Grace Kelly på V&A

Svenska Dagbladet har skrivit om den:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/klanningarna-far-beratta_4980093.svd

Tidningen Femina likaså:
http://femina.se/etikett/utstallning/

Och såklart Svensk Damtidning:
http://asa.svenskdam.se/stilikonen-grace-kelly-i-london/

Alla saker som händer ute i världen som tidningarna skriver om hemma. Nu kan jag plötsligt GÅ på dem. Ja, i alla fall de som är i London då :) .

Alltså, helgens utflykt gick in till centrala London (igen). Varje gång jag åkt tunnelbana och läst om den tillfälliga utställningen med Grace Kellys kläder här i London, så har jag tänkt att jag skulle vilja se den och i söndags var sista chansen. KANSKE inte barnens förstahandsval på utflykt, men de hade ändå haft en del roliga saker för sig under lördagen, så det kändes helt ok.

Detta är den officiella bilden för utställningen (men märkligt nog tror jag inte att vi såg just denna klänning....)

Utställningen är på MAGNIFIKA Victoria & Albert Museum, bara att komma dit var en upplevelse i sig. Vi har aldrig varit där förut. 150 salar fulla med olika sevärdheter, man vet inte var man ska börja... och hela museumet är GRATIS. Dock kostade Grace Kelly utställningen £6 per vuxen och det var KÖ för att få en tid att komma in. Vi fick tid ca 3 tim senare.

Alla museum är duktiga på att ha några aktiviteter för barn.  Här kunde man gå till en disk och välja en ryggsäck på ett tema och våra barn valde något med detektiver och vi gick till hallen för Europeiskt 1800-tal.

Vi gick långt iväg och det var nästan bara vi där. I ryggsäcken fanns en bok med instruktioner och fyra påsar. Idén till övningen var att barnens skulle göra fyra inspektioner av föremål för en antikhandlares räkning och sedan rekommendera honom vilken sak han skulle köpa. Just den kopplingen till vad de sedan gjorde var väl inte så tydlig... I den första påsen fanns sju olika material och barnen skulle hitta saker i lokalen som var gjorda av dessa material.

Här fanns 100-tals tyger som var jättegamla som man kunde titta på så här.

I nästa påse fanns ett pussel. De skulle hitta var bitarnas former kom ifrån och sedan bygga ihop dem.

I tredje påsen fanns lite byggmaterial. Barnen skulle välja en stol och sedan göra en sådan av det som fanns i påsen. Johan och Malin byggde riktigt bra tillsammans.

I fjärde påsen fanns högtalare och en mp3-spelare som berättade om en staty.

Hela övningen tog ungefär en timme och jag tror de har ca 10 ryggsäckar för olika delar av museumet att välja på.

Här ser ni en annan sal i museumet som vi passerade men tyvärr inte hann titta närmare på:

L fick välja lunchrestaurang och det blev Pret a Manger, ett av mina favoritställen för fika, ungefär som Espresso House. Johan åt överraskande av en wrap med köttbullar (skulle vara svenska men... inte särskilt likt) och annan fyllning med chilisås och lök. Jag åt en jättegod sallad med hummus och falafel. Malins ost- och skinkbaguette hade lite för stark senap i sig.

På barnens begäran tog vi en snabbis in på Harrod's innan Grace Kelly utställningen. Jelly Beans godis och leksaksavdelningen stod på önskelistan.

Malin framför Jelly Beans avdelningen

Det är ju alltid lite historiens vingslag över att komma in där tycker jag. När vi åkte rulltrappor stod en kvinna i långklänning på en balkong och sjöng operett för oss.

Tillbaka på V&A tog vi oss till Grace Kelly. Där var mycket folk! En fin utställning med hennes kläder, främst klänningar, som visades tillsammans med fotografier där hon hade klänningen på sig. På väggarna visades olika filmsnuttar från hennes filmkarriär, från bröllopet o s v.  På plats fanns också hennes Oscarsstatyett och det är nog det närmaste en sådan vi varit. Jag tvivlade på att det var den äkta, men fick veta att det var den.

Jag har blivit en mästare på att säja in upplevelser som kanske barnen inte är så intresserade av. Till frukosten hade jag berättat om den stora filmstjärnan som gifte sig med fursten, som dog i en bilolycka, vars dotters man dog i en båtolycka, vars son inte gifter sig, vars dotter gav ut en skiva, vars dotter inte fick skilja sig för påven osv osv. Barnen var HELT uppslukade av min berättelse och det höll uppe den positiva hållningen i alla fall in till hälften av klänningarna var sedda. Då började Johan och Linnéa tycka att det var halvkul. Malin höll hela vägen :) .

Efter Kelly var det dags att åka hem, men vi hade ju inte hunnit se så mycket annat museumet. Bland annat är där en stor tillfällig utställning med Rafael och tyger och målningar av honom från Sixtinska kapellet i Rom, men det var ju inte att tänka på! Vi gjorde dock ett sista ryck och åkte högst upp i huset och från sjättevåningen spanade vi ut över London. Där var utställningar av keramik (tråkigt) och porslin. VÄLDIGT mycket porslin:

Sedan åkte vi hem och dagen var nästa slut, bara läxor, middag och söndagsslappa kvar :) .

Jag tror våra mammor hade gillat Grace Kelly-utställningen jättemycket då det är kläder från en tid de verkligen upplevt och också en person som de upplevde när hon var som störst.

Catharina, jepp flytta hit och dina gamla kläder blir som nya, ha ha.

Britt, jag skulle vilja säga att vår läkare är på en vårdcentral, men det ser mer ut som man väntar sig på en privat klinik hemma. Det är inte så stort och inte så rent och sterilt som på våra vårdcentraler hemma. Det finns privata här också, men de är nog väldigt dyra.
Det är nog mycket som är tuffare här och i alla fall TV-licensen då :) , men det är väl ganska bra. Pejlingen hemma verkar vara en omständig metod för kontroll.
GULT garage är verkligen chockartat! Vi kan inte vänta till jul med att se det! Maila över en bild så vi får se!

Karin D, nej det klart att jag också hoppas att vi får hålla oss friska :) . Åh vad jag saknade de danska spättorna när du skrev om din lunch....

Ingrid

Alla har en doktor!

Tredje gången gillt! Nu är vi alla inskrivna hos en och samma läkare här. Först gången gick det ju inte så bra för att vi inte kunde få den läkare vi ville då han inte hade inskrivning i augusti. Andra gången för två veckor sedan kunde alla utom jag bli inskrivna eftersom jag inte kunde BEVISA att jag verkligen bor här. Barnen behöver tydligen inte bevisa det.... där kan de lita på vad vi säger, eller förmodligen var RIKARD säger efter han är den pålitlige som kan BEVISA att han bor här.

Förutom alla papper som man fyller i och uppvisande av pass, måste man kunna bevisa att man bor på den uppgivna adressen. Det gör man genom att ta med en räkning i sitt namn. Alla våra räkningar kommer i Rikards namn och när jag nämnde det för de svenska mammorna fick jag veta att det var nykomlingars största fel och BIG NO NO! "Du MÅSTE se till att några räkningar kommer i ditt namn, du kommer att behöva bevisa att du bor där flera gånger, i alla möjliga sammanhang!"

Vi har letat brev som kommer från skola och annat, jag har skaffat mig ett Tesco kort (ungefär som Med Mera), men denna vecka som räddningen. Ett brev från Brittiska TV-licensen och NU kan jag bevisa att jag fått ett seriöst brev i mitt namn hit, så att de förstår att jag VERKLIGEN bor här. TÄNK att man kan bli så glad över att få betala TV-licens för program som man inte har hunnit se 5 min av hittills. Har ingen aning om hur man får igång TV:n med lokala program ännu, ha ha.

Jajamen, igår gick vi dit igen och jag blev inskriven tillsammans med de andra. Ett par dagar innan oktober då en ny läkare gäller. TUR! I DK har jag haft en annan läkare än resten av familjen vilket ledde till att jag inte visste vem och var han var, så jag gick aldrig dit.

Puh, ska känna efter om jag inte har lite ont någonstans, nu när jag vet att jag är i trygga händer...... NEJ, jag är visst i toppform just idag :) !

Då är det väl bara att ge sig iväg till skolan på möte då. Idag är det information om MYP (Middle Years Program) som gäller.

Lennart, GRATTIS på namnsdagen! Födelsedag och namnsdag samma vecka. Inte dåligt!

Britt, BRA att det funkade med kommentarerna för dig igår igen!! Vem är det som inte är effektiv? Ja, denna gång var det faktiskt chefen, men ingen skugga över honom, det brukar inte vara hans fel i det här fallet, ha ha.

