fredag 11 februari 2011

Äntligen LC! Med Pub Quiz

Ni som känner mig i verkliga livet och ni som följt min blogg ett tag vet att jag är en aktiv och hängiven "elca" d v s glad medlem i en LC (Ladies Circle) klubb. Det är en organisation som finns över hela världen med klubbar i nästan varenda liten stad (dock lite dåligt med dem i USA). Endast för kvinnor upp till 45 år, så nu gäller det att suga på karamellen så länge den finns kvar. Jag har varit medlem i över 10 år, slutade räkna när jag passerat den gränsen. En stor fördel med LC är att när du är medlem blir du automatiskt medlem i den lokala klubben om du flyttar någonstans, ett väldigt bra sätt att lära känna nya trevliga tjejer.

I Århus hann jag bara bo in mig i två veckor innan jag var på mitt första LC-möte. Dessutom fanns det två klubbar där och jag besökte båda ett antal gånger för att se var jag trivdes bäst, så det blev VÄLDIGT mycket LC där i början.

Sedan flyttade vi hit och .................... TOMT, hösten 2010 går till historien i mitt liv som en blank LC-period. Jag hann knappt sakna det.

Jag vet att några av mina LC-vänner från Sverige och eventuellt Danmark, läser min blogg och det har inte blivit mycket skrivet här om LC på länge, så jag tror att ni tycker det är kul att få en liten rapport på området härifrån. Ni andra hoppas jag läser med spänd nyfikenhet (en bonus med inlägget är att jag kommer förklara allt om hur en pub quiz går till och det har INGET med LC att göra). Annars satsar ni på något annat trevligt fredagsnöje och återkommer imorgon då det kommer att avhandlas HELT andra saker här :) . OK?

Faktum är att jag redan i FEBRUARI förra året kontaktade LC England för att få hjälp med att hitta en klubb, men jag fick inget svar. Sent om sider kom besked, men då var vi mitt upp i flyttandet. Så kom vi hit och då träffade jag av en slump en RT-kille som skulle hjälpa mig att komma i kontakt med LC, men det glömde han nog bort....

Nåväl, i slutet av november fick jag kontakt med den närmaste klubben som ligger i Amersham. De hade SÅ mycket på gång i december (julfest, RT-fest, charity, men ingen tydlig vanlig programpunkt) att jag kom HELT av mig och sköt upp mitt engagemang till det nya året. Torsdag för två veckor sedan kom jag ÄNTLIGEN iväg på mitt första möte.

Jag visste ABSOLUT ingenting om klubben (mer än att de träffas varannan torsdag kväll) och vet inte vad jag väntat mig, men något måste det varit för jag kände direkt att det var inte som jag trodde.

Mötet började kl 20. Jag blev hämtad en stund före av en tjej som bor i samma by som oss (perfekt att ha någon att samåka med). När hon väl hittade mitt hus, visade det sig vara en ung söt singeltjej som inte varit med särskilt länge i klubben. Jag fick en plötslig blackout och tänkte. VÄNTA nu, har jag missat något, vad var det nu som var unikt med LC och England...... tänk, tänk, tänk.... det var väl inte att de fortfarande har en åldersgräns på 40 år (som det var förr i tiden) och att de är de enda i världen som inte höjt till 45??? I så fall får de en chock när jag, tanten, kommer inramlandes.....  Nej, så var det inte, lite senare på kvällen klarnade min hjärna och jag mindes att killarnas motsvarighet till LC, RT (Round Table), fortfarande har kvar 40-årsgränsen, men just i England har de höjt till 45 år även för killarna och de är därmed uteslutna ur den internationella RT-organisationen. DET hade ju dock inget med mig att göra. Skönt.

Programmet för kvällen var Pub-quiz. Varje pub med självaktning här har frågesport en kväll i veckan. Det är omåttligt populärt och jag har länge funderat på att pröva det någon gång, men skrämts lite av hörsägen att det är samma människor som går varje gång och det ska vara värsta prestigen och de är väldigt vassa....

