100% hemflytt

Nu är det 100% bestämt. Till sommaren är det slut på våra utlandsår och vi flyttar hem till Sverige. Vi har lämnat in uppsägningspapper till skolan här och det gjorde att det verkligen KÄNDES definitivt.

Att flytta utomlands är det bästa beslut vi fattat som familj. Det har gett oss alla fem så mycket i olika avseenden. Det är med blandade känslor vi nu planerar för hemflytt.

Det har varit många diskussioner och mycket planerande inför hemflytten de senaste månaderna och allt måste göras i en viss ordning. Jag har inte velat skriva något definitiv om det här innan det var helt klart.

Vi ser verkligen fram emot att komma närmare familj och vänner hemma i Sverige. Det ska bli skönt för barnen att ha vänner som med stor sannolikhet inte flyttar när skolåret är slut. Det ska bli spännande att se vad jag ska jobba med. Jag är just nu i uppstartsfasen vad det gäller att börja söka jobb. Kul!

Vi kommer dock att sakna väldigt väldigt mycket, när vi är tillbaka i Sverige. Jag gissar att jag kommer att återkomma till det flera gånger....

Nu ska jag fokusera på lite förberedelser inför jobbsökandet. Jag skrev ju i förra inlägget att det gäller att passa på mellan besöken :) .

The not-yet-desperate housewife, ja hur ska det gå??? Jag vet inte!! Vi kommer definitivt att sakna pubkulturen här, men FRAMFÖR ALLT kommer vi att sakna alla fantasiska, trevliga, roliga, hjälpsamma och spännande människor vi lärt känna och lämnar efter oss här!!! Det kommer att bli jobbigt! Jag föredrar att inte tänka för mycket på det redan nu.... :( Jag vet att anpassningen blir svårare i höst, än när vi flyttade hit, men jag tror och hoppas att det ska gå bra. Massor av kramar!

I flyttankar,
Ingrid

Nytt uppdaterat bloggverktyg

Hej alla!

Inte kan man ta bloggpaus över helgen utan att det händer något....

Nu har hela blogspot uppdaterats utifrån ett användarperspektiv. Jag tror inte det är någon skillnad alls för er som bara läser här, utan det är när jag ska skriva till er som det ser helt annorlunda ut och jag försöker just nu sätta mig in i var jag gör vad.

Efter en fullmatad helg med besök, kan jag väl lugnt säga att leta runt här för att se om det tillkommit några nya finesser som vore kul/bra att ta till, har jag dåligt med tid till.

Vad säger ni andra som bloggar i blogspot? Är uppdateringen bra? Är det något speciellt ni är glada för att de förändrat eller lagt till?

Britt, nu har vi börjat nedräkningen ;) ! Jättekul!
Nej, du gillar danskt rågbröd, så det är tur att du är så ofta i grannlandet och det borde väl finnas något ställe i Malmö som säljer bra danskt rågbröd? Rikard har blivit expert på att fylla resväskor med allt möjligt, men det är sant, han packar helst själv, ha ha.

Boktokig, jag måste också ha kaviar till ägg! Och det är bara då jag äter kaviar, inte på smörgås :) . Såklart vill man pröva allt det nya i första hand! Jag gillar fortfarande att gå och handla här, det finns mycket som vi inte prövat än, men alla i familjen är inte lika nyfikna som jag...
Frukost är det mål de flesta av oss vill ha som vi brukar och det är väl därför brödet blir så viktigt. Tror jag.
Jag är också osttokig! Kanske har vi lite lika smakpreferenser... här finns fantastiska ostar! Inte som i Frankrike förstås, men det finns en hel del. Jag tycker det jag saknar mest återigen är frukostosten, där är utbudet magert och inte som jag vill att det ska smaka.

Karin, nej jag tror inte du är svår med maten! Jag saknar faktiskt inte så mycket här heller. Kanske är det inte så konstigt. Det MESTA finns att få tag i och om inte så finns det så mycket annat att välja på. Barnen blir jätteglada när någon köper med sig falukorv till oss. Det har jag inga problem att klara mig utan överhuvudtaget, ha ha. Roligast med lokal mat är ju när någon i landet bjuder en på det, så att det smakar precis som det ska.

The not-yet-desperate housewife, SÅ spännande med huset!!! Hur går det? Vad säger Johan?
Jag kommer gärna, ser fram emot vad för nybakat det än blir ;) !
Det är inte allt som är värt att läsas ikapp här... ha ha. KRAM.

Nu blir det några snabba dagar innan vi får nytt efterlängtat besök på torsdag.

Då ser vi om det här inlägget kommer ut till er som det ska....

Kram allihop!

Ingrid

Vårt dagliga bröd...

... kommer från Sverige :) .

Jag undrar hur många 100-tals kilo mat Rikard släpat med sig hem till oss från Sverige under sina otroligt många resor till hemlandet. Det är inte så att vi inte klarar oss utan den här maten eller att vi inte kan tänka oss några mer lokala produkter utan många gånger är det helt enkelt för att när han ändå åker, så handlar han sådant som vi tycker är bättre eller godare hemifrån. Tar det slut klarar vi oss helt ok ändå.

Kände dock att vi bara var tvungna att ha en bild på en av hans proppfulla resväskor som han tar hem ibland. Många gånger tar han med en tom väska för att komma tillbaka med den fylld med böcker och mat :) . De flesta gånger handlar han dock förstås inte alls så här mycket.