Ha en finfin dag ni också!
Kram Ingrid

PS På tal om TV-licens, så är det obligatoriskt att betala det här, precis som hemma. Skillnaden är att de som INTE betalar får alla besök för att de ska kontrollera att de verkligen inte har TV. Inget behov av pejling här inte, utan bara pang på. DS

Återanvändning av kläder

En jättebra sak med att ha flyttat hit är att nu kan jag använda alla mina gamla kläder som alla sett 1000 gånger i DK och SV igen, för här är det ingen som har sett dem. De blir som nya! ;-))

Extra Extra Dessa rader är ett tillägg efter att jag var klar med detta inlägg....
KARIN med KOLLEN meddelar att alla BLOGSPOT bloggar har/har haft problem med kommentarerna! Ni gör alltså helt rätt och felet sitter inte hos er. Då vet vi det i alla fall. TACK Karin!

Malin hälsar och tackar för kommentarer! Tara, Malin says she also wish they could go to Hamburg and meet Sierra's team! Lucky Sierra who can travel that much because of the games. Here they don't travel that far...


Astrid & Tor, HEJ, så jättekul med en kommentar från er! Jag förstår inte varför det är problem med kommentarerna. Rikards mamma har haft jättemycket problem, men varje gång jag testar går det bra....
GRATTIS till valframgångarna!! Det måste kännas otroligt skönt och roligt efter allt hårt arbete.
Hur går det med Astrids bloggande? Skriver du något? Du måste ge mig adressen så att jag kan gå dit och läsa.
Det är fantastiskt med Kyrkjubileumet! Jag visste att det skulle firas nu, men inte att de skulle specialskriva musik. Så häftigt. Vem är kompositör till det? Det låter som om vi absolut ska bege oss till kyrkan för inspektion av uppfräschningen när vi kommer hem nästa gång.

Tara, hi there! Good to hear from you! How was the meeting with Erica? What did you do? 

Naemi, vi kollar lite på flygbolag och återkommer. Kul att helgen passade! Idag kom bussen i tid. Jippie!

Britt, tänk att ha vänner sedan 50 år tillbaka! Det är fantastiskt och verkligen något att värdesätta och FIRA :) . Joseph är en UNDERBAR musical, jag har sett den två gånger och skulle kunnat gå nu igen, men det passade bra att dela på oss så här denna gång.
TRÅKIGT att det inte funkar med kommentarerna! Du får skriva flera korta kommentarer, så det inte känns så trist när man skrivit en lång och den försvinner! Men nu ser jag att det funkade ikväll igen i alla fall. BRA!

Catharina, så bra att ni fick tag i så mycket på IKEA! Vad kul, ett steg närmare ett vackrare hem och mer ordning. Förr eller senare blir det hopskruvat, jag lovar :) . Kantstött går bort :) . Blunda när Lars kastar eller skänk, ha ha. Har du varit något Mindful idag?

Karin D, ja jag vet inte vad det är med kommentarfunktionen... :-(( Ja, det är lite besvärligare här när man inte har sitt vanliga nätverk, men visst är det en del av äventyret. Positivt är också att se hur fort det ändå går att bygga upp ett nätverk. På ett par månader så har man ett litet gäng som ställer upp och som man har kul med. Det är ganska fantastiskt och hoppfullt tycker jag. Att människor kan av en eller annan orsak börja om på ny kula och bygga upp en ny social tillhörighet vid behov. Många männniskor är väldigt vänliga mot främlingar som de inte har någon anknyting till och det är värmande att se.
NEJ jag hade inte hört om Karin S! Så otroligt roligt och hon är ju mycket lämpad för uppgiften. Hoppas hon får chansen att ta den rollen! Tack för att du håller mig uppdaterad! Jag räknar också ner, både antalet kartonger och dagar till ni kommer :-) . Jag uppskattar verkligen att du säger att i inte bryr er om våra kartonger, för det kommer finnas en del kvar när ni dyker upp. Jag trodde jag var bättre än så...., men det är verkligen en bra sporre med besök, för uppackandet går på det viset lite snabbare i alla fall! Kram!

Nu har Rikard åkt till Danmark IGEN! Han var ju där förra veckan också.... Nu kommer han hem sent onsdag kväll.

Dags att natta barn!
Kram Ingrid

Volleyboll!!!

Hej,
Det är Malin som skriver för att jag har något att berätta...

Som ni vet har jag börjat spela volleyboll efter skolan.
Det är super kul. Den första matchen mot en annan skola
 var jag sjuk och de förlorade.  :(
( Jag tror att dom förlorade för att jag inte var där ni får veta senare varför).
Andra matchen blev inget för att dom vi skulle spela mot
hade inte tillräckligt många spelare.
Här kommer det jag skriver för, jo den tredje matchen (när jag var med)
vann vi och det var så så himla kul. Vi vann alla 3 omgångarna
och jag fick ungefär 15 poäng. Det var så coolt!!!

Volleyboll-älskaren Malin.

Joseph !

I helgen var Malin, Johan och skrivande (pappa) och såg Joseph and the Technicolor dreamcoat teatern. För er som känner till Joseph musikalen är detta en 2 timmars lång härlig upplevelse i färg och sång. För er som inte känner till den är det faktiskt exakt samma sånger och färger :).

Musikalen skrevs av Sir Andrew Lloyd Webber för ganska många år sedan (1967). Han gjorde den som en skolmusikal och inte för "West end". Dock var den omåttligt populär och han och låtskrivaren Tim Rice la till några låtar och gjorde den som en stor musikal. Till skillnad mot många av de stora musiklerna kan man ansöka om att sätta upp denna på en del olika sätt, i både mindre och större uppsättningar.

Joseph i Windsor

Vår uppsättning är en som har varit runt på en del olika ställen i England och nu kommit hit. Den gick på Theatre Royal Windsor, som faktiskt ligger precis nedanför Windor castle. Flaggan var hissad så drottningen var där. Detta tyckte Malin var rätt häftigt att ha varit typ 100 m från Englands drottning.



Ser ni Windor Castle?



Joseph är verkligen en färgstark sångupplevelse för alla åldrar. De spexar, sjunger och uppträder så att alla blir GLADA. VI kom dit och var förväntasfulla och kom hem överlyckliga och uppfyllda av musikal.

Till de mer ordningsamma av läsarna kan nämnas att vi hade en genomgång innan av själva Joseph historien innan avgång till Windsor. Fram med barnens bibel och så läste vi historien för dem. Hur många av er kommer ihåg den!

För er som undrar vad de andra gjorde och varför de inte var med så kan ni ju fundera på det.

Ja just det. Ingrid och Linnea har ju sett musikalen hemma i Sverige tidigare. Så det var därför de inte var med igår. De njöt av att vara hemma och gick på en Sushi restaurang i närheten istället. Stackars dem!

Sov gott

Rikard

VIll ni ha lite njutning av en 'go' låt följ länken

http://www.josephthemusical.com/video/madach.php

Charity hos Waitrose

Jajamen, efter regn kommer sol och nu är solen Rikard hemma igen och dagen har överhuvud taget varit bra. Efter en lugn morgon då L var på tennis och därefter var jag och barnen på biblioteket och i en leksaksaffär (bara för att Malin & Johan skulle veta att den fanns, men inte för att handla något), så kom vi hem till Rikard som kommit från flyget strax innan.

Flickorna hade gjort en jättefin "Välkommen hem"-skylt och satt på dörren och när vi kom hade R satt fast en bild under och skrivit TACK :) .

Så åkte Rikard och jag till byn för några ärenden samt matinköp. Jag var så pajfrälst efter lunchen igår, så jag ville att Rikard skulle få smaka dem också, så vi begav oss till Waitrose (där R förra helgen hittade J's havremjölk). Vi hittade pajerna och R fick välja den han tyckte verkade godast (Bacon, Lök och Roquefort). Rikard "älskade" den också då vi åt den till lunch. Hittade också ett oemotståndligt erbjudande på de VÄLDIGT goda Gü Cheesecake-förpackningarna. De har lite olika varianter så jag köpte fyra olika sorter. De väntar på lämpligt ättillfälle i kylen... Flickorna är lika galna i dem som vi vuxna. De har kort hållbarhet, så de får inte ligga för länge..... :)

Charity är vida känt att vi är dåliga på i Sverige. Vi  har ju ett samhälle som tar hand om det mesta åt oss. På gott och ont. Ibland tror jag att vi p g a det tar mycket för givet och inte uppskattar allt det som är bra och välförsett för oss. Jag tror däremot att vi svenskar är ganska duktiga på att skänka pengar till olika katastrofer som drabbar människor ute i världen (och det är naturligtvis också charity i allra högsta grad), men vi gör inte så mycket handfast själva.

