MÅSTE dela med mig av denna underbara lista. Jag skriver alltid listor och inte minst när vi ska resa iväg någonstans. Det är "att göra"-listor, "ta med"-listor, "handla i Sverige"-listor, boklistor mm mm.
Den som framför allt tagit efter detta är Malin, hon gör listor på saker hon ska göra under helgen eller listor för något annat. Nu när vi skulle åka till Sverige tog hon över en stor del av listskrivandet och jagade oss andra för att saker och ting skulle bli klart. Hon hade liten förståelse för att vi inte bara kunde göra färdigt punkt efter punkt och undrade varför jag gjorde flera saker samtidigt ibland, samt ibland även saker som INTE stod på listan...
Uppenbarligen blev Johan inspirerad, för sista kvällen innan vi åkte hittade vi efter att han somnat, en lista som han gjort. Den såg ut så här (ordagrant med rättat från stavfel):
1. Wake up = 7:50.
2. Watch TV till mom and dad wake up.
3. Wake up my sisters at = 10.20.
4. Eat breakfast.
5. Put on my clothes.
6. Brush my teeth.
7. Pack the car.
8. Play computer till mom is yelling at me.
9. To wait at mom and dad in the car.
10. To USA!!!!!!!!!!! :)
Som ni förstår hade hade han inte ens riktig koll på var vi skulle. Jag var imponerad över hur länge han tänkte låta tjejerna sova. Sedan avslöjade han väl sanningen om hur det låter när han sitter för länge vid datorn och jag har sagt till tre gånger vänligt, men de gångerna kanske han aldrig har hört, ha ha. Som ni ser har vi inte mycket hjälp från Johan, men vi får kanske vara glada att han tar hand om sig själv...
Vi älskar vår roliga son!!
Ingrid
lördag 25 juni 2011
fredag 24 juni 2011
Glad Midsommar!!
Hej på er allihop!
Sommarlovet är här och alla glädjer sig åt veckorna vi har framför oss. Av erfarenhet vet jag att det är svårt att hinna med bloggande under somrarna. Första året bloggade jag inte alls under sommaren, men senaste åren har jag försökt skriva lite grand. Vi får se hur det blir i år :) , det beror på var vi kommer att ha tillgång till dator...
Nu har vi tagit oss till Sverige och idag firar vi traditionell svensk midsommar med våra vänner. Det ser vi väldigt mycket fram emot!!!
Hoppas att alla ni också har en riktigt trevlig midsommar och därefter inom kort en skön, avkopplande och upplevelserik semester!
Vi hörs!!
Många glada kramar,
Ingrid
Sommarlovet är här och alla glädjer sig åt veckorna vi har framför oss. Av erfarenhet vet jag att det är svårt att hinna med bloggande under somrarna. Första året bloggade jag inte alls under sommaren, men senaste åren har jag försökt skriva lite grand. Vi får se hur det blir i år :) , det beror på var vi kommer att ha tillgång till dator...
Nu har vi tagit oss till Sverige och idag firar vi traditionell svensk midsommar med våra vänner. Det ser vi väldigt mycket fram emot!!!
Hoppas att alla ni också har en riktigt trevlig midsommar och därefter inom kort en skön, avkopplande och upplevelserik semester!
Vi hörs!!
Många glada kramar,
Ingrid
onsdag 22 juni 2011
I Paris med konfirmationsgruppen
Eftersom jag konfirmerar mig detta året så är det mycket in till svenska kyrkan i London men de hade också bestämt att vi skulle åka till Paris en långhelg. Först var jag skeptisk till idén eftersom att jag knappt kände de i min grupp och jag hade redan varit i Paris tre gånger innan.
På tåget dit var det som vanligt jag och Hugo och Linnéa som satt och pratatde om allt möjligt, bara för att det inte skulle bli pinsamt. Vi kom fram till kyrkan på kvällen och bäddade och bara saktade ner lite och sög in stunden. På kvällen var jag och Linnéa redan jättenära och vi kom bara varandra närmare under hela resan vilket är otroligt kul!!! :)x Alla killarna började också nappa på det med att vara kompisar och för första gången under hela konfirmationsåret så kunde vi alla sitta och prata med varandra xP
Nästa dag åkte vi runt och såg alla turistattraktioner. Det var mysigt, men tröttsamt. Det var 30 grader ute och alla ville bara hem egentligen, fast ändå älskade vi att vara ute! Det berodde på att när vi var i kyrkan var vi tvungna att stanna i våra rum hela tiden, så när vi var ute njöt vi av det. Nästa dag övade och jobbade vi på förberedelser inför konfirmationen som var två veckor senare. Vi fick träffa de tre konfirmanderna från Paris också, de var trevliga.
Vi häslade på i en park, vi åt glass och den sista dagen så gick vi till Sacre Coeur. Haha, det var så varmt så det finns inte! Alla svettades ihjäl och ville bara bada. Hahaa, vi skulle gå upp för alla trapporna också, desutom hade de flesta inkluderande mig själv långa byxor och jacka på,, uurgh/: haha men vi hade så klart jättemysigt ändå! Vi åt jättegod lunch efter det under fullständig tystnad, alla var dödströtta och hungriga.
När vi var i Paris såg jag också en massa saker som påminde mig om min kompis Benedikte från Danmark, när vi var där med klassen. Sedan åkte vi hem, vissa helt säkra på vad de skulle göra under konfimationen och andra ingen aning. Jag har SÅ många bra minnen från denna utflykten plus att jag har fått en ny JÄTTEbra kompis, Linnéa som jag älskar (:
haha Linnéa Franz :Dxxx
Och och och vi kollade på film och myste med popcorn och sådant en kväll också:3x Dessutom prövade jag att äta både ostron och sniglar, det första var BLÄÄÄÄ, det andra var MMMMMMMM! xD
På tåget dit var det som vanligt jag och Hugo och Linnéa som satt och pratatde om allt möjligt, bara för att det inte skulle bli pinsamt. Vi kom fram till kyrkan på kvällen och bäddade och bara saktade ner lite och sög in stunden. På kvällen var jag och Linnéa redan jättenära och vi kom bara varandra närmare under hela resan vilket är otroligt kul!!! :)x Alla killarna började också nappa på det med att vara kompisar och för första gången under hela konfirmationsåret så kunde vi alla sitta och prata med varandra xP
Nästa dag åkte vi runt och såg alla turistattraktioner. Det var mysigt, men tröttsamt. Det var 30 grader ute och alla ville bara hem egentligen, fast ändå älskade vi att vara ute! Det berodde på att när vi var i kyrkan var vi tvungna att stanna i våra rum hela tiden, så när vi var ute njöt vi av det. Nästa dag övade och jobbade vi på förberedelser inför konfirmationen som var två veckor senare. Vi fick träffa de tre konfirmanderna från Paris också, de var trevliga.
Vi häslade på i en park, vi åt glass och den sista dagen så gick vi till Sacre Coeur. Haha, det var så varmt så det finns inte! Alla svettades ihjäl och ville bara bada. Hahaa, vi skulle gå upp för alla trapporna också, desutom hade de flesta inkluderande mig själv långa byxor och jacka på,, uurgh/: haha men vi hade så klart jättemysigt ändå! Vi åt jättegod lunch efter det under fullständig tystnad, alla var dödströtta och hungriga.
När vi var i Paris såg jag också en massa saker som påminde mig om min kompis Benedikte från Danmark, när vi var där med klassen. Sedan åkte vi hem, vissa helt säkra på vad de skulle göra under konfimationen och andra ingen aning. Jag har SÅ många bra minnen från denna utflykten plus att jag har fått en ny JÄTTEbra kompis, Linnéa som jag älskar (:
haha Linnéa Franz :Dxxx
Och och och vi kollade på film och myste med popcorn och sådant en kväll också:3x Dessutom prövade jag att äta både ostron och sniglar, det första var BLÄÄÄÄ, det andra var MMMMMMMM! xD
tisdag 21 juni 2011
Vänner, att boka biljetter samt Thorpe park
Jag vet att det blir massa gamla inlägg här nu och allt är inaktuellt, så luta er bara tillbaka och läs en bok, medan jag avverkar detta, ni behöver absolut inte läsa allt!
Knappt hade vi fått iväg greker och Linnéa förrän det körde ihop sig lite igen. Ben och Wendy på gatan undrade om vi ville gå ut och äta middag med dem på fredagen, men det kunde vi ju inte eftersom vi hade ISST's-tjejerna här. Då föreslog de att vi skulle träffas någon av de båda kommande helgerna, men jag visste ju att vi skulle ha besök under båda dessa, så det var handling som gällde om vi skulle kunna ses innan sommarlovet. Alltså bjöd jag över dem på middag till oss på lördagkvällen. Den tanken var helt igenom god, trots att vi dessutom hade deras barn Rowan och Reese här större delen av dagen, OM det inte hade varit för att....
Jag hade 1,5 vecka tidigare kommit på att vi skulle åka till USA, alla tyckte det var en fantastisk idé. Vi hade stämt av med alla tänkbara familjer i USA och hemma för att få ihop denna idé, med en helhetsplan för sommaren. Det gick bra och pusslet var klart. DÅ fick vi veta att faster Anna skulle fira sin 40-årsdag när vi planerade att vara iväg, det var två dagar innan vi slutgiltigt skulle boka biljetterna och jag blev lätt förtvivlad och väldigt ledsen. Vi ville verkligen inte missa detta firande. Efter en del dividerande och vändande och vridande på om huruvida vi kunde skjuta vår USA-resa åt något håll, så bestämde vi i alla fall oss för att låta USA-resan ligga som den ursprungligen var tänkt att göra, för att istället fira Anna på något annat sätt vid lämpligt tillfälle.
Vi hade fått tips av Sarah på en bra website där vi skulle boka flygbiljetterna. Skulle vi flyga ut från Köpenhamn eller London? Då kom min vän Joan med ett nytt inspel, kunde vi ta med oss deras tjejer till Boston när vi åkte vidare till nästa familj, eftersom alla våra barn känner varandra? Nya flighter kollades och vi stämde av med Erica i Boston om det var ok och vi funderade på hur vi skulle få ihop det med bilar. Varje gång något nytt diskuterades, så gick det en stund och sedan fanns inte de biljetter vi tänkte boka kvar. Eftersom det är rätt många flighter och vi är fem personer, så finns det massor av olika alternativ, men för varje dag blev de dyrare och dyrare. Rikard slet sitt hår under lördagen för att få ihop ett bra bokningsalternativ och möjligheten att flyga från Hamburg dök upp. Det gjorde en dansk familj som var här och hälsade på hos oss, för det var mycket billigare än att flyga från Danmark. ÄNTLIGEN hittade vi en bra resa igen. Jag vill inte ha bilen ståendes på en flygplats i Tyskland så länge, vilken tur då att vi har en massa familjer från DK som flyttat dit. Kontaktade Tara som sa att vi naturligtvis fick ha vår bil parkerad hos dem under vår resa. TACK underbara Tara!
Dags att boka resan. Problem med bankkortet!! Rikard försökte ALLT, han knappade in alla våra personuppgifter gång på gång, inget funkade. Timmarna gick, gästerna på kvällen skulle snart komma, jag städade efter grekiskorna och lagade mat, medan Rikard satt vid datorn. Han ringde en service och fick tag i en vänlig dam, som lovade att hjälpa oss. De gick igenom HELA proceduren igen, hon knappade in ALLA våra uppgifter, för att till SLUT när det var dags att betala, konstatera igen att vårt bankkort inte fungerade. STÖN, tänk om de kunde prövat att boka EN resa för EN person, bara för att se om det gick.
Vi parkerade biljettbokningen och jag meddelade Tara att jag skulle återkomma, samt talade om vilka problem vi hade med att boka biljetterna.
Det BLEV faktiskt en väldigt trevlig kväll med våra vänner. Johan har så kul med Rowan och oftast går det bra även med Reese. Malin är också fantastisk på att vara med dessa tre och gjuta olja på vågorna när det behövs. Vi grillade och åt marängswiss, vi pratade och njöt av dessa trevliga människor. Så småningom gick de hem i natten och våra barn slocknade direkt.
DÅ satte biljettbokaren igång igen! Tara hade mailat tillbaka till oss och föreslagit en ny websida och minsann, strax hade Rikard hittat en bra flightkombination för oss, som inte var så dyr som den senaste versionen tidigare på dagen hade rusat upp till och TJOFF bara så var biljetterna bokade och klara! Inga problem med bankkort där inte. OJ så gott Rikard somnade sedan!!!
Söndagen var ju dagen då familjen glömde bort Mors Dag, så jag tänker genast glömma det också. Det roligaste som hände den dagen var att vi spelade Monopol på kvällen. Det har vi nog aldrig gjort med i alla fall Johan förut och det var riktigt kul! Det är verkligen SÅ sällan man hinner sitta och spela en längre stund, men det gjorde vi då och det tyckte alla var lika kul!
På måndagen gav jag mig iväg med Malin och Johan till tivolit Thorpe Park. Vi har ett årskort dit, men har aldrig varit där (det är bara L som varit där med kompisar), så jag tyckte det passade alldeles utmärkt. Rikard stannade hemma för att fixa lite, det är så sällan han får vara hemma i huset alldeles själv.
Linnéa hade berättat att det var en park mer för tonåringar och det stämde verkligen. Det FANNS karuseller för yngre barn, men inte så många och det FANNS ovanligt många attraktioner för de mer våghalsiga. Alla våra barn är rätt tuffa, men TYVÄRR, TYVÄRR så var Johan några millimeter under 140 cm, som var gränsen för många av attraktionerna. Barnen var så glada tillsammans och Malin var så snäll och hoppade över nästan alla karuseller som Johan inte kunde åka, men lite trist var det. Jag har lovat Johan att vi åker dit igen efter sommaren och då har han säkert växt de där sista millimetrarna.
Efter att ha avverkat en hel massa karuseller avslutade vi vårt besök med att se en MC-show. Ja, nu vet jag inte om det är den rätta benämningen för de här fordonen... är det kanske speedway-hojar? Eller något annat... Det var i alla fall väldigt kul och de var OTROLIGT duktiga. Det var fyra killar varav en svensk, som åkte upp för en ramp och gjorde "konster i luften då de flög över till en "landningsbacke". De gjorde t o m volter. Jag tyckte det var omåttligt modigt och kul att se på. Detsamma tyckte barnen. Tyvärr gick svenskens cykel sönder på slutet, så då kunde han inte vara med. (Skönt att det inte hände när han var uppe i luften, tänkte jag.)
Nog med MC-bilder. Det var kul i alla fall och NATURLIGTVIS ville barnen stannat längre, men det var dags att åka hem. Barnen skulle till skolan nästa dag och jag skulle till London för att möta L när hon kom med tåget tillbaka från Paris.
Karin, tack för uppmuntrande ord om LC och du har helt rätt med CAWC :) ! Som jag skrev ovan i detta inlägg, så förväntar jag mig inte att ni ska läsa allt, jag vet att det är midsommarvecka och mycket annat som händer, jag skriver mest undan för min egen skull. Jag håller med dig om att det här med märkliga sammanträffanden får en att känna att det är någon mystisk mening med det som händer.
När det gäller att publicera bilder på bloggen är jag så konfunderad. Själv är jag ju väldigt noga med att inte publicera någon på bild som jag inte frågat först. Samtidigt ser jag hur andra inte alls bryr sig om det, så då vet jag inte hur noga det är. Jag reagerade t ex väldigt när Pernilla Wahlgren publicerade bilder från en teaterföreställning, hon om någon borde ju inte göra det eftersom de alltid talar om innan en föreställning att man inte får fotografera och om då de som är i branschen och har en blogg med så många läsare, gör det, så kan det ju sända en konstig signal om att det inte är så viktigt. Jag vet inte....
Kim, jag funderar kring det här med att visa bilder på bloggen av personer som inte gett sitt medgivande. Hur resonerar du? När du visar bilder från skolklasser du besökt t ex, har du fått godkänt från barnens föräldrar att du får visa bilder av de du pratat för på din blogg? När jag började blogga, frågade jag blogg.se, vad reglerna var och då sa de regelverket inte var helt enkelt, men principen var att man inte får visa bilder på privatpersoner utan deras medgivande.
