onsdag 15 september 2010

Punktering

TÄNK att få göra en sak i taget. Det är ju en utopi som ingen vanlig människa kan leva i, men då och då tänker man vad annorlunda allt skulle vara om man gjorde det. Och tråkigare kanske...

Just nu tänker jag på hur enkelt det skulle vara att packa upp alla kartonger om bara Rikard och jag var hemma och inget annat störde (gärna mat levererad hit två gånger om dagen, när jag ändå önskar). Det skulle garanterat vara gjort på tre dagar.

Med då skulle inte Rikard jobba de dagarna, barnen skulle inte vara i skolan utan på ett trevligt läger någonstans, inga papper skulle ramla in, ingen skulle bli sjuk, datorn skulle vara avstängd och bilen skulle inte få punktering.

Just det, PUNKTERING! Hur ofta får man det? En gång var tredje år i snitt? Kanske inte ens så ofta. Jag fick ju det i alla fall i Danmark när jag var ensam på en parkering och Rikard onåbar. Typiskt dålig timing. Som TUR var ryckte Tara ut och hjälpte mig! Minns ni?

Thanks TARA, you are still my hero!
I fredags då Rikard kört hem L från fotbollsmatchen skulle R bara snabbt till affären, då det sa poooooofffffff. Punktering! Ja, varför inte. Jag undrar om NÅGON punktering kommer lämpligt...?? Såklart inte.

Tror inte R var så cool att han tog något foto på eländet, men han var så cool att han lämnade bilen gick hem och hade myskväll, för att gå upp tidigt lördag morgon istället och gå tillbaka till bilen för att byta däck. Som tur var hände det nära vårt hus. DET var ju bra!

När han slet där i arla morgonstund kom en engelsk dam gående och hälsade direkt "Good Morning", varpå hon såg vad Rikard höll på med och fortsatte "Or not". Riktigt kul!

Senare på dagen fick Rikard fatt i rätt verkstad och reservhjulet utbytt mot ett nytt riktigt och allt slutade väl.

Därmed blev det ingen mat handlad till fredagkvällen utan Rikard gick förbi PizzaExpress och kom hem med denna godbit istället:



Men titta, vilket fusk när man lyfter på salladen :-)) ....................


"Byt gärna ut en del av pizzan mot en sallad." Här tar de sitt ansvar. Föredömligt :) !

OJ, vad vi lärde oss förra veckan! Om läkare, om folk som bor i vår by, om ambassadröstning, om utlandskonfirmation (ej redovisat här ännu), om englandssvenskar, om nya engelska ord, om skolan, om nya butiker och om bilverkstäder!

Mina nya ord engelska förra veckan var:
  • Leap=Hoppa (De använder det hela tiden, där jag varit van att använda jump, använder de här leap.)
  • Liaison=Samordnare (Det är liaison överallt på skolan och på alla stadier finns "liaison parents" som är typ klassmamma.)
  • Concessions=Medgivande, tillmötesgående...??? (Jag är uppskriven för att hjälpa till under en hemmamatch på Malins volleyboll och ska då "help with concessions". Hmmm, fick veta att det innebär att sälja dricka, korv och snacks typ.)
Karin D, ja jag tänkte att jag skulle pröva en ny design. Den förra var liksom en väg för att visa att vi var på väg hit... Den här hade lite kartor som ska visa att vi är lite ute i världen och så är den höstbrun, ha ha. Kanske blir det FÖR murrigt.
Ja, visst har man blivit itutad att vi har världens bästa sjukvård, men det kanske vi inte har....??

Ingrid

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Punktering eller kofigurering kommer aldrig lämpligt. När jag sitter och läser som bäst om ert besök på ambassaden stängs datorn av och börjar konfigurera, det hade jag inte bett om!!! Eller brukar det bli när man skriver mail och i princip har hunnit till slutet och inte sparat, förstås...Annoying, I would say! Igår funkade inte kommenterandet, men det får man väl leva med. MVH Märtha

Britt sa...

Hej!
Ni råkar ut för mycket. Punktering och vilken tur att Rikard bara kunde lämna den på gatan.
Det var ett roligt inlägg. Jag skrattade många gånger.
Lycka till med din concession.
Kram från Britt

Karin D sa...

Jag undrar mest om de gräddar en hel pizza och sen bara skär ut mitten? Säljer de dem som minipizzor? Eller är de håliga från början?? Ett sant mysterium!

Jag minns mycket väl förra punkteringen... Vågar knappt skriva det men jag har aldrig haft det. Händer väl i eftermiddag då.

Kram fr Karin

Catharina sa...

Tänk vilken dröm att få göra en sak i taget och göra den färdigt... det händer ju aldrig! Alltid är det nåt som kommer emellan.
Usch, punktering är inte kul! Jag har haft det två gånger. Första gången utanför jobb och då hade jag tur så en kollega var kvar och kunde rädda mig. Andra gången märkte jag att det var lite luft och åkte och pumpade och efter en stund var det lite luft igen... kunde ta mig till däckfirman här i Skurup som räddade mig den gången.
Samtidigt som jag skriver dettta lyssnar jag på en intressant intervju på radion, sorterar LC-papper och skriver här... och så äter jag... på tal om att göra en sak i taget :o)
Kram Catharina