torsdag 9 februari 2012

Dalbyvecka med mycket tennis

Sista veckan i Sverige i somras tillbringade vi i Dalby. Alla hade sett fram emot det väldigt mycket, men för barnen var ändå väntan svårast. Hela året i England såg de fram emot att få komma hem och träffa sina vänner, men så skulle vi bara först, åka på semester och sedan träffa familjer och därefter åka på golfkurs osv osv. Orsaken till att det blev så var kopplat till att Linnéa och Johan VERKLIGEN ville gå på tennisskola i S Sandby. Jag förstår dem. Det är en fantastisk tennisklubb med mycket duktiga tränare. Tennisskolan låg i slutet på sommaren och därför kom vi inte ordentligt till Dalby förrän då.

Upplägget på tennisskolan är att man kan välja att spela en eller två veckor, 1-4 timmar per dag. Vi kunde bara den ena veckan, så den var given, sedan fick de själva välja hur mycket de ville spela (Linnéa valde 3 tim & Johan 2 tim).

Eftersom vi sålt vårt hus, tänkte vi göra som vi gjort någon gång tidigare, hyra några vänners hus om de ändå var iväg på semester. Det var dock ingen som var på semester så att det passade oss riktig, men istället erbjöd våra vänner Karin & Thomas, oss generöst att bo hos dem. Det är nämligen omöjligt att bo i Malmö och köra till Sandby varje dag för fem lektioner tennis. Det räcker bra att lyckas med det konststycket från Dalby...

SÅ efter Malins kalas, flög Rikard måndag morgon till England för att jobba, medan jag och tjejerna packade (igen) och lämnade farmor och farfar för en knapp veckas flytt till Dalby. Själv fick jag eget gästrum, Johan sov förstås med kompisen Alfred, medan Linnéa och Malin (när hon var där) sov i deras Johans rum (han var på fjällvandring hela veckan).

Vi åkte direkt till första tennislektionen eftersom den började kl 9.  Om barnen ska gå på tennis fem timmar per dag och de har tre grupper igång parallellt per timme, så kan man tycka att våra barn av rena rama slumpen skulle ha åtminstone en timmes träning samtidigt, men ICKE.

Så här fördelade sig barnens lektioner:

9-10 Linnéa
10-11 Johan
12.30-13.30 Linnéa
13.30-14.30 Johan
14.30-15.30 Linnéa

Mellan Dalby och Sandby är det ca 10 min med bil. Någon gång fick Linnéa stanna och vänta till Johan var klar, men då skulle i så fall han vänta först under hennes lektion för att det skulle bli någon avlastning i körandet... Dessutom behövde barnen komma hem och äta emellanåt, samt få chansen att träffa sina kompisar. ALLTSÅ körde jag i princip sju gånger om dagen till och från Sandby! Snacka om CURLINGMAMMA!

Tyvärr var det en dålig vecka vädermässigt och FLERA träningar fick ställas in p g a regn. Barnen svampade banorna för att de skulle torka upp fortare HUR många gånger som helst. Urtrist för alla inblandade. Så egentligen försvann minst 25% av alla träningar, förmodligen nästan 1/3.

De träningar som blev av var vi i alla fall väldigt nöjda med som vanligt. Alla Néas grupper var bra. Det är olika barn med i varje grupp och du har lite olika tränare. Johans ena grupp var sådär, men efter snack med tränaren bytte de grupp direkt, så de är verkligen prestigelösa och vill att det ska bli bra.

Malin som inte skulle spela tennis hade bestämt träff med kompisarna Molly och Emilia. Direkt efter avlämning på tennis måndag morgon körde jag Malin till Molly och där sov hon sedan två nätter. De har SÅ mysigt ihop dessa båda tjejer. Deras personligheter passar bra ihop. Mollys familj har köpt vårt gamla hus, så det var både kul och konstigt för Malin att bo där.

När tennisens första dag var över och vi hade landat hos Karin och Thomas blev det en underbar kväll! Vi har alltid trevligt när vi ses och det är kul att bli uppdaterad om vad som sker hemma i Dalby. Att de dessutom båda är väldigt intresserade av mat och därmed utsökta kockar, borgar för att man ALLTID får en god middag i deras sällskap.

När Johan inte spelade tennis och jag körde runt på Linnéa, hade han tur att kunna följa med Alfred till Dalby-badet. Det är också en sådan där typisk grej som barnen verkligen längtar efter när de kommer hem på sommaren, att gå på Dalbybadet. Nu börjar tjejernas kompisar ha "växt ifrån" det och går till andra ställen och badar, t ex Stenbrottet och det tar en stund innan våra barn ställer om sina hjärnor och hänger på dit istället.

Något vi också fick gjort mellan träningarna, hur vi nu lyckades med det, var att åka till tennisbutiker i Malmö och Lund. Både L & J behövde nya tennisskor. Johan har haft Babolat innan och de är så snygga, därför var det toppen att vi hittade ett par nya sådana till bra pris. Kul var också att hitta ett för oss nytt tennisklädmärke Pearl Tennis. Det är SVENSKT! Fina och bra grejer, så L fick köpa på sig en del till sin hösttennisresa.

