Linnéa fick en gitarr i julklapp av farmor och farfar. Hon blev verkligen glad då hon önskat sig en ganska länge. Självklart innebar det ett direkt behov av att hitta en gitarrlärare, även om jag hittat denna bok till självhjälp som hon också fick i present:
På skolan finns gitarrundervisning, men eftersom det är flera som vill spela, passar inte alltid tiden man kan få med övriga skolschemat. I den riktigt bra musikaffären i byn, köpte Rikard gitarrstämmare, ställ och lite annat, samtidigt som han fick en lång lista på personer som ger lektioner. Ingen bodde i vår by, men flera i byn bredvid och det är inte långt dit. Då R var på posten fick han se en lapp om någon som gav gitarrlektioner i vår by, och vi bestämde oss för att börja pröva med honom. Sagt och gjort, han ringdes upp och bokades, för en dryg vecka sedan, in på en första provlektion för att båda parter skulle se om det passade.
Vi hade inte funderat så mycket på vad vi väntade oss, men förmodligen att någon medelålders man med sin akustiska gitarr skulle komma. Det riktigt lyckade var nämligen att han kommer hem till oss för att hålla lektionerna. INGET skjutsande för mamman som i gott minne har allt körande i DK med bl a tisdagar i bil kl 14-19.30 VARJE vecka (oj, vad många CD-böcker jag han lyssna på under turerna till barnens fem aktiviteter den dagen).
Punktligt ringde det på dörren och in kom en ung kille som skulle platsat på vilken catwalk eller i vilket rockband som helst. Det senare hade han redan åstadkommit och när han berättade att han turnerat med Linnéas engelska favoritband (Bring me the Horizon), var han anställd som gitarrlärare i huset, utan att ha spelat ett enda ackord.
När han inte spelar i sitt band, så studerar han musik på Oxfords universitet och sannolikt tar det mer tid än turnerandet, så han är helt säkert en seriös kille, speciellt som han gärna tog emot en kopp av det serverade teet (ni ser, jag har fått styr på det där med te-serveringarna nu).
Ungdomarna stängde in sig i brasrummet och 40 minuter senare kom en strålande Linnéa ut. Hon var SÅ nöjd och har övat flitigt sedan dess och igår kväll var det dags för andra lektionen. Även den gick bra och L var väldigt nöjd med att hon lärde sig massa nya saker att träna på till nästa gång. Hon börjar redan kunna spela några "riktiga" sånger och jag tror detta blir väldigt lyckat. TÄNK vad ett besök på posten kan leda till!
Det serverade teet dracks upp igår också. Min fortfarande varma, nybakta syltmuffins som jag satte in till honom var borta då han gått, men pappret var inte kvar. Jag tolkar det som om han kanske tog den med sig... Vet däremot inte om jag ska tolka det i sin tur som om han inte trodde sig gilla den och inte ville visa det eller om det helt enkelt inte är så lätt att äta muffins när man undervisar, så han valde att spara den till senare... Ska kanske hålla mig till en liten torr kaka i fortsättningen.
Karin, jag deltar nästan aldrig i några tävlingar, kommer inte ens på tanken, det kanske man skulle... Du har alltid en enastående tur (och ofta säkert en del skicklighet) i tävlingar, det har inte jag, kanske är det därför. I det här fallet visste jag inte ens att det varit en tävling förrän jag såg att de utsett en vinnare. Vilka bra saker du vunnit!
forgot, varför heter du så...? Nix, jag är helt oberoende, ha ha.
Catharina, pizzan är absolut värd att pröva, tills ni kommer kanske de får till snitsen ännu bättre :) . Jag skickar aldrig in till tävlingar! Vad mycket du skrivit! Jättekul att höra! Förstår att du ser fram emot resultatet! Ska verkligen bli intressant att höra om din retreat-erfarenhet längre fram...
Ingrid
måndag 31 januari 2011
Ändå går jag på det...
Jag har själv som marknadsförare, många gånger gjort liknande tävlingar. Ändå "går jag på det", rakt av :) !
Pizza Express har haft en tävling, där vem som helst har kunnat ta fram ett förslag på en ny pizza och den bästa kommer med på deras meny under kortare eller längre tid (självklart beroende på hur populär den blir). Vinnaren får £5000.
NEJ, jag har inte bidragit med något recept. Däremot när jag såg utanför butiken (jag väntar där två gånger i veckan på barnen vid late bus) att vinnaren var korad och att man nu kunde beställa vinnarpizzan, så blev jag DIREKT sugen på att göra just det.
You got me, Pizza Express!! (Det är liksom precis det här vi marknadsförare vill ska hända.)
Pizzan lät verkligen god, så jag har inväntat ett tillfälle, då vi inte skulle ha lust att laga mat hemma och det passade att beställa pizza. Tillfället infann sig i helgen!
Pizzatoppingen var: gorgonzolaost, karamelliserad purjolök, kronärtskocka, krispig pancetta (ung som parmaskinka) och chiliolja. Plus förstås tomatsås och ost.
Och..............hur smakade den? Ja, den såg inte så fin ut som på bilden, så jag tror inte kockarna är helt varma i kläderna på att göra den än, men den var JÄTTEGOD! Det är inte många pizzor från vanliga pizzeria-menyer jag gillar, men Pizza Express har flera goda varianter och den här innehöll verkligen precis sådana ingredienser som jag gillar, så det blev TUMMEN UPP!
Jag känner mig helt okey med att ha blivit kuppad att pröva på en ny pizza. All marknadsföring är inte av ondo som vi många gånger tror då vi stönar över all reklam överallt, det är faktiskt också ett väldigt bra sätt att få lite koll på spännande nyheter!
Kan jag skicka med en önskan till Grandiosa-gänget på jobbet hemma, om en sådan här i frysdisken inom kort? ;)
Hanneles bok-paradis, Tack för hälsning här! Vad glad jag blev. Skönt att ingen skrev att det var ett ytlig inlägg om hudkrämer :) . Nu är det ännu värre, när jag skriver om "flötiga" pizzor, ha ha. Hjälpte rynkkrämen?
Britt, TACK, ja tänk vad kul att kunna försörja sig på att skriva! Jag är i alla fall glad att du läser så flitigt allt jag skriver. Rikard skickade ett par mail till er igår, som lite hjälp inför era beslut. Det är svårt att hitta roliga filmer, för vad som är kul för olika personer varierar verkligen. Jag gillar också Body Shops produkter!
Karin, jag TROR som vanligt att du har rätt :) . Alltså tror jag det passar perfekt att vanka runt med nattkräm i fejan en zombie-dag då man inte ska träffa någon, OM det bara fanns några sådana dagar... Tack för jättebra krämtips, den ska jag verkligen pröva! Rikard kan väl fånga upp den på någon resa. På morgonen då jag duschat har jag rutin att jag alltid smörjer ansiktet, på kvällen är jag inte lika duktig. Om man sminkar sig varje dag och på kvällen tvättar bort det, tror jag det är lättare att ha en rutin att man sedan alltid smörjer sig med en nattkräm, men jag använder ju så lite make up.
Catharina, tack för din långa kommentar! Vilken skön och bra helg ni haft! Jag kommer ihåg när vi var och lyssnade på Yvonne Ryding, jag har också kvar någon av de många produkter jag köpte då, men jag tänker inte slänga den än :) . Det klart att det är lättare att slappna av när du inte är ansvarig själv. Var ska ni åka på retreat? Tystnad? Nja. Vegetariskt? Gärna! Vad handlar dina artiklar om?
Anna M, när jag läser om Catharinas retreat, kommer jag ihåg att du och jag har vår kvar. Vi måste ta tag i det! Tre veckor kvar! Kul!
Kim, nu har jag adresserat "namnfrågan" till rätt ställe. Får se om det kommer något svar...
Ingrid
Pizza Express har haft en tävling, där vem som helst har kunnat ta fram ett förslag på en ny pizza och den bästa kommer med på deras meny under kortare eller längre tid (självklart beroende på hur populär den blir). Vinnaren får £5000.
NEJ, jag har inte bidragit med något recept. Däremot när jag såg utanför butiken (jag väntar där två gånger i veckan på barnen vid late bus) att vinnaren var korad och att man nu kunde beställa vinnarpizzan, så blev jag DIREKT sugen på att göra just det.
You got me, Pizza Express!! (Det är liksom precis det här vi marknadsförare vill ska hända.)
Pizzan lät verkligen god, så jag har inväntat ett tillfälle, då vi inte skulle ha lust att laga mat hemma och det passade att beställa pizza. Tillfället infann sig i helgen!
Pizzatoppingen var: gorgonzolaost, karamelliserad purjolök, kronärtskocka, krispig pancetta (ung som parmaskinka) och chiliolja. Plus förstås tomatsås och ost.
Foto: Pizza Express |
Jag känner mig helt okey med att ha blivit kuppad att pröva på en ny pizza. All marknadsföring är inte av ondo som vi många gånger tror då vi stönar över all reklam överallt, det är faktiskt också ett väldigt bra sätt att få lite koll på spännande nyheter!
Kan jag skicka med en önskan till Grandiosa-gänget på jobbet hemma, om en sådan här i frysdisken inom kort? ;)
Hanneles bok-paradis, Tack för hälsning här! Vad glad jag blev. Skönt att ingen skrev att det var ett ytlig inlägg om hudkrämer :) . Nu är det ännu värre, när jag skriver om "flötiga" pizzor, ha ha. Hjälpte rynkkrämen?
Britt, TACK, ja tänk vad kul att kunna försörja sig på att skriva! Jag är i alla fall glad att du läser så flitigt allt jag skriver. Rikard skickade ett par mail till er igår, som lite hjälp inför era beslut. Det är svårt att hitta roliga filmer, för vad som är kul för olika personer varierar verkligen. Jag gillar också Body Shops produkter!
Karin, jag TROR som vanligt att du har rätt :) . Alltså tror jag det passar perfekt att vanka runt med nattkräm i fejan en zombie-dag då man inte ska träffa någon, OM det bara fanns några sådana dagar... Tack för jättebra krämtips, den ska jag verkligen pröva! Rikard kan väl fånga upp den på någon resa. På morgonen då jag duschat har jag rutin att jag alltid smörjer ansiktet, på kvällen är jag inte lika duktig. Om man sminkar sig varje dag och på kvällen tvättar bort det, tror jag det är lättare att ha en rutin att man sedan alltid smörjer sig med en nattkräm, men jag använder ju så lite make up.
Catharina, tack för din långa kommentar! Vilken skön och bra helg ni haft! Jag kommer ihåg när vi var och lyssnade på Yvonne Ryding, jag har också kvar någon av de många produkter jag köpte då, men jag tänker inte slänga den än :) . Det klart att det är lättare att slappna av när du inte är ansvarig själv. Var ska ni åka på retreat? Tystnad? Nja. Vegetariskt? Gärna! Vad handlar dina artiklar om?
Anna M, när jag läser om Catharinas retreat, kommer jag ihåg att du och jag har vår kvar. Vi måste ta tag i det! Tre veckor kvar! Kul!
Kim, nu har jag adresserat "namnfrågan" till rätt ställe. Får se om det kommer något svar...
Ingrid
söndag 30 januari 2011
Nattkräm på dagen?
Jag har redan tidigare erkänt att jag inte är någon storkonsument av skönhetsprodukter. Alltså är jag inte svårövertalad då jag är på SPA och de rekommenderar några väldigt exklusiva natt- och dagkrämer, som i kombination passar min torra, känliga hud perfekt. När jag använder SÅ lite produkter är det väl viktigt att när jag väl använder något så är det supereffektivt och av bästa kvalité (som om allt som är dyrt = bra, ha ha).
Nåväl, ANTAGLIGEN är alla nattkrämer drygare än dagkrämerna (för det har säkert inget att göra med att jag använder dagkräm oftare än nattkräm...), med följd att jag alltid har flera nattkrämer stående i skåpet, då dagkrämerna tar slut fortare.
Frågan är då. Kan man använda en nattkräm de dagar men känner sig extra trött och går som en zombie genom tillvaron? Eller känner krämen att man inte ligger still i horisontalläge och därmed verkar den inte?
Jag inser att det är TUR att jag skriver detta efter att jag fått mina awards, för med den här typen av inlägg är det nog som Eva Rydbergs Magda Munter säger: "Det där får du nog inte Nobelpriset för".
Vad innebär dagens söndag för er? Här är Linnéa på konfirmationsundervisning, Rikard är med på gudstjänsten i Svenska kyrkan, Malin, Johan och jag gör läxor, bakar, städar, läser, gör experiment, tvättar samt scrapbookar (Malin), gör glue-tavlor (Johan) och stryker (jag).
Astrid, TACK för uppskattningen! Vad roligt att ni tycker om att läsa det jag skriver. Tack för mailet! Det är precis den informationen jag också besparar bloggläsarna :) , svarar separat på det. Hälsa snälla Tor!
Kim M Kimselius, tusen tack för två svar samtidigt på min fråga om Mons texter!! Jag trodde detsamma, men att någon skulle protestera mot ALLA namnen verkade så konstigt. Jag tycker nästan det är som om någon skämtat när de byter ut (jag vet inte vilken text som kom först) Petersson mot Stefansson, Fågelsjö mot Örnsjö och Skogså mot Roxå... Och att detta BARA är utbytt på författarens egen hemsida! Inte någon annanstans där de skriver om den. Får se om jag får iväg en fråga till dem, eftersom jag är nyfiken och har svårt att inte avsluta saker.
"Röda kors-paket" var en väldigt bra benämning! Vilka saker finns i paket som går mellan Sverige och Nya Zeeland? Våra amerikanska vänner vill att vi skickar Pågens Gifflar Kanel :) (jag undrar vilken produktchef som kom på att det var mycket bättre att kalla det Gifflar Kanel istället för Kanelgifflar... förstår precis att det var för att de skulle kunna ha en produktlinje med Gifflar och så ser det likadant ut på alla påsar men man kan byta ut Kanel mot Saffran, Kardemumma eller något annat, men för vanliga konsumenter ser det SÅ roligt ut..., jag är verkligen en fackidiot, när det kommer till livsmedelsförpackningar).
Melanie, varsågod, det var så lite :) . Vilken tur att "din" ton är en så bra ton!! Jag tycker det är kul att läsa vad du skriver och om vad ni gör, förhoppningsvis kan vi också träffas någon gång, det vore "wowlit" (ska läsas som "roligt" sägs på östgötska).
Karin, det var en bra förklaring! Vilken lång cykeltur! Då var väl Kata glad om hon fick med sig mamma på shoppingtur :) .
Britt, istället för den dåliga filmen du såg skulle du nog sett den här som Karin såg (du kan klicka här så kommer du dit): Filmtips .
Mot experimenten!
Ingrid
Nåväl, ANTAGLIGEN är alla nattkrämer drygare än dagkrämerna (för det har säkert inget att göra med att jag använder dagkräm oftare än nattkräm...), med följd att jag alltid har flera nattkrämer stående i skåpet, då dagkrämerna tar slut fortare.
Frågan är då. Kan man använda en nattkräm de dagar men känner sig extra trött och går som en zombie genom tillvaron? Eller känner krämen att man inte ligger still i horisontalläge och därmed verkar den inte?
Jag inser att det är TUR att jag skriver detta efter att jag fått mina awards, för med den här typen av inlägg är det nog som Eva Rydbergs Magda Munter säger: "Det där får du nog inte Nobelpriset för".
Vad innebär dagens söndag för er? Här är Linnéa på konfirmationsundervisning, Rikard är med på gudstjänsten i Svenska kyrkan, Malin, Johan och jag gör läxor, bakar, städar, läser, gör experiment, tvättar samt scrapbookar (Malin), gör glue-tavlor (Johan) och stryker (jag).
Astrid, TACK för uppskattningen! Vad roligt att ni tycker om att läsa det jag skriver. Tack för mailet! Det är precis den informationen jag också besparar bloggläsarna :) , svarar separat på det. Hälsa snälla Tor!
Kim M Kimselius, tusen tack för två svar samtidigt på min fråga om Mons texter!! Jag trodde detsamma, men att någon skulle protestera mot ALLA namnen verkade så konstigt. Jag tycker nästan det är som om någon skämtat när de byter ut (jag vet inte vilken text som kom först) Petersson mot Stefansson, Fågelsjö mot Örnsjö och Skogså mot Roxå... Och att detta BARA är utbytt på författarens egen hemsida! Inte någon annanstans där de skriver om den. Får se om jag får iväg en fråga till dem, eftersom jag är nyfiken och har svårt att inte avsluta saker.
"Röda kors-paket" var en väldigt bra benämning! Vilka saker finns i paket som går mellan Sverige och Nya Zeeland? Våra amerikanska vänner vill att vi skickar Pågens Gifflar Kanel :) (jag undrar vilken produktchef som kom på att det var mycket bättre att kalla det Gifflar Kanel istället för Kanelgifflar... förstår precis att det var för att de skulle kunna ha en produktlinje med Gifflar och så ser det likadant ut på alla påsar men man kan byta ut Kanel mot Saffran, Kardemumma eller något annat, men för vanliga konsumenter ser det SÅ roligt ut..., jag är verkligen en fackidiot, när det kommer till livsmedelsförpackningar).
Melanie, varsågod, det var så lite :) . Vilken tur att "din" ton är en så bra ton!! Jag tycker det är kul att läsa vad du skriver och om vad ni gör, förhoppningsvis kan vi också träffas någon gång, det vore "wowlit" (ska läsas som "roligt" sägs på östgötska).
Karin, det var en bra förklaring! Vilken lång cykeltur! Då var väl Kata glad om hon fick med sig mamma på shoppingtur :) .
Britt, istället för den dåliga filmen du såg skulle du nog sett den här som Karin såg (du kan klicka här så kommer du dit): Filmtips .
Mot experimenten!
Ingrid
lördag 29 januari 2011
Beautiful Blogger Award
Otroligt nog har jag fått ännu en award! Jag blev väldigt glad, men nu får det räcka, för många utmärkelser kanske kan stiga mig åt huvudet...
Motiveringen från Monika Häägg lyder:
Franz i England: För trevliga och intressanta inlägg i bloggen och ett genuint intresse för andra människor.
Motiveringen gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Om det jag skriver uppfattas så av någon som inte känner mig vid sidan om bloggandet, är jag väldigt stolt eftersom jag verkligen har ett genuint intresse av andra människor och märks det tydligt är det fantastiskt. TACK Monika!
Jag delar utmärkelsen med följande två bloggar:
Böcker,böcker böcker: För många, många bra boktips.
IMK förlag: Till Inga Holm och hennes skojiga böcker om Älgen Gruffe.
Med denna award följer att mottagaren ska svara på ett antal frågor och här kommer dessa med mina svar:
Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
...more than twenty years Moors Valley has become one of the most popular...