Vad är det då vi i vår familj vill ha från Sverige. Vi har en standardlista på saker som handlas näsan varje gång. På den står bredbar leverpastej. Johan äter leverpastej varje morgon medan Malin och jag är mer av periodare. I DK fanns inte den släta milda pastej vi gillar och här har jag inte hittat någon pastej över huvud taget, även om jag hört att det finns. Nästa standardsak är BRÖD, alla slags svenska bröd är bättre än fransbrödet här. Det FINNS lite annat bröd, men inget kan mäta sig med det vi har hemma. Jag bakar bröd då och då, vilket förstås funkar lika bra som importerat. Friggs Riskakor är en annan stående inköpsprodukt. Här finns MASSOR av saker för matlådor, men ofta tycker vi det är ganska onyttiga saker och riskakor har Malin och Johan med sig varje dag i skolan som snacks. Ost är väldigt lokalt, varje land har sina ostar, de danska känner ni nog till och här är storsäljaren Cheddarost från massor av varumärken. Det är en liten tegelformad bit som är hart när omöjlig att hyvla. Klosterost och lagrad grevé beställs från Sverige. Felix djupfrysta köttbullar står också på standardordern. Behövs ingen förklaring till det. Här kan vi faktiskt köpa svenskproducerade Scans kylda köttbullar i vanliga butiker, men det GÅR inte att jämföra dem med Felix.

Sedan har vi "ibland"-inköpslistan. Där finns daim (finns bara små styckförpackade här till rövarpris och det funkar inte när man ska göra daimtårta, plockgodis (ofattbart att det är SÅ svenskt), Milda (här FINNS inte margarin, de har bara SMÖR), Noblesse (perfekt gåbortchoklad med svensk touch), ströbröd (finn här men det är enormt finfördelat och inte alls som vårt som nästan känns som riktiga brödsmulor från brödtillverkare, jag tror faktiskt det är det), knäckebröd, vaniljsocker (här har de bara någon flytande vaniljvätska), bakpulver (det är inte samma styrka i det de har här) och lingonsylt förstås.

Kan nog komma på fler "ibland"-saker, men det här är ungefär hur det ser ut.

Vad tror du att du skulle importera från Sverige om du bodde utomlands? Eller om du gör det, vad saknar du och ber besökare att ta med?

Regnet fortsätter ösa ner över oss här. Det tar visst ALDRIG slut! Trist! Allt ställs in, tennisträningar, promenader och Valborgsfester :((( .

Regnvåta hälsningar,
Ingrid

En lugnare vecka med goda luncher

En lugnare vecka för mig betyder en vecka med inte så många möten. Efter skolstart och uppstartsmöten på alla möjliga håll, så kom det faktiskt en vecka i september då det var lite lugnare. Som ni vet behövde jag det eftersom jag låg efter med lite av varje (typ bloggen ;) ). Det är dock någon som ser till att det inte blir några större vacuum eller stillestånd i ens liv.... Just när jag drog efter andan och fick ny luft, satte tandläkarproblematiken igång. Den kindtand jag tappat en hörna på innan sommaren och fått lagad, tappade sin lagning. Jag gick till tandläkaren som fixade den igen, men den höll bara typ två dagar. Tillbaka igen och ni ska veta att min tandläkare har aldrig varit på charmkurs och hårdhänt är ett understatement när det gäller henne. Hon ville verkligen inte fixa tanden fler gånger och sa att det inte behövdes, men veckan efter ville jag ändå ge det en sista chans. Funderade mycket på att gå till en annan tandläkare, men det var rätt besvärligt rent praktiskt. Sista lagningen satt bättre, hela flera veckor, sedan släppte den. Jag gick aldrig tillbaka igen efter det. Jag har en liten tand utan ett hörn och det får vara så nu tills jag ska till tandläkaren nästa gång.

De här tandbekymren var rätt jobbiga, men jag fick annat att tänka på då Johan kom hem med löss. Tjejerna hade som tur var inga och det gick rätt bra att bli av med dem, så jag var ganska ok med det ändå, man har vid det här laget blivit en ganska luttrad förälder. Sedan dess har vi varit lusfria. Jag hoppas det var sista gången vi hade löss i den här familjen!

Lugnare vecka innebär att man kan boka in massa trevligheter när man egentligen borde göra nyttigheter hemma. Jag jobbade den där veckan fruktansvärt mycket med att sätta allt på banan i den multikulturella gruppen. Det är dock alltid massor av personer jag har sagt till att "vi ABSOLUT måste ta en fika eller lunch tillsammans snart" och tiden bara flyger iväg. Nu den tredje tisdagen i den nionde månaden bestämde jag mig ändå för att ta chansen att luncha med Linnéas bästa kompis Amandas mamma, Toni. Vi gick till ett superbra lunchställe i grannbyn, Fego. Det hade förstås hänt hur mycket som helst sedan vi pratade innan sommaren, så vi tjattrade på som BARA den. Hon har hela tiden varit intresserad av att börja arbeta och vid den här tiden var hon i full gång med att hitta en lösning på det, så hon var jätteglad. Hon var mindre glad över att behöva bo kvar i deras stora fina hus som hon inte alls tycker om.

Den supertrevliga lunchen gav mersmak och jag bokade in mig på ännu en lunch. Det var "Culinary Adventure"-gruppen i American Women's club som skulle ha planeringsmöte på en omtalad Thai-restaurang i Bourne End som ligger ganska nära oss. Vi var ett stort gäng som tog oss dit, och satt ca 15 pers vid ett långbord. Vi var nästan ensamma där på lunchen. Någon planering blev inte av, vet inte om de aldrig tänkt det eller om det helt enkelt var för svårt med så många människor, men HELT fantastisk, varierad och annorlunda Thailändsk mat fick vi äta. Allt MYCKET vackert upplagt. Jag tyckte nästan uppläggningarna var ännu mer imponerande än smakerna. Det var jättekul att jag bokade in mig på besöket på Thai Thai, som restaurangen heter.

Min fantastiskt vackra Pad Thai.
Till utseendet väldigt olik den jag beställer på vår Thai i byn :) .

På torsdagskvällen var det pubmingel för föräldrarna på skolan. Vår duktiga "Social Coordinator" på skolan hade bokat upp två pubar, en åt vårt håll utanför London och en mer mot London, så kunde intresserade föräldrar gå till den som var närmast eller passade dem bäst. Jättebra idé. Vi hade tänkt gå dit, men Johan var helt slut när han och tjejerna kom med Late bus kl 17.20. De behövde mat och hjälp med läxor. Pubträffen började kl 18. ALLDELES för tidigt enligt mig. Eftersom jag hinner vara så social på dagtid, så lät jag Rikard gå på puben. Han uppskattar att träffa de andra föräldrarna och det blev en riktigt trevlig kväll med bra blandning på folk och opretentiöst umgänge. Kul!

