söndag 27 mars 2011

Onödigt besvär

Ibland anstränger man sig verkligen helt i onödan. I tisdags hade CAWC (nu vet ni att det är den amerikanska klubben va?) ett möte i sin undergrupp, nämligen deras bokklubb. Det de gör är att de läser böcker och diskuterar dem, de samlar in böcker som medlemmarna skänker och på månadsmötet kan man ta de böcker man är intresserad av, samt att de en gång per år gör en utflykt någonstans. Denna utflykt var i tisdags och i år hade de bokat en prisbelönt Londonguide som skulle visa dem utvalda delar av British Museum. Väldigt trevligt. Jag planerade att gå dit. Då plötsligt fick jag veta att det var ett Middle School möte på skolan mellan 10-12. Jag såg aldrig någon kallelse (kom den på mail, med posten, med Malin eller i något nyhetsbrev på skolans hemsida...?), men det lät på andra mammor som om man borde gå dit eftersom mötet kom med kort varsel och det var något om att de skulle diskutera en "het potatis" om hur och var barnen ska/får vara inne och ute.

Ok, jag avbokade British museum, fick veta att R skulle ha bilen för en tur till Birmingham, ringde Mr Oliver på skolan och frågade om jag MÖJLIGEN kunde få åka med barnens skolbuss på morgonen (tänkte att hem kommer jag väl alltid med någon av de som är på mötet) och jodå, det gick så bra.

Efter en lite körig morgon tog jag bussen med barnen, det var i sig ganska trevligt. Jag insåg hur dålig hörsel chauffören har då jag två gånger högt och tydligt frågade om en tjej som brukar åka med bussen var sjuk, och fick till svar "no problem" därför att han förstås trodde att jag tackade för att jag fick åka med...

Var på skolan vid kl 8, mötet började kl 10. Satt i en soffa och utnyttjade första timmen till att fylla i en stor "folkbokföring" för hela familjen, det var frågor om huset vi bor i, vår hälsa, våra jobb mm mm. £1000 i böter om man inte fyller i den, så det var perfekt att få det gjort. Andra timmen läste jag en bok, visserligen trevligt, men jag hade annat att göra hemma.

Nåväl, kl 10 började mötet med drygt 1,5 timmes genomgång av hur de sätter betyg på skolan (det är ett ganska komplicerat system som jag berättat en del om för er här tidigare). Det var Linnéas mattelärare som drog informationen (Malins rektors fru) och hon är fantastisk (både som mattelärare och på att förklara allmänt), så jag hade redan förstått allt första gången jag hörde det, då hon drog det för High School innan jul. Suck. Intressant var dock på slutet då hon sammanställt hur betygsfördelningen ser ut på skolan. Eleverna har klart högre betyg generellt i Humanity (SO-ämnen) och Engelska än de har i Matte och Science. Huruvida det beror på lärarna (tror jag inte) eller speglar elevernas intresse/talanger eller något annat vet jag inte, men det var lite förvånande att speciellt matte inte låg högre, då jag tycker såväl amerikaner och asiater är väldigt fokuserade där.

Sista stunden var det mycket riktigt en engagerad diskussion om huruvida eleverna borde vara tvungna att vara ute till skolan börjar eller ej, om de inte kunde få köpa frukost i matsalen då en del åker långt, varför man dagen före måste skriva upp sig för om man vill vara i biblioteket på morgonen mm mm.

Mötet drog över tiden några minuter och alla föräldrar skruvade mycket på sig, trots att nästan ingen av dem arbetar har de alltid bråttom någonstans ;) . Komiskt. Jag försökte fråga om någon bodde i vår by och kunde köra mig hem, men det verkade inte så (alla hörde nog inte för de hade så bråttom), men en mamma jag aldrig pratat med förut, skulle till grannbyn och erbjöd mig skjuts dit som jag tacksamt tog emot. Det var spännande att prata med denna mamma i bilen, hon kom från Afrika, men såg indisk ut och det sa jag och då sa hon att hon var indier, men hade växt upp i Afrika, men sedan länge bodde de i England och hade inte varit nöjda med engelska skolan och därför flyttat äldsta barnet, en son i Malins klass, till vår internationella.