(Ur "501 Great Days out in the UK & Ireland", har alltid guideböcker om detta land utspridda i hela huset.)
Vad var det senaste du såg på TV?
Stjärnorna på slottet (Marie Göranzon)
(Tack SVTplay och alla andra kanalers "play" möjligheter, som gör att vi ibland kan se detsamma som ni tittar på hemma.)
Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Malin läsa "Diary of a Wimpy Kid Dog Days" för Johan.
(Älskar att höra att de läser för varandra! Detta är populära böcker här, men det är första gången något av våra barn läser en av dem. Detta är fjärde delen i serien... hade jag valt hade de börjat från BÖRJAN :) .)
När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Igår kväll då jag hämtade Linnéa vid late late bus, från skolans simträning.
(Sker varje fredag kväll i byn bredvid kl 18.20.)
Vad har du på dig?
Jeans, långärmad tröja, lång kortärmad collegekofta.
(Lager på lager och långärmat är det som gäller i engelska kalla hus.)
Vilken var den senaste filmen du såg?
Juno
(Tonårsfilm om cool tjej som blir gravid. Jättebra! Hela familjen såg den och egentligen var det ingen film för Johan, hade nog inte låtit L se den i 8-årsåldern, men till tredje barnet har vi förfallit och OM vi tittar på filmer är det oftast de som passar Johan och ibland behöver vi andra omväxling från Wall-E och Shrek. Det var dock inga avancerade scener, utan mest temat som kanske inte var så intressant för honom, men det gick bra.)
Skulle du överväga att flytta utomlands?
Jag bor utomlands i England och är jättenöjd med det. Att flytta utomlands härifrån till Sverige längre fram kommer vi att göra. Att sedan flytta utomlands igen i framtiden kanske som pensionär under en period, skulle jag också kunna tänka mig. Att bo i Sverige är dock inte dumt, jag tycker Sverige är fantastiskt!
Hur många jag nu ska skicka den här utmärkelsen vidare till är oklart (jag har inte läst paragraferna för Beautiful Blogger Award ordentligt). Boktokig skickade till en, Monika till tre, Kim till fyra och Saltistjejen skulle skicka till sju, så jag tar mig friheten att välja två bloggar att skicka vidare till.
Hemma-hos-rapport från norrbaggarna, Lotta visar jättefina bilder från livet med hennes familj i Norge. Vi lärde känna varandra som barn, men nu träffas vi inte ofta. Tack var bloggen kan jag ändå följa med i hur de har det. Med denna award hoppas jag på ett inlägg mer mer text än hon brukar ha. Spännande. Kram Lotta!
The not-yet-desperate housewife, en bloggare som hittade min blogg i höstas, eftersom vi båda är svenskor som bloggar från England (jag vet inte om hon fortfarande är här och läser). Hon skriver underhållande och då vi båda är trebarnsmammor från Östergötland som bildade familj i Skåne och förra sommaren flyttade till England (HUR lustigt är inte det), tycker jag det är roligt att följa deras liv och jämföra lite med hur vi har det.
GRATTIS TJEJER!
Karin, SÅ intressant med vetenskapliga studier angående preferenser för beskt!! Jag vet ju från mitt arbete att det finns en tydlig gräns mellan just de som gillar det beska såsom grapefruktdrycker och de som hatar det som pesten och då (ofta) mer gillar en sötare dryck som t ex Hallon/Björnbär. Dessa smaker är alltså inte ALLS utbytbara mellan varandra om du t ex lägger ner en variant och lanserar en annan. Jag har dock inte tidigare läst om rent fysiska skillnader hos oss som ligger til grund för det här, utan trodde det var en ren fråga om smak. Själv gillar jag broccoli och brysselkål, men inte rädisor och kaffe. Är jag då en PAV/AVI-människa...? Malin blev väldigt glad då jag berättade det här för henne! HUR hittade du det där blogginlägget??
Vi har slutat luskamma för LÄNGE sedan (peppar peppar) och är glada så länge vi slipper tänka på att dessa djur överhuvud taget existerar.
TACK för PS!
Boktokig, flödebollar är det som i Sverige har många namn (i DK har de bara ett :) ). Jag tror vi kallar det skumbollar eller kokosbollar, men om jag säger mums-mums, så tror jag att du vet säkert vad jag menar. De är JÄTTEPOPULÄRA i Danmark och finns i alla storlekar samt har stort utrymme i matbutikerna. Godisaffärer "skryter" med att göra sina egna och "skalet" utan på äggviteskummet kan vara väldigt varierande och inte bara choklad med eller utan kokos.
Jag förstår inte heller varför din man skrattade.... TÄNK vad du skulle hinna läsa om du bara gick hemma här! Fortsätt övertalningsförsöket, ha ha. Vad tråkigt att ni inte är ordentligt friska ÄN, men roligt att du gillade boktipsen.
Pralinerna var SÅ fina och GODA. Det är fantastiskt när någon tänker på dig och talar om det :) .
Kim M. Kimselius, ja det är ett väldigt trevligt sätt att umgås, att promenera tillsammans. Du som har hund går alltid mycket, men det gör inte jag på samma sätt. Istället för att bara fika ihop är det trevligt att ge sig ut och gå. Ibland pratar vi också bättre om känsliga saker när vi vandrar, gåendet gör oss mer avslappnade tycker jag, man sitter inte och tittar på varandra (eller undviker att titta på varandra), utan är i rörelse och kan slänga in ett "titta där" för att lätta upp samtalet. Rätt bra med stora barn, som då inte är distraherade av telefoner, datorer, syskon eller annat. Hoppas att det snart blir "säkrare" för er hemma att ge er ut i skogen.
Såg du mitt inlägg "Bokförvirring 2" om de konstiga texterna kring Kallentofts böcker? Har du någon förklaring till olikheterna?
Britt, jag gissade att du tycker det är bättre att jag håller mig till hotellverksamheten :) ! Mina överflödiga kilon kommer alltså nu att rasa i detta kalla hus, det var väl i så fall åtminstone NÅGOT positivt i sammanhanget, ha ha. Skulle trott att det var tvärtom annars, att kilona försvann när det var varmt... Både du och Karin har gjort mig klokare via förmedlingen av vetenskapliga upptäckter! Energikostnaden är nog ingen fördel här, för jag tror trots låg inomhustemperatur inte att vi förbrukar lägre energi, det är nog mer av "elda för kråkorna" det handlar om.
Tack för nyhetsuppdatering! Jag har inte läst något av Henschen. Har du? Tyckte du i så fall om det? Kamprad hade jag däremot hört om. Ylva som jobbat på IKEA (och träffat honom någon gång) var SÅ upprörd att hon skrivit till Smålandsposten (tror det var dit). Hon håller på Ingvar! Hoppas att ni har en bra helg också!
Livet är spännande!
Kram Ingrid
Motiveringen från Monika Häägg lyder:
Franz i England: För trevliga och intressanta inlägg i bloggen och ett genuint intresse för andra människor.
Motiveringen gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Om det jag skriver uppfattas så av någon som inte känner mig vid sidan om bloggandet, är jag väldigt stolt eftersom jag verkligen har ett genuint intresse av andra människor och märks det tydligt är det fantastiskt. TACK Monika!
Jag delar utmärkelsen med följande två bloggar:
Böcker,böcker böcker: För många, många bra boktips.
IMK förlag: Till Inga Holm och hennes skojiga böcker om Älgen Gruffe.
Med denna award följer att mottagaren ska svara på ett antal frågor och här kommer dessa med mina svar:
Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
...more than twenty years Moors Valley has become one of the most popular...
(Ur "501 Great Days out in the UK & Ireland", har alltid guideböcker om detta land utspridda i hela huset.)
Vad var det senaste du såg på TV?
Stjärnorna på slottet (Marie Göranzon)
(Tack SVTplay och alla andra kanalers "play" möjligheter, som gör att vi ibland kan se detsamma som ni tittar på hemma.)
Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Malin läsa "Diary of a Wimpy Kid Dog Days" för Johan.
(Älskar att höra att de läser för varandra! Detta är populära böcker här, men det är första gången något av våra barn läser en av dem. Detta är fjärde delen i serien... hade jag valt hade de börjat från BÖRJAN :) .)
När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Igår kväll då jag hämtade Linnéa vid late late bus, från skolans simträning.
(Sker varje fredag kväll i byn bredvid kl 18.20.)
Vad har du på dig?
Jeans, långärmad tröja, lång kortärmad collegekofta.
(Lager på lager och långärmat är det som gäller i engelska kalla hus.)
Vilken var den senaste filmen du såg?
Juno
(Tonårsfilm om cool tjej som blir gravid. Jättebra! Hela familjen såg den och egentligen var det ingen film för Johan, hade nog inte låtit L se den i 8-årsåldern, men till tredje barnet har vi förfallit och OM vi tittar på filmer är det oftast de som passar Johan och ibland behöver vi andra omväxling från Wall-E och Shrek. Det var dock inga avancerade scener, utan mest temat som kanske inte var så intressant för honom, men det gick bra.)
Skulle du överväga att flytta utomlands?
Jag bor utomlands i England och är jättenöjd med det. Att flytta utomlands härifrån till Sverige längre fram kommer vi att göra. Att sedan flytta utomlands igen i framtiden kanske som pensionär under en period, skulle jag också kunna tänka mig. Att bo i Sverige är dock inte dumt, jag tycker Sverige är fantastiskt!
Hur många jag nu ska skicka den här utmärkelsen vidare till är oklart (jag har inte läst paragraferna för Beautiful Blogger Award ordentligt). Boktokig skickade till en, Monika till tre, Kim till fyra och Saltistjejen skulle skicka till sju, så jag tar mig friheten att välja två bloggar att skicka vidare till.
Hemma-hos-rapport från norrbaggarna, Lotta visar jättefina bilder från livet med hennes familj i Norge. Vi lärde känna varandra som barn, men nu träffas vi inte ofta. Tack var bloggen kan jag ändå följa med i hur de har det. Med denna award hoppas jag på ett inlägg mer mer text än hon brukar ha. Spännande. Kram Lotta!
The not-yet-desperate housewife, en bloggare som hittade min blogg i höstas, eftersom vi båda är svenskor som bloggar från England (jag vet inte om hon fortfarande är här och läser). Hon skriver underhållande och då vi båda är trebarnsmammor från Östergötland som bildade familj i Skåne och förra sommaren flyttade till England (HUR lustigt är inte det), tycker jag det är roligt att följa deras liv och jämföra lite med hur vi har det.
GRATTIS TJEJER!
Karin, SÅ intressant med vetenskapliga studier angående preferenser för beskt!! Jag vet ju från mitt arbete att det finns en tydlig gräns mellan just de som gillar det beska såsom grapefruktdrycker och de som hatar det som pesten och då (ofta) mer gillar en sötare dryck som t ex Hallon/Björnbär. Dessa smaker är alltså inte ALLS utbytbara mellan varandra om du t ex lägger ner en variant och lanserar en annan. Jag har dock inte tidigare läst om rent fysiska skillnader hos oss som ligger til grund för det här, utan trodde det var en ren fråga om smak. Själv gillar jag broccoli och brysselkål, men inte rädisor och kaffe. Är jag då en PAV/AVI-människa...? Malin blev väldigt glad då jag berättade det här för henne! HUR hittade du det där blogginlägget??
Vi har slutat luskamma för LÄNGE sedan (peppar peppar) och är glada så länge vi slipper tänka på att dessa djur överhuvud taget existerar.
TACK för PS!
Boktokig, flödebollar är det som i Sverige har många namn (i DK har de bara ett :) ). Jag tror vi kallar det skumbollar eller kokosbollar, men om jag säger mums-mums, så tror jag att du vet säkert vad jag menar. De är JÄTTEPOPULÄRA i Danmark och finns i alla storlekar samt har stort utrymme i matbutikerna. Godisaffärer "skryter" med att göra sina egna och "skalet" utan på äggviteskummet kan vara väldigt varierande och inte bara choklad med eller utan kokos.
Jag förstår inte heller varför din man skrattade.... TÄNK vad du skulle hinna läsa om du bara gick hemma här! Fortsätt övertalningsförsöket, ha ha. Vad tråkigt att ni inte är ordentligt friska ÄN, men roligt att du gillade boktipsen.
Pralinerna var SÅ fina och GODA. Det är fantastiskt när någon tänker på dig och talar om det :) .
Kim M. Kimselius, ja det är ett väldigt trevligt sätt att umgås, att promenera tillsammans. Du som har hund går alltid mycket, men det gör inte jag på samma sätt. Istället för att bara fika ihop är det trevligt att ge sig ut och gå. Ibland pratar vi också bättre om känsliga saker när vi vandrar, gåendet gör oss mer avslappnade tycker jag, man sitter inte och tittar på varandra (eller undviker att titta på varandra), utan är i rörelse och kan slänga in ett "titta där" för att lätta upp samtalet. Rätt bra med stora barn, som då inte är distraherade av telefoner, datorer, syskon eller annat. Hoppas att det snart blir "säkrare" för er hemma att ge er ut i skogen.
Såg du mitt inlägg "Bokförvirring 2" om de konstiga texterna kring Kallentofts böcker? Har du någon förklaring till olikheterna?
Britt, jag gissade att du tycker det är bättre att jag håller mig till hotellverksamheten :) ! Mina överflödiga kilon kommer alltså nu att rasa i detta kalla hus, det var väl i så fall åtminstone NÅGOT positivt i sammanhanget, ha ha. Skulle trott att det var tvärtom annars, att kilona försvann när det var varmt... Både du och Karin har gjort mig klokare via förmedlingen av vetenskapliga upptäckter! Energikostnaden är nog ingen fördel här, för jag tror trots låg inomhustemperatur inte att vi förbrukar lägre energi, det är nog mer av "elda för kråkorna" det handlar om.
Tack för nyhetsuppdatering! Jag har inte läst något av Henschen. Har du? Tyckte du i så fall om det? Kamprad hade jag däremot hört om. Ylva som jobbat på IKEA (och träffat honom någon gång) var SÅ upprörd att hon skrivit till Smålandsposten (tror det var dit). Hon håller på Ingvar! Hoppas att ni har en bra helg också!
Livet är spännande!
Kram Ingrid
Oväntade presenter
Vi har underbara, fina vänner och familjer!!! Av och till kommer det faktiskt på ett eller annat sätt, paket hit. Jag är oändligt tacksam och måste erkänna att själv är jag inte lika bra att på det sättet, glädja mina medmänniskor.
Förra veckan kom det här hem till mig:
Överst till höger ser ni Vilmas Knäckebröd som Rikards mamma skickade med till mig. Hon vet att jag tycker att det är SÅ gott. Själv brukar hon servera det i bitar med ädelost på. Jag har nu ransonering på dem och äter ofta till lunch: två vanliga Wasa Husman och en Vilma. Det är ett lyxknäcke, som är lite salt vilket bryter så bra mot ost (det är inget man lägger leverpastej på...) . TACK Britt!!
Sedan skickade Karin hit en påse med två goda sorters te, chokladpraliner och PANODIL. Det är första gången jag har fått medicin i present :) , utan att ens vara sjuk. Boende här i utlandet är det dock precis att kunna förstå att en sådan här sak är jätteuppskattad att få, som Karin är så bra på. (Då vi fick löss för första gången i Danmark och jag fick lite panik i kaoset, skickade hon över ett mjukisdjur i form av en lus och lugnade ner mig. Bara en sådan sak.)
Jag skrev till Karin att jag nästan önskade att någon av oss skulle bli lite sjuk så vi kunde pröva medicinen. Så får man verkligen inte önska, jag vet. Döm om min förvåning när Malin nästa dag blev lite dålig (gick över till dagen efter). Jag blandade optimistiskt till denna Panodil, som var en pulverpåse, i nyuppkokt vatten och lät det svalna till dricktemperatur. Används till värk, feber och förkylning, stod det på kartongen. Svart vinbär och mentol. Jag tyckte det luktade precis som de där Vick-stiften man fick när man var liten. De skulle andas in i nästan och det kändes jättestarkt. Resultat: Malin tyckte det var det VÄRSTA hon druckit i HELA sitt liv! Hon grät och talade om att jag inte förstod hur äckligt det var. Jag tog en liten sipp och tyckte det var hur gott och ofarligt som helst. Tror att Malin, som är det av våra tre barn som är riktigt duktig på att svälja hela tabletter, ska fortsätta hålla sig till det...
Är tvungen att visa pralinerna i närbild. Har inte sett praliner med så fint tryck direkt på chokladen förut. Otroligt. När någon frågade innan vi flyttade utomlands vad jag skulle göra när jag var hemma, svarade jag alltid "ligga på soffan med en bok och äta chokladpraliner". Det har blivit VÄLDIGT lite av den varan. Borde lägga in det på schemat! Dessa praliner var fantastiskt goda!!! TACK Karin!
Denna vecka kom det här fina paketet med postbudet:
Det var till Linnéa och Malin från deras vänner i Århus, systrarna Amanda och Isabella. Malin och Isabella var SÅ tighta sista året tillsammans och de passar verkligen perfekt ihop. Båda är kreativa, positiva, roliga och spralliga. Amanda och Linnéa är duktiga på att hålla fortsatt kontakt sedan vi flyttat. De har samma musiksmak (fråga mig inte vad den heter) och ibland köper L tidningar eller saker här i England till Amanda som R tar med sig på tjänsteresor dit.
Vad månde ett sådant paket innehålla? Danska "flödebollar" och godis! Det måste vara riktiga vänner som kommer på att skicka smaskiga saker ända hit för över 80 dkr. Tusen tack familjern Ö!
Som ni ser tyckte de om innehållet :) :
Ett liv utan människor som tänker på dig vore ett väldigt tomt och tråkigt liv! Att göra något för någon annan är lätt och roligt samt kan göra STOR skillnad! Jag försöker att göra skillnad så ofta jag kan.
Monika Häägg, TACK för award! Vad snäll du är!
Kram Ingrid
Förra veckan kom det här hem till mig:
Överst till höger ser ni Vilmas Knäckebröd som Rikards mamma skickade med till mig. Hon vet att jag tycker att det är SÅ gott. Själv brukar hon servera det i bitar med ädelost på. Jag har nu ransonering på dem och äter ofta till lunch: två vanliga Wasa Husman och en Vilma. Det är ett lyxknäcke, som är lite salt vilket bryter så bra mot ost (det är inget man lägger leverpastej på...) . TACK Britt!!
Sedan skickade Karin hit en påse med två goda sorters te, chokladpraliner och PANODIL. Det är första gången jag har fått medicin i present :) , utan att ens vara sjuk. Boende här i utlandet är det dock precis att kunna förstå att en sådan här sak är jätteuppskattad att få, som Karin är så bra på. (Då vi fick löss för första gången i Danmark och jag fick lite panik i kaoset, skickade hon över ett mjukisdjur i form av en lus och lugnade ner mig. Bara en sådan sak.)