Så fort Alfred, lillebror Edvin & Johan hade en chans så byggde de Lego, de hade hela golvet på övervåningen fullt med Lego. Vilket paradis!

Johans stolta legobygge

På onsdagen hämtade jag Malin hos Molly och körde henne till Malmö Arena. Där träffade vi Amy och hennes barn härifrån England. De har sommarhus i Skanör och hade planerat en dag på Tivoli i Köpenhamn och bjöd med Malin som födelsedagspresent. VÄLDIGT snällt! De hade jätteroligt! Både Linnéa och Malin har varsin kompis i England som har svenska pappor och sommarhus i Sverige. Det känns kul att de på det sättet kommer att kunna hålla kontakten även den dag vi flyttar hem.

Tisdag kväll var vårt värdpar borta och onsdag kväll var vi bjudna på kalas hos våra underbara tidigare grannar, familjen G. Deras son Alexander fyllde år och det var väldigt mysigt att vi kunde får vara med och fira. Med några färgglada tröjor som present gav vi oss dit till det mest gästfria hem vi känner till. Dörren är alltid öppen för alla! De bryr sig inte det minsta om ifall det är städat, om de har annat på gång eller om det finns något att bjuda på. Kaffet och en stol är alltid redo! Jag vet att alla på hela gatan instämmer om att det går inte att hitta finare grannar i HELA världen.

Det var huset fullt med folk och massor av gott att äta. För oss var det underbart att få sitta och prata med gamla vänner, även om jag mitt i var tvungen att köra till Malmö och hämta Malin.

Grannen Astrid i vitt, Alexander som fyller år & mamma Elin.
Samtidigt som vi njöt av att vara på hemmaplan var Rikard i England. Det var den veckan det totalt spårade ur här, när det var upplopp på gatorna mest överallt. Det var riktigt ruggigt och ni som läste om hur rädd Malin var i Chicago och Philadelphia, kan förstå att hon absolut INTE ville följa med tillbaka till England efter sommarlovet när hon hörde detta. Hon blev dock lugnare då vi sa att i den by där vi bor hade det inte hänt någonting samt att det var insatt MASSOR av poliser och premiärministern hade gått ut och tydligt markerat HÅRDA straff för ALLA inblandade. Då vi åkte tillbaka till England en vecka efter att kravallerna börjat, var det åter kontroll och ordning på gatorna i England och jag måste säga att jag var imponerad över med vilken handlingskraft och effektivitet den här krisen hanterades.

På torsdagen hade f d grannarna Astrid och Tor bjudit över oss på fika. När Malin och jag kom dit doftade hela huset av nybakade kanelbullar! Så goda! Malin åt flera stycken :) . Det var jättetrevligt att få en lite pratstund i lugn och ro. Någorlunda lugnt i alla fall, mellan tenniskörningarna. Linnéa träffade Neami och senare på kvällen Katja.

På Dalbybadet var det kulturafton och eftersom Karin är lik mig så tillvida att hon tycker man ska uppmuntra alla lokala initiativ, kände vi oss manade att gå dit. Trots regn... Barnen var måttligt roade, men vi gick dit med Alfred, Edvin, Malin och Johan. Några av Malins kompisar hade sagt att de skulle komma, men faktum var att ingen dök upp och vi var en mycket mager men tapper skara som stod och lyssnade på de band som med all sin energi försökte göra det bästa av situationen. Jag tror vi såg tre band, de var ok men de hade mycket emot sig. Ja, vad ska jag säga, bättre lycka nästa gång!

Här ser ni hela den tappra publiken...
Här ser man hur Karin klappar för allt hon är värd, för att kompensera
för alla de som inte dök upp :) .
Mitt i konserten skickades det runt frågeformulär, där publiken skulle svara på vad de tyckte om initiativet till kulturkvällar i byn. Det blev nästan komiskt när folk skulle skriva i regnet med papper som vättes upp av vätan, bläck som flöt.... ja jösses. Bara nordbor är så tåliga och det verkar vara få av dem kvar...

På kvällen kom R tillbaka från London och hälsade på oss en stund. Kul för honom också att få träffa våra vänner, men han sov inte där utan hos sina föräldrar.

På fredagen var vädret ok, så efter några dagar med många inställda tennislektioner flöt det på igen. Malin träffade Emilia och jag snackade en stund med hennes mamma Helen. Alltid kul att se våra tjejer tillsammans eftersom de följts åt sedan de var 1 år och kul att blir uppdaterad på vad som händer i byn och bland de andra jämnåriga barnen som Malin förr gick i skolan med.

Jag kom på att barnen verkligen behövde klippas och insåg hur dyrt det skulle bli i England, så jag hade försökt få en tid hos någon frisör i byn, men icke. Antingen hade de sommarstängt eller var de fullbokade. Grannen Elin ryckte ut och tipsade om deras frisör. Hon ringde och berättade om sin desperata vän som behövde klippa sina barn typ NU och fick tider samma dag. Elin bokade in Alexander också när hon ändå höll på.

