tisdag 13 september 2011

Sleepover med tonåringar & Mot Sverige

Barnen hade riktigt svårt att förstå att det var dags att fokusera på sommarsemestern. Framför allt Linnéa tyckte hela tiden att det var någon kompis hon bara behövde se EN gång till. Hon frågade också Rikard om hon kunde ha en sleepover med flera kompisar samtidigt och det gick bra sa han. TROR ni att han frågade om det var bara tjejer? Eller att han förstod att det var två killar och två tjejer? Nix, det kom fram när jobbiga mamma hörde sig för och blev den som undrande. Då var det halvt bestämt redan, så jag kände att det bara var att löpa linan ut. Hoppades att de andra föräldrarna inte skulle tycka att vi var konstiga som gick med på detta.

Uppenbarligen var de andra föräldrarna mer oroliga än undertecknad, då de samtliga ringde och kollade läget med mig. Det brukar vi minsann inte märka mycket av. Jag svarade att "jo, det var ok med oss", "absolut skulle de sova i skilda sovrum, tjejerna och killarna" och "ja, vi skulle också vara hemma under kvällen".

Jag tänkte inte att det skulle blir så besvärligt, utan väntade mig mest att de skulle hänga framför TV:n och se så många filmer som man kan klämma in på en natt. Den andra tjejen skulle dessutom upp tidigt eftersom hon skulle flyga till USA ca kl 11, så vi skulle lämna henne vid tunnelbanan kl 8.

Ungdomarna kom en efter en. Jag hälsade på deras föräldrar och häpnade över en av killarna som kom som han stod och gick..... att ingen tar med lakan eller möjligen en sovsäck när de går bort har jag förstått för länge sedan, men någon sorts klädombyte borde väl ändå behövas eller i ALLA FALL en tandborste???!!! Eller tror de att det också ingår.... För mig är det obegripligt att en mamman kan släppa av sin son utan att tänka att han borde haft något med sig, men men, de har väl andra munrengöringsvanor än vi.

Handfallna tycker jag också dessa barn är (måste nästan kalla dem barn eftersom de ÄR så handfallna), när de ska sitta vid ett bord och äta en vanlig måltid. Normal konversationsförmåga existerar inte. När en ville ha kaffe och jag frågade vilken sorts kaffe som önskades visste han inte. Jag satte fram Nescafé, men det visade sig att det visste han inte hur man gjorde. L sa att han aldrig gjorde något hemma i köket hemma över huvud taget!! STÖN.

Vår Johan höll dock låda motsvarande de andras tystnad. Jag hade beställt pizza till dem för det var vad de önskade, men jag satt inte med när de åt. Vår Johan slog vad om hur mycket pizza han kunde äta, vilket till sist övergick till att han slog vad med en av killarna om att denne inte kunde äta 10 pizza-bitar och om han kunde det skulle han få £50 av Johan. (Eller någon annan horribel summa.) Linnéa sa "nej, nej, nej" till Johan som framhärdade. Han trodde inte någon kunde äta så många pizzabitar och killen var inte sen att anta utmaningen. Som tur var behöll L förståndet och förklarade för Johan vad han just höll på att ge sig in i och till slut tog Johan sitt förnuft till fånga och killen slapp äta så mycket pizza. Puh! Kan inte tänka mig hur knäckt Johan skulle blivit av att vara tvungen att ge bort sina besparingar.

Ja, så försvann ungdomarna in i det lilla gästrummet där vi bäddat för killarna. Inte ville de kolla på TV, så den fick vi ha för oss själva. Någon kvällsfika var de inte heller så intresserade av. No worry, de var ju BARA kompisar (hört den förut?). Märkligt nog har L blivit tillsammans med en av dessa killar efter sommarlovet, undras om det beror på något som hände i vårt gästrum mellan KOMPISARNA?

