lördag 18 juni 2011

Sammanträffande

Tittar igenom fotografier och ser att det finns en del saker jag tänk berätta bara för att det är kul, men så har det fallit bort i allt annat. Måste berätta om ett märkligt sammanträffande. Världen är full av dem och tyvärr glömmer jag ofta bort de som händer oss rätt fort, så det passar bra att jag sätter det på pränt här.

När vi var på vår Cornwall-resa med mina föräldrar var vi på något som heter Eden Project. Jag tror att flera av er kommer ihåg att jag berättade om det stället där man kunde gå in i stora "bollar" och uppleva hur det är i ett medelhavsklimat och ett rainskogsklimat. Det ser ut så här:


Då vi kom hem till vårt hus, var det lite uppackning och tvätt som gällde och jag sa till barnen att gå och läsa en stund. Det dröjde inte mer än 30 minuter så kom Johan ner till mormor och morfar och visade att han börjat läsa den här boken:

En bok-serie om Jack som hittar på fantasiäventyr när han sitter i olika fordon.
Detta var den första boken Johan läste i serien och han hann inte många sidor in förrän han kom. Planen var att Jack skulle åka iväg med grandma's pensionärsvänner till.......................

...just det Eden Project.
Nog är det VÄLDIGT konstigt, men kul. Johan blev så engagerad i sin bok eftersom han just varit där. Super! Jag gillar verkligen sådana här märkliga sammanträffanden.

Nu har vi nya planer för helgen, så det är bäst att sätta full fart med lunch!

Karin, du har så rätt med kameran och det är så jag gjort ett tag nu, har helt enkelt burit med mig Johans kamera i handväskan. Sista tiden har han dock haft invändningar mot att JAG använder HANS kamera, så han har haft den och jag har varit utan. Hittar snart en ny lösning på det :) .
Roligt att du gillar min matbilder, det är det inte alla som gör, min gulliga storasyster som är måttligt intresserad av matlagning, drev med mig om dem när hon var här på konfirmationen och talade om att det var SÅ tråkigt, ha ha. Kram.

Britt, jag trodde jag var så vidsynt innan vi flyttade ut, men har sett hur mycket jag inte hade en aning om. Egenligen är det väl helt naturligt att vi har vårt svenska perspektiv, men det är spännande när så många nya världar öppnar sig för en. Jag är glad varje gång barnen skriver något längre på svenska, för då får jag chansen att tala om för dem att "verkligen" inte stavas med ä och "hade" med ett d :) .

Kram och sol till er!

Ingrid

2 kommentarer:

Karin sa...

Sammanträffanden är kul :-) - det får mig alltid att känna mig som en del av ett större sammanhang.

Det fick jag också höra när min blogg var ny, och jag recenserade Middagsfridsrätter mycket... "amen jag orkar inte gå en på en blogg med massa matlagningsinlägg" - men sen vet jag att andra, som du, gillar just det!

Idag har jag bakat något som ska ombloggas om det blir gott... Ska bjuda på det på släktkalaset i morgon.

Sen är det ju så att man kan inte publicera bilder på människor hur som helst (det som annars är roligast) och då ligger mat och växter nära till hands.

Britt sa...

Hej Ingrid!
Det var ett roligt sammanträffade. Bra sätt att få Johan att läsa.
Ni har råkat ut för flera liknande. Ett när ni satt på puben och väntade på era flyttgubbar och de satt bredvid er. Kommer jag ihåg rätt så träffade ni en japansk familj på en flygplats De hade hade bott i Aarhus. Barnen var kompisar. Kram från Britt