Supertrevliga och duktiga frisörer i Staffanstorp! Alla tre barnen blev jättenöjda och total förvirring uppstod då de skulle ta betalt och inte kunde förstå att Linnéa var äldre än Malin... :)

Johan och Alex nyfriserade och SÅ snygga!
Även Johan har spraymönster i håret, men det syns inte här :) .

Rikard var i Jönköping och jobbade på fredagen. Han kom hem lagom till att tennis, hårklippning och bilpackning var klar. Då satte vi direkt kurs mot våra vänner i Furulund som bjudit oss på middag denna vår sista sommarkväll i Sverige.

Framme hos Gunilla, Sven och grabbarna fick vi en underbar kväll. Som vanligt fantastiskt god mat, många glada skratt och barn som gillar att umgås. Kort sagt, precis så trevligt som man bara har med riktigt goda vänner. Vi ville nästan aldrig gå hem, bara hålla fast vid det sista av svensk sommar.

Till slut fanns det dock ingen återvändo. Hem till farmor och farfar för en sista natt och den utmanande packningen av SÅ mycket mer än vad som egentligen går in i en bil, MEN jag är envis och Rikard är bra på att packa, så vi fyllde bilen till varenda liten kvadratcentimeter.

Lördag morgon åt vi frukost och satte sedan igång den långa färden hem. Hade bestämt oss för att bila hela vägen och pröva tunneln till England. Efter ett sorgligt farväl till vårt extra sommarhem och med full bensintank bar det sedan iväg. Ut ur Sverige gick bra, Danmark likaså (alltid fint att glida fram där och minnas gamla tider), halvvägs genom Tyskland tog det dock stopp! Köer och långsam trafik, så vi tappade ett par timmar. Därefter gick Holland, Belgien och Frankrike bra. Ganska trötta kom vi till den där tunneln vi ville åka hem med, men icke. Den var fullbokad. Vi körde till båtarna och där fanns plats men det var ett par timmars väntan. Klockan var redan närmare 2 på natten, men vad gör man. Bara att ställa bilen i en kö. Sedan hade vi sådan tur att färjan före inte hade åkt och plötsligt vinkade de på oss, så det var ju bra. Båten var anpassad för nattkörningar med stora liggsoffor överallt, men tyvärr var alla dessa fulla. Vi satt i en bred fönsterkarm. Barnen halvsov lutande mot oss, Johan sov som vanligt bäst, han är liten och kan lättare hitta en bekväm ställning.

I England sov alla barn i bilen och jag med en stund. Vi tog oss hem och kl 4.30 klev vi underbart glada in i vårt hus och däckade DIREKT. 17,5 tim resa tar ut sin rätt...

Sommarlovet utomlands var över. Jag och barnen hade varit borta i drygt sju veckor. Under den tiden hade vi gjort nedslag i 8 länder och 9 (tror jag) USA-stater. Vi hade bytt sovrum mer än 20 gånger, så jag var duktigt trött på resväskor och ompackningar, men VILKEN sommar vi hade. HELT fantastisk!

TACK snälla snälla Karin, Thomas och killar, för att vi fick komma och bo hos er hela veckan!!!

TACK Dalby för att du alltid visar din bästa sida när vi dyker upp!

TACK alla som öppnar sina hem och famnar för oss när vi kommer till Sverige och påminner oss att vi kommer från ett av de finaste länderna i HELA världen. KRAM på er!

Ingrid

2 kommentarer:

Catharina sa...

Jag tycker verkligen att du är helt fantastisk som skriver så mycket här. Att du kommer ihåg allt...

Jag känner igen det där med tennisträning i somras och allt regn! Hugo och jag hade två veckors tennisträning och Lars och Moa en. Hugo var även med i en tävling som blev av trots våta banor... men fick avbrytas och Hugo och den andra killen som skulle spela bronsmatch blev båda trea och sen spelades finalen i regn på våt bana... Jaja det är bara att hoppas på att kommande sommar blir solig och varm! och att vår stuga är färdig!!!
Jag är också en curlingmamma som kör runt med barnen, så du är i gott sällskap!
Helt fantastiskt att ni orkade med att flytta runt som ni gjorde i somras och packa upp och packa ner och få med allt...
Jag förstår Malins osäkerhet med allt som hände i och omkring London. Vi visste ju inte om vi skulle våga åka... det var ju bara dagar innan vi skulle dit. Men det märktes knappt av alls, mer än att det var en massa poliser och vakter överallt.
Jag är också imponerad över att ni kommit iordning tills vi kom bara några dagar efter att ni kommit hem och att ni hunnit göra så fint och välkomnande till oss. Vi hade underbara dagar hos er!

Om jag inte minns fel så är här ett inlägg till som jag tänkte hinna med innan lunchen...

Kram och tack för att du delar med dig!

Kim M. Kimselius sa...

Tack för att du delar med dig av din sommarupplevelse i Sverige. Härlig läsning. Tråkigt att ni inte hade bättre tur med vädret.
Måste man boka för att köra genom tunneln?!
Kram Kim