Husvisningar & Svår fråga

Ja ni, det är sannerligen inte lätt att hinna med att skriva här. Just nu har vi fått en ny sak i knät, det som redan var fullsatt... Husvisningar här. Även om det i vårt kontrakt står att vi endast är skyldiga att visa huset för potentiella nya hyresgäster de två sista månaderna, så har de varit som tokiga sedan den dag vi meddelade att vi flyttar (3 mån före) om att de vill göra husvisningar. Som den hyfsat snälla person jag är, förstår jag att om man ska flytta hit i augusti, så vill man titta på hus redan nu, vi ville titta långt tidigare än så. Alltså säger vi ok till det, även om vi redan har SÅ mycket annat att styra med själva just nu.

Husvisning betyder krav på städat och rensat hus. Alltså prövar vi att spränga våra gränser lite ytterligare. Idag gick jag upp 5. Imorgon går jag upp 4.

Igår var det två husvisningar här, idag har det varit en, på fredag är nya inbokade. HOPPAS någon vill ha det direkt, så är det klart med visningar sedan...

Fördelen är väl att det är trevligt att se sitt hus så välfejat :) . Å andra sidan kan man inte njuta riktigt utan går som på nålar när barnen far fram med sina kompisar och jag VET att snart måste allt vara fixat och röjt igen.

Malin fortsätter att ha utmanande uppgifter i framför allt Humanities (samhällskkunskap). Nu ska de göra en uppsats och en poster på frågan "Är det alltid så att ändamålen helgar medlen?". På engelska heter det "Do the ends always justify the means?". Ingen lätt fråga!

De ska ge ett exempel med bilder från första världskriget, andra världskriget och en valfritt aktuell händelse. De ska ta ställning till och svara ja eller nej på frågan. För WW2 har många valt atombomberna. Var de försvarbara eftersom de stoppade kriget och annars skulle många fler människor ha dött i fortsatt krig?

Malin har valt Utöja i Norge som sitt moderna exempel. Någon annan har valt Guantanamo. Återigen häpnar jag över att de förväntar sig att 12-åringar ska kunna känna till exempel som dessa och kunna resonera kring frågan så som det står i instruktionen. Har lovat Malin att läsa hennes uppsats innan hon kommer hem, så jag ska skynda mig att göra det NU.

Snart kommer R hem och vi ska iväg. Då har jag bett min snälla vän Amy att hämta Johan här då han kommit hem med bussen och ätit mellis, för att köra honom till tennisen. Han missade förra veckan och jag vill inte att han missar idag igen. Malin kan inte ta honom dit. Vi hinner hem för att hämta som tur är. Imorgon ska Amy ställa upp igen och utfordra och köra Malin. TACK för fantastiska vänner!!

Ha det fint allihop!

Mot uppsatsen!
Ingrid

Vad händer här hos oss?

Upp tidigt denna lördag morgon. Rikard har precis kört våra förmodligen sista gäster här i England, till flygplatsen. Det är vänner från Boston som varit på besök. Fantastiskt roligt!

De sista två veckorna har jag inte kunnat bestämma mig för om det känns som om jag varit mer död än levande eller om jag tvärtom levt livet så fullt ut som man bara kan göra genom att inte slösa bort en sekund... Jag föredrar att tänka på det som det senare :) .

Det har varit gäster 12 av 13 dagar, skolresor för barnen, bostadsletande i Sverige (R har varit där och jag har försökt leva mig in i det härifrån), matlagning i massor, lägenhetsletande i England, uppdatering av CV, jobbdiskussioner, skolmöten, andra möten, roliga utflykter och en hel massa annat. Det har inte varit mycket sömn.

Ibland tycker jag det är kul att beskriva en av mina dagar som små tidsdokument för mig själv för framtiden. Det här var min torsdag:

5.00 Rikard flyger till Dublin.
5.45 Jag går upp och gör mig iordning och förbereder det som går för besökarna.
6.00 Sms från Linnéa om att hon kommit väl fram till Haag dagen innan och familjen är bra.
6.30 Väcker Johan.
6.35 Malin är sjuk. Skriver till skolan och meddelar.
6.50 Har Johan klar och ger tydliga instruktioner om att komma med skolbussen.
7.00 Cyklar stressad till tåget i byn.
7.17 Andas ut. Tar tåget med 3 trevliga tjejer till Chelsea Flower show. FANTASTISK dag!
7.25 Sms till Malin om att hon ska kolla att J kommer med buss. Säger att hon inte behöver bry sig om gästerna, de kommer att klara sig själva under dagen och gå på upptäcktsfärd i byn.
9.00 Framme vid Flower showen. Något jag sett fram emot att uppleva under vår tid här. Glad!
14.00 Mitt sällskap i Chelsea åker hem. Jag stannar en dryg timme till för att gå sakta, dricka vatten, andas och insupa lite mer av det vi inte sett. Det var väl investerad tid i mig själv.
Tar 600 foton på Flower showen.....
16.30 Hemma från Chelsea. Sätter igång och gör snittar.
16.50 Rikard hem från Dublin.
17.20 Johan kommer med Late bus.
17.30 R kompletteringshandlar.
18.00 Grillen i full gång. Vi dricker vin och äter snittar.
18.30 Middag. Cheesecaken var som tur var klar och gjord redan tidigare i veckan.
20.00 Tvärdrag i huset, Johan kan inte somna pga värmen. Malin mår bra igen.
20.30 Vuxna till Crazy Bear. En upplevelse tyckte gästerna!
22.00 Hemma. Inväntar TC den tredje gästen som varit på tjänsteresa och nu ska ansluta.
22.30 Alla samlade och dricker öl och pratar. Tidig kväll. Vi lägger oss strax efter midnatt.

Så kommer vi till "Världen är liten". Våra vänner från Boston har andra vänner som de känt sedan universitetstiden. De har följts åt, men ses inte jättemycket längre. Nu hade i alla fall vännernas vänner flyttat till London för ett halvår sedan. Nu ville de passa på att träffa dem också när de var här och det skulle de göra på fredagen. Vi säger också ibland att vi bor "i London" även om vi bor ganska långt utanför. Vännerna frågade sina vänner var de bodde och fick till svar att de bodde i en liten by en bit utanför och det visade sig vara VÅR BY! Det ÄR en mysig och trevlig by, men det finns RÄTT många sådana att välja på. Måste säga att det är HELT otroligt. Det bor över 300 milj invånare i USA och våra vänner har bott i flera delstater, några av deras vänner flyttar till England och bosätter sig 15 min promenad från oss.... De har en son i samma skola som våra barn och mamman är med i American Women's Club där jag är med...

Rörande mitt fel på bloggen har jag inte fått något svar på vad jag gjort för fel, så jag tror aldrig jag kommer att få det... Får väl ta bort det jag gissar är fel och pröva att lägga ut det igen. Vi får se, det är inget akut, fast det RETAR mig att jag inte kan få ett svar.

Karin, jättekul att läsa om dina exempel på när internetkollen slagit till! Det med mailen till Peter var absolut roligast :) . Inte länge kvar till Julia kommer nu :))) . Härligt!

Catharina, vad roligt med TV-inspelningen. Verkligen konstigt att inte fler barn nappade på det!! Det skulle mina gjort direkt!
Bra att ni inte tänker sälja stugan i första taget ;) .
Klarade du dig undan förkylningen?