Nu fick jag dock chansen och det var en alltigenom positiv upplevelse. Upplägget för kvällen var att vi samlades, totalt sex LC-tjejer. Jag trodde vi skulle äta något, men för säkerhets skull åt jag LITE innan jag gick hemifrån. TUR, eftersom det bara var dricka som gällde. Jag fick genast ett glas vin som ordföranden i klubben fixade till mig, vilket senare en bartender välte ut när det var nästan tomt, så att jag fick ett till. Vid varje bord satt ett gäng personer, blandat tjejer och killar, unga och gamla. Egentligen fick man bara vara fem i varje lag, men vi var sex och ingen sa något.

Så drog quizen igång. Det var olika omgångar med olika teman. Först fick vi ett papper med namnen på ett antal engelska premiärministrar, fast med alla bokstäver omkastade. Där var jag knappt med i matchen alls. Hade aldrig hört talas om hälften av dem. Dessa gubbar/gumma skulle sedan hittas i ett myller av bokstäver där namnen fanns gömda. Jag kom snabbt på att det var lättare att leta namn i bokstavsmyllret och sedan se om någon hette så som det namn jag fann. Detta kunde vi roa oss med parallellt med hela den övriga quizen, för nu drog den igång. De läste upp två gånger tio frågor på olika tema (10 frågor/tema), t ex var det första "Toys&Games". När de 20 frågorna var besvarade samlades pappret in och vi fick en mellanaktsuppgift som var en Europakarta där vi skulle skriva namnet på 20 numrerade länder. Det var här jag enda gången under hela kvällen hade chans att glänsa lite (och ja, Sverige var ett av de efterfrågade länderna). Värst är alla länderna i f d Jugoslavien respektive Sovjetunionen.

Kartan lämnades in när vi fick tillbaka det rättade pappret med våra första 20 frågor. Därefter sattes en ny omgång 2 x 10 frågor in. Ett ämne var Engelsk litteratur. Fast det inte verkade som om vi kunde så mycket (jag hade svårt för många frågor), så plitades det ned svar på de flesta raderna. In med pappret igen och nu var mellanaktsuppgiften ett papper med bilder på x antal konstnärer och vi skulle skriva vad de hette. Jag hade hyfsad framgång här också, men en av de andra tjejerna var vassare.

Vi fick tillbaka vårt rättade papper med fyra omgångar, för att kunna delta i de två sista omgångarna som var "Blandat" och "Musik". För att göra det hela mer spännade hade man en "joker", d v s på en av de sex omgångarna med tio frågor kunde man säga att man ville använda sin joker och då skulle man få dubbla poäng på de rätta svar man skrapade ihop. Vi valde att sätta vår joker på "Blandat" vilket visade sig vara ett smart drag, eftersom vi där fick, 8/10 rätt och därmed kammade hem 16p. TUR att vi inte satsade på musik, för jag kände inte igen en ENDA låt. Måste varit några väldigt lokala brittiska popband...??? Min chaufför, gängets yngsta, var den enda som hade lite koll.

Så var det rättning av de sista omgångarna och så summerades våra poäng från sex omgångar + premiärministrar+Europakartan+konstnärerna och HÖR och HÄPNA, när detta var gjort kom vårt LC-team på ANDRA plats av säkert 20 lag!!! ALLA inklusive jag blev mycket överraskade och glada.

Har ni hängt med på upplägget så här långt? Kanske undrar ni om man vinner något mer än äran? Alla betalade £2 för att vara med. Varje lag skrev sitt namn på en lapp som lades i en hatt. Det lag som vann fick dra en lapp ur hatten och OM de drog den med sitt eget lags namn på, så vann de £100. Så TROR jag att det var i alla fall. Vinnarna denna gång drog inte sitt namn.

SÅ pub quiz kan VARMT rekommenderas! Väldigt roligt!

Över till LC-upplevelsen. Ja, det var inte likt något av de LC-möten jag varit på tidigare. Jo, kanske påminde det något om Höör-klubben som jag besökte då jag var DO (distriktsordförande) hemma i Sverige. Det är en liten klubb med få medlemmar, otroligt lättsam och hjärtlig stämning, väldigt informellt och ganska oplanerat. (Hur det är i Höör nu har jag ingen aning om! Klubben var då ganska nyuppstartad efter en låg aktivitetsperiod, så jag tror de har ändrats mycket sedan dess!) Efter frågesporten pratade vi en stund om den lista de hade, med förslag på aktiviteter till vårens möten. Detta var mitt första intryck av LC-här.

