, men så skulle vi bara först, åka på semester och sedan träffa familjer och därefter åka på golfkurs osv osv. Orsaken till att det blev så var kopplat till att Linnéa och Johan VERKLIGEN ville gå på tennisskola i S Sandby. Jag förstår dem. Det är en fantastisk tennisklubb med mycket duktiga tränare. Tennisskolan låg i slutet på sommaren och därför kom vi inte ordentligt till Dalby förrän då.
Upplägget på tennisskolan är att man kan välja att spela en eller två veckor, 1-4 timmar per dag. Vi kunde bara den ena veckan, så den var given, sedan fick de själva välja hur mycket de ville spela (Linnéa valde 3 tim & Johan 2 tim).
Eftersom vi sålt vårt hus, tänkte vi göra som vi gjort någon gång tidigare, hyra några vänners hus om de ändå var iväg på semester. Det var dock ingen som var på semester så att det passade oss riktig, men istället erbjöd våra vänner Karin & Thomas, oss generöst att bo hos dem. Det är nämligen omöjligt att bo i Malmö och köra till Sandby varje dag för fem lektioner tennis. Det räcker bra att lyckas med det konststycket från Dalby...
SÅ efter Malins kalas, flög Rikard måndag morgon till England för att jobba, medan jag och tjejerna packade (igen) och lämnade farmor och farfar för en knapp veckas flytt till Dalby. Själv fick jag eget gästrum, Johan sov förstås med kompisen Alfred, medan Linnéa och Malin (när hon var där) sov i deras Johans rum (han var på fjällvandring hela veckan).
Vi åkte direkt till första tennislektionen eftersom den började kl 9. Om barnen ska gå på tennis fem timmar per dag och de har tre grupper igång parallellt per timme, så kan man tycka att våra barn av rena rama slumpen skulle ha åtminstone en timmes träning samtidigt, men ICKE.
Så här fördelade sig barnens lektioner:
9-10 Linnéa
10-11 Johan
12.30-13.30 Linnéa
13.30-14.30 Johan
14.30-15.30 Linnéa
Mellan Dalby och Sandby är det ca 10 min med bil. Någon gång fick Linnéa stanna och vänta till Johan var klar, men då skulle i så fall han vänta först under hennes lektion för att det skulle bli någon avlastning i körandet... Dessutom behövde barnen komma hem och äta emellanåt, samt få chansen att träffa sina kompisar. ALLTSÅ körde jag i princip sju gånger om dagen till och från Sandby! Snacka om CURLINGMAMMA!
Tyvärr var det en dålig vecka vädermässigt och FLERA träningar fick ställas in p g a regn. Barnen svampade banorna för att de skulle torka upp fortare HUR många gånger som helst. Urtrist för alla inblandade. Så egentligen försvann minst 25% av alla träningar, förmodligen nästan 1/3.
De träningar som blev av var vi i alla fall väldigt nöjda med som vanligt. Alla Néas grupper var bra. Det är olika barn med i varje grupp och du har lite olika tränare. Johans ena grupp var sådär, men efter snack med tränaren bytte de grupp direkt, så de är verkligen prestigelösa och vill att det ska bli bra.
Malin som inte skulle spela tennis hade bestämt träff med kompisarna Molly och Emilia. Direkt efter avlämning på tennis måndag morgon körde jag Malin till Molly och där sov hon sedan två nätter. De har SÅ mysigt ihop dessa båda tjejer. Deras personligheter passar bra ihop. Mollys familj har köpt vårt gamla hus, så det var både kul och konstigt för Malin att bo där.
När tennisens första dag var över och vi hade landat hos Karin och Thomas blev det en underbar kväll! Vi har alltid trevligt när vi ses och det är kul att bli uppdaterad om vad som sker hemma i Dalby. Att de dessutom båda är väldigt intresserade av mat och därmed utsökta kockar, borgar för att man ALLTID får en god middag i deras sällskap.
När Johan inte spelade tennis och jag körde runt på Linnéa, hade han tur att kunna följa med Alfred till Dalby-badet. Det är också en sådan där typisk grej som barnen verkligen längtar efter när de kommer hem på sommaren, att gå på Dalbybadet. Nu börjar tjejernas kompisar ha "växt ifrån" det och går till andra ställen och badar, t ex Stenbrottet och det tar en stund innan våra barn ställer om sina hjärnor och hänger på dit istället.
