onsdag 15 juni 2011

Malin på sjukhus

Jag är väldigt glad att Malin ville berätta med egna ord om sexornas skolresa som var för drygt 3 veckor sedan. De hade väldigt roligt, men hon hoppade över den mest dramatiska händelsen....

Sista kvällen (torsdag) innan de skulle åka hem hade Linnéa starka önskemål om att åka på pubquiz, vi två med Ylva och Vendela. Rikard var dock på tjänsteresa och jag vågade inte lämna Johan sovande till R kom hem med flyget. Dessutom var det lite körigt för Ylva, så vi bestämde oss för att hoppa över det. Det var tur.

Efter att inte ha hört av sig på hela veckan (t ex genom att skicka ett sms), så ringde Malin vid 17-tiden och sa att allt var bra. Skönt! Två timmar senare ringde hon och sa att hon hade slagit i huvudet i någons knä när de busade och hon hade ont i huvudet. Jag ställde lite hjärnskakningsfrågor samt sa att jag trodde hon var trött och undrade om hon inte kunde lägga sig och vila eller läsa en stund. Jo, det skulle hon göra.

Så gick det bara en kort stund och Malin ringde "i panik" och sa "de kör mig till sjukhuset, de kör mig till sjukhuset, jag vill inte". Jag sa till henne att hon skulle lugna ner sig och bad att få prata med läraren. Han sa att Malin slagit i huvudet i marken och att hon haft en blackout och att hon inte pratade engelska längre utan bara svenska. "Jovisst", tänkte den coola mamman som inte har vett att förstå att hennes barn inte är odödliga. Jag frågade om han inte trodde att barnen var trötta sista kvällen och att det vore bäst om Malin vilade en stund och så kunde de som om det blev bättre, sedan bad jag att få prata med Malin igen. Jag talade om för henne att hon naturligtvis måste prata engelska med dem och inte bara svenska med Emma. "Men de är ju så arga", sa Malin. Vi la på och jag trodde allt var lugnt.

Efter en halvtimme ringde läraren igen och sa att de skulle åka till sjukhuset med Malin. De hade pratat med någon sjukvårdskunnig som rekommenderade det i och med att Malin haft en blackout... De skulle ta med sig Emma.

Rikards plan var förstås jätteförsenat, så det var en herrans tur att vi inte åkt på pubquiz. Sedan gick det några timmar innan de ringde efter att de var klara på sjukhuset. Malin hade känt sig bättre i taxin på väg till sjukhuset (stön!!) och de hade inte hittat något fel på henne.

Jag kan förstå lärarnas beslut att åka till sjukhuset. Såklart vill de inte ta några risker, speciellt inte på en sådan här skola där många föräldrar har höga krav på säkerhet... Dessutom skulle de upp kl 5 morgonen därpå för att åka tidigt hemåt och att upptäcka då att ett barn mår dåligt är inte så lyckat, när alla behöver komma iväg. Då var det bättre att få det kollat under kvällen. Jag är GLAD att våra lärare är så engagerade och tar så stort ansvar för våra barn när de är ute och reser. Jag har pratat med Malin om hur viktigt det är att beskriva exakt vad som hänt och hur illa det är i sådana här situationer. Här hade förmodligen de andra tjejerna stirrat upp Malin ordentligt, då hon slog sig för alla stod över henne och talade om hur illa det kunde gå...

Slutet gott, allting gott! Vi var överlyckliga över att få hem en frisk, glad och trött Malin på fredagen! De sa att man inte helt kunde utesluta hjärnskakning förrän efter tre dagar och att hon skulle ta det lugnt den tiden, men jag skickade ändå iväg henne på den avslutande softball-turneringen på lördagen och som tur var gick det bra.
Så här glad var L att få hem sin syster och som ni ser verkar M helt ok.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Om man hade en ANING om allt man ska igenom som förälder innan man skaffade barn, hade det definitivt inte fötts så många gulliga bebisar...

Ingrid

4 kommentarer:

Karin sa...

I couldn't agree more... om det där om att man lyckligtvis är totalt ovetande om vad barnen ska tvinga en att genomgå! Igår var vi på så gullig avslutning i F-klassen och ungarna dansade till Eric Saade mm - underbart söta. Jag påpekade för ett par föräldrar utan tonårsbarn, att innan man vet ordet av står några av raringarna och smygröker i parken. De ville inte riktigt tro mig!

Tur att det inte var värre med Malin!!

Gullig bild på syrrorna som förstås inte gör annat än sköter sig :-)

Anonym sa...

Oj oj oj! Vilken tur att vi skippade pub quizzen. Skont att du kan behalla ditt lugn i en sadan situation. Vi ses snart! KRAM Ylva

Boktokig sa...

Nej, det är tur man inte vet om det!

Skönt att det gick bra!

Anonym sa...

Det är bra, att inte veta allt vad som ska hända, det är klart att du tycker det också! Nu har du i alla fall "full" koll på dem och de bor hemma! Nåja, man får väl koppla av ibland. I går passade vi barnen och lekte kurragömma, både ute och inne. De renoverar köket i Sandsbro, så det är lite körigt. Annika var på personalfest, pappan jobbade. Jag vet inte om du är vän med dem på facebook, men Den lille hade gjort ett ganska roligt uttalande i affären, jag skulle tro med glimten i ögat:"Snälla pappa, kan jag få en Hello Kitty glass, annars skriker jag så affären sprängs!" Utpressning eller? Pappa skriver en del roliga citat på facebook. "När man bli vuxen brukar man få stor rumpa!" "Nu kan du sätta på korken på grillen, pappa!"