Jag skrev till Karin att jag nästan önskade att någon av oss skulle bli lite sjuk så vi kunde pröva medicinen. Så får man verkligen inte önska, jag vet. Döm om min förvåning när Malin nästa dag blev lite dålig (gick över till dagen efter). Jag blandade optimistiskt till denna Panodil, som var en pulverpåse, i nyuppkokt vatten och lät det svalna till dricktemperatur. Används till värk, feber och förkylning, stod det på kartongen. Svart vinbär och mentol. Jag tyckte det luktade precis som de där Vick-stiften man fick när man var liten. De skulle andas in i nästan och det kändes jättestarkt. Resultat: Malin tyckte det var det VÄRSTA hon druckit i HELA sitt liv! Hon grät och talade om att jag inte förstod hur äckligt det var. Jag tog en liten sipp och tyckte det var hur gott och ofarligt som helst. Tror att Malin, som är det av våra tre barn som är riktigt duktig på att svälja hela tabletter, ska fortsätta hålla sig till det...
Är tvungen att visa pralinerna i närbild. Har inte sett praliner med så fint tryck direkt på chokladen förut. Otroligt. När någon frågade innan vi flyttade utomlands vad jag skulle göra när jag var hemma, svarade jag alltid "ligga på soffan med en bok och äta chokladpraliner". Det har blivit VÄLDIGT lite av den varan. Borde lägga in det på schemat! Dessa praliner var fantastiskt goda!!! TACK Karin!
Denna vecka kom det här fina paketet med postbudet:
Det var till Linnéa och Malin från deras vänner i Århus, systrarna Amanda och Isabella. Malin och Isabella var SÅ tighta sista året tillsammans och de passar verkligen perfekt ihop. Båda är kreativa, positiva, roliga och spralliga. Amanda och Linnéa är duktiga på att hålla fortsatt kontakt sedan vi flyttat. De har samma musiksmak (fråga mig inte vad den heter) och ibland köper L tidningar eller saker här i England till Amanda som R tar med sig på tjänsteresor dit.
Vad månde ett sådant paket innehålla? Danska "flödebollar" och godis! Det måste vara riktiga vänner som kommer på att skicka smaskiga saker ända hit för över 80 dkr. Tusen tack familjern Ö!
Som ni ser tyckte de om innehållet :) :
Ett liv utan människor som tänker på dig vore ett väldigt tomt och tråkigt liv! Att göra något för någon annan är lätt och roligt samt kan göra STOR skillnad! Jag försöker att göra skillnad så ofta jag kan.
Monika Häägg, TACK för award! Vad snäll du är!
Kram Ingrid
fredag 28 januari 2011
Skogspromenad
Förra onsdagen var Ylva och jag med SWEA-gänget på skogspromenad. Det är de SWEA-tjejer som bor på den här sidan London som är ute och vandrar på olika ställen med jämna mellanrum. Jag känner mig som värsta snyltaren just nu då jag är med på American Womens club-möten och på SWEA-promenader utan att ens vara medlem, men det är nog helt ok. Jag tror verkligen att det är som med LC att man är välkommen några gånger först för att se om det är något som passar, innan man bestämmer sig för att gå med "på riktigt". När det gäller promenaderna så tror jag inte de tar illa upp oavsett, det är trots allt bara en promenad på allmän plats.
Denna gång begav vi oss till Black forest, där vi faktiskt gick med familjen bara för ett litet tag sedan, så jag kände mig nästan som lokalbefolkning, då jag gick i gamla fotspår. Det gick dock över direkt då Kajsa som åkte med mig berättade när vi var i närheten av Pinewood Studios (där bl a Bond-filmerna är inspelade) att, där bodde Angelina Jolie och där bodde den och där bodde den. I den LILLA LILLA byn Fulmer (kan max bo 100 pers där), men tydligen är det hög kändistäthet i lyxhusen, då de köper dem och bor där i samband med filminspelningar. Eller förstås bara för att de trivs i lugnet på lagom avstånd från London.
Promenaden var skönt. Fint väder och trevliga tjejer att prata med, några nya bekantskaper och några jag nu träffat ett antal gånger. Vi avslutade med lunch i caférestaurangen vid parkens lilla sjö. Åt en JÄTTEGOD hemlagad soppa. Fantastiskt att de står och gör den där. Det blev en del prat om SWEA, det är snart årsmöte och de har stora problem att få tag i en ordförande. Det är som i andra organisationer, många är upptagna med jobb, familj och annat. Förr var fler svenska kvinnor här hemma, men nu är det många som arbetar och därmed blir det svårare att hitta frivilliga. YES, jag blev supersugen, men anser att man bör ha varit med ett tag i en klubb INNAN man blir ordförande. Dessutom ska vi inte bo här så länge, så om det t ex är ett val på två år är inte jag ens kvar så länge.
Igår kväll var jag på mitt första LC-möte här (mer om det i ett annat inlägg), så nu är jag faktiskt igång med flera av de saker jag sett fram emot hela hösten, så det känns väldigt kul.
Karin, ja du, att huset är tomt är lite oroande, måste finnas något fel... kanske visas inga bra filmer på biografen? Jag gillar chai, men inte på morgonen.
Ylva, näpp det verkar inte finnas något alternativ, får nog köpa det om det ska bli någon bastu ;) . Eller starta eget som du förslog. Gör du bastukatalogen till mig i så fall?
Britt, BRA fråga "undrar om det är dragigt där också", ha ha! Jag ska minsann kolla det och se om det inte är anledning till att pruta på priset :) . Skulle gärna basta på vilket av ställena som helst som du nämner...
Jag var lite otydlig angående visningen. Jag tror säkert jag kunde gått själv utan att vara medlem, men jag tyckte det kändes bättre att anmäla mig tillsammans med någon som var medlem. Det var verkligen sevärt. Jag gissar att de har guidade turer även för allmänheten. Kommer du ihåg när vi gick runt kyrkan då vi kom från Tate Modern? Peterskyrkan i Rom är nog ÄNNU större.
Så är det fredag igen. Veckorna flyger iväg. Hoppas ni alla får en skön kväll!
Ingrid
Denna gång begav vi oss till Black forest, där vi faktiskt gick med familjen bara för ett litet tag sedan, så jag kände mig nästan som lokalbefolkning, då jag gick i gamla fotspår. Det gick dock över direkt då Kajsa som åkte med mig berättade när vi var i närheten av Pinewood Studios (där bl a Bond-filmerna är inspelade) att, där bodde Angelina Jolie och där bodde den och där bodde den. I den LILLA LILLA byn Fulmer (kan max bo 100 pers där), men tydligen är det hög kändistäthet i lyxhusen, då de köper dem och bor där i samband med filminspelningar. Eller förstås bara för att de trivs i lugnet på lagom avstånd från London.
Promenaden var skönt. Fint väder och trevliga tjejer att prata med, några nya bekantskaper och några jag nu träffat ett antal gånger. Vi avslutade med lunch i caférestaurangen vid parkens lilla sjö. Åt en JÄTTEGOD hemlagad soppa. Fantastiskt att de står och gör den där. Det blev en del prat om SWEA, det är snart årsmöte och de har stora problem att få tag i en ordförande. Det är som i andra organisationer, många är upptagna med jobb, familj och annat. Förr var fler svenska kvinnor här hemma, men nu är det många som arbetar och därmed blir det svårare att hitta frivilliga. YES, jag blev supersugen, men anser att man bör ha varit med ett tag i en klubb INNAN man blir ordförande. Dessutom ska vi inte bo här så länge, så om det t ex är ett val på två år är inte jag ens kvar så länge.
Igår kväll var jag på mitt första LC-möte här (mer om det i ett annat inlägg), så nu är jag faktiskt igång med flera av de saker jag sett fram emot hela hösten, så det känns väldigt kul.
Karin, ja du, att huset är tomt är lite oroande, måste finnas något fel... kanske visas inga bra filmer på biografen? Jag gillar chai, men inte på morgonen.
Ylva, näpp det verkar inte finnas något alternativ, får nog köpa det om det ska bli någon bastu ;) . Eller starta eget som du förslog. Gör du bastukatalogen till mig i så fall?
Britt, BRA fråga "undrar om det är dragigt där också", ha ha! Jag ska minsann kolla det och se om det inte är anledning till att pruta på priset :) . Skulle gärna basta på vilket av ställena som helst som du nämner...
Jag var lite otydlig angående visningen. Jag tror säkert jag kunde gått själv utan att vara medlem, men jag tyckte det kändes bättre att anmäla mig tillsammans med någon som var medlem. Det var verkligen sevärt. Jag gissar att de har guidade turer även för allmänheten. Kommer du ihåg när vi gick runt kyrkan då vi kom från Tate Modern? Peterskyrkan i Rom är nog ÄNNU större.
Så är det fredag igen. Veckorna flyger iväg. Hoppas ni alla får en skön kväll!
Ingrid
torsdag 27 januari 2011
Bastu!
Äntligen! Jag har hittat ett hus med bastu!
Som jag har letat. Har kollat finska ambassadens hemsida. Finlandssvenskars bloggar. Frågat på skönhetssalonger och bland utvalda bekanta. Vanliga simhallar har inte bastu som standard här, snarare är det icke-standard. Mitt finska blod i kombination med engelsk vinter i dragiga hus, gör att kroppen skriker efter BASTU.
Så nu allesammans ska ni klicka på nedanstående länk och se något alldeles unikt i Storbritannien, nämligen ett hus med bastu! Allt som är sällsynt kostar och därför har priset dragigt iväg lite, men men. Jag känner ändå att om vi stannar här länge, kan jag nog bli så här desperat.
Finländare har förstås sett BETYDLIGT större, häftigare och mer unika saunor, men vi får hålla det på Englandsnivå. Okey, klicka nu (jodå, ni hinner) och kolla bastun.
Länken -> Hus med bastu!
............... så, hej igen! Vad tror ni? Köpa eller inte köpa?
Det ligger i byn bredvid vår (den men flest miljonärer (miljardärer?) per capita, eller högst genomsnittsinkomst, eller vad det nu var, den där Ylva bor). Bra pendlingsavstånd till skola och R's jobb.
Står något om att huset blivit framröstat 2010 som Best Property in Buckinghamshire, men när jag forskar efter vad det är för någon "award" hittar jag inga stor artiklar om det, så det är nog ett mäklartrick.
Känner att jag är VÄLDIGT bastusugen, borde nog slå till i alla fall, chansen kanske inte kommer igen...
Boktokig, ja jag trodde också på teparty, men det blev inte såsom in Alice i Underlandet :) . Kok/bakböcker är HELT fantastiska och också roliga tidsdokument när man tittar tillbaka.
Karin, har tyvärr inte fått svar rörande de konstiga boktexterna. Håller tummarna för att någon läser min fråga och kan avslöja mysteriet för mig. Nu har jag prövat det andra teet! Smakade mer apelsin än granatäpple (vilket är rimligt då det senare inte har en så tydlig smak). Betyg: 4 och det första fick betyg 5.
Britt, kom på att teet jag fick av Daniel och Anna tyckte jag var VÄLDIGT gott, nästan bättre än Himlagott. Det hette Malmö Te och kom från The Spice Tree (var är det?). Hoppas att du fick mitt mail om vidare reseplanering :) .
Märtha, tack för tips om blogguppdatering! Kollade förra veckan och nu var det jättekul att läsa allt. Tosca, det är verkligen gott! Bra med fika en gång per termin, det gillar jag mycket bättre än att alla ska ta med sig lite varje gång! Vi var på en fantastisk requiem konsert i Prag, VÄLDIGT pampigt, men jag har faktiskt glömt igen vad definitionen på requiem är... låter som dödsmässa...
Jag har tyvärr inte varit i Rom! Nu har du ännu en anledning att komma hit och hälsa på :) , inte alls så långt som till Australien! Vårt gästrum väntar på dig och London, Oxford och Windsor är fullt av sevärdheter. TUR att jag inte behövde GÅ upp i Uppsala kyrkotorn, då hade jag nog svimmat!
Go Sauna!
Ingrid
Som jag har letat. Har kollat finska ambassadens hemsida. Finlandssvenskars bloggar. Frågat på skönhetssalonger och bland utvalda bekanta. Vanliga simhallar har inte bastu som standard här, snarare är det icke-standard. Mitt finska blod i kombination med engelsk vinter i dragiga hus, gör att kroppen skriker efter BASTU.
Så nu allesammans ska ni klicka på nedanstående länk och se något alldeles unikt i Storbritannien, nämligen ett hus med bastu! Allt som är sällsynt kostar och därför har priset dragigt iväg lite, men men. Jag känner ändå att om vi stannar här länge, kan jag nog bli så här desperat.
Finländare har förstås sett BETYDLIGT större, häftigare och mer unika saunor, men vi får hålla det på Englandsnivå. Okey, klicka nu (jodå, ni hinner) och kolla bastun.
Länken -> Hus med bastu!
............... så, hej igen! Vad tror ni? Köpa eller inte köpa?
Det ligger i byn bredvid vår (den men flest miljonärer (miljardärer?) per capita, eller högst genomsnittsinkomst, eller vad det nu var, den där Ylva bor). Bra pendlingsavstånd till skola och R's jobb.
Står något om att huset blivit framröstat 2010 som Best Property in Buckinghamshire, men när jag forskar efter vad det är för någon "award" hittar jag inga stor artiklar om det, så det är nog ett mäklartrick.
Känner att jag är VÄLDIGT bastusugen, borde nog slå till i alla fall, chansen kanske inte kommer igen...
Boktokig, ja jag trodde också på teparty, men det blev inte såsom in Alice i Underlandet :) . Kok/bakböcker är HELT fantastiska och också roliga tidsdokument när man tittar tillbaka.
Karin, har tyvärr inte fått svar rörande de konstiga boktexterna. Håller tummarna för att någon läser min fråga och kan avslöja mysteriet för mig. Nu har jag prövat det andra teet! Smakade mer apelsin än granatäpple (vilket är rimligt då det senare inte har en så tydlig smak). Betyg: 4 och det första fick betyg 5.
Britt, kom på att teet jag fick av Daniel och Anna tyckte jag var VÄLDIGT gott, nästan bättre än Himlagott. Det hette Malmö Te och kom från The Spice Tree (var är det?). Hoppas att du fick mitt mail om vidare reseplanering :) .
Märtha, tack för tips om blogguppdatering! Kollade förra veckan och nu var det jättekul att läsa allt. Tosca, det är verkligen gott! Bra med fika en gång per termin, det gillar jag mycket bättre än att alla ska ta med sig lite varje gång! Vi var på en fantastisk requiem konsert i Prag, VÄLDIGT pampigt, men jag har faktiskt glömt igen vad definitionen på requiem är... låter som dödsmässa...
Jag har tyvärr inte varit i Rom! Nu har du ännu en anledning att komma hit och hälsa på :) , inte alls så långt som till Australien! Vårt gästrum väntar på dig och London, Oxford och Windsor är fullt av sevärdheter. TUR att jag inte behövde GÅ upp i Uppsala kyrkotorn, då hade jag nog svimmat!
Go Sauna!
Ingrid
St Paul's Cathedral
Jag ÄLSKAR guidade turer! Av alla slag. Det finns inte en chans i Mississippi att jag får ut en bråkdel av samma besök, om jag gör det på egen hand. Vet inte att jag ska titta på ögonen på just den tavlan, att det unika med just denna sten är XX, att orsaken till att det ena eller andra som hände ledde till att vi kan se just den här saken här idag.
Så när jag hörde något om "guidad tur i St Paul's Cathedral" på American Womens club, var jag snabb att övertala Ylva om att vi skulle gå dit. Kunde inte gärna gå dit själv när jag inte ens är medlem. De flesta av oss minns väl Charles och Dianas storslagna bröllop. Så små de såg ut i denna stora kyrka. Det är också på denna kyrktrappan de har filmat scenen i Mary Poppins där de sjunger "Feed the birds".
I tisdags förra veckan ställde vi alltså kosan dit och vi hade tur med tågen. Jag körde oss till "vår" tunnelbanestation. Eftersom Ylva är mer smålänning än undertecknad, så jag tänkte att hon skulle uppskatta det halva priset jämfört med tågen från våra byar. De flesta andra åkte med bytågen, men olyckligtvis var de inställda, så de kom ca en timme för sent. Vi och guiden väntade dock snällt och när de kom fick jag veta att om man är minst fyra vuxna får man ganska bra tågrabatt, så då lärde jag mig något nytt som vi kan ha nytta av när vi har gäster och inte vill köra flera gånger till tåget. Perfekt!
Guiden var superduktig och pratade ungefär 1,5 timme. Alla fick headset och det fungerade bra. Katedralen är SÅ stor. Tror faktiskt inte att jag varit inne i den förut, bara utanför flera gånger. Vi fick veta att det är den enda kyrkan i England med en dom (den stora kupolen) och vilken dom sedan. Hur stor och vacker som helst! Blev dock tveksam redan dagen efter då vi körde förbi en liten kyrka som jag tyckte hade en dom.... kanske sa hon den enda protestantiska kyrkan? Kyrkans arkitekt var Wren (en intressant person bara han) och för att domen skulle se bra ut både inuti och utanpå gjorde han en innerkupol inuti ytterkupolen, vilket gör att proportionerna är optimala från båda sidor, men i praktiken är det alltså två kupoler i varandra.
Det var tyvärr förbjudet att fotografera inne i kyrkan. För några år sedan "tvättades" stenarna som hela kyrkan är byggd av, på bekostnad av familjen Fleming. Det tog HUR lång tid som helst att gå igenom hela kyrkan på in och utsidan och kostade en förmögenhet (£22,2 miljoner). De hade sparat en bit av väggen såsom den såg ut före stortvätten och kyrkan måste verkligen ha sett GRÅ ut då. Nu är den jättefin. Dessa bilder visar stortvättens effekt på utsidan:
Kyrkan byggdes under åren 1675-1710 (raskt marscherat för en så stor byggnad!) och bakre delen av kyrkan är väldigt avskalad och stilren såsom Wren tänkte sig. Här står man vid ingången av kyrkan och ser den bakre delen. Kyrkan är LÅÅÅNG, så det som är där framme syns inte här.
På 1800-talet förändrade de främre delen av kyrkan så att den kom att se ut så här (det är som en helt annan kyrka):
Mittemellan dessa delar är ett mittskepp som är OTROLIGT vackert:
Framför allt när man står där nere och tittar uppåt i kupolen:
Mittskeppet har som ni ser även getts ut som några fantastiska frimärken:
Bilderna i halvkupolerna till höger och vänster på frimärksfotot, är mosaiktavlor där mosaikbitarna sats vinklade och på så vis ger ett mer skimrande/glittrande och djupare intryck. Väldigt intressant att jämföra den tekniken med "vanlig" mosaik som syns högst upp i bilden på väggen mellan bågvalven (den där ni ser två änglar mot gul bakgrund samt en man i mitten).