Något vi också fick gjort mellan träningarna, hur vi nu lyckades med det, var att åka till tennisbutiker i Malmö och Lund. Både L & J behövde nya tennisskor. Johan har haft Babolat innan och de är så snygga, därför var det toppen att vi hittade ett par nya sådana till bra pris. Kul var också att hitta ett för oss nytt tennisklädmärke Pearl Tennis. Det är SVENSKT! Fina och bra grejer, så L fick köpa på sig en del till sin hösttennisresa.
Så fort Alfred, lillebror Edvin & Johan hade en chans så byggde de Lego, de hade hela golvet på övervåningen fullt med Lego. Vilket paradis!
På onsdagen hämtade jag Malin hos Molly och körde henne till Malmö Arena. Där träffade vi Amy och hennes barn härifrån England. De har sommarhus i Skanör och hade planerat en dag på Tivoli i Köpenhamn och bjöd med Malin som födelsedagspresent. VÄLDIGT snällt! De hade jätteroligt! Både Linnéa och Malin har varsin kompis i England som har svenska pappor och sommarhus i Sverige. Det känns kul att de på det sättet kommer att kunna hålla kontakten även den dag vi flyttar hem.
Tisdag kväll var vårt värdpar borta och onsdag kväll var vi bjudna på kalas hos våra underbara tidigare grannar, familjen G. Deras son Alexander fyllde år och det var väldigt mysigt att vi kunde får vara med och fira. Med några färgglada tröjor som present gav vi oss dit till det mest gästfria hem vi känner till. Dörren är alltid öppen för alla! De bryr sig inte det minsta om ifall det är städat, om de har annat på gång eller om det finns något att bjuda på. Kaffet och en stol är alltid redo! Jag vet att alla på hela gatan instämmer om att det går inte att hitta finare grannar i HELA världen.
Det var huset fullt med folk och massor av gott att äta. För oss var det underbart att få sitta och prata med gamla vänner, även om jag mitt i var tvungen att köra till Malmö och hämta Malin.
Samtidigt som vi njöt av att vara på hemmaplan var Rikard i England. Det var den veckan det totalt spårade ur här, när det var upplopp på gatorna mest överallt. Det var riktigt ruggigt och ni som läste om hur rädd Malin var i Chicago och Philadelphia, kan förstå att hon absolut INTE ville följa med tillbaka till England efter sommarlovet när hon hörde detta. Hon blev dock lugnare då vi sa att i den by där vi bor hade det inte hänt någonting samt att det var insatt MASSOR av poliser och premiärministern hade gått ut och tydligt markerat HÅRDA straff för ALLA inblandade. Då vi åkte tillbaka till England en vecka efter att kravallerna börjat, var det åter kontroll och ordning på gatorna i England och jag måste säga att jag var imponerad över med vilken handlingskraft och effektivitet den här krisen hanterades.
På torsdagen hade f d grannarna Astrid och Tor bjudit över oss på fika. När Malin och jag kom dit doftade hela huset av nybakade kanelbullar! Så goda! Malin åt flera stycken :) . Det var jättetrevligt att få en lite pratstund i lugn och ro. Någorlunda lugnt i alla fall, mellan tenniskörningarna. Linnéa träffade Neami och senare på kvällen Katja.
På Dalbybadet var det kulturafton och eftersom Karin är lik mig så tillvida att hon tycker man ska uppmuntra alla lokala initiativ, kände vi oss manade att gå dit. Trots regn... Barnen var måttligt roade, men vi gick dit med Alfred, Edvin, Malin och Johan. Några av Malins kompisar hade sagt att de skulle komma, men faktum var att ingen dök upp och vi var en mycket mager men tapper skara som stod och lyssnade på de band som med all sin energi försökte göra det bästa av situationen. Jag tror vi såg tre band, de var ok men de hade mycket emot sig. Ja, vad ska jag säga, bättre lycka nästa gång!
Mitt i konserten skickades det runt frågeformulär, där publiken skulle svara på vad de tyckte om initiativet till kulturkvällar i byn. Det blev nästan komiskt när folk skulle skriva i regnet med papper som vättes upp av vätan, bläck som flöt.... ja jösses. Bara nordbor är så tåliga och det verkar vara få av dem kvar...