Britt, du har ett SÅ fantastiskt MINNE! Du kommer inte bara ihåg saker som hänt dig själv utan också massor av saker som händer andra. Jag hade helt glömt när vi träffade våra gulliga japanska vänner på Kastrup! Det var så kul och verkligen ett underligt sammanträffande! De skulle flytta hem och vi skulle till England.
Boktokig, från Österlen till Norrland, det låter som om ni ska resa en del i sommar :) . Hoppas du kan läsa i bilen?!
Dags att jaga upp Linnéa och hennes övernattande vänner som är vakna, men inte orkar masa sig ur sängen :) .
Ha en bra dag!
Ingrid
Knappt hade vi fått iväg greker och Linnéa förrän det körde ihop sig lite igen. Ben och Wendy på gatan undrade om vi ville gå ut och äta middag med dem på fredagen, men det kunde vi ju inte eftersom vi hade ISST's-tjejerna här. Då föreslog de att vi skulle träffas någon av de båda kommande helgerna, men jag visste ju att vi skulle ha besök under båda dessa, så det var handling som gällde om vi skulle kunna ses innan sommarlovet. Alltså bjöd jag över dem på middag till oss på lördagkvällen. Den tanken var helt igenom god, trots att vi dessutom hade deras barn Rowan och Reese här större delen av dagen, OM det inte hade varit för att....
Jag hade 1,5 vecka tidigare kommit på att vi skulle åka till USA, alla tyckte det var en fantastisk idé. Vi hade stämt av med alla tänkbara familjer i USA och hemma för att få ihop denna idé, med en helhetsplan för sommaren. Det gick bra och pusslet var klart. DÅ fick vi veta att faster Anna skulle fira sin 40-årsdag när vi planerade att vara iväg, det var två dagar innan vi slutgiltigt skulle boka biljetterna och jag blev lätt förtvivlad och väldigt ledsen. Vi ville verkligen inte missa detta firande. Efter en del dividerande och vändande och vridande på om huruvida vi kunde skjuta vår USA-resa åt något håll, så bestämde vi i alla fall oss för att låta USA-resan ligga som den ursprungligen var tänkt att göra, för att istället fira Anna på något annat sätt vid lämpligt tillfälle.
Vi hade fått tips av Sarah på en bra website där vi skulle boka flygbiljetterna. Skulle vi flyga ut från Köpenhamn eller London? Då kom min vän Joan med ett nytt inspel, kunde vi ta med oss deras tjejer till Boston när vi åkte vidare till nästa familj, eftersom alla våra barn känner varandra? Nya flighter kollades och vi stämde av med Erica i Boston om det var ok och vi funderade på hur vi skulle få ihop det med bilar. Varje gång något nytt diskuterades, så gick det en stund och sedan fanns inte de biljetter vi tänkte boka kvar. Eftersom det är rätt många flighter och vi är fem personer, så finns det massor av olika alternativ, men för varje dag blev de dyrare och dyrare. Rikard slet sitt hår under lördagen för att få ihop ett bra bokningsalternativ och möjligheten att flyga från Hamburg dök upp. Det gjorde en dansk familj som var här och hälsade på hos oss, för det var mycket billigare än att flyga från Danmark. ÄNTLIGEN hittade vi en bra resa igen. Jag vill inte ha bilen ståendes på en flygplats i Tyskland så länge, vilken tur då att vi har en massa familjer från DK som flyttat dit. Kontaktade Tara som sa att vi naturligtvis fick ha vår bil parkerad hos dem under vår resa. TACK underbara Tara!
Dags att boka resan. Problem med bankkortet!! Rikard försökte ALLT, han knappade in alla våra personuppgifter gång på gång, inget funkade. Timmarna gick, gästerna på kvällen skulle snart komma, jag städade efter grekiskorna och lagade mat, medan Rikard satt vid datorn. Han ringde en service och fick tag i en vänlig dam, som lovade att hjälpa oss. De gick igenom HELA proceduren igen, hon knappade in ALLA våra uppgifter, för att till SLUT när det var dags att betala, konstatera igen att vårt bankkort inte fungerade. STÖN, tänk om de kunde prövat att boka EN resa för EN person, bara för att se om det gick.
Vi parkerade biljettbokningen och jag meddelade Tara att jag skulle återkomma, samt talade om vilka problem vi hade med att boka biljetterna.
Det BLEV faktiskt en väldigt trevlig kväll med våra vänner. Johan har så kul med Rowan och oftast går det bra även med Reese. Malin är också fantastisk på att vara med dessa tre och gjuta olja på vågorna när det behövs. Vi grillade och åt marängswiss, vi pratade och njöt av dessa trevliga människor. Så småningom gick de hem i natten och våra barn slocknade direkt.
DÅ satte biljettbokaren igång igen! Tara hade mailat tillbaka till oss och föreslagit en ny websida och minsann, strax hade Rikard hittat en bra flightkombination för oss, som inte var så dyr som den senaste versionen tidigare på dagen hade rusat upp till och TJOFF bara så var biljetterna bokade och klara! Inga problem med bankkort där inte. OJ så gott Rikard somnade sedan!!!
Söndagen var ju dagen då familjen glömde bort Mors Dag, så jag tänker genast glömma det också. Det roligaste som hände den dagen var att vi spelade Monopol på kvällen. Det har vi nog aldrig gjort med i alla fall Johan förut och det var riktigt kul! Det är verkligen SÅ sällan man hinner sitta och spela en längre stund, men det gjorde vi då och det tyckte alla var lika kul!
På måndagen gav jag mig iväg med Malin och Johan till tivolit Thorpe Park. Vi har ett årskort dit, men har aldrig varit där (det är bara L som varit där med kompisar), så jag tyckte det passade alldeles utmärkt. Rikard stannade hemma för att fixa lite, det är så sällan han får vara hemma i huset alldeles själv.
Linnéa hade berättat att det var en park mer för tonåringar och det stämde verkligen. Det FANNS karuseller för yngre barn, men inte så många och det FANNS ovanligt många attraktioner för de mer våghalsiga. Alla våra barn är rätt tuffa, men TYVÄRR, TYVÄRR så var Johan några millimeter under 140 cm, som var gränsen för många av attraktionerna. Barnen var så glada tillsammans och Malin var så snäll och hoppade över nästan alla karuseller som Johan inte kunde åka, men lite trist var det. Jag har lovat Johan att vi åker dit igen efter sommaren och då har han säkert växt de där sista millimetrarna.
 |
| I kö till första attraktionen och efter den var vi nog blöta för resten av dagen :) |
 |
| Här syns det hur icke småbarnsfamiljaktig parken var. I barnkarusellerna fanns inte en kotte, medan det var 45 min långa köer till allt annat. |
 |
| Någonstans i vagnen under & bakom vattnet, finns M & J... |
 |
| Glad förväntan! |
 |
| Svensken in action |
 |
| Här syns ramp och "landningsbana" rätt bra. |
 |
| De flög i luften. |
 |
| De låg på sidan. |
 |
| De snurrade. |
 |
| De stod på händer. |
 |
| De åkte i par. |
Karin, tack för uppmuntrande ord om LC och du har helt rätt med CAWC :) ! Som jag skrev ovan i detta inlägg, så förväntar jag mig inte att ni ska läsa allt, jag vet att det är midsommarvecka och mycket annat som händer, jag skriver mest undan för min egen skull. Jag håller med dig om att det här med märkliga sammanträffanden får en att känna att det är någon mystisk mening med det som händer.
När det gäller att publicera bilder på bloggen är jag så konfunderad. Själv är jag ju väldigt noga med att inte publicera någon på bild som jag inte frågat först. Samtidigt ser jag hur andra inte alls bryr sig om det, så då vet jag inte hur noga det är. Jag reagerade t ex väldigt när Pernilla Wahlgren publicerade bilder från en teaterföreställning, hon om någon borde ju inte göra det eftersom de alltid talar om innan en föreställning att man inte får fotografera och om då de som är i branschen och har en blogg med så många läsare, gör det, så kan det ju sända en konstig signal om att det inte är så viktigt. Jag vet inte....
Kim, jag funderar kring det här med att visa bilder på bloggen av personer som inte gett sitt medgivande. Hur resonerar du? När du visar bilder från skolklasser du besökt t ex, har du fått godkänt från barnens föräldrar att du får visa bilder av de du pratat för på din blogg? När jag började blogga, frågade jag blogg.se, vad reglerna var och då sa de regelverket inte var helt enkelt, men principen var att man inte får visa bilder på privatpersoner utan deras medgivande.
Britt, du har ett SÅ fantastiskt MINNE! Du kommer inte bara ihåg saker som hänt dig själv utan också massor av saker som händer andra. Jag hade helt glömt när vi träffade våra gulliga japanska vänner på Kastrup! Det var så kul och verkligen ett underligt sammanträffande! De skulle flytta hem och vi skulle till England.
Boktokig, från Österlen till Norrland, det låter som om ni ska resa en del i sommar :) . Hoppas du kan läsa i bilen?!
Dags att jaga upp Linnéa och hennes övernattande vänner som är vakna, men inte orkar masa sig ur sängen :) .
Ha en bra dag!
Ingrid
LC England
LC (Ladies Circle) här i England har inte alls blivit vad jag hoppades på. Mitt engagemang i LC har varit väldigt stort genom åren. I Sverige var jag distriktsordförande under ett år och under vårt första år i Danmark var vi engagerade i landsmötena i såväl Danmark som Sverige, då det slumpade sig så märkligt att klubbarna jag var med i var arrangörer i sina respektive länder samma år. (Ännu ett märkligt sammanträffande...)
Klubben här i England är liten. Det är ett gäng få gulliga tjejer, som jag hittills träffat ett antal gånger på olika pubar. Inklusive mig har vi varit mellan 3-6 tjejer per gång.
Jag tog sats igen för att gå på årsmöte, alla hade uppmanats att försöka komma så vi var röstberättigade (fast jag tror inte de sa det, de skrev nog att alla skulle försöka komma för att det var länge sedan vi träffades, men jag tänkte på formaliteterna och tolkade det så...). Jag blev SUPERSEN eftersom våra grekiska tjejer var 1,5 timme försenade från sina matcher, så jag hade bara rusat upp, klätt om och kastat mig iväg. Skickade ett sms till en av LC-tjejerna och meddelade att jag var på väg.
Ca 15 min försenad rusade jag in på puben flackande med blicken för att hitta tjejerna. Nope! For igenom hjärnan att jag kanske tagit fel på pub... Bartendern såg mina sökande ögon och frågade om han kunde hjälpa mig, varpå jag kom på att det kanske fanns en andra våning och ställde den frågan till honom, men nej. Då vände jag mig om och fick syn på ett par av tjejerna som var på väg in på puben. Jag som var sen, var alltså först.
Sedan hade vi årsmöte och det var förstås inte speciellt förberett. De diskuterade sin 50-årsfest och pratade om välgörenhetsprojekt i någon parad där de skulle ha en "prinsessa" som skulle sitta bredvid "borgmästaren" som är en kvinna. De gör flera ambitiösa välgörenhetsprojekt, de gör en hel del saker tillsammans med RT (Round Table), men jag kände i HELA kroppen att detta ÄR inte LC för mig. Jag känner inte den lokala miljön och jag SAKNAR alla intressanta företagsbesök och föredragshållare, som LC alltid har för mig. Jag SAKNAR 3-minuter där vi lär känna varandra på nya sätt. Jag SAKNAR det välorganiserade och förberedda.
Vi planerar att vara här ett år till, det känns som om jag borde ha kommit in i klubben SÅ mycket mer vid det här laget. Att komma in i det mer kräver en hel del jobb och engagemang från mig och precis när jag kommer att ha lyckats med det, så är det dags att flytta hem. Kommande år ska jag sitta i styrelsen på skolan, jag har gått med i Amerikan Women's Club, säkert kommer ytterligare 19 besök från Sverige (eller annorstädes) precis som vi har haft i år, samtidigt som jag ska söka jobb och planera för att flytta hem. Det är med sorg i hjärtat, men jag samlar mig nu för att meddela klubben att jag inte kommer vara engagerad hos dem nästa år, jag får bli en vilade medlem i Malmö-klubben istället och sedan ha mitt sista år där, innan jag faller för åldersstrecket, när vi flyttar hem. Så får det bli.
Det är väl konstigt hur vissa saker inte alls blir som man tänkt sig....
Ingrid
Klubben här i England är liten. Det är ett gäng få gulliga tjejer, som jag hittills träffat ett antal gånger på olika pubar. Inklusive mig har vi varit mellan 3-6 tjejer per gång.
Jag tog sats igen för att gå på årsmöte, alla hade uppmanats att försöka komma så vi var röstberättigade (fast jag tror inte de sa det, de skrev nog att alla skulle försöka komma för att det var länge sedan vi träffades, men jag tänkte på formaliteterna och tolkade det så...). Jag blev SUPERSEN eftersom våra grekiska tjejer var 1,5 timme försenade från sina matcher, så jag hade bara rusat upp, klätt om och kastat mig iväg. Skickade ett sms till en av LC-tjejerna och meddelade att jag var på väg.
Ca 15 min försenad rusade jag in på puben flackande med blicken för att hitta tjejerna. Nope! For igenom hjärnan att jag kanske tagit fel på pub... Bartendern såg mina sökande ögon och frågade om han kunde hjälpa mig, varpå jag kom på att det kanske fanns en andra våning och ställde den frågan till honom, men nej. Då vände jag mig om och fick syn på ett par av tjejerna som var på väg in på puben. Jag som var sen, var alltså först.
Sedan hade vi årsmöte och det var förstås inte speciellt förberett. De diskuterade sin 50-årsfest och pratade om välgörenhetsprojekt i någon parad där de skulle ha en "prinsessa" som skulle sitta bredvid "borgmästaren" som är en kvinna. De gör flera ambitiösa välgörenhetsprojekt, de gör en hel del saker tillsammans med RT (Round Table), men jag kände i HELA kroppen att detta ÄR inte LC för mig. Jag känner inte den lokala miljön och jag SAKNAR alla intressanta företagsbesök och föredragshållare, som LC alltid har för mig. Jag SAKNAR 3-minuter där vi lär känna varandra på nya sätt. Jag SAKNAR det välorganiserade och förberedda.
Vi planerar att vara här ett år till, det känns som om jag borde ha kommit in i klubben SÅ mycket mer vid det här laget. Att komma in i det mer kräver en hel del jobb och engagemang från mig och precis när jag kommer att ha lyckats med det, så är det dags att flytta hem. Kommande år ska jag sitta i styrelsen på skolan, jag har gått med i Amerikan Women's Club, säkert kommer ytterligare 19 besök från Sverige (eller annorstädes) precis som vi har haft i år, samtidigt som jag ska söka jobb och planera för att flytta hem. Det är med sorg i hjärtat, men jag samlar mig nu för att meddela klubben att jag inte kommer vara engagerad hos dem nästa år, jag får bli en vilade medlem i Malmö-klubben istället och sedan ha mitt sista år där, innan jag faller för åldersstrecket, när vi flyttar hem. Så får det bli.
Det är väl konstigt hur vissa saker inte alls blir som man tänkt sig....
Ingrid
Malin sprang för Japan
Jag har berättat flera gånger för er om att det är mycket insamlingar här hela tiden, inte minst via skolan. I vår har förstås Japan varit mest i fokus och Middle school genomför varje vår en Charity Walk. I år skulle pengarna gå till Japan och varje elev ska "ragga" pengar. Det går ut på att de ska fråga alla de känner om hur mycket pengar de vill skänka till Japan för varje varv de springer. Som jag sagt förut, jag kan skänka pengar utan att någon behöver springa, men det är så det fungerar.
Förutom oss föräldrar "drabbas" såklart mor- och farföräldrar. Så här såg Malins insamlingslista ut (hon talade om att hon trodde hon skulle springa ungefär fyra varv):
Pappa £2/varv
Linnéa 50p/varv
Mamma £1/varv
Farmor £2/varv
Mormor £5/varv
Fredag, då Rikard åkte med Linnéa till London för konfirmationsresan, kom Malin hem glädjestrålande och sa "MAMMA, jag sprang/gick 12 varv!". Jojo, hon vet hur hon ska dra in pengar hon. Naturligtvis sa jag att hon skulle ringa mormor och fråga om hon ville justera ner sitt belopp lite, MEN är det något mina föräldrar är så är det att de är VÄLDIGT moraliska och naturligtvis, om mormor sagt £5/varv, så skulle hon betala det.
