måndag 10 januari 2011

FB

Ok, jag har gett upp, gått emot mina principer, lagt mig platt, efter ca 3,5 års motstånd (när var det det började egentligen..., mina barn tror förmodligen att det har funnits alltid). Jag har gått med i Facebook.

Linnéa är fast där i timmar varje dag. Malin har velat gå med i över ett halvår, men jag har hållt emot. I något svagt ögonblick sa jag att hon kunde få gå med före årsskiftet och det kom närmare och närmare, sedan var det jullov, men igår gick det inte att hålla tillbaka längre.

Om båda tjejerna är med, vill jag också vara med och se lite vad de gör och vad det går ut på, så det är kontentan av det hela. Inom fem minuter var både Malin och jag med och som tur var ville de bli mina kompisar båda två :) . Nu är det försent att ångra sig, uppgifterna går ju enligt uppgift aldrig att riktigt ta bort.

Jag kan inte sätta ord på vad jag har emot FB, jag kan tvärtom verkligen förstå och se fördelarna med det, men allt som blir väldigt haussat, blir jag lätt instinktivt skeptisk till, nu ska ju alla gå ur, så då passar det bra att jag går med. Jag tror också att jag väldigt lätt skulle kunna fastna där i timmar och det vill jag inte. Det känns som om det räcker med den tid jag lägger ned på att blogga. Självdiciplin är det som gäller antagligen.

Nåväl, nu återstår att se om jag får bekräftat mina diffusa skeptiska fördomar eller om jag skam till sägandes blir helt såld och ångrar att jag inte gick med tidigare. Jag har redan 8 vänner, som redan var mina vänner innan.... men nu är vi även FB-vänner. Det känns som om det är lagom för att delta och lära sig hur det fungerar. Roligast är att dessa åtta personer är så utspridda över världen och det är inte något jag ansträngt mig för att åstadkomma. De bor i Sverige, Danmark, England, Tyskland, Grekland och USA.

Så hej Facebook, här kommer jag :) !

NU över till min viktiga fråga. Det är ju coolt att ha MÅNGA vänner på FB. Jag försökte intala Malin motsatsen, men vet inte om det gick så bra, jag sa åt henne att vara selektiv, bara bli kompis med de hon verkligen vill hålla kontakten med, absolut inte bli kompis med alla Linnéas kompisar också. Eftersom jag valde att bli kompis med tjejerna tog det inte många sekunder innan jag fick frågor från barnens vänner om jag ville vara vän med dem. De jag känner därför att vi känner hela familjen, de är barn till mina vänner, känns helt ok, men hur är det med barnens klasskompisar. Jag tror egentligen bara att de vill vara vänner med mig för att få fler vänner, för de är väl inte egentligen så intresserade av mitt liv, eller?

NU vill jag verkligen ha er hjälp. Vad tycker ni? Hur gör ni? Vet att många av er är med i FB. På vår förra skola hade lärarna som policy att inte vara vänner på FB med elever som gick på skolan, när de sedan slutade var det dock ok. Ganska sunt tycker jag.

Jag har inte svarat på deras vänförfrågningar och jag vet inte om jag vill och bör vara vän med barnens kompisar från Danmark som jag kanske aldrig kommer att träffa igen. Eller är detta bara något löjligt sista motstånd? Jag har haft jättefin kontakt via bloggen med ett par av L's kompisar som jag inte alls pratade så mycket med innan vi flyttade, men i början av vår utlandstid följde de allt jag skrev och på så sätt höll vi kontakten innan L började vara så intresserad av att maila och hålla kontakten själv (har helt gått över sedan länge!!).

Jag är verkligen tacksam för alla goda råd och skriv gärna allt möjligt om FB och berätta vad jag bör veta och tänka på!!

Kim, så kul att du varit här på besök! Kanske såg du hos Boktokig att jag skrev att jag är fan av dina böcker utan att ha läst en enda. Visst är det lite knäppt! :) Min Linnéa tycker väldigt mycket om det du skriver och jag glädjer mig nu till att börja läsa dina böcker högt för vår mellantjej, så jag också kan få dela denna positiva läsupplevelse, som så många av dina läsare skriver och berättar om. Spännande!
Jag blev SÅ glad nu när jag såg att dina böcker finns översatta till Engelska. Barnen har flera vänner på internationella skolan som är intresserade av böcker i historiska miljöer, så nu ska jag tipsa dem om dina!