Väl i grannbyn tänkte jag ta mig till Ylva och be henne köra hem mig eller till tågstationen, men jag blev avsläppt rätt långt från allt detta och började sakta gå och fundera på vad jag skulle göra. DÅ såg jag några busshållplatser bredvid mig och där gick flera bussar till vår by och där satt en gullig pensionärsdam som glatt hjälpte mig med allt om hur jag enkelt skulle kunna ta mig hem (jag träffar alltid trevliga tanter här!). Mycket riktigt kom bussen strax efter och för £2.20 tog jag mig snabbt och lätt hem.

Jag lärde mig väl något idag, men ACK så mycket besvär för att vara med på ett möte som, för min del, nästan inte gav NÅGONTING. Hade MYCKET hellre varit på bokklubbens möte, som jag också senare fick höra hade varit fantastiskt.

Britt, tack, jag tycker också att våra bilder ser lite bättre ut. Jag tror inte enbart det är min förtjänst utan kamerorna har nog blivit bättre, men visst tänker jag mer på hur jag fotograferar och vad som passar bra för bloggen samt "familjealbumen". Intressant med outleten! Jag minns inte längre vad vi gav för Conversen där, allt är nog billigare än i DK i alla fall. Jag tyckte de jag köpte till Linnéa nu var billigare än vad vi sett på länge. Outleten har ju dock så mycket mer än sådana skor, det är en bra och rolig butik tycker jag.
Vi tyckte också sista avsnittet av Solsidan var väldigt kul, faktiskt det bästa på hela denna säsongen. Första säsongen tyckte vi nästan allt var kul, denna gången tycker jag allt varit mer överdrivet och en del avsnitt har faktiskt inte varit särskilt roliga alls.

Karin, ja det var så kul att hitta lite nya ställen att visa kommande besök samt att själv njuta av att hitta de roliga bakgatorna.

Idag säger termometern 18 grader! Underunderunderbara vår! Stanna tiden, tack! (Istället hoppade klockan fram en timme inatt. Typiskt :) !

Ingrid

5 kommentarer:

Karin sa...

Vad du febrar oss med dina vackra headers!! Här är vi fortfarande på snödroppestadiet.

Jag hatar när man tvingas göra som du; välja mellan två saker och det uppenbarligen blir fel. Ibland kan man se någon tanke i det som tröst men ofta blir jag bara sur.

Själv har jag varit på simskolan med Malin och idag hade jag även hennes klasskamrat tillika grannpojke med. Liiiiite mer pyssel med att få honom att bli klar... det är (om man tillåter sig generalisera) en viss skillnad mellan killar och tjejer i den åldern. Men han är väldigt gullig och nästa gång är det kanske jag som softar hemma och Malin som får skjuts :-)

Kram fr Karin

Anonym sa...

Hej Ingrid!
Har du själv tagit bilden med det blommande trädet? När jag säger att du tar bra foton så menar jag även att du väljer ut bra motiv.
Ja det är tråkigt när man missar något roligt men det var bra att du hittade bussen.
Idag har vi varit och gratulerat Alf och träffat hela den släkten. Det är så kul att se hur barnen förändras när man inte har sett dem på ett halvår. Tom kände jag inte igen och Matilda var jättecharmig.
Ni läser väl e-mailen?
Kram från Britt

Kennart sa...

Hej Ingrid!
Nu har jag läst dina senaste texter om livet i England. Första reaktionen är vårblommor! Här är snö i luften och någon plusgrad och förskrämda snödroppar och små krokusar. Det är sol och värme vi längtar till.
Det andra är dina matfotografier. Man blir så hungrig när man i stället borde hålla igen!
Men den allt övervägande reaktionen är - vilket utbud av allt som du har tillgång till! Affärer, restauranger, museer, konst, människor. Det är svårt att för de flesta ställen i Europa att matcha det.

Boktokig Eva Boström sa...

Det är ju svårt innan att veta att det inte kommer att vara värt att åka dit. Men jag förstår att du tyckte det var tråkigt att de inte gav så mycket och att du missade bokutflykten!!!

Boktokig Eva Boström sa...

Du måste verkligen läsa Niceville! Jag har tänkt läsa den länge, men sparade den så jag kunde läsa den med min bokcirkel. Därför har det inte blivit av förrän nu, fast jag fick den långt före jul. Men den var värd att vänta på!!!