lördag 21 augusti 2010

Jag kör på vänster sida

Det finns inget alternativ annat än att kasta sig ut i alla sina rädslor här. Det finns ingen tid för långsam tillvänjning. Det går ju inte att vänta med att laga mat, så gasspisen och jag är igång och min fruktan har redan övergått till ren förtjusning. Mina första pannkakor blev perfekta :-) . Däremot tycker jag det är fruktansvärt varm att stå och röra i stekpannan om man inte har en lång sked/gaffel, för "lågorna" liksom sprider sin värme ut och runt grytan/stekpannan...

Igår kväll kom Rikard tillbaka från Sverige och vi hade klarat oss själva under hans första resa. Att vara utlämnad i ett stort hus man inte känner för första gången känns lite ensamt, men det var inte så "hemskt" som jag trott.

Bilkörningen är väl det jag oroat mig mest för eftersom trafiken här kan vara så intensiv. Nu skulle ju dock Rikard iväg, så redan andra dagen vi var här började jag övningsköra. Till puben, så det var väl en bra baktanke med det från R's sida, ha ha. Det gick bra och dagen efter körde jag Rikard till huset och själv tillbaka till hotellet. Sedan dess har jag kört varenda dag och det har gått hur bra som helst. Igår körde jag till och med till skolan på den åttafiliga motorvägen, så nu är jag med i matchen och övningskörningen får räknas som avklarad. Jag är väldigt nöjd.

Besvärligast är de märkliga smårondellerna som finns överallt... Jag ska återkomma till dem längre fram.

Jag rullar,
Ingrid

2 kommentarer:

Karin sa...

Bra gjort! Det är en skräck för mig, att föreställa mig att köra till vänster. OK när man koncentrerar sig på det, men om man har lite fokus på något annat... hjälp!

Catharina sa...

Bra jobbat med körningen, vännen! De gånger vi är ute och reser och hyr bil så är det alltid Lars som kör... och definitivt när vi kört vänstertrafik! Som jag skrev tidigare så hade Lars också problem med rondellerna...

Bra jobbat också med att vara själv i nytt hus på nytt ställe!

Jag hade också varit lite rädd för en gasspis!

Det är mycket nytt och både skrämmande och spännande du ska göra nu i nya landet! Kul att följa dig här!

Kram Catharina... som visst är rädd för allt ;o)