På kvällen kom R tillbaka från London och hälsade på oss en stund. Kul för honom också att få träffa våra vänner, men han sov inte där utan hos sina föräldrar.
På fredagen var vädret ok, så efter några dagar med många inställda tennislektioner flöt det på igen. Malin träffade Emilia och jag snackade en stund med hennes mamma Helen. Alltid kul att se våra tjejer tillsammans eftersom de följts åt sedan de var 1 år och kul att blir uppdaterad på vad som händer i byn och bland de andra jämnåriga barnen som Malin förr gick i skolan med.
Jag kom på att barnen verkligen behövde klippas och insåg hur dyrt det skulle bli i England, så jag hade försökt få en tid hos någon frisör i byn, men icke. Antingen hade de sommarstängt eller var de fullbokade. Grannen Elin ryckte ut och tipsade om deras frisör. Hon ringde och berättade om sin desperata vän som behövde klippa sina barn typ NU och fick tider samma dag. Elin bokade in Alexander också när hon ändå höll på.
Supertrevliga och duktiga frisörer i Staffanstorp! Alla tre barnen blev jättenöjda och total förvirring uppstod då de skulle ta betalt och inte kunde förstå att Linnéa var äldre än Malin... :)
Rikard var i Jönköping och jobbade på fredagen. Han kom hem lagom till att tennis, hårklippning och bilpackning var klar. Då satte vi direkt kurs mot våra vänner i Furulund som bjudit oss på middag denna vår sista sommarkväll i Sverige.
Framme hos Gunilla, Sven och grabbarna fick vi en underbar kväll. Som vanligt fantastiskt god mat, många glada skratt och barn som gillar att umgås. Kort sagt, precis så trevligt som man bara har med riktigt goda vänner. Vi ville nästan aldrig gå hem, bara hålla fast vid det sista av svensk sommar.
Till slut fanns det dock ingen återvändo. Hem till farmor och farfar för en sista natt och den utmanande packningen av SÅ mycket mer än vad som egentligen går in i en bil, MEN jag är envis och Rikard är bra på att packa, så vi fyllde bilen till varenda liten kvadratcentimeter.
Lördag morgon åt vi frukost och satte sedan igång den långa färden hem. Hade bestämt oss för att bila hela vägen och pröva tunneln till England. Efter ett sorgligt farväl till vårt extra sommarhem och med full bensintank bar det sedan iväg. Ut ur Sverige gick bra, Danmark likaså (alltid fint att glida fram där och minnas gamla tider), halvvägs genom Tyskland tog det dock stopp! Köer och långsam trafik, så vi tappade ett par timmar. Därefter gick Holland, Belgien och Frankrike bra. Ganska trötta kom vi till den där tunneln vi ville åka hem med, men icke. Den var fullbokad. Vi körde till båtarna och där fanns plats men det var ett par timmars väntan. Klockan var redan närmare 2 på natten, men vad gör man. Bara att ställa bilen i en kö. Sedan hade vi sådan tur att färjan före inte hade åkt och plötsligt vinkade de på oss, så det var ju bra. Båten var anpassad för nattkörningar med stora liggsoffor överallt, men tyvärr var alla dessa fulla. Vi satt i en bred fönsterkarm. Barnen halvsov lutande mot oss, Johan sov som vanligt bäst, han är liten och kan lättare hitta en bekväm ställning.
I England sov alla barn i bilen och jag med en stund. Vi tog oss hem och kl 4.30 klev vi underbart glada in i vårt hus och däckade DIREKT. 17,5 tim resa tar ut sin rätt...
Sommarlovet utomlands var över. Jag och barnen hade varit borta i drygt sju veckor. Under den tiden hade vi gjort nedslag i 8 länder och 9 (tror jag) USA-stater. Vi hade bytt sovrum mer än 20 gånger, så jag var duktigt trött på resväskor och ompackningar, men VILKEN sommar vi hade. HELT fantastisk!
TACK snälla snälla Karin, Thomas och killar, för att vi fick komma och bo hos er hela veckan!!!
TACK Dalby för att du alltid visar din bästa sida när vi dyker upp!