Att kyrkan förändrats ser de inte som något negativt utan tvärtom vill de att varje generation ska addera något till kyrkan och här syns ett av de nyare inslagen, en skulptur av Henry Moore och det är fantastiskt hur lätt det är att se madonnan och barnet i denna vackra avskalade staty som är både hård och mjuk på samma gång. Den gjordes 1983 och är ett av Moores sista arbeten. Han dog 1986. Fantastisk tycker jag!
Allra längst fram i kyrkan, bakom högaltaret, ligger The American Memorial Chapel, magnifikt vackert. Denna del av kyrkan blev förstörd under andra världskriget och någon föreslog att man skulle bygga upp den som en hyllning till de amerikaner som stupade i kriget då de hjälpte Storbritannien. Så blev det och hela uppbyggnaden finansierades av donationer från brittiska folket. I boken ni ser i framkant på bilden finns namnen på alla amerikaner som stupade. I järnsmidesstaketet vid altaret finns inlagt viktiga historiska årtal från såväl USAs som Englands historia, t ex 1066.
Oftast går man inte in genom de STORA, HÖGA kyrkportarna utan genom en mindre normal dörr, men på Thanksgiving (som mest är en amerikansk högtid) varje år firas högmässa och då öppnas de stora portarna. Mäktigt!
Nu behöver man inte bara hålla sig på jorden om man besöker kyrkan, utan man kan ta sig mot himlen rent fysiskt. 528 trappsteg för att vara exakt, men så högt fick jag bara med mig en av de andra och då var vi ända uppe vid spiran på kupolen. Utsikten åt alla håll över London var...OBESKRIVLIG!!
Det är tre "våningar" uppe i kupolen. Den första som är i höjd med taket på resten av kyrkan, är förstås vidast, den kallas The Whispering Gallery, eftersom man kan stå på ena sidan och viska längs väggen till någon på andra sidan (och det är ganska långt!). Vi prövade och prövade, utan att höra varandra.... tills vi upptäckte att det fanns små hål i väggen med jämna avstånd och de gick sedan såklart inne i väggen runt hela varvet, viskade man där så hördes det. Häftigt, men ändå lite fusk, tycker jag.
Som ni ser är kupolen stor, världens näst största faktiskt, endast den i Peterskyrkan i Rom är större.
Andra och tredje våningarna är på utsidan av kupolen (i alla fall det som besökare får se!) och den andra våningen heter Stone Gallery. Vacker utsikt över London:
Så gick vägen genom mindre och mindre och smalare trappor ända tills vi kom till toppen av domen, Golden Gallery. Tycke det är kul med dessa båda bilder, den ovan och den nedan som är tagna åt samma håll, men på olika våningar. Kändes konstigt att komma upp till toppen och titta ned på tornet med klockan, när jag en stund tidigare stått på trappan utanför entrén och tittat UPP på samma klocka. Då såg den ut att vara SÅ högt upp :) .
Den här bilden visar riktigt bra hur de olika våningarna ligger, samt hur det finns en inre och en yttre kupol:
Ja, så fanns det ett ställe till att besöka i kyrkan, kryptan. Den största i Västeuropa och unik för att den är lika stor och formad precis som själva kyrkans katedralgolv. Stort var det! Förutom det man såg när man gick ner inifrån kyrkan, kunde man gå till kryptan från utsidan och komma ned till en restaurang, ett café och en butik.
Där nere är förstås arkitekten Wren begravd. Då han var gammal besökte han ofta kyrkan och bara satt och tittade i den. De kan jag verkligen förstå när man åstadkommit ett sådant livsverk! Undras om jag kommer att sitta och titta på min blogg....
Tre personer i England har fått statsbegravningar Duke of Wellington, Admiral Nelson & Churchill. De båda första har sina tomber i denna krypta, medan Churchills begravning hölls i katedralen, men sedan vilar kroppen i en mindre kyrka i hans hemtrakter (nej, jag tänker inte skriva om var det är, detta inlägget är väl redan långt så det räcker...).
I kryptan finns också ännu ett kapell, nämligen OBE Chapel, det är tillägnat Order of the British Empire, år 1960. De har ett antal mässor där och om du är med i detta ordenssällskap får du t ex döpa dina barn i kapellet. Guiden nämnde en av de yngsta medlemmarna som var en framgångrik idrottstjej, men nix, jag minns inte namnet på henne.
En alltigenom oerhört intressant guidad tur i denna storslagna, historiska byggnad!
Efteråt rusade Ylva och jag hungriga till tåget, för att hinna hem innan våra barn anlände från skolan. En del av de andra fortsatte ute på stan. Mysigt!
Karin, kanske har din svärmor rätt... och rörläggaren har förmodligen valt sitt yrke med öppna ögon. Jag tänker som hos doktorn/tandläkaren/m fl, att de har förmodligen sett värre saker än det jag bjuder på.
Ser fram emot ditt nästa blogginlägg...
Ylva, gott betyg till dina russinkakor! Linnéa som knappt gillar russin i någon form, älskade dem! Tack!
Tara, OMG still haven't seen any Christmas Card, how did the one you picked looks?
Anna, såg ditt sms! Vad spännande!! Håller tummarna.
Kyrkrapport avslutad,
Ingrid
Jag ÄLSKAR guidade turer! Av alla slag. Det finns inte en chans i Mississippi att jag får ut en bråkdel av samma besök, om jag gör det på egen hand. Vet inte att jag ska titta på ögonen på just den tavlan, att det unika med just denna sten är XX, att orsaken till att det ena eller andra som hände ledde till att vi kan se just den här saken här idag.
Så när jag hörde något om "guidad tur i St Paul's Cathedral" på American Womens club, var jag snabb att övertala Ylva om att vi skulle gå dit. Kunde inte gärna gå dit själv när jag inte ens är medlem. De flesta av oss minns väl Charles och Dianas storslagna bröllop. Så små de såg ut i denna stora kyrka. Det är också på denna kyrktrappan de har filmat scenen i Mary Poppins där de sjunger "Feed the birds".
I tisdags förra veckan ställde vi alltså kosan dit och vi hade tur med tågen. Jag körde oss till "vår" tunnelbanestation. Eftersom Ylva är mer smålänning än undertecknad, så jag tänkte att hon skulle uppskatta det halva priset jämfört med tågen från våra byar. De flesta andra åkte med bytågen, men olyckligtvis var de inställda, så de kom ca en timme för sent. Vi och guiden väntade dock snällt och när de kom fick jag veta att om man är minst fyra vuxna får man ganska bra tågrabatt, så då lärde jag mig något nytt som vi kan ha nytta av när vi har gäster och inte vill köra flera gånger till tåget. Perfekt!
Guiden var superduktig och pratade ungefär 1,5 timme. Alla fick headset och det fungerade bra. Katedralen är SÅ stor. Tror faktiskt inte att jag varit inne i den förut, bara utanför flera gånger. Vi fick veta att det är den enda kyrkan i England med en dom (den stora kupolen) och vilken dom sedan. Hur stor och vacker som helst! Blev dock tveksam redan dagen efter då vi körde förbi en liten kyrka som jag tyckte hade en dom.... kanske sa hon den enda protestantiska kyrkan? Kyrkans arkitekt var Wren (en intressant person bara han) och för att domen skulle se bra ut både inuti och utanpå gjorde han en innerkupol inuti ytterkupolen, vilket gör att proportionerna är optimala från båda sidor, men i praktiken är det alltså två kupoler i varandra.
Det var tyvärr förbjudet att fotografera inne i kyrkan. För några år sedan "tvättades" stenarna som hela kyrkan är byggd av, på bekostnad av familjen Fleming. Det tog HUR lång tid som helst att gå igenom hela kyrkan på in och utsidan och kostade en förmögenhet (£22,2 miljoner). De hade sparat en bit av väggen såsom den såg ut före stortvätten och kyrkan måste verkligen ha sett GRÅ ut då. Nu är den jättefin. Dessa bilder visar stortvättens effekt på utsidan:
Före tvätt! Foto: http://www.nysid.net/ |
Efter tvätt. Lilla jag, framför Stora kyrkan Foto: Ylva |
Foto från http://www.stpauls.co.uk/ . |
Foto från http://www.stpauls.co.uk/ . |
Foto från: http://www.dailymail.co.uk/ |
Framför allt när man står där nere och tittar uppåt i kupolen:
Foto från: olechoirtour.blogspot.com/ |
Foto från: http://www.dailymail.co.uk/ |
Att kyrkan förändrats ser de inte som något negativt utan tvärtom vill de att varje generation ska addera något till kyrkan och här syns ett av de nyare inslagen, en skulptur av Henry Moore och det är fantastiskt hur lätt det är att se madonnan och barnet i denna vackra avskalade staty som är både hård och mjuk på samma gång. Den gjordes 1983 och är ett av Moores sista arbeten. Han dog 1986. Fantastisk tycker jag!
Madonna and Child by Henry Moore |
Allra längst fram i kyrkan, bakom högaltaret, ligger The American Memorial Chapel, magnifikt vackert. Denna del av kyrkan blev förstörd under andra världskriget och någon föreslog att man skulle bygga upp den som en hyllning till de amerikaner som stupade i kriget då de hjälpte Storbritannien. Så blev det och hela uppbyggnaden finansierades av donationer från brittiska folket. I boken ni ser i framkant på bilden finns namnen på alla amerikaner som stupade. I järnsmidesstaketet vid altaret finns inlagt viktiga historiska årtal från såväl USAs som Englands historia, t ex 1066.
Oftast går man inte in genom de STORA, HÖGA kyrkportarna utan genom en mindre normal dörr, men på Thanksgiving (som mest är en amerikansk högtid) varje år firas högmässa och då öppnas de stora portarna. Mäktigt!
The American Memorial Chapel Foto: http://www.explore-stpauls.net/ |
Det är tre "våningar" uppe i kupolen. Den första som är i höjd med taket på resten av kyrkan, är förstås vidast, den kallas The Whispering Gallery, eftersom man kan stå på ena sidan och viska längs väggen till någon på andra sidan (och det är ganska långt!). Vi prövade och prövade, utan att höra varandra.... tills vi upptäckte att det fanns små hål i väggen med jämna avstånd och de gick sedan såklart inne i väggen runt hela varvet, viskade man där så hördes det. Häftigt, men ändå lite fusk, tycker jag.
Som ni ser är kupolen stor, världens näst största faktiskt, endast den i Peterskyrkan i Rom är större.
Whispering Gallery 30 m från golvet. 257 trappsteg. Foto: http://www.richard-seaman.com/ |
Stone Gallery 53 m från golvet. 376 trappsteg. Foto: http://www.christopherholt.com/ |
Golden Gallery 85 m från golvet. 528 trappsteg. Foto: photos.vequias.com |
Foto: physics.bowlerderby.com |
Där nere är förstås arkitekten Wren begravd. Då han var gammal besökte han ofta kyrkan och bara satt och tittade i den. De kan jag verkligen förstå när man åstadkommit ett sådant livsverk! Undras om jag kommer att sitta och titta på min blogg....
Tre personer i England har fått statsbegravningar Duke of Wellington, Admiral Nelson & Churchill. De båda första har sina tomber i denna krypta, medan Churchills begravning hölls i katedralen, men sedan vilar kroppen i en mindre kyrka i hans hemtrakter (nej, jag tänker inte skriva om var det är, detta inlägget är väl redan långt så det räcker...).
I kryptan finns också ännu ett kapell, nämligen OBE Chapel, det är tillägnat Order of the British Empire, år 1960. De har ett antal mässor där och om du är med i detta ordenssällskap får du t ex döpa dina barn i kapellet. Guiden nämnde en av de yngsta medlemmarna som var en framgångrik idrottstjej, men nix, jag minns inte namnet på henne.
En alltigenom oerhört intressant guidad tur i denna storslagna, historiska byggnad!
Efteråt rusade Ylva och jag hungriga till tåget, för att hinna hem innan våra barn anlände från skolan. En del av de andra fortsatte ute på stan. Mysigt!
Karin, kanske har din svärmor rätt... och rörläggaren har förmodligen valt sitt yrke med öppna ögon. Jag tänker som hos doktorn/tandläkaren/m fl, att de har förmodligen sett värre saker än det jag bjuder på.
Ser fram emot ditt nästa blogginlägg...
Ylva, gott betyg till dina russinkakor! Linnéa som knappt gillar russin i någon form, älskade dem! Tack!
Tara, OMG still haven't seen any Christmas Card, how did the one you picked looks?
Anna, såg ditt sms! Vad spännande!! Håller tummarna.
Kyrkrapport avslutad,
Ingrid
onsdag 26 januari 2011
Bokförvirring 2
Hjälp, snälla författare!
När jag skrev förra inlägget, sökte jag på Kallentoft-boken för jag skulle kolla en sak (vill inte fara med några osanningar eller felstavningar). Googlade boken och hamnade på författarens egen sida. Följande text stod att läsa:
Den tredje boken om Malin Fors.
Regnet vräker ner över slottet Roxå utanför Linköping. Dropparna faller tungt över markerna och kroppen som flyter i vallgraven. Advokat Jerry Stefansson, nybliven slottsägare och känd för sin luxuösa livsstil, kommer inte att ta några fler uppdrag. Men hur har han hamnat i vallgraven?
Kriminalinspektör Malin Fors misstankar riktas snart mot de tidigare ägarna av slottet, den högadliga familjen Örnsjö, som knappast med glädje kan ha velat sälja sitt släktgods till uppkomlingen Jerry Stefansson. Men skulle försäljningen verkligen vara en orsak till mord? Och vem var egentligen människan Jerry Stefansson, bakom IT-miljonerna, de dyra kostymerna och bilarna?
Nära Malin, men som på andra sidan en tunn hinna, rör han sig som en skugga genom det som varit hans liv och som skulle leda fram till hans brutala död.
Läste texten flera gånger och blev SÅ förvirrad. Inte var det väl Roxå slottet hette? Mördade Jerry hette väl inte Stefansson och adelsfamiljen inte Örnsjö?
Ny googling som ledde till http://www.bokus.com/ och där fick jag bekräftat att mitt minne inte har rasat samman totalt, då jag läste följande text:
Mons Kallentofts tredje bok i succéserien om Malin Fors!Regnet vräker ner över slottet Skogså och i vallgraven flyter Jerry Petersson. Advokaten och den nya slottsägaren, känd för sin hänsynslöshet. Hur har han hamnat i vallgraven och vem har lämnat honom där?
Kriminalinspektör Malin Fors misstankar riktas snart mot de tidigare ägarna av slottet, den högadliga familjen Fågelsjö, som med allt annat än glädje sålde sitt släktgods till uppkomlingen Jerry Petersson. Men skulle försäljningen verkligen vara en orsak till mord? Och vem var egentligen människan Jerry Petersson, bakom it-miljonerna, de dyra kostymerna och konsten? Nära Malin, men som på andra sidan en tunn hinna, rör han sig som en skugga genom det som varit hans liv och händelserna som skulle leda fram till hans brutala död.
Vad ligger bakom de här namnändringarna? Jag tycker normalt att man med sunt förnuft kan komma fram till sanningen om det mesta, men här fattar jag INGENTING. OM någon skulle komma och säga att de hade "rättigheterna" till ett namn, t ex namnet på slottet och därför inte ville att det skulle användas i en bok, så skulle väl inte samtidigt två efternamn ändras!
Nu när jag har den stora glädjen att KANSKE ha en författare (eller två) som tittar förbi här, kanske någon av dem skulle kunna bringa ljus över min bokförvirring. Eller någon av er andra? Jag blir glad för alla svar eller kvalificerade gissningar.
Astrid, du får ABOSLUT inte ha dåligt samvete för att ni har skrivbordet! Jag som har så svårt för att göra mig av med saker, blev bara jätteglad då Rikard sa att det skulle komma till nytta hos er. Det är inte särskilt fint på ytan längre och vi behövde inte ett så stort bord längre, men det kändes ändå lite svårt att slänga det. Vad kul att göra iordning ett arbets/hobbyrum!
Karin, du var väl värd awarden! Tänkte också på er då vi var i Oxford eftersom vi inte varit där sedan ni var här :) . Jag dricker nu Earl Grey Blue Star som jag fick av dig och det är SÅ gott, dessutom doftar det fantastiskt varje gång jag öppnar burken. Jag var rätt säker på att jag skulle gilla det eftersom det är min "typ" av te. Det andra är mer spännande, men jag har inte prövat det ännu. TACK!
Märtha, jag är ändå GANSKA mycket smålänning :) . I det här fallet behöver jag dock inte oroa mig för att de fikar på min betalda tid eftersom 1. jag betalar samma sak oavsett hur länge de stannar och 2. här sitter ingen handverkare ned med dig och dricker teet, utan de vill ha en mugg i handen som de har bredvid sig då de jobbar. Skönt att Helen är hemma och hoppas att lådorna kommer fram snart!
Britt, när det gäller shoppingen så var det bara kläder Gunilla och Karin köpte. Det var lite fynd på rean och lite nyinkommet för våren. Det är nästan alltid bara kläder de köper. Du lyckades verklingen fynda på Body shop och jag håller med dig om att man kan inte handla om man inte behöver sakerna.
Fortsatt trevlig kväll allihop!
Ingrid
När jag skrev förra inlägget, sökte jag på Kallentoft-boken för jag skulle kolla en sak (vill inte fara med några osanningar eller felstavningar). Googlade boken och hamnade på författarens egen sida. Följande text stod att läsa:
Höstoffer
Den tredje boken om Malin Fors.
Regnet vräker ner över slottet Roxå utanför Linköping. Dropparna faller tungt över markerna och kroppen som flyter i vallgraven. Advokat Jerry Stefansson, nybliven slottsägare och känd för sin luxuösa livsstil, kommer inte att ta några fler uppdrag. Men hur har han hamnat i vallgraven?
Kriminalinspektör Malin Fors misstankar riktas snart mot de tidigare ägarna av slottet, den högadliga familjen Örnsjö, som knappast med glädje kan ha velat sälja sitt släktgods till uppkomlingen Jerry Stefansson. Men skulle försäljningen verkligen vara en orsak till mord? Och vem var egentligen människan Jerry Stefansson, bakom IT-miljonerna, de dyra kostymerna och bilarna?
Nära Malin, men som på andra sidan en tunn hinna, rör han sig som en skugga genom det som varit hans liv och som skulle leda fram till hans brutala död.