Här bjuder t ex lower school in ett pensionärshem till skolan varje år en dag i december och så sjunger de för dem, gör någon teater kanske, bjuder på fika och ger lite presenter. Jag tror att vi föräldrar ska baka till detta och kanske skänka något. Får väl veta mer längre fram...

Varje gång man handlar på Waitrose får man en liten platsbricka samtidigt med kvittot. Den motsvarar ett antal ören och vid utgångarna står det olika plastlådor. Varje låda representerar olika Charityprojekt och kunden väljer vilket projekt de vill stödja genom att lägga sin plastbricka i en låda. Rikard sa att han la sin i St Mary's school...

Waitrose skulle ju lika gärna kunna säga att för varje kund skänker vi xxx pengar till xxx, men det här är ju ett sätt att få kunderna att känna sig delaktiga och kunna påverka var deras lilla bidrag ska gå. Genialiskt! Tror det funkar ganska bra, för jag ser att folk står där vid lådorna några sekunder innan de väljer var deras plastbit ska gå.

Maria E, TACK för uppmärksamheten! Jag skrattade gott! Läser ALLTID igenom vad jag skrivit när det är publicerat, men idag var jag själv hemma med tre barn som ville iväg så jag hann inte, därför blev det Svenska SKOföreningen. Kul! Men det roligaste av allt var att när jag gick in och rättade det (för det kunde jag ju inte låta bli) så skrev jag så fort att det blev SKOLKföreningen och det var ju ännu roligare, men NU är det rätt.
Tack för mail! Förlåt att jag inte svarat!! Jag blir så otroligt glad över att höra att allt går SÅ bra för er alla och jag ska skriva ett mail så att jag får höra lite fler detaljer. Inget klart med huset än. Meddelar när det är sålt.

Britt, du slog huvudet på spiken, jag glömde att skriva att det var också precis ett av mina argument för att inte engagera mig i "fel" saker. Vi vill ju passa på att uppleva det här landet och deras traditioner när vi är här och inte grotta ner oss bara i det svenska. Det ska vi ju hem till längre fram ändå.
Det är inte SÅ synd om Johan. I vanliga fall är matten enkel för honom, han tycker det är kul och jag tror han lär sig mycket. Jag fortsätter packa upp, jag lovar :) .
Tack för mail! Svar kommer senare under helgen...

Naemi, hoppas du fått mitt mail?

Märtha, tänk att det finns något du inte kan :-)) ! Du som är då duktig och allmänbildad! Men jag skriver som jag skrev till Britt, det är inte SÅ synd om Johan. Han tycker inte matten är svår normalt och han är duktig på det. Jag var bara tvungen att redovisa detta speciella fall.
Hur mycket lingon blev det?
Här har både Malin och Johan haft rör i öronen. Bra att möjligheten finns. En rolig anekdot i anslutning till det är när Rikard åkte in med en av dem för operationen. På vägen in lyssnade de på musik. När de satte sig i bilen för att åka hem satte musiken igång då R startade motorn. Sänk ljudet!, skrek det rörfyllda barnet. Plötsligt blev hörseln så mycket bättre :) .
Vem skulle INTE vilja vara på Fiji?? Lyckost dem!!

Anna M, har försökt ringa er ett par gånger idag, men utan framgång. Försöker imorgon igen. Hoppas allt är bra med er!

Caroline, TACK för mail! Så kul att höra ifrån dig!! Svar kommer i sinom tid :-) ..... Kul att du hinner hit och läsa ibland, vad glad jag blir!

Nu är Rikard på musical med M och J. Vi stora tjejer njuter av tystnaden, matteläxan (nåja, hon njuter kanske av att få den gjord i alla fall) och att få ha tillgång till datorn. Kanske går vi på en restaurang i byn och äter ikväll...

Ha en trevlig lördagkväll alla!

Ingrid

Det är inte alltid stolpe in

Ibland vill det sig bara inte riktigt. Vi har haft en väldigt intensiv vecka. På gränsen till jobbig då och då, med kulmen igår.

Rikard har varit ute och rest och han var i Sverige igår. Där behövde han en fullmakt från mig, vilken skulle vidimeras. Det är i de ögonblicken jag inser hur ENSAM jag egentligen är, jag tänker inte på det till vardags, jag känner mig inte ensam, men jag är ju det om man tänker efter. Kunde inte komma på TVÅ personer som kunde vidimera mitt namn. Ville inte blanda in några engelska grannar, ville inte blanda in skolan, kunde fråga Ylva, men kände ingen annan svensk tillräckligt mycket eller på tillräckligt nära avstånd för att få hjälp. Dessutom skulle dokumentet scannas in och mailas till Rikard. Kunde inte göras hemma. SUCK!

Det slutade med att jag skrev under. Åkte till Rikards jobb där en förvarnad sekreterare förbarmade sig över scanningen och så bestämde vi att R skulle hitta några snälla hemma som kunde bekräfta att namnteckningen var min. Hur är det egentligen med vidimeringar, kan släktingar (t ex Rikards föräldrar) göra det eller måste det vara någon utomstående?

I Sverige hade R strul med diverse praktiska saker, så han lät också uppgiven. Vi längtar efter att han kommer hem till oss idag lördag lunch.

Efter Svenska skolföreningsmötet som drog ut på tiden, hamnade Ylva och jag i köer på motorvägen. Vi var båda stressade för att hinna till våra barn. När jag körde hem från henne körde jag fel och GPSen strejkade periodvis. Jag hamnade på trådsmala landsvägar genom byar, skog och åkrar. Hade jag inte varit så STRESSAD hade jag njutit av utsikt och charm. Kom till slut in i byn från ett håll jag aldrig kommit från, så det var nog inte bästa vägen.

Jag visste att om jag inte tog emot Johan vid bussen hemma skulle de ta med honom tillbaka till skolan, men busschauffören brukar inte kolla så noga, så jag hoppades att de skulle hoppa av och sitta på dörrtrappan. Mötte bussen när jag körde in på vår gata. Stoppade honom och frågade om han hade mina barn. "Next door", fick jag till svar. Kom hem och på uppfarten stod de med grannen och skrev en lapp om att de var hos dem, men nu kom ju jag som tur var. (Malin hade garanterat fått en astmaattack därinne.) Grannen hade sett dem från sitt fönster och gått över. Det var ju väldigt snällt!! Han sa att jag bara skulle ringa om jag blev sen en annan gång. Så det är mycket vänliga människor. Ska bjuda över dem på fika, någon gång...

L skulle komma med Late Late Bus i byn bredvid kl 18.20. Körde i god tid, vis av erfarenheten att fredagsrusningen i trafiken kan vara tuff. Var där 18.12. Som tur var hade jag min CD-bok. Väntade och väntade. Andra skolors bussar kom och barnen hämtades. Jag väntade. Ringde hem till M o J och sa att jag väntade. Det är inte länge sedan Malins Late bus var 40 min försenad och då blir man orolig, man behöver meddela barn som är hemma, andra hålltider påverkas o s v. När klockan var nästan 19 var det i princip bara jag kvar och ingen buss i sikte. Tänkte att de måste ha haft någon match och skulle hämtats på skolan istället. Var satt L nu och var orolig sedan LÄNGE??!!

Ringde hem och guidade M till att hitta Ylvas nummer. Hennes dotter brukar åka med samma buss. Upptaget på ena telefonen och telefonsvarare på hennes andra. Ringde R i Sverige som hade ett nr till skolan och skulle försöka få tag i dem. Ylva ringde tillbaka till mig för hon såg att jag ringt. DÅ kl 19.03 kom bussen (varför väntade jag inte 5 min till med att ringa R och Y?). ÖVER 40 min försenade!

Bussarna blir min död! Jag blir irriterad och orolig av att behöva vänta så länge. L's mobil funkar fortfarande inte. M's funkar. I helgen ska det fixas, så att från och med nu skickar de ett SMS till mig om de blir mer än 10 min försenade!!!! Jag är säker på att det är vad de andra eleverna gör för när bussen kom dök det plötsligt upp massor av föräldrar som skulle hämta och de hade INTE stått där med mig i 40 min!

Orsaken? Bussen som körde dem till träningen (de tränar tydligen på några fotbollsplaner en bit från skolan) hade en vikariechaufför. När han skulle hämta dem dök han inte upp. Efter väntan på honom, tills de insåg att han inte skulle komma, fick de ringa in Late bussarna (det är andra än late late bussarna!!) och det tog såklart en stund innan de var på plats. STÖÖÖN!

Jag lovar. Sedan var jag INTE på humör att laga mat. Det var redan mörkt ute när vi kom till byn. Det blev Pizza Express för tredje eller fjärde gången sedan vi flyttade hit. Jag räknade till ca 20 bord därinne och det var fullsatt, som ALLA andra gånger vi varit där. Det är en mysig restaurang men ändå. MÅNGA äldre par och sällskap satt där också. Kul att det går bra, men så långt från en pizzeria hemma som man kan komma.