Boktokig, hoppas att du är bättre nu?! Ja, den där "sugrörslådan" är jag väldigt angelägen om att hitta. Fick tips här från en annan bloggläsare om hur man kunde göra det själv, fast det blir kanske lite jobbigt om man ska bygga så stora saker. Våra vänners barn hade kul med det hur länge som helst. De hade köpt två lådor så de kunde verkligen göra stora saker.
Linnéa valde inte basklarinett själv utan när de började här på skolan i England, så valde hon orkester och då var det ett av instrumenten de behövde fler musiker på och då tyckte hon det var kul att pröva och det har blivit väldigt lyckat. IBLAND är det bra att man inte väljer allt själv utan att det får ramla över en. Opal valde väl inte Winn-Dixie, hunden valde väl henne :) .

The not-yet-desperate housewife, TACK för tipset!! Det där skulle mina barn tycka va kul att pula med ett tag! Annars tänkte jag ta med mitt fotografi, en bildkopia på spelet från internet och sedan trava in på Hamley's och be dem börja sälja det. De gillar ju dessutom att ta fram sina egen-brandade spel och om ingen annan säljer det här borde de kunna vara intresserade. Kanske...

Karin, jag förstår att du ser min fiskman i köket, ha ha. Ja, det var ju fantastisk service att han packade in åt mig. Du är verkligen bra på att uppmärksamma de som minst anar det och även vid oanade tillfällen. En väldigt fin egenskap tycker jag!! SÅ trevligt att skicka kort i förväg till damen i Frankrike. Visst har vi fått ert kort och jag är ganska säker på att jag skrivit det här någonstans också, men inte hundra. TACK! Gissar att du läst detta inlägg med förundran :) . Jag gillar mina vänner IRL.

Britt, tack för info om att Daniel & Co är hemma! Så skönt att andra halvan på resan blev bra. Vad jättebra att datorn är frisk igen!! Man är absolut mer beroende av den än man förstår. L är verkligen musikalisk och det är kul att hon har kunnat pröva på mycket inom musikgenren. Jag tycker också att det verkar kul att spela i en orkester eller att sjunga i kör. Ja, du har ju hört det mesta av det jag skriver nu, men snart hoppas jag kunna överraska igen :) .

Daniel o Anna, välkomna hem! Vi ser fram emot att höra massor om hur ni har haft det!!

Märtha, tack! Jo, det äts nog för mycket godis överallt, även hos våra barn trots att vi faktiskt fortfarande håller ganska principfast på lördagsgodis, naturligtvis med väl valda undantag. Johan kom lycklig hem förra veckan och berättade att han två dagar i rad hade bytt bort sina riskakor mot chips som en annan i klassen hade med sig (det är ju vanligt här, trots att skolan är internationell och inte engelsk, men med jämna mellanrum får vi meddelanden om att skolan inte uppmuntrar till det). Så idag sa jag till J att han skulle hålla sig till sina riskakor och inte byta bort dem, får se om det lyckas... Jag tycker absolut det måste gå att festa på annat än godis! Man kan ha fest utan att äta så mycket också.
Så Helen är så långt bort och reser igen! Jag saknar hennes blogg! Stackars er som är trötta på oxfilé, ha ha, blir det alltför jobbigt får du skicka hit lite. Vi har inte förätit oss :) , men igår åt vi svensk falukorv och det blev alla glada över.

Anna M, jag är vän med Axel :) .

Catharina, visst är det konstigt att en hel familj kan bli magsjuk och så klarar sig EN undan... är ni bruna och fina nu då?

Nu är väl ni också igång med skola och jobb igen. Lycka till med terminsstarten!
Kram Ingrid

10 kommentarer:

Kim M Kimselius sa...