TACK alla som öppnar sina hem och famnar för oss när vi kommer till Sverige och påminner oss att vi kommer från ett av de finaste länderna i HELA världen. KRAM på er!
Ingrid
Upplägget på tennisskolan är att man kan välja att spela en eller två veckor, 1-4 timmar per dag. Vi kunde bara den ena veckan, så den var given, sedan fick de själva välja hur mycket de ville spela (Linnéa valde 3 tim & Johan 2 tim).
Eftersom vi sålt vårt hus, tänkte vi göra som vi gjort någon gång tidigare, hyra några vänners hus om de ändå var iväg på semester. Det var dock ingen som var på semester så att det passade oss riktig, men istället erbjöd våra vänner Karin & Thomas, oss generöst att bo hos dem. Det är nämligen omöjligt att bo i Malmö och köra till Sandby varje dag för fem lektioner tennis. Det räcker bra att lyckas med det konststycket från Dalby...
SÅ efter Malins kalas, flög Rikard måndag morgon till England för att jobba, medan jag och tjejerna packade (igen) och lämnade farmor och farfar för en knapp veckas flytt till Dalby. Själv fick jag eget gästrum, Johan sov förstås med kompisen Alfred, medan Linnéa och Malin (när hon var där) sov i deras Johans rum (han var på fjällvandring hela veckan).
Vi åkte direkt till första tennislektionen eftersom den började kl 9. Om barnen ska gå på tennis fem timmar per dag och de har tre grupper igång parallellt per timme, så kan man tycka att våra barn av rena rama slumpen skulle ha åtminstone en timmes träning samtidigt, men ICKE.
Så här fördelade sig barnens lektioner:
9-10 Linnéa
10-11 Johan
12.30-13.30 Linnéa
13.30-14.30 Johan
14.30-15.30 Linnéa
Mellan Dalby och Sandby är det ca 10 min med bil. Någon gång fick Linnéa stanna och vänta till Johan var klar, men då skulle i så fall han vänta först under hennes lektion för att det skulle bli någon avlastning i körandet... Dessutom behövde barnen komma hem och äta emellanåt, samt få chansen att träffa sina kompisar. ALLTSÅ körde jag i princip sju gånger om dagen till och från Sandby! Snacka om CURLINGMAMMA!
Tyvärr var det en dålig vecka vädermässigt och FLERA träningar fick ställas in p g a regn. Barnen svampade banorna för att de skulle torka upp fortare HUR många gånger som helst. Urtrist för alla inblandade. Så egentligen försvann minst 25% av alla träningar, förmodligen nästan 1/3.
De träningar som blev av var vi i alla fall väldigt nöjda med som vanligt. Alla Néas grupper var bra. Det är olika barn med i varje grupp och du har lite olika tränare. Johans ena grupp var sådär, men efter snack med tränaren bytte de grupp direkt, så de är verkligen prestigelösa och vill att det ska bli bra.
Malin som inte skulle spela tennis hade bestämt träff med kompisarna Molly och Emilia. Direkt efter avlämning på tennis måndag morgon körde jag Malin till Molly och där sov hon sedan två nätter. De har SÅ mysigt ihop dessa båda tjejer. Deras personligheter passar bra ihop. Mollys familj har köpt vårt gamla hus, så det var både kul och konstigt för Malin att bo där.
När tennisens första dag var över och vi hade landat hos Karin och Thomas blev det en underbar kväll! Vi har alltid trevligt när vi ses och det är kul att bli uppdaterad om vad som sker hemma i Dalby. Att de dessutom båda är väldigt intresserade av mat och därmed utsökta kockar, borgar för att man ALLTID får en god middag i deras sällskap.
När Johan inte spelade tennis och jag körde runt på Linnéa, hade han tur att kunna följa med Alfred till Dalby-badet. Det är också en sådan där typisk grej som barnen verkligen längtar efter när de kommer hem på sommaren, att gå på Dalbybadet. Nu börjar tjejernas kompisar ha "växt ifrån" det och går till andra ställen och badar, t ex Stenbrottet och det tar en stund innan våra barn ställer om sina hjärnor och hänger på dit istället.