Sedan bar det sig inte bättre än att Heidi bjöd mig på lunch på den sydafrikanska restaurangen i vår by, The Cape, på fredagen. Hon ville tacka mig för att vi hjälpt och tagit emot dem så väl när de flyttade hit. Det behövde hon naturligtvis inte, men bara tanken säger ju vilken fin person hon är och varför jag tyckte så mycket om henne redan från början.

The Cape är ett URTREVLIGT lunchställe med bra mat. Jag tycker det är så fantastiskt att vi har en sydafrikansk restaurang i vår by, det får mig att tänka på när jag själv var i Sydafrika och det gör att jag kommer i ännu bättre stämning. Jag hade varit där innan Heidi och jag gick dit, men då visste jag inte att det var ett afrikanskt ställe. Jag BORDE kopplat det till the Capetown, men nix, så när Heidi föreslog det "sydafrikanska stället" visste jag inte vad hon menade :) .

Nåväl, jag har frestande bilder från den lunchen också:

SÅ god sallad!!

Och kolla in muggen till Heidis pommes!

Helgen som avslutade veckan var lugn. Vi visste att många helger med gäster väntade, så vi behövde förbereda oss för det och se till att andra saker var avklarade innan besöken. Ungefär som med löss och extra tandläkarbesök som ramlar in just när man tror att det ska vara lite lugnt, så passade vår skrivare på att totalt kasta in handduken denna helgen. Med alla läxor barnen ska prestera klarar man  sig inte länge utan skrivare, så R införskaffade och installerade kvickt en ny och så gick en dag till det. Å ANDRA sidan är det ju toppen när det INTE händer när man redan är superstressad och i ett kritiskt läge.

Barnen hade förstås fullt med läxor att ägna sig åt. Nytt år innebär ofelbart att något barn ska göra en tidslinje eller en berättelse om viktiga händelser i sitt liv, landet de kommer ifrån eller något liknande. Den här gången var det Johan som skulle göra en tidslinje. Det är mycket arbete, men som tur var tyckte han det var riktigt kul och han arbetade på som bara den.

Johan piffar det sista på sin fina presentation med lite klistermärken.

Lördag kväll tog vi med Heidi och Per till Royal Standard, den prisbelönta charmiga puben utanför byn. Vi lämnade alla våra barn hos deras barn eftersom det bestämts att Johan skulle sova där vilket han var överlycklig över och deras killar ville inte vara ensamma hemma, så våra tjejer var där medan vi vuxna var på puben. Det var första gången vi satt ned alla fyra vuxna tillsammans och det blev en lättsam och trevlig kväll. Vad avundsjuk jag är på den trevliga pubkultur för alla åldrar som de har här! Det kommer vi sakna när vi flyttar hem.

Kram allihop,
Ingrid

Trevligt besök som vi äntligen fick till!

Svenskar i England

Jag har en person som jag kallar min "bloggkompis" eftersom vi har kommit i kontakt med varandra via våra bloggar. Hon heter Melanie och jag tycker jättemycket om henne. Hon är rolig, hon är östgöte, hon är bra på att lyssna (ibland pratar jag så hon inte får en syl i vädret), hon har åsikter och hon är här i landet med man och tre barn sedan lika lång tid tillbaka som undertecknad.

Vi försöker mer eller mindre aktivt att få till lite träffar live ibland, inte bara kommunikation via bloggarna, men det är inte så lätt. Tillsammans har vi sex barn som alla kräver sitt, vi bor en bit ifrån varandra och ibland har vi gäster från Sverige. När höstterminen dragit igång kom vi i alla fall till skott och fick till en träff med hela familjerna. Otroligt kul!

Den tredje söndagen i september kom Melanie med (vid den tiden) blivande maken Johan (de har sedan gift sig i år på Alla hjärtans dag) och barnen Leon, Ina och Oliver. Det är alltid en intressant blandning av nervöst och spännande när man ska träffa en ny familj första gången. Bara för att Melanie och jag har haft trevligt ihop behöver det ju inte vara så att hela våra familjer tycker det är kul att hänga, men naturligtvis gick det hur bra som helst. Deras barn är lite yngre än våra, men den äldste killen är mellan Malin och Johan.

Vi åt och pratade och på ett eller annat sätt måste barnen ha klarat sig bra tillsammans för vi såg inte mycket av dem. Om jag minns rätt hann de med en tur till lekparken mellan varven och vi hade tur med vädret som var soligt och fint.

När tiden springer iväg fort är det ju så sant att man har roligt, annars skulle det inte vara så. Dessa barn går i en engelsk skola, vilket fungerar väldigt bra och jag tycker det är så kul att höra om deras erfarenheter av sin flytt till England eftersom vi kan dra så många paralleller, men även se tydliga skillnader. De kommer såklart mycket bättre in i det engelska livet med tanke på att deras barn direkt får engelska kamrater, medan vi lever i den ibland lite skyddade och avgränsade internationella bubblan där man aldrig vet hur länge de man umgås med kommer att stanna.

Vi tog varsin bild av våra familjer enligt ovan och jag tror Melanies blev bättre, men den här får duga :) . Jag gillar ordspråket "Främlingar är vänner du ännu inte känner", tycker det är fint och något vi verkligen fått bevis för under våra år utomlands.

Melanie, här kom inlägget jag slår vad om att du aldrig trodde skulle komma, ha ha.

TYVÄRR missade jag Tigermamma-dokumentären! Tror inte de döttrarna har haft det lätt! När våra barn avundas de asiatiska barnens resultat tror jag inte de har en susning om vilket jobb som ligger bakom!  

Har ni det trevligt med besöken?

Britt, tack för sång idag! Bra att du skrev till Malin, hon blir så glad! Bilden överst i bloggen nu är från Skottland.