Hej
Jag kommenterade ditt inlägg om mina böcker, men det har du kanske inte sett. Tyvärr har du fel om att mina böcker finns på engelska. De finns på serbiska, finska, norska, spanska och isländska, men inte engelska, ännu. Hoppas att någon ska få upp ögonen för dem i England, så du får väldigt gärna tipsa dina vänner om böckerna... Härligt att höra att du ska läsa dem nu. Ser fram emot att få höra vad du tycker om dem.
Dina känslor med facebook har jag full förståelse för. Det tog mig ungefär tre år av intensiv övertalning från mina vänner innan jag gick med. Det som fick mig att gå med var när de berättade att det fanns en "Kimselius fanclub" på facebook och jag var ju tvungen att gå med för att se vad de skrev om mig. Så sa vännerna och jag gick med. Ångrar det inte en sekund. I början är det lätt att fastna där och vilja veta allt som alla skriver och besvara och vara närvarande. Bara för att det är så kul att äntligen ha fått kontakt med vänner man inte träffat på många år. Sedan blir fb vardag, rutin.
Jag har valt att ha fb för att hålla kontakt med både vänner, läsare, fans, bibliotekarier, förlag, bokhandlare etc. Därför har jag många vänner nu. Men det innebär också att jag måste vara selektiv med vad jag skriver på fb.Några av mina vänner har en officiell fb-sida och en fb-sida för bara sina vänner. Det går ju också. Jag föredrar att prata genom meddelande på fb om jag inte vill skriva så att alla ser.
Om du vill får du gärna bli vän med mig på fb, ett perfekt sätt att berätta när du har läst någon av mina böcker.
Kram Kim

Unknown sa...

Hej Ingrid

Det var evigheter sedan sist! Nu när det är jullov har jag tid att sitta och leta efter vänner på nätet. Tog en dag extra ledigt då barnens skola inte börjar förrän i morgon och vi kom hem från 2 veckors vinterresa igår, en vecka hos svärföräldrarna och en vecka i Branäs i Värmland.

Läste dina tankar om FB. Själv har jag mest motstånd till den tid som man behöver lägga regelbundet. Känner inte att den tiden finns på kvällarna. Det är däremot ett jättebra verktyg att hitta vänner, skulle t ex ordna en möhippa och hittade flera vänner till bruden på nätet. Har även letat efter dig där. För dig som skriver så regelbundet och har vänner så spritt måste FB passa perfekt. Längden på listan av vänner är inte så viktigt, det är innehållet i vänskapen som räknas. Kram Elisbeth Jacobsson

Boktokig Eva Boström sa...

Jag blir inte heller vän med alla på FB. Nu är ju mina 2:or lite små för FB, men när de blir lite större så kommer jag inte att bli vän med dem på FB. Det skulle kännas så kontigt och jag vill inte heller att alla föräldrar ska veta allt man gör och så. För mig är FB ett sätt att hålla kontakt med mina gamla klasskamrater, gamla arbetskompisar, nya arbetskompisa, vänner och bekanta, familj och släktingar. Jag bryr mig inte så mycket om hur många vänner jag har på FB. Så har jag en speciellt FB konto till Boktokig. Där jag inte är så duktig på att uppdatera... än så länge.

Vad kul att du gör det till Sune-böckerna. Undrar om jag skulle göra det om jag läste dem högt. Jag har inte läst någon av dem högt, så jag vet inte. Så risken är stor att det skulle nog bli så. Det är ju också böcker som man tydligt hör hur det låter i huvudet.

Tack! Jag hoppas också att den hjälper snabbt. Har inte hunnit få ihop någon planering än. Står alldeles still i huvudet. Har en planering som standardplanering - problemet är bara att vi inte har några nya matteböcker till vårterminen än och jag inte hade tänkt köra igång med svenska böckerna än. jag har också tänkt att jag ska göra i ordning en pärm med vikarieplaneringar, men det är bara det att tiden räcker aldrig till. Jag jobbar konstant för mycket och då har jag inte ens hunnit med det. Jag är bara glad jag har en standardplanering i ordning för de normala skoldagarna. Men jag ska nog hitta på något innan imorgon. Hoppas jag!

Ja, det är verkligen lätt när man har internet. Det är nästan så man inte kommer ihåg hur det var innan.

Vad spännande att du har arbetat med reklam!Hur kom det sig att ni hamnade i England?

Jag kan förstå att hon blev lyrisk över boken. Den är härlig! Du får göra det! :D

Den falske Riddaren av Bengtsson och Lövkvist passar nog i åldern 8-12.