Alltså bidrog Malin bara denna dagen med £138 till Japan. Innan dess har vi skänkt pengar på annat sätt. Nu känns det som om vi ska fördela våra bidrag på annat håll nästa gång. Det finns så många olika behövanden.
All eloge dock till Malin som verkligen gjorde en stor insats genom att orka springa så långt! BRA JOBBAT, tjejen!
Ingrid
Förutom oss föräldrar "drabbas" såklart mor- och farföräldrar. Så här såg Malins insamlingslista ut (hon talade om att hon trodde hon skulle springa ungefär fyra varv):
Pappa £2/varv
Linnéa 50p/varv
Mamma £1/varv
Farmor £2/varv
Mormor £5/varv
Fredag, då Rikard åkte med Linnéa till London för konfirmationsresan, kom Malin hem glädjestrålande och sa "MAMMA, jag sprang/gick 12 varv!". Jojo, hon vet hur hon ska dra in pengar hon. Naturligtvis sa jag att hon skulle ringa mormor och fråga om hon ville justera ner sitt belopp lite, MEN är det något mina föräldrar är så är det att de är VÄLDIGT moraliska och naturligtvis, om mormor sagt £5/varv, så skulle hon betala det.
Alltså bidrog Malin bara denna dagen med £138 till Japan. Innan dess har vi skänkt pengar på annat sätt. Nu känns det som om vi ska fördela våra bidrag på annat håll nästa gång. Det finns så många olika behövanden.
All eloge dock till Malin som verkligen gjorde en stor insats genom att orka springa så långt! BRA JOBBAT, tjejen!
Ingrid
ISST's med Grekiska tjejer samt rockkonsert
Vår skola har tre idrottsblock under året som Middle Schools och High Schools elever kan vara med i efter skoltid. I varje idrottsblock finns vanligtvis tre idrotter att välja mellan. Våra tjejer har varit med i alla block och valt följande idrotter (inte någon gång har de valt samma sport :) ).
Malin
Höst: Volleyboll
Vinter: Basket
Vår: Softball
Linnéa
Höst: Fotboll
Vinter: Simning
Vår: Tennis
Under hela perioden har de matcher mot lag på andra internationella skolor. I slutet på perioden har de en heldagsturnering då alla lagen träffas samtidigt.
Utöver dessa matcher finns det för High School en tävling som heter ISST's (International Schools Sports Tournament), som är en organisation mellan 22 internationella skolor främst i Europa.
http://www.isstsports.org/
I slutet på varje idrottsblock reser idrottarna till en plats där alla skolor möts under flera dagar och tävlar mot varandra. Det här sista blocket var vår skola värd för tennismatcherna och eftersom alla gästande elever ska bo hos familjer på skolan, ställde vi upp med husrum för två tjejer från Grekland. Linnéa har tidigare varit iväg och bott inneboende i Paris.
Alla tennisspelare från olika länder kom onsdagen den 25 maj och skulle stanna till lördagen den 28:e. Vi var några föräldrar som pratade ihop oss lite om lämplig mat, om vi skulle träffas tillsammans samt om vi skulle visa dem något av England. Flera kontaktade mig och frågade om vi skulle träffas med våra gästande tennisspelare och jag var positiv, men i slutänden blev det inget, av olika orsaker.
Den här tennistävlingen har varit föremål för många diskussioner i vår familj i vår. Linnéa har varit med i tennisteamet, men p g a sin knäskada (som är mycket bättre nu), så har hon inte kunnat spela så mycket. Samma helg som ISST's, skulle L vara i Paris med konfirmationsgruppen och då de varit alldeles för få erfarna tennistjejer i laget blev tennistränaren på skolan väldigt besviken på L för att hon inte kunde vara med på ISST's. Hade det varit en lagsport kunde L varit med to-fre och hoppat över lör, men i tennis spelar man för sig själv eller i par och går vidare hela tiden, så kan man inte vara med alla dagar kan man inte vara med alls. Linnéa förstod inte varför hon inte kunde ta tåget själv till Paris och träffa konfirmanderna senare... Jag ansåg att eftersom hon då ISST's deltagande bestämdes, inte kunde gå ordentligt, var det inte värt att försöka leta efter någon lösning på detta (bland ALLA TUSENTALS andra saker man gör samtidigt) eftersom vi inte ens visste om hon skulle KUNNA spela tennis vid den här tiden och att då ändra en resa som varit planerad så länge, kändes bara för mycket. Några månder senare när tävlingen var här, så hade L kommit över detta och dagarna blev SÅ lyckade och bra för henne i ALLA avseenden...
Kl 16.30 skulle vi hämta våra inneboende på skolan, det visade sig att olika länders elever skulle hämtas olika tider, så Toni hade skrämt upp mig tidigare på dagen genom att säga att det var kl 14, men det var bara hennes gäster. Toni och jag hade tänkte åka till Windsor med gästerna eftersom London tyvärr var lite långt bort så dags på dagen. Malin var med mig och hämtade. Våra tjejer var riktigt trevliga och vi gillade dem direkt. De gick i 11:an, så de hade redan varit med ett par år tidigare på ISST's vilket innebar att de kände igen en del från andra länder. Kul! Den ena tjejens föräldrar var båda från Grekland, medan den andra hade en grekisk pappa och en amerikansk mamma. Båda hade gått större delen av sin uppväxt på den internationella skola de kom från.
Jag frågade när de hade anlänt och fick till svar "Kl 10". Jaha, svarade jag och frågade vad de hade gjort hela dagen. "Varit i Windsor." RIDÅ! Tänk om vi kunde fått hämta dem tidigare på dagen, då hade vi haft gott om tid att åka med dem till London. Det var vad det holländska teamet hade gjort med hela sin grupp. Nåväl, våra tjejer hade stigit upp fyra på morgonen och klockan var två timmar mer för dem, så de var mer än nöjda med att bara komma hem, äta lasagne, prata och sedan få ta det lugnt. Linnéa var inte hemma, så jag sa till Malin att hon kunde fråga om de ville se en film. Johan ville gärna välja film. Jag sa att han kunde få vara med och titta, men INTE välja. Det slutade med att de alla fyra satt och såg på The Parent Trap. Det säger allt om hur söta tjejerna var, som valde denna film :) .
Linnéa då, var var hon? MUSIK är superviktigt för henne nuförtiden, känner precis igen det själv från när jag var i den åldern. Hon har pratat SÅ många gånger om att hon vill gå på konsert, men det har inte riktigt passat någon gång. NU denna onsdag, så var det plötsligt en konsert som en annan tjej i 9:an köpt biljetter till och de hade fått två över. L fick erbjudande att följa med och var ELD och LÅGOR. Mamman, som är ordförande i PTSA och den som bjöd hem oss första dagen vi var i England och ännu bodde på hotell, skulle köra dem dit och tillbaka. Fast att L BORDE varit hemma och umgåtts med gästerna (det var vad Toni krävde att Amanda gjorde), så sa vi ja.
Här är L's sammanfattning av kvällen:
Det var helt fantaskiskt!! :D :D :D Min kompis mamma tog oss för att kolla på ett JÄTTEbra band som heter 3OH!3, det var en rätt så liten lokal men ett superläge och allt var perfekt. Jag var så tacksam att mamma och pappa lät mig gå! En av de bästa kvällarna i mitt liv (: musiken var bäst och vi fick se dom på jättenära håll och sen var jag med några superbra kompisar som jag älskar! Jag kan inte riktigt förklara hur kul det var xP men det var såååå superbra så det finns inte xD haha xx
You're welcome, Linnéa :) . Ni sov så gott i bilen när ni kom hem sent, men det syntes på er att ni hade haft kul!
Sedan blev det några bråda dagar. Först på morgonen skulle Rikard och barnen till skolan, sedan skulle tennistjejerna ha frukost och matlådor, för att sedan skjutsas till skolan. På dagarna var alla tennismatcherna i Watford där det fanns MASSOR av inomhusbanor. Det var tur, för TYVÄRR visade sig inte vädret från sin bästa sida. Det regnade SÅ mycket dessa dagar. Även om Linnéa inte kunde vara med och spela tyckte jag vi kunde åka dit och titta, för att visa vårt intresse och för att det var kul. Alltså åkte jag med Linnéa och Malin till Watford efter skolan på torsdagen. Det var en bit att köra, men gick bra. Linnéa "hängde" med sina tenniskompisar medan Malin och jag tittade runt på spelarna och väntade. Våra gäster spelade dubbel och hade förlorat båda sina matcher.
De grekiska ville verkligen, verkligen se London. De hade aldrig varit i England förut. De andra familjerna tyckte inte det var lönt att åka in för några timmar på kvällen, men vi bestämde oss för att göra ett försök. Torsdag kväll var enda kvällen Linnéa hade med tjejerna. Jag skulle på årsmöte med LC, så vi bestämde att Rikard och Linnéa skulle ge sig iväg med tjejerna. Vi hade förberett mat, så att de bara skulle komma hem snabbt och äta och sedan ge sig iväg. Vi åkte direkt till skolan efter att vi varit och tittat på tennisen för att hämta hem tjejerna då de kom med bussen en liten stund senare. Det var mycket trafik, så vi var lite sena, alltså vågade jag inte köra hem med L först så att hon kunde packa till Paris samt plugga till ett matteprov. Istället samlades vi tillsammans med alla andra föräldrar som hade barn hos sig. Och vi väntade och väntade och VÄNTADE. Vilken öken, 1,5 timme för sent kom de och då var det VERKLIGEN försent att åka till London. Klockan var 20 när vi kom hem, jag RUSADE och bytte kläder för att åka på årsmöte med LC-klubben och sedan fick de roa sig hemma bäst de kunde.
Nästa dag samma procedur, förutom att Malin dessutom skulle genomföra en välgörenhetsaktivitet på skolan och L skulle ha packat till sin konfirmationsresa. Rikard hämtade Linnéa direkt efter skolan och åkte med henne till London och tåget mot Paris. Sedan kom han hem och vi fick fatt i våra grekiska tjejer och så åkte Rikard in till London igen med dem. De åt därinne och hann både med att träffa några av deras kompisar ett par gånger samt se massor av typiska Londonvyer. Tjejerna var SÅ nöjda och glada då de kom hem! Det var lite sent med tanke på att även lördagen var en tidig idrottsdag, men vad gör det när man har kul. De grekiska killarna var tydligen väldigt duktiga och det var TVÅ grekiska killar i singelfinalen, men den enes skor hade gått sönder på fredagen, så våra tjejer köpte nya till honom då de var i London. När jag körde tjejerna till skolan på lördagen för sista avlämningen fick jag veta att killen som inte behövde nya skor var en av våra tjejers kille och hon var så glad över att han var i final.
Det var en allt igenom positiv upplevelse att ha tjejerna boende hos oss. Nästa år går tennistävlingarna i Aten och de sa att Linnéa skullle säga till att hon vill bo hos en av dem. Gulligt! Vi minns dem när vi använder den goda grekiska olivoljan eller honungen som vi fick av dem. Retsinan står däremot på vänt...
Ingrid
Malin
Höst: Volleyboll
Vinter: Basket
Vår: Softball
Linnéa
Höst: Fotboll
Vinter: Simning
Vår: Tennis
Under hela perioden har de matcher mot lag på andra internationella skolor. I slutet på perioden har de en heldagsturnering då alla lagen träffas samtidigt.
Utöver dessa matcher finns det för High School en tävling som heter ISST's (International Schools Sports Tournament), som är en organisation mellan 22 internationella skolor främst i Europa.
http://www.isstsports.org/
I slutet på varje idrottsblock reser idrottarna till en plats där alla skolor möts under flera dagar och tävlar mot varandra. Det här sista blocket var vår skola värd för tennismatcherna och eftersom alla gästande elever ska bo hos familjer på skolan, ställde vi upp med husrum för två tjejer från Grekland. Linnéa har tidigare varit iväg och bott inneboende i Paris.
Alla tennisspelare från olika länder kom onsdagen den 25 maj och skulle stanna till lördagen den 28:e. Vi var några föräldrar som pratade ihop oss lite om lämplig mat, om vi skulle träffas tillsammans samt om vi skulle visa dem något av England. Flera kontaktade mig och frågade om vi skulle träffas med våra gästande tennisspelare och jag var positiv, men i slutänden blev det inget, av olika orsaker.
Den här tennistävlingen har varit föremål för många diskussioner i vår familj i vår. Linnéa har varit med i tennisteamet, men p g a sin knäskada (som är mycket bättre nu), så har hon inte kunnat spela så mycket. Samma helg som ISST's, skulle L vara i Paris med konfirmationsgruppen och då de varit alldeles för få erfarna tennistjejer i laget blev tennistränaren på skolan väldigt besviken på L för att hon inte kunde vara med på ISST's. Hade det varit en lagsport kunde L varit med to-fre och hoppat över lör, men i tennis spelar man för sig själv eller i par och går vidare hela tiden, så kan man inte vara med alla dagar kan man inte vara med alls. Linnéa förstod inte varför hon inte kunde ta tåget själv till Paris och träffa konfirmanderna senare... Jag ansåg att eftersom hon då ISST's deltagande bestämdes, inte kunde gå ordentligt, var det inte värt att försöka leta efter någon lösning på detta (bland ALLA TUSENTALS andra saker man gör samtidigt) eftersom vi inte ens visste om hon skulle KUNNA spela tennis vid den här tiden och att då ändra en resa som varit planerad så länge, kändes bara för mycket. Några månder senare när tävlingen var här, så hade L kommit över detta och dagarna blev SÅ lyckade och bra för henne i ALLA avseenden...
Kl 16.30 skulle vi hämta våra inneboende på skolan, det visade sig att olika länders elever skulle hämtas olika tider, så Toni hade skrämt upp mig tidigare på dagen genom att säga att det var kl 14, men det var bara hennes gäster. Toni och jag hade tänkte åka till Windsor med gästerna eftersom London tyvärr var lite långt bort så dags på dagen. Malin var med mig och hämtade. Våra tjejer var riktigt trevliga och vi gillade dem direkt. De gick i 11:an, så de hade redan varit med ett par år tidigare på ISST's vilket innebar att de kände igen en del från andra länder. Kul! Den ena tjejens föräldrar var båda från Grekland, medan den andra hade en grekisk pappa och en amerikansk mamma. Båda hade gått större delen av sin uppväxt på den internationella skola de kom från.
Jag frågade när de hade anlänt och fick till svar "Kl 10". Jaha, svarade jag och frågade vad de hade gjort hela dagen. "Varit i Windsor." RIDÅ! Tänk om vi kunde fått hämta dem tidigare på dagen, då hade vi haft gott om tid att åka med dem till London. Det var vad det holländska teamet hade gjort med hela sin grupp. Nåväl, våra tjejer hade stigit upp fyra på morgonen och klockan var två timmar mer för dem, så de var mer än nöjda med att bara komma hem, äta lasagne, prata och sedan få ta det lugnt. Linnéa var inte hemma, så jag sa till Malin att hon kunde fråga om de ville se en film. Johan ville gärna välja film. Jag sa att han kunde få vara med och titta, men INTE välja. Det slutade med att de alla fyra satt och såg på The Parent Trap. Det säger allt om hur söta tjejerna var, som valde denna film :) .
Linnéa då, var var hon? MUSIK är superviktigt för henne nuförtiden, känner precis igen det själv från när jag var i den åldern. Hon har pratat SÅ många gånger om att hon vill gå på konsert, men det har inte riktigt passat någon gång. NU denna onsdag, så var det plötsligt en konsert som en annan tjej i 9:an köpt biljetter till och de hade fått två över. L fick erbjudande att följa med och var ELD och LÅGOR. Mamman, som är ordförande i PTSA och den som bjöd hem oss första dagen vi var i England och ännu bodde på hotell, skulle köra dem dit och tillbaka. Fast att L BORDE varit hemma och umgåtts med gästerna (det var vad Toni krävde att Amanda gjorde), så sa vi ja.