Karin, absolut jag fick mailet! Har bara inte hunnit svara, för jag tänkte väl att jag skulle skriva mer än två rader och denna veckan har varit så körig :) . Återkommer! Tack för grattishälsning! Kram.

Anonym, ha ha då förstår jag och det stämmer ju PRECIS! Jag läste att du BODDE i en mångkulturell stad, men nu när jag ser att du JOBBAR där ;) . Ja ja, stor kram!

Dags att sova efter en underbar födelsedag!

Ingrid

Malin Is Back

Ok hej alla läsare det är Malin Här som skriver. Jag skulle bara berätta för alla er läsare att jag vill starta min egen blogg men att jag inte får för mamma, för att för någon konstig anledning så säger hon att jag inte är responsible nog! (Mammas kommentar: Malin har inte tagit upp detta på ett år, och DÅ sa jag detta :) ...)
Men det är jag och därför ska jag börja skriva lite oftare på bloggen. Först ska jag börja med att säga att jag har blivigt inspirerad av en bloggare som heter Klara hon har en blogg som heter Sweet K och om ni inte har något att göra så kan ni gå på den och kolla det finns massor av roliga saker att läsa om.

Iallafall ska jag berätta att min familj, mormor och morfar, och min kusin Jenny har varigt i Skottland på lovet. Det var väldigt kul även om det var mycket resor i bilen men det var också väldigt kul för vi lyssnade på cd-böcker, alla böckerna var väldigt bra, vi lyssnade på "Fotoalbumet", "Den döda sonen" och "Det mystiska huset".

Fotoalbumet var den sista som vi lyssnade på. Jag älskade den! Det var alltid spännande och nånting som hände. Den handlar om en kille som hetter Gilbert och han hittar ett gammalt fotoalbum på vinden som var från hans döda pappa. Han hade alltid velat veta mer om hans pappa men Gilberts mamma hade slängt allting. I Fotoalbumet  så var det många mystiga bilder, det konstiga var att på ingen av bilderna såg man någons ansikte, iallafall inte hela ansiktet. Det här är en bok handlar om både ett mysterium och ett liv som tonåring när man är kär i den mest populäraste tjejen i klassen...

Dom andra böckerna rekommenderar jag också väldigt mycket men jag tänker inte säga vad dem handlar om... det får ni komma på själva. :)

I Skottland såg vi många saker, till exempel såg vi bron som är med i Harry Potter filmerna, det var väldigt kul att se! Alla små bed and breakfast hotel som vi bodde på var helt fantastiska, alla supergulliga och hela tiden tänkte jag att jag ville ha ett bed and breakfast när jag blir stor.

En av dagarna så körde vi runt lite och då såg vi några kor vid gatan och såklart stannade vi och klappade... eller jag klappade inte så mycket men jag tog bilder....

Vad kan man säga, världens sötaste kor i världen!!

Jo så skulle jag berätta att häromdagen så målade jag mina naglar för att jag kände att jag skulle vara fin till skolstarten efter helgen :D Även om jag inte använde något speciellt fint nagellack så blev jag ganska nöjd... Det blev inte så bra som alla dom som xxx gör men I AM ON MY WAY...

Perfymen som jag håller i är mammas och den hetter DKNY och den luktar fantastiskt :)

 

Haha lite roligt att man ser mig ta bilden i reflexen på parfymen.

Ok det är allt jag har och säga för i dag men om det är något mer som ni vill veta så berätta det gärna för jag svarar på frågor med glädje :)

Hejdå :Dxxx 

Påskläsning

Jag har läst mycket sista tiden. Under påsklovet läste jag två böcker som var väldigt intressanta och som jag tycker har otroligt mycket gemensamt. Vid första anblicken tror jag inte man kan se minsta tänkbara gemensamma nämnare, men vid en närmare analys, jodå absolut!

Böckerna jag pratar om är:



"Tigermammans stridsrop" har vi läst i skolans multikulturella bokklubb. Det var verkligen en perfekt bok för den gruppen. Förmodligen har flera av er läst/hört om den i medier eftersom den varit mycket omskriven. Jag minns debatten som rasade i USA när den kom ut och det pratades redan då en del om den bland föräldrarna på vår skolan.

"Tigermamman..." handlar om en i USA boende kinesisk mamma (hon är född i USA, men räknar sig som kinesisk) och sättet hon har uppfostrat sina barn på. Många skulle säkert kalla henne känslokall, slavdrivare och egoistisk. Jag hade inga positiva tankar om författaren Amy Chua utifrån det jag läst och hört, så jag var rätt skeptisk till boken. MEN jag överraskades över att Amy verkligen ger prov på en hel del humor och hon lyckas faktiskt på ett väldigt bra sätt förklara i flera avseenden vad som skiljer ett kinesiskt (hon menar att detta ofta liknar uppfostran i många asiatiska länder) respektive ett "Western" (med det menar hon i första hand USA där hon bor och har lätt att jämföra men även västerländskt i generell bemärkelse) sätt att uppfostra barnen.

Vi kan tycka att det är groteskt och undra huruvida det fungerar (hur blir barnen som vuxna???) eller att hon måste överdriva, men faktum är att många kinesiska mammor har Amy som förebild och i vår bokklubbsdiskussion bekräftade de asiatiska förälrarna som var där (från Taiwan, Japan och Indien) att de verkligen kände igen det Amy beskriver även om ALLA dessa föräldrar fördömde hennes sätt. De gjorde en ranking på asiatiska länders "värsta" tigermammor och nr 1 enligt dem är Korea! Därefter kommer Kina, Japan och Indien. Åh vad jag uppskattar att få sitta i detta forum och höra hur de resonerar och tänker!

Vad gör då Amy, jo hon driver sina båda döttrar med en dåres envishet och målmedvetenhet. Hon förväntar sig inget annat än att de är bäst i ALLT de gör, VAD det än krävs! Jag tror att redan här skulle många av oss mena att det går inte att "TVINGA" barn till framgång, det går bara till en viss nivå. I så fall kan Amy bevisa motsatsen, döttrarna är i TOPP och når resultat som ingen av oss skulle kunna drömma om. Sedan kommer naturligtvis frågan om barnen blir lyckliga, kommer de klara sig socialt och hur högt pris för framgången är man beredd att betala. Ja, det vet inte jag.

