söndag 20 februari 2011

Veckan före lovet

Nu är barnens "sportlov" snart slut. Som tur är har vi gäster här till på torsdag och det gör att det känns som om det är lite extra roligt, även om det är skola som gäller igen på måndag. Just nu är det lite rörigt för Malin har en science uppgift som ska lämnas in efterlovet, men hon har inte koll på vad som ska göras och om hon har alla sina papper. Det är inte likt henne, hon brukar ha ordning och reda på sina saker, men jag tror det beror på att hon var sjuk ett par dagar före lovet och det märks direkt att barnen då tappar rätt mycket och inte längre har allt under kontroll. Vi har varit på skolan igår (den är öppen även om det är lov för adminstrativ personal jobbar) och då hittade hon sitt Science-block och där låg de viktigaste pappren, så hon TROR att hon har allt hon behöver... Imorgon (söndag) får vi se om hon får ihop det.

Veckan före lovet bestod mest av förberedelser för lovet, eftersom vi skulle ha gäster i ett par omgångar. Som vanligt i mitt nya (ja det är ju inte så nytt längre) utlandsliv, så är jag inte sämre än att jag är öppen för alla förslag till trevliga avbrott, så när Amy ringde och frågade om vi skulle ta en fika på Costas i byn, sa jag direkt ja. Vi har aldrig träffats förut på tu man hand, så det var supertrevligt. Dessutom skulle jag fixat mellanmål till hela basketlaget, men matchen var inställd och därmed mitt uppdrag, så mentalt tyckte jag mig ha massor av extra tid. Dagen efter blev Malin sjuk och var hemma två dagar från skolan, någon diffus sjuka med trötthet.

Även om Malin var sjuk gav jag mig på torsdagen iväg på American Women's Club. Det var mitt andra möte och jag hade lovat att hämta upp den amerikanska mamman som var hos oss på middag lördagen några dagar före, för hon hade aldrig varit där förut och hon hade en väninna som ville komma med dessutom. Efter att ha hämtat dem, plockade vi upp Ylva, som är medlem och hittar vägen.

Mötet blev lika trevligt som första gången! Först var det ca timmes mingel då vi också kunde kolla vad alla undergrupper hade på gång och skriva upp oss på det vi var intresserade av, samt handla hos några av "utställarna" (det verkar som om de varje gång bjuder in någon/några som säljer något). Jag köpte mina Alla Hjärtans Dag chokladbitar hos en tjej som hade en chokladbutik, men denna dag var där och sålde sina produkter. Det fanns också en som sålde tavlor och en annan som sålde smycken.

När det var slutminglat satte dagens fördragshållare igång och det var en HELT fantastisk kvinna som heter Pinky Lilani:



Hon kunde VERKLIGEN prata så att vi alla blev väldigt inspirerande och imponerade. Hon har skrivit kokböcker om indisk mat och det är för det hon är känd här i landet. Vilken förebild, äldre kvinna, entrepenör, muslim och inte rädd för någonting. Vi är alla välkomna hem till henne när vi vill...., sa hon och lät som om hon menade det.

Det här var hennes bakgrund i sammanfattning. Hon träffade en engelskman i Indien, de blev förälskade, han inte minst i hennes mat som han trodde att hon lagade, men de hade kock hemma, så hon kunde inte laga mat. Efter tre veckors bekantskap bestämde de sig för att gifta sig och hon flyttade med till England. Hennes man var förväntansfull avseende hennes matlagning, så det var bara för henne att sätta igång och lära sig. Det gick helt okey och efter ett tag frågade någon om hon inte kunde hålla en matlagningskurs i indisk matlagning. Det ville hon gärna och i hennes första grupp gick en kvinna som arbetade på ett av de största livsmedelsföretagen i England. Hon undrade om inte Pinky ville hjälpa dem med lite produktutveckling och inspiration. Det ville hon.... ja och det ledde förstås till att hon blev väldigt uppskattad där och konsultade ganska mycket för det företaget.

Någon frågade Pinky om hon inte kunde göra en kokbok med sina goda recept. Jo, det ville hon gärna, men när den var klar var det ingen som ville sälja den åt henne. De stora bokkedjorna undrade om hon var berömd, om hon hade varit på TV? Nej, det hade hon inte. Alltså stod hon med huset fullt av kokböcker och insåg att hon måste hitta på något. Hon kontaktade en bokhandel och frågade om hon kunde få sälja sin kokbok i deras butik om hon kom dit och lagade mat och serverade till kunderna. Enligt Pinky tyckte bokhandelsägarinnan förmodligen synd om Pinky och sa därför ja. Det blev en stor happening i butiken, tidningar kom dit och rapporterade om detta och böckerna sålde som smör...

SÅ har hela hennes liv varit, hon har hoppat på alla möjligheter som dykt upp, hon var OTROLIGT generös och bjöd på märkliga historier om hur hon av en slump träffat kända personer och idag när hon är känd själv, om hur hon umgås med såväl kungligheter som andra kändisar.

En av Pinkys böcker.
Efter hennes prat lagade hon indisk potatis till oss och det var jättegott. Därefter kunde vi köpa två av hennes kokböcker samt en låda med kryddor. Det gjorde jag såklart och hon skrev dedikationer till alla som ville.


Den andra boken som jag också köpte.