Här är L's sammanfattning av kvällen:
Det var helt fantaskiskt!! :D :D :D Min kompis mamma tog oss för att kolla på ett JÄTTEbra band som heter 3OH!3, det var en rätt så liten lokal men ett superläge och allt var perfekt. Jag var så tacksam att mamma och pappa lät mig gå! En av de bästa kvällarna i mitt liv (: musiken var bäst och vi fick se dom på jättenära håll och sen var jag med några superbra kompisar som jag älskar! Jag kan inte riktigt förklara hur kul det var xP men det var såååå superbra så det finns inte xD haha xx
You're welcome, Linnéa :) . Ni sov så gott i bilen när ni kom hem sent, men det syntes på er att ni hade haft kul!
Sedan blev det några bråda dagar. Först på morgonen skulle Rikard och barnen till skolan, sedan skulle tennistjejerna ha frukost och matlådor, för att sedan skjutsas till skolan. På dagarna var alla tennismatcherna i Watford där det fanns MASSOR av inomhusbanor. Det var tur, för TYVÄRR visade sig inte vädret från sin bästa sida. Det regnade SÅ mycket dessa dagar. Även om Linnéa inte kunde vara med och spela tyckte jag vi kunde åka dit och titta, för att visa vårt intresse och för att det var kul. Alltså åkte jag med Linnéa och Malin till Watford efter skolan på torsdagen. Det var en bit att köra, men gick bra. Linnéa "hängde" med sina tenniskompisar medan Malin och jag tittade runt på spelarna och väntade. Våra gäster spelade dubbel och hade förlorat båda sina matcher.
De grekiska ville verkligen, verkligen se London. De hade aldrig varit i England förut. De andra familjerna tyckte inte det var lönt att åka in för några timmar på kvällen, men vi bestämde oss för att göra ett försök. Torsdag kväll var enda kvällen Linnéa hade med tjejerna. Jag skulle på årsmöte med LC, så vi bestämde att Rikard och Linnéa skulle ge sig iväg med tjejerna. Vi hade förberett mat, så att de bara skulle komma hem snabbt och äta och sedan ge sig iväg. Vi åkte direkt till skolan efter att vi varit och tittat på tennisen för att hämta hem tjejerna då de kom med bussen en liten stund senare. Det var mycket trafik, så vi var lite sena, alltså vågade jag inte köra hem med L först så att hon kunde packa till Paris samt plugga till ett matteprov. Istället samlades vi tillsammans med alla andra föräldrar som hade barn hos sig. Och vi väntade och väntade och VÄNTADE. Vilken öken, 1,5 timme för sent kom de och då var det VERKLIGEN försent att åka till London. Klockan var 20 när vi kom hem, jag RUSADE och bytte kläder för att åka på årsmöte med LC-klubben och sedan fick de roa sig hemma bäst de kunde.
Nästa dag samma procedur, förutom att Malin dessutom skulle genomföra en välgörenhetsaktivitet på skolan och L skulle ha packat till sin konfirmationsresa. Rikard hämtade Linnéa direkt efter skolan och åkte med henne till London och tåget mot Paris. Sedan kom han hem och vi fick fatt i våra grekiska tjejer och så åkte Rikard in till London igen med dem. De åt därinne och hann både med att träffa några av deras kompisar ett par gånger samt se massor av typiska Londonvyer. Tjejerna var SÅ nöjda och glada då de kom hem! Det var lite sent med tanke på att även lördagen var en tidig idrottsdag, men vad gör det när man har kul. De grekiska killarna var tydligen väldigt duktiga och det var TVÅ grekiska killar i singelfinalen, men den enes skor hade gått sönder på fredagen, så våra tjejer köpte nya till honom då de var i London. När jag körde tjejerna till skolan på lördagen för sista avlämningen fick jag veta att killen som inte behövde nya skor var en av våra tjejers kille och hon var så glad över att han var i final.
Det var en allt igenom positiv upplevelse att ha tjejerna boende hos oss. Nästa år går tennistävlingarna i Aten och de sa att Linnéa skullle säga till att hon vill bo hos en av dem. Gulligt! Vi minns dem när vi använder den goda grekiska olivoljan eller honungen som vi fick av dem. Retsinan står däremot på vänt...
Ingrid
lördag 18 juni 2011
Sammanträffande
Tittar igenom fotografier och ser att det finns en del saker jag tänk berätta bara för att det är kul, men så har det fallit bort i allt annat. Måste berätta om ett märkligt sammanträffande. Världen är full av dem och tyvärr glömmer jag ofta bort de som händer oss rätt fort, så det passar bra att jag sätter det på pränt här.
När vi var på vår Cornwall-resa med mina föräldrar var vi på något som heter Eden Project. Jag tror att flera av er kommer ihåg att jag berättade om det stället där man kunde gå in i stora "bollar" och uppleva hur det är i ett medelhavsklimat och ett rainskogsklimat. Det ser ut så här:
![]()
Då vi kom hem till vårt hus, var det lite uppackning och tvätt som gällde och jag sa till barnen att gå och läsa en stund. Det dröjde inte mer än 30 minuter så kom Johan ner till mormor och morfar och visade att han börjat läsa den här boken:
Detta var den första boken Johan läste i serien och han hann inte många sidor in förrän han kom. Planen var att Jack skulle åka iväg med grandma's pensionärsvänner till.......................
Nog är det VÄLDIGT konstigt, men kul. Johan blev så engagerad i sin bok eftersom han just varit där. Super! Jag gillar verkligen sådana här märkliga sammanträffanden.
Nu har vi nya planer för helgen, så det är bäst att sätta full fart med lunch!
Karin, du har så rätt med kameran och det är så jag gjort ett tag nu, har helt enkelt burit med mig Johans kamera i handväskan. Sista tiden har han dock haft invändningar mot att JAG använder HANS kamera, så han har haft den och jag har varit utan. Hittar snart en ny lösning på det :) .
Roligt att du gillar min matbilder, det är det inte alla som gör, min gulliga storasyster som är måttligt intresserad av matlagning, drev med mig om dem när hon var här på konfirmationen och talade om att det var SÅ tråkigt, ha ha. Kram.
Britt, jag trodde jag var så vidsynt innan vi flyttade ut, men har sett hur mycket jag inte hade en aning om. Egenligen är det väl helt naturligt att vi har vårt svenska perspektiv, men det är spännande när så många nya världar öppnar sig för en. Jag är glad varje gång barnen skriver något längre på svenska, för då får jag chansen att tala om för dem att "verkligen" inte stavas med ä och "hade" med ett d :) .
Kram och sol till er!
Ingrid
När vi var på vår Cornwall-resa med mina föräldrar var vi på något som heter Eden Project. Jag tror att flera av er kommer ihåg att jag berättade om det stället där man kunde gå in i stora "bollar" och uppleva hur det är i ett medelhavsklimat och ett rainskogsklimat. Det ser ut så här:
Då vi kom hem till vårt hus, var det lite uppackning och tvätt som gällde och jag sa till barnen att gå och läsa en stund. Det dröjde inte mer än 30 minuter så kom Johan ner till mormor och morfar och visade att han börjat läsa den här boken:
 |
| En bok-serie om Jack som hittar på fantasiäventyr när han sitter i olika fordon. |
 |
| ...just det Eden Project. |
Nu har vi nya planer för helgen, så det är bäst att sätta full fart med lunch!
Karin, du har så rätt med kameran och det är så jag gjort ett tag nu, har helt enkelt burit med mig Johans kamera i handväskan. Sista tiden har han dock haft invändningar mot att JAG använder HANS kamera, så han har haft den och jag har varit utan. Hittar snart en ny lösning på det :) .
Roligt att du gillar min matbilder, det är det inte alla som gör, min gulliga storasyster som är måttligt intresserad av matlagning, drev med mig om dem när hon var här på konfirmationen och talade om att det var SÅ tråkigt, ha ha. Kram.
Britt, jag trodde jag var så vidsynt innan vi flyttade ut, men har sett hur mycket jag inte hade en aning om. Egenligen är det väl helt naturligt att vi har vårt svenska perspektiv, men det är spännande när så många nya världar öppnar sig för en. Jag är glad varje gång barnen skriver något längre på svenska, för då får jag chansen att tala om för dem att "verkligen" inte stavas med ä och "hade" med ett d :) .
Kram och sol till er!
Ingrid
fredag 17 juni 2011
Arbete i den multikulturella gruppen
När jag tackade ja till att tillsammans med Kate från Australien leda den multikulturella gruppen på skolan nästa år och därmed också sitta med i PTSA, så trodde jag inte att det skulle innebära något större arbete redan i år. Tji fick jag, det är både det ena och det andra som ska fixas. Våra föregångare är från Japan och Indien, så jag tycker ändå att ur det perspektivet representerar vi väl det gruppen ska stå för. Jag frågade om inte vi kunde träffas alla fyra för att ha lite överlämning och avstämning och genast bjöd indiska Priya hem oss på lunch till henne i grannbyn. Detta var dagen efter att Sarah hade åkt hem till USA och det blev ett riktigt bra möte och en FANTASTISKT god lunch! Första gången man går hem till någon PASSAR det inte att ta med kamera, men jag önskar att jag hade kunnat. Priya har en hemhjälp som hade lagat massor av rätter till oss och ALLA var goda, samt en överdådig efterrätt.
Vi pratade om vad vi ska göra i vår grupp, vad som fungerat bra och vad som behöver förbättras. Vi hann också prata om en hel massa andra saker. Sandra som har Alex i 3:an och varit samordnare på Lower school var också med på lunchen, vilket var riktigt bra då hon har koll på massa saker. Tyvärr flyttar de till USA i höst och naturligtvis ska hennes ena son gå i ett "gifted program". Det är många föräldrar här som saknar detta på vår skola, då de har begåvade barn som hemma plockas ut för att gå i en mer utmanande skola och så tycker de inte att barnen får samma "challenges" här. För våra barn finns det oftast utmaningar så det räcker :) .
Jag fick veta att våra tre ACS skolor här i England har olika specialistområden, det har vi ALDRIG hört förut. Den med simhallen har ett extra sportfokus (surprise!), den i Egham har ett akademiskt fokus, medan vår skola har ett kreativt fokus, därför har vi "Harmony House" (ett musikhus för orkestern och med inspelningsstudio), samt mycket art och vissa andra ämnen. Väldigt UNDERLIGT att vi aldrig hört det, antingen borde det vara något man är stolt över och därmed "promotar", eller borde de inte ha det. Jag tycker egentligen det senare, förstår inte hur det ska fungera rent praktiskt. De flesta familjer har flera barn och dessa är olika, skolorna ligger för långt ifrån varandra för att man skulle kunna åka emellan, alltså är det FÅ som kan välja skola utifrån dessa aspekter, de flesta måste välja en skola utifrån var de ska bo och arbeta och hitta den bästa som ligger hyfsat nära utifrån det. Det var också på denna lunch jag lärde mig vad The Ivy League är :) .
Nåväl, trots att mycket jobb kanske väntar i denna grupp, ser jag fram emot det. Jag börjar nu känna ett rätt stort nätverk av föräldrar här och de flesta är väldigt kul att vara med, så det blir spännande att utvecka skolans sidoaktiviteter tillsammans med dem.
Boktokig, du verkar superorganiserad på morgonen! Det är bra, för då funkar det bättre för alla och dagen startar bättre. Kul att du gillar att läsa om våra utflykter häromkring, även om jag brer ut mig till det yttersta :) !
Britt, TACK för hälsning till Malin! Hon blev jätteglad! "Fin kommentar!" var det exakta uttalandet :) .
Karin, du har så rätt, våra tjejer sköter sig naturligtvis alltid HELT felfritt :) !! Förstår att Eric Saade dansen var fantastisk! Tänk att hela Malins f-klass är över nu. Jag minns när du skrev om hur hon såg fram emot att torka av borden. Var det lika kul som hon trodde?
Ylva, ja det var tur att vi hoppade quizen, men jag längtar SÅ till vi kan ge oss på det igen!! Var sugen redan igår kväll, men insåg att det inte lät sig göras... (Rikard var bortrest IGEN). Jag vet inte om jag är lugn i krissituationer eller bara korkad som inte förstår allvaret, ha ha. Ja, nu ses vi snart, känns som evigheter sedan. Kul!
Ingrid
Vi pratade om vad vi ska göra i vår grupp, vad som fungerat bra och vad som behöver förbättras. Vi hann också prata om en hel massa andra saker. Sandra som har Alex i 3:an och varit samordnare på Lower school var också med på lunchen, vilket var riktigt bra då hon har koll på massa saker. Tyvärr flyttar de till USA i höst och naturligtvis ska hennes ena son gå i ett "gifted program". Det är många föräldrar här som saknar detta på vår skola, då de har begåvade barn som hemma plockas ut för att gå i en mer utmanande skola och så tycker de inte att barnen får samma "challenges" här. För våra barn finns det oftast utmaningar så det räcker :) .
Jag fick veta att våra tre ACS skolor här i England har olika specialistområden, det har vi ALDRIG hört förut. Den med simhallen har ett extra sportfokus (surprise!), den i Egham har ett akademiskt fokus, medan vår skola har ett kreativt fokus, därför har vi "Harmony House" (ett musikhus för orkestern och med inspelningsstudio), samt mycket art och vissa andra ämnen. Väldigt UNDERLIGT att vi aldrig hört det, antingen borde det vara något man är stolt över och därmed "promotar", eller borde de inte ha det. Jag tycker egentligen det senare, förstår inte hur det ska fungera rent praktiskt. De flesta familjer har flera barn och dessa är olika, skolorna ligger för långt ifrån varandra för att man skulle kunna åka emellan, alltså är det FÅ som kan välja skola utifrån dessa aspekter, de flesta måste välja en skola utifrån var de ska bo och arbeta och hitta den bästa som ligger hyfsat nära utifrån det. Det var också på denna lunch jag lärde mig vad The Ivy League är :) .
Nåväl, trots att mycket jobb kanske väntar i denna grupp, ser jag fram emot det. Jag börjar nu känna ett rätt stort nätverk av föräldrar här och de flesta är väldigt kul att vara med, så det blir spännande att utvecka skolans sidoaktiviteter tillsammans med dem.
Boktokig, du verkar superorganiserad på morgonen! Det är bra, för då funkar det bättre för alla och dagen startar bättre. Kul att du gillar att läsa om våra utflykter häromkring, även om jag brer ut mig till det yttersta :) !
Britt, TACK för hälsning till Malin! Hon blev jätteglad! "Fin kommentar!" var det exakta uttalandet :) .
Karin, du har så rätt, våra tjejer sköter sig naturligtvis alltid HELT felfritt :) !! Förstår att Eric Saade dansen var fantastisk! Tänk att hela Malins f-klass är över nu. Jag minns när du skrev om hur hon såg fram emot att torka av borden. Var det lika kul som hon trodde?
Ylva, ja det var tur att vi hoppade quizen, men jag längtar SÅ till vi kan ge oss på det igen!! Var sugen redan igår kväll, men insåg att det inte lät sig göras... (Rikard var bortrest IGEN). Jag vet inte om jag är lugn i krissituationer eller bara korkad som inte förstår allvaret, ha ha. Ja, nu ses vi snart, känns som evigheter sedan. Kul!
Ingrid
Sarah på besök & barnens idrottsturneringar samt Johans kalas...
Helgen för tre veckor sedan (kommer bara mer och mer efter som ni märker) hade vi den stora glädjen att få ta emot ett långväga besök under några få dagar. Det var vår vän Sarah från USA, som vi lärde känna i Århus, som hade vägarna hitåt. Orsaken till hennes korta besök samt förklaringen till varför hon kom utan man och barn, var att hon skulle träffa en avlägsen släkting. Hon pratade hela tiden om sin "cousin", som hon nästan inte visste något om. Jag tyckte att man borde veta lite mer om en kusin, men då hon kom hit fick jag lära mig att de kallar alla släktingar efter syskon för "cousin" oavsett om det är kusiner, sysslingar (nästkusiner), bryllingar eller annat. Det förklarade varför hon inte hade så djupa insikter om denna dam som var lite äldre än Sarah själv.