Jag tror att jag låter rätt mycket som om jag försvarar Amy när jag reflekterar över boken och det gör jag INTE, MEN jag är fullt medveten om att halva jordens befolkning bor i länder där det här är ett vanligt och helt acceptabelt sätt att uppfostra barn. Uppenbarligen har flera av de här länderna nått stora framgångar i vissa avseenden (vad är lycka? vad är framgång?) och då tänker jag faktiskt inte minst ekonomiskt. Vi kan absolut sitta hur mycket som helst och mena att vi är lyckligare och har andra värderingar, men världen styrs av pengar, det tror jag ALDRIG vi kommer ifrån och jag undrar om vi är beredda att leva hur fattigt som helst bara för att vara lyckliga på det sätt vi menar är mer rätt. Räcker vår uppbyggda självkänsla (Amy skriver också tydligt att hon menar att amerikanska barn och föräldrar är inte är lyckligare och tryggare, än kinesiska och att det inte hjälper barn att säga "well done" till precis allt de gör, så att barnen aldrig lär sig vad som verkligen skiljer ett bra arbete från ett dåligt...), om vi skulle vara tvungna att leva hela familjen i en liten lägenhet och aldrig ha råd att resa på semestrar medan de högpresterande nydrillade barn som fostrats på ett annat sätt, istället sitter på pengarna. Det är funderingar som den här boken väcker hos mig.

Men så är det ju det här med kreativitet. Jag tror mig ha hört att vi "västerlänningar" är bättre på kreativitet. Det låter rimligt att om man tokdrillas hela tiden och inte får göra några egna val, så bör grogrunden för kreativt tänkande begränsas påtagligt. Jag tror verkligen att vi har bättre förutsättningar för kreativt tänkande med det synsätt på uppfostran som vi generellt har, men frågan är om vi ser till att utveckla och stimulera det kreativa tänkandet i tillräckligt hög grad. "Nöden är uppfinningarnas moder." "Det är viktigt att ha tråkigt, då stimuleras kreativiteten." Men HAR våra barn någon "nöd" då? HAR de tillräckligt "tråkigt"? Jag tvivlar! (Nu pratar jag inte om att det naturligtvis finns massor av barn som har det svårt, jag pratar i mer generella termer.) Jag upplever att våra barn tar ALLA chanser att sätta sig framför en skärm och jag inbillar mig att jag håller emot mer än de flesta av deras kompisars föräldrar, men alla våra tre sitter rätt mycket framför dator, mobil eller TV. Med tanke på det gör jag definitivt inte allt jag kan för att mina barn ska ha ett kreativt försprång jämfört med de kunskapsproppade asiatiska barnen som Amy skriver om.

Som sagt, detta är en PERFEKT bokklubbsbok!

Över till den andra boken. "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak". Jag tror ingen av oss kan glömma Pigge Werkelin som var i tidningarna nästan varje dag under Tsunamikatastrofen och hur vi hemifrån följde hans envisa kamp att hitta alla sina tre döda familjemedlemmar. Ingen var förmodligen oberörd och kanske minns ni också det kontroversiella uttalandet som basunerades ut om att "Pigge ville ha en ny familj". I den här boken berättas Pigges egen version av vad som hände under katastrofen, samt hur han klarade av att ta sig vidare, dag efter dag. Det här är ingen ny bok, men den är sannerligen fortfarande lika läsvärd. Jag minns och kände igen mycket i boken från Pigges "Sommar"-program på radio som sändes för några år sedan.

Förutom att boken beskriver en osedvanligt driftig och målmedveten person, som Pigge utan tvivel är, så är den en stor känga åt vårt "svenska system", som vi tror fungerar som det ska och litar på ska ställa upp när det verkligen gäller. Tsunami-katastrofen har i utvärderingar visat att Sverige brast i väldigt många avseenden när det gällde vilka förväntningar man kan ställa på ett land vid en katastrof. Jag HOPPAS att utvärderingarna har lett till avsevärda förbättringar och att våra myndigheter är betydligt bättre förberedda och kan hantera en eventuell framtida katastrof på ett helt annat sätt.

Pigge är en otrolig inspiration för mig. Jag instämmer med hans tänk och beundrar hans mod och styrka. Det råkar vara så att jag var på samma ställe som Pigge sommaren efter katastrofen då han träffade den kvinna han lever med idag, kanske var det där det sa "klick" även om det i boken står att det inte klickade så mycket som växte fram något. Jag känner inte alls Pigge, men eftersom jag var där just då, så har jag en speciell medkänsla för honom och glädjs med hela mitt hjärta när jag läser om den lycka och framgång som han lyckas skapa och uppleva, trots det han gått igenom. Inte i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig hur det skulle vara att i ett enda penseldrag förlora hela min familj. Det känns nästan farligt att ens tänka på det. Jag tar med mig många många kloka saker som Pigge berättar om i boken. Rekommenderas varmt!!

VAD har då dessa båda böcker gemensamt, över huvud taget??

Jo, Amy och Pigge är båda två personer som är exceptionellt målmedvetna och vet vad de vill. De är inte heller rädda för att tala OM det. De står för sina ambitioner, även när de utsätts för kritik och de UPPNÅR sina mål (om vilka man kan ha synpunker, men så är det med det mesta). För mig är det intressant, lärorikt och inspirerande att läsa om det sortens människor. Jag är också en person som blir tillfredsställd av att arbeta hårt för att uppnå ett mål. Jag gillar att se hur bra jag klarar av att göra något, jag gillar att försöka överträffa mig själv, jag gillar känslan när man når i mål med något man kämpat för. SPECIELLT gillar jag att göra allt detta tillsammans med andra. Inget slår delad framgång i team, när man känner att alla har gett sitt bästa!