Läste texten flera gånger och blev SÅ förvirrad. Inte var det väl Roxå slottet hette? Mördade Jerry hette väl inte Stefansson och adelsfamiljen inte Örnsjö?
Ny googling som ledde till http://www.bokus.com/ och där fick jag bekräftat att mitt minne inte har rasat samman totalt, då jag läste följande text:
Mons Kallentofts tredje bok i succéserien om Malin Fors!Regnet vräker ner över slottet Skogså och i vallgraven flyter Jerry Petersson. Advokaten och den nya slottsägaren, känd för sin hänsynslöshet. Hur har han hamnat i vallgraven och vem har lämnat honom där?
Kriminalinspektör Malin Fors misstankar riktas snart mot de tidigare ägarna av slottet, den högadliga familjen Fågelsjö, som med allt annat än glädje sålde sitt släktgods till uppkomlingen Jerry Petersson. Men skulle försäljningen verkligen vara en orsak till mord? Och vem var egentligen människan Jerry Petersson, bakom it-miljonerna, de dyra kostymerna och konsten? Nära Malin, men som på andra sidan en tunn hinna, rör han sig som en skugga genom det som varit hans liv och händelserna som skulle leda fram till hans brutala död.
Vad ligger bakom de här namnändringarna? Jag tycker normalt att man med sunt förnuft kan komma fram till sanningen om det mesta, men här fattar jag INGENTING. OM någon skulle komma och säga att de hade "rättigheterna" till ett namn, t ex namnet på slottet och därför inte ville att det skulle användas i en bok, så skulle väl inte samtidigt två efternamn ändras!
Nu när jag har den stora glädjen att KANSKE ha en författare (eller två) som tittar förbi här, kanske någon av dem skulle kunna bringa ljus över min bokförvirring. Eller någon av er andra? Jag blir glad för alla svar eller kvalificerade gissningar.
Astrid, du får ABOSLUT inte ha dåligt samvete för att ni har skrivbordet! Jag som har så svårt för att göra mig av med saker, blev bara jätteglad då Rikard sa att det skulle komma till nytta hos er. Det är inte särskilt fint på ytan längre och vi behövde inte ett så stort bord längre, men det kändes ändå lite svårt att slänga det. Vad kul att göra iordning ett arbets/hobbyrum!
Karin, du var väl värd awarden! Tänkte också på er då vi var i Oxford eftersom vi inte varit där sedan ni var här :) . Jag dricker nu Earl Grey Blue Star som jag fick av dig och det är SÅ gott, dessutom doftar det fantastiskt varje gång jag öppnar burken. Jag var rätt säker på att jag skulle gilla det eftersom det är min "typ" av te. Det andra är mer spännande, men jag har inte prövat det ännu. TACK!
Märtha, jag är ändå GANSKA mycket smålänning :) . I det här fallet behöver jag dock inte oroa mig för att de fikar på min betalda tid eftersom 1. jag betalar samma sak oavsett hur länge de stannar och 2. här sitter ingen handverkare ned med dig och dricker teet, utan de vill ha en mugg i handen som de har bredvid sig då de jobbar. Skönt att Helen är hemma och hoppas att lådorna kommer fram snart!
Britt, när det gäller shoppingen så var det bara kläder Gunilla och Karin köpte. Det var lite fynd på rean och lite nyinkommet för våren. Det är nästan alltid bara kläder de köper. Du lyckades verklingen fynda på Body shop och jag håller med dig om att man kan inte handla om man inte behöver sakerna.
Fortsatt trevlig kväll allihop!
Ingrid
Bokförvirring 1
Gubbarna flyter ihop.
Jag brukar inte lyssna på två böcker samtidigt, men nyligen började jag lyssna på "Brott" av Karin Fossum (Tack för den, Karin!) och strax därefter insåg jag att jag hade kvar en CD-bok från biblioteket som jag inte läst och det var Mons Kallentofts "Höstoffer", så jag började lyssna på den istället.
Då vi bara har en bil och kör den ungefär lika ofta, har Rikard en förmåga att "ta" mina CD-böcker och börja lyssna på dem han också, sedan är det ett ständigt diskussionsämne, vems skiva som är i för stunden och var den andra var när man tog ut CD:n, för det är en gylllene regel, att den som byter till sin egen CD, ska kasta en blick på vad den andres CD-skiva står på, innan man tar ut den...
Nåväl, "Höstoffer" var uppenbarligen så bra att när R åkte till Stockholm kl 5 i måndags morse tog han den med sig. Följden blev att jag hoppade tillbaka till "Brott" igen, när jag var ute och körde.
Nu är problemet att gubbarna i böckerna är så lika att de flyter ihop för mig. Huvudpersonerna är båda medelålders, ensamma män, uppvuxna som endabarn till föräldrar som lämnar en del i övrigt att önska.
Är det Alvar som blev jagad av sin pappa med gräsklipparen?
Är det Jerry som blev traumatiserad då han såg en bilolycka?
Är det Alvars pappa som drack för mycket?
Är det Jerrys mamma som inte tycker att man ska lägga sig i?
Hmmmm dessa gubbar... Allting klarnar dock säkert snart ;)) !
Monika Häägg, TACK för hälsning här på min blogg! Tänk att ännu en författare har hittat hit och skrivit en hälsning till mig, jag blir jätteglad. Håller helt med dig om att det är riktigt spännande att följa svenskar som gett sig ut på olika håll i världen. Det ger nya infallsvinklar oavsett om du hamnat i exotiska länder i Afrika eller om du bara kommit över sundet till Danmark. Stort lycka till med ditt fortsatta skrivande, det måste vara fantastiskt att ha ett så kreativt yrke!
Karin, som vanligt har du en egen vinkling, nu rörande hantverksfika :) . Tror inte jag blir prioriterad pga mitt te, eftersom alla andra OCKSÅ bjuder dem på fika... skulle vara mammas svenska bondkakor då. Sedan det där att vi tycker det är "pinsamt" att någon kommer hem och arbetar hos oss, det känner jag också igen och tror det är VÄLDIGT svenskt. Många här på "vår" skola har städerskor, fast de inte jobbar och det besvärar dem inte det minsta. Jag tror de flesta är glada om de har ett arbete och det tycker jag man ska vara stolt över oavsett vad det är. Rörmokeri hade i alla fall inte jag klarat av själv och trädgårdsarbetarna har jag inte behövt ta ställning till då de "ingår". Husägarna litar mer på dem än på att vi skulle kunna sköta denna lättskötta trädgård, men inte tänker jag känna mig förolämpad för det.
Ylva, bort med jantelagen, du behöver verkligen inte vara blygsam! Jag hänger med på allt, det vet du vid det här laget :) . Lycka till med bloggstartandet!!!
Britt, nej rent handfast märker vi faktiskt inte så mycket av den dåliga engelska ekonomin, tycker det är fullt med personal överallt, restaurangerna blomstrar, det är knökfullt med folk som shoppar i London... Men det klart att det är problem och man kan läsa en del om följderna i tidningarna.
Ja, jag samlar på mig massor av trevligheter att göra när ni kommer!! Den restaurangen är inte alls något dumt alternativ.
Jag trodde också att jag kommit till det perfekta te-landet, men hade HELT fel. Finns det NÅGOT tråkigare te än English breakfast??? Mitt favoritte hemma i Skåne är Kobbs Himlagott i rosa påse. Det bästa teet av alla är Söderblandning från The Tea Centre of Stockholm! Enastående!
Du är verkligen gift med en allroundhantverkare!!! Lyckost, lyckost dig! Det har inte gått fullt ut i arv... :) . Du skämmer inte bort honom med fika kanske, men du lagar mycket god mat till honom. Det är inte heller fel.
Kim M. Kimselius, alla hantverkarna var duktiga, hjälpsamma och trevliga! Badrumsfixaren uppskattade teet OCH min mammas bondkakor skickade hit med post från Sverige! Trädgårdsherrarna ville inte ha te, men de var så snälla igår att de fick en låda svensk Noblesse choklad och det blev de jätteglada för.
The not-yet-desperate housewife, ÅH så roligt när din hantverkare blev så förvirrad!! Teet han frågade efter är det de serverar på våra barns skola, ha ha! Nej, trots att detta är ett te-land är jag inte ett DUGG imponerad av deras te-kvalitéer. Gillar inte deras förkärlek för tepåsar istället för leaf tea. Jag importerar te hit från Sverige, så knäppt!
Ännu värre har bokförvirring uppstått nu......
Kram Ingrid
Jag brukar inte lyssna på två böcker samtidigt, men nyligen började jag lyssna på "Brott" av Karin Fossum (Tack för den, Karin!) och strax därefter insåg jag att jag hade kvar en CD-bok från biblioteket som jag inte läst och det var Mons Kallentofts "Höstoffer", så jag började lyssna på den istället.
Då vi bara har en bil och kör den ungefär lika ofta, har Rikard en förmåga att "ta" mina CD-böcker och börja lyssna på dem han också, sedan är det ett ständigt diskussionsämne, vems skiva som är i för stunden och var den andra var när man tog ut CD:n, för det är en gylllene regel, att den som byter till sin egen CD, ska kasta en blick på vad den andres CD-skiva står på, innan man tar ut den...
Nåväl, "Höstoffer" var uppenbarligen så bra att när R åkte till Stockholm kl 5 i måndags morse tog han den med sig. Följden blev att jag hoppade tillbaka till "Brott" igen, när jag var ute och körde.
Nu är problemet att gubbarna i böckerna är så lika att de flyter ihop för mig. Huvudpersonerna är båda medelålders, ensamma män, uppvuxna som endabarn till föräldrar som lämnar en del i övrigt att önska.
Är det Alvar som blev jagad av sin pappa med gräsklipparen?
Är det Jerry som blev traumatiserad då han såg en bilolycka?
Är det Alvars pappa som drack för mycket?
Är det Jerrys mamma som inte tycker att man ska lägga sig i?
Hmmmm dessa gubbar... Allting klarnar dock säkert snart ;)) !
Monika Häägg, TACK för hälsning här på min blogg! Tänk att ännu en författare har hittat hit och skrivit en hälsning till mig, jag blir jätteglad. Håller helt med dig om att det är riktigt spännande att följa svenskar som gett sig ut på olika håll i världen. Det ger nya infallsvinklar oavsett om du hamnat i exotiska länder i Afrika eller om du bara kommit över sundet till Danmark. Stort lycka till med ditt fortsatta skrivande, det måste vara fantastiskt att ha ett så kreativt yrke!
Karin, som vanligt har du en egen vinkling, nu rörande hantverksfika :) . Tror inte jag blir prioriterad pga mitt te, eftersom alla andra OCKSÅ bjuder dem på fika... skulle vara mammas svenska bondkakor då. Sedan det där att vi tycker det är "pinsamt" att någon kommer hem och arbetar hos oss, det känner jag också igen och tror det är VÄLDIGT svenskt. Många här på "vår" skola har städerskor, fast de inte jobbar och det besvärar dem inte det minsta. Jag tror de flesta är glada om de har ett arbete och det tycker jag man ska vara stolt över oavsett vad det är. Rörmokeri hade i alla fall inte jag klarat av själv och trädgårdsarbetarna har jag inte behövt ta ställning till då de "ingår". Husägarna litar mer på dem än på att vi skulle kunna sköta denna lättskötta trädgård, men inte tänker jag känna mig förolämpad för det.
Ylva, bort med jantelagen, du behöver verkligen inte vara blygsam! Jag hänger med på allt, det vet du vid det här laget :) . Lycka till med bloggstartandet!!!
Britt, nej rent handfast märker vi faktiskt inte så mycket av den dåliga engelska ekonomin, tycker det är fullt med personal överallt, restaurangerna blomstrar, det är knökfullt med folk som shoppar i London... Men det klart att det är problem och man kan läsa en del om följderna i tidningarna.
Ja, jag samlar på mig massor av trevligheter att göra när ni kommer!! Den restaurangen är inte alls något dumt alternativ.
Jag trodde också att jag kommit till det perfekta te-landet, men hade HELT fel. Finns det NÅGOT tråkigare te än English breakfast??? Mitt favoritte hemma i Skåne är Kobbs Himlagott i rosa påse. Det bästa teet av alla är Söderblandning från The Tea Centre of Stockholm! Enastående!
Du är verkligen gift med en allroundhantverkare!!! Lyckost, lyckost dig! Det har inte gått fullt ut i arv... :) . Du skämmer inte bort honom med fika kanske, men du lagar mycket god mat till honom. Det är inte heller fel.
Kim M. Kimselius, alla hantverkarna var duktiga, hjälpsamma och trevliga! Badrumsfixaren uppskattade teet OCH min mammas bondkakor skickade hit med post från Sverige! Trädgårdsherrarna ville inte ha te, men de var så snälla igår att de fick en låda svensk Noblesse choklad och det blev de jätteglada för.
The not-yet-desperate housewife, ÅH så roligt när din hantverkare blev så förvirrad!! Teet han frågade efter är det de serverar på våra barns skola, ha ha! Nej, trots att detta är ett te-land är jag inte ett DUGG imponerad av deras te-kvalitéer. Gillar inte deras förkärlek för tepåsar istället för leaf tea. Jag importerar te hit från Sverige, så knäppt!
Ännu värre har bokförvirring uppstått nu......
Kram Ingrid
tisdag 25 januari 2011
Jag har fått en award!
Jag har fått en Award! Överraskningen var verkligen total och jag blev SUPERGLAD!
Det är Boktokig som förärat mig den med motiveringen:
Jag vill ge denna vidare till franziengland för att hon inspirerar mig både som förälder och som lärare med alla sina generösa inlägg där hon berättar om sin och sina barns vardag.
Tänk att de ord jag sätter på pränt här flyger hela vägen över havet hem till någon annan som finner glädje och inspiration i det jag skriver. Det är fanstastiskt! Jag som bloggade i tre år utan att knappt hälsa på hos en enda bloggare, som jag inte kände i verkliga livet. Nu följer jag http://boktokig.blogspot.com/ varje dag och inspirationsutbytet går roligt nog i båda riktningarna!
Tusen Tusen TACK Boktokig!
Med glädje skickar jag denna Award vidare till någon som följt mitt bloggande från dag 1. Någon jag kände redan tidigare, men som jag kommit nära enbart tack vare bloggandet. Någon vars tankar och åsikter jag värderar högt. En person med stor integritet och som inte är rädd för att uttrycka sina åsikter. En vän som ALLTID tar sig tid för sina medmänniskor, inte bara i ord utan även i HANDLING. Någon som har barn som är lite äldre än undertecknads och därmed alltid är ett steg före i erfarenheterna när det gäller barn.
Min Award för inspiration om böcker, mat, aktuellt, barn/tonår samt livet går till:
http://karinesmeralda.blogg.se/
Läs gärna och bli inspirerad du med!
Kram från en glad,
Ingrid
Det är Boktokig som förärat mig den med motiveringen:
Jag vill ge denna vidare till franziengland för att hon inspirerar mig både som förälder och som lärare med alla sina generösa inlägg där hon berättar om sin och sina barns vardag.
Tänk att de ord jag sätter på pränt här flyger hela vägen över havet hem till någon annan som finner glädje och inspiration i det jag skriver. Det är fanstastiskt! Jag som bloggade i tre år utan att knappt hälsa på hos en enda bloggare, som jag inte kände i verkliga livet. Nu följer jag http://boktokig.blogspot.com/ varje dag och inspirationsutbytet går roligt nog i båda riktningarna!
Tusen Tusen TACK Boktokig!
Med glädje skickar jag denna Award vidare till någon som följt mitt bloggande från dag 1. Någon jag kände redan tidigare, men som jag kommit nära enbart tack vare bloggandet. Någon vars tankar och åsikter jag värderar högt. En person med stor integritet och som inte är rädd för att uttrycka sina åsikter. En vän som ALLTID tar sig tid för sina medmänniskor, inte bara i ord utan även i HANDLING. Någon som har barn som är lite äldre än undertecknads och därmed alltid är ett steg före i erfarenheterna när det gäller barn.
Min Award för inspiration om böcker, mat, aktuellt, barn/tonår samt livet går till:
http://karinesmeralda.blogg.se/
Läs gärna och bli inspirerad du med!
Kram från en glad,
Ingrid
Jag är redo för hantverkaren!
Vårt badrum behöver fixas.
Idag kommer det en hantverkare hit.
Jag är redo med teet.
Som den goda housewife jag är.
Han ska inte ens få tepåse, utan riktigt leaf tea.
Mitt hem kommer att framstå som Hotell Ritz.
DESSUTOM kommer mina tre trädgårdmästare hit.
Borde de också få te idag för första gången...
Det kan bli värsta tea partyt!
Kanske inte ska överdriva så här i början?
Dags att sätta vattnet på kok.
Kram Ingrid
Idag kommer det en hantverkare hit.
Jag är redo med teet.
Som den goda housewife jag är.
Han ska inte ens få tepåse, utan riktigt leaf tea.
Mitt hem kommer att framstå som Hotell Ritz.
DESSUTOM kommer mina tre trädgårdmästare hit.
Borde de också få te idag för första gången...
Det kan bli värsta tea partyt!
Kanske inte ska överdriva så här i början?
Dags att sätta vattnet på kok.
Kram Ingrid
måndag 24 januari 2011
Födelsedagslunch
Förra måndagen var jag på födelsedagslunch. D v s jag visste inte att det var det jag skulle på eftersom min sköna böna till vän här, Ylva, bara frågade om jag ville gå ut och äta tillsammans med två andra mammor på skolan. När jag FRÅGADE om det var något speciellt, sa hon att det var det inte, utan de brukar bara göra det ibland, gå ut och luncha. TJENA!
Som TUR var gick jag på det där mötet med American Women och där skulle alla som fyllde år i januari resa sig upp och så sjöng vi för dem. Då reste sig Ylva upp och jag frågade glatt om hon fyllde nu i januari och när. Den 17 januari, erkände hon och det var då vi skulle ut och äta lunch. Schysst, Snäckan! Det ska jag komma ihåg.
Nu kunde jag också glida in till lunchen med en present som TUR var. Tänk om de båda andra kommit med presenter och jag inte hade haft något, det skulle känts urdumt. Bara för det fick hon en bok om det okända London, hoppas att den bara innehåller tips om ställen där det spökar....
Vi träffades i alla fall på restaurang Wildwood i Gerrards Cross. Jag har kört förbi där flera gånger och det ser så mysigt ut och verkar alltid vara fullsatt oavsett kväll. Måndag lunch var det däremot väldigt lugnt och det var kanske tur eftersom servitören var helt ny och fick springa flera gånger med våra frågor till köket.
Jag åt en vansinnigt god vegetarisk pastarätt med friterade squash-bitar på toppen. Mums!!
Vi fick en väldigt trevlig pratstund och det var verkligen jättelyckat, både för födelsedagsbarnet och oss andra.