Något vi också fick gjort mellan träningarna, hur vi nu lyckades med det, var att åka till tennisbutiker i Malmö och Lund. Både L & J behövde nya tennisskor. Johan har haft Babolat innan och de är så snygga, därför var det toppen att vi hittade ett par nya sådana till bra pris. Kul var också att hitta ett för oss nytt tennisklädmärke Pearl Tennis. Det är SVENSKT! Fina och bra grejer, så L fick köpa på sig en del till sin hösttennisresa.
Så fort Alfred, lillebror Edvin & Johan hade en chans så byggde de Lego, de hade hela golvet på övervåningen fullt med Lego. Vilket paradis!
 |
| Johans stolta legobygge |
På onsdagen hämtade jag Malin hos Molly och körde henne till Malmö Arena. Där träffade vi Amy och hennes barn härifrån England. De har sommarhus i Skanör och hade planerat en dag på Tivoli i Köpenhamn och bjöd med Malin som födelsedagspresent. VÄLDIGT snällt! De hade jätteroligt! Både Linnéa och Malin har varsin kompis i England som har svenska pappor och sommarhus i Sverige. Det känns kul att de på det sättet kommer att kunna hålla kontakten även den dag vi flyttar hem.
Tisdag kväll var vårt värdpar borta och onsdag kväll var vi bjudna på kalas hos våra underbara tidigare grannar, familjen G. Deras son Alexander fyllde år och det var väldigt mysigt att vi kunde får vara med och fira. Med några färgglada tröjor som present gav vi oss dit till det mest gästfria hem vi känner till. Dörren är alltid öppen för alla! De bryr sig inte det minsta om ifall det är städat, om de har annat på gång eller om det finns något att bjuda på. Kaffet och en stol är alltid redo! Jag vet att alla på hela gatan instämmer om att det går inte att hitta finare grannar i HELA världen.
Det var huset fullt med folk och massor av gott att äta. För oss var det underbart att få sitta och prata med gamla vänner, även om jag mitt i var tvungen att köra till Malmö och hämta Malin.
 |
| Grannen Astrid i vitt, Alexander som fyller år & mamma Elin. |
På torsdagen hade f d grannarna Astrid och Tor bjudit över oss på fika. När Malin och jag kom dit doftade hela huset av nybakade kanelbullar! Så goda! Malin åt flera stycken :) . Det var jättetrevligt att få en lite pratstund i lugn och ro. Någorlunda lugnt i alla fall, mellan tenniskörningarna. Linnéa träffade Neami och senare på kvällen Katja.
På Dalbybadet var det kulturafton och eftersom Karin är lik mig så tillvida att hon tycker man ska uppmuntra alla lokala initiativ, kände vi oss manade att gå dit. Trots regn... Barnen var måttligt roade, men vi gick dit med Alfred, Edvin, Malin och Johan. Några av Malins kompisar hade sagt att de skulle komma, men faktum var att ingen dök upp och vi var en mycket mager men tapper skara som stod och lyssnade på de band som med all sin energi försökte göra det bästa av situationen. Jag tror vi såg tre band, de var ok men de hade mycket emot sig. Ja, vad ska jag säga, bättre lycka nästa gång!
 |
| Här ser ni hela den tappra publiken... |
 |
| Här ser man hur Karin klappar för allt hon är värd, för att kompensera för alla de som inte dök upp :) . |
På kvällen kom R tillbaka från London och hälsade på oss en stund. Kul för honom också att få träffa våra vänner, men han sov inte där utan hos sina föräldrar.
På fredagen var vädret ok, så efter några dagar med många inställda tennislektioner flöt det på igen. Malin träffade Emilia och jag snackade en stund med hennes mamma Helen. Alltid kul att se våra tjejer tillsammans eftersom de följts åt sedan de var 1 år och kul att blir uppdaterad på vad som händer i byn och bland de andra jämnåriga barnen som Malin förr gick i skolan med.
Jag kom på att barnen verkligen behövde klippas och insåg hur dyrt det skulle bli i England, så jag hade försökt få en tid hos någon frisör i byn, men icke. Antingen hade de sommarstängt eller var de fullbokade. Grannen Elin ryckte ut och tipsade om deras frisör. Hon ringde och berättade om sin desperata vän som behövde klippa sina barn typ NU och fick tider samma dag. Elin bokade in Alexander också när hon ändå höll på.