Så även om du absolut inte står ut med Amys barnuppfostringsmetoder eller Pigges sätt att utnyttja medierna för att nå sina mål, så finns det så mycket annat att ta med sig från dessa böcker och därför tycker jag de är läsvärda och jag tycker det var kul att läsa dem parallellt för trots att de behandlade två så totalt olika situationer, så såg jag likheter, som jag nog inte sett om jag läst dem vid helt olika tillfällen.

Märkligt sammanträffande var det att jag satt en tredjedel in i Pigges bok när de stora Tsunamivarningarna gick ut förra veckan. DET var skumt. SKÖNT att det inte blev någon ny storkatastrof!

Ok, något helt annat, vi ska ta svaren på frågorna i den multikulturella frågesporten jag la ut för några inlägg sedan :) !

"Anonym" som jag ännu inte vet vem det är, hade många kreativa svar.
Karin var sportslig och sökte ej svaren på nätet (det hade, som hon förstod, naturligtvis varit FUSK :) ).

• Var kastar barnen i Grekland sina mjölktänder för att det ska ge tur?
• Upp på taket.
• Vad gömmer de japanska barnen när det åskar för att inte djävulen ska komma och ta den/det?
• Naveln 
• Vad har du gjort i Ryssland om du ber någon att stampa på din fot tre gånger?
• Krockat med dem ("bumped in to them"), som när man går på någon i affären.
• Om du står och pratar med någon på Fiji, vilket är det bästa sättet att visa respekt för den du pratar med?
• Håll ihop dina händer bakom ryggen.

Så var det med det. Jag vet inte riktigt varför japanerna är rädda för att bli av med sin navel, tror jag måste ta reda på det...

Britt, jag saknar dig när du inte har möjlighet att kommentera här :) . Håller med dig om att vi borde ha avverkat mer på listan, men det är väl så att det finns väldigt mycket att göra, samt att allt man gör finns kanske inte på listan, ha ha. Vissa saker man gör tycker man om och vill visa andra och då blir det inget nytt man ser, men det är bra ändå. Massor av kramar.

Melanie, hur kan någon INTE tycka om M&M ;) , Linnéa och jag förstår inte vad du menar, ha ha. Ja det är ett kul ställe även om det är superkommersiellt. Lägger såklart genast till New Forest! Tack för påminnelsen! Har inte hunnit svara på ditt mail, men har läst det.

Ylva, heja heja, du jobbar på så bra på vårt nya gemensamma forum!

Ingrid

M&M & Aquarium

Några av er kommer kanske ihåg att jag i september gjorde en lista på saker som jag ville att jag/vi skulle hinna med att göra här innan vi flyttar hem. Så här såg listan ut då och det som är fetat är det som vi klarat av till dags dato:

• Downing Street
• Skottland
• Se The Mouse Trap
• Westfield
• Portobello Market
• Yellow Garden
• Edinborough Tattoo
• Sleepover för barnen på museum
• London Transport Museum
• Duxford Air show
• Världens minsta polisstation
• Musical Phantomen på Operan
• London Aquarium
• Cykla längs med Themsen
• Åka kanalbåt
• Museum of Childhood
• Tower of London
• Tower Bridge på nära håll
• Teater på The Globe
• Föreställning på Royal Albert Hall
• Föreställning på Operan
• Imperial War Museum
• The Design Museum
• Unicorn Museum
• Hitta en föreställning med Tell me on a Sunday
• The Golden Hinde
• The Roof Gardens
• Greenwich
• Royal Air Force Museum
• Chislehurst Caves
• Kew Garden
• Horniman Museum
• Ride a Duck
• Ta tåget till Paris
• Cybercandy
• Crystal Palace Park
• Jamie Oliver restaurang
• Holland Park Adventure Playground
• White Cube
• Utvalda Afternoon Tea
• Chelsea Flower show
• Ascot
• Columbia Flower show
• HUR MÅNGA MATSTÄLLEN SOM HELST
• Royal Academy
• The Queens Gallery
• Barnbokmässa
• Wales
• The Round Table
• Poohstickbridge
• Hadrians Wall
• Bokmässa http://www.londonbookfair.co.uk/ 16-18 apr 2012
• Kensington Palace
• The New Forest

Kursivt är sådant som inte är gjort men som vi inte längre har planer på. Barnen var inte så taggade på att sova bland mumier och dinosaurieskelett som jag trodde att de skulle vara. :)

Listan görs hela tiden längre och nästan i lika snabb takt som vi hinner avverka våra punkter. En del har vi gjort, men MYCKET mer återstår. Sanningen är att när helgen kommer och vi vuxna vill ut på äventyr, så vill barnen hellre stanna hemma och träffa kompisar samt göra läxor. Vi förstår det. För oss vuxna är utlandstiden fortfarande något tillfälligt, temporärt som vi "vill ta speciellt väl vara på". För barnen är det femte året utomlands. Johan har levt halva sitt liv utomlands. Av det han minns av sitt liv har han levt mer utomlands än i Sverige. Detta är deras vardag, det är inte en tillfällig, kortvarig period. Vi förstår att det är skillnaden och har respekt för det. Alltså blir det inte alltid sett lika mycket som jag skulle önska, men å andra sidan är tid med kompisar också riktigt viktigt.

Efter att ha gjort den där listan i september och efter att barnen faktiskt träffat en hel del kompisar gick vi i alla fall igång. Vi hade planerat för en barnvänlig dag i London med överraskningsaktiviteter. Ledtråden till första besöket var att det var något nytt som inte funnits i London innan sommaren, något alla verkligen skulle gilla och inte något museum.

Alltså tog vi oss in till centrala London och gick för att hitta vårt mål medan barnen hela tiden gissade "är det där?", "kan vi se det?" osv. När jag pekade på M&M's World, som ligger mellan Piccadilly Circus och Leicester Square, skrek barnen av entusiasm :) !! M&M Peanut är Linnéas och  mitt favoritgodis och de andra barnen gillar de bruna påsarna med M&M som är utan nötter. Vi har varit i en M&M butik en gång förut i USA, för ca 5 år sedan, så vi visste ungefär vad som väntade. Det här är den första M&M's World som öppnats i Europa. Det är en 4! våningars butik med BARA M&M saker. Det är URkommersiellt, knäppt och ytligt, men vi älskar det, ha ha.

