måndag 4 oktober 2010

Universitetsplanering

I fredags var det Coffee morning på skolan för High School. Det är bara där de har coffee mornings löpande under året, för de övriga  (Lower och Middle School) har de bara det en gång i början på året. Behovet för att träffas har dock bedömts större för HS.

Tyvärr var jag ett par minuter sen till mötet och sällan har jag väl känt att jag missat så mycket under så lite tid. De var i full gång och alla hade fått ett papper med en kolumn för varje klass och under den massa rutor som passade de olika klasserna. Jag TROR det är hemsidor eller organisationer, som kan hittas någonstans via skolans intranet....

Ämnet för första timmen var Universitetsplanering. Det är viktigt att besöka universiteten (tänk USA). Vi fick veta när på året det är bäst och att man ska uppmana sina barn att inte lämna ut sitt namn till alla universitet för då blir man MAILBOMBAD med reklam om varför och hur de vill att du ska söka dig JUST dit. Studievägledarna hjälper våra elever längs hela vägen (tur!) och även efter att de slutat här, med rådgivning, referenser, ansökningar, coaching o dyl. Här finns "fantastiska" företag som gör "personlighetstester" på eleverna (kostar såklart) och kan följa eleverna över fem år. Då öppnas elevernas ögon för mycket fler alternativa utbildningsvägar än de kanske kan se för sig själva. Med mera, med mera.

Med tanke på att L hemma skulle gått i 8:an och jag gissar att vi knappt skulle börjat fundera på gymnasieval ännu, så var det närmast CHOCK-artat att lyssna på detta. Kändes inte alls som om jag var med i matchen. Självklart var detta mest för de som går i 11:an och 12:an, men eftersom vi är i  H S kom vi alla med i mötet. Puh, bestämde mig raskt för att det säkert kommer ett liknande möte igen längre fram och då ska jag vara där i tid. Dessutom är ju vi i Sverige vid den tiden och då har vi inte så mycket att välja på. Skönt. Men naturligtvis kommer L säga att hon vill läsa på något universitet utomlands, men då får hon väl ta reda på info om det själv. Eller använda de här studievägledarna som sagt att de tar hand om dem även efter att de slutat på ACS, men det kanske bara gäller om man slutat 12:an..... :)))

Jag är säker på att samma process skall genomgås hemma, men att jag inte fattar det nu eftersom vi inte har så stora barn. Jag tror också att det här blir en mycket större sak här eftersom utbudet av universitet är så mycket större för dem här och att det t ex i USA är otroligt viktigt vilket universitet du gått på. Det är ju inte alls på det sättet hemma, vad jag tror i alla fall.....

Andra timmen var det "frågor och svar". Då möblerades det om så att vi satte stolarna i en STOR ring (i pausen fick vi gruppera oss en gång efter vilken klass vi hade barn i och en gång efter var vi bodde, för att få lite koll på vem som har barn i samma ålder och vem som bor nära en själv, toppenbra!). Sedan togs frågor som mailats in i förväg upp, samt att alla fick ställa de frågor de ville. Stor fråga är High School balen som kommer till våren. Vet inte om L själv är intresserad och vet inte om jag vill att hon ska vilja gå dit. Jag tycker det vore en kul upplevelse för henne, men när de började prata om klänningar och limousiner som ska skjutsa dit dem, kändes det jobbigt...

Mitt i mötet ringde min mobil. Jag sprang ut och lyssande av telefonsvararen och missförstod vem det var. Gick till Malins rektor för att fråga vad han ville, men det var transportchefen som ringde. Han upplyste om att Malin inte längre fick plats i Lauras bil, meningen var att de skulle åka tillsammans hem till Laura för sleepover där. De andra mammorna sa att "vad trist, då får de ha sleepover en annan gång". Jag sa såklart att jag skulle köra dit M istället. Skulle inte kunna göra henne så besviken när de planerat och glatt sig hela veckan. Det var bara det att Rikard och Johan skulle till en flygplats och Linnéa skulle hämtas vid late late bus. Jag visste inte exakt var Laura bodde och jag gissade att fredagstrafiken till och från Windsor (där de bor) kunde vara JOBBIG. SÅ när Lauras mamma frågade "Would you mind if I go earlier from my job and pick up the children at school instead?", jublade jag inombords och sände henne TACK-mail. Allt ordnade sig därmed till det bästa.