Till pizzorna beställde jag vitlöksbröd (så långt från "svenskt" vitlöksbröd man kan komma ;-) ) och "degbollar" (spännande att pröva något nytt) som man doppade i smör som vi fick med. De senare var väldigt goda och populära. Alldeles varma! Hemma hade Malin och Johan städat så fint i entrén oh dukat värsta finbordet med ljus, vikta servetter och allt!

Smör, degbollar, vitlöksbröd

Efter en skön myskväll, skulle även jag lägga mig. Hittade inte min mobil, letade, var ute i bilen. Hittade den. Klar för läggning. DÅ sätter billarmet igång att TJUTA för full hals. Det tog en stund innan jag fattade att det var vår bil och var bilnycklarna var, samtidigt som jag höll på att dö av det öronbedövande ljudet som hörs tio resor värre efter midnatt!!!! Varför satte det igång? Var det någon där ute? Tände snabbt massor av lampor i huset så att eventuell besökare skulle fly. Till saken hör att grannen som hjälpte M o J när bussen kom och jag inte var här, hade sagt att han varit över hos oss inatt och stängt grinden till vår trädgård som stod och slog så att de inte kunde sova........ (Nu är barnen upplysta om att stänga grinddörren varje gång de varit i trädgården så vi inte stör grannarnas nattsömn.) Undrar hur bra de sover med tjutande billarm??!!

Jag såg ingen därute, men lämnade några lampor tända så att det skulle se ut som om vi var uppe... Var klarvaken, så jag hann läsa en lång stund i en bok innan jag kom till ro.

Idag blir SÄKERT en bättre dag. Inte minst för att R kommer hem om en stund!

Kram alla!
Ingrid

Svenska Skolföreningen

Igår skulle den svenska mamman Ylva och jag åkt till skolan för en multinationell dag. Föräldrar från olika länder skulle hitta på lekar från sina hemländer. Vi i Sverige hade avböjt för att vi var för få, som kunde vara med. (Jag erbjöd mig såklart.) Tanken var att vi skulle åkt dit och bara gått runt och tittat lite vad de andra gjorde för att vara bättre rustade nästa år.

Dagen innan, i torsdags, meddelade dock Ylva att hon fått en inbjudan till Svenska Skolföreningen i Egham's möte och frågade om jag ville följa med. Såklart!

Så igår ställde vi kosan mot Egham där en av ACS andra skolor ligger (det finns tre). Vi kom hem till en väldigt trevlig östgöte i förskingringen som bodde i ett mycket trevligt hus. Totalt var vi fem svenskor, alla de andra tre hade barn på skolan Egham. En av dem hade dragit igång Svenska skolföreningen i Ungern och när de flyttade hit, startade hon en förening här. (Hon såg ut som en lärare, men var sjuksköterska.)

En svensk skolförening har som syfte att stötta utbildning i svenska språket och svensk kultur för svenska barn som bor i utlandet. Till det får man några 1000 kr från svenska staten. Men du kan bara få det en gång per barn, så om du t ex går på Svenska skolan i London så får skolan bidrag från svenska staten för barnen där och barnet kan därmed inte få pengar en gång till om de är med i en skolförening också.

Det var ett väldigt trevligt, intressant, ostrukturerat och långutdraget möte. Vi bjöds på lunch och åt de mest utsökta färdiga pajer från Waitrose. Själv bidrog jag med en populär färdig daimtårta från IKEA. Tur att man bunkrar upp!

Föreningen då. Jag ställde väl  massa frågor eftersom jag faktiskt inte kunde se syftet med föreningen riktigt. Det är jättetrevligt att umgås med dessa människor, men de bor 40 min iväg och vi har inte barn på samma skola. Det känns som om jag behöver se ett större behov än bara det sociala, för annars vill jag nog fokusera kontaktuppbyggandet närmare hemma nu i början.

Våra barn får ju svenskundervisning på våra skolor, så föreningens pengar behöver inte gå till det. Då frågade jag om det inte finns massa andra barn som bor här som går på vanliga engelska skolor, men har en svensk förälder och vill ha lite undervisning. NJAAAA, blev svaret, de kan ju inte gå in i våra skolor och få undervisning där. Såklart inte, men jag trodde att våra pengar skulle gå till svenskundervisning till de som behövde. Då frågade jag om alla i våra skolor som hade svenska var uppskrivna på medlemslistan, för det kostar inget att vara med. NEEEEEEJ, om de inte mammorna vill vara med och aktiva känns det lite som att luras att skriva upp deras namn, sa de då. Jag fattade ingenting, en förening måste väl bestå av mer än en aktiv styrelse och om barnen är kvalificerade för att vara med, men deras föräldrar inte vill engagera sig i att planera svenska kulturaktiviteter vid sidan om svenskundervisningen gör väl inte det något.

Eftersom svenskundervisningen är fixad, planerades det vad vi skulle göra för kulturinsatser för pengarna (det handlar inte om några stora summor). Förslagen är att åka på Lucia i svenska kyrkan, gå på julmarknaden i svenska kyrkan, kanske gå på någon teater i svenska skolan, fira Semlans dag, fira valborg, fira midsommar etc. Det handlar mycket om att bevara svensk kultur i barnens medvetande.

Jag hade jättesvårt att se behovet för föreningen och då ska ni veta att jag är nästan alltid med på det mesta och ser bara möjligheter, men här känner jag att svenskan är redan fixad för våra barn. Vi har inte varit borta från Sverige så länge att barnen tappat våra högtider, vi firar fortfarande nästan alla i Sverige och de idéer de hade kan vi ju göra direkt genom t ex svenska kyrkan där vi är inne ändå i år när L ska konfirmeras, det blir som en omväg att gå via skolföreningen för att komma dit.

Det verkliga behovet jag såg är att Ylvas dotter vill ta en Bilingual IB examen med Engelska och Svenska som språk. För att skolan ska betala för lärare till det, måste de vara två svenska elever på skolan och nu är det bara hon som har det behovet/önskemålet i den åldern. Alltså måste de betala läraren själv om de vill göra det och det ska vara sju lektioner i veckan vilket blir för dyrt. DÅ tycker jag att det skulle kunna vara en sak att stötta från föreningens sida och ett sätt att göra det är att få in pengar genom att ha alla barn i svenskgrupperna inskrivna i föreningen om deras föräldrar tycker det är ok.

Ja ja, man lär sig så mycket hela tiden. Jag visste förstås inte ens innan att det fanns svenska skolföreningar ute i världen som fick bidrag från svenska staten. I Ungern fick barnen ingen svenskundervisning från skolan och då ordnade svenskföreningen det där. Bra! Dessutom bor det tydligen väldigt många svenskar där, så de är en väldigt aktiv förening som gör mycket tillsammans, men det kanske inte finns någon svensk kyrka där. VAD VET JAG?

Nu är det helg igen! Hoppas ni har det bra!
Ingrid

Utvecklingssamtal - Vilket projekt!

Jag saknar ISAa! När jag skriver att jag saknar något betyder det inte att jag inte gillar det som är här, utan att jag är så gamig att jag vill ha ALLT! Hu som jag har blivit.

Idag saknar jag ISAa (skolan i DK) därför att:

1. Rikard är där och hälsar på just nu. Han lämnar tillbaka böcker som vi lånade till Johan att läsa över sommaren, han lämnar tillbaka några saker vi lånat av lärare och föräldrar, han lämnar en flyttpresent med hälsning från mig till en annan mamma som ska vidare. ALLA är så glada att se Rikard (ja, han har ringt och rapporterat) och då vill ju jag också vara där :-((( .

2. Det är dags för utvecklingssamtal här ("Parents conferences"). På ISAa förstod de att vi hade många barn och pratade med varandra så att vi fick tider efter varandra för alla barn. Vilken service!
HÄR är det samtal för hela skolan under två dagar. Barnen är då lediga och ska inte ens vara med på sina egna samtal (koko). Vi väljer själva hur många lärare vi vill träffa och eftersom vi är nya och ambitiösa vill vi såklart träffa typ alla, det är åtta var för flickorna och två för Johan. Försök att få ihop det! Tacka vet jag ISAa :) .

Hur fungerar det då? Jo, såklart får man hem listor där man ska stryka vilka tider man inte kan, men om jag skickar med dessa listor med barnen är det ju STOR risk att tiderna dubbelbokas med tjejernas lärare och vi kan ju inte träffa två lärare samtidigt. Ovanpå det har vi besök dessa dagar, så jag vill om möjligt försöka få in alla samtal på en dag (Good luck!). Först trodde jag inte vi kunde gå på fredagen eftersom L ska till Paris med fotbollslaget då, men nu när hon inte ska vara med spelar det ju ingen roll.