En efter en la sig familjemedlemmarna, men jag kände ett visst (STORT) ansvar gentemot de andra föräldrarna och jag hörde hur det pratades och skrattades med jämna mellanrum uppifrån. Kl 1.30 knackade jag på dörren och sa att det var dags att lägga sig. Vi skulle ju ändå upp rätt tidigt! Kände att jag inte kunde komma till ro förrän jag visste att tonåringarna gjort det. Tjejerna stängde in sig i L's rum, men inte släckte de....

Strax kom Johan nattvandrades in till oss med en kudde under armen och hade noterat samma sak "Mamma, tjejerna är fortfarande vakna.", upplyste han mig. Jag tog chansen: "Jag vet", sa jag, "kan inte du knacka på L's dörr och säga 'Dags att sova'?". Nope, det ville han inte, istället gled han in bredvid pappa och så sov de bägge som stockar. Klockan gick och inte släcktes det hos tjejerna.

Jag tänkte inte somna förrän jag visste att dessa fyra änglarna sov gott i TVÅ rum. I en sådan här situation kan man inte spä på ett dåligt svenskt rykte om vår lättfothet, utan jag måste ju stävja denna uppfattning. Någon gång vid 2.30-3, kände jag att även undertecknad förtjänade ett par timmars sömn och det här var inte mitt initiativ från början, så jag väckte Rikard och bad honom säga till de som ännu var vakna att det var SOVDAGS.

Rikard hittade tjejerna i soffan där nere kollandes på film. Hos killarna var det tyst, vilket kan ha berott på att vi glömt sätta in en sänglampa till dem, så kanske somnade de i mörkret oavsett vad som eventuellt var planerat. Tjejerna upplyste R om att de hade tänkt gör en "all nighter" eller vad de nu kallade det. Innebörden var i alla fall att de skulle stanna uppe hela natten eftersom kompisen skulle upp tidigt och då skulle hon ju DESSUTOM sova bättre på planet till USA. Jo jo, men vår dotter skulle inte till USA och hade därmed inget behov av att sova hela nästa dag.

Skjuts isäng med dem och därefter somnade de och så även jag. När vi väckte dem var de i rätt sängar och trötta! Killarna sov längre än tjejerna.

Facit: Nej, jag gör inte om det på ett tag. Inga mixade övernattningar här som jag ska övervaka. Min amerikanska vän Tara i Hamburg skrev: I think most Americans would never in a million years have a teenager boy/girl sleepover party. :). You are brave. :). I'm not sure what I would do... Det fick mig inte precis att känna mig lugnare...

Det var skönt när killarna var upphämtade igen och vi ÄNTLIGEN kunde fokusera på packning och hemresa till Sverige. Det är SVÅRT att packa för 7,5 veckors resa innehållandes golfspel, USA-trip, midsommarfirande, besök hos vänner och familj, födelsedagsfirande mm. Inget tvivel om att bilen var FULL då vi gav oss iväg mot färjan som skulle ta oss till Esbjerg för vidare körning mot Sverige.

Vi åkte onsdag förmiddag och visste att Amy och hennes barn Emma och Erik, skulle med på samma båt, vilket var trevligt för då kunde vi äta middag ihop. Märkligt nog körde vår familj in i färjelägret till den hänvisade filen där vi skulle vänta på avgång och kliver ur bilen bara för att se att Amy just stannar bakom oss. Otroligt!!

Alla blev på gott humör då vi såg de tokiga bilar som parkerade efter Amy, speciellt Johan!


Alla dessa roliga bilar med resenärer skulle till Tyskland i charity-syfte. Jag vet inte riktigt hur man tjänar pengar bara genom att köra runt och se kul ut och vara glad, men uppenbarligen fungerar det :) .

Lyckan var fullständig hos Johan när de började prata med honom:

Vem vill inte fightas med Darth Vader?
Ombord på båten blev det en riktigt trevlig och lugn överfart. Det är verkligen inte några speciellt roliga båtar, det finns nästan INGENTING att göra, men vi åt ihop med Amys familj och efter det gick barnen till deras hytt och kollade på film medan vi vuxna pratade. Inte dumt alls.