Britt, ÅH vad ROLIGT det var att vi lyckades med vår överraskning :) !!!!! Det var två väldigt glada killar vi fick hem! Rikard ska skriva och visa bilder här i ett inlägg. Vi tjejer var såklart avis att vi inte kunde följa med, men vi klarade inte att få till det. Kom förresten Gratulationskortet fram i tid till fredag?
Du ska INTE läsa boken. Jag tror inte du skulle gilla den och det finns så mycket annat bättre att läsa! Jag läste om Morgans bok och tror jag skulle tycka den var intressant. Jag gillade hans sommarprogram, så jag kan i och för sig tänka mig att det är en hel del upprepningar från det. Du har så rätt, det finns många som har det svårt och det intressanta/viktiga är ju att se hur vissa klarar sig så bra ändå och hämtar någon kraft ur det, medan andra går under. Vad man kan lära sig av det och om/hur mycket det går att påverka eller om det nästan helt är kopplat till den enskilda personens överlevnadsinstinkt. Maskrosbarnen...

Karin D, tack för att du förstår mig. Jag hade tänkt läsa "De fattiga i Lodz", var inte den bra? Prenumererar ni på SvD eller läser du bara på nätet? Tycker du har koll på allt där... Jag tror inte du skulle vilja vara utan de här böckerna som inblandning mellan deckarna ibland :) . Mixen är väl det fina, gäller bara att hitta rätt ingredienser. Jag lyssnar på CD-böcker hela tiden. Det är nästan bara så jag "läser". På gott och ont! Mailsvar kommer! 2 dagar...

Besök på gång! Hög tid att leta upp en sovplats till dem mellan några lådor....

Kram Ingrid

3 kommentarer:

Britt sa...

Hej Ingrid!
Gratulationskortet kom redan på torsdagen och det var så trevligt med pingviner.
Daniel o Rikard gjorde en fin frukost med ägg stekta tomater och svamp och nya bullar men Johan ville ha vårt franskbröd.
Sedan gick Johan och bar på Sofia som har blivit så lång och stor. Hon hängde i hans armar och de såg så roliga ut.
Johan hade så tuffa kläder och tuff frisyr.

Jag håller med dig om att det är tidigt för Linnea att tänka på universitet. Det får inte bli för forcerat för henne.Hon blir bara 14 år.
Tänk vad du lär dig engelska. Du kommer att låta som en infödd.
Kram från Britt

Karin sa...

Ja, det känns lite överdrivet med universitetsplanering redan, men samtidigt, vissa saker behöver man höra flera gånger innan man förstår dem och ibland kan man kanske vilja undersöka saker/snacka med andra i riktigt god tid... men inte ens vi som har en i 2:a ring tänker så mycket på universitetet.

Nu är väskorna framtagna och vissa saker ligger minsann på plats redan. Barnen är tillsagda att ha tagit fram allt de ska ha med i morgon em. Vi får väl se...

Nä, vi har bara pappers-SDS men internet finns ju alltid till hands! Jag kollar regelbundet både DN och svd där, men aldrig Aftonbladet... som verkar vara mångas källa till information.

Snart, så, kram irl :-)

Tills dess: cyberkram från Karin

Karin sa...

JO, de fattiga i Lodz var jättebra! Men otroligt obehaglig, nästan så obehaglig att jag hade kunnat vara upplevelsen förutan. Och kanske 200 sidor för lång för min smak. Och du har helt rätt; det behövs lite av varje i bokväg för att stilla olika begär.

Som du förstår sitter jag framför datorn och surfar på allt möjligt inför resan... och väntar på att få hänga upp en tvätt!