Ylva, jag kommer att hämnas vid lämpligt tillfälle! Kanske bjuda över bara er och säga att det är klädsel jeans, men när ni kommer är här 50 pers i långklänningar... väldigt frestande... ;) .
Ingrid
Som TUR var gick jag på det där mötet med American Women och där skulle alla som fyllde år i januari resa sig upp och så sjöng vi för dem. Då reste sig Ylva upp och jag frågade glatt om hon fyllde nu i januari och när. Den 17 januari, erkände hon och det var då vi skulle ut och äta lunch. Schysst, Snäckan! Det ska jag komma ihåg.
Nu kunde jag också glida in till lunchen med en present som TUR var. Tänk om de båda andra kommit med presenter och jag inte hade haft något, det skulle känts urdumt. Bara för det fick hon en bok om det okända London, hoppas att den bara innehåller tips om ställen där det spökar....
Vi träffades i alla fall på restaurang Wildwood i Gerrards Cross. Jag har kört förbi där flera gånger och det ser så mysigt ut och verkar alltid vara fullsatt oavsett kväll. Måndag lunch var det däremot väldigt lugnt och det var kanske tur eftersom servitören var helt ny och fick springa flera gånger med våra frågor till köket.
Jag åt en vansinnigt god vegetarisk pastarätt med friterade squash-bitar på toppen. Mums!!
Vi fick en väldigt trevlig pratstund och det var verkligen jättelyckat, både för födelsedagsbarnet och oss andra.
Ylva, jag kommer att hämnas vid lämpligt tillfälle! Kanske bjuda över bara er och säga att det är klädsel jeans, men när ni kommer är här 50 pers i långklänningar... väldigt frestande... ;) .
Ingrid
Shoppingsuget besök
Förra helgen fick vi ett efterlängtat besök, nämligen Karin och Gunilla vars resa snöade in då de skulle ha kommit i december. De kom enligt tidtabellen på torsdagkvällen, vilket överraskade dem då de inte vågade hoppas på att komma iväg, förrän planet verkligen lyfte :) . Julshopping i London är inte fel, men tokreashopping i januari med en bråkdel människor att trängas med jämfört med i december, kan nästan vara bättre.
Med var sitt intensivt arbete, som de kom direkt ifrån, så gjorde vi inte mycket mer än åt och småpratade på torsdagskvällen, innan det var dags att sova. Fredag morgon var de desto piggare (för morgontrötta mig, märks det då att ni är en timme före oss i Sverige). Båda tjejerna gillar verkligen att handla (jag var överraskad att de inte handlade mer än de gjorde under sina dagar här) och när man har chansen att åka utan män och barn, så gäller det att ta chansen att göra det som resten av familjerna kanske inte uppskattar lika mycket.
Då Rikard lämnats på jobbet och barnen åkt med skolbussen, åt vi en lugn frukost och sedan körde jag dem till tåget som tog dem till London, medan jag själv åkte till skolan för High School's månadsinformtionsmöte. Som vanligt kommer det där upp saker som jag aldrig hört talas om. Utbudet för studenter som vill engagera sig är enormt. Denna gång fick vi veta om en gruppresa som arrangeras för ungdomar från hela världen som talar spanska och bekostas av Spanska regeringen/staten/något sådant. För att komma med måste man ansöka och sedan är det massor av uttagningar. Spansklärarna på skolan brukar rekommendera elever de tror har en chans att komma med, att söka. Eleverna får gå på intervjuer, göra skrifliga test, hålla ett föredrag och lite annat. EN elev från Storbritannien per år får åka och i år kommer hon från vår skola. Häftigt! Hon var där och berättade om uttagningarna på Spanska ambassaden i London och presenterade resan på 6 (?) veckor då de kommer att vara både i Spanien och Peru. Lät HELT fantastiskt.
Därefter var några andra elever där och presenterade en resa de ska åka på till USA. Den är också en gång per år, men här måste familjerna själva betala resan. Det är en konferens som är som ett mini-FN. Varje skola som är med representerar ett land och jag tror vår skola är Makedonien. Innan resan träffas de elever som ska åka ett antal gånger och skriver motioner för sitt land, grundade på ett gediget förarbete där de studerat landet i fråga. Sedan under konferensen får de presentera sina motioner och arbeta i grupper där de lobbar för sina idéer och sista dagen är det omröstningar på de olika förslagen. 3000 (om jag minns rätt) elever från hela världen åker varje år på denna konferens. TÄNK vilka spännande möjligheter det finns.
Träffade en pappa på skolan då jag hämtade L senare samma kväll. Pappan berättade att han och sonen är väldigt engagerade i scouterna och i sommar ska de åka på världsscoutmötet i Kristianstad, Sverige. För att promota mötet hade vår kung varit här i England och pratat för dem förra året. Det hade såklart varit jättekul, tyckte de.
Så fara och flyga och nätverka och träffa folk i alla former och sammanhang, det finns det verkligen chansen att göra om man vill.
Över till Gunilla och Karin igen. Efter mitt möte åkte jag in till London och träffade dem på Harrods. Då hade de gått i butiker längs med Kings Road och det hade varit jättefint. Där har jag aldrig varit, så nästa gång vi åker till London ska jag ta mig dit. Vi avverkade lite butiker, bland annat Abercrombie & Fitch. Jag har gått förbi där flera gånger, men det finns ingen skylt på huset, så jag har inte vetat riktigt vad det var för ett ställe. Gunilla kunde dock uppdatera mig. Trendig butikskedja från USA, som vill få lite nattklubbskänsla. Därav förklaringen till varför jag ofta sett långa köer utanför butiken. När man går in kan man bli fotograferad med en good-looking guy med mindre kläder på sig och inne i butiken har en del av personalen till jobb att stå och dansa. Det var STORT, VARMT och FINT därinne!
Tiden sprang och klockan var säkert 16 innan vi kom till det Afternoon tea vi spetsat in oss på till lunch. Jag var så glad att vi bestämt oss för det, eftersom jag verkligen gillar att gå på Afternoon tea, men det har inte blivit av sedan vi flyttade hit. Gunilla hade hittat ett tips om ett ställe som heter Sketch och var Madonnas favoritställe då hon bodde här. Sällan har vi sett så mycket blingbling som i denna entré, för att inte tala om toaletterna! Borde ha fotograferat dem...
Här är en recension av stället som jag hämtat på Suzanne's Files http://www.spire.com/ :
Jag var usel på att fotografera när tjejerna var här, de var lite bättre, men jag har inte deras bilder, men den här har jag hittat på nätet och den är VÄDLIGT lik det vi åt. Sconesen var SUPERGODA, de grova sandwicharna likaså, de med vanligt fransbröd sådär. Det kostar en förmögenhet med Afternoon tea, men man får MASSOR med mat, mer än man orkar äta. Den här nedan är för två personer och inklusive te (löste!) kostade det £27 per person.
Lördag åkte våra gäster till London efter frukost, medan jag väntade in Linnéa som spelade tennis, för att sedan ta med henne och Malin in till London. Jag hade dagen före handlat lite till dem på The Sting och nu ville de följa med och kolla själva. L bestämde träff med tre av sina kompisar, som anslöt till oss när vi äntligen kom in. Jag klantade mig nämligen och missade avfarten till tunnelbanestationen och körde av vid nästa avfart och så tog vi tåget därifrån istället, men den linjen hade jag inte koll på och det visade sig att halva var stängd, så vi fick strula med att byta tåg. Enda glädjen med det var att vi fick se var BBC hade sitt säte.
Vi gick till Abercrombie & Fitch igen och de fem tjejerna jag hade med mig (L, M och L's tre kompisar) höll på att fnissa ihjäl sig då de fotograferades med snyggingen i entrén... Sedan bytte de en del av de FINA saker jag köpt till dem på The Sting och när vi anlöt med Gunilla och Karin, gav sig L och hennes kompisar iväg på egen hand medan vi vuxna och Malin gick till Pret a Manger och fikade. Sedan blev det en stund på Waterstone's jättebutik på Piccadilly innan det var tid att åka hem.
Gunilla och Karin bjöd ut oss på middag lördag kväll, så vi tog oss efter en mycket kort stund hemma för ombyte, till Ethorpe Hotel. Där var mycket folk som alltid och mysigt att sitta. Däremot tyckte jag inte maten var riktigt lika bra som de två gånger jag varit där förut, men jag hoppas att tjejerna ändå var nöjda. Det var trevligt att sitta och prata allihop, även om Johan blev lite trött på slutet. Syns det? Så rolig bild på Johan:
Annars tog vi det rätt lugnt i Oxford, tittade på universitetet förstås, gick i affärer och fikade. Malin ringde och sa att Johan just tagit sönder hennes armband som hon köpte när vi var i Oxford, så det var ju i alla fall rätt dag, men tyvärr var den butiken stängd på söndagar, så vad hjälpte det. Gunilla och Karin skulle åka hem på kvällen, så vi kunde inte stanna så länge. Åkte hem och åt middag tillsammans och sedan var det tyvärr redan dags att säga hej då. Rikard körde dem till Heathrow.
Väldigt trevliga dagar fick vi tillsammans och vi hoppas att de snart kommer tillbaka och då tar med sig pappor och barn. Johan tyckte verkligen att de borde varit lite mer hemma och t ex spelat lite spel med honom. Fördelen var att Johan fick en hel del tid med R på tu man hand och de hade haft det jättemysigt och varit ute på cykeltur när alla vi andra var i London på lördagen. Söndagen tog de det ganska lugnt och så gjorde de förstås läxor.
TACK för besöket tjejer! Tack för jättefina presenter samt trevlig och god middag! Kom snart tillbaka!! Gunilla, tältplatsen är förankrad och bokad. KRAM!
Märtha, TACK du är bra på att se saker ur en annan vinkel! Det gjorde du när vi pratade om Linnéa då hon var liten också och det uppskattar jag verkligen. Nej, du hade inte skrivit det innan. Spännande med Helens nya jobb, det närmar sig med stormsteg nu. Är de nöjda med sin Vietnam-resa (förutom alla de fina kläderna)? Det är verkligen fantastiskt att Ester är så pigg! Bra att kunna ta bussen dit! Kan du läsa när du åker?
Kim M. Kimselius, du har så rätt, det fattas liksom ett sidobord, som vi hade på det stora maken gav bort... När jag renskriver texter till skolan lägger jag det på skrivaren, i knät eller trycker tangentbordet åt sidan så får det nästan plats. För det mesta går det bra.
Allt gott!
Ingrid
Med var sitt intensivt arbete, som de kom direkt ifrån, så gjorde vi inte mycket mer än åt och småpratade på torsdagskvällen, innan det var dags att sova. Fredag morgon var de desto piggare (för morgontrötta mig, märks det då att ni är en timme före oss i Sverige). Båda tjejerna gillar verkligen att handla (jag var överraskad att de inte handlade mer än de gjorde under sina dagar här) och när man har chansen att åka utan män och barn, så gäller det att ta chansen att göra det som resten av familjerna kanske inte uppskattar lika mycket.
Rikard och Karin framför vårt hus. |
Då Rikard lämnats på jobbet och barnen åkt med skolbussen, åt vi en lugn frukost och sedan körde jag dem till tåget som tog dem till London, medan jag själv åkte till skolan för High School's månadsinformtionsmöte. Som vanligt kommer det där upp saker som jag aldrig hört talas om. Utbudet för studenter som vill engagera sig är enormt. Denna gång fick vi veta om en gruppresa som arrangeras för ungdomar från hela världen som talar spanska och bekostas av Spanska regeringen/staten/något sådant. För att komma med måste man ansöka och sedan är det massor av uttagningar. Spansklärarna på skolan brukar rekommendera elever de tror har en chans att komma med, att söka. Eleverna får gå på intervjuer, göra skrifliga test, hålla ett föredrag och lite annat. EN elev från Storbritannien per år får åka och i år kommer hon från vår skola. Häftigt! Hon var där och berättade om uttagningarna på Spanska ambassaden i London och presenterade resan på 6 (?) veckor då de kommer att vara både i Spanien och Peru. Lät HELT fantastiskt.
Därefter var några andra elever där och presenterade en resa de ska åka på till USA. Den är också en gång per år, men här måste familjerna själva betala resan. Det är en konferens som är som ett mini-FN. Varje skola som är med representerar ett land och jag tror vår skola är Makedonien. Innan resan träffas de elever som ska åka ett antal gånger och skriver motioner för sitt land, grundade på ett gediget förarbete där de studerat landet i fråga. Sedan under konferensen får de presentera sina motioner och arbeta i grupper där de lobbar för sina idéer och sista dagen är det omröstningar på de olika förslagen. 3000 (om jag minns rätt) elever från hela världen åker varje år på denna konferens. TÄNK vilka spännande möjligheter det finns.
Träffade en pappa på skolan då jag hämtade L senare samma kväll. Pappan berättade att han och sonen är väldigt engagerade i scouterna och i sommar ska de åka på världsscoutmötet i Kristianstad, Sverige. För att promota mötet hade vår kung varit här i England och pratat för dem förra året. Det hade såklart varit jättekul, tyckte de.
Så fara och flyga och nätverka och träffa folk i alla former och sammanhang, det finns det verkligen chansen att göra om man vill.
Över till Gunilla och Karin igen. Efter mitt möte åkte jag in till London och träffade dem på Harrods. Då hade de gått i butiker längs med Kings Road och det hade varit jättefint. Där har jag aldrig varit, så nästa gång vi åker till London ska jag ta mig dit. Vi avverkade lite butiker, bland annat Abercrombie & Fitch. Jag har gått förbi där flera gånger, men det finns ingen skylt på huset, så jag har inte vetat riktigt vad det var för ett ställe. Gunilla kunde dock uppdatera mig. Trendig butikskedja från USA, som vill få lite nattklubbskänsla. Därav förklaringen till varför jag ofta sett långa köer utanför butiken. När man går in kan man bli fotograferad med en good-looking guy med mindre kläder på sig och inne i butiken har en del av personalen till jobb att stå och dansa. Det var STORT, VARMT och FINT därinne!
Så här ser det ut på inne i butken. Foto från Meyersound. |
Så här ser den anonyma butiken ut utifrån! |
Här är en recension av stället som jag hämtat på Suzanne's Files http://www.spire.com/ :
The Parlour at Sketch
If the Mad Hatter were to hold his tea party in London, it would happen at Sketch. Stepping inside any of the rooms is like tumbling into a Dali painting. The Parlour is decorated in mixed-up furniture, with stag-head lights adding a twist to traditional British hunting décor. Tea is served on mis-matched crockery—Lauren had a particularly odd teacup with a pair of provocative legs emerging from the side as a handle! The use of a blackcurrant jam was a refreshing touch to the scones, and the cakes, created by pastry chef Pierre Gaugasin, are very decorative (and pretty delicious). The only let down is the cool reception some people have reported from staff at the door. Might sound odd, but make sure you take a trip to the bathrooms, as you delve into the building, it gets more and more surreal, until you come upon a room of individual, white, egg-shaped pods reached by grand white staircases. You've got to see it to believe it.
Jag var usel på att fotografera när tjejerna var här, de var lite bättre, men jag har inte deras bilder, men den här har jag hittat på nätet och den är VÄDLIGT lik det vi åt. Sconesen var SUPERGODA, de grova sandwicharna likaså, de med vanligt fransbröd sådär. Det kostar en förmögenhet med Afternoon tea, men man får MASSOR med mat, mer än man orkar äta. Den här nedan är för två personer och inklusive te (löste!) kostade det £27 per person.
Proppmätta tog vi ett sista shoppingryck och åkte sedan hem. Där väntade Rikard med middag och efter den körde jag R och gästerna till Royal Standard pub (det passade väl bra för de här tre gamla kursarna och LTH-ingenjörerna att få häva lite öl tillsammans), medan jag körde och hämtade L som varit på sin första simtävling. Hon var otroligt uppåt och fnissig trots att hon blivit diskad då hon startade, men hon fick simma ändå och hade hon inte varit diskad hade hon kommit först. Det bästa tycker jag var att de hade kul tillsammans och börjar svetsas ihop till ett gäng, speciellt med tanke på att L är den enda tjejen från 9:an som simmar, de andra tjejerna går i klass 10-12.
Foto från http://www.localfoodadvisor.com/ |
Lördag åkte våra gäster till London efter frukost, medan jag väntade in Linnéa som spelade tennis, för att sedan ta med henne och Malin in till London. Jag hade dagen före handlat lite till dem på The Sting och nu ville de följa med och kolla själva. L bestämde träff med tre av sina kompisar, som anslöt till oss när vi äntligen kom in. Jag klantade mig nämligen och missade avfarten till tunnelbanestationen och körde av vid nästa avfart och så tog vi tåget därifrån istället, men den linjen hade jag inte koll på och det visade sig att halva var stängd, så vi fick strula med att byta tåg. Enda glädjen med det var att vi fick se var BBC hade sitt säte.
Vi gick till Abercrombie & Fitch igen och de fem tjejerna jag hade med mig (L, M och L's tre kompisar) höll på att fnissa ihjäl sig då de fotograferades med snyggingen i entrén... Sedan bytte de en del av de FINA saker jag köpt till dem på The Sting och när vi anlöt med Gunilla och Karin, gav sig L och hennes kompisar iväg på egen hand medan vi vuxna och Malin gick till Pret a Manger och fikade. Sedan blev det en stund på Waterstone's jättebutik på Piccadilly innan det var tid att åka hem.
Gunilla och Karin bjöd ut oss på middag lördag kväll, så vi tog oss efter en mycket kort stund hemma för ombyte, till Ethorpe Hotel. Där var mycket folk som alltid och mysigt att sitta. Däremot tyckte jag inte maten var riktigt lika bra som de två gånger jag varit där förut, men jag hoppas att tjejerna ändå var nöjda. Det var trevligt att sitta och prata allihop, även om Johan blev lite trött på slutet. Syns det? Så rolig bild på Johan:
Rikard, Johan, Malin (i ny tröja från The Sting) & jag. |
Glada tjejer på andra sidan bordet:
Karin, Gunilla & Linnéa |
Inget restaurang-inlägg från mig utan matbilder :) :
Min supergoda förrätt! Små kycklingspett på någon bönröra med koriandersås. Gott! |
Söndag var det dags att skippa London och istället begav vi oss av åt andra hållet, nämligen till Oxford. Trots att jag varit där två gånger förut, har jag lika svårt att hitta till Fudge-butiken varje gång, men nu tredje gången gillt, känns det som om jag fick kläm på det och nu kommer jag aldrig att glömma det. Det är härligt med en butik där de står och gör fudgen medan man tittar på (ungefär som de i Gränna gör polkagrisarna) och självklart kunde jag inte motstå att köpa ett antal skivor.