Vi hade då turen att bo på rätt plats under Sarahs släktforskning, så hon bodde hos oss fre-lör och sön-mån, så jag tycker vi hade tur som fick rå om henne så pass mycket ändå.
Sarah anlände fredag lunch och jag hämtade upp henne på Heathrow. KÄRT återseende! Hela familjen var hos oss i Småland förra året, så det känns som om vi faktiskt har haft möjlighet att hålla ganska bra kontakt trots de långa avstånden.
Hemma åt vi lunch tillsammans med Rikard, väldigt trevligt att vara bara vi vuxna. Sarah och hennes man är otroligt inspirerande samtalspartners och våra diskussioner är alltid djupa och givande. Jag uppskattar dem väldigt mycket. Efter vår goda långa salladslunch som vi inte ville skulle ta slut, så var Rikard ändå tvungen att jobba igen och vi tjejer gav oss ut för att titta lite på vår by och de närmaste omgivningarna.
Senare på eftermiddagen åkte vi till skolan, Sarah är själv lärare på High School så hon tyckte det var kul att se hur våra barns skola ser ut. Vi tittade på Linnéa som hade tennisträning, enda tjej bland massa killar. Så småningom kom hon vi väntade på, nämligen Malin som varit iväg på skolresa hela veckan. Det hade varit en incident kvällen innan då Malin hamnade på sjukhus (läs tidigare inlägg), så jag var väldigt glad över att få hem henne.
Det var en stor buss full med glada och mycket trötta sjätteklassare som kom in på skolgården! Sarah med en stor social talang pratade med lite olika föräldrar, framför allt med Toni. Jag tackade alla lärare som tagit hand om Malin och sedan körde vi hem och familjen var fulltalig igen. Sarah hade med sig presenter, bl a några lokala kex från en by med folk som lever lite för sig själva och producerar saker för att försörja sig. Sådana saker gillar jag väldigt mycket! Det är svårt att hitta saker att ge bort som inte finns överallt nuförtiden och allt som går att ÄTA passar oss perfekt :) . Det var en pumpa variant, vilket barnen tyckte var passande när det kom från USA och så här såg de ut (jättegoda är de dessutom):
Vi grillade på kvällen och det var kul att se hur glada även barnen var att träffa Sarah. Hon imponerade med att nästan inte vara påverkad av tidsomställningen över huvud taget, hur hon nu fixade det, men jag tror hon somnade ovaggad när hon väl kom isäng fredag kväll och så gjorde Malin.
På lördagen hade vår familj diverse aktiviteter. Linnéa åkte tidigt till ACS Cobham (skolan med simhallen) där det var tennisturnering mellan olika internationella skolor. Efter matcherna skulle hon stanna en stund och träffa Jack, en kille från skolan i Århus som är internatelev på Cobham. Malin hade sovmorgon, men då hon vaknade packade vi ihop för henne och åkte till skolan där alla softball-spelare samlades för att åka buss till en avslutande softball-turnering mellan internationella skolor som samordnades av American school of London. Sarah kördes till en buss för vidare färd mot Oxford, då "kusinen" bodde en bit därifrån. Slutligen skulle Johan på kalas hos Gabe, något vi totalt missat men som de var vänliga nog att ha överseende med och Johan var så välkommen ändå. Rikard gav sig iväg med Johan, men efter ett tag gick inte tåget längre, så de fick ta bussar och de blev sena och det var allmänt besvärligt. Då Johan var avlämnad åkte Rikard och tittade på Malins softball. Det var sista chansen för någon av oss att se henne spela en gång och det hade varit jättekul, sa R. Det blev inte mindre kul när laget vann hela säsongsturneringen, det har inte vår skola gjort i så många sporter i år, så det var verkligen kul och Malins glädje var inte att ta miste på!!
Efter ett tag körde jag runt och hämtade upp alla utspridda familjemedlemmar igen :) .
På söndagen åkte jag in till London och mötte Sarah då hon kom tillbaka. Hon var SÅ nöjd med sin kusinträff. De hade tittat på foton, pratat familjer och jämfört allt möjligt. Kul!
Tillsammans gav vi oss sedan iväg mot British museum, som Sarah hade önskat att vi skulle se. Hon arbetar som historielärare på high school och ville speciellt kolla in Asien-avdelningen. Vi hann både se museum och prata samtidigt :) . När vi var nöjda gick vi till ett café där vi tog en snabb fika och åt en underbart god pecannötpaj! Jag VET att jag tog ett foto där men med vilken kamera??? Ingen aning, kan inte hitta bilden, kanske var det med Sarahs, ha ha. Överhuvud taget togs det VÄLDIGT få bilder denna helg och av de som togs är de flesta ovisbara.
Sedan blev det bokhandlar för resten. Först Mangaböcker till de manga-frälsta barnen och därefter besök på Waterstones underbara flaggskeppsbutik på Picadilly. Där träffade vi en enormt engagerad försäljare som håller på att skriva en bok. Hon var ung och väldigt kunnig om barn- och ungdomsböcker. Hon pratade om hur stor skillnad det är att skriva för barn jämfört med för unga vuxna och hur berättarformen tydligt byts från tredje person till jag-form där. Spännande. Sarah och hon pratade länge om engelsk kontra amerikansk barnlitteratur och var överens om att den engelska var SÅ mycket bättre. Till slut berättade hon att hon hade en sjukdom som gör att hon måste SOVA jättemycket och det skulle hon göra dagen efter och sedan skulle hon skriva. TÄNK vad mycket intressanta människor det finns. Inte utan att man känner sig väldigt vanlig och tråkig ibland...
Rikard höll ställningarna hemma. Malin var på biokalas för Natalia, Linnéa var på poolparty hos Carlos och då vi kom hem hade Rikard middag klar till oss. Supertacksamt!! Sedan blev det prata, prata, inte minst om vår kommande USA-resa.
Måndag morgon försvann alla familjemedlemmar till jobb och skola, medan jag körde Sarah till Heathrow. En kort men välutnyttjad helg var till ända. TACK för att du kom Sarah!
Marit, det var JÄTTEKUL att ha dig här. Både för Linnéas konfirmation och för att få visa dig hur vi har det här i England.
Britt, riktigt allt är inte klart för sommaren och lite utrymme för småjusteringar måste få finnas. Såklart hörs vi om detaljerna!
Kim, jepp det blir nog en fullmatad sommar :) . "Hemlig" bok låter hur spännande som helst! Naturligtvis ska jag träffa Kerstin och lovar att hälsa!
Karin, ja hur tänkte vi då...? Inte att vi skulle rubba hela systemet genom att flytta utomlands i alla fall, ha ha. Sladdisar har sina fördelar, speciellt för föräldrarna. (Och speciellt om de är så bedårande som er Malin :) !)
Hilde, where in Finland are you going? I will think about if I have any ideas. I have mentioned the Mumin world before for you, haven't I? And the church pretty much under the ground in Helsinki? There are lots and lots of nice nature there, so you will all like it. Be sure about us coming over to Århus next year too, we wouldn't miss that!! :))
Kram Ingrid
Vi hade då turen att bo på rätt plats under Sarahs släktforskning, så hon bodde hos oss fre-lör och sön-mån, så jag tycker vi hade tur som fick rå om henne så pass mycket ändå.
Sarah anlände fredag lunch och jag hämtade upp henne på Heathrow. KÄRT återseende! Hela familjen var hos oss i Småland förra året, så det känns som om vi faktiskt har haft möjlighet att hålla ganska bra kontakt trots de långa avstånden.
 |
| Pigg Sarah trots att det var mitt i natten för henne. |
Hemma åt vi lunch tillsammans med Rikard, väldigt trevligt att vara bara vi vuxna. Sarah och hennes man är otroligt inspirerande samtalspartners och våra diskussioner är alltid djupa och givande. Jag uppskattar dem väldigt mycket. Efter vår goda långa salladslunch som vi inte ville skulle ta slut, så var Rikard ändå tvungen att jobba igen och vi tjejer gav oss ut för att titta lite på vår by och de närmaste omgivningarna.
Senare på eftermiddagen åkte vi till skolan, Sarah är själv lärare på High School så hon tyckte det var kul att se hur våra barns skola ser ut. Vi tittade på Linnéa som hade tennisträning, enda tjej bland massa killar. Så småningom kom hon vi väntade på, nämligen Malin som varit iväg på skolresa hela veckan. Det hade varit en incident kvällen innan då Malin hamnade på sjukhus (läs tidigare inlägg), så jag var väldigt glad över att få hem henne.
Det var en stor buss full med glada och mycket trötta sjätteklassare som kom in på skolgården! Sarah med en stor social talang pratade med lite olika föräldrar, framför allt med Toni. Jag tackade alla lärare som tagit hand om Malin och sedan körde vi hem och familjen var fulltalig igen. Sarah hade med sig presenter, bl a några lokala kex från en by med folk som lever lite för sig själva och producerar saker för att försörja sig. Sådana saker gillar jag väldigt mycket! Det är svårt att hitta saker att ge bort som inte finns överallt nuförtiden och allt som går att ÄTA passar oss perfekt :) . Det var en pumpa variant, vilket barnen tyckte var passande när det kom från USA och så här såg de ut (jättegoda är de dessutom):
Vi grillade på kvällen och det var kul att se hur glada även barnen var att träffa Sarah. Hon imponerade med att nästan inte vara påverkad av tidsomställningen över huvud taget, hur hon nu fixade det, men jag tror hon somnade ovaggad när hon väl kom isäng fredag kväll och så gjorde Malin.
 |
| Sallad till vår BBQ. |
Efter ett tag körde jag runt och hämtade upp alla utspridda familjemedlemmar igen :) .
På söndagen åkte jag in till London och mötte Sarah då hon kom tillbaka. Hon var SÅ nöjd med sin kusinträff. De hade tittat på foton, pratat familjer och jämfört allt möjligt. Kul!
Tillsammans gav vi oss sedan iväg mot British museum, som Sarah hade önskat att vi skulle se. Hon arbetar som historielärare på high school och ville speciellt kolla in Asien-avdelningen. Vi hann både se museum och prata samtidigt :) . När vi var nöjda gick vi till ett café där vi tog en snabb fika och åt en underbart god pecannötpaj! Jag VET att jag tog ett foto där men med vilken kamera??? Ingen aning, kan inte hitta bilden, kanske var det med Sarahs, ha ha. Överhuvud taget togs det VÄLDIGT få bilder denna helg och av de som togs är de flesta ovisbara.
Sedan blev det bokhandlar för resten. Först Mangaböcker till de manga-frälsta barnen och därefter besök på Waterstones underbara flaggskeppsbutik på Picadilly. Där träffade vi en enormt engagerad försäljare som håller på att skriva en bok. Hon var ung och väldigt kunnig om barn- och ungdomsböcker. Hon pratade om hur stor skillnad det är att skriva för barn jämfört med för unga vuxna och hur berättarformen tydligt byts från tredje person till jag-form där. Spännande. Sarah och hon pratade länge om engelsk kontra amerikansk barnlitteratur och var överens om att den engelska var SÅ mycket bättre. Till slut berättade hon att hon hade en sjukdom som gör att hon måste SOVA jättemycket och det skulle hon göra dagen efter och sedan skulle hon skriva. TÄNK vad mycket intressanta människor det finns. Inte utan att man känner sig väldigt vanlig och tråkig ibland...
Rikard höll ställningarna hemma. Malin var på biokalas för Natalia, Linnéa var på poolparty hos Carlos och då vi kom hem hade Rikard middag klar till oss. Supertacksamt!! Sedan blev det prata, prata, inte minst om vår kommande USA-resa.
Måndag morgon försvann alla familjemedlemmar till jobb och skola, medan jag körde Sarah till Heathrow. En kort men välutnyttjad helg var till ända. TACK för att du kom Sarah!
Marit, det var JÄTTEKUL att ha dig här. Både för Linnéas konfirmation och för att få visa dig hur vi har det här i England.
Britt, riktigt allt är inte klart för sommaren och lite utrymme för småjusteringar måste få finnas. Såklart hörs vi om detaljerna!
Kim, jepp det blir nog en fullmatad sommar :) . "Hemlig" bok låter hur spännande som helst! Naturligtvis ska jag träffa Kerstin och lovar att hälsa!
Karin, ja hur tänkte vi då...? Inte att vi skulle rubba hela systemet genom att flytta utomlands i alla fall, ha ha. Sladdisar har sina fördelar, speciellt för föräldrarna. (Och speciellt om de är så bedårande som er Malin :) !)
Hilde, where in Finland are you going? I will think about if I have any ideas. I have mentioned the Mumin world before for you, haven't I? And the church pretty much under the ground in Helsinki? There are lots and lots of nice nature there, so you will all like it. Be sure about us coming over to Århus next year too, we wouldn't miss that!! :))
Kram Ingrid
onsdag 15 juni 2011
Sommarplaner!
Den detaljerade sommarplanen är fastlagd!
Vi ska fira traditionell, svensk midsommar med "gänget"!
Vi ska träffa våra familjer!
Vi ska träffa våra vänner!
Och vi ska åka på turné i USA!
Jippie!!!
Hela familjen glädjer sig mycket!!
Vad ska ni göra i sommar?
Astrid & Tor, ja jag är så nöjd med mina skor. Konfirmationen blev riktigt fin, ska berätta mer om den här senare. Har framfört er hälsning till Linnéa!
Märtha, tack vi har haft en riktigt fin och intensiv helg. Jag tror Linnéa var väldigt nöjd. Mmm, man måste nog begränsa sig lite, men jag har lite svårt för det... :) . Kram till er också!
Kim, tack för kommentar om skorna! Konfirmationsförberedelserna blev många och långa, men det var det värt. Det var en lyxig present, men jag vet att det kommer bli kul och bra för Linnéa. :) Jag hoppas konfirmanderna får till en återträff eller att åtminstonde att L kan hålla kontakten med de som hon stått närmast. Jag tror det.
Anna M, förrätten gjorde succé!! Såg jättefint ut och smakade bra! Nu vill alla ha receptet :) . Mailar mer så snart jag hinner. Det är mycket med skolavslutningen nu...
Boktokig, min kompis var här i helgen och försökte köpa ett par skor till sig också, men vi har samma storlek och de hade bara en i varje, så det gick inte :( .
Catharina, det blev bra på konfirmationen och jag kunde verkligen njuta tack vare familj och vänner som hjäpte till jättemycket under dagarna! Linnéa är nöjd med sin konfirmationstid. Jag tycker det finns saker som kunde gjorts bättre, men så är det ju alltid. Hur ser din blå klänning ut? Det låter som om vi kommit ungefär lika långt med våra sommarplaner då, ha ha. Vi får höras mer kring det...
The not-yet-desperate-housewife, jag klarade att både stå och sitta i helgen :)) . Hur går det med era bröllopsplaner?? Det går sådär för mig att få till en träff för oss. Idag behöver jag liksom bara hämta mig, samtidigt som jag fixar inför skolavslutningar och tar hand om en försummad dator... Återkommer när det blir någon ljusning i almanackan.
Hanneles bok-paradis, tack för komplimang om klänningen!!
Karin, L blev väldigt glad när du skrev "vacker som en dag" :) . Har just insett att om tre år tar Linnéa studenten och Malin konfirmeras samtidigt!! Hur galet blir det? Och tre år senare är det samma sak för Malin och Johan! Tror jag ska sätta tillbaka dem i rätt åldrar för svensk skola, så blir det inga krockar... GRATTIS till väl genomförd Tjejvättern!!
Z, vi gillar att ha mystiska Z från Malmö på besök :))) !
Kram Ingrid
Vi ska fira traditionell, svensk midsommar med "gänget"!
Vi ska träffa våra familjer!
Vi ska träffa våra vänner!
Och vi ska åka på turné i USA!
Jippie!!!
Hela familjen glädjer sig mycket!!
Vad ska ni göra i sommar?
Astrid & Tor, ja jag är så nöjd med mina skor. Konfirmationen blev riktigt fin, ska berätta mer om den här senare. Har framfört er hälsning till Linnéa!