NU ska jag gå ut i solen och njuta en liten stund. UNDERBART!

Kram Ingrid

Vad har jag gjort?

Som ni vet är etik och moral väldigt viktiga områden för mig. Jag tror inte vi kan lagstadga om allt utan vi behöver sunt förnuft i grunden och människor som tar ansvar för sina handlingar. Det finns en stolthet i att ta sitt etiska och moraliska ansvar. Det anspelas ofta på det i böcker och filmer, så jag tror att det är något som talar till det djupt primitiva hos oss människor. I vardagen är det sedan naturligtvis mycket svårare att efterleva vad som är rätt och fel. Det är också intressant att se hur många anser "om det var en STOR och VIKTIG situation, så skulle de definitivt göra det rätta och stå upp för den svage/rättvisan eller vad det nu än månde vara, men just i dagens lilla omständighet är det inte så viktigt". Så tycker inte jag, enligt mig börjar det i det lilla och bygger upp till det stora.

Alltså tar jag även "bloggreglerna" på allvar. När jag startade den första bloggen i Danmark skrev jag till de som ansvarade för det bloggverktyg jag använde då och frågade vilka regler som gällde för att visa bilder på andra personer på min blogg och fick ett luddigt svar, men tog i alla fall med mig att man i princip inte får visa bilder på personer som inte godkänt det. Sedan dess har jag en excelfil där jag skrivit upp namnen på alla vänner och släktingar jag frågat om det är ok att jag visar bilder på här på vår blogg. Jag brukar också nästan alltid lägga en länk under alla bilder jag inte tagit själv och skriva var jag tagit dem ifrån.

Då jag tittar på MASSOR av andra bloggar av alla slag, tycker jag själv att jag är noggrannare än de flesta andra och har undrat om det finns någon kontroll av det här över huvud taget. Inte för att jag efterlyst någon utan mer av nyfikenhet. Hur fungerar det i verkligenheten? Är det någon som agerar om det visas något otillåtet.

Svaret är JA! För nu har jag nämligen själv blivit kontaktad för att jag publicerat något otillåtet. Jag har fått ett vänligt men tydligt mail om att ett av mina USA-inlägg innehåller otillåtet material. Det har tagits bort från bloggen och lagts tillbaka bland utkasten. För att få publicera det igen måste jag ta bort det otillåtna. Om jag inte gör det utan publicerar det som det är igen, så kan det naturligtvis få följdverkningar.

Problemet är att jag inte VET vad det är som är otillåtet i inlägget! Där finns en karta över USA som jag tagit från nätet utan att hänvisa till varifrån den är. Kan det vara problemet? Räcker det i så fall att jag skriver varifrån den kommer eller måste jag ta bort den? Där finns en bild på en bok vi köpte till Malin och jag skriver om Mad Lips och visar hur det ser ut. Kan felet ligga där? Jag har lagt en länk till någon sida..... Jag har INGEN aning!

Jag kan ta bort alla de sakerna och lägga upp inlägget igen. Jag kan låta bli att publicera det igen över huvud taget för att inte riskera något, eftersom det inte är någon som ska läsa inlägget igen egentligen, men då har jag ju inte lärt mig för framtida inlägg.

Så här långt har jag helt enkelt bara svarat på mailet och frågat vad det är som är otillåtet i inlägget. De kanske inte är vana vid så långa inlägg, så de förstår inte att det inte är så lätt att veta för mig... Vi får se vad jag får för svar. Jag undrar naturligtvis också hur de HITTAT felet! Är det någon som upptäckt det och anmält mig eller är det några automatscanningar som fått en träff. Är mailet något som går ut automatiskt eller finns det någon som verkligen sänt det till mig?

Är det någon av er som bloggar i blogspot som fått ett liknande påpekande någon gång? I så fall, skriv gärna och berätta vad det handlade om och vad ni gjorde.

Annars är det fortsatt fullt upp här. Gäster, flytt, aktivt liv i England (främst via skolan), är det som fyller mer än den tid vi har. Jag har förstått att det fina vädret nu anlänt till Skandinavien. Vi hoppas att det är i antågande hitåt också. Det är inte fullt så illa som tidigare, men det är absolut inte sol och varmt. Väderleksrapporterna ser dock lovande ut. Jag håller tummarna. I veckan ska jag på Chelsea Flower show!

Britt, ja det var Tuulas bröd :) ! Bra att det blir bättre utbud på nyttigare färdigrätter i butikerna!

Karin, det är SÅ härligt att läsa om det fina vädret hos er! Vi LÄNGTAR här också! Kom solen, kom! Det var ju inte riktigt sant att jag lurade i dem att det var svensk frukost! De är ju faktiskt svenskar själva, så de bör veta bättre om de inte varit här för länge ;) . Kram.

Här får vi nytt besök imorgon. Igår åkte min syster hem, så det är fullt ös idag för att ladda om.

Många kramar och tankar till er alla!
Ingrid

Svensk kaffemorgon

Rosenbullar och fullkornsbröd.

Det var mycket äta första veckan i oktober. Knappt var cooking showen över innan det på onsdagen var dags för mig att välkomna alla svenskor i kaffemorgongänget hem till oss. Vi träffas en gång i månaden och turas om att vara hemma hos varandra. De flesta har det ungefär en gång per år hemma hos sig, några går ihop två och två och gör det.

Detta var första gången de skulle komma hem till oss och det är klart att jag ville att det skulle vara så trevligt och gott som möjligt. Inte för att det ställs några speciella krav utan det är mycket upp till värdinnan att bestämma vad hon vill bjuda på och jag tycker inte det känns som att alla försöker överträffa varandra från gång till gång. Jag kände väl mest att eftersom jag i detta gänget trots allt fortfarande var rätt ny, så ville jag göra en coffee morning som "representerade" mig. :)

Många som bor här har väldigt stora hus och i hela gruppen är vi ungefär 25 personer. Jag var därför lite fundersam på hur vi skulle sitta och hade planer på att möblera om lite, för även om vi ofta sitter lite utspridda när vi ses, så tycker jag det är kul när alla kan sitta tillsammans. Som tur är brukar de flesta vara hyfsat duktiga på att meddela i förväg huruvida de kommer eller ej och denna gång var det naturligtvis ett sådant där typiskt gränsfall, men till slut bestämde jag mig i alla fall för att hoppas på att vi skulle kunna klämma in oss i vårt matrum och det gick bra.

Vi träffas alltid exakt två timmar, kl 11-13. Alla är rätt diciplinerade med att vid 13 tackar de och åker hem. I början tyckte jag det var konstigt, att man inte satt liksom till man kände sig lagom redo att åka, men nu tycker jag det är rätt bra. Då vet alla och framför allt värdinnan, att det är vid den tiden hon kan räkna med att vara klar.

Så kl 11 anlände 11 tjejer och vi var dussinet fullt. Jag önskar att jag kunde visa någon bild på dem, men jag har inte frågat dem om det är ok, så jag gör inte det.

Vi brukar ha någon smörgås och sedan någon kaka/tårta/paj eller så till kaffet. Jag hade bakat ett fullkornsbröd samt rosenbullar (man behöver INTE baka själv om man inte har lust!) och dukade upp för det först. Fick inte plats med både bröd och kakor samtidigt. Sedan fick de ta ett varv till för kakorna.

