torsdag 8 september 2011

Linnéas konfirmation


Kusin i hatten!

Tittut! Fina Sofia redo för konfirmation.

Nix, man KAN inte få för många bilder av småkusiner i mammas hatt :) !
Söndag, själva konfirmationsdagen var det FULL fart som gällde. Vi är familjen som vill sitta långt fram och se bra. Jag minns med en skämmig känsla min egen konfirmation då släktingar åkte i förväg till kyrkan och markerade platser, ungfär som tokiga tyskar på charterresa till Kanarieöarna. Visst var det kul att de satt längst fram, men idag är jag en person som aldrig skulle kunna göra så, skulle tycka att det var SÅ pinsamt, alltså är alternativet att vara där själv i god tid. Det var också instruktionen som gällde för alla.

En eloge till våra väldrillade familjer! Det var frukost och omklädning i omgångar, så alla var klara i god tid! Innan vi gav oss iväg fick Linnéa sin present av gudmor/moster Marit samt mormor och morfar, ett guldkors med guldkedja. Eftersom det var ett smycke som passade särskilt bra att bära just den dagen, så ville de att hon skulle få det i förväg så att hon kunde göra det.
Gudmor Marit, konfirmand Linnéa och mormor i Värendsdräkt.
I karavan körde vi till svenska kyrkan i London och fick parkering utanför dörren. Därmed också sagt att vi var först på plan och intog första bänkraderna :) .

Här sitter vi och väntar i en nästan tom kyrka.
Barnen med några "övervakare" är ute på vift.
Så småningom fylldes bänkarna på och barnen (och farmor :) ) intog första parkett:


Konfirmandernas stolar längst fram i kyrkan var förberedda:


Konfirmationsprästen likaså:


Äntligen kom de!! Alla de nio fina konfirmanderna, sju killar och två tjejer som båda lystrar till namnet Linnéa.


Jag som älskade mitt konfirmationsläger och allt vi gjorde i kyrkan på själva konfirmationen, önskade att det varit mer som hänt och lite mer action kanske, men det här var kanske den variant som passade bäst för denna grupp. Många konfirmationsgrupper arbetar med frälsarkransen som jag berättat om förut. Det är ett armband med pärlor som representerar olika saker. Konfirmanderna gick fram och berättade om vad de olika pärlorna stod för och satte in det i ett sammanhang. Det var egentligen allt de gjorde som redovisning, men det gjorde de bra :) .

Linnéa läste så bra om hemlighetspärlorna.
Efter gudstjänsten då även Malin och Johan valde att för första gången gå fram och ta nattvard, blev det mingel i stora salen:

Eftersom svenska kyrkorna i utlandet inte längre får bidrag från Sverige är de i ständigt behov av pengar. I vår har man kunnat köpa "stenar" till en renovering. Nu bestämde vi konfirmandföräldrar att gå ihop och köpa en sten från alla konfirmander som tack för konfirmationstiden och dedikera den till konfirmationsprästen och diakonissan som varit ledare för våra ungdomar.

Här sitter farfar och filosoferar samt håller koll på alla springande släktingar:

Tyvärr är det inte så lätt att bjuda in vänner till en konfirmation som sker så här utomlands, men Linnéas kompis Nyasha hade sagt att hon ville komma och det var verkligen jättekul och betydde mycket för Linnéa. Nyasha går i Linnéas klass här och är världens roligaste, snällaste och mest utåtriktade tjej. Jag tycker hon är fantastisk och hon får vår dotter att skratta när hon som bäst behöver det. Nyashas mamma är fransyska (och pratar felfri svenska), pappan är svensk och Nyasha själv är född i Zimbabwe, men hon har bott flera år i Malmö. Kul!

Nyasha och Linnéa
Malin är enastående på att ta hand om, leka med och engagera sig i yngre barn, både i England men såklart också med favoriterna, kusinerna i Sverige. Tänk vad mysigt med en storkusin som läser serietidningar för dig:


Här är Linnéa med Lina och tre av konfirmationskamraterna som hon blev så tight med efter helgen i Paris. SYND att de inte ska träffas mer! Hoppas någon tar tag i och ordnar en återträff! Jag?