Annars tog vi det rätt lugnt i Oxford, tittade på universitetet förstås, gick i affärer och fikade. Malin ringde och sa att Johan just tagit sönder hennes armband som hon köpte när vi var i Oxford, så det var ju i alla fall rätt dag, men tyvärr var den butiken stängd på söndagar, så vad hjälpte det. Gunilla och Karin skulle åka hem på kvällen, så vi kunde inte stanna så länge. Åkte hem och åt middag tillsammans och sedan var det tyvärr redan dags att säga hej då. Rikard körde dem till Heathrow.
Väldigt trevliga dagar fick vi tillsammans och vi hoppas att de snart kommer tillbaka och då tar med sig pappor och barn. Johan tyckte verkligen att de borde varit lite mer hemma och t ex spelat lite spel med honom. Fördelen var att Johan fick en hel del tid med R på tu man hand och de hade haft det jättemysigt och varit ute på cykeltur när alla vi andra var i London på lördagen. Söndagen tog de det ganska lugnt och så gjorde de förstås läxor.
TACK för besöket tjejer! Tack för jättefina presenter samt trevlig och god middag! Kom snart tillbaka!! Gunilla, tältplatsen är förankrad och bokad. KRAM!
Märtha, TACK du är bra på att se saker ur en annan vinkel! Det gjorde du när vi pratade om Linnéa då hon var liten också och det uppskattar jag verkligen. Nej, du hade inte skrivit det innan. Spännande med Helens nya jobb, det närmar sig med stormsteg nu. Är de nöjda med sin Vietnam-resa (förutom alla de fina kläderna)? Det är verkligen fantastiskt att Ester är så pigg! Bra att kunna ta bussen dit! Kan du läsa när du åker?
Kim M. Kimselius, du har så rätt, det fattas liksom ett sidobord, som vi hade på det stora maken gav bort... När jag renskriver texter till skolan lägger jag det på skrivaren, i knät eller trycker tangentbordet åt sidan så får det nästan plats. För det mesta går det bra.
Allt gott!
Ingrid
Här sitter jag och skriver...
Kim uppmanade/utmanade mig att visa upp var jag sitter och skriver. Det är den första bloggutmaning jag fått, kanske ska vara glad att de flesta av er som läser här inte har egna bloggar och kan komma med komplicerade utmaningar som jag inte kan svara på :) .
Självklart ska jag visa var jag sitter och skriver, men jag önskar nästan att du kunde frågat om vilket annat ställe som helst i huset, Kim (utom "tvättstugan") :) . Det har blivit några flyttar senaste åren och i varje hus är det alltid så att vissa rum känns givna, medan andra utrymmen har flera alternativa användningsområden, alternativt saknas något rum för ett speciellt ändamål. I förra huset i Århus saknades i princip tvättstuga, fanns ingenstans att hänga tvätten (det gör det förresten inte här heller), men där fanns ett litet rum som var givet att bli "arbetsrum" för det var för litet till allt annat. Här har vi ett litet rum som skulle passa bra som arbetsrum, men det fick bli ett efterlängtat gästrum istället. Jag tror jag visar det igen (drar ut på skrivhörnan så länge som möjligt...) :
Matrummet var också ganska givet med sin öppning i väggen ut till köket (syns inte här, men är bakom ryggen på R till höger):
Så något arbetsrum blev det inte till att börja med här. Rikard köpte snabbt ett litet bord på IKEA (och gav förra veckan bort vårt stora gamla arbetsbord då han var i Sverige och röjde) och satte upp en arbetshörna i det vi kallar biblioteket (bara för att det är så häftigt att kunna säga att vi har ett sådant :) ). Det fungerar bra och här tillbringar jag väldigt mycket tid, men när jag fotograferade det, inser jag att det ser aptråkigt ut. Så här välstädat brukar det inte heller se ut. Vanligtvis ligger det fullt med saker på skrivaren och bordet, men i helgen har vi faktiskt röjt upp lite. Så ser våra helger ut, antingen har vi gäster eller röjer vi för att komma lite framåt och närmare ett normalt hem utan kartonger och lite mysigt. Sedan adventsljusstakarna plockades bort inser vi igen att myslampor till fönstren mot gatan är ett akut behov. I husen i DK hade vi helt andra sorters fönster i vardagsrummen, så där behövdes inte lampor som här.
Roligt att det är just barnens lässtatistik som råkade ligga öppet på skärmen då jag tog bilden.
Nu har vi dock lite planer på att möblera om och göra TV-rummet till arbetsrum. Inte för att jag ska få det så mycket mysigare, utan för att vi behöver plats till pärmar och annat som vi inte har nu här i biblioteket.
Minsann hittade jag faktiskt också en bild som något av barnen tog med sin nya kamera för någon vecka sedan:
Det är nog ingen sjukgymnast som hade jublat över den här arbetsställningen och det är tur att jag inte är författare, för då hade ju det här varit min arbetsplats och då hade arbetsmiljögruppen (eller vad det heter) säkert protesterat högljutt åt att någon ska behöva ha en så här kal och tråkig arbetsmiljö. MEN då måste tilläggas att vi inte får sätta några spikar i väggarna utan att måla om hela rummet, så därför är det inte bara att sätta upp en tavla hur som helst. Häftmassa är också TOTALFÖRBJUDET, eftersom det ger märken. Blommor i fönstren är däremot tillåtet....
Jag ser dock bara er framför mig när jag sitter vid datorn, så det är HELT ok.
Vi har även en bärbar dator och den vandrar runt i huset, men faktum är att det är mest tjejerna som använder den, jag sitter till 99% vid detta stället, därför blir det ingen laptop bild, som skulle vara vilseledande när ni tänker på hur jag har det.
Nu vet ni hur jag har det när jag skriver till er och det hoppas jag var lite kul att se för fler än Kim (om det nu var kul alls ;) ).
Några fler som vill visa upp sina arbetsplatser? Gör gärna det, som ni ser behöver undertecknad en del inspiration.
Kim M. Kimselius, det var jättekul att se hur du har det när du sitter och författar böcker eller bloggar eller svarar på läsarbrev eller betalar räkningar eller något annat av allt som man nu gör framför datorn!! Jag förstår att du trivs och får ro och inspiration i den miljön. Jättefint! Det ska bli spännande att se hur dina andra läsare har sina skrivplatser!
Boktokig, vi går inte heller på bio bara Rikard och jag särskilt ofta. Just nu kan jag inte ens komma på när vi gjorde det senast... Vi går oftare på restaurang eller teater på tu man hand.
Jag har obedd skrivit lite fler 5-åringsboktips till dig på din blogg, böcker som du förmodligen inte känner till för att de är så GAMLA ;) , men de funkar, vi har läst dem för ett par år sedan för Johan. Ser fram emot alla eventuella speltips!
Ylva, tack för mail, lovar att svara lite senare idag.
Tor, det är väldigt vad du håller Astrid sysselsatt, hon hinner ju aldrig blogga ;) .
Kram till er alla!!
Ingrid
Självklart ska jag visa var jag sitter och skriver, men jag önskar nästan att du kunde frågat om vilket annat ställe som helst i huset, Kim (utom "tvättstugan") :) . Det har blivit några flyttar senaste åren och i varje hus är det alltid så att vissa rum känns givna, medan andra utrymmen har flera alternativa användningsområden, alternativt saknas något rum för ett speciellt ändamål. I förra huset i Århus saknades i princip tvättstuga, fanns ingenstans att hänga tvätten (det gör det förresten inte här heller), men där fanns ett litet rum som var givet att bli "arbetsrum" för det var för litet till allt annat. Här har vi ett litet rum som skulle passa bra som arbetsrum, men det fick bli ett efterlängtat gästrum istället. Jag tror jag visar det igen (drar ut på skrivhörnan så länge som möjligt...) :
Matrummet var också ganska givet med sin öppning i väggen ut till köket (syns inte här, men är bakom ryggen på R till höger):
Så något arbetsrum blev det inte till att börja med här. Rikard köpte snabbt ett litet bord på IKEA (och gav förra veckan bort vårt stora gamla arbetsbord då han var i Sverige och röjde) och satte upp en arbetshörna i det vi kallar biblioteket (bara för att det är så häftigt att kunna säga att vi har ett sådant :) ). Det fungerar bra och här tillbringar jag väldigt mycket tid, men när jag fotograferade det, inser jag att det ser aptråkigt ut. Så här välstädat brukar det inte heller se ut. Vanligtvis ligger det fullt med saker på skrivaren och bordet, men i helgen har vi faktiskt röjt upp lite. Så ser våra helger ut, antingen har vi gäster eller röjer vi för att komma lite framåt och närmare ett normalt hem utan kartonger och lite mysigt. Sedan adventsljusstakarna plockades bort inser vi igen att myslampor till fönstren mot gatan är ett akut behov. I husen i DK hade vi helt andra sorters fönster i vardagsrummen, så där behövdes inte lampor som här.
Roligt att det är just barnens lässtatistik som råkade ligga öppet på skärmen då jag tog bilden.
Nu har vi dock lite planer på att möblera om och göra TV-rummet till arbetsrum. Inte för att jag ska få det så mycket mysigare, utan för att vi behöver plats till pärmar och annat som vi inte har nu här i biblioteket.
Minsann hittade jag faktiskt också en bild som något av barnen tog med sin nya kamera för någon vecka sedan:
Det är nog ingen sjukgymnast som hade jublat över den här arbetsställningen och det är tur att jag inte är författare, för då hade ju det här varit min arbetsplats och då hade arbetsmiljögruppen (eller vad det heter) säkert protesterat högljutt åt att någon ska behöva ha en så här kal och tråkig arbetsmiljö. MEN då måste tilläggas att vi inte får sätta några spikar i väggarna utan att måla om hela rummet, så därför är det inte bara att sätta upp en tavla hur som helst. Häftmassa är också TOTALFÖRBJUDET, eftersom det ger märken. Blommor i fönstren är däremot tillåtet....
Jag ser dock bara er framför mig när jag sitter vid datorn, så det är HELT ok.
Vi har även en bärbar dator och den vandrar runt i huset, men faktum är att det är mest tjejerna som använder den, jag sitter till 99% vid detta stället, därför blir det ingen laptop bild, som skulle vara vilseledande när ni tänker på hur jag har det.
Nu vet ni hur jag har det när jag skriver till er och det hoppas jag var lite kul att se för fler än Kim (om det nu var kul alls ;) ).
Några fler som vill visa upp sina arbetsplatser? Gör gärna det, som ni ser behöver undertecknad en del inspiration.
Kim M. Kimselius, det var jättekul att se hur du har det när du sitter och författar böcker eller bloggar eller svarar på läsarbrev eller betalar räkningar eller något annat av allt som man nu gör framför datorn!! Jag förstår att du trivs och får ro och inspiration i den miljön. Jättefint! Det ska bli spännande att se hur dina andra läsare har sina skrivplatser!
Boktokig, vi går inte heller på bio bara Rikard och jag särskilt ofta. Just nu kan jag inte ens komma på när vi gjorde det senast... Vi går oftare på restaurang eller teater på tu man hand.
Jag har obedd skrivit lite fler 5-åringsboktips till dig på din blogg, böcker som du förmodligen inte känner till för att de är så GAMLA ;) , men de funkar, vi har läst dem för ett par år sedan för Johan. Ser fram emot alla eventuella speltips!
Ylva, tack för mail, lovar att svara lite senare idag.
Tor, det är väldigt vad du håller Astrid sysselsatt, hon hinner ju aldrig blogga ;) .
Kram till er alla!!
Ingrid
Författarbesök
Förra fredagen var det författarbesök hos treorna på skolan. Vi fick information i god tid. Det var fotbollsförfattaren Tom Palmer (nix, hade aldrig hört talas om honom) och han skulle gärna signera böcker, men inte ha några med sig till försäljning, så ville man ha en signerad bok fick man köpa en innan och ta med denna dag. Annars kunde eleverna såklart bara få en vanlig autograf också.
Johan är intresserad av läsning just nu efter att ha deltagit i skolans "Read Around the Library" och som ni förstår är jag angelägen att göra allt för att läsintresset ska hålla i sig, speciellt hos sonen, eftersom jag vet att killar tenderar att ha ett lägre läsintresse än tjejer. Alltså köpte vi gärna en av dessa fotbollsböcker då Johan ville ha en, trots att han inte är särskilt intresserad av fotboll. Det blev Striking Out, som syns längst till vänster nedan. En av Palmers serier heter Football Academy och här ser ni några titlar ur den serien:
Innan Tom kom till klassen hade de förberett sig genom att fröken läst en av hans böcker och Johan gillade den. När väl författaren var på besök pratade han mycket fotboll och om att han reste för att kunna skriva sina böcker.... hmm jag fick faktiskt inte någon riktigt bra redogörelse från Johan om vad författarbesöket innehöll. De gjorde någon frågesport... och man behövde ha läst mycket tidningar för att kunna göra den...
Ja ja, Johan tyckte det var kul och själv hoppas jag på fler författarbesök, vore jättekul om det kom någon till Middle school också och kanske någon som inte skrev om fotboll... ;) .
Här är Johans signerade bok:
Britt, ja det är verkligen så att jag fått uppleva mycket och lära känna väldigt många trevliga personer, tack vare de här klubbarna/föreningarna. Det har kommit både familj och vänner till del, då jag sett någon ny plats eller varit på någon trevlig restaurang med LC, eftersom jag sedan kan tipsa om de ställena eller upplevelserna till någon annan. Jag kommer t ex aldrig att glömma Psykologiska museumet i Århus. Så intressant!
Det låter väldigt lockande med konstfokus på Tyskland! Jag tror aldrig jag varit på något konstmuseum där..., vet inte varför, jag har varit i det landet flera gånger. Ska bli otroligt kul att höra vad du tycker om det och var du rekommenderar att man ska ta sig, för att se bra och kända konstverk! Nu vill jag snart ha samma bok själv :) !!
Tänk att Långa farbrorn fortfarande visas! Mysigt.
Märtha, hur har ni det? När flyttar Helen till Sydney?
Tara, we are planning for the Easter break with my parents, so I will come back to you with more detailed information Monday or Tuesday. Hope that is fine?!
Kim M. Kimselius, tack för bloggutmaningen, det är den första jag fått faktiskt. Lovar att anta den snarast!
Dags för ny vecka! R åker imorgon bitti klockan 5 till Stockholm, så jag tror jag ska stämma av lite med honom innan sovdags.
Kram Ingrid
Johan är intresserad av läsning just nu efter att ha deltagit i skolans "Read Around the Library" och som ni förstår är jag angelägen att göra allt för att läsintresset ska hålla i sig, speciellt hos sonen, eftersom jag vet att killar tenderar att ha ett lägre läsintresse än tjejer. Alltså köpte vi gärna en av dessa fotbollsböcker då Johan ville ha en, trots att han inte är särskilt intresserad av fotboll. Det blev Striking Out, som syns längst till vänster nedan. En av Palmers serier heter Football Academy och här ser ni några titlar ur den serien:
Innan Tom kom till klassen hade de förberett sig genom att fröken läst en av hans böcker och Johan gillade den. När väl författaren var på besök pratade han mycket fotboll och om att han reste för att kunna skriva sina böcker.... hmm jag fick faktiskt inte någon riktigt bra redogörelse från Johan om vad författarbesöket innehöll. De gjorde någon frågesport... och man behövde ha läst mycket tidningar för att kunna göra den...
Ja ja, Johan tyckte det var kul och själv hoppas jag på fler författarbesök, vore jättekul om det kom någon till Middle school också och kanske någon som inte skrev om fotboll... ;) .
Här är Johans signerade bok:
Britt, ja det är verkligen så att jag fått uppleva mycket och lära känna väldigt många trevliga personer, tack vare de här klubbarna/föreningarna. Det har kommit både familj och vänner till del, då jag sett någon ny plats eller varit på någon trevlig restaurang med LC, eftersom jag sedan kan tipsa om de ställena eller upplevelserna till någon annan. Jag kommer t ex aldrig att glömma Psykologiska museumet i Århus. Så intressant!
Det låter väldigt lockande med konstfokus på Tyskland! Jag tror aldrig jag varit på något konstmuseum där..., vet inte varför, jag har varit i det landet flera gånger. Ska bli otroligt kul att höra vad du tycker om det och var du rekommenderar att man ska ta sig, för att se bra och kända konstverk! Nu vill jag snart ha samma bok själv :) !!
Tänk att Långa farbrorn fortfarande visas! Mysigt.
Märtha, hur har ni det? När flyttar Helen till Sydney?
Tara, we are planning for the Easter break with my parents, so I will come back to you with more detailed information Monday or Tuesday. Hope that is fine?!
Kim M. Kimselius, tack för bloggutmaningen, det är den första jag fått faktiskt. Lovar att anta den snarast!
Dags för ny vecka! R åker imorgon bitti klockan 5 till Stockholm, så jag tror jag ska stämma av lite med honom innan sovdags.
Kram Ingrid
söndag 23 januari 2011
American Women's Club
Andra halvåret är här. Stannar vi i England två år, har redan en fjärdedel avverkats. Hösten sprang iväg. Hjälp!
Jag är SÅ redo att kasta mig in i föreningslivet :) . Jag är social och gillar verkligen att göra saker tillsammans, speciellt om jag får vara med att styra och ställa lite dessutom. Detta kallas självinsikt, kära vänner.
I Århus var jag på mitt första LC-möte efter två veckor, här har det tagit ett halvår. VAD kan det bero på? Jag har i alla fall nu fått kontakt med LC-klubben närmast där vi bor, och på torsdag ska jag dit på mitt första möte. Spännande (och nervöst)!
Det är ju dock inte den enda organisation jag funderar över. SWEA står fortfarande högt i kurs på min intresselista och kanske något via Svenska kyrkan. Som ni märker är det inte direkt idrottsföreningar jag faller för...
Förra veckan hamnade jag dock i en helt annan klubb, nämligen Chilterns American Women's Club. Det är motsvarande SWEA (som är en organisation för svenskor som bor utomlands), fast för amerikanskor, med den skillnaden att alla faktiskt inte är från USA, utan kan man bara prata engelska är man välkommen, väldigt generöst. Jag vet att det fanns en American Women's club i Danmark också (men där blev man aldrig inviterad... ;) ).
Nåväl, vad ska jag där och göra kan man undra, förutom att MASSOR av mammorna på skolan och de jag umgås med är med där. Jo, fördelen med denna grupp tjejer är att de är en klubb som verkar här ute i "Chiltern". Sedan finns det en annan American Women's club inne i London. Mötena här hålls på förmiddagen fram till lunch. SWEA träffas i London vid lunch och ett antal timmar framåt, vilket gör att vi som bor här ute har svårt att hinna hem i tid till dessa att barnen kommer hem. As simple as that.