Vi sov gott och att till slut dagen före midsommar köra i land i Danmark var underbart!

Britt, javisst har vi lärt känna ENORMT många människor under våra år utomlands och det är med vemod och fundersamhet som jag tänker på vilka av dem som vi kommer att lyckas hålla kontakten med då vi flyttar hem och vilka som blir ljuva minnen av en väldigt fin tid. De är omöjligt att hålla kontakt med alla, precis som med människor från alla perioder av ens liv. Ibland blir man mer vän med någon efter att vägarna skiljts åt, än man var när man bodde nära. Konstigt, men det beror lite på hur bra båda parter är på att underhålla och utveckla relationerna.

Kim, japp jag konstaterar just nu att världen är full av sammanträffanden och dubbelbokningar, båda skapar huvudbry, men på olika sätt :) .

Catharina, javisst var det lite galet att ha en sommarfest direkt efter konfirmationen, men jag var väl så uppfylld av yra att jag bara fortsatte, ha ha. Vad duktig du är som fixat hemsidan!!! Jag har kollat in den och det ser jättefint ut. Det är fantastiskt att ni ska ha Jenny Berggren som föredragshållare! Har inte hunnit börja på hennes bok ännu men ser fram emot det. En sådan Ronja-docka hade vi också här, fast hon hette Trulsa :) . Jag brukar försöka komma med någon konstruktiv feedback, men jag har faktiskt inga förbättringar att föreslå just nu.... bra jobbat!

Dags för läxläsning med tjejerna!
Ingrid

6 kommentarer:

Karin sa...

Hahaha, härligt med "oskyldiga" tonåringar... har sett en del sånt på nära håll. För några somrar sen hade jag Julia, en tjejkompis och två killkompisar i ett eget annex i Falsterbo flera nätter. Tänkte just detsamma - detta hade ALDRIG gått i USA...

Kram från Karin

Catharina sa...

Hmmm längtar inte till mina barn är i tonåren!

På fredag ska Moa sova över hos sin kompis William ;)

Jag har varit med på ett par konfirmandläger och på ett av dom var en av ledarna (inte jag!) vaken hela natten... precis som ungdomarna! Det brukar hon vara sa hon...

Just nu sitter barnen och kämpar på med sina läxor... Hugo är sur som ättika och hatar matte och hatar lätta ord och hatar veckomatte... Det har kommit en ny version av minecraft så han vill hellre sitta vid datorn... Hmmm kan jag tänka då: om han gör läxan snabbt och lätt så kan han gå in till datorn sen... Nu ligger han på¨soffan och gör allt annat än läxan?!

Tack för att du tittade in på hemsidan. Jag ska jobba vidare med den nästa vecka. Ikväll ska vi ha kyrkvärdsträff tillsammans med vår grannförsamling i Skivarp. Det ska bli jättetrevligt!

Kram Catharina

Anonym sa...

Ha,ha! Nattvakandet tar alltså aldrig slut med barnen?
Vad roligt med bilparaden bakom er i bilkön och så oförglömligt för Johan att ta dra ett svärd med Darth Vader...
AF

Britt sa...

Jaha så har de sömnlösa nätterna bara börjat. Fråga Rikard vad han tyckte om all min oro. Jag kommer ihåg att Rikard höll ett tal en gång om att jag alltid satt på trappan till övervåning och väntade
på dem. Lennart sov lugnt.
Så roligt för Johan att ni just hamnade i en tokig bilparad.
Det är alltid kul när det händer något oväntat ,som är kul.
Kram Britt

Astrid sa...

Ja, så är det med tonårsbarn, kunde inte låta bli att le igenkännande. Har varit med om samma sak och inte vågat somna. En gång körde jag hem en kavaljer kl. 3 på natten. Så grym var jag. Nu när de är vuxna har vi skrattat åt pensionatet.

Kim M. Kimselius sa...

Tack för dagens goa skratt, hade jättekul åt ditt inlägg om övernattningen... Förstår vilket stort ansvar du måste ha känt!
Kram Kim