Kakorna är redo.
Chokladkokostoppar, drömrulle, kolastänger, bondkakor, militon,
kladdkakerutor och så kanelbullar som inte är på bild.
Ha, där satt de, sju sorters kakor. Mums!

Det gick så bra med kaffet. Alla pratade och hade trevligt. Tiden sprang iväg.

Och när tiden hade sprungit iväg, var jag tvungen att springa, för jag hade som vanligt PTSA-möte på skolan. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag bestämt mig för att ANTINGEN göra kaffemorgon ELLER PTSA och inte stressa för att göra en liten stund på varje, men den här kaffemorgonen hade jag utlovat hemma hos mig, innan jag bestämde mig för att vara med i PTSA och därför skulle jag inte gått på skolans möte den dagen. Nu var det dock så att just den dagen skulle hela PTSA-styrelsen fotograferas. Det skulle läggas ut på hemsidan för att alla ska veta vilka det är som representerar föräldrarna, så det var bara att pinna sig iväg och lämna huset i det skick som återstod efter kaffet och köra i ilfart till fotograferingen. Jag kom dit med ungefär 5 minuters marginal. Det blev ett snyggt gruppfoto och sedan hann jag vara med på det mesta av mötet. Toppen!

När familjen kom hem var de överlyckliga över alla rester från kaffemorgonen :) !

Astrid, tack för hälsning! Jag har funderat på vad som händer hos er eftersom jag är van att höra lite via våra bloggar. Så när det blir tyst blir jag lite orolig. Ser fram emot att läsa på bloggen vad som händer. Kramar.

Britt, jag gör den turkiska salladen till oss en dag när vi flyttar hem! Marit hälsar så jättemycket och pratar om hur trevligt vi hade det förra året, speciellt ni när ni var själva nere i byn. Vi har gjort mycket, bl a varit i många Vintage-butiker och boklådor.

Märtha, mmm lunchen var supertrevlig! Drömtårtan var till kaffet, som en av flera desserter kan säga. Sicka fikanissar de är, om allt baket redan är slut :) ! Förstår att du är trött! Tänk på att du också ska/behöver vara rädd om dig, men jag förstår att du vill få ut mesta möjliga av varje stund... Lycka till i Lund. Det måste vara väldigt kul att äntligen få träffa Martin "på riktigt". Kramar till er alla.

Karin, det var en snäll tolkning av bilderna. Själv tycker jag mest att jag ser gråhårig och illröd ut, men vad gör det. :)
Vädret är verkligen under all kritik! Inte alls en sådan här lång härlig vår som man sett fram emot... :(

Catharina, vad kul att du ser det på blicken :) . Jag tror du har rätt, om man är lite skeptisk till mat som andra lagat är det nog mycket större chans att man vill pröva att äta något nytt när man stått bredvid och sett på när det tillagats.
Så UNDERBART att ni kommit så långt med stugan!! Det måste kännas helt fantastiskt kul! Och så ger ni er på det hemma också! Inte illa :) ! Vi vet inte om vi kommer att vara i Sverige alls i sommar, det beror så mycket på hus och flytt och arbete. Det är jobbigt att inte ha saker under kontroll, men vissa saker måste få ta den tid de tar...
Jag har aldrig svårt att hänga med i dina kommentarer, eller mail :) . Ser fram emot foton! Kram.

Trevlig helg till er alla!
Ingrid

Cooking Show

Tillbaka i tiden igen. Samma måndag som våra vänner lämnade oss hade vi i Multikulturella gruppen vårt första större arrangemang och det var en Cooking Show för föräldrarna. Att "gruppen" arrangerade detta, betydde att Kate och jag gjorde det, som med rätt mycket vi gjort under året :) .

Det här är ett event som de gjort även tidigare år. Jag vet inte mycket om historiken, men i den form vi gjorde det nu, gjordes det också under vårt första år här och då var jag med som "kock". Upplägget är helt enkelt att vi hittar en familj med gigantiskt kök, vi skickar ut en inbjudan till alla föräldrar på skolan, vi har ca 30 platser och första veckorna svarar 2 att de vill komma, då börjar vi leta efter folk som vi frågar om de kan tänka sig att laga någon mat och det är inte svårt att hitta, när det är en vecka kvar till Cooking Showen har ca 10 sagt att de vill komma och panik brukar utbryta hos arrangörerna, men inte hos mig förstås ;) , då skickar jag ett personligt brev till alla de jag umgås med och frågar om de inte ska komma på Cooking Showen varpå det rasar in anmälningar från dessa som säger att de antingen inte SETT inbjudan tidigare eller glömt bort det, plötsligt är det 3 dagar kvar och 30 personer är anmälda, ryktet sprider sig och snart vill fem till komma och i slutänden får du säga nej till några för det GÅR bara inte att klämma in fler, dagen före eventet meddelar några att de har fått förhinder (några meddelar inte alls), då hör man av sig till de man sagt nej till och i BÄSTA fall har de inte de sista 24 timmarna hunnit planera in något annat (det har de oftast, för här sitter ingen och rullar tummarna) och sedan packar man snabbt snabbt ihop ALLT man själv ska ha med sig om man ska laga mat (och det ska man) och så fort man fått iväg man, barn och gäster, kör man till det stora köket. :)

Det blev till slut ca 32 mammor och av dessa lagade kanske 10 mat. De som lagar mat behöver inte betala något, de andra betalar £10/person för att täcka ingrediens-kostnader. Asiater vill ofta demonstrera tillsammans, andra gör det själva. Ingen behöver känna någon press på sig, man behöver inte var mästerkock eller laga något avancerat. Det som är vardagsmat för en indier är spännande för mig!

I förväg skickar kockarna in sina recept och så kopierar vi dem till ett häfte som var och en får när de kommer. Då kan de följa med i recepten när det tillagas och skriva kommentarer om de vill.

Först ut var tre japanskor. De är så duktiga och noggranna i allt de gör. Planen är att all mat som lagas på slutet dukas upp till en stor buffé och så äter vi lunch tillsammans. Det här såg dock så gott ut och det var långt till lunch, så vi kunde inte motstå frestelsen att sända runt deras alldeles nygjorda dumplings.

Japanska dumplings = Gyoza.
SÅÅÅÅÅ goda!!!! Kunde ätit bara sådana!

Sedan avlöste kockarna varandra. Det gjordes, yorkshire pudding, tiramisu, indisk rätt (palak paneer), vietnamesiska vårrullar, turkisk sallad (kesir) och en hel del annat.

Tiramisu lagades med små chokladbitar.
Inte alls samma recept som min italienska vän i Århus lärde mig :) .

Kesir, den turkiska salladen på gång.

Färdig!

Yorkshire pudding.

Couscous-sallad

Italiensk variant på hur de använder "oströran" som de också har till Tiramisun.

Kate, som jag leder Multikulturella gruppen med.
Kate är utbildad kock. Hon kan laga ALL slags mat!
Hon har gått på kurs där de fick var sitt grishuvud bara för att träna knivtekniker på. BLÄ!
Här demonstrerar hon Vietnamesiska vårrullar och sedan fick alla göra en till sig själv. MUMS!