Supertrevliga och duktiga frisörer i Staffanstorp! Alla tre barnen blev jättenöjda och total förvirring uppstod då de skulle ta betalt och inte kunde förstå att Linnéa var äldre än Malin... :)
 |
| Johan och Alex nyfriserade och SÅ snygga! Även Johan har spraymönster i håret, men det syns inte här :) . |
Rikard var i Jönköping och jobbade på fredagen. Han kom hem lagom till att tennis, hårklippning och bilpackning var klar. Då satte vi direkt kurs mot våra vänner i Furulund som bjudit oss på middag denna vår sista sommarkväll i Sverige.
Framme hos Gunilla, Sven och grabbarna fick vi en underbar kväll. Som vanligt fantastiskt god mat, många glada skratt och barn som gillar att umgås. Kort sagt, precis så trevligt som man bara har med riktigt goda vänner. Vi ville nästan aldrig gå hem, bara hålla fast vid det sista av svensk sommar.
Till slut fanns det dock ingen återvändo. Hem till farmor och farfar för en sista natt och den utmanande packningen av SÅ mycket mer än vad som egentligen går in i en bil, MEN jag är envis och Rikard är bra på att packa, så vi fyllde bilen till varenda liten kvadratcentimeter.
Lördag morgon åt vi frukost och satte sedan igång den långa färden hem. Hade bestämt oss för att bila hela vägen och pröva tunneln till England. Efter ett sorgligt farväl till vårt extra sommarhem och med full bensintank bar det sedan iväg. Ut ur Sverige gick bra, Danmark likaså (alltid fint att glida fram där och minnas gamla tider), halvvägs genom Tyskland tog det dock stopp! Köer och långsam trafik, så vi tappade ett par timmar. Därefter gick Holland, Belgien och Frankrike bra. Ganska trötta kom vi till den där tunneln vi ville åka hem med, men icke. Den var fullbokad. Vi körde till båtarna och där fanns plats men det var ett par timmars väntan. Klockan var redan närmare 2 på natten, men vad gör man. Bara att ställa bilen i en kö. Sedan hade vi sådan tur att färjan före inte hade åkt och plötsligt vinkade de på oss, så det var ju bra. Båten var anpassad för nattkörningar med stora liggsoffor överallt, men tyvärr var alla dessa fulla. Vi satt i en bred fönsterkarm. Barnen halvsov lutande mot oss, Johan sov som vanligt bäst, han är liten och kan lättare hitta en bekväm ställning.
I England sov alla barn i bilen och jag med en stund. Vi tog oss hem och kl 4.30 klev vi underbart glada in i vårt hus och däckade DIREKT. 17,5 tim resa tar ut sin rätt...
Sommarlovet utomlands var över. Jag och barnen hade varit borta i drygt sju veckor. Under den tiden hade vi gjort nedslag i 8 länder och 9 (tror jag) USA-stater. Vi hade bytt sovrum mer än 20 gånger, så jag var duktigt trött på resväskor och ompackningar, men VILKEN sommar vi hade. HELT fantastisk!
TACK Dalby för att du alltid visar din bästa sida när vi dyker upp!
TACK alla som öppnar sina hem och famnar för oss när vi kommer till Sverige och påminner oss att vi kommer från ett av de finaste länderna i HELA världen. KRAM på er!
Ingrid
Malins födelsedagsfirande
Ni trodde NATURLIGTVIS att jag gett upp grillerna om att skriva om saker från förhistorisk tid, men icke. Sorry! Jag lovar att blanda upp med mer aktuella grejer, och jag menar verkligen att ni inte behöver läsa det som känns helt off. Jag vill bara ha det med här i vår lilla offentliga dagbok... Ni får tro, tycka och tänka vad ni vill om mig J .
Efter USA, fjällen, Motala, Småland och Skåne, så var det ÄNTLIGEN dags att fira Malins födelsedag på riktigt. Hon hade väntat, som bara ett mellanbarn som suktar efter uppmärksamhet, kan göra :) . Det var hennes tur att vara i centrum.
Som vanligt ställde farmor och farfar sitt hus till förfogande och på söndagen (dagen efter att vi kommit hem från Småland) hade Rikard kommit tillbaka från England och farbror Daniel med familj var inbjudna.