Märtha, tack vi har haft en riktigt fin och intensiv helg. Jag tror Linnéa var väldigt nöjd. Mmm, man måste nog begränsa sig lite, men jag har lite svårt för det... :) . Kram till er också!
Kim, tack för kommentar om skorna! Konfirmationsförberedelserna blev många och långa, men det var det värt. Det var en lyxig present, men jag vet att det kommer bli kul och bra för Linnéa. :) Jag hoppas konfirmanderna får till en återträff eller att åtminstonde att L kan hålla kontakten med de som hon stått närmast. Jag tror det.
Anna M, förrätten gjorde succé!! Såg jättefint ut och smakade bra! Nu vill alla ha receptet :) . Mailar mer så snart jag hinner. Det är mycket med skolavslutningen nu...
Boktokig, min kompis var här i helgen och försökte köpa ett par skor till sig också, men vi har samma storlek och de hade bara en i varje, så det gick inte :( .
Catharina, det blev bra på konfirmationen och jag kunde verkligen njuta tack vare familj och vänner som hjäpte till jättemycket under dagarna! Linnéa är nöjd med sin konfirmationstid. Jag tycker det finns saker som kunde gjorts bättre, men så är det ju alltid. Hur ser din blå klänning ut? Det låter som om vi kommit ungefär lika långt med våra sommarplaner då, ha ha. Vi får höras mer kring det...
The not-yet-desperate-housewife, jag klarade att både stå och sitta i helgen :)) . Hur går det med era bröllopsplaner?? Det går sådär för mig att få till en träff för oss. Idag behöver jag liksom bara hämta mig, samtidigt som jag fixar inför skolavslutningar och tar hand om en försummad dator... Återkommer när det blir någon ljusning i almanackan.
Hanneles bok-paradis, tack för komplimang om klänningen!!
Karin, L blev väldigt glad när du skrev "vacker som en dag" :) . Har just insett att om tre år tar Linnéa studenten och Malin konfirmeras samtidigt!! Hur galet blir det? Och tre år senare är det samma sak för Malin och Johan! Tror jag ska sätta tillbaka dem i rätt åldrar för svensk skola, så blir det inga krockar... GRATTIS till väl genomförd Tjejvättern!!
Z, vi gillar att ha mystiska Z från Malmö på besök :))) !
Kram Ingrid
Malin på sjukhus
Jag är väldigt glad att Malin ville berätta med egna ord om sexornas skolresa som var för drygt 3 veckor sedan. De hade väldigt roligt, men hon hoppade över den mest dramatiska händelsen....
Sista kvällen (torsdag) innan de skulle åka hem hade Linnéa starka önskemål om att åka på pubquiz, vi två med Ylva och Vendela. Rikard var dock på tjänsteresa och jag vågade inte lämna Johan sovande till R kom hem med flyget. Dessutom var det lite körigt för Ylva, så vi bestämde oss för att hoppa över det. Det var tur.
Efter att inte ha hört av sig på hela veckan (t ex genom att skicka ett sms), så ringde Malin vid 17-tiden och sa att allt var bra. Skönt! Två timmar senare ringde hon och sa att hon hade slagit i huvudet i någons knä när de busade och hon hade ont i huvudet. Jag ställde lite hjärnskakningsfrågor samt sa att jag trodde hon var trött och undrade om hon inte kunde lägga sig och vila eller läsa en stund. Jo, det skulle hon göra.
Så gick det bara en kort stund och Malin ringde "i panik" och sa "de kör mig till sjukhuset, de kör mig till sjukhuset, jag vill inte". Jag sa till henne att hon skulle lugna ner sig och bad att få prata med läraren. Han sa att Malin slagit i huvudet i marken och att hon haft en blackout och att hon inte pratade engelska längre utan bara svenska. "Jovisst", tänkte den coola mamman som inte har vett att förstå att hennes barn inte är odödliga. Jag frågade om han inte trodde att barnen var trötta sista kvällen och att det vore bäst om Malin vilade en stund och så kunde de som om det blev bättre, sedan bad jag att få prata med Malin igen. Jag talade om för henne att hon naturligtvis måste prata engelska med dem och inte bara svenska med Emma. "Men de är ju så arga", sa Malin. Vi la på och jag trodde allt var lugnt.
Efter en halvtimme ringde läraren igen och sa att de skulle åka till sjukhuset med Malin. De hade pratat med någon sjukvårdskunnig som rekommenderade det i och med att Malin haft en blackout... De skulle ta med sig Emma.
Rikards plan var förstås jätteförsenat, så det var en herrans tur att vi inte åkt på pubquiz. Sedan gick det några timmar innan de ringde efter att de var klara på sjukhuset. Malin hade känt sig bättre i taxin på väg till sjukhuset (stön!!) och de hade inte hittat något fel på henne.
Jag kan förstå lärarnas beslut att åka till sjukhuset. Såklart vill de inte ta några risker, speciellt inte på en sådan här skola där många föräldrar har höga krav på säkerhet... Dessutom skulle de upp kl 5 morgonen därpå för att åka tidigt hemåt och att upptäcka då att ett barn mår dåligt är inte så lyckat, när alla behöver komma iväg. Då var det bättre att få det kollat under kvällen. Jag är GLAD att våra lärare är så engagerade och tar så stort ansvar för våra barn när de är ute och reser. Jag har pratat med Malin om hur viktigt det är att beskriva exakt vad som hänt och hur illa det är i sådana här situationer. Här hade förmodligen de andra tjejerna stirrat upp Malin ordentligt, då hon slog sig för alla stod över henne och talade om hur illa det kunde gå...
Slutet gott, allting gott! Vi var överlyckliga över att få hem en frisk, glad och trött Malin på fredagen! De sa att man inte helt kunde utesluta hjärnskakning förrän efter tre dagar och att hon skulle ta det lugnt den tiden, men jag skickade ändå iväg henne på den avslutande softball-turneringen på lördagen och som tur var gick det bra.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Om man hade en ANING om allt man ska igenom som förälder innan man skaffade barn, hade det definitivt inte fötts så många gulliga bebisar...
Ingrid
Sista kvällen (torsdag) innan de skulle åka hem hade Linnéa starka önskemål om att åka på pubquiz, vi två med Ylva och Vendela. Rikard var dock på tjänsteresa och jag vågade inte lämna Johan sovande till R kom hem med flyget. Dessutom var det lite körigt för Ylva, så vi bestämde oss för att hoppa över det. Det var tur.
Efter att inte ha hört av sig på hela veckan (t ex genom att skicka ett sms), så ringde Malin vid 17-tiden och sa att allt var bra. Skönt! Två timmar senare ringde hon och sa att hon hade slagit i huvudet i någons knä när de busade och hon hade ont i huvudet. Jag ställde lite hjärnskakningsfrågor samt sa att jag trodde hon var trött och undrade om hon inte kunde lägga sig och vila eller läsa en stund. Jo, det skulle hon göra.
Så gick det bara en kort stund och Malin ringde "i panik" och sa "de kör mig till sjukhuset, de kör mig till sjukhuset, jag vill inte". Jag sa till henne att hon skulle lugna ner sig och bad att få prata med läraren. Han sa att Malin slagit i huvudet i marken och att hon haft en blackout och att hon inte pratade engelska längre utan bara svenska. "Jovisst", tänkte den coola mamman som inte har vett att förstå att hennes barn inte är odödliga. Jag frågade om han inte trodde att barnen var trötta sista kvällen och att det vore bäst om Malin vilade en stund och så kunde de som om det blev bättre, sedan bad jag att få prata med Malin igen. Jag talade om för henne att hon naturligtvis måste prata engelska med dem och inte bara svenska med Emma. "Men de är ju så arga", sa Malin. Vi la på och jag trodde allt var lugnt.
Efter en halvtimme ringde läraren igen och sa att de skulle åka till sjukhuset med Malin. De hade pratat med någon sjukvårdskunnig som rekommenderade det i och med att Malin haft en blackout... De skulle ta med sig Emma.
Rikards plan var förstås jätteförsenat, så det var en herrans tur att vi inte åkt på pubquiz. Sedan gick det några timmar innan de ringde efter att de var klara på sjukhuset. Malin hade känt sig bättre i taxin på väg till sjukhuset (stön!!) och de hade inte hittat något fel på henne.
Jag kan förstå lärarnas beslut att åka till sjukhuset. Såklart vill de inte ta några risker, speciellt inte på en sådan här skola där många föräldrar har höga krav på säkerhet... Dessutom skulle de upp kl 5 morgonen därpå för att åka tidigt hemåt och att upptäcka då att ett barn mår dåligt är inte så lyckat, när alla behöver komma iväg. Då var det bättre att få det kollat under kvällen. Jag är GLAD att våra lärare är så engagerade och tar så stort ansvar för våra barn när de är ute och reser. Jag har pratat med Malin om hur viktigt det är att beskriva exakt vad som hänt och hur illa det är i sådana här situationer. Här hade förmodligen de andra tjejerna stirrat upp Malin ordentligt, då hon slog sig för alla stod över henne och talade om hur illa det kunde gå...
Slutet gott, allting gott! Vi var överlyckliga över att få hem en frisk, glad och trött Malin på fredagen! De sa att man inte helt kunde utesluta hjärnskakning förrän efter tre dagar och att hon skulle ta det lugnt den tiden, men jag skickade ändå iväg henne på den avslutande softball-turneringen på lördagen och som tur var gick det bra.
 |
| Så här glad var L att få hem sin syster och som ni ser verkar M helt ok. |
Ingrid
tisdag 14 juni 2011
Malins skolresa med 6:orna
Hej, det är Malin här.
Nu tänker jag berätta för er om min resa till Liverpool och Lake District.
Vi gick upp en tidig morgon för att hinna vara vid skolan klockan 6.30 då vi skulle samlas och ha tid på oss och vänta in dom barnen som var försenade. Vår dubbeldeckade buss som vi hade med oss hela resan åkte klockan 7. Till slut när alla hade kommit så körde vi iväg. På bussen var det många som försökte sova men ingen somnade.
Vi satt en timme i bussen för att komma till vårt första stopp som var Warwick Castle. Alla var trötta efter bussen och detta var därför väldigt kul. Warwick Castle var superfint. Först blev vi uppdelade i tre grupper. Dom olika grupperna gjorde olika saker. Min grupp gick först och tittade på en utställning med vaxdockor, lite grand som madame Tussaud. Efter det gick min grupp upp i tornen och det var jättekul. Det var många trappor, upp och ner, men alla klarade att komma upp efter en lång stund.
Efter det så var vår tid ute och vi skulle mötta dom andra grupperna utanför The Castle Dungeon!!! Jag ville gå in i den men vågade inte! Jag och en lärare stannade ute och väntade på att dom andra skulle komma ut ifrån The dungeon, som skulle ta 30 minuter. Efter 6 minuter kom två av mina kompisar ut och sa att det var jätteläskigt. Vi köpte en glass och väntade på resten. Efter ytterligare 6 minuter så kom några andra ut som också var superrädda....
Efter att vi var klara vid Warick Castle satte vi oss i bussen, redo för en två timmars resa till Hotellet. På bussen hade alla en sångtävling och det var jättekul, alla i bussen sjöng samtidigt. Efter en timme i bussen stannade vi för en kisspaus och lite shopping av mat. Sen satte vi oss i bussen och körde vidare till hotellet.
I mitt rum hade vi 7 personer. Hotellet var fint och fräscht!
Dagen efter blev vi uppdelade i två grupper på 30 personer vardera. Min grupp gick till ett Slavmuseum först och det var superkul. Hon som var vår guide där visade oss massor av saker som slavar hade! Här är några.
Sen gick vi och shoppade. Jag och mina kompisar tittade runt och köpte bara en milkshake. Sen åkte vi tillbaka till hotellet och kopplade av lite i hotellets trädgård. Efter det åkte vi och spelade Bowling. Det var superkul även om jag inte vann...
Nästa dag så åkte vi buss länge igen med olika frågesporter. Sen kom vi fram till vårt andra hotell. Det var lite finare än det gamla men det hade ingen toa i rummen! Alla i hela hotellet fick dela samma toa och dusch.
Nu var vi i Lake District.
Den här dagen åkte vi till Hadrian's Wall där det blåste så mycket att vi gick efter ett tag. Vi hörde knappt vad guiden sa!
Hadrian's Wall var romarnas gräns mot Scottland.
Senare på dagen åkte vi till William Wordsworths hem. Det var kul att se eftersom vi hade lärt oss om hans dikter i skolan. Det var ett litet men fint hus med en bra utsikt över sjöar.
Nästa dag var det dags för en fotvandring :) . Det var väldigt kul och vi fick se mycket fint i den varma solen som gjorde oss trötta. När vi kom till ett ställe där vi åt lunch så målade vi av olika saker och det var väldigt kul. Jag ritade av en sten vid vattnet.
Sen åkte vi hem till hotellet och la oss.
Nästa dag blev en tidig morgon då vi vaknade vid 5, åt frukost vid 6 och kom iväg med bussen klockan 7. Vi hade en till utflykt den dagen och det var till ett Science museum. Det var stort och fint och vi fick se en 3D film om planeter :D
Sen åkte vi hem till London efter en lång vecka. Våra föräldrar stod och väntade på oss när vi kom till skolan vid 5.
Kul vecka och en kul helg och se fram emot för Sarah hade ju kommit från USA!
<3 <3 <3 <3 <3
Malin
Nu tänker jag berätta för er om min resa till Liverpool och Lake District.
Vi gick upp en tidig morgon för att hinna vara vid skolan klockan 6.30 då vi skulle samlas och ha tid på oss och vänta in dom barnen som var försenade. Vår dubbeldeckade buss som vi hade med oss hela resan åkte klockan 7. Till slut när alla hade kommit så körde vi iväg. På bussen var det många som försökte sova men ingen somnade.
 |
| Jag lämnar mamma... |
Efter det så var vår tid ute och vi skulle mötta dom andra grupperna utanför The Castle Dungeon!!! Jag ville gå in i den men vågade inte! Jag och en lärare stannade ute och väntade på att dom andra skulle komma ut ifrån The dungeon, som skulle ta 30 minuter. Efter 6 minuter kom två av mina kompisar ut och sa att det var jätteläskigt. Vi köpte en glass och väntade på resten. Efter ytterligare 6 minuter så kom några andra ut som också var superrädda....
Efter att vi var klara vid Warick Castle satte vi oss i bussen, redo för en två timmars resa till Hotellet. På bussen hade alla en sångtävling och det var jättekul, alla i bussen sjöng samtidigt. Efter en timme i bussen stannade vi för en kisspaus och lite shopping av mat. Sen satte vi oss i bussen och körde vidare till hotellet.
I mitt rum hade vi 7 personer. Hotellet var fint och fräscht!
Dagen efter blev vi uppdelade i två grupper på 30 personer vardera. Min grupp gick till ett Slavmuseum först och det var superkul. Hon som var vår guide där visade oss massor av saker som slavar hade! Här är några.
 |
| Jag i kläder som de fina slavägarna hade. |
 |
| Det här hade slavarna runt halsen med en kedja. |
 |
| Det här hade slavarna runt fötterna! |
 |
| De här brännmärkte de slavar med. HEMSKT! |
 |
| En sak på slavmuseumet. |
Sen gick vi och shoppade. Jag och mina kompisar tittade runt och köpte bara en milkshake. Sen åkte vi tillbaka till hotellet och kopplade av lite i hotellets trädgård. Efter det åkte vi och spelade Bowling. Det var superkul även om jag inte vann...
 |
| En av mina klasskompisar. |
Nu var vi i Lake District.
Den här dagen åkte vi till Hadrian's Wall där det blåste så mycket att vi gick efter ett tag. Vi hörde knappt vad guiden sa!
Hadrian's Wall var romarnas gräns mot Scottland.
Senare på dagen åkte vi till William Wordsworths hem. Det var kul att se eftersom vi hade lärt oss om hans dikter i skolan. Det var ett litet men fint hus med en bra utsikt över sjöar.
Nästa dag var det dags för en fotvandring :) . Det var väldigt kul och vi fick se mycket fint i den varma solen som gjorde oss trötta. När vi kom till ett ställe där vi åt lunch så målade vi av olika saker och det var väldigt kul. Jag ritade av en sten vid vattnet.