Vietnamesisk vårrulle

Kate gjorde också denna Berber Omeletten från Marocko.
Den hörde ihop med couscoussalladen ovan!

Eftersom jag första gången jag var med (skolåret innan) hade gett mig på konststycket att göra smörgåstårta inför de andra (vilket imponerade storligen), hade jag i år som arrangör bestämt mig för att satsa på något enklare, det blev drömrulle. Vi pratar BIG TIME enklare :) . De andra kockarna var så duktiga och seriösa, så jag bestämde mig för att de på något sätt representerade "cooking" och jag skulle stå för "show". Och show blev det! Jag menar, hur svårt kan det vara att göra en drömrulle?

Alla började få lågt blodsocker. Jag kom in som typ kock nummer 8 av 10, så det var inte svårt att få dem att skratta, om jag säger så och undan gick det.

Pedagogiskt och modigt att visa innan jag sätter igång hur det SKA se ut :) !

Här var det smörkräm!

Och så brer vi på lite smörkräm på den nybakta lite avsvalnade botten....

Som ni ser skrattar de flitiga mammorna i bakgrunden mest hela tiden.
Det är förmodligen min accent och mina roliga beskrivningar av processen...

Det räcker faktiskt att jag säger att "now it is time for the Swedish chef" så blir alla på gott humör och säger "you are hilarious" och då kan man inte vara säker på om det är en komplimang eller ej ;) .

Till SLUT är all maten klar och dukas upp till buffé. Vi tog ett foto med alla kockar framför buffén, det såg trevligt ut. Här kommer ännu en bild på bordet, liknande den överst i inlägget:

VISST är det imponerande och ser GOTT ut!
Drömrullen står lite bakvänt i mitten & alla
verkade tycka att den var jättegod.

Allt var verkligen lika gott som det såg ut och det här är ett av mina favoritevent. Ganska enkel idé, men den ger så mycket!

TACK för alla kommentarer till inlägget om vattenläckan!! Idag har vi haft en kille här som lyft upp heltäckningsmattan så det kan torka ut ordentligt under. Han ska komma tillbaka senare och lägga in en ny matta. Det blir fint till kommande hyresgäster ;) .

Anna M, TACK! Hittills verkar de sköta det bra och mäklaren låter väldigt tacksam för den insats vi gjort. Flera har "varnat" oss och sagt att vi kommer vara tvungna att stå på oss för att få det åtgärdat, men vi har bara goda erfarenheter så här långt.

Tara, yeah it was (is) a mess! But it is much better today and still in the phase of drying out. We will have a new carpet in a week. I just don't want them to do it when Erica is here. YES, Erica is coming, ERICA is coming!!! I am so excited! Some days next week. No children though :( . We will miss them, but we get a sister as a compensation :) ! Can't wait!
Your water mess seem to have been even worse and I AM already laughing at ours! What else can we do :) .
When do you move into your new house? HOW could you find a new house in SUCH a short time???

Britt, ja det var hemskt med vattenläckan. Vi tycker synd om husägarna, men de verkar inte engagera sig så mycket... Det känns faktiskt bra att det inte är vårt hus. Kanske borde jag revidera "drömmen om ett gammalt charmigt hus" :) . Marit hälsar! Kram.

Karin, visst väcker det minnen. Det var årets första besök det här skolåret och ni var vårt första besök förra skolåret, ja först av alla här! Tänk vad mycket som ändå hänt sedan dess....

Catharina, alla dagar sedan i lördags har varit bättre :) ! Tack för hälsning! Vad irriterande att kommentarerna inte fungerar!

Kim, jag förstår att du skulle sakna blåbär!! Egentligen var det en lite dum fråga, för man vet inte alltid vad man skulle sakna förrän man har kommit iväg och det beror på var man är, vad man kommer att sakna beroende på vad som finns där man hamnar... Färsk mango på rätt plats ÄR något helt speciellt! Jag älskar god mango!

Kram allihop!
Ingrid

Fontän i biblioteket

Rikard och jag har jättemycket att göra för närvarande. Verkligen JÄTTEMYCKET!

Närmaste två veckorna kommer vi att ha gäster 11 av 14 dagar. Malin ska på skolresa kommande vecka. Under samma veckor har jag sju möten/aktiviteter kopplade till skolan. Samtidigt måste vi hitta tid för att planera för hemflytten. Vi har absolut inget klart när det gäller bostad. Det är inte klart med alla barnens skolor. Jag håller på att diskutera jobb. (Jag kommer att gå in mycket mer på saker kopplade till flytten efterhand!)

Dagen idag var alltså avsatt för MASSOR av saker som skulle fixas. Istället för att uppleva något spännande i England. Det kändes som en bra prioritering.

Detta är INTE dagen då jag ville vakna till beskedet från Rikard: "Vi har en vattenläcka i "biblioteket." Ok, jag erkänner, det finns INGEN bra dag för vattenläckor. Det SKULLE varit sämre om det hänt när jag var ensam hemma. ELLER när vi var på semester en vecka. Jag blev dock inte glad idag heller.

Nere i biblioteket såg jag tydligt den mörka fläcken ca 30x30cm på heltäckningsmattan. Händige mannen hade konstaterat var det droppade ifrån. Bra att vi upptäckte det meddetsamma.

Rikard ringde mäklaren som är vår kontakt och de lovade att sända ut en jourrörmokare så fort som möjligt. Denne kom ca två timmar senare. Han tittade och undersökte, diskuterade med Rikard vad som skulle göras. De letade efter ingångar i huset som man inte vet var de är när det är gamla och okända hus. Rörmokaren konstaterade att de vanligast enkla åtgärderna kunde han inte göra pga att rören är ganska gamla och han skulle snarare riskera att göra det värre. Vattenverksmannen som har hand om gatan, dvs vattnet från där det lämnar gatan och går till vårt hus efterlystes och skulle komma inom två timmar. Rörmokaren diskuterade med sin chef om han skulle vänta eller åka vidare. Han väntade och det droppade lite mindre efter hans "konstgjorda andning" som gett lite effekt.

Rörmokaren och Rikard konstaterade att det läckte nog inte alls längre. Kanske inte hade varit nödvändigt att efterlysa vattenmannen med ansvar från gatan, kanske kunde det väntat till måndag... Rörmokaren bestämde sig för att byta ut en dålig del på röret. Det skulle han inte ha gjort. Det var DÅ det hände!

Vattnet brakade loss med högsta tryck då något gick sönder då han skulle fixa det han tänkt fixa. Han blev själv dränkt och NU hade vi fontän i rummet. Det sprutade upp på väggen och mattan. Han höll emot vattnet med handen/fingret, så gott han kunde medan vi flyttade bokhylla, böcker mm. Sedan kunde han inte hålla emot längre. DÅ började projekt "rädda det som räddas kan".