Det var en liten trevlig coffee morning för treorna igår (ca 15 mammor och väldigt avslappnat), så jag tog med mina listor när jag ändå skulle till skolan. Det var ju tur! Denna dag släpptes tiderna och föräldrar på plats samt elever, var som tokiga, ungefär som om det släppts restresor till Thailand för en spottstyver!

Jag började med att gå till Johans rektorsexpedition och bokade in 20 min för honom där. Strök ut tiderna på L och M's papper och gick vidare till Middle school. Där på en vägg satt ett A3 papper för varje lärare med alla deras tider och framför drällde det av barn med lappar från sina föräldrar om när just de kunde komma. Som tur var fanns en lärare med fast hand som såg till att de bokade alla lärare och skrev upp vilken lärare de hade bokat vilken tid och att de fick in det i elevkalendrarna. Läraren visade också prov på den diciplin som jag gissar härjar allt som oftast. En kille hade något i munnen. Han fick vackert tala om vad han åt på ("titta på mig när du pratar"), var han hade fått tag i det ("är det tillåtet att ha mat i era skåp???"), när de har snackbreak ("hur dags är det? är klockan så mycket nu?") samt tillsägelse om att han minsann inte fick äta där och då ("du vet att ni inte får äta över mattorna"!!! visste inte att det var så de säkerställde rena heltäckningsmattor). Själv reagerade jag naturligtvis på den rätt tuffa attityden och hur eleverna blir tillsagda, vi är ju lite mer mjukis hemma. Jag vet att de var strängare än hemma i Århus också och våra barn har tydligen varit rätt lydiga, så de har egentligen aldrig blivit tillsagda så mycket, i alla fall har de inte sagt det till mig och inte heller klagat över att det är för strängt. Min instinkt säger att jag inte gillar den där auktoritetsattityden, samtidigt säger L då och då spontant att hon gillar när lärare är stränga för det funkar bättre i skolan då. Personligen anser jag att lärare ska kunna ha ordning utan den negativa attitydsidan! Nåväl, så länge inte jag ser att detta går ut över våra barn indirekt eller direkt, så tänker jag inte försöka göra något åt det.

Tillbaka till bokningarna. Jag letade upp tider för alla Malins lärare och skrev upp henne. Skrev in dem på L's papper och krossade bort de tiderna. Sedan kunde jag TYVÄRR inte gå till High School och boka upp tider för L, för de skulle göra det själva med respektive lärare när de hade lektion. Nu började mina lediga tider på torsdagen blir få, så jag insåg att jag borde få henne att börja boka på en gång. Skrev ett långt tydligt brev med instruktioner till henne, hittade klassen i gympasalen och fick ögonkontakt med henne. Hon kom glatt skuttande till mig när de var klara och tog pappren, med uppmaning att boka i de hål som fanns och vid kris använda Malins tider, så får jag boka om dem i värsta fall. Får se idag hur hon fått ihop det.

Snacka om omständigt projekt!!! Men visst det är fantastiskt att vi får träffa alla lärare 10 min (i DK fick vi bara träffa engelska och matteläraren och de skulle täcka in allt på 10 min), men åtta lärare är det över en timmes tid att diskutera varje barn. Och det är praktiskt för skolan, alla föräldrar ansvarar för att själva skriva upp sig på en tid hos de lärare de vill se. Sedan får läraren listan i god tid så att de kan förbereda sig för respektive elev.

I övrigt kan jag meddela att första "rummet" är tömt på kartonger! Badrummen, ha ha. Det tog bara sex veckor! I den takten lär vi väl vara klara til jul i bästa fall. Det finns ju inga skåp i badrummen, men vi har köpt ett som R skruvade i hop i helgen och satt in (krävdes bara lite speciallösning för att få in det) och nu har jag tömt alla lådor in i det.

Här är en lista på kartonganalys.

Lätt att packa upp:

• Böcker
• Badrumsskåp
• Glas och tallrikar
• Kläder

Jobbigt att packa upp:

• Kökslådor med plastburkar, formar etc
• Spel, alla har olika form och passar inte in någonstans
• Skor, finns aldrig tillräckligt med plats för dem.

I eftermiddag spelar Malin volleyboll-match och jag ska dit och titta. Johan "surar" för att han därmed inte får åka late bus, för det var så kul förra veckan, men nu är jag inte hemma och kan möta honom så det går inte, istället fångar jag upp honom på skolan.

Fegisar! Ingen av er vågade ge sig på att svara på Johans matteuppgifter! :)

Catharina, vilken trevlig utflyktsidé och fina bilder i tidningen. Grattis Hugo till fiskelyckan! Nu har jag inte skrivit på en lång stund här, så hoppas att du fick gjort en del av det andra du planerade ? :)  Förstår att det gick bra igår kväll. Kul!

JOOO. BRA KARIN! Nu ser jag att du varit inne medan jag skrivit här och du har SÅ rätt! Jag tror fortfarande inte att normala 8-åringar klarar det här. Fast jag hörde ju om de koreanska barnen en annan mamma berättade om på deras förra skola i Brasilien som gjorde motsvarande 8:ans matte när de var 5 år. Det KAN ju inte stämma! Jag tvivlar starkt!
Jag var helt säker på att du var duktigt både på matte och logik, synd att du inte fick veta det förrän du var stor :-))) !

Bye, Ingrid

Matematik i 3:an

Johan har prövat en ny tennisgrupp idag. Han var SÅ nöjd efteråt. Den blir helt klart en utmaning. Ibland tappar han sugen när han är på gränsen till att klara saker, speciellt om alla andra är bättre, men tränaren måste hanterat det perfekt idag, för Johan var bara stolt och glad. Från det jag såg var han superfokuserad och på slutet märktes det att han slappnade av och spelet flöt mycket bättre.

Nu över till skolprat (igen). Hoppa över om ni inte är intresserade! Vi är ju alltså två föräldrar med mattesinne här i huset. Efter några år i låg-och mellanstadiet med genomsnittligt intresse och kunskapsnivå i matte, så blommade L ut i DK för två år sedan och nu är hon riktigt duktig. Malin och Johan har alltid haft lätt för matte.

Matematik var ett av mina absoluta favoritämnen i skolan. Jag vet från undersökningar att vi svenskar generellt är sämre i matte än andra länder och jag måste nog säga att det märktes då vi kom till Århus. Jag kan dock inte säga att undervisningen var bättre där, men på något sätt låg barnen bra till.

Kanske suger vi svenskar lite i matte, men när jag såg vad Johans klass hade fått för stencil i matte idag tyckte jag ändå att det är otroligt vad de ska kunna redan i 3:an och då ska man komma ihåg att de flesta är 8 år och hemma skulle gått i tvåan.

Rubriken på stencilen var: What Number Am I?

Här är två frågor från pappret.

All three of my digits are even, but none of my digits are the same. If you round me to the nearest ten, I become 470. What number am I?

I am an even three-digit number. If you round me to the nearest ten, I become 200. The sum of my digits is 18. What number am I?

Ja, jag tyckte förstås att det var jättekul att lösa problemen (det tyckte inte L :) ), men  jag sa flera gånger till Johan: "Kunde verkligen de andra i klassen detta? Kunde de verkligen det?". Johan skrattade och sa "de flesta kunde, men jag kunde inte". SKÖNT att han inte var ledsen för att han inte kunde. Tycker inte ni det var ganska avancerat?

I en folder från Matteläraren fick vi idag i en prydlig hög hem de mattestenciler de jobbat med hittills, för nu ska de börja på ett nytt avsnitt. Vi fick också hem testen de gjort innan och efter perioden (och de talar tydligt om att testen före inte är betygsgrundande utan bara en information till läraren om hur mycket de kan). Dessa prov får vi titta på och sedan ska de signeras och skickas tillbaka till skolan imorgon.

På de uppgifter Johan inte kunde var det ritat en liten smiley-gubbe. Jag frågade honom om han eller fröken ritat den och fick till svar: "Om man inte kan ett tal kan man rita en smiley-gubbe och då betyder den 'I don't know but I am happy to learn it', så det ritade jag på alla jag inte kunde, för kan man inte vill man ju veta." Väldigt charmigt tyckte undertecknad.

Resultatet för Johans test efter perioden var bra. Han hade fel på en uppgift (4p) som han hade fel på i förtestet också, så jag undrar om de verkligen tränat på det... I övrigt hade han bara ett fel (1p), så det var ju helt fantastiskt, men p g a det 4p-felet som han inte visste om fick han 80% på provet som helhet.
Om det är bra? Ingen aning. Jag tittade på det han kunde och tyckte han var jätteduktig, så jag är nöjd och Johan brydde sig inte så mycket om resultatet och det känns utmärkt.

Vad det var han hade fel på? Ja, jag tyckte själv att det också var en väldigt svår uppgift.