Nåväl, det var Ylva som bjöd med mig till CAWC (The Chilterns American Women's Club) och det var en alltigenom positiv upplevelse. De är ca 120 medlemmar med 14 olika nationaliteter, men över 70 % är antingen nordamerikaner eller gifta med en man därifrån. 50% har barn på ACS, där våra barn går i skolan.
Klubben träffas en gång i månaden och lyssnar till ett föredrag. Däremellan träffas medlemmar som vill, i olika undergrupper, som det fanns MASSOR av. När mötet började var det fika och mingel och dessutom gick man runt till olika bord som representerade de olika undergrupperna, för att få veta vad de har på gång och anmäla sig om man var intresserad av något speciellt. En grupp samlar in utlästa böcker och så kan man plocka de man är intresserad av att läsa. Det fanns en stickgrupp, en lär dig spanska-grupp, en bokcirkelgupp, en lunchgrupp, en mamma/barn-grupp, en utflyktsgrupp, en naturpromenadgrupp, en lördagskvällsgrupp, en grupp som åker runt och kollar på antikviteter, en matgrupp (Culinary Adventures) osv osv.
Matgruppen var ny för i vår och SÅKLART något som intresserade mig direkt. De ska gå ut och pröva på massor av olika matfestivaler och restauranger, som annars aldrig blir av att man får reda på. T ex finns det en restaurang i London där det är kolsvart, så du äter helt i mörker, för att uppleva hur det är att vara blind! Bara en sådan sak! Jag skrev upp mig direkt utan att vara medlem i klubben, ha ha. Utflyktsgruppen hade planerat en guidad tur i St Pauls Cathedral några dagar senare och det tilltalade mig också. Ja, jag skulle nog kunna vara med i varenda grupp! Bokcirkel, jättekul. Lunchträffar - bättre än rester hemma. Stickgrupp, hur länge sedan var det inte jag stickade och det är ju roligt. Antikviteter, kan jag ingenting om, så det vore spännande. Ni hör....
Så var det dags för mötets föredrag som denna gång hölls av Susan Howe på temat Excentriker. Vilken duktig talare och vilket spännande liv hon levt!! Kännetecknande för excentriker är att de inte bryr sig ett DUGG om vad andra människor tycker och tänker om dem. Hon hade jobbat hos en man som på dödligt allvar räknade sin teddybjörn som en familjemedlem. Mannen var en berömd författare. Susan var av misstag gift vid högaltaret i Westminster Abbey. Jag fick lära mig att man alltid ska erbjuda hantverkare en kopp te!! Borde jag gjort det till våra trädgårdsmästare, så är jag nu skyldig dem ett halvårs te x 3. Prövade detta direkt då vi hade en gitarrlärare hemma några dagar senare (återkommer till det) och han tackade direkt ja. Har förmodligen varit ohövlig ett antal gånger tidigare då....
Så det är högt sannolikt att jag kommer att gå med i denna klubb. Yes, vad skoj!
De håller sina möten i en lokal som tillhör ett Epilepsi-center. En gång om året har de en guidad tur på detta center och det var denna gång, så alla medlemmar som tillkommit under året och var intresserade kunde gå med på den turen. Såklart gjorde vi det. Tänk att detta stora framstående centra ligger här ute. Där BOR massor av personer. Som mest bodde där förr i tiden 500 personer och de driver sitt eget lantbruk. Idag är de inte så många, kanske 100-200 och de har ofta epilepsi i kombination med andra sjukdomar. Vi såg deras fina lokaler där de jobbar med konst och där de hade terapirum med vattensängar, hängstolar, speciell belysning och myshörn. Jättefint! Där bedrivs också mycket av den främsta forskning som finns i VÄRLDEN på epilepsi-området och de bygger ut verksamheten. Allt var väldigt intressant och väl värt den extra tiden, trots att jag var lite stressad att komma hem då vi skulle få gäster på kvällen.
Boktokig, tack vad kul att du gillade att jag ändrat om från snö till gröna löv. Det vore spännande att höra om MLIA är utbrett bland internetläsarna i Sverige. Låter som en ny bra tidning, får skicka bud efter den med nästa Sverigebesök.
Jag är OTROLIGT glad för alla internationella kontakter och vänner vi fått under våra 3,5 år utomlands. Innan vi flyttade kändes det som om jag kände folk från andra länder, men det var någon mental inbillning, för det gjorde vi faktiskt inte. Knasigt. Nu gör vi verkligen det och jag har själv utvecklats enormt av denna erfarenhet. Även om det fungerar riktigt bra för de "mixade" föräldrar vi känner, värdesätter jag att ha Rikard från Sverige, för tänk vad svårt att alltid ha långt till den ena förälderns familj och rötter.
Håller HELT med dig angående kläder på fotograferingar i skolan, våra barn brukar alltid ha lite snyggare kläder då, åtminstone har man de dagarna valt dagens kläder, det är inte bara något som "råkade" bli. Här har ju engelska skolor uniform och ser då väldigt prydliga ut. Det har inte vår skola och därför tror jag de tycker det är viktigt att barnen är välklädda på utflykterna då de representerar skolan och ska se ok ut jämte de uniformsklädda barnen. Mycket av det vi tycker är lite "konstigt", som t ex det här att de säger Mr och Mrs + efternamn till lärarna, faller sig HELT naturligt för barnen. Det är lika lätt för dem att lära sig säga Mr Smith, som James. Det överraskade mig att många sådana småsaker, inte varit något problem alls.
Du får vara glad att vännerna "bara" flyttar 2 timmar bort. Vi tränar oss på att vänja oss vid att de flyttar till USA, Japan och Tyskland... Du får trösta dig lite med det :) .
I Stockholm gillar vi Postmuseumet för barnen. I England är ALLA stora museum bra för barnen, för de har alla speciella aktiviteter och ryggsäckar med museiäventyr man kan göra med dem. Snart ska vi besöka Roald Dahl-museumet. Det blir spännande och jag lovar att rapportera vad vi tyckte om det, när vi varit där.
Tara, ha ha, I have always told our children "you shouldn't laugh at your own jokes", but obviously I do that myself and my children tells me all the time... I think it works, but maybe I am the only one, so I have made a fool out of myself, I don't know. You'll have to notice next time we meet. I am always the loudest, so there I can't even try to adjust. Sorry, that's me :) .
It worked! I told the children you might come at Easter break and they accepted there wont be any Swedish skiing this year :) !
Catharina, barnen här har också påpekat att Wii fit är bra även för föräldrar, för att de kan träna där. Jag får nog se om det är något för mig.... Vet efter det enda tillfälle när jag prövat att det var mycket svårare än det såg ut!
Vad glad jag blir att läsa att både jobbet och intercitymötet blev lyckade!!
Karin, du är alltid så positiv och som du vet högaktar jag alla dina synpunkter, så jag väljer att tro på det mesta du skriver. Det är en väldig fördel med internet att barnen kan hålla kontakten med sina vänner hemma, men jag tror ändå som du säger att det finns vissa saker som samlar folket som vi inte RIKTIGT får med oss. Det här med kompisar som flyttar, tror jag blir lite lättare här eftersom det är en större skola och barnen därmed kanske lättare har flera vänner hela tiden och på så sätt inte blir lika sårbara. Jag hoppas på det.
Britt, vi hänger med mycket i det som händer bl a TACK vare dig! Du är SÅ duktigt på att hålla oss uppdaterade både om stora saker men även om mer vardagliga händelser och samhällsdebatter, som jag tror andra lätt glömmer bort. SÅ bra! Vi saknar er också, jättemycket!!
Det där med namn är verkligen intressant! Linnéa har hängt med i toppen länge nu. Vad många E-namn som låg högt....
Kim M. Kimselius, vad glad jag blir över att du tycker det är kul att läsa om hur vi har det här i utlandet! Jag skrattade också mest åt den där som skruvade ner ljudet för att kunna dofta bättre. Det värsta är att jag inte är helt främmande för att jag inte skulle kunnat gjort detsamma själv... Skrämmande :) !
Jag tror och hoppas att barnen får med sig mycket från sin utlandstid, inte minst engelskan tycker jag är bra, eftersom jag inte själv är någon språkbegåvad person, men även en öppenhet för andra kulturer, en kunskap om de länder vi bor i, en trygghet i att veta att de klarar av nya situationer. Vi får se i framtiden vad de själva kommer tycka var det bästa de fick med sig. Som förälder är jag dock mer observant på och känslig för om det är något som fattas dem, just därför att jag väger in att det kanske har med vår utlandsvistelse att göra, men hittills har allting gått problemfritt, så jag hoppas att det håller i sig.
2.30, dags att sova!
Kram Ingrid
Jag är SÅ redo att kasta mig in i föreningslivet :) . Jag är social och gillar verkligen att göra saker tillsammans, speciellt om jag får vara med att styra och ställa lite dessutom. Detta kallas självinsikt, kära vänner.
I Århus var jag på mitt första LC-möte efter två veckor, här har det tagit ett halvår. VAD kan det bero på? Jag har i alla fall nu fått kontakt med LC-klubben närmast där vi bor, och på torsdag ska jag dit på mitt första möte. Spännande (och nervöst)!
Det är ju dock inte den enda organisation jag funderar över. SWEA står fortfarande högt i kurs på min intresselista och kanske något via Svenska kyrkan. Som ni märker är det inte direkt idrottsföreningar jag faller för...
Förra veckan hamnade jag dock i en helt annan klubb, nämligen Chilterns American Women's Club. Det är motsvarande SWEA (som är en organisation för svenskor som bor utomlands), fast för amerikanskor, med den skillnaden att alla faktiskt inte är från USA, utan kan man bara prata engelska är man välkommen, väldigt generöst. Jag vet att det fanns en American Women's club i Danmark också (men där blev man aldrig inviterad... ;) ).
Nåväl, vad ska jag där och göra kan man undra, förutom att MASSOR av mammorna på skolan och de jag umgås med är med där. Jo, fördelen med denna grupp tjejer är att de är en klubb som verkar här ute i "Chiltern". Sedan finns det en annan American Women's club inne i London. Mötena här hålls på förmiddagen fram till lunch. SWEA träffas i London vid lunch och ett antal timmar framåt, vilket gör att vi som bor här ute har svårt att hinna hem i tid till dessa att barnen kommer hem. As simple as that.
Nåväl, det var Ylva som bjöd med mig till CAWC (The Chilterns American Women's Club) och det var en alltigenom positiv upplevelse. De är ca 120 medlemmar med 14 olika nationaliteter, men över 70 % är antingen nordamerikaner eller gifta med en man därifrån. 50% har barn på ACS, där våra barn går i skolan.
Klubben träffas en gång i månaden och lyssnar till ett föredrag. Däremellan träffas medlemmar som vill, i olika undergrupper, som det fanns MASSOR av. När mötet började var det fika och mingel och dessutom gick man runt till olika bord som representerade de olika undergrupperna, för att få veta vad de har på gång och anmäla sig om man var intresserad av något speciellt. En grupp samlar in utlästa böcker och så kan man plocka de man är intresserad av att läsa. Det fanns en stickgrupp, en lär dig spanska-grupp, en bokcirkelgupp, en lunchgrupp, en mamma/barn-grupp, en utflyktsgrupp, en naturpromenadgrupp, en lördagskvällsgrupp, en grupp som åker runt och kollar på antikviteter, en matgrupp (Culinary Adventures) osv osv.
Matgruppen var ny för i vår och SÅKLART något som intresserade mig direkt. De ska gå ut och pröva på massor av olika matfestivaler och restauranger, som annars aldrig blir av att man får reda på. T ex finns det en restaurang i London där det är kolsvart, så du äter helt i mörker, för att uppleva hur det är att vara blind! Bara en sådan sak! Jag skrev upp mig direkt utan att vara medlem i klubben, ha ha. Utflyktsgruppen hade planerat en guidad tur i St Pauls Cathedral några dagar senare och det tilltalade mig också. Ja, jag skulle nog kunna vara med i varenda grupp! Bokcirkel, jättekul. Lunchträffar - bättre än rester hemma. Stickgrupp, hur länge sedan var det inte jag stickade och det är ju roligt. Antikviteter, kan jag ingenting om, så det vore spännande. Ni hör....
Så var det dags för mötets föredrag som denna gång hölls av Susan Howe på temat Excentriker. Vilken duktig talare och vilket spännande liv hon levt!! Kännetecknande för excentriker är att de inte bryr sig ett DUGG om vad andra människor tycker och tänker om dem. Hon hade jobbat hos en man som på dödligt allvar räknade sin teddybjörn som en familjemedlem. Mannen var en berömd författare. Susan var av misstag gift vid högaltaret i Westminster Abbey. Jag fick lära mig att man alltid ska erbjuda hantverkare en kopp te!! Borde jag gjort det till våra trädgårdsmästare, så är jag nu skyldig dem ett halvårs te x 3. Prövade detta direkt då vi hade en gitarrlärare hemma några dagar senare (återkommer till det) och han tackade direkt ja. Har förmodligen varit ohövlig ett antal gånger tidigare då....
Så det är högt sannolikt att jag kommer att gå med i denna klubb. Yes, vad skoj!
De håller sina möten i en lokal som tillhör ett Epilepsi-center. En gång om året har de en guidad tur på detta center och det var denna gång, så alla medlemmar som tillkommit under året och var intresserade kunde gå med på den turen. Såklart gjorde vi det. Tänk att detta stora framstående centra ligger här ute. Där BOR massor av personer. Som mest bodde där förr i tiden 500 personer och de driver sitt eget lantbruk. Idag är de inte så många, kanske 100-200 och de har ofta epilepsi i kombination med andra sjukdomar. Vi såg deras fina lokaler där de jobbar med konst och där de hade terapirum med vattensängar, hängstolar, speciell belysning och myshörn. Jättefint! Där bedrivs också mycket av den främsta forskning som finns i VÄRLDEN på epilepsi-området och de bygger ut verksamheten. Allt var väldigt intressant och väl värt den extra tiden, trots att jag var lite stressad att komma hem då vi skulle få gäster på kvällen.
Boktokig, tack vad kul att du gillade att jag ändrat om från snö till gröna löv. Det vore spännande att höra om MLIA är utbrett bland internetläsarna i Sverige. Låter som en ny bra tidning, får skicka bud efter den med nästa Sverigebesök.
Jag är OTROLIGT glad för alla internationella kontakter och vänner vi fått under våra 3,5 år utomlands. Innan vi flyttade kändes det som om jag kände folk från andra länder, men det var någon mental inbillning, för det gjorde vi faktiskt inte. Knasigt. Nu gör vi verkligen det och jag har själv utvecklats enormt av denna erfarenhet. Även om det fungerar riktigt bra för de "mixade" föräldrar vi känner, värdesätter jag att ha Rikard från Sverige, för tänk vad svårt att alltid ha långt till den ena förälderns familj och rötter.
Håller HELT med dig angående kläder på fotograferingar i skolan, våra barn brukar alltid ha lite snyggare kläder då, åtminstone har man de dagarna valt dagens kläder, det är inte bara något som "råkade" bli. Här har ju engelska skolor uniform och ser då väldigt prydliga ut. Det har inte vår skola och därför tror jag de tycker det är viktigt att barnen är välklädda på utflykterna då de representerar skolan och ska se ok ut jämte de uniformsklädda barnen. Mycket av det vi tycker är lite "konstigt", som t ex det här att de säger Mr och Mrs + efternamn till lärarna, faller sig HELT naturligt för barnen. Det är lika lätt för dem att lära sig säga Mr Smith, som James. Det överraskade mig att många sådana småsaker, inte varit något problem alls.
Du får vara glad att vännerna "bara" flyttar 2 timmar bort. Vi tränar oss på att vänja oss vid att de flyttar till USA, Japan och Tyskland... Du får trösta dig lite med det :) .
I Stockholm gillar vi Postmuseumet för barnen. I England är ALLA stora museum bra för barnen, för de har alla speciella aktiviteter och ryggsäckar med museiäventyr man kan göra med dem. Snart ska vi besöka Roald Dahl-museumet. Det blir spännande och jag lovar att rapportera vad vi tyckte om det, när vi varit där.
Tara, ha ha, I have always told our children "you shouldn't laugh at your own jokes", but obviously I do that myself and my children tells me all the time... I think it works, but maybe I am the only one, so I have made a fool out of myself, I don't know. You'll have to notice next time we meet. I am always the loudest, so there I can't even try to adjust. Sorry, that's me :) .
It worked! I told the children you might come at Easter break and they accepted there wont be any Swedish skiing this year :) !
Catharina, barnen här har också påpekat att Wii fit är bra även för föräldrar, för att de kan träna där. Jag får nog se om det är något för mig.... Vet efter det enda tillfälle när jag prövat att det var mycket svårare än det såg ut!
Vad glad jag blir att läsa att både jobbet och intercitymötet blev lyckade!!
Karin, du är alltid så positiv och som du vet högaktar jag alla dina synpunkter, så jag väljer att tro på det mesta du skriver. Det är en väldig fördel med internet att barnen kan hålla kontakten med sina vänner hemma, men jag tror ändå som du säger att det finns vissa saker som samlar folket som vi inte RIKTIGT får med oss. Det här med kompisar som flyttar, tror jag blir lite lättare här eftersom det är en större skola och barnen därmed kanske lättare har flera vänner hela tiden och på så sätt inte blir lika sårbara. Jag hoppas på det.
Britt, vi hänger med mycket i det som händer bl a TACK vare dig! Du är SÅ duktigt på att hålla oss uppdaterade både om stora saker men även om mer vardagliga händelser och samhällsdebatter, som jag tror andra lätt glömmer bort. SÅ bra! Vi saknar er också, jättemycket!!
Det där med namn är verkligen intressant! Linnéa har hängt med i toppen länge nu. Vad många E-namn som låg högt....
Kim M. Kimselius, vad glad jag blir över att du tycker det är kul att läsa om hur vi har det här i utlandet! Jag skrattade också mest åt den där som skruvade ner ljudet för att kunna dofta bättre. Det värsta är att jag inte är helt främmande för att jag inte skulle kunnat gjort detsamma själv... Skrämmande :) !
Jag tror och hoppas att barnen får med sig mycket från sin utlandstid, inte minst engelskan tycker jag är bra, eftersom jag inte själv är någon språkbegåvad person, men även en öppenhet för andra kulturer, en kunskap om de länder vi bor i, en trygghet i att veta att de klarar av nya situationer. Vi får se i framtiden vad de själva kommer tycka var det bästa de fick med sig. Som förälder är jag dock mer observant på och känslig för om det är något som fattas dem, just därför att jag väger in att det kanske har med vår utlandsvistelse att göra, men hittills har allting gått problemfritt, så jag hoppas att det håller i sig.
2.30, dags att sova!
Kram Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)