Malin fick paket från kusiner, farmor och farfar, samt av oss (lite fick hon redan i USA).
Hon fick bl a en cykel som vi skulle köpa i England, eftersom vi inte kunde ta med en från Sverige. I skrivande stund, långt senare, har hon dock fortfarande inte fått någon cykel stackarn. I England ser inte cyklarna ALLS ut som hemma och vi tror inte M vill ha en sådan då hon kommer hem. Här är cykelvägar obefintliga och barnen åker buss till skolan, så det har känts som om det viktigaste är att cykeln är bra ÄVEN när vi flyttar hem, så nu blir beslutet nog att köpa i Sverige. Har förstått att cykelmodet hemma totalt ändrat sig sedan vi flyttade och nu är det gammeldags damcykelmodellen som gäller. Ska det bli en sådan då istället...? Vi får se!
Frågan är dock om inte Malin blev lika glad för det som är hennes favoritpresent alla kategorier, PENNOR. Här ser ni några hon fick och hon kan tydligen ALDRIG få för många (märkligt då att jag knappt aldrig kan hitta en penna som fungerar här hemma.... tycker hon borde kassera några ibland som vi andra kan ta över).
När vi var i Småland hade Annas killar med sig var sin Rubiks kub. Både Axel och Martin var fenomenala på att lösa den. Jag mindes hur jag kunde klara den som barn och killarna fräschade upp mitt minne. Alla barnen ville förstås lära sig, men man måste ha lite tålamod. Att Malin skulle ge sig på det var jag inte ett dugg förvånad över, men att även Linnéa som inte alls brukar gilla eller ha tålamod med den typen av saker, OCKSÅ fixade det, var jättekul. Johan hade inte tålamod att lära sig mer än en sida.
Alltså var det helt logiskt att köpa en Rubik's kub till Malin i födelsedagspresent. De gör den faktiskt fortfarande några gånger per vecka, själv har jag redan glömt hur man gjorde, ha ha.
Kusin Sofia tyckte kuben var jättekul:
Självklart får man välja mat på sin födelsedag och just nu är en av Malins absoluta favoriträtter bakad potatis. Den "rätten" har ju fördelen att man kan anpassa maten efter olika preferenser hos vuxna och barn. Malin och Johan vill helst bara ha skinka och smör i sina, medan vi andra gillar lite olika röror. Oavsett vad vi gör blir det alltid för mycket mat :) .
Det blev en glad och uppsluppen middag:
Även om det var vårt kalas hade vi förstås full hjälp från svärföräldrarna. Här är världens absolut fräschaste farmor:
Dessutom är det alltid bra att passa på att ta lite bilder till familjealbumen när det är så fina färger ute (passar sedan väldigt bra att göra almanackor av dessa bilder i julklapp till föräldrarna).
För det mesta rullar sådana här dagar med släkten på med att alla socialiserar på olika håll och i olika konstellationer. Just denna dag kom dock tjejerna på att vi skulle göra charader. Det har vi inte gjort på jättelänge. Då tjejerna var små hade vi små Bamse-lappar i en låda som de älskade att "dra" och så skulle man härma vad det var och de andra gissa. "Lille Skutt cyklar!" eller "Bamse spelar tennis!", kunde det låta då. Nu skrev de dock egna lappar och de kunde ibland vara lite konstiga eftersom barnen inte sett Gäster med gester och hade så bra koll på hur det skulle gå till, men det blev SÅ kul. ALLA var med och småkusinerna tyckte det var jättekul att "uppträda".
Efter allt agerande var vi redo för tårta, varav vi har ett par standardvarianter i familjen. Den här gången blev det "drömrulletårta", vilket helt enkelt innebär att man gör två långpannor av den bruna delen av de där rulltårtorna med smörkräm i. Sedan gör man smörkräm och lägger emellan och till slut ett tunt lager grädde på toppen (vi är inte så glada i vispad grädde i vår lilla familj). Därefter är det bara att köra loss med all slags dekorationer utfrån tid och jubilarens önskemål.
Efter tårtan fortsatte barnen att bränna energi.
Sedan kan inte en dag avslutas mycket bättre än med ansiktsmålning. Måste vara jättekul att vara liten och ha äldre kusiner! Temat var "läskigt".