Tell how each number is used. Write position, count, measure or label for each.

1.  4:15 AM _______________
2.  ninth in line _____________
3.  116 pennies ______________
4. 25 feet __________________

Jag tror inte ens att Johan fattar vad feet är eller att pennies är pengar här och AM har han inte koll på. Själv har jag aldrig hört talas om label i mattesammanhang.

Märtha, det var väl spännade att få en ingående Mattegenomgång här :) ?!

Britt, MORRRR på den dumma kommentaren som inte funkar!!! Lisa hade absolut rätt :) .
Jag tycker också att det är underbart att de kan gå ut lite själva här, men när L ville åka själv till London med två kompisar i helgen, var jag glad att kunna skylla på att vi hade annat planerat... Allt får inte komma på en gång.
Det fanns en förklaring till att läraren frågade om Björn Borg och det var att de skulle läsa en text om honom och svara på en del frågor, så det var nog en introduktion till uppgiften.
Vad önskar sig Lennart? Be honom maila en önskelista, en bra ;) .

Nu ska jag hoppa i säng alldeles ensam. Rikard har åkt till Århus igen. Fast imorse vaknade jag och kände mig som en hamburgare, då för ovanlighetens skull alla barnen kommit in till oss under natten och jag hade ett barn tryckt mot mig från varje håll. Får väl se hur länge jag kan bre ut mig själv i dubbelsängen den här natten.

Kram Ingrid

PS Såklart att ni får lösa matteproblemen ovan och skriva era svar i kommentarfältet nedan, så lovar jag att rätta, inte med rödpenna, men med en svarskommentar :) . DS

Härliga Ärliga Människor

Den trevliga svenska mamman som bjöd över oss i fredags, mailade mig i helgen och frågade om vi skulle ta en promenad och fika en dag denna vecka, bara vi två. Det ville jag naturligtvis, så igår åkte jag hem till henne och vi gav oss ut över åkrar, på villavägar, genom hästhagar och i skogar.

Ylva, som mamman heter, bor i byn bredvid oss, den som enligt flera uppgifter har den högsta medelinkomsten i hela England, eller var det där det bodde flest miljonärer per capita eller... ja det var i alla fall något med att många rika personer samlats där. Plötsligt gick vi i ett område där Ylva berättade att det ska vara det lyxigaste villaområdet i England. Hmmmmm, många STORA VACKRA hus med ganska stora tomter till var det, men lyxigast i hela landet? Då hade jag ju väntat mig vaktade grindar, pooler, tennisbanor och jag vet inte vad, men SÅKLART hade jag gärna flyttat in i vilket som helst av husen. De var superfina! Helt olika vårt hus var de väl inte... ;-))  (Och vi gick verkligen i rask takt, så kanske fanns poolen runt hörnet och jag missade den.) Tyvärr skulle jag inte kunna hitta dit igen, så jag kan inte visa er när ni kommer.

Nåväl, fattig eller rik; bra och dåliga, ärliga och oärliga människor finns det bland alla sorters grupperingar. Det kan överraska ibland, men så är det verkligen. Personer som tror sina medmänniskor om gott är i alla fall alltid positivt, kanske är de naiva, förmodligen blir de blåsta någon gång, men förmodligen är de lyckligare än andra misstänksamma surkart.

Linnéa har väldigt kul ihop med några tjejer på skolan och de "hänger" i Harmony Room så ofta de kan. Det är ett rum med inspelningsstudio i Musikhuset på skolan, ett litet hus vid sidan om den stora skolbyggnaden. L vill börja spela gitarr och vi ska försöka göra något åt det lite längre fram här. Nu snackar tjejerna om att starta ett band tillsammas, bara på skoj. Igår ville L därför gå upp till den vida berömda musikaffären vi har här i byn (musiker från långt härifrån kommer dit och handlar, sägs det, vad vet jag). Hon gav sig iväg och frågade om de hade plektrum och det svarade han att de hade MÅNGA. L ville ha ett par av någon enkel variant och överraskades av hur billiga de var (60p). Hon tog två, men då hon skulle betala hade hon fått med sina danska pengar och inga engelska. Döm om hennes förvåning då han sa att hon kunde ta dem med sig och betala nästa gång hon skulle dit..... "Han som inte ens kände mig."

Väl hemma var vi överens om att det var lika bra att gå tillbaka och betala på en gång, så hon fick Johan med sig som sällskap och gav sig iväg. Hon hade bestämt sig för att betala £2 för plektrumen för att han varit så snäll. När hon kom fram ville han inte alls ha något extra betalt. I så fall kunde hon ta ett plektrum till. Linnéa framhärdade dock och det slutade med att han sa att "då lägger vi resten av pengarna här" och så la han dem i en bössa för charity som fanns vid kassan. "Mamma, han la dem där, när han istället kunde fått en högre lön", berättade L när hon kom hem och butiksinnehavaren steg ytterligare i aktning. Senare på kvällen hörde jag att hon skrev eller sa "Min kompis i musikaffären", till något av syskonen eller någon kompis :-)) .

Jag tycker det är en fin vardagshistoria och den visar hur lite som krävs för att göra världen lite trevligare att vistas i och jag tror det är toppen att våra tonåringar bemöts just på detta sätt. Jag blev både varm och glad över historien och L's engagemang i den.

Solen fortsätter skina. September har visat sig betydligt trevligare än augusti. Härligt!

Kram Ingrid

Mackor och yoghurt

I takt med att barnen kommit hem senare från skolan på grund av diverse aktiviteter, så har jag mer och mer haft kvällsmaten på gång då de ramlar in. Varje gång blir Malin så hjärtknipande besviken, oavsett vad som "puttrar i grytorna". Hon ÄLSKAR verkligen att äta smörgås och därefter vaniljyoghurt med corn flakes. Det är nog det godaste hon vet och så plockar jag bara bort mellanmålet titt som tätt, det som hon sett fram emot (förmodligen hela dagen då inte skolmaten passar).

Jag kanske får införa en kvällsmacka eller yoghurtsupé innan hon lägger sig istället....

Karin, ok, ja du är nog uppdaterad på det mesta om museumet i alla fall :) . Oroa dig inte för teatern! Jag har varit där en gång förut och jag kommer nästa vecka kolla upp exakt var vi ska ni är här.

Britt, jag tänkte väl att det räckte med ett inlägg igår och idag blir det några flera men kortare :) . Ja, det är nog till att ta fram stora arvegodset med guldfaten för att det ska bli någon effekt, ha ha. Jag tror faktiskt vi kan påverka hemspråket en del. Om jag säger att jag vill att de ska skriva så kan hon nog göra det. Du har helt rätt i att det är det de behöver. Jag får nog ta tag i det...

Catharina, hoppas du fick i dig lite mat till slut igår :) . Jag brukar komma ihåg det jag hört en liten stund.... så det gäller väl att skriva snabbt när man kommer hem, ha ha. Det är nog generellt så att barn gillar att "göra" mer än att "titta", men jag är ju så tråkig att jag tycker de får lära sig att göra båda delarna. Jag tänker på att barn förr lyssnade rätt mycket på radio innan det fanns så mycket på TV, det undrar jag om de flesta barn av idag har tålamod till. Fast jag tror att det är nyttigt att träna alla sina sinnen på olika sätt.
Jag förstår såklart precis vad du menar med vänner som visar sig inte vara så goda vänner. Det är ju inget som någon människa gillar att få erfarenheter av...
Jag tycker också ett annat fotbollslag för Hugo låter bättre, annars blir han ju tvungen att sluta med något av det andra och det vill han väl inte. Men jag är enig med dig om att lagsport har en extra dimension som är bra. Nu har du kommit in i aktivitetsåldern och den brukar mattas någon gång i mellanstadiet, så det är vad du har att se fram emot :) .
Gött med storshoppingen!

Ingrid

SFU :)

SFI= Svenska För Invandrare

Ja så heter det ju och följaktligen måste då våra barn nu gå på SFU.

SFU= Svenska För Utvandrare

Hemma kallar vi det väl hemspråk. På vår skola här heter det NLE.

NLE= Native Language Education

Kärt barn har många namn.

Igår började det i alla fall. De har en väldigt bra svensk utbildad lärare som heter Helena (de andra svenska mammorna säger i alla fall att hon är bra). Ambitionen (enligt skolan) är att de ska bibehålla sitt språk, inte att de ska lära sig så mycket nytt... Jag hoppas att en bonuseffekt är att de ska lära känna lite andra svenska barn, men det går sådär. Jag har varit rädd att de ska bli så få att det inte blir någon undervisning, så jag har engagerat mig rätt mycket i det här och mailat lite andra mammor i förbifarten för att de ska bli intresserade av att hänga på. Till viss del tror jag att det har gett ett positivt resultat.