Barnen utanförbutiken.
Johans svenska älgtröja matchade butiken VÄLDIGT bra :) !

Vy över entréplan.

I butiken finns en enorm vägg med m&m i tuber/rör placerade med godiset i regnbågens alla färger. Jättesnyggt och säljande :) . bara att ta en påse, öppna luckan längst ned och fixa den färgblandning man själv önskar. Här finns MASSOR av fler färger än de som du får i den vanliga standard m&m-påsen. Vad jag förstår, måste de alltså göra alla dessa udda färger bara för sina M&M World's butiker, för jag tror inte man kan köpa dem i några vanliga butiker.

Rosa eller silvriga m&m kanske?

Vill man inte fylla sin egen godispåse, kan man förstås köpa dem färdigförpackde i MASSOR av olika varianter på lösningar. Till jul hade de julgransplastburkar som fylldes med t ex gröna och röda m&m.

Enfärgade m&m i lådor med de karaktäristiska m&m-gubbarna.

Istället för en flaska vin?
Nix, det blir inte billigare :) .

Vill du inte köpa godis, kan du köpa dig en av MÅNGA muggar.

Med te eller kaffe i muggen kan du ta dig an ett m&m pussel på 550 bitar.

Mjukdjur fanns det förstås i MASSOR.
För att inte tala om KLÄDER! Det var mest av allt, men de fotade vi inte.
Malin köpte några shorts till gympan. M&M som formade GBs flagga.

På M&M har man sitt eget periodiska system!

Och sin egen variant på Beatles-omslaget.

Plötsligt kan man få träffa livs levande m&m's!
Plötsligt börjar de dansa och hela personalen dansar med!
Jättehärligt :) !

På väggarna finns M&M-konst

Som ni förstår spenderade vi rätt mycket tid i m&m-butiken, men till slut var vi det dags att gå därifrån. Utanför butiken stod Musse Pigg lite malplacerad...

Musse blev glad att få träffa Johan och Malin :) .

Jag kan verkligen tänka mig att en butik som får stor konkurrens av M&M's World, är Disney Store. Det är i mycket samma koncept, men M&M fångar en bredare målgrupp, tror jag. Tonåringarna som växt ifrån Disney älskar M&M's.

Till lunch hade jag letat upp en rekommenderad restaurang i en bok, men regnet började falla och när vi till slut hittat rätt adress, visade sig restaurangen inte finnas kvar. Det fick bli ett snabbt alternativ.... där tvärsöver gatan låg en italiensk restaurang. Det gjorde i alla fall barnen glada :) . Det visade sig göra alla glada. Det var lugnt och mysigt i källaren där vi satt och alla fick god mat.

Min fyllda pasta var underbar!

Malins carbonara.
Efter det här restaurangbesöket har Malin oftare beställt Carbonara än pizza
på alla italienska restauranger som passerat under året. Trevligt tycker jag.

Så gav vi oss iväg till dagens andra mål, Sea Life London Aquarium. Det ingick i vårt Merlin-kort som vi köpt för ett år, vilket skulle gå ut i oktober, så vi ville passa på när vi kunde. Sea Life ligger precis bredvid London Eye och mätta och glada gav vi oss in.

Vi har sett många akvarier världen över och sanningen är att jag personligen inte tycker att det är så roligt och intressant som jag önskar att jag gjorde. Trots att jag håller skenet uppe och verkar entusiastisk inför barnen, tycks inte heller tjejerna tycka att det är så spännande (i alla fall inte längre, kanske är det åldern också...). De var måttligt engagerade. Det var egentligen bara Johan som tyckte det var riktigt kul.

Akvariet var inte så stort som jag väntat mig, men visst är det fint. Så många fantastiska invånare det finns i vattnet, här är ett urval:

Krabba

Rocka

Lion fish

HAJ

?

Det roligaste var nog ändå pingvinerna. Det var vi inte ensamma om att tycka :) . Det var KNÖKfullt framför dem, så jag gav upp efter en mycket kort titt, barn och gamla fick gå före.

Ursöta pingviner!

Ulrika Knape!

Höga stilpoäng!

Vi kände oss färdiga med havsvärlden. På vägen ut hittade Johan någon rolig tunnel att krypa i:

Glada, aktiva & roliga Johan!

Tjejerna var redo att åka hem, men Johan ville verkligen åka upp i London Eye när vi ändå var där. Eftersom även detta ingick i det snart utgångna Merlinkortet, begav vi tjejer oss hemåt, medan Rikard och Johan tog ett varv i hjulet. Johan köpte en kikare innan de snurrade igång och han var VÄDLIGT lycklig över både att få åka London Eye och (tror jag :) ) vara där själv med pappa.

Johan på spaning i London Eye :)

Solnedgång över London

Nöjd Johan efter en lång dag i London.

Boktokig, fy vad trist att vara sjuk på lovet! Skönt att höra att du är bättre nu. Vad spännande att jobba med lite äldre barn. Utan att själv vara lärare inbillar jag mig att det måste vara kul med variation. Här har lärarna samma årskurs år efter år. Låter lite tjatigt...

Rikard tittade i almanackan igår och sa "vad skönt för dig med en lugn vecka!" till mig. Hej vad han bedrog sig, det vara bara jag som inte antecknat alla veckans aktiviteter som nästan fyller varje timme, men det blir nog bra....ställde just in bokmässan som jag sett fram emot sedan i höstas, när jag vid närmare efterforskning insåg att London Book Fair är inte för vanliga människor, den är för branschfolk och dit kan jag inte räkna mig. TRIST.