Karin sa...

Oj vad kul att du fått kommentar av Kim K! Du ser, inte bara jag blir upptäckt av dem jag skriver om på bloggen även om en författare kanske smäller högre än pizzabagaren och Malmö Opera?

Jag blir ju lite besviken att du gick med i fb!! Det var så skönt när sådana själsfränder som du stod utanför tillsammans med mig! Undrar också om dina döttrar verkligen är 15 år? :-) Om jag någonsin går med vill jag gärna vara din vän även där!

Snygg bakgrund!

Karin sa...

Glömde säga - bara nu inte ditt fejsbookande tar kraft från din verkliga uppgift - den här bloggen!

Kram fr Karin

Astrid sa...

Hej!
Jag gick med i fb i somras, efter en del vånda. Har en del kontakter med politikervänner vilket var bra speciellt i valrörelsen. Sen har jag som regel att någon kontakt skall jag ha eller ha haft med mina vänner. Jag vet i alla fall vem det är. Det är ganska kul många gånger och jag har fått kontakt med vänner som jag inte hört av på många år.
Så lycka till! Låt det bara inte ta överhand över ditt bloggande, Kram

Tara sa...

Well.... when email and the internet became big I refused to use either. I only got an email because of work and internet... well, eventually I had to. :)

Facebook can suck up endless time. I've banned Sierra from it as of today. :) She can earn it back by reading books or playing outside... rules to be determined still.

Just don't make friends with people just because you recognize their name... like I have done. :) I have been deleting people relentlessly lately. Too many friends will just make more things for you to sift through. Just befriend the people you want to keep in contact with. BUT you can post your blog posts in facebook and I could read them easier. I save facebook while lying in bed waiting for Paul to finish up working. It amuses me, but I don't write on it often.

Oh, and I have a rule that I don't make friends with the kids friends... but I still check out their walls via my kids facebook. :) It was just easier to tell all their friends "no" rather than to have 100 more friends just because they know my girls.

Good luck with it. It's entertaining.... you'll do fine with it.

Blog gets priority. :) As yours should too!

Britt sa...

Hej Ingrid!
Så häftigt att du har fått en kommentar av Kim.K.
När både Linnea och Malin är med, är det bra att du också följer med vad som händer.
Din blogg får inte komma i andra hand men du har självdisciplin.
Di hade en artikel om svenska livsmedelstillverkare i London. 9 företag ska sälja mat i John Lewis saluhallar med flaggskeppsbutik på Oxford Street.Det är bl.a Procordia,Leksandsbröd,Scan o Skånemejerier.
Men det visste du kanske redan.
Kramar från Britt

Boktokig Eva Boström sa...

Vet du vad den där sugrörslådan hette?

Catharina sa...

Hej Ingrid!

Välkommen till FB! Jag tycker att det är ett jättebra sätt att hålla kontakt med: gamla skolkamrater, HS-kompisar, LC-kompisar, släktingar, gamla kompisar... m.fl.

Från början sa jag ja till alla som ville bli mina vänner, men det gör jag inte lägre. Vill inte ha nyfikna som bara läser utan att kommentera... så jag gjorde en rensning i höstas och det kändes bra. Men Hugos kompisar och mina "gamla" konfirmander säger jag ja till.

Jag har försökt hitta dig för att bli din vän, men det finns mer än en Ingrid Franz och jag hittade ingen som passade in på dig... troligtvis för att du har blockerat din sida. Bra, för det har jag också gjort! Bara mina vänner kan läsa vad jag skriver.

Hmmm om jag nu ska vara ärlig så lägger jag en del tid där (trots att jag lovade mig själv i höstas att lägga mindre tid vid datorn) men det är så kul att läsa vad mina vänner gör och kommentera :o)

En gång svarade jag på en tävling och blev sen bombarderad med mail från en massa företag som tydligen sponsrat den tävlingen, så nu svarar jag inte på tävlingar. Jag spelar heller inte spel där inne. En del gör det och där kan man lägga hur mycket tid som helst. Och i något spel måste man göra vissa saker vid vissa tider... nä, inget för mig! Det är den sociala biten jag är ute efter och tycker är kul!

Hoppas du vill bli min vän där :o)

Kram Catharina