Naturligtvis tog vi även en del mer uppställda minneskort. Här är Linnéa med präst och diakon, som betytt mycket för konfirmtionsgruppen:


Och så HELA gänget igen:


Det blev dags att säga förväl till konfirmationsvännerna och sedan körde bilkaravanen hem till oss för att äta middag. Vi hade flyttat matbordet in till brasrummet och lagt i extraskivor. Det blev jättebra! Dörren hade varit stängd så att det skulle bli lite av en överraskning för Linnéa. Som jag nämnde i tidigare inlägg hade vi lagt på Nobelduken och kanske syns lite av hur det blev på denna bild, även om den inte är så bra:


Jag tycker det är tråkigt med middagar där alla springer omkring hela tiden. Jag minns det faktiskt redan från min universitetstid, hur trött jag kunde bli på att det alltid var någon som var på toaletten eller ute och rökte eller något annat. Såklart behöver värdfolk och andra röra på sig och det har jag inget problem med, mitt problem är när det smittar så att till slut är alla ute och vandrar och så måste man hämta tillbaka dem till varje rätt. Ofta tror jag också att alla springer för att man faktiskt vill hjälpa till, vilket behövs när man är många. Så ta nu detta uttalande för vad det är, det är inte någon väldigt stor sak för mig :) .

För att alla skulle få mat lite smidigt, så bad jag släkten hjälpa oss. Daniel och Anna fick ansvar för servering av förrätten, mina föräldrar huvudrätten och Rikards föräldrar efterrätten.

Här är vår förrätt som var en parmesankorg fylld med pärltomater, sparris och lite annat:


Sedan kom oxfilén med den skivade och stekta baconlindade italienska potatiskakan (långa namn, tror jag låter bli att skriva ner de andra tillbehören :) ).


Middagen avslutades med en daimcheesecake med bl a chocolate chips cookies i botten:


Under middagen hölls ett antal fantastiska tal! Ovanligt för L att vara så i centrum. Vi skrattade en hel del, men fast att vi inte skulle det så grät vi också. För att Linnéa blivit en så stor och fin tjej, för att vi har så underbara familjer, för att alla var tillsammans och för att det är så fantastisk att leva när livet är som just där och då. Eller ja, det var i alla fall därför jag grät, jag vet ju inte med de andra, de kanske fick en fluga i ögat eller hade skalat för mycket lök.

Först ut att säga några väl valda ord var Malin, då hon och Johan överlämnade sin stora present innehållandes en stor turkos vitprickig resväska.


Sedan pratade farmor:


Med stor inlevelse (jag älskar denna bilden):


Därefter morfar:


Nyasha hade inte förberett något tal och ingen förväntade sig att hon skulle hålla något, men hon är en tjej som gillar att prata och dessutom verkligen har talets gåva, så hon vände en stol och satte sig och höll ett spontant tal till L och det vara så fint:


Eftersom bilden ovan inte är så bra då dagsljuset stjäl upp märksamheten får det bli en bild till på Nyasha:


Gudmor Marit höll tal:


Och undertecknad:


Johan hade en flyttkartong och det vet väl alla kusiner hur kul man ha med en sådan:


Linnéa blev verkligen uppmärksammad och uppvaktad på sin konfirmationsdag. Hon fick SÅ många fina presenter, t ex ett George Jensen smycke av farmor och farfar. Vi hade köpte en tavelram med stansade bokstäver i. Det stod LOVE och eftersom det är fyra bokstäver satte vi in en bild på var och en av oss i familjen tillsammans med Linnéa. Mitt i allt annat glömde vi att ge henne tavlan, men då festen var över fick hon den.


Tiden går fort när man har roligt och så kändes det verkligen. Kvällen kom och farmor och farfar samt småkusinerna med föräldrar var tvungna att åka hem :( . Det blev bilkaravan till Heathrow och tillbakalämnande av bilar.

Morfar hade köpt en bok med pappersflygplan till Johan som de byggde med. De flög väldigt bra och Johan älskade det!!


Sent på kvällen då Rikards familj satt på flyget på väg hemåt, satte vi igång ett NYTT firande. Mormor hade fyllt år och det hade varit mors dag i slutet på maj, så det blev mer sång och nya paket att öppna. Såklart man ska ta varje tillfälle till fest :) . 