Tjejerna inställde sig genast med handdukar. Dessa dränktes omedelbart. Malin och jag sprang mellan rummet och ut, för att krama ur handdukar, medan de andra försökte få vattnet in i handdukarna. Vi hämtade hinkar att krama ur vatten i. Vattnet bara forsade. Fläcken på mattan blev större och större. Linnéa kom på att hämta två glassburkar att ÖSA med. Dessa drogs över mattan mot väggen och fylldes för att sedan tömmas i hinkarna. Handdukarna användes fortfarande. Malin och jag sprang med blöta handdukar, kramade ur dem till händerna krampade, men fortsatte ändå. Vi bar hinkar fulla med vatten och tiden bara gick. TACK och lov kom gatuvattenmannen efter någon timme. Då var det två gubbar som gjorde allt de kunde för att hitta något ställe att stänga av vattnet på och en familj (utom Johan som var hos Rowan på gatan och lekte) som öste vatten. Rikard kom med ideér om var vattnet kunde stängas av, vattnet pumpade, alla var genomdränkta in på bara kroppen.

Gatuvattenmannen hade massor av utrustning med. Han använde metalldetektorer och annat som pep och pep. Vi hade en apparat som pep inne och den bar Rikard ut till slut för han stod inte ut med ljudet.

Som tur var hade jag vatten i en tillbringare som jag kunde börja dela ut efter ett tag. Som tur var regnade det inte i dag (vilket är ett under i sig), utan solen sken. Jag hämtade fler och fler handdukar. Tror det hänger 30 stycken utspridda för att torka nu.

Att jag hade sinnesnärvaro att säga till Malin att fotografera mitt i kaoset, visar bara vilken OTROLIGT lugn person jag är när det krisar (not, kände mig tokorolig HELA tiden). Trots den överskuggande hemska känslan "vad GÖR vi" som snurrade i huvudet hela tiden, tänkte jag samtidigt "ingen kommer att dö, förr eller senare slutar det pumpa, det kunde varit värre". Jag sa till Rikard att ringa mäklaren och försäkra sig om att de inte gick hem för helgen utan att vi hade något krisnummer att nå dem på, om vi behövde längre fram under dagen.

På slutet fick Linnéa tag i Johan. Jag hade försökt nå honom både på mobil och vännernas telefon, utan framgång. L hade numret till mammans mobil och sa till henne att skicka hem J genast. Efteråt kände hon att hon inte betett sig respektfullt mot en vuxen, så vi har framfört förklaring :) . Vi tänkte att Johan nog inte ville missa detta, men han var inte till mycket hjälp. Han började ställa frågor och undrade vad det var som hände och det var inte vidare mycket action där och då från honom. Stackarn, vi andra var redan i krisberedskap sedan nästan två timmar, så vi hade ett klart försprång.

TILL SLUT, hittade de ett ställe att stänga av vattnet på. Det låg minst en decimeter under jord och mark. Vi HADE aldrig kunnat hitta den utan gatuvattenmannens utrustning. Brunnen ska inspekteras en gång per år fick vi veta, men detta är inte gjort på cirkus 10 år, trodde de. Det fortsatte att pumpa en stund till, men till slut tog faktiskt vattnet slut. Vilken märklig känsla. Efter TVÅ timmar av vattenösande tittade alla på förödelsen och undrade "vad gör vi nu?".

Rörmokaren funderade på sitt jobb. Vi fortsatte med nya torra handdukar att trycka ur vatten ur heltäckningsmattan. Jag hängde handdukar på tork och letade upp juice som vi kunde dricka. Klockan var nästan 15.30 och ingen hade ätit lunch, men ingen ville ha ändå.

Gatuvattenmannen åkte. Rörmokarmannen funderade på lagningar, det var inte lätt att hitta rätt reservdelar eftersom systemet inte är nytt. Han åkte iväg och handlade grejer. Vi beställde pizzaleverans till barnen. Vi vuxna hittade några rester att äta. Johan hämtade en fläkt i garaget som nu står och blåser på mattan. Jag tog fram fler handdukar som vi gick på, för då blev de blöta och sög ur vatten ur mattan. Vi tog fram min, bland gäster men inte av mig, mycket populära hårfön, med vilken Johan blåste torkande varmluft på golvet till fönen nästan kokade.

Mäklaren har ännu inte fått tag i husägarna, så trots Rikards uppmaning om att det behövs en uttorkare, så är vi tillsagda att låta det vara till på måndag. Vi fortsätter dock att föna och använda handukar och fläkt. Vad annat kan vi göra. Hade det varit vårt hus hade vi rivit upp heltäckningsmattan direkt...

Rörmokaren lyckades laga röret, så nu har vi vatten igen. Luften har rätt mycket gått ur oss. Jag ska nu göra en del av allt som var AKUT att fixa idag och som under ett antal timmar idag blev mindre akut. Linnéa har åkt iväg till pojkvännen. Rikard har satt igång ett kanelbullebak med Malin och Johan så här vid 19.30-tiden på lördagkvällen. Varför inte? :)

Jag vågar inte sätta igång en tvätt med alla handdukar, TÄNK om ett rör springer läck igen. Det orkar vi inte idag. Handdukarna får hänga kvar ute i natt, det händer varken mer eller mindre med dem under tiden. Nyss kände jag på dem och trots många timmars hängade i soligt väder, så är de DYNGSURA, känns inte som om de hängt där mer än 10 minuter. De var ju inte precis tumlade när jag hängde upp dem, men ändå. Jag trodde de skulle torka fort...

Här är bilder från förödelsen idag:

Liten fläck på mattan när vi vaknade.

Katastrofen är ett faktum!
Rikards tumme håller emot allt den kan.
Väggen är dyngsur och fläcken på golvet växer...

Rörmokaren översvämmas!
Hoppas ni ser vattnet spruta trots hans försök att hålla emot!
Nix, har ej frågat om han ville vara med på bild...

Så här stod Malin och jag och kramade ur handdukar i TIMMAR.
Ibland hjälptes vi åt och höll i varsin ände och "snurrade" ut vattnet,
det gjorde mindre ont i händerna.

Vattnet forsar. Rikard häller med burken.
Malin fyller en hink med dyngsura handdukar.
Linnéa skrapar med en annan burk mot väggen och häller i hinken.
Jag är redo att tömma ännu en nästan full vattenhink...

Liten blir stor. Gäller även fläckar.
Äntligen. Vattnet har slutat forsa.
Rörmokaren hade en vattendammsugare vi jobbade med ett tag.
Rosa hårfön funkar också bra, om man har MYCKET tålamod.

Här inne under buskarna har de grävt fram ett brunnslock.
Öppnar man det och sticker ner en pinne över en meter ner kan
man stänga av vattnet....
Rörmokaren var ganska mållös över att det stället var SÅ välgömt,
det kunde han aldrig hittat utan gatuvattenmannen!

Nytt rör på plats!
Vatten i kranarna igen!
Vi föredrar vatten i kranen och inte i heltäckningsmattan.

När man vaknar vet man aldrig hur dagen ska sluta. Det blev vi tydligt påminda om idag....