Jag tror Malin var väldigt nöjd med sitt firande till slut även om det blev lite utspritt över sommaren.
Hurra för vår fina Malin, 12 år.
Stolta mamman Ingrid
Efter USA, fjällen, Motala, Småland och Skåne, så var det ÄNTLIGEN dags att fira Malins födelsedag på riktigt. Hon hade väntat, som bara ett mellanbarn som suktar efter uppmärksamhet, kan göra :) . Det var hennes tur att vara i centrum.
 |
| Malin i spänd förväntan på födelsedagsfirande... Notera den fantastiska blomman i kruka bakom, bara en av många fantastiska växter som farmor & farfar kan skryta med. |
Som vanligt ställde farmor och farfar sitt hus till förfogande och på söndagen (dagen efter att vi kommit hem från Småland) hade Rikard kommit tillbaka från England och farbror Daniel med familj var inbjudna.
 |
| Småkusinerna redo med uppvaktning |
Hon fick bl a en cykel som vi skulle köpa i England, eftersom vi inte kunde ta med en från Sverige. I skrivande stund, långt senare, har hon dock fortfarande inte fått någon cykel stackarn. I England ser inte cyklarna ALLS ut som hemma och vi tror inte M vill ha en sådan då hon kommer hem. Här är cykelvägar obefintliga och barnen åker buss till skolan, så det har känts som om det viktigaste är att cykeln är bra ÄVEN när vi flyttar hem, så nu blir beslutet nog att köpa i Sverige. Har förstått att cykelmodet hemma totalt ändrat sig sedan vi flyttade och nu är det gammeldags damcykelmodellen som gäller. Ska det bli en sådan då istället...? Vi får se!
 |
| En cykel på pappret |
 |
| Kusin Sofia och Malin med pennor hon fick. |
Alltså var det helt logiskt att köpa en Rubik's kub till Malin i födelsedagspresent. De gör den faktiskt fortfarande några gånger per vecka, själv har jag redan glömt hur man gjorde, ha ha.
Kusin Sofia tyckte kuben var jättekul:
Självklart får man välja mat på sin födelsedag och just nu är en av Malins absoluta favoriträtter bakad potatis. Den "rätten" har ju fördelen att man kan anpassa maten efter olika preferenser hos vuxna och barn. Malin och Johan vill helst bara ha skinka och smör i sina, medan vi andra gillar lite olika röror. Oavsett vad vi gör blir det alltid för mycket mat :) .
Det blev en glad och uppsluppen middag:
 |
| Och så marängswiss på det. Mums! |
Även om det var vårt kalas hade vi förstås full hjälp från svärföräldrarna. Här är världens absolut fräschaste farmor:
 |
| Notera skorna som vi har gemensamt :) . Fast olika storlekar förstås! |
Dessutom är det alltid bra att passa på att ta lite bilder till familjealbumen när det är så fina färger ute (passar sedan väldigt bra att göra almanackor av dessa bilder i julklapp till föräldrarna).
 |
| Farmor med 80% av barnbarnen :) . |
 |
| Jag undrar vad Johan demonstrerar här...? |
 |
| Exempel på charad: "Du är sur på dom högljudda barnen på bion!" |
 |
| Lina hade full uppmärksamhet från åskådarna. |
Efter allt agerande var vi redo för tårta, varav vi har ett par standardvarianter i familjen. Den här gången blev det "drömrulletårta", vilket helt enkelt innebär att man gör två långpannor av den bruna delen av de där rulltårtorna med smörkräm i. Sedan gör man smörkräm och lägger emellan och till slut ett tunt lager grädde på toppen (vi är inte så glada i vispad grädde i vår lilla familj). Därefter är det bara att köra loss med all slags dekorationer utfrån tid och jubilarens önskemål.
 |
| Eldsprutarna väckte förtjusning! |
 |
| Sofia rockade |
 |
| Lina kämpade länge med "diablon", som naturligtvis var alldeles för komplicerad för henne, men vi fick många härliga biler. |
 |
| :)) |
 |
| Lite läskig |
 |
| Mycket läskig |
 |
| Läskig utan smink? |
Jag tror Malin var väldigt nöjd med sitt firande till slut även om det blev lite utspritt över sommaren.
Hurra för vår fina Malin, 12 år.
Stolta mamman Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)