Måndag morgon åkte barnen till skolan och sedan höll mina föräldrar ställningarna här hemma (=städade upp efter festen och tog emot barnen efter skolan). Marit var på besök hos oss för första gången och därför begav vi två oss in till London. Vi fick en jättefin dag därinne tillsammans och vi hann prata som vi inte alls brukar hinna annars. Marit hade själv en del önskemål om vad hon ville göra och även om det var lite körigt på slutet, så tror jag att vi hann med det viktigaste. Vi besökte några imponerande stora vintage/second hand-butiker. Hon hittar allt något där, jag blir bara mållös och skulle aldrig kunna köpa något i det ENORMA utbudet. Vi åt lunch på YO! som är en sushi-restaurang där maten åker runt på band och så tar man de tallrikar man vill ha, för att på slutet betala för så många tomma tallrikar som står vid din plats. Det var SÅ gott allting!! Efter maten tog vi oss till Covent Garden och Operan, där hon köpte en tröja i deras affär. Vi passerade också italienska restaurangen Ballerina där det hänger balettskor överallt i taket och på vilken Marit hade ätit förra gången hon var i London för många år sedan.

Johan kom inte med skolbussen hem denna dag så han följde med japanska killen Shin hem. Det var han som på Johans kalas rullade ihop sig i en filt och sa "I am a sushi!" och han som vi träffade första dagen i skolan då tjejerna gjorde test, medan Johan och jag väntade tillsammans med just Shin och hans mamma. De hade med kort varsel fått besked om att flytta hem efter ett år här och det var de besvikna över. Jag hade fått tag i Bröderna Lejonhjärta på engelska som flyttpresent till honom (det var många presenter denna vecka...). Hela året hade Johan väntat på att få följa med en kompis på dennes skolbuss, såsom tjejerna gör ibland, så han var fullkomligt lycklig. Dessutom fick han sova över och åka med bussen tillbaka till skolan nästa dag. Jag trodde Johan skulle vara lite nervös hos en helt ny familj med helt annan kultur, men det var han inte och det gick så bra. Tråkigt att de flyttar hem!!

Jag lämnade Marit med tjejerna och körde mina föräldrar till flygplatsen. Dagen efter på tisdagen var det bara Marit kvar hos oss. Vi besökte skolan och tog det ganska lugnt, innan det var dags för den sista turen den veckan till flygplatsen. Vi var sju gånger på flygplatsen på sex dagar! Det var vemodigt att vinka av sista gästen och kändes både tomt och skönt att köra ensam hemåt med CD-boken snurrandes i bilstereon. Helgen hade gått nästan helt som planerat och blev bättre än vi kunde önskat oss.

TACK alla som kom och delade denna dag med oss!!!

Tara, of course you will have a door sign when coming over, ha ha! A new mom has started at our school (more exactely it IS her children who goes to school) and she is an absolute lookalike to you! I can't stop looking at her (wishing it WAS you) and understand HOW it is possible. I told her at the open house tonight and I think I will send her to your blog and take a look ;) . Rikard TOTALLY agreed with me!

Britt, det är så bra att L smsar med dig! Då får du veta lite dagsfärsk info också och förmodligen helt andra saker än jag skulle berättat om :) . Det är kul med sammanträffanden! Vet inte om de hände mig lika ofta förut, men att jag inte tänkte på det...

Kim, du hade helt rätt, jag gillade ditt inlägg :) ! Det verkar som om böckerna säljer som smör!!! Kul!

Karin, det klart att det där sammanträffandet var slumpartat, men ändå så underligt, varför var någon med samma namn på besök på vår skola just den dagen som hennes namne fyllde år och varför SÅG jag namnet på listan? Jag brukar ju inte stå och läsa den precis. Är du nöjd med nobeldukningen? Några häxor i sikte än?

Catharina, ja så kanske man ska se det, att man är utvald när märkliga sammanträffande sker, jag tror annars att det händer alla då och då men att man inte tänker på det alla gånger, framför allt glömmer jag bort dem, så det är kul att skriva ner dem. Intressant med pärlorna! Jag tycker också förrättsbilden är så läcker! Kul att du gillade den!  Roligt att du såg skylten på er dörr, jag tror den är den enda som överlevt...
Var det ett trevligt möte ikväll? Naturligtvis kan du inte missa ditt sista möte!