Kim, jag tycker också barnen ska få betyg tidigare än de har fått i Sverige. Åttan är alldeles för sent, nu blir det ju ändring på det. Krav behövs för alla tror jag, de ska bara framföras på rätt sätt. Min uppfattning är att betygen fungerar bra här, även om de får dem så tidigt. Även som förälder har man ju ett ansvar att inte använda betygen MOT sina barn. De är istället ett bra stöd och en hjälp för att i tid kunna göra justeringar för barnet. Däremot tycker jag inte betygen borde vara offentliga för små barn. Om det finns en poäng med att de ska vara offentliga tycker jag det räcker med att slutbetyget i nian är det. Barn har rätt till sitt privatliv och du kan ändras så mycket i livet, så du ska inte senare behöva konfronteras med några svagheter du hade som barn i skolan i t ex 8-årsåldern.
Jag jobbar också bäst under lite tidspress och det är nog ganska vanligt.
Vi tyckte det var jättekul att Malin fick så positiv feedback från fröken :) . Menade du om Malin fått sin mattetalang från mig? Kanske, både Rikard och jag är starka i matte, vi blev därför lite "överraskade" när inte Linnéa alls verkade så självklart intresserad av det. De andra båda är däremot väldigt intresserade och bra på ämnet. Alla våra barn är såklart olika och ingen är riktiga kopior av någon av oss föräldrar (till sättet tänkte jag, till utseendet är Johan mycket lik Rikard), men i mycket tror jag att Malin är den som är mest lik mig. Linnéa har många egenskaper som jag skulle önska att jag hade mer av. Johan är ännu rätt ung, så det är svårt att säga :) .

Slut på bloggandet för idag!

Kram Ingrid

Höstens första besök

Simon, Malin, Johan, Linnéa, Henrik & Filip.
Den här bilden gör mig lycklig!
Våra fina ungar som följts åt genom åren!
Här på Piccadilly Circus.

Första helgen i oktober fick vi höstens första besök. Det var vänner från "Midsommargänget", "Nyårsgänget", Rikards "LTH-kompisar", ja kärt barn har många namn. Vanligast är dock att just de här går under namnen, Sven, Gunilla, Henrik, Filip och Simon.

Drygt två timmar försenade den siste september kom de till flygplatsen. Vi var glada att de kom! Gunilla (tillsammans med Karin) är den enda av våra besökande som en gång drabbats av att flyget hit helt enkelt ställdes in och inte ersattes av något annat, så hon kom aldrig den gången :( . Nu tog sig dock flyget hela vägen och sedan lyckades de med hyrbil hitta ända fram till vårt hus. Härligt! ALLTID lika trevligt att komma samman! Det blev en väldigt trevlig kväll.

På lördagen begav vi oss alla in till London. Vi började med ett besök på Harrod's där alla som vanligt hittade något att titta på som de gillade. BÄST är alltid matavdelningen :) !

FINA cupcakes!

Malin älskar historien om att Harrod's är varuhuset som en gång hade som slogan att "det du inte kan köpa på Harrod's kan du inte köpa någon annanstans heller" och att det betydde att man kunde köpa en tiger där om man ville... Så hårt går de inte ut längre, men visst erbjuder de fortfarande väldigt mycket. De har t ex en djuravdelning som är enorm! De säljer hundvalpar där som man kan se i små rum, vilket känns otroligt otidsenligt och säkert skulle fördömas av många, men jag tror i och för sig att de tar väl hand om sina djur. Själv tänkte jag inte så mycket på djuren när jag pratar om den avdelningen utan om alla TILLBEHÖR. De har miljoner halsband, korgar, leksaker och annat till djuren. De har t o m ett café-hörn där man kan köpa läckerbitar och kokböcker till sina djurs favör! Otroligt, ser så fint ut att man lätt skulle kunna ta en munsbit själv av misstag, tror inte de smakar lika bra (för människor) som de ser ut.

Där finns också något så exklusivt som ett hund-spa! Jag tänker mig det som något Hollywoodkändisar använder för sina djur, men förstår såklart att marknaden är större än jag anar :) . Denna är inte lika privat som spa för människor, här är stora glasfönster så att man kan se när djuren "behandlas och skäms bort. Alla var mycket fascinerade!

Hund på SPA!

Att gå på Harrod's matavdelning gör dig väldigt hungrig, så vi letade upp en trevlig italiensk restaurang och hade turen att få ett långbord för 10 personer. Inte illa! Alla hittade mat de gillade och det blev en alltigenom trevlig lunch.

Filip väljer bland alla alternativ i menyn...

Min fantastiska pastarätt.

Då kaggen var fylld begav vi oss till Piccadilly Circus och därefter blev det shopping. Johan hade längtat SÅ efter att gå till leksaksaffären Hamley's och det är så svårt att säga vem som kommer att gilla vilken butik. De besökande killarna föll inte alls för detta, de har vuxit ifrån den typen av butik eller så var de nog helt enkelt mer sugna på annan shopping, typ kläder. Så när de snabbt var nöjda på Hamley's stannade jag kvar där en stund med Johan. De andra gick till Linnéas favoritbutik, Drop Dead och lite andra klädställen, men det dröjde inte länge innan de bestämde sig för att det var dags för en fika. Jag tror de är en fikafamilj ;) . I alla fall så minns jag att Filip inte var mycket mer än ca 5 år då han var på kalas hos Linnéa och då alla andra barn för länge sedan fikat färdigt på kakor och bullar, så satt Filip fortfarande kvar och åt. Han berättade glatt för mig att "mor säger att jag är en fikanisse" :) ! Tur att han simmar 10 000-tals meter flera gånger om dagen, för det är minsann inga kakor som satt sig på honom som på en annan....

De hittade en mysig bakgård med såväl fik som butiker runt omkring. Johan och jag hade svårt att hitta dit, men det var det värt.

Fika!

I gemensam trupp tog vi oss sedan till den nya M&M-butiken. Den har blivit ett måste att visa för rätt många besökare det här året :) .

SÅ många oemotståndliga saker.
Uppfinningsrikedomen på M&M är stor!

Filip letar likheter...
Vet inte varför just Fille fastnade på så många fler bilder än de andra....

Det känns som om vi åt mest hela tiden, men ändå blev det stressigt när det var dags för kvällsmat. Tiden hade flugit iväg och det fick bli en snabb, enkel kvällsmat på Subway. Det är dock inte det sämsta. Deras olika smörgåsvarianter är riktigt goda och såväl vuxna som barn blir nöjda. Klart användbart alternativ till McD.

Snabbt snabbt åt vi och sedan stegade vi iväg mot Lyric Theatre där vi köpt biljetter till "Thriller Live", hyllningsföreställningen till Michael Jacksons ära. Det passade bra eftersom det var något ALLA skulle kunna gilla och så blev det.

Föreställningen är en musikföreställning där Jacksons låtar avlöser varandra, den ena efter den andra. Det är inte en teater om hans liv, även om de då och då sa något eller visade en text. Melodierna framfördes med massor och dansare och färgsprakande kläder. De presenterades mestadels i kronologisk ordning och låtarna från Michaels barndom framfördes av en liten kille som var helt fantastiskt duktig! Alla hade otroliga röster och vid flera tillfällen stod hela publiken och sjöng med och dansade. Vilket ös! Vi hade en toppenkväll!

I väntan på "The King of Pop"....
Som ni ser satt vi på balkongplatser.

Det var ett trött men nöjt gäng som åkte hemåt i natten:

Så blev det en ny dag, söndag. London Eye och Big Ben hägrade för gästerna. Linnéa hade ett stort skoljobb framför sig och jag hade en aktivitet på måndagen att förbereda. Det gjorde att vi valde att dela upp oss. Linnéa och jag stannade hemma, medan de andra begav sig in till London. Gästerna hade tur under sina dagar här, för det var fint väder nästan hela tiden.

Typisk Londonvy.