Kram Ingrid

Borough Market & Skoldansproblematik

Så fort jag blivit medlem i SWEA satte jag igång och engagera mig. Jag anmälde mig till ett besök med dem på Borough Market i London. Det är en av de största matmarknaderna i hela England och den mest välkända i London. Den har OTROLIGT mycket mat från hela världen. Den är både under tak och utomhus. Marknaden är omnämnd sedan år 1276, men många hävdar att den funnits redan på 1000-talet. Du hittar Borough Market vid berömda London Bridge och tågen går ovanför. Den nuvarande byggnadskonstruktionen gjordes i mitten på 1800-talet och entrén är i Art Deco-stil.


Efter lite trixande med tågen kom jag fram till det café där de andra redan samlats. Jag kände igen några från välkomstmötet och från våra promenader. Vi lämnade caféet där de andra tagit en kaffe och började med att går rakt igenom marknaden och precis utanför besöka en ostbutik, Neal's Yard. De har en butik där och en annan i Covent Garden. Jag älskar alla slags ostar! (Lustigt nog har jag just idag när jag skriver detta varit på en annan ostmarknad i vår by. Märkligt sammanträffande.) En tjej tog hand om oss och berättade om massa ostar och vi fick smaka allt möjligt. Riktigt kul eftersom vi prövade många engelska ostar och de är i alla fall jag inte så hemma på. Den yngsta tjejen i gänget som var med "tvingades" avslöja att hon var tidigt gravid, eftersom hon inte vågade äta vilka ostar som helst :) .

Del av ostdisk inne på Neal's Yard

Efter att vi handlat det vi ville gav vi oss in på marknaden igen. Tyvärr har jag inte många bilder från marknaden över tak. Det var jättekul att gå där och titta på det stora utbudet. Nästan överväldigande. Jag köpte inte så mycket som jag trodde, för jag kunde nästan inte välja och tänka ut vad jag skulle ha sakerna till, men visst blev det en del. Speciellt glad blev jag över någon som sålde grovt bröd, något som är ganska svårt att få tag i här.

Här är en bild från marknaden som inte hade tak över sig:

Runt omkring marknaden och nästan som en del av den, ligger fullt av butiker och restauranger.

Här såldes otroligt frestande bakverk!

På Monmouth lär Londons bästa kaffe serveras. Jag fick höra det när jag var där och har även läst det i böcker. Då jag inte själv dricker kaffe kan jag inte varken bekräfta eller dementera. Får ta dit Rikard en dag som provsmakare.

Stället för kaffesugna!

På flera ställen erbjöds man smakprover.

Även om man säkert skulle kunna äta sig mätt på provsmakningar, så hade vi i alla fall bestämt att vi skulle äta riktig lunch på en fiskrestaurant som heter Applebee's. Jättetrevligt ställe med supermat. Kändes väldigt lyxigt. Många satsade på ostron, men så långt gick inte jag :) .

Oj, vad mitt sällskap njöt av dessa!

Ja, sedan var jag faktiskt tvungen att sticka första av alla eftersom jag har en bit hem och skulle vara redo då barnen kom från skolan. Jag var väldigt nöjd med min marknads dag och efter en dag där är det lätt att förstå att inte bara turister och vanliga människor dras till marknaden, den är också en viktig inköpsplats för alla slags restauranger.

Väl hemma kom Linnéa och Johan, medan Malin var kvar på skolan eftersom det var dags för årets första skoldans. Den som tidigare varit kl 18-20, hade nu ändrats till kl 16-18. Detta föranledde sedan enormt många diskussioner och även en undersökning bland såväl föräldrar som elever. Orsaken till tidsändringen var påtryckningar från Londonfamiljerna som har svårt att få hem barnen efter skolan och sedan tillbaka dem igen till kl 18. Dessutom ska barnen hämtas kl 20. Jag är av åsikten att familjerna vetat var skolan låg då de valde bostad och att man faktiskt får offra sig lite för barnen även om det stör ens fredagsplaner. Det handlar om fyra kvällar per år. Vi är många föräldrar, så man kan hjälpas åt att samköra och dessutom är familjerna närmare skolan väldigt generösa med att ta hem extra barn efter skolan och sedan köra tillbaka dem till kl 18. Undersökningen bland barnen visade också (såklart) att de helst ville den senare tiden. Bland föräldrarna var det ungefär 50/50. Eleverna går i åk 5-8 och jag förstår verkligen att de äldre inte tycker det är mycket till skoldans om det är på eftermiddagen. Dessutom vill de hem och fixa sig snygga vilket är en stor och viktig del av det hela för framför allt tjejerna. Nåväl, resultatet blev en blandning av tidiga och sena danser, 3 tidiga och 1 sen i år. Nästa år kanske det blir 2+2.

Malin hämtades hem med tre kompisar som skulle sova över hos oss. Det var Stella, Beka och Alice. Alla kom till grannbyn med late late bus, vilket faktiskt var en ny generös service att de satt in extra bussar. Även detta som en service till de Londonboende familjerna. :)

Rikard och Linnéa gav sig iväg på bio, så när Johan somnat och Malin och kompisarna tittade på film, så var det en riktigt lugn fredag kväll för mig. Vi var i uppstarten av allt det multikulturella arbetet och jag vet att jag mailade och jobbade med det.

Karin, du är verkligen ett säkert kort om jag lägger ut all slags frågor :) ! Svar kommer i nästa inlägg...

Boktokig, det var väl väldigt märkligt att våra föräldrar fyller samma dag!! :)

Mångkulturell vän, ja det vore ju väldigt  kul om jag hade listat ut vem du är... men det har jag inte... TACK för gott skratt! I nästa inlägg får du se om du prickat rätt :) .

Glada hälsningar,
Ingrid

GRATTIS pappa, morfar och svärfar!

Linnéa med morfar

HIPP HIPP HURRA!!

GRATTIS Lindy, barnens morfar, Rikards svärfar och min världens bästa snällaste klokaste och hjälpsammaste pappa!

Hoppas du får en jättebra dag! Jag vet att mamma firar dig på bästa sätt. Vi är glada att vi kunde fira dig så nära inpå som två dagar :) .

KRAM från alla oss!