Sen åkte vi hem till hotellet och la oss.
Nästa dag blev en tidig morgon då vi vaknade vid 5, åt frukost vid 6 och kom iväg med bussen klockan 7. Vi hade en till utflykt den dagen och det var till ett Science museum. Det var stort och fint och vi fick se en 3D film om planeter :D
Sen åkte vi hem till London efter en lång vecka. Våra föräldrar stod och väntade på oss när vi kom till skolan vid 5.
Kul vecka och en kul helg och se fram emot för Sarah hade ju kommit från USA!
<3 <3 <3 <3 <3
Malin
måndag 13 juni 2011
Tack:Dx
Haha tusen tack för alla hälsningar om konfirmationen :) .
Det gick jättebra och vi hade en väldigt mysig dag! Mest fick jag smycken men också att jag ska få åka på tennisläger i Spanien :D . I kyrkan var jag och min kompis Linnéa nervösa först men allt blev bra och det var svårt att säga hejdå till alla...
Tusen tack igen för alla hälsningar det uppskattas xxx
Linnéa~
Det gick jättebra och vi hade en väldigt mysig dag! Mest fick jag smycken men också att jag ska få åka på tennisläger i Spanien :D . I kyrkan var jag och min kompis Linnéa nervösa först men allt blev bra och det var svårt att säga hejdå till alla...
Tusen tack igen för alla hälsningar det uppskattas xxx
Linnéa~
söndag 12 juni 2011
Linnéa konfirmeras
"Kom ty nu är allting förberett...."
Efter 4-5 nätter då jag lagt jag lagt mig mellan 2-2.30 (Rikard har nästan varit uppe lika länge), är nu allt klart för konfirmation!
Om 1,5 timme ska alla i huset ha ätit frukost och vi kör i samlad trupp till Svenska kyrkan i London.
Här är vår underbara fina konfirmand och vår kloka, vackra dotter Linnéa:
Lycka till idag önskar hela familjen! Njut!
Efter 4-5 nätter då jag lagt jag lagt mig mellan 2-2.30 (Rikard har nästan varit uppe lika länge), är nu allt klart för konfirmation!
Om 1,5 timme ska alla i huset ha ätit frukost och vi kör i samlad trupp till Svenska kyrkan i London.
Här är vår underbara fina konfirmand och vår kloka, vackra dotter Linnéa:
Lycka till idag önskar hela familjen! Njut!
torsdag 9 juni 2011
De blå skorna
Jag berättade att svärmor köpte ett par blå fantastiskt fina skor då hon var här och att om jag hann skulle jag rusa och köpa ett par till mig själv också.
Nu har jag köpt dem! De sitter perfekt från början och jag är så glad och nöjd.
Ovan står de på vår spiselkrans. Vad tycker ni?
Konfirmationsförberedelserna tar nästan all vår tid. Ju mer jag gör, desto mer kommer jag på som inte är gjort och desto fler nya idéer dyker upp som gör att vi såklart aldrig blir klara, MEN vi gör så mycket vi hinner och resten får vara (eller rättare sagt, resten får gästerna hjälpa till med att fixa då de kommer ;) ). Kan inte avslöja för mycket än, men det kommer.
TACK för alla kommentarer till mitt förra inlägg om vardagsproblem!! Det känns faktiskt mycket bättre när jag hör att andra tänker i samma banor eller förstår vad jag menar.
Boktokig, hoppas du tyckte om att få se skorna :) ?
Maria, nej jag tror det är tvärtom, jag tror inte det FINNS en enda mamma (knappt någon pappa heller) som inte TJATAR, mer eller mindre. FÖRMODLIGEN gör det inte så stor nytta som vi hoppas... Kan vi höras av i nästa vecka??
Anna M, vi kör din förrätt på konfirmationen. Tack för tipset! Ska provgöra att göra en korg idag...
Britt, du är SUPERduktig på att planera! Tror absolut att det är en bra egenskap för lärare också, men jag tror inte alla har den :) . Jag är bättre nu som tur är.
Karin, nej jag hade inte förstått att du var internetlös hemma. Vad har hänt? Jag försöker hänga med så mycket det går, men det går halvbra just nu. Är igång både dagar och nätter. Det är så mycket som ska ske utöver konfirmationen. Bra att dina barn är prismedvetna :) ! Kul med studentfester! Det dröjer inte långt innan man är där inser jag... LYCKA TILL i MOTALA och med cyklandet!! Jag vet att det kommer att gå bra och bli jättekul. Ska tänka på dig när jag står i köket och lagar mat!
Kim, vad kul att höra att du också är en person som är beredd på oförutsägbara händelser :)) !
Catharina, jag FÖRSTÅR att du försöker vara steget före! Du har ju så många OLIKA saker att hålla i luften. Jobbar man är det mer saker inom samma väggar och det är lite lättare att hålla ihop, än när man engagerar sig i flera olika situationer. Våra barn är tvärtom, så fort de kommer innanför dörren från skolan vill de äta, ha ha. Hur var det på rådhuset bland alla genier? Så fort konfirmationen är över, så återkommer jag om augusti.
Astrid, tack för lyckönskningarna! Tror jag ska placera en liten myntburk (med lås?) i bilen här också framöver. Sedan kommer det såklart alltid ske små missöden, som med kaffet ;) . Det är helt ok, om det inte sker för ofta. Jag är bättre nu och hoppas snart vara helt bra.
Märtha, tack för uppdatering om drottningens officiella födelsedag! Jag visste inte när det var, visste bara att hon hade en sådan vilket jag tycker är väldigt konstigt, men det är väl för att jag är svensk. Om så kungens födelsedag vore i november, tror jag han hade stått på borggården och huttrat. Heja kungen för det! (Det kan han behöva.) Brev har anlänt (jag tror det är från dig...).
Efter några regniga dagar är solen tillbaka, men de lovar regn i helgen. Det gillar vi INTE!
Kram Ingrid
tisdag 7 juni 2011
För att min vardag ska fungera!
Mitt liv skulle inte fungera med vårt tempo om inte vissa saker var på plats! Igår var jag sjuk och trött och stressad. Var TVUNGEN att få iväg några sena brev med inbjudningar som jag förberett ett tag, men inte kunnat slutföra förrän igår. Speciella kuvert var inköpta och i SISTA minuten kom jag på att jag behövde frimärken till Europa. Posten ligger lite dumt till här, så senaste födelsedagarna och mors dag-dagen fick jag sätta på dubbla porton med engelska frimärken och hoppas att översummeringen skulle förlåta att de egentligen inte var avsedda för utrikesbrev. Det gick uppenbarligen bra, eftersom breven kom fram och ingen har klagat, trots att jag skrev avsändare, så de kunde hittat mig om de ville.... (Jag har ännu inte hunnit berätta för er om brevet jag fått från polisen i Windsor.)
Okey, sista minuten-inköp av frimärken, girade in på parkeringen och insåg att det var en betalparkering som kostade minimum 60p för 30 minuter. Endast mynt och inga returer. HADE precis varit duktig och gjort mig av med massa mynt vid alla inköp under helgen, så jag HADE inte 60p. STÖN, hann verkligen inte växla, men tänkte inte chansa och få böter. Fick ihop 40p från plånboken, hittade 10p till i fickan. Fattades 10p. Letade i bilen. IBLAND lägger vi några mynt där, men icke, dessa var använda av någon. Då kom jag ihåg att jag hade ett fack i handväskan där jag la några mynt i julas, för att ha lättillgängligt och TADA, där fanns det mynt jag saknade och det räddade mig för att breven skulle kunna komma iväg igår. (Sände mentala TACK, TACK, TACK, TACK till mig själv för mina små gömmor.)
Detta föranledde mig att tänka på hur viktigt det är för mig att alla småsaker fungerar.
Därför hatar jag när:
Catharina, TACK för krya på mig-hälsning!!!
Kram Ingrid
Okey, sista minuten-inköp av frimärken, girade in på parkeringen och insåg att det var en betalparkering som kostade minimum 60p för 30 minuter. Endast mynt och inga returer. HADE precis varit duktig och gjort mig av med massa mynt vid alla inköp under helgen, så jag HADE inte 60p. STÖN, hann verkligen inte växla, men tänkte inte chansa och få böter. Fick ihop 40p från plånboken, hittade 10p till i fickan. Fattades 10p. Letade i bilen. IBLAND lägger vi några mynt där, men icke, dessa var använda av någon. Då kom jag ihåg att jag hade ett fack i handväskan där jag la några mynt i julas, för att ha lättillgängligt och TADA, där fanns det mynt jag saknade och det räddade mig för att breven skulle kunna komma iväg igår. (Sände mentala TACK, TACK, TACK, TACK till mig själv för mina små gömmor.)
Detta föranledde mig att tänka på hur viktigt det är för mig att alla småsaker fungerar.
Därför hatar jag när:
- inte bilen tankas innan det börjar lysa rött.
- någon tar sista toarullen utan att se till att nya köps hem.
- vi inte har frimärken hemma.
- jag inte har kontanter ute, plus lite mynt.
- det inte finns basvaror i köket (ingredienser till kladdkaka, köttbullar & pasta).
- ett barn säger kl 20 (eller 21 eller 22) att "kan du tvätta det här till imorgon åt mig".
- begära "cash back" varje gång jag handlar mat, så att jag har sedlar (använder inte bankomat här).
- ha tuggummi, druvsocker, några kex, handtvätt och något godis i handväskan (KRISPAKET/muta för barn).
- ha minibok med suduko, liten kortlek eller dyl i handväskan, att roa barn med vid lång väntan.
- ha något att läsa med till mig själv, om någon av ALLA de jag hämtar, blir försenad.
- TJATA på min familj om att SÄGA till när något tar slut!
- tjata på min familj om massa andra saker också, för att de ska förstå att vissa saker måste vara i ordning för att tillvaron ska funka, fast de verkar inte riktigt förstå det... :)
Catharina, TACK för krya på mig-hälsning!!!
Kram Ingrid
Rörmokaren & fika hos Toni
Torsdag för två veckor sedan, bestämde sig "the plumber" för att göra ett återbesök. Ni vet han som hittade tre trasiga element, stängde av vår öppna spis och styrde med varmvattnet så att det inte fungerade...
Nu var det värmepannan som han hade upptäckt att OM den slocknade, så skulle vi inte kunna sätta igång den själva, utan vara tvungna att ringa honom. Alltså behövde den fixas, så att vi kunde sätta igång den själva.
Denna vecka var Malin på skolresa i Spanien och Toni (Linnéas kompis Amandas mamma) och jag hade pratat om att träffas för en fika eller lunch på torsdagen, så jag bestämde med rörmokaren att han skulle komma mellan 8.30-9.00. Det hela skulle ta ca 1 timme.
Toni slog dock på stort och bjöd in ett helg gäng mammor på fika kl 10 istället och det var ju väldigt kul, jag förvarnade dock om att jag kunde bli något sen.
Vår käre rörmokare är en noggrann man (det är därför han hittar så mycket intressant förmodligen), denna noggranna sida gör dock samtidigt att allt tar väldigt lååååång tid. Jag borde ha lärt mig från förra gången då han stannade i över tre timmar... Nu kom han 9.20 tillsammans med en lärling. "The plumber" tog sitt lärlingsansvar på stort allvar och dessa båda tog min nyskurade tvättstuga (läs tvättvrå) i besittning, de täckte omsorgsfullt golvet med skyddsfiltar.
Själv hade jag annat att göra så jag lät dem arbeta ifred. Jag hörde hur rörmokaren förklarade en del saker för lärlingen. De fixade och donade, precis som jag. Efter drygt 1,5 timme undrade jag försiktigt ungefär hur lång tid de trodde att de hade kvar (han visste att jag skulle iväg till lunch, som var det jag sagt då vi bestämde tiden). Ungefär 30 min fick jag till svar. Drygt en timme senare var de klara och jag fick en instruktion om hur jag skulle göra om pannan stannade. "Trycka ner den knappen först, sedan en annan samtidigt, hålla kvar 30 sek, släppa andra knappen, hålla kvar första, släppa upp första väldigt långsamt." TROR ni att jag kommer att ge mig på detta om pannan slocknar? Knappast! Jag kommer att få ett plötsligt anfall av hjälplös- hemmafru-som-inte-tycker-jämställdhet-är-viktigt-alls och ringa Rikard, så att han genast kommer hem och hjälper mig. MEN, MEN, risken att R just då är på tjänsteresa finns ju, SÅ för säkerhets skull skrev jag upp hur jag skulle göra och satte fast denna lapp med en tejpbit på pannan. Måste ha en back up ifall hjälplöst våp-modellen inte funkar och jag måste klara mig själv, trots allt.
Så att jag ALDRIG glömmer det:
OM my personal plumber kommer igen, ska jag TREDUBBLA tiden han säger att det tar och inte planera in något för resten av dagen!!
Då rörmokaren lämnade tomten gjorde jag detsamma och flög hem till Toni, där ett gäng kvinnor satt och tjattrade och hade hur trevligt som helst! Det var en strålande dag och jag såg deras underbara trädgård och förundrades igen över hur man INTE kan trivas i detta förträffliga hus... Då jag klev in i vardagsrummet insåg jag igen att det var AMERIKANER jag skulle träffa, vilket innebär att man inte tar med en blomma, lite choklad eller ingenting alls om man blivit uppmanad detta, UTAN man tar med ett fat med nybakade kakor, frukt eller så, vilket gör att det blir en DIGNANDE buffé av godsaker att äta för alla.
Så att jag aldrig glömmer detta heller:
OM vi blir hembjudna till amerikaner, ska vi fråga om vi kan ta med EFTERRÄTT, en kaka, vin eller öl till middagen eller annat. Säger de nej, kan vi ändå göra det. (Jag som TYCKER att det är så skönt att bjuda på allt när jag bjuder och inte behöva göra något när jag går bort.)
En trevlig fika blev det i alla fall och jag njöt av alla de andras bidrag till godsakerna!
Coola farmor, så härligt med en tur till bokskogen! Hade ni det bra? Jag visste inte att drottningen firade här denna vecka! Jag vet att hon fyller i april, men alltid firar sin födelsedag med folket på sommaren, men visste inte att det var nu. Jag hoppar dock över det, har fått tillräckligt med rojalistisk yra i vår :) . Cooper-spaning när vi kommer hem låter jättekul! Din bil har verkligen varit trogen och servat dig och barnbarnen på många fantastiska äventyr!!
Kim, nej tyvärr fick man inte fotografera inne på Frogmore, men om du klickar på länken som låg i inlägget kommer du direkt till fyra bilder som visar hur det ser ut inne i de finare rummen som inte var fulla med plottriga saker :) .
Ingrid, som kämpar på trots sjuka.
Nu var det värmepannan som han hade upptäckt att OM den slocknade, så skulle vi inte kunna sätta igång den själva, utan vara tvungna att ringa honom. Alltså behövde den fixas, så att vi kunde sätta igång den själva.
Denna vecka var Malin på skolresa i Spanien och Toni (Linnéas kompis Amandas mamma) och jag hade pratat om att träffas för en fika eller lunch på torsdagen, så jag bestämde med rörmokaren att han skulle komma mellan 8.30-9.00. Det hela skulle ta ca 1 timme.
Toni slog dock på stort och bjöd in ett helg gäng mammor på fika kl 10 istället och det var ju väldigt kul, jag förvarnade dock om att jag kunde bli något sen.
Vår käre rörmokare är en noggrann man (det är därför han hittar så mycket intressant förmodligen), denna noggranna sida gör dock samtidigt att allt tar väldigt lååååång tid. Jag borde ha lärt mig från förra gången då han stannade i över tre timmar... Nu kom han 9.20 tillsammans med en lärling. "The plumber" tog sitt lärlingsansvar på stort allvar och dessa båda tog min nyskurade tvättstuga (läs tvättvrå) i besittning, de täckte omsorgsfullt golvet med skyddsfiltar.