Igår kväll var det så dags för mitt andra LC-möte. Jag hade förstått på mailen som gått runt att några inte kunde komma, men jag tänkte inte backa ur för det. Vi skulle mötas en pub(!) i centrala Amersham, denna gång dock utan quiz. Mötestiden var satt till 19.30, men sköts under dagen upp till 20.30. Trots att vi bott här i över ett halvår, har jag aldrig varit i denna grannby, som visade sig vara SÅ mysig och fin!! Synd att det var så mörkt att jag inte såg så bra...

Jag hittade lätt in på puben och kände lyckligtvis igen den LC-tjej som satt vid ett bord (jag är bara säker på vad två av dem heter efter förra mötet, eftersom de bara sa sina namn då jag hälsade och det vet ni ju hur mycket man kommer ihåg från sådana presentationer, på en ljudlig pub). Vad denna tjej heter är jag klart osäker på, men jag TROR att det kan vara Josephine. Hon köpte mig raskt ett glas vin och eftersom det bara var vi två såg jag denna gång till att få reda på EXAKT hur det fungerar med betalningar för möten och det vi dricker (verkar ju inte vara så mycket mat att tala om) och de bjuder helt enkelt varandra lite som det passar från gång till gång (STÖN!, som gjort för att få nykomligar att känna sig osäkra på hur man ska bete sig).

Ja, sedan satt vi där på tu man hand och hade det trevligt. Jag fick veta massor av saker om LC här och henne personligen, en härlig irländsk tjej utan man och barn. Strax efter 21 kom Victoria, som inte var med förra gången, så det var en ny trevlig bekantskap. Det var vi tre som var styrkan..... Kvällens möte gick ut på att gå igenom förslagen på program för våren, samt att planera lite för deras 50-årsjubileum. Vid de flesta programpunkterna kunde jag skriva ett B (=bar=pub). Summa summarum, snackar vi mycket socialt umgänge uppblandat med en hel del charity. 3-minuter (att en medlem varje gång ska prata om valfritt ämne i tre minuter, vilket är kravet på att mötet ska räknas som ett formellt möte), har de aldrig hört talas om. Jag menar inte att de låtsas som om det inte är så noga, utan de visste faktiskt inte vad det var. Då jag frågade om de hade några stadgar för klubben eller LC i England (jag frågade naturligtvis någon gång i förbifarten på skoj, inte som någon mästrande LC-expert som kommit på besök!!!), sa de att det hade de inte.

SÅ, vad jag än väntat mig, var detta något HELT annat än det. Goda råd om allt möjligt att tänka på, se och göra häromkring fick jag till min stora glädje i överflöd och hjälpsamma och måna om att involvera mig på ett positivt sätt i allt, var de verkligen!

Jag känner att jag inte uttömt ämnet LC ännu, så det riskerar att bli ännu ett inlägg om det innan jag går vidare till andra områden....

Idag är sista dagen innan skolans sportlov på en vecka börjar (winterbreak). Det är OBEGRIPLIGT att det redan är lov igen, jullovet känns knappt avslutat...

KRAM alla,
Ingrid

2 kommentarer:

Karin sa...

Så trevligt att höra om LC-stilen som verkligen inte påminner om vår :-) Jag älskar pubquizar även om jag känner mig som en idiot, oftast. Dock har jag ett minne som jag aldrig kommer att glömma, från Pickwick, där frågan var ungefär "Too much of an Australian popband in abbreviation" och en sekund senare visste jag "INXS". Såååå nöjd med mig själv!

Jag var på ett frukostseminarium häromdagen som jag missat att blogga om trots att det var så trevligt; det var en engelsk kille som höll i det och det handlade om korskulturell kommunikation. Han nämnde just det där med att bjuda på puben, som en hedervärd egenskap engelsmän emellan. Han berättade om sin systers nye pojkvän som han inte gillade värst, men deras pappa ville ändå tro honom om gott, pga "He's the first one to the bar", alltså att bjuda laget runt.

Kram fr Karin (mycket piggare idag)

Monika Häägg sa...

Vad trevligt det låter med de här LC-mötena. Jag har aldrig hört talas om att det finns sådant. Väldigt bra om man kommer som ny till en ort eller till ett land. Genast nya bekantskaper och mängder av information.
Bra! Trevligt att läsa!