En dag fick Pinky för sig att hon skulle instifta ett pris till framgångsrika asiatiska kvinnor. Hon kontaktade premiärministerns fru och frågade om hon inte kunde komma dit och vara prisutdelare. Frun visste inte riktigt vad hon skulle ha på sig och genast bad Pinky sin mamma i Indien att skicka fem fina uppsättningar indiska kläder och så åkte hon hem till prämiärministerns fru med dessa och minsann kom hon inte till prisutdelningen i en av dessa klänningar! Idag är detta pris, som delas ut årligen av någon kunglig, ett mycket välkänt och välrenommerat pris: "Asian Women of Achievement Award".

Pinky var en alldeles fantastisk upplevelse och jag är SÅ glad över att ha gått med i American Womens Club som gäst och såklart ska jag bli riktig medlem. Jättekul!

Efter detta möte åkte Ylva och jag i ilfart till skolan där det var ett möte i Multiculturella gruppen. Otroligt ineffektivt och rörigt. Det gick ut på att planera en Travel show, där olika länder ska presentera spännande resmål för alla intresserade föräldrar. Idén är riktigt bra, någon ska prata om Cornwall, dit vi ska åka längre fram i vår, så det passar mig perfekt, men generellt var det inte något vidare möte, så jag ordar inte mer om det...

På kvällen var jag sedan på LC och det har jag redan berättat om.

Fredag kväll innan gästerna skulle börja dyka upp hade vi en efterlängtad fredagsmyskväll med familjen. Speciellt Johan tycker att vi missat det lite för ofta. Tillsammans såg hela familjen James Bond Goden eye. Sanningen är att jag inte är någon Bond-fantast, men det borde jag kanske inte uttala mig om eftersom jag faktiskt inte tror att jag någonsin sett en Bond-film förut. Pinsamt men sant. Nu satt i alla fall alla där och det blev en mysig kväll. Johan tyckte det var SÅ spännande och det gjorde nog tjejerna med. Jag tyckte absolut att det var underhållning för stunden och det känns väldigt bra att ha sett en Bond-film nu, men jag tycker inte att jag missat något jättestort tidigare :) .

Karin, ok jag ska se om det blir ett kulturkrocksinlägg så småningom... Helt rätt, L trivs med ALLA i simgruppen, ha ha.

Kim, hur gick det med provmatlagningen? Var det ett gott recept? Vi har prövat två nya recept ikväll, men vi chansade direkt på gästerna, som tur var gick det hem.

Ylva, HUR konstigt var det inte att vi sågs på stationen idag???!!! Vi kunde varit där en timme tidigare eller en halvtimme senare, men vi kom EXAKT samtidigt. Skumt! Håller helt med dig om att det viktigaste är att barnen trivs med sina kompisar!

Boktokig, SF-bokhandeln har jag inte hört talas om förut. I Århus där vi bodde förut hade de en "spel-butik" som var helt fantastisk. Den saknar jag nu.

Britt, ja det är ett bra uttryck :) . Gästernas tre dagar när barnen är i skolan blir London, Oxford och Roald Dahl-museumet. Hittills har allt gått så bra och vi har haft så kul alla tio! Men visst, det går i ett...

Astrid, jag såg skrivbordet och hur fint det blivit, på din blogg, men jag hann inte skriva något ikväll. Jätteroligt att det passar så bra! Alltid lika kul att se och läsa om vad som är på gång hemma i Dalby.

Monika, nej såklart är det så, alla amerikaner är inte lika, men oj vad hjärnan ofta automatiskt försöker att förenkla genom att ta fram sina fördomar :) .

Rusning till sängen, de andra har redan sovit ett par timmar.

Kram Ingrid

3 kommentarer:

Kim M. Kimselius sa...

Åh, vad spännande möte! Önskar jag varit med. Nu förstår jag mina vänner när de säger att de vill resa med mig, eftersom jag upplever många spännande saker under mina resor. Men detta är din vardag, otroligt!
Provmatlagningen gick bra. Gästerna tyckte att Potatis/kycklingsoppan var helt fantastiskt god. Alla, även tonåringarna, tog om flera gånger. Själv tyckte jag soppan var sagolikt god, med stora bitar potatis och kyckling, mums. Och Vilmabrödet var perfekt till!
Kan tänka mig att du får ny inspiration av kokböckerna du köpte! Ska bli spännande att läsa om det! Kram Kim

Britt sa...

Hej Ingrid!
Vilken fantastisk kvinna Pinky Lilani är.Det är härligt att lyssna på intressanta föredagshållare. Nu förväntar vi oss nya indiska rätter med lite annorlunda kryddor.
Är Malin bra igen?
Roald Dahl museét är det något för barn eller även för vuxna?
Idag har vi varit och tittat på nya lägenheter på Gyllins trädgårdar, JM och Sundprojekt.
Många som var intresserade.Väldigt dyra hyror tyckte vi.
Ha det så trevligt alla tio önskar Britt

Karin sa...

Jag har läst om Pinky någonstans för längesen, men vad underbart att få träffa en sådan speciell människa personligen; både generös och intressant och annorlunda! Det påminner mig lite om när vi träffade Eva-Gunn Westford med LC (polisens informatör som setts ofta betr gryningspyromanen) - hon förmådde verkligen vara otroligt personlig samtidigt som hon hade en massa professionella intressanta saker att berätta.