Tvillingarna i väntan på London Eye turen.
De tänkte titta på en 3D-film, men det blev aldrig i slutänden.

Sven spanar ut över London.

Henrik, Johan & Simon ser ner på London :) .

Fin vy över Themsen och Parlamentet.

Väl nere på jorden igen gav de sig iväg till butiken "Forbidden Planet". Det är en butik som våra barn älskar och många av våra besök har tyckt att det är kul att komma dit. Det är jättestort och i källaren har de en gigantisk avdelning med Fantasy-litteratur. De har hur många Mangaböcker som helst och det var när Linnéa läste många sådana under en period, som vi hittade detta ställe. Där finns också massor av saker, en star wars-avdelning, en muminhörna osv. Själv ÄR jag ju inte så intresserad av de här sakerna, men barnen och många vuxna tycker verkligen att det är superkul.

Simon & Filip prövar ett nytt utseende.

Sådana här figurer kan man köpa omålade på the Forbidden Planet.
Här är de delvis målade när de kom hem.

När de kom hem hade jag middagen klar och det blev ännu en uppsluppen kväll tillsammans.

Henrik var snäll och gav Linnéa en omgång massage:

Men nära vänner går tiden verkligen alltid fort. Jag tycker ofta att jag slutar umgänget med en känsla av att "vi måste se till att träffas mycket oftare". Måndag var en vanlig dag för oss. Rikard och barnen gav sig iväg till jobb och skola. Jag skulle på mitt håll. Våra gäster hade ytterligare en dags semester innan de skulle flyga hem på kvällen, så vi sa farväl efter frukost och så begav de sig på egen hand in till London och jag vet att de hade en riktigt bra dag tillsammans fick en fin avslutning på din Englandstur.

TACK för att ni kom, kära vänner! Vi ser mycket fram emot fler möjligheter att ses när vi flyttar hem!

Kim, det känns som om vi båda har mer än vanligt att stå i. Det är jättekul att läsa om din resa till Singapore! Jag tror verkligen att det är som om du tittat in i vår värld lite grand :) . Träffade du många föräldrar också? Gissar att de höll sig framme :) . Härligt med sol och värme efter den här regniga perioden!
Cachen säger inte mig heller något. Ska fråga husets tekniskt ansvariga.... Tack för tipset!
Bra att du tycker bloggförändringarna är till det bättre! Jag börjar bli van vid denna nu och tycker mest det är på statistiksidan jag ser en förbättring, om man tycker det är spännande. Förstår ditt missnöje om de förändrade till det sämre på din hemsida!
Det är verkligen trist att du inte hinner komma hit! Vi ska vara här en del i sommar, du kanske kan passa på och ta sista chansen då?
Det är bara kul att läsa och kommentera hos dig och det gör inget allt när du inte hinner svara! Det är inte meningen att du ska känna den pressen alls!

Idag har varit en.........överraskande dag. Tyvärr inte i positiv bemärkelse. Ska skriva om det direkt till er, så om en stund blir det ett inlägg från nutiden. Det kan ju vara positivt i alla fall :) !

Kram Ingrid

Lugnet före stormen & Tomatsallad

Sista veckan i september bestod för min del av MASSOR av jobb för Multikulturella gruppen. Vårt första event närmade sig och det var en hel del förberedelser inför det. Till helgen skulle vi få höstens första besök som sedan skulle avlösas av många, så det var både bra och viktigt att jag fick undan de där dagarna. Av någon anledning började en lång räcka av datorproblem där, vilket gjorde att ALLT tog SÅ lång tid, vissa program fungerade inte och ibland bara "fastnade" allt. Så har det tyvärr fortsatt under året. Vår dator lever sitt eget liv och när den inte har lust mer (kan t ex betyda att jag har för många websidor öppna samtidigt), så vägrar den samarbeta. Det driver mig till VANSINNE! Jag sitter så pass mycket vid datorn så även om jag inte har ett formellt arbete, så måste datorn bara fungera! Jag är SÅ glad att Rikard är tekniskt begåvad och fixar problemen efterhand.

Jag satt dock förstås inte bara hemma och jobbade! Malin var sjuk på måndagen, men sedan var hon ok för skola igen. På tisdag lunch fick jag snabbt överstökat ett av de där tandläkarbesöken jag skrivit om tidigare och åkte sedan hem till Susanne. Hon hade bjudit in några av oss "svenskor" på lunch. Det var Amy, barnens svenskfröken Helena, Ylva (som tog med dottern Paulina) och jag. Eftersom Susannes man varit så sjuk under våren hade vi inte sett henne så mycket, men sommaren hade varit bra och nu var de mycket mer hoppfulla och hon kände sig starkare och passade då på.

Det var verkligen jättemysigt att ses! Susanne är en mästare i köket och vi fick jättegod italieninspirerad mat. Vi fick också en supergod tomatsallad som jag sedan gjorde hur många gånger som helst under hösten. Dags att ta upp den nu igen känner jag. Den var lättgjord, men det är ju precis sådana recept man vill ha, så här delar jag generöst med mig av Susannes "recept" ;) .

TOMATSALLAD
Halvera massor av småtomater.
Finhacka rödlök.
Finhacka massor av dill.
Blanda alltihop! Klart!

MUMS!

Jag undrar nu om det verkligen inte var någon olja.... men tror faktiskt inte det.... vill man kan man säkert tillsätta lite god olivolja.

Tiden flög förstås iväg och vi hade mycket att prata om allihop. Susanne bor i en grannby till vår och trots att de bott där i ca ett år hade jag inte varit där tidigare, så det var kul det också, att få se hur fint och mysigt de hade det.

När jag inte satt vid datorn den där veckan, så bakade jag. Det skulle bli coffee morning hos mig veckan efter och naturligtvis ville jag bulla upp för det. Barnen var så glada varje dag de kom hem och såg en ny kaka klar att frysas in eller läggas i burkar, för de såg såklart till att hjälpa mig med provsmakningar :) .

Karin, min mamma läraren godkände också vykortet. Tyckte det var helt ok. Det tycker jag också, men var inte säker om det var för att jag bott borta så länge.... ha ha. Håller HELT med om att extratiden på provet var "värre"! Visst är det fantastiskt att du minns det där kortet ännu!! Det visar verkligen att det är värt allt med de där extra uppmärksamheterna! Jag tror att jag för alltid kommer att komma ihåg ditt brev med mjukislusen då vi fick löss för första gången i Århus och jag var uppgiven. :)

Kram allihop!
Ingrid

Frökens beröm till Malin

Jag får anledning att återkomma till Malin och skolan :) .

Malin har en synnerligen duktig mattelärare. Kul eftersom det är ett ämne Malin är bra på och hon går i en avancerad mattegrupp. I fredags fick Malin vykort skickat hem till oss med posten, från matteläraren.

På framsidan var det en bild på en stor stjärna och en förtryckt text: "Congratulations! A Star Pupil lives here!"

På baksidan hade lärarinnan skrivit: "Till Malin, Grattis till ett fantastiskt betyg på ekvationslösningstestet! Keep up the hard work! Från Miss L Du är en stjärna!! :) ." (Allt på engelska förstås.)

Jag skriver som förra gången när det handlade om extratid på sciencetestet:

Får man göra så?