Astrid, det på hembygdsgården var VERKLIGEN ett märkligt sammanträffande, otroligt! Hade inte hunnit kolla in på din blogg på ett tag och så hade jag sådan tur när jag gick dit att du precis hade skrivit ett nytt inlägg :) .

Melanie, vad KUL att vi ska ses nästa vecka! Varje gång NoaNoa skickar mail till mig, tänker jag på när vi träffades :) .

Konfirmationskoordinatorn,
Ingrid

4 kommentarer:

Astrid sa...

Vilket SUPERTREVLIGT repotage du gjort om Linneas konfirmation! Hon är verkligen stora flickan nu. Så roligt och viktigt att ni kunde träffas hela familjen. Jag förstår verkligen att det varit mycket förberedelser. Jättefina bilder och det verkar vara supergod mat.

Kim M. Kimselius sa...

Åh, vad roligt att få ta del av konfirmationen. Känns som om jag har varit med! Tack för att du delar med dig så personligt av en sådan fin och betydelsefull dag av din dotters liv!
Kram Kim

Catharina sa...

Tack Ingrid för att jag härigenom fick dela Linneas och er fina dag tillsammans med era familjer!

Jag sitter med tårar i ögonen när jag läser... En jättefin dag!

Och så skrattar jag när jag läser om att vara i god tid för att sitta bra för att kunna se bra... jag ska visa det för Lars för han tror att det bara är jag som är sån ;o)

Jag håller helt med om att Malin är fantastisk med yngre. Moa pratar en del om Malin här hemma. Hon tyckte att på resan var det bäst hos er och i London.

Och jag kan nästan sätta en slant på att det blir du som ordnar återträff för konfirmanderna...

Här i min församling så jobbar dom också med frälsarkransen. Den är jättebra! Jag gillar den själv mycket och eftersom vi inte blev någon katekumenatgrupp som startar upp i höst så kommer jag att försöka starta en frälsarkransgrupp till våren istället... Vilket jag egentligen hade som plan från början.

Jättevacker dukning till middagen!

Smart att någon fick ansvar för en rätt så att ni också fick sitta ner och njuta lite... eller?!?! Ni gjorde kanske något annat under tiden.

Det låter jättemysigt med lite egentid för dig och din syster. Jag och min syster träffas inte på tu-man-hand så ofta även om vi bor jättenära... Så det var jättemysigt att åka på Rhapsody in Rock med henne och en väninna till... även om jag lämnade dom efter en stund för back-stage-titt och säga hej till Robert Wells.

Än en gång... Tack för ett trevligt inlägg om Linneas konfirmation!

Vi hade ett jättetrevligt möte igår. Jag kan rekommendera ett besök på Hallongården! Jag höll 3 minuter om solen... som jag saknar jättemycket!

Vi kommer att bli minst 5 eLCor som åker på riksmötet nästa år och det ska bli jättekul avslutning för gamla mig!

Nu vill Moa ha min uppmärksamhet...

Kram Catharina

P.S. Denna veckan har varit full av måsten och inga vill-göra... men jag hoppas på en lugnare vecka nästa vecka. D.S.

P.S. igen... har inte hunnit läsa igenom vad jag skrivit, men hoppas att du kan hänga med i mina tankar som hoppat lite hit och lite dit och att det inte blivit allt för tokigt ;o) D.S.

Britt sa...

Hej Ingrid!
Det var verkligen en underbar dag, när Linnea konfirmerades. Jag blir så rörd att jag sitter här och får tårar i ögonen. Slutade jag talet på det här sättet? Det kommer jag inte ihåg. Vet bara att jag tänkte på hur roligt det var med Linnea och hade aldrig tänkt att gråta.
Det var en underbar middag och det är så trevligt att släkten träffas. Det blir inte så ofta numera.
Kommer ihåg att du förmanade oss att inte markera platserna i kyrkan. Ändå blev det så.
Hela besöket tänker jag ofta på.
Har just sett Daniels film från Ven. Roligt att se. Kram från Farmor