Igår var det bara våra tre barn och tjejen i L's klass som bott i Malmö (och henne kände ju L redan). Första gången ville väl läraren bara testa av lite hur mycket de kan så de gjorde samma saker allihop och det funkar ju inte när de är så olika åldrar, men det ändrar sig väl. De började läsa en text om Björn Borg och läraren frågade Johan om han visste vem det var. Johan var inte helt säker....!!!!!!!!! Det var 24! timmar sedan han var på Tennis museumet, vad kan man göra mer än att servera kunskapen på silverfat, ha ha ha ha ha ha.

Malin och Linnéa himlade med ögonen här hemma efteråt, medan Johan förklarade att han "inte visste vilken Björn Borg hon menade, han som spelade tennis eller han som ...... eller han som..... (alla vi andra väntade på att han skulle säga "eller han som gör kalsonger")... eller han som var med i Talang". Jag förstod direkt att han menade Melodifestivalen och Björn Gustavsson och jag fick blänga på tjejerna som just tänkte bryta ut i värsta gapskrattet.

Nu har jag dock fått veta att den svenska tjejen som går i Malins klass (med den svensktalande amerikanska mamman i vår by) också ska gå med i gruppen och idag fick jag veta att den svenska mamman jag var på lunch hos fredags också ska låta sin dotter i 10:an börja, så det känns toppen. Önskar bara att den där killen jag hört talas om som ska gå i en klass över eller under Johan också skulle dyka upp och ansluta. Jag ska försöka hitta den mamman på något sätt. Tror det skulle göra det betydligt mer intressant för vår son.

Britt, du är FANTASTISK som läser allt jag skriver och är så positiv! Det BLEV mycket igår, tog hela dagen att skriva (säg inget till R, han blir tossig :) ). Jag visste inte att Mats Wilander varit med i Här är ditt liv! DET hade jag velat se, jag tycker de haft ett dåligt urval av personer i programmet tidigare, men det var ju ett jättebra val! Ska se om jag kan hitta det på SVTPlay! L tyckte museumet var superintressant och hon vill så gärna spela mer tennis, är inte helt nöjd med lösningen här.
Det finns "Ballroom dance" som det heter här, men vi har inte hunnit forska i var och hur. Det finns nog inte tid för det tyvärr. Malin och hennes kompis hade i alla fall VÄLDIGT kul ihop i helgen.
Än kan vi bara se svenskt TV via datorn, får se om vi ska ansluta till något annat längre fram. Finns önskemål från barnen om MTV, Disney Channel och någon sportkanal.
Det är inte min förtjänst att det blir hemspråk, men utan våra barn hade det garanterat inte blivit något.
Jag tycker det borde höras att mammorna bryter både på amerikanska och franska, men det gör inte det. Kanske en gång var tionde minut i så fall...
TÄNK om jag blir ledig hela dagarna till late bus...., ska bli spännande att se hur det utvecklar sig...
Idag hittade jag Oatly i en annan butik! Perfekt! Nej, min fyrkant hittar jag nog aldrig här :-(  och knappt hemma heller sedan de gjort om den till en form som gör att den inte alls smakar samma, visst är det konstigt!
Är det bra att vara smålänning....? (Kan inte fråga mina föräldrar för de är partiska, ha ha.)

Karin D, ja det blev lite mycket skrivet igår :) . Du har ju en så rolig uppväxt och jag kan inte få ihop den med den person du är idag.... Dina föräldrar verkar både fantastiska och roliga! Din pappa i de kalsongshortsen måste ha varit HUR roligt (och pinsamt) som helst!!! Jag antar att museumet är väldigt nära teatern... Ska jag kolla upp det? Skönt att du är så lugn och positiv inför besöket!

Catharina, det går sådär med LC, men jag har inte gett upp. Har kontaktat RO här två gånger i våras utan framgång. Träffade en RT-kille i byn för några veckor sedan och han skulle maila info åt mig, men han söp nog bort min mailadress. Har hittat hemsidan till det som jag tror är den närmaste klubben, men inte kontaktat dem än.
Vi vet inte säkert hur länge vi ska bo här, så du har inte missat något. Nu tar vi ett år och ser hur det blir. Att nätverka kan låta så tekniskt, opersonligt och utstuderat, men i sin positiva mening är det väldigt kul. Jag älskar det och t ex LC har gett mig jättemycket. Jag tänker inte på det som att nätverka, men det klart att det är.

Nu ska jag läsa igenom L's Tennisprojekt som hon bad mig imorse.

Kram Ingrid

Wimbledon Tennis Museum

Som sagt, vi vill försöka hinna med minst en liten utflykt på helgen om vi inte har besök, men det är inte alltid det lyckas. Nu fick vi i alla fall till det. Linnéa ska i ämnet Idrott göra ett arbete om hur en sport utvecklats och varför. De kan välja mellan tennis, badminton eller volleyboll. Valet för L var lätt: Tennis.

Därför passade det bra att gårdagens utflykt gick till Wimbledon Tennis Museum. Vi tog bilen dit (trodde vi var smarta efter förra helgens kyrkframgång), men hamnade i långa bilköer. Suck!

L framför No 1 Court

Om många stora fantastiska museum är gratis här, så kan det vara tvärtemot på museum för specialintressen och dit får man nog räkna det här. Det kostade £10 att gå in på museumet, som inte var särskilt stort men fint gjort och med en hel del kul effekter. Guidad tur £18. Malin var måttligt intresserad av museumet då hon inte är intresserad av tennis, men hon var vid gott mod och positiv hela tiden. För egna pengar köpte hon en söt nyckelring med en minitennisboll till L. Johan däremot var inte alls på humör och sa väl precis som det var "jag tycker om att spela tennis men inte om att titta på allt det här".

Vi bestämde att en vuxen skulle gå på guidad tur med L och en vuxen gå själv på museumet med de båda andra. Det blev jag som hade turen att komma med på den guidade turen. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss för Rikard och de andra. På de flesta museum får alla se samma saker, men med guide kan man få saker bättre förklarade för sig. Här visade det sig att den guidade turen enbart gick runt på området och inte alls i museumet och gick man inte på guidad tur fick man inte se något alls av området utan bara gå på museumet i källaren, så R var nog ganska besviken och att J inte var på humör gjorde inte saken bättre. Hade jag vetat detta hade jag gärna upplåtit min plats till R.

Den guidade turen var väldigt intressant! Vi var en internationell grupp som lyssnade, ca 25 pers från Skottland, Indien, Australien, Kroatien, Sverige, England och Schweiz! Alla naturligtvis med tennisintresse och alla de andra med betydligt större kunskaper än oss.

Här syns familjens tennisspelare framför statyn vid entrén till Centre Court:

Jag ska försöka sammanfatta, det jag tyckte var intressant info från rundturen.

• 40 000 pers kommer och tittar på Wimbledon varje år.
• Första tävlingen uppkom i slutet på 1800-talet för att de behövde pengar för att kunna köpa en ny sådan här hästdragen ångvält:

• Man ansöker på hösten om att få köpa biljett och efter jul får man besked på om man haft tur att få en.
• Biljetter säljs till matcher på Centre Court, No1 Court och No2 Court. Kostar £45-115. För £20 får man gå in och titta på alla andra matcher som pågår.
• Klubben består av 300! medlemmar plus 100 tillfälliga som är medlem per år, t ex deras tränare.
• För att bli medlem måste man spela bra och bli rekommenderad av fyra andra medlemmar. Dessutom har de en begränsning på hur många de kan vara, så guiden sa leende att ett "bra" år dör 8 medlemmar...
• De säljer 28 000 kg jordgubbar under spelen.
• Behöver du gå hem innan matchen är slut, kan du lägga din biljett i en låda. Då säljs den igen för £5 och de pengarna går till välgörenhet. På det sättet fick de in jättemycket pengar... Verkar underligt om du bokat biljett ett halvår i förväg att du inte satt av tid även om matchen drar ut på tiden.... det är ju inte så många matcher som avbryts och forsätter nästa dag... Men en god idé, stolarna behöver inte stå tomma och någon som inte fått biljetter kan få se 15 min eller 2 tim... :)

• Navratilova har vunnit flest singeltitlar, 9 stycken. Hon har också vunnit flest titlar totalt inklusive dubblar, 20 st (samma som någon manlig spelare gjort).
• På No18 Court utspelades i somras den match som varade i 18(?) timmar och sträckte sig över tre dagar. Det var längre tid än Serena spelade i hela turneringen för att vinna damernas Single.

• Guiden hade själv sätt Borg mot Connors för många år sedan och hon sa att Borg var här och tittade förra året (hon var ett big fan av honom tror jag).
• Banorna ser mycket mindre och mer anspråkslösa ut i verkligenheten än på bild! Här är L vid No1 Court. Alla gräs var nyplanterade nu så det såg så fint ut! Det är ett snabbväxande gräs de sår som är klart att klippas på två veckor!