Jag vet inte hur många fler som fått ett likadant vykort. Jag vet inte om det är rätt att skicka sådana vykort. Som svensk känns det väldigt "politiskt" okorrekt. Jag vet inte vad betyget på det omskrivna testet är.

Det jag däremot vet, är att Malin blev JÄTTEGLAD och STOLT för vykortet. Därmed blev förstås vi andra också jätteglada för hennes skull.

Hon kommer säkert inte fråga klasskompisarna om de också fått vykort. Vi har tidigare någon gång fått mail med liknande budskap när Malin gjort något bra prov eller projekt. Det är inte så att läraren framhåller en specifik elev inför de andra i klassrummet. Jag gillar idén med att man lyfter fram det som är positivt och inte bara hör ifrån en lärare när det är problem.

Ingen annan lärare på skolan har gjort något sådant här och matteläraren är ny på skolan detta läsår, så jag undrar om detta är något som var vanligt där hon var tidigare, vilket land och vilken internationell skola det nu var...

Märtha, ja visst är det intressanta saker vi får uppleva, men samtidigt är det ju en stor grej med att bo utomlands. En del gillar man och del inte, men jag har försökt att hela tiden ha inställningen att det som är annorlunda inte är fel, det är bara ett annat sätt att göra det på, än vi är vana vid.
Jag trodde du kunde allt ;) ! ÄVEN stenar. Faktiskt minns jag att vi lärde oss om olika stensorter i skolan, hur man skulle kunna skilja gnejst från granit mm. Det har säkert du också gjort. Fast Malins test var rätt mycket svårare....
Tack för mail som jag sedan svarat på tidigare idag! NJUT nu av att äntligen få rå om Helen och få träffa det efterlängtade barnbarnet!! Ser fram emot att få höra hur det är, men förstår naturligtvis att du bara kommer att säga att Maja är VÄRLDENS sötaste :) . Vilket förmodligen är sant! KRAM till er alla!

Glada hälsningar,
Ingrid

Märklig vinst

Jag tänker på allt jag berättar om vår skola för er och funderar på vilka era bästa och värsta historier är om ni har eller har haft barn som går i skolan....

På vår skola kan jag häpna över hur många saker det finns att häpnas över, BÅDE åt det positiva hållet och tvärtom. Jag har skrivit om många helt otroliga fantastiska saker som händer och tillhandahålls på vår skola, men idag blir det något på det andra hållet. Veckans märkligast, enligt mig.

Malin hade science i tisdags. Det handlar om stenar och jag vet inte allt de ska kunna. Detta är ett ämne Malin gillar och som hon är bra på. Det blev inte sämre av att de i tisdags skulle dekorera några "kakor". Jag lyssnade bara med ett halvt öra när hon tömde bakskåpet i köket på strössel, glitter karamellfärg och annat. Malin älskar att baka och speciellt att dekorera! På eftermiddagen kom hon hem sur som ett bi.

Jag uppfattade det ungefär så här: På lektionen skulle de dekorera en cupcake eller något annat bakverksaktigt som jag TROR fröken hade med sig till dem, som en sten. Malin frågade om de kunde använda sin fantasi och det fick de. När de var klara låg det en lång rad av bruna tråkiga stenlika "kakor" samt Malins höga färggranna sak som inte liknade något annat. Fröken valde ut en vinnare bland eleverna och det var en tjej, som gjort den mest stenlika "kakan".

Så långt är allt väl, om än osvenskt. Grejen är "vinsten". Idag har de prov på hela stenområdet och det är enormt brett och djupt i ämnet. De ska först göra en del av provet under en viss tid, därefter ska de byta färg på sina pennor och får ta fram sina anteckningar och fortsätta ytterligare 20 min med samma prov (bara det här är ju ett annorlunda upplägg, men jag har inga synpunkter för jag vet inte vad syftet är). Vinnaren i stenkaketävlingen får 20 min extra tid på provet i anteckningsboksdelen!!!

Får man göra så? Hur konstigt och knäppt är det?

Jag är totalt häpen! Slå den om ni kan!

MEN det lär Malin att världen är full av underligheter och man får välja sina strider. Detta är inte en av de jag tänker utkämpa. M kommer att klara sig fint ändå och det är bara en elev som fått en fördel, de andra gör proven på lika villkor.

När jag ändå är igång tar jag en skolhistoria till. Barnen får betyg 4 gånger per år och för en vecka sedan fick de betygen för kvartal 3. När jag gått igenom betygen med Johan kom jag på att det blir annorlunda när vi kommer hem, för han kommer inte få betyg i Sverige på flera år och Malin kommer få betyg med elever som får betyg för första gången, medan hon haft det i många år.

Nåväl, det ledde fram till följande ordväxling mellan Johan och mig:

Jag: Johan, vet du det, att i Sverige kommer du inte att få något betyg i skolan?
Johan: Varför då?
Jag: Det är så, där får man inte betyg förrän i 6:an, 7:an eller 8:an.
Johan: Då kan man ju vara hur dålig man vill och ingenting händer!

:) Så intressant att höra hur han ser på det. Johan har varierade betyg och är måttligt engagerad i dem. Han lyssnar med ett halvt öra när jag berättar vad han fått, så det är inte en stor sak, men uppenbarligen vet han att man måste göra ungefär vad man ska i skolan annars är det inte bra :) .

Utan att gå på djupet har betyg för våra barn enbart varit positivt, ÄVEN om de inte alltid fått toppenbetyg. De gillar verkligen feedbacken och bekräftelsen på det de presterar och lärarnas utförliga kommentarer till betygen är välformulerade och konstruktiva. Vi är väldigt nöjda!

TACK för alla välkomnande hälsningar som svar på mitt inlägg om att vi flyttar hem!! Det värmer verkligen!! Vi ser mycket fram emot att komma hem till er!

Karin, tack! Som alltid väljer du dina ord så väl och fint! Jobbförslag emottages tacksamt! Det ska verkligen bli skönt att bo i ett samhälle där många saker fungerar på ett sätt som sitter i ryggmärgen på oss. Jag tror verkligen att de här åren har påverkat oss alla väldigt mycket och sannolikt svetsat oss samman som familj eftersom vi delar något speciellt.

Britt, det är verkligen stor skillnad på att bo 20 min ifrån varandra eller 5 timmar! Ni har varit väldigt snälla och bra på att komma och hälsa på oss! Du är också duktig på att göra det bästa av situationen och visst har vi haft otroligt kul och gjort mycket ihop både här och i DK, men det blir underbart att bo nära varandra igen. Glädjer mig åt tanken på att barnen kommer att kunna ta bussen hem till er själva. Att ibland få chansen att umgås över generationerna utan mellanhand. Det känns otroligt!

Märtha, är du säker? Kanske skulle svenskarna vara lyckligare med fler pubar, ha ha? Nej, såklart har du rätt. I det mesta, som alltid. Du är klok och det är jag så glad över! Jag tror också det är viktigt med rötter och att ha tråkigt och det är underbart att han någonstans att komma HEM till!
Har hon anlänt????????? KRAM. Tänker på er och vilka spännande dagar ni har framför er!

Maria, TACK allra finaste bästa vännen!!!! Det gör vi också!! Love & Hugs!

Idag ska vi få besök igen. Dags att ila!

Kram allihop!
Ingrid