torsdag 12 maj 2011

Sydkusten i Cornwall & Devon



Tänk att vakna upp med den här utsikten framför näsan varje morgon:

Efter frukost, där Malin och Jenny tog avstånd och satt vid ett eget bord :) och där vi tyckte det var halvtrevligt att de små öppnade marmeladburkarna från gäster före oss användes vidare till oss, så packade vi ihop och gav oss iväg.

Vi skulle till St Michael's Mount och var därmed tvungna att åka tillbaka en bit längs kusten. I bilden nedan ser ni Falmouth där vi bodde, under staden Truro. St Michael's Mount är utpekat med den blå lilla "skylten".

Karta från: www.stmichaelsmount.co.uk/Plan-your-visit/Our-Location/Location-Map.aspx
Jag ÄR väldigt svag för slott och även om jag vid det här laget insett att jag aldrig någonsin kommer att bo på ett sådant (vissa drömmar måste man helt enkelt lägga på hyllan), så tycker jag alltid det är lika häftigt att besöka slott där det bor vanliga familjer (om än möjligen något rikare än de flesta av oss, men det kostar att hålla igång dessa slott, så de kanske måste äta gröt till frukost ibland för att få ihop det).

Detta slott var länge ett munkkloster, men sedan 300 år tillbaka ägs det av en och samma familj. Några av er ser säkert att det är en minikopia av förebilden i Frankrike. Vid lågvatten kan man GÅ ut till slottet. Coolt! Vi tog dock en liten båt och det var en kort, fin tur ut till öns lilla hamn.

St Michael's Mount
Här är en bild tagen från slottet mot land och där syns gångvägen tydligt under vattnet, samt hamnen där vi kom in. Häftigt!


På vägen upp mot slottet fanns detta, som faktiskt varit öns mejeri! Sa till Rikard att det var mycket charmigare än de han är med och bygger :) :


En del stenblock höll på att falla, men som tur var fångade Linnéa och Johan dem:



Slottets kanoner roade alla barnen:











Jenny är inte rädd för höjder:




Ön hålls öppen för allmänheten genom ett samarbete mellan ägarfamiljen (som har fyra tonårsbarn) och National Trust. Här kom vi in utan problem m h a vårt inringda nummer.


Slottet var förvånansvärt ombonat och mysigt invändigt. Tyvärr fick man inte ta bilder i alla rum. Familjen använder ungefär 1/3 av slottet som privat bostad och när jag frågade om de någon gång använder de lokaler vi fick gå runt i, sa de att munkarnas matsal brukar de duka upp och äta julmiddag i. Det är detta rummet:


Här är en bild från ett annat rum, bara för att visa hur varierande de var:

St Michaels Mount near Penzance
The Blue Drawing Room
Bild från: www.bbc.co.uk/cornwall/content/image_galleries/st_michaels_mount_gallery.shtml?6
Det har inte alltid varit en så stor sak med besökare på ön, men intresset har funnits länge bland folk. Förr i tiden gick man bara dit och ringde på om man ville se slottet och det var vanligen hushållerskan som visade runt de som kom. Det är inte många kungapar tillbaka, som det faktiskt hände att drottningen kom förbi och ringde på, ägarna var inte hemma, så det blev hushållerskan som visade runt. Lite kul, när man tänker på hur inrutat kungligheternas liv är idag.

Där fanns så många roliga ställen där vi kunde gå runt och titta ut över havet eller mot land:


Naturligtvis fanns en kyrka på ön. Jag frågade lite om den, bl a om man kunde gifta sig där och fick veta att familjen, deras vänner och delar av personalen kan få göra det. Jag väntade mig att det hade bott massor av munkar på slottet, det var ändå de som byggde stora delar av det, därför blev jag väldigt överraskad när de sa att som mest bodde det 10-20 munkar där! Det var på 1300-talet som kyrkan byggdes och munkar lär ha funnits på ön från 700-1400-talet. På slutet var där bara 2-3 munkar kvar.


St Michael's Mount har en SÅ intressant historia. I början av 1800-talet bodde det som flest människor på ön, ca 220 st. Då fanns det flera skolor där. På kyrkogården ligger såklart de begravda som har bott på ön, men även döda sjömän. Det finns en tunnelbana (underground railway) från ön till land!! Den används för att transportera saker, men inte för turister. Eller det här, klippt direkt från wikipedia:
The Mount was fortified during the Second World War during the invasion crisis of 1940-41. Three pillboxes can be seen to this day.[10]
Sixty-five years after the Second World War, it was discovered through archives that the former Nazi foreign minister and one time ambassador to Britain, Joachim von Ribbentrop, had wanted to live on the Mount after the planned German conquest. During his time in Britain in the 1930s, in which he had initially proposed an alliance with Nazi Germany, he had become an anglophile and hoped one day to retire in Cornwall.[11]

Naturen/trädgården runt slottet var verkligen fantastisk, där fanns allt från lite vildvuxet, gräsplaner och anlagt.