• Överallt fanns fina fotografier:


• Och fina vinnartavlor för oss svenskar... :)

• Rolig buskisfilmare (ha ha):

• Här har många tennisproffsrumpor suttit och blivit intervjuade och nu även Linnéa (kom ihåg var ni såg det först, ha ha):

•  Här är Centre Court. Alla stolar är täckta med en huva!!! De börjas plockas bort ett par månader innan säsong och sedan tar det en månad att täcka alla efter säsongens slut. Undras hur många CD-böcker man kan hinna lyssna på medan man går där och trär på stolshuvor...

• Förra året fick Centre Court ett efterlängtat tak som kan dras över om det blir regn. En uppvisningsmatch genomfördes för att fira det nya taket. Det var en mixad dubbel med kända spelare. Samtliga 15000 biljetter såldes slut på 15 min när de lades ut på nätet! Sedan de fick det nya taket har det inte regnat under någon match.... de avbryter matchen i 30 min för att få över taket när det behövs. I år använde de en bit av det som solskydd... :))  Här ser ni det fina taket!

• För nagelbitarna kan jag berätta att arbetet med ny No3 Court pågår för fullt och den ser ut att bli fin ;-)) .
• Museumet i källaren var fint med t ex många kläder och rack som spelare skänkt, t ex Björn Borgs utstyrsel från ett år. Här är J vid en BB bild:

• Vid snurrande rack kunde man välja ett rack och så fick man information om just det på en skärm, där fanns ett rack med två parallella handtag, men det var på ett annat ställe än ni ser här, de här var de gamla racketarna...

• På ett ställe hade de inrett ett omklädningsrum bakom glas som det såg ut på 70-talet och så projicerades en film så att McEnroe gick omkring därinne och berättade och studsade bollar mot väggen. Superhäftigt!
• Många svenska tjejer fanns inte här, men det såg bättre ut på herrsidan:

• Vi avslutade i den fina tennisbutiken och då var många i familjen RÄTT trötta på det här stället, dock inte L och undertecknad.

Sedan åkte vi hem, åt, läste lite läxor och gick i säng. Jepp, vi hann plocka upp några kartonger den här helgen med. Denna gång främst min garderob.

Det här blir sista inlägget för idag, för jag tror inte någon kan hinna läsa mer!!

Snart kommer Rikard och alla barn hem. De senare kommer med late bus efter sin första hemspråkslektion i svenska. Ska bli spännande att höra hur den var!

Stor kram allihop!
Ingrid

En riktigt skön lördag

Lördag var en riktigt skön dag för oss. Sovtjejerna fick vakna i lugn och ro. Jag hade bjudit in mamman med syskon på fika och bakade kladdkaka igen. Hade frågat Eriks amerikanska mamma om hennes åsikt om salmonellarisk, men fick till svar att hon inte lät sina barn slicka smet i USA heller så hon var försiktig med råa ägg. Mina nya svenska vänner upplyste mig dock om att de alltid lät sina barn slicka skålar och trodde inte risken var så stor, så jag väljer att lyssna på dem. Kanske är jag inte redo att laga Tiramisu på äggen här ännu (det kommer säkert), men kladdig kladdkaka och barn som slickar skålar är ok :) .

Rikard körde med L till tennisen och så åkte han till den fjärde matbutiken i byn, som vi inte hunnit besöka tidigare, Waitrose. Johan fortsätter att dricka sin Oatly "mjölk" som vi importerat i överflöd till DK och det fungerar ju inte nu, men vi ordnade så att vi fick med oss drygt 30 liter med flyttbilen hit, för att klara oss en tid i början och så tänkte jag ransonera efter hand. Det har jag dock inte hunnit, utan han har druckit havremjölk för glatta livet. Vi frågade i Svensk-butiken när

vi var där om de kunde importera och det skulle de kanske kunna göra. Jag har också tänkt skriva till Oatly och fråga om de har försäljning här någonstans. DÖM om vår förvåning när Rikard hittar produkten i butiken här i lördags!!! Dessutom till ett bra pris, inte dyrare än hemma. Det kommer göra Johans vardag här lite bättre än om vi inte kunnat få tag i den. Jag har skrivit till Oatly och tackat idag!

Så här glad blev Johan när han fick "engelsk" Oatly :) !



När mamman kom för att hämta Laura, sa hon att de inte kunde stanna eftersom de hade släkt från Kanada på besök. Kunde kanske nämnts då jag bjöd in henne, men vår familj kunde ju äta kladdkaka lika bra själva :) .

Rikard och Johan spikade ihop badrumsskåp från IKEA och L och jag bestämde oss för att åka in till byn. Vi har inte hunnit strosa runt där hittills för att se vilka affärer som finns och nu passade det bra. Malin hade konstigt nog inte lust att följa med. L ville ha en bild på oss innan shoppingturen så här kommer den:

Ni ser att jag har betalkortet i högsta hugg :-) .

Dåligt i byn här är att det är parkeringsavgift på de flesta ställen och det brukar det inte vara i småbyar hemma. Jag har ingen lust att betala parkeringsavgift för minsta inköp, så nu är jag på gång att lära mig var man kan stå gratis och inte. Entimmesparkeringar har jag nu hittat och de är gratis. Det räcker nog i 9 fall av 10 för shopping i vår lilla by. I lördags räckte det inte, men vi löste det genom att flytta bilen en gång :) .  (Smålänningspåbråt, jag vet.)

Vi började i ena änden av byn och gick till den andra, vi gick in och ut i nästan varenda butik och imponerades över det enorma utbudet som finns för en så liten befolkning, många klädbutiker, två bokhandlar, flera skoaffärer, flera presentbutiker så fina att man förälskar sig i det mesta och mycket är typiskt engelska, massor av fik och matställen. Mycket folk ute, men inte så det blev trångt.

Här fotograferade Linnéa ett konditorifönster med Alice i Underlandet-inspiration:

Vi handlade bara i en butik och där hittade L en del tröjor och jag en tunika. Jag köpte också sådana där luddiga mysstrumpor som tjejerna ville ha (fy vad de luddar! jag har ludd överallt i heltäckningsmattorna nu). Om man handlade för £70 fick man en presentcheck på £20. Jag vet inte hur det gick till men vi lyckades handla för £132.50 och då la jag till ett paket strumpor till och det blev EXAKT £140 och två presentcheckar. Har lovat Malin att hon ska få handla för en stor del av värdet på dessa.

Lördag kväll "bestämde" Johan att vi skulle spela spel. I flytten har en del spel barnen inte sett på länge kommit fram och vi fick också vid något tillfälle en del spel av Rikards faster och farbror, som passar Johan nu, så det var ett bra initiativ. Först spelade Johan och jag "Busiga ungar" som handlade om att palla äpplen från elaka farbrorn. Johan gillade det, men det var inte mycket action så vi fick göra om reglerna lite för att det skulle bli riktigt kul. Under tiden lagade R en underbar Chili Con Carne (nåja, det var delade meningar om hur underbar den var...). För mig är det riktig studentmat. Serveras det lika ofta fortfarande på nationerna i Lund eller nu är det något annat som gäller?

Efter maten spelade alla Cluedo och Malin hade helt glömt bort hur det gick till, så hon tyckte det var jättekul nu. Söndag morgon spelade Malin och Johan Cluedo hur länge som helst.

Jag sa till Rikard lördag morgon "har du tänkt på hur skönt det är att ha en helg som inte är fullbokad så att man känner att man varvar ner på helgen jämfört med hur det varit i veckan, istället för tvärtom när det är så fullt upp att man andas ut då man kommer till jobbet på måndagen för att man lyckades få ihop helgen". Han höll med. Det här var precis vad vi behövde.

Karin D, som du ser var vår helg precis tvärtemot din :) .

Catharina, så kul att du är tillbaka här med full kraft :) . Jag har inte hunnit skriva på hela helgen (fast den var så lugn, ha ha), så det blev lite att ta igen nu på måndagen...
Visst för de där säkerhetsövningarna respekt med sig, den dag de behövs gäller det ju att alla vet vad de gör och jag undrar om det är så. Förhoppningsvis håller personalen sig iskall och kan styra eleverna på bästa sätt.
Stackars Moa, såklart kommer det blir matcher! Så tuff hon är. Det borde vara en bra sport för henne att utveckla sina försiktiga drag i. HEJA MOA! Skönt också att det flyter på så bra för Hugo, tänk vad det går upp och ned.
SÅ, vad blir det på onsdag kväll?

Kram alla som orkar läsa ALLT jag skriver och kram till alla som skummar och tittar på bilder!
Ingrid