Själv hade jag annat att göra så jag lät dem arbeta ifred. Jag hörde hur rörmokaren förklarade en del saker för lärlingen. De fixade och donade, precis som jag. Efter drygt 1,5 timme undrade jag försiktigt ungefär hur lång tid de trodde att de hade kvar (han visste att jag skulle iväg till lunch, som var det jag sagt då vi bestämde tiden). Ungefär 30 min fick jag till svar. Drygt en timme senare var de klara och jag fick en instruktion om hur jag skulle göra om pannan stannade. "Trycka ner den knappen först, sedan en annan samtidigt, hålla kvar 30 sek, släppa andra knappen, hålla kvar första, släppa upp första väldigt långsamt." TROR ni att jag kommer att ge mig på detta om pannan slocknar? Knappast! Jag kommer att få ett plötsligt anfall av hjälplös- hemmafru-som-inte-tycker-jämställdhet-är-viktigt-alls och ringa Rikard, så att han genast kommer hem och hjälper mig. MEN, MEN, risken att R just då är på tjänsteresa finns ju, SÅ för säkerhets skull skrev jag upp hur jag skulle göra och satte fast denna lapp med en tejpbit på pannan. Måste ha en back up ifall hjälplöst våp-modellen inte funkar och jag måste klara mig själv, trots allt.
Så att jag ALDRIG glömmer det:
OM my personal plumber kommer igen, ska jag TREDUBBLA tiden han säger att det tar och inte planera in något för resten av dagen!!
Då rörmokaren lämnade tomten gjorde jag detsamma och flög hem till Toni, där ett gäng kvinnor satt och tjattrade och hade hur trevligt som helst! Det var en strålande dag och jag såg deras underbara trädgård och förundrades igen över hur man INTE kan trivas i detta förträffliga hus... Då jag klev in i vardagsrummet insåg jag igen att det var AMERIKANER jag skulle träffa, vilket innebär att man inte tar med en blomma, lite choklad eller ingenting alls om man blivit uppmanad detta, UTAN man tar med ett fat med nybakade kakor, frukt eller så, vilket gör att det blir en DIGNANDE buffé av godsaker att äta för alla.
Så att jag aldrig glömmer detta heller:
OM vi blir hembjudna till amerikaner, ska vi fråga om vi kan ta med EFTERRÄTT, en kaka, vin eller öl till middagen eller annat. Säger de nej, kan vi ändå göra det. (Jag som TYCKER att det är så skönt att bjuda på allt när jag bjuder och inte behöva göra något när jag går bort.)
En trevlig fika blev det i alla fall och jag njöt av alla de andras bidrag till godsakerna!
Coola farmor, så härligt med en tur till bokskogen! Hade ni det bra? Jag visste inte att drottningen firade här denna vecka! Jag vet att hon fyller i april, men alltid firar sin födelsedag med folket på sommaren, men visste inte att det var nu. Jag hoppar dock över det, har fått tillräckligt med rojalistisk yra i vår :) . Cooper-spaning när vi kommer hem låter jättekul! Din bil har verkligen varit trogen och servat dig och barnbarnen på många fantastiska äventyr!!
Kim, nej tyvärr fick man inte fotografera inne på Frogmore, men om du klickar på länken som låg i inlägget kommer du direkt till fyra bilder som visar hur det ser ut inne i de finare rummen som inte var fulla med plottriga saker :) .
Ingrid, som kämpar på trots sjuka.
Sjuk måste bli frisk
Att vara sjuk när vi har haft gäster och planera för Linnéas konfirmation till helgen, samtidigt som det är avslutningar ÖVERALLT och extra evenemang i skolan för alla barn hela tiden, ÄR helt enkelt ingen bra kombination.
Jag måste bli friskt fort, FORTARE, FORTAST!
Ingrid
Jag måste bli friskt fort, FORTARE, FORTAST!
Ingrid
söndag 5 juni 2011
Frogmore house
Gudrun är den här som håller ihop de promenader vi gör en gång i månaden med svenskorna. Egentligen görs detta i SWEAs namn, den förening för svenskor boendes utomlands som finns över hela världen, men även om inte jag, tillsammans med några andra, är medlem där, så får vi komma med på vandringarna. Det är vi väldigt glada för, då Gudrun bott i landet länge och alltid hittar trevliga promenadvägar.
Onsdagen för två veckor sedan meddelade hon oss att Frogmore house var öppet för allmänheten, vilket endast händer ett par gånger per år och hon föreslog därför att vi skulle gå dit. Själv hade jag aldrig hört talas om stället, men nu vet jag bättre :) .
Frogmore house tillhör den engelska kungafamiljen och ligger i anslutning till Windsor Castle, men så pass långt ifrån att du inte ser det om du besöker slottet. Det ligger längs med Long Walk som jag skrev om och visade bilder från, för ett par veckor sedan. Nedan är en karta som visar tydligt hur ställena ligger i förhållande till varandra:
Kartan kommer från följande hemsida, där ni också kan läsa mer om Frogmore än det jag berättar:
http://www.royalcollection.org.uk/default.asp?action=article&ID=35
I år är parken och huset öppet för allmänheten tre dagar i maj och tre dagar i augusti. Arrangemanget i maj då vi var där, hade ett charity upplägg fungerande på följande sätt. Tre välgörenhetsorganisationer får varsin dag och intäkterna från besökarna denna dag går till deras organisation. De kan också ha några speciella happenings i parken under sin dag och lite försäljning som ger ytterligare intäkter till verksamheten. Den dag vi var där var det organisationen Thrive som höll i det och så här beskriver de sin verksamhet: Thrive is a small national charity that uses gardening to change lives. We champion the benefits of gardening, carry out research and offer training and practical solutions so that anyone with a disability can take part in, benefit from and enjoy gardening. Verkligen bra och behjärtansvärt. De sålde lite trädgårdssaker, brevpapper etc vid ingången.
Vi svenskor samåkte till Frogmore house. Kajsa hämtade upp Amy, Ylva och mig och så parkerade vi på en liten parkering långt ned längs med Long Walk och gick sedan tillsammans uppför denna tills vi vek av in till Frogmore. Vi var en rätt stor grupp som hörsammat Gudruns "inbjudan", ca 12 pers. Parken runt huset är minst lika berömd och sevärd som själva huset. Det kostade £5 att gå in i parken och ytterligare £5.50 för att se huset. I parken finns framför allt många fina träd av lite ovanligare slag. Dessutom finns där ett mausoleum som Queen Victoria lät uppföra för sig själv och maken Albert, eftersom hon tyckte så mycket om Frogmore. I år renoveras detta hus, så man får inte gå in där, men i vanliga fall kan man göra det.
Huset, som är byggt på 1680-talet, används inte längre så mycket av kungafamiljen, men då drottningmodern levde, tyckte hon mycket om att bo där och då serverades afternoon i huset, så att drottningen skulle kunna ta sina hundar och promenera dit på eftermiddagen. Prinsessan Annes äldste son hade sin bröllopsmottagning på Frogmore house då han gifte sig i slottskyrkan vid Windsor Castle. Amy och jag gick tillsammans och vi slogs av hur instängt huset var, det hade verkligen en gammal doft (mögel enligt Amy) och rummen var PROPPFULLA med saker (gåvor till kungaparen?). Några större rum och ett långsmalt rum ut mot trädgården var RIKTIGT fina!
Här är snygga amerikanska Amy som pratar felfri svenska. Dessutom är hon supertrevlig och bor i vår by:
Såväl trädgård som Frogmore house var väldigt sevärt, så vi var riktigt nöjda med vårt besök då vi lämnade området för att avsluta träffen med lunch tillsammans. Det var ett bra initiativ av Gudrun, som bor i Windsor. Om man går från byn Windsor mot Long Walk så är det en pub precis där vägen slutar och Long Walk börjar. Där hade vi ett bord väntande på oss och jag beställde en HELT fantastiskt god sallad:
Efter mat och prat fick vi köra i full fart hemåt så vi kunde möta våra skolbarn som anlände hem till de flesta av oss.
Över till något helt annat, kommentarer på bloggen. Det verkar ha varit något strul med kommentarerna på många bloggar, jag har själv haft problem hos några bloggare, men inte hos andra. Väldigt konstigt! Nu har jag bytt format på kommentarerna, så ni ger era kommentarer i ett separat fönster istället. Jag vet inte om det gör någon skillnad, men det känns i alla fall som om jag skakar om systemet lite. Låt oss hoppas på ett litet underverk och att det fungerar bättre nu...
Astrid, attans att du också har haft problem med kommentarerna!! Nu fungerade det ju i alla fall och jag hoppas att det fortsätter så.
Tänkte nästan att du skulle kunna gilla bilarna eftersom ni är så bilkunniga i familjen, även om ni är vana vid elegantare saker :) . Ja, vi får hoppas och tro att jag ska kunna bidra till "skolstyrelsen" här. Det ska bli kul och intressant.
Karin, minsann är du inte mer stressad när du jobbar mindre än förut...??! Väldigt intressant det du skriver om tillfälliga bekantskaper! Jag tror du har rätt, kanske ska man ibland bara se tillfälliga möten som en gåva där och då. Det är naturligt att det inte blir någon fortsättning, men det betyder inte att samtalet är meningslöst. Visst är det SKÖNT att jag besparar er tråkiga vardagssysslor som naturligtvis förekommer även här, ha ha. Är det nästa helg du ska cykla?
Kim, jag gillar att vara med och bestämma och påverka, så det ska bli kul med styrelseuppdraget. Det blir säkert rapporter från det arbetet här på bloggen.... Vi har NÄSTAN roligt hela tiden här, men naturligtvis får vi vår beskärda del av vardag, vi också. Det är dock roligare att fokusera på det positiva :) . Ja, jag minns att du var sjuk på melodifestivalen, du har haft lite otur på sista tiden med hals och annat. Tur att det verkar ha vänt nu!
Britt, det är min förhoppning att det ska fungera bättre med kommentarerna nu, men jag är absolut inte säker. Vi får båda hålla tummarna! Jag frågade Malin och hon sa att du redan är världens coolaste farmor :) . Är det dags att byta bilen? Skulle vara kul att se dig välja mellan 15 000 000 000 000 000 olika varianter på Coopern.... jag är gärna med och hjälper till, ha ha. Johan är SÅ glad över att ha Alfred här!
Trevlig helg allihop! Vi har fått besök från Sverige och roar oss för fullt med dem! Jättekul!
Ingrid
Onsdagen för två veckor sedan meddelade hon oss att Frogmore house var öppet för allmänheten, vilket endast händer ett par gånger per år och hon föreslog därför att vi skulle gå dit. Själv hade jag aldrig hört talas om stället, men nu vet jag bättre :) .
 |
| Frogmore house Bild från: www.art.co.uk/products/p13541833-sa-i2393592/posters.htm |
Kartan kommer från följande hemsida, där ni också kan läsa mer om Frogmore än det jag berättar:
http://www.royalcollection.org.uk/default.asp?action=article&ID=35
I år är parken och huset öppet för allmänheten tre dagar i maj och tre dagar i augusti. Arrangemanget i maj då vi var där, hade ett charity upplägg fungerande på följande sätt. Tre välgörenhetsorganisationer får varsin dag och intäkterna från besökarna denna dag går till deras organisation. De kan också ha några speciella happenings i parken under sin dag och lite försäljning som ger ytterligare intäkter till verksamheten. Den dag vi var där var det organisationen Thrive som höll i det och så här beskriver de sin verksamhet: Thrive is a small national charity that uses gardening to change lives. We champion the benefits of gardening, carry out research and offer training and practical solutions so that anyone with a disability can take part in, benefit from and enjoy gardening. Verkligen bra och behjärtansvärt. De sålde lite trädgårdssaker, brevpapper etc vid ingången.
Vi svenskor samåkte till Frogmore house. Kajsa hämtade upp Amy, Ylva och mig och så parkerade vi på en liten parkering långt ned längs med Long Walk och gick sedan tillsammans uppför denna tills vi vek av in till Frogmore. Vi var en rätt stor grupp som hörsammat Gudruns "inbjudan", ca 12 pers. Parken runt huset är minst lika berömd och sevärd som själva huset. Det kostade £5 att gå in i parken och ytterligare £5.50 för att se huset. I parken finns framför allt många fina träd av lite ovanligare slag. Dessutom finns där ett mausoleum som Queen Victoria lät uppföra för sig själv och maken Albert, eftersom hon tyckte så mycket om Frogmore. I år renoveras detta hus, så man får inte gå in där, men i vanliga fall kan man göra det.
Huset, som är byggt på 1680-talet, används inte längre så mycket av kungafamiljen, men då drottningmodern levde, tyckte hon mycket om att bo där och då serverades afternoon i huset, så att drottningen skulle kunna ta sina hundar och promenera dit på eftermiddagen. Prinsessan Annes äldste son hade sin bröllopsmottagning på Frogmore house då han gifte sig i slottskyrkan vid Windsor Castle. Amy och jag gick tillsammans och vi slogs av hur instängt huset var, det hade verkligen en gammal doft (mögel enligt Amy) och rummen var PROPPFULLA med saker (gåvor till kungaparen?). Några större rum och ett långsmalt rum ut mot trädgården var RIKTIGT fina!
Här är snygga amerikanska Amy som pratar felfri svenska. Dessutom är hon supertrevlig och bor i vår by:
Såväl trädgård som Frogmore house var väldigt sevärt, så vi var riktigt nöjda med vårt besök då vi lämnade området för att avsluta träffen med lunch tillsammans. Det var ett bra initiativ av Gudrun, som bor i Windsor. Om man går från byn Windsor mot Long Walk så är det en pub precis där vägen slutar och Long Walk börjar. Där hade vi ett bord väntande på oss och jag beställde en HELT fantastiskt god sallad:
Efter mat och prat fick vi köra i full fart hemåt så vi kunde möta våra skolbarn som anlände hem till de flesta av oss.
Över till något helt annat, kommentarer på bloggen. Det verkar ha varit något strul med kommentarerna på många bloggar, jag har själv haft problem hos några bloggare, men inte hos andra. Väldigt konstigt! Nu har jag bytt format på kommentarerna, så ni ger era kommentarer i ett separat fönster istället. Jag vet inte om det gör någon skillnad, men det känns i alla fall som om jag skakar om systemet lite. Låt oss hoppas på ett litet underverk och att det fungerar bättre nu...
Astrid, attans att du också har haft problem med kommentarerna!! Nu fungerade det ju i alla fall och jag hoppas att det fortsätter så.
Tänkte nästan att du skulle kunna gilla bilarna eftersom ni är så bilkunniga i familjen, även om ni är vana vid elegantare saker :) . Ja, vi får hoppas och tro att jag ska kunna bidra till "skolstyrelsen" här. Det ska bli kul och intressant.
Karin, minsann är du inte mer stressad när du jobbar mindre än förut...??! Väldigt intressant det du skriver om tillfälliga bekantskaper! Jag tror du har rätt, kanske ska man ibland bara se tillfälliga möten som en gåva där och då. Det är naturligt att det inte blir någon fortsättning, men det betyder inte att samtalet är meningslöst. Visst är det SKÖNT att jag besparar er tråkiga vardagssysslor som naturligtvis förekommer även här, ha ha. Är det nästa helg du ska cykla?
Kim, jag gillar att vara med och bestämma och påverka, så det ska bli kul med styrelseuppdraget. Det blir säkert rapporter från det arbetet här på bloggen.... Vi har NÄSTAN roligt hela tiden här, men naturligtvis får vi vår beskärda del av vardag, vi också. Det är dock roligare att fokusera på det positiva :) . Ja, jag minns att du var sjuk på melodifestivalen, du har haft lite otur på sista tiden med hals och annat. Tur att det verkar ha vänt nu!
Britt, det är min förhoppning att det ska fungera bättre med kommentarerna nu, men jag är absolut inte säker. Vi får båda hålla tummarna! Jag frågade Malin och hon sa att du redan är världens coolaste farmor :) . Är det dags att byta bilen? Skulle vara kul att se dig välja mellan 15 000 000 000 000 000 olika varianter på Coopern.... jag är gärna med och hjälper till, ha ha. Johan är SÅ glad över att ha Alfred här!
Trevlig helg allihop! Vi har fått besök från Sverige och roar oss för fullt med dem! Jättekul!
Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)