Slottet sett från den östra sidan av ön.
Det blommade överallt:


Naturligtvis fanns frågesport för barnen både inne på slottet och ute:


Alla barnen tyckte vi hade en fantastisk dag i solen på slottsön:


Sjön suger och vi bestämde oss för en slottslunch innan vi begav oss vidare. Slottets "egna" öl, släckte törsten hos några vuxna:


Jag vill inte acceptera att mina stora barn ibland helt faller igenom och
beställer enbart pasta till lunch, men ibland är det kanske just det som
behövs för att man ska orka semestertempot...

Avslutar med en bild från förebilden i Frankrike, det är verkligen otroligt likt och det var härifrån man gav "rättigheterna" (det heter väl avlatsbrev eller något sådant) att öppna ett Benedictiner-kloster på St Michael's Mount i England under 1000-talet).

Bild från: super-star-travel.com/paris/destinations/inland-tours-a-paris-by-night
Mätta och mycket nöjda (detta var absolut en av mina höjdpunkter under resan) begav vi oss av på en ganska lång bilresa till Eden Project. Innan vi åkte hade min pappa satt ihop ett förslag till vad vi skulle se utifrån hans gamla önskemål om att åka till Cornwall, baserat på en MYCKET gammal resehandbok, där fanns inte detta med :) .

Vi tog oss alltså från bukten på södra sidan längst väster ut på kartan, till Eden Project som är utsatt med en blå markering i mitten under sydkusten:
 
Karta från: www.attwoodcottages.co.uk/Maps/map.html

Eden Project öppnades 2006 och påminner LITE om Randers regnskov i Danmark, fast detta är SÅÅÅÅ mycket större och ambitiösare. Det handlar mycket om natur, både som upplevelse och i utbildningssyfte. Dessa två olika "bubbelhus" innehåller två olika ekosystem, det till vänster som syns bäst i bilden nedan är en regnskog och det högra är ett medelhavsklimat.

 
Bild från: blog.emap.com/footprint/2009/06/02/geothermal-power-planned-at-eden-project/

Området är HELT otroligt, det är stort, vackert och spännande! Det fanns en del som visade hur detta byggts och att se hur detta var en.... grusgrop eller så, där INGET växte innan de började, är OBEGRIPLIGT.

En drivvedshäst stod på vägen mot ingången!
Den här intressanta automatiska teatern i entréhuset, tyckte barnen var SÅ kul. Den visade vad vi skulle ha kvar om det inte fanns någon regnskog. Sakerna försvann en efter en på massa finurliga sätt. BRA gjort!

Här har bord, djur, kläder, gardiner pynt mm mm mm försvunnit.
Nu segnar människorna ihop...
Vi började med regnskogen. På vägen dit fanns roliga statyer, spännande genvägar och fina allér att passera.

Mycket intressant byggnadsskrotmaterial!

I regnskogen var det VARMT och mycket uppförsgående, man kunde faktiskt gå ÄNDA upp till taket och titta ut över regnskogen. Mäktigt!

I regnskogen växte förstås ALLT man kan tänka sig, papaya, bananer, palmer.....


Det var jobbigt att gå och ju högre vi kom desto varmare blev det, men alla var tappra:

Det fanns också mycket intressant konst att se inne i regnskogen!


Uppe vid taket!

Jenny och Malin spanar ut över kanten...
...över regnskogen och på dem som inte gick med upp.
Alla som gick högst, upp för den vingliga trappan hängande i luften, var tvungna att skriva på ett papper om att de inte åt någon medicin, var friska mm mm.

Så gick vi över till Medelhavet och vad hittade vi där?


Minsann var inte storasyster och kusin Erica på plats!
Vädigt kul med syskonträff på bild :) !

Det var helt klart rätt ordning att börja i regnskogen, för Medelhavet kändes sedan som riktigt svalt och skönt. Där växte MASSOR av blommor, kryddor, citroner, vindruvor och annat.

Ser det ut som medelhavet?
Även där fanns det konst:

Johan framför vingudar och andra.

Det är riktigt roligt att resa med storfamiljen! Alla var glada hela tiden.


A tribute to our Californian friends:


Jag besparar er alla VACKRA bilder på amaryllisar, tulpaner och okända blommor! Istället får ni följa med till det supercoola caféet där de stod i lokalen och bakade de mest FANTASTISKA bröd och kakor hela dagarna, t o m när vi kom och det nästan var stängningsdag och vi var bland de sista kunderna:

STORT bröd!
Eden stängde, vi handlade lite i den imponerande butiken och satte oss i bilarna. Jag rekommenderar en heldag här, vi kom på eftermiddagen och hann inte se en bråkdel av allt som fanns. Det är inte osannolikt att vi åker dit igen, ett perfekt utflyktsmål för VEM som helst!

Vi lämnade Cornwall och körde in i Devon och till Torquay där vi skulle bo sista natten. Syns på kartan längs östra kusten vid Tor Bay.

Karta från: http://www.timjellicoeturf.co.uk/index.php?page=Devon-turf
Detta var FAMILJEHOTELL med stort F, jag förstår nästan inte skillnaden på detta och B&B, fast såklart var det lite skillnad. Det hade 5 rum, varav vi hade tre, där bodde faktiskt en barnfamilj också såg vi vid frukosten, så det var nästan fullbelagt :) . Ägarna var SÅ trevliga och personliga!! Deras 4-åriga son hjälpte glatt till med att släpa våra saker upp för de branta trapporna (barnarbete?). Familjen själv bodde i källaren och en av dem rusade till skolan med barnen då vi åt frukost. Det är inget lätt jobb att ha familjeföretag, men de verkade uppriktigt lyckliga och hade egen bar öppen till 23 på kvällen.

Denna gång fick Linnéa och Johan eget rum, Johan tyckte det var SÅ häftigt och L var rätt nöjd också när de la sig på sängen för att spana in sin egen TV. Detta till några andras stora besvikelse, men så är det... Det var dock ingen lång paus, för alla behövde äta och vi begav oss iväg med bilen till centrum. Där hittade vi en italiensk restaurang. Den var mysig, men maten var densamma som på de flesta italienska restauranger, varken mer eller mindre. Alla blev dock nöjda och glada och vinet var gott.

Min goda pasta
Johan, mormor och morfar var nöjda med sina pizzor.
Ni kanske tror att vi sitter på restauranger i evigheter, men så ÄR det inte. Plöstligt bara händer det, de är max 15 min mellan bilderna....

En glad och en utslagen.
På hotellet fick barnen rå sig själva på rummen och de somnade nog rätt snart, medan vi vuxna spelade kort i baren. Värdparet satt ned med oss och var väldigt pratsamma och sociala, vi kände oss faktiskt nästan oartiga när vi satt och spelade kort, men det var sista kvällen och det viktiga spelet skulle nödvändigtvis avslutas :) . Jag tror de väntade på att vi skulle gå, så de kunde duka fram för frukost... Alltså blev det en tidig kväll för oss, vi ville inte att de skulle sitta uppe. Inte så dumt det heller.

Här är vi med de enormt trevliga ägarna av Exton hotel:


Hotellet var superrent och vi fick tips och hjälp med allt vi kunde tänka oss. Konkurrensen är nog stor, för det låg hotell längs hela vägen. Vi kan dock varmt rekommendera detta om man söker något mysigt och trevligt, men inte behöver ha högsta standard, för det är det inte.

Karin, det är fantastiskt hur du hinner upp och läsa så tidigt på morgonen! Jag har otroligt svårt att hinna med bloggandet när vi har gäster. Jag försöker lite grand då de lagt sig på nätterna, mest för min egen skull, så det inte blir så mycket efteråt, men det går sådär. På resan fanns datorer på ett par hotell, men de funkade inte alltid och med mina föräldrar som kan sitta uppe och spela kort till 2 på natten, finns det inget extra tidsutrymme alls :) .
Det är ABSOLUT en bonus med bra mat på jobbet, men det är inte det som avgör var man arbetar, i en totalbedömning finns det dock med tycker jag. Du får glädjas åt att ha haft det så bra som du har och kanske säga ett extra tack till kocken när du slutar. Känner jag dig rätt så gör du det :) .

Nu är snart semestern färdigsummerad :) ....

Idag känner jag mig riktigt glad och ganska stressad, det funkar, för det glada överväger. Hur känner du dig?

Kram Ingrid

3 kommentarer:

Boktokig sa...

Wow! Vad fint det var på slottsön!!! och vad coolt med Edna project. Om vi någonsin kommer oss iväg åt det hållet så ska jag definitivt besöka båda två!!! Det var väldigt många fina bilder!!! På tal om fina bilder - Headerbilden just nu är underbar!!! Sååå fin syskonbild!!!

Britt sa...

Hej Ingrid!
Idag gick det bra att komma in och svara på din blogg.
Det är fantastiska bilder ni har tagit.
Allt ser soligt och roligt ut.Eden skulle jag gärna vilja uppleva. Det är både nöje och nytta.
Jag förstår att ni hade en härlig vecka.
Igår var vi på Malmö Opera och såg Hoffmans äventyr. 3 timmar och 45 minuter men den var så bra.Fin musik och en sångerska från Ryssland , som sjöng underbart. Scenen utnyttjades hela tiden. Man hissade upp rekvisita i taket och samtidigt kom ny rekvisita ner. Många medverkande , som gjorde något hela tiden.
Man kände aldrig att förställningen var lång.
Förra fredagen var vi på teater i London och såg Wicked. Vilken lyx.
Kramar från Britt

Anonym sa...

Hej vännerna! Vilka underbara bilder. England är verkligen mycket mer än tråkiga förfallna industristäder. NJUT!
Hoppas vi får tid att prata i veckan - saknar dig